Utdelningar och aktieköp i september

September brukar höra till höstens trevligaste utdelningsmånad. Det beror på att både Axfood och Clas Ohlson som är betydande innehav bägge delar ut halva sin utdelning i september. Utöver dem delar ytterligare elva aktier ut där alla förutom AstraZeneca är kvartals- eller månadsutdelare. Totalt landade utdelningen på 6 578 kronor. Det innebär att prognosen på helåret redan har passerat 62 500 kronor. För nästa år är den snart förbi 75 000 kronor före utdelningshöjningar. Noterar förresten att det verkar vara på modet att sälja Axfood. Jag behåller mina Axfood-aktier då de är en solid hörnsten i portföljen.

Utdelningen kommer justeras upp med ungefär en femtiolapp ytterligare pga positiva valutaeffekter när Avanza får tummen ur och betalar ut kvarvarande utdelning från Brookfield RES. Uppdaterar retroaktivt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min uppfattning är att det i sig är i allra högsta grad väntat att banker höjer räntan på lån för att att justera när riksbanken höjer styrräntan. Däremot tycker jag att det är rätt märkligt av Avanza att lansera en utökad nollräntekampanj i ett såpass osäkert läge för att sedan hastigt och lustigt med en veckas varsel höja räntan. Även om spararna borde förstå att räntan kommer höjas borde en bank som värnar om sin kundrelation också kunna göra det. De hade kunnat kommunicera redan under sensommaren att ränta kommer återinföras vilket hade gett fler av kunderna möjlighet att justera sitt sparande. Personligen har jag förväntat mig ett svårare ränteläge och därför sparat en hel del, till exempel gjorde jag inga köp i augusti och har alltså börjat nalla av "krigskassan" (i dessa tider känns den termen egentligen inte så lämplig) först i september. Jag har också beredskap att sänka med ytterligare en räntekategori redan nu i oktober beroende på om det uppstår än bättre fyndlägen eller inte. Men däremot är jag orolig över hur många av Avanzas yngre kunder kommer att ta emot det här. Risken finns att det skadar företagets varumärke. Man undrar om företaget har såpass små marginaler att de inte kunnat behålla nollräntan i rent marknadsföringssyfte det kommande året i väntan på att rida ut stormen. För nu ger det ett girigt intryck. 

Själva Avanza-aktien är rätt trevligt värderad just nu men risk för skadat varumärke gör att jag ändå inte ökar då det finns en risk att många nya kunder antingen slutar helt med aktiesparande eller minskar sin aktivitet med lägre omsättning och lägre intäkter som följd. Samtidigt är det en bråkdel av kunderna som nyttjar lånemöjligheterna och kanske främst kunder som har hållit på åtminstone något år med aktier. Lägg där till att Avanza utan kommunikation har blockerat möjligheten att öka i en rad kanadensiska aktier som många småsparare äger, några av dem finns även i min portfölj. Avanza har problem med kärnverksamheten just nu - det som är allra viktigast för oss kunder är att kunna handla till förutsägbara villkor där vi informeras på ett rimligt sätt med rimlig framförhållning när betydande förändringar sker. Jag ogillar starkt Nordea och Nordnet men kanske borde man i alla fall börja titta på alternativ.

Det är en hel del tvärsäkra kommentarer på finanstwitter som recenserar centralbankernas höjningar av styrräntan.  Jag tycker personligen att många missar aspekten att centralbanker ofta agerar på i vilken riktning de vill påverka företag och individers ekonomiska beslut. Vad de säger beror på vilken effekt de är ute efter snarare än hur de faktiskt kommer att agera i framtiden. Man kan även konstatera att såväl regering som opposition slarvade bort många år av goda möjligheter att sänka ränteavdraget i goda tider.

När det gäller min belåning var den ursprungliga planen att göra en rejäl amortering i september för att sänka räntan ordentligt. Nu har det dock uppstått såpass många långsiktigt intressanta köplägen att jag som så många gånger tidigare på senare tid har valt att blanda amortering med nyinköp. Jag sänker därför räntan med en nivå och kan sänka ytterligare en nivå innan året är slut. Dock prioriterar jag att köpa då många aktier handlas till rimliga värderingar just nu. Jag försöker undvika att fundera kring om jag kan köpa ännu billigare. Det viktiga är att företagen är långsiktigt solida och att aktien är rimlig värderad.

Belåningsgraden var cirka tio procent vid månadsskiftet vilket kan verka i högsta laget men det beror på att jag inte gör min septemberinsättning i september då jag av tradition alltid för över sista månaden i kvartalet först på nästa kvartal för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen. Jag har inte heller fört över hela augustiinsättningen då jag ville ha buffert under semestern för oförutsedda utgifter. Därav har belåningsgraden i skrivande stund kommit ned till mer beskedliga 8,1 procent. Att den inte minskar beror på att belåningsunderlaget sjunker när börsen går ned men i absoluta tal har jag fortsatt att minska min belåning sedan i somras. De aktier jag köper nu har nästan undantagsvis en utdelning som vida överstiger låneräntan varför jag finner risken rimlig så länge belåningen fortsätter att minska något varje månad i absoluta tal och inte överstiger tio procent relativt portföljens storlek.

Det har alltså blivit rätt mycket nyinköp. Man kan ifrågasätta visdomen i att öka i fastighetsaktier i dessa tider. Naturligtvis kommer de att få ökade energikostnader och hela inflationen kan inte läggas på hyresgästerna då det finns risk att en del förhandlar om eller bryter avtal. Därtill har många fastighetsbolag en rätt hög belåning vilket innebär en risk om ränteläget och energipriserna biter sig fast på nuvarande nivå under flera år. Mitt utgångscase är dock att de rider ut stormen och att det kan visa sig vara en bra investering på några års sikt. Jag minns när jag köpte Hemfosa till mer än fem procents direktavkastning och just nu går det att köpa de flesta fastighetsaktier på liknande nivåer vilket förstås beror på inflationen.

Jag är redan fullinvesterad i Castellum men har valt att ta lite övervikt. VD har redan kommunicerat att de avser höja utdelningen 2023 då det är det symboliskt viktiga tjugofemte året i rad vilket gör Castellum till en svensk utdelningsaristokrat. Jag tippar därför på att vi får 8 kronor per år eller 2 kronor per kvartal. Det innebär en direktavkastning på över 6 procent. Jag är oändligt tacksam över att kunna bli fullinvesterad i Wallenstam. Där är direktavkastningen inte lika bra men företaget och deras VD har en utpräglad historik av försiktighet i svåra tider och är ett av de mest solida företagen i sektorn. Jag tror att de har kapacitet på några års sikt att dela ut i hela kronor men Wallenstam är en försiktig general så jag räknar inte med att se det än på något år då jag tror att han återinvesterar i kärnverksamheten vilket skapar aktieägarvärde. När det gäller Cibus och SBB har jag fortsatt öka i blygsam skala mer med sikte på att bibehålla portföljandel. Den senare har en betydande risk då de kanske inte klarar sig om nuvarande extremläge biter sig fast över ett par-tre års tid. Samtidigt är deras innehav i sig solida lågriskinnehav och en direktavkastning på tio procent är löjliga nivåer där man hinner få tillbaka en del av insatsen längs vägen även i ett konkursscenario. En kalkylerad risk från min sida. Även om Ilja har rätt i sak om blankningens otyg och att den behöver regleras bättre gillar jag inte att han lägger energi på det istället för att bygga trovärdighet kring företaget. Sedan undrar jag hur de ska kunna bibehålla sitt mål om att öka utdelningen med fem procent årligen i hundra år, det får man ta med en stor nypa salt. Återköp av aktier eller amortering skulle som jag ser det göra betydligt mer nytta än utdelning för såväl företag som aktieägare i rådande läge.

Då jag börjar bli fullinvesterad letar jag sedan en tid tillbaka efter olika innehav för att bredda portföljen. Förvisso vill jag inte ha för många innehav men samtidigt är en svaghet att jag börjar få för få utdelningsaktier med tillväxtpotential. Ett sådant företag som jag snubblade på av en tillfällighet är Profoto. Det är ett företag som säljer fotoutrustning företrädesvis till professionella aktörer. De går redan med vinst och växer på flera marknader. Historiken är lite för kort vilket innebär en risk men när man kan köpa sådana aktier med tillväxtpotential till 4,3 procents direktavkastning är det ett bra läge enligt min  grundstrategi. De utsätts säkert liksom de flesta företag för tuffa prov men jag väljer att ta rygg på Svolder som nyss flaggade upp innehavet till 5,3 procent. I nuläget nöjer jag mig med en bevakningspost på ett hundratal aktier för att se hur det utvecklas. Jag har även tagit in en mycket liten post i finska Tokmanni. Jag brukar inte gilla handelsaktier på grund av den höga konkurrensen och låg vallgrav men när aktien handlas till över åtta procents direktavkastning är det en såpass god riskmarginal att de kan halvera utdelningen och jag kan ändå räkna hem affären. Jag gillar egentligen inte att köpa utländska aktier i rådande valutaläge men jag får ju min lön i utländsk valuta så egentligen gör det i mitt fall ingen skillnad.

En annan nyhet är att jag till sist har gjort slag i saken och tagit in XACT Norden Högutdelande i portföljen. Det är en börshandlad fond varför man bör vara medveten om att det tillkommer en liten förvaltningsavgift i tillägg till courtage. I nuläget överstiger fonden mitt högsta ursprungliga utdelningsmål över 4,25 procent avräknat avgifter varför jag tycker att det börjar bli dags. Jag tror att det är klokt när jag närmar mig möjligheten att göra en FIRE att även låta en fond ge verklig diversifiering. På så vis hedgar jag mig för risken att jag gör egna misstag genom att i regel kunna räkna med en viss grundintäkt. Fonden delar ut kvartalsvis och jag tänker utvärdera nästa år hur det ser ut men tittar på att fortsätta öka pö om pö så länge det är motiverat utifrån förväntad direktavkastning. Då fonden delar ut bör man vara medveten om att den inte växer lika mycket som indexfonder men den passar min strategi som hand i handske. Att jag inte har köpt mer ännu beror också på att enskilda aktier är mer prisvärda just nu.

Jag har ökat i liten skala i en rad andra prisvärda aktier också såsom Cloetta, Investor och Skanska. Också Intrum har gjort comeback i portföljen. En yield on cost på exakt tio procent var för bra för att motstå. Jag vet att det finns en del risker i företagets verksamhet i södra Europa men samtidigt är nuvarande läge tyvärr också en möjlighet för den sortens företag.

Min filosofi i dessa tider är att försöka bortse från att drunkna i det korta perspektivet i hur kursen rör sig från timme till timme, dag till dag och hur portföljen minskar i börsnedgången. Istället lägger jag energin på att försöka läsa på lite extra om de olika företagen. Jag försöker arbeta utifrån stående order som jag i regel lägger på en nivå där jag tycker att risk-reward är bra nog sett till den direktavkastning jag vill ha för att kompensera för risken. Det har helt enkelt blivit så att fler stående orders än förväntat föll in. Det finns en rad andra aktier jag skulle vilja köpa men jag har prioriterat bort ett par case då risk-reward har varit bättre i andra fall. Det kan hända att jag tar in ytterligare något nytt bolag i portföljen kommande månader.

Jag köpte också lite övervikt i Clas Ohlson. Rapporten var förvisso mycket dålig men att få över 8 procent i extrautdelning varav hälften nu i september var lite för frestande för att avstå till rimlig riskmarginal. Det är sannolikt att jag får tillbaka 24 procent av investeringen i utdelningar på 18 månader i januari 2024.

Och ja, det har blivit ett gäng aktier i Minesto som vanligt också denna månad. Även om jag har nått det innehav jag vill ha fortsätter jag att öka i mindre skala så länge aktien handlas under teckningskursen i den senaste emissionen. Det händer en hel del spännande kring företaget framöver där vi för första gången kommer att få se mer än ett kraftverk i drift samtidigt och det stora kraftverket är inte långt borta nu.

Till sist är valrörelsen äntligen över så att man åter kan vistas i sociala medier igen utan att ofrivilligt utsättas för politiska utspel på allt lägre nivå. Vidhåller att de flesta partier har sänkt nivån väsentligt den här valrörelsen. Personligen vill jag ha politiker som tar ansvar för att styra landet på ett vettigt sätt oavsett vilken färg och partibeteckning de har och mindre av alla dessa demagoger. Återstår att se om det blir så.

Utdelningar och nya aktieköp under februari

Inledningsvis känns det naturligtvis futtigt att skriva om aktier och sparande i en tid som denna. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta på hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Jag har under februari ganska precis hållit min plan för investeringar under det läge som uppstod. Belåningen har ökat från sju till nio procent. Som högst var den tio procent men tack vare försäljningen av Azelio har jag hållit nere den på nio procent vilket innebär att jag fortfarande har ett rimligt utrymme att fortsätta öka i mars om det fortsatt skulle bli rimliga köplägen i fler aktier framöver.

En aktie jag har ökat mitt befintliga innehav med hela 17 procent i är Inwido. Aktien handlas just nu till en direktavkastning över mitt mål på 4,25 procent och jag har en yield on cost på hela 7,15 procent. Det innebär att hela investeringen har betalat av sig bara på utdelningar på mindre än fjorton år redan innan man tar hänsyn till ränta på ränta för återinvesterad utdelning under de åren eller värdeökning i aktien.

I Castellum har jag hoppats på ett läge att öka större (vilket jag vill ha en direktavkastning över 4 procent för att göra) men det läget har aldrig riktigt uppstått. Jag har ändå fyllt på med ytterligare 5,8 procent jämfört med befintligt innehav. Det gör att aktien nu är mitt nionde största innehav.

Gjensidige är en aktie som jag hade hoppats på att äntligen kunna ta en riktigt stor position i men det läget uppstod aldrig. Kanske för att det norska försäkringsbolaget är ett etablerat företag med en trygg och stabil marknadsposition i Norge. Det hindrade inte att jag liksom i Castellum ändå utnyttjade möjligheten att öka lite mer än vanligt med hela 13 procent jämfört med befintligt innehav. Tillsammans med januariköpet har jag i alla fall köpt såpass många nya aktier att det inte är någon stress att öka på ett par år.

Evolution är en aktie som inte riktigt passar med min utdelningsfilosofi då utdelningen är alltför låg trots potential för hög utdelningstillväxt under många år framöver. Men i ett läge som detta såg jag ändå potential att ta in en mindre post. Jag sålde faktiskt initialt den post jag redan hade för att sedan köpa tillbaka en tre gånger så stor post en bit under tusenlappen per aktie.

Det blev ett par aktier i 3M också när aktien handlas över 4 procents direktavkastning.

Jag är nu fullinvesterad i Handelsbanken och Scandic Hotels. Ingen av dem är en lysande aktie men bägge är utifrån omständigheterna i sektorn defensiva val och bra värdecase. Handelsbanken levererade en blygsam utdelning på fem kronor per aktie och vill väl inte ta i i den omställning de befinner sig med färre kontor och mer digitalt. Det återstår att se hur de klarar att bibehålla bra kundrelationer men efter att ha provat erbjudande hos 4-5 banker är jag som utlandssvensk helnöjd med den service jag får från Handelsbanken även om det är synd att de har lite färre kontor än förr och nu tar ut en avgift. Scandic Hotels är förstås fortsatt i ett känsligt läge då de har tvingats ta stora kostnader och en emission, där jag tecknade fullt, under pandemin. Men i de senaste kvartalsrapporterna har också tydliga tecken på normalisering synts och aktien är fortfarande inte värderad som vore det normalläge. Återhämtningen kommer ta tid, även för utdelningen, men som ett långsiktigt innehav tror jag ändå att jag har gjort rätt val som har offrat ett par års utdelningar för att kunna bli fullinvesterad under dessa historiskt utmanande år.

Jag har tidigare skrivit om Kopparbergs där jag ökade med tio procent trots att jag redan är fullinvesterad. Det är en fin defensiv hörnsten i portföljen och jag har en yield on cost över 4,5 procent.

Också i Cloetta får jag väl anse mig vara fullinvesterad för stunden sedan jag nu har fått möjlighet att köpa hela det initialt tilltänkta innehavet och därtill ytterligare 20 procent. Jag räknar egentligen inte med utdelningstillväxt i Cloetta. Men med en yield on cost på 4,35 procent i en defensiv sektor då folk tenderar att köpa lösgodis i alla konjunkturer förutom pandemi tycker jag ändå att aktien bidrar med lite stadga till utdelningsportföljen. Enligt min strategi är jag alltid nöjd när jag kan nå en yield on cost över 4,25 procent i mina innehav då det är en bra utgångspunkt för att behålla värde över tid med viss marginal till inflationen. Dessutom är Cloetta en buffertaktie som jag alltid kan sälja om jag behöver få loss kapital till att öka i andra aktier som tillfälligt är lågt värderade.

Jag brukar öka regelbundet i månadsutdelaren Realty Income då jag tycker att månadsutdelare bidrar till ett bra inflöde av nytt kapital att återinvestera i nya utdelningar för att få en snabbare ränta på ränta-effekt. Aktien är dessutom ofta rimligt värderad om än sällan billig. Jag ökade nu med strax över åtta procent jämfört med befintlig portföljandel. Den svaga kronan innebär att det inte är fullt så billigt som det låter.

Det blev till sist också en liten ökning i Nordic Waterproofing på en post och en liten ökning på en post i Skanska. Den senare är inte särskilt billigt värderad men givet extrautdelningen på 3 kronor per aktie tyckte jag att helhetserbjudandet på en direktavkastning väl över 4 procent i år samtidigt som den överstiger mitt minimimål och borde kunna öka något i framtiden var gott nog. Kan bli en till post i mars.

Det har blivit någon mindre ökning i Cibus mest för att bibehålla portföljandel. Men där är jag lite försiktig då det nu har signalerats om en emission vilket innebär utspädning även om ledningen har sagt att utdelningen ska garanteras. Jag har varit sugen på att ta in SBB då de har fina defensiva innehav från Hemfosaförvärvet. Men jag tycker att det är för mycket drama kring aktien, att de kan få det svårt om räntorna stiger samt att utdelningen faktiskt inte är speciellt billig och aktien känns något hajpad. Jag har också ökat lite i Investor som verkligen inte är billig och knappt kan kallas rimligt värderad som utdelningsinvesterare men samtidigt vore det synd att inte öka lite för att bibehålla portföljandel där med.

Utifrån mina mål jag satte upp för ett par tre år sedan är jag nu alltså fullinvesterad i Cloetta, Handelsbanken, Kopparbergs, Minesto och Multiconsult. Det känns ändå hyggligt att ha uppnått. Det innebär inte att jag inte kommer fortsätta öka i aktierna men att jag vill ha en viss rabatt för att köpa mer, precis som jag alltså har gjort i just Cloetta, Kopparbergs och Minesto då de har handlats till viss rabatt.

Som jag har skrivit om tidigare under månaden har jag ökat ganska beskedligt i Minesto men också tagit in tre andra miljöteknikaktier i portföljen där Midsummer är ny medan Soltech och Swedish Stirling är en återkomst igen då de befinner sig i ett bättre läge och till mer rimlig värdering idag. Soltech kom jag över till P/E 12 på kvartalsvinsten i den senaste rapporten vilket får anses som rimligt trots risken i aktien.

Ut ur portföljen försvann Azelio, Resurs samt de två avknoppningar jag har skrivit om tidigare.

 

Utdelningarna då? De landade på blygsamma 1 658 kronor. Det är lägre än 2021 då vissa kompensationsutdelningar som hade hållits inne under pandemin kom mig till del. Men givet att februari jämte juli och augusti är den tredje svåraste utdelningsmånaden är jag ändå nöjd med det. Jag ser äntligen ut att kunna klara av ett gammalt mål om minst tusen kronor i utdelning varje månad i år.

Det var i år bara tio aktier som delade ut under februari. Utöver Siemens var det bara kvartalsutdelare och månadsutdelare. Jag tänker inte aktivt leta fler februariutdelare utan ökar istället i befintliga innehav.

Totalt innebär aktieköpen under februari att min utdelningsprognos redan är mycket nära 50 000 kronor. Det må låta lite då jag uppnådde 56 613 kronor under 2021 och förstås strävar över att passera 60 000 kronor under 2022. Men mina prognoser tar alltid höjd för utländsk källskatt och valutaeffekter i överkant varför jag redan vet att bara mina befintliga innehav i mina månadsutdelare i praktiken kommer ge minst en tusenlapp mer. Av dessa utdelningar ska nära 4 000 kronor ut i mars och över 30 000 kronor totalt under utdelningsmånaderna april och maj. Det kan återinvesteras i ytterligare en tusenlapp i utdelning. Därför tror jag att jag kommer att klara att passera 60 000 kronor i år men jag kommer inte sträva efter att överträffa målet i sig då jag hellre köper de för stunden bäst värderade aktierna än att jaga efter aktier som delar ut under 2022 bara för utdelningsstatistikens skull.

Nu ser jag fram emot mars månad som jag tror blir den månad då Minesto kommer sjösätta sin nya kommersiella Dragon Class-modell på Färöarna. Förra året började man arbeta i mars och jag tror att vi kommer få se mer aktivitet under våren då modellen ska köras där inför att man ska sjösätta ett likadant kraftverk utanför Bretagne, Frankrike till sommaren.

Reflektion över aktiers återhämtning

En viktig reflektion jag gjorde i tillbakablicken över 2020 är att tiden oftast ger mina case rätt men att jag ofta underskattar hur lång tid återhämtningen tar för aktiekursen att reflektera företagets långsiktigt rimliga potential. Har därför ägnat lite tid åt att djupdyka i några sådana case i portföljen för att lära av dem.

Jag tror i någon mån att den yngre generationen aktiesparare förväntar sig mer information oftare för att känna sig trygga i sina investeringar. Tror tyvärr att aktieraketfenomenet och det extrema 2020 gör att man förväntar sig orimligt stora intäkter orimligt snabbt. Jag tycker att det är ett feltänk. Det är inte kvantiteten information till marknaden som avgör hur bra en investering är utan kvaliteten på vad företaget levererar liksom hur aktien värderas i relation till det. Det fina är att man kan räkna sig fram till det och utnyttja lägen när det kortsiktiga perspektivet och aktiekursen får överhanden före det långsiktiga perspektivet och faktisk potential. Gör man inte det överlämnar man sig till marknadens kortsiktiga nycker och det är lätt att ryckas med att köpa för dyrt eller sälja ur sig för billigt helt enkelt eftersom man inte förstår vad man äger. Omvänt är det mycket lättare att ta en sur kursutveckling i en aktie när man är väl påläst och har grundat sin investering i ett väl genomtänkt case. Man tittar då inte på kursutvecklingen i sig utan på vad företaget faktiskt gör i verkligheten. Endast om något i den verkliga verksamheten går fel säljer man aktien. En enkel kontrollfråga är: har företaget gjort något under x antal senaste veckorna som förklarar kursnedgången? Om nej kvarstår antagligen allt som det var när du köpte aktien och då finns ju faktiskt ingen anledning att sälja annat än om du plötsligt vill få loss kapital till att öka i något du tror mer på.

Ska också understrykas att eftersom mitt huvudfokus är utdelningen vilken bygger på att företagen löpande gör stabila vinster är jag egentligen rätt ointresserad av hur aktiekursen rör sig från vecka till vecka. Huvudpoängen med inlägget är främst att illustrera att Mr. Market i det korta perspektivet då och då erbjuder fina köptillfällen för den långsiktige som har tid att vänta på att företaget hinner ifatt. Lusläs företagets kvartalsrapporter och räkenskaperna däri och bedöm om företaget har potential att öka intäkter och vinst på sikt eller inte. Det är i längden vad som är väsentligt. Resten är bara brus.

Ett klockrent exempel är Inwido. Under 2018 drogs företaget med en del utmaningar av kortsiktig karaktär bland annat relaterat till omställningar i produktion men även deras dåvarande VD:s tragiska och alltför tidiga bortgång. Osäkerheten gjorde att många valde bort aktien till förmån för då mer hajpade aktier. Jag såg det istället som ett tillfälle att öka då aktien var milt uttryckt rimligt värderad. Det har belönat sig kursmässigt och jag tror att vi i vår kommer få se att det belönar sig utdelningsmässigt också. Även om direktavkastningen just nu börjar bli dyr att handla är P/E runt 16 långtifrån dyrt vilket i sin tur skvallrar om att utdelningstillväxt är att förvänta sig kommande år. Inwido är ett bra exempel på en aktie som har gått träskgång i ett par års tid men där det går mycket snabbt när marknaden åter öppnar ögonen.

Jag ångrar en aning att jag inte ökade mer i Skanska men har trots allt en beskedlig andel om 200 aktier. Har också blivit lite bränd på byggsektorn av just Serneke och Skanska och konstaterat att det är en konjunkturkänslig sektor med små marginaler som jag nog ändå gör klokt att se som ett sektordiversifierande komplement snarare än en hörnsten i portföljen. 2-3 procent i byggaktier är mer än tillräckligt på lång sikt tycker jag. Utdelningen har sänkts de senaste bägge åren men tecknen var likväl tydliga om att det rörde sig om utmaningar av tillfällig karaktär där omställningskostnader togs varför företaget med all rimlighet torde återgå till historiska utdelningsnivåer, kanske redan i år eller om inte så våren därpå. Med en vinst per aktie över 17 kronor finns helt klart det utrymmet. Om företaget återgår till historisk utdelningsnivå på 8,25 kronor har min tålmodiga långsiktiga investering i grafen ovan renderat en direktavkastning i spannet 5-6 procent. Jag tror till och med att en viss höjning kommer ske för att kompensera de senaste två årens innehållna utdelning. Utrymmet finns som sagt.

I norska konsultbolaget Multiconsult gick uppvärderingen hysteriskt fort. Jag är fullinvesterad i aktien långsiktigt sedan 2018 med 500 aktier och meningen är att den ska utgöra minst en procent av min "färdiga" utdelningsportfölj. Jag tog även en kort extraposition under 2018 som jag dock valde att sälja av under slutet av 2019 framförallt för att få loss mer kapital till teckningsrätterna i Minestos nyemission.

Att aktien skulle uppvärderas tyckte jag var fullkomligt självklart men ändå förvånades jag över hur snabbt det gick när det väl vände. Mellan den 3 och 9 november ökade aktien med 30 procent och en vecka senare hade den ökat med 40 procent. Återhämtningen hade börjat något tidigare när aktien i slutet av augusti tog ett skutt från strax under 70 kronor till över 90 kronor.

Jag tycker att Multiconsult är ett lysande exempel på att en väl gjord långsiktig analys där man identifierar företagets potential och noga granskar räkenskaperna betalar av sig i längden. Multiconsult är därtill en underanalyserad aktie varför den i långa perioder är rätt lugn och kanske bidrog det till att effekten blev större när den väl drog iväg och fler plötsligt fick upp ögonen för aktien?

Clas Ohlson har jag skrivit om flera gånger på bloggen. Trots att tecknen på återhämtning var uppenbara när man studerade kassaflöde i synnerhet och räkenskaperna i allmänhet tog aktien inte fart. Jag tackade och ökade till en löjligt fin direktavkastning i spannet 8-10 procent. Samtidigt har Clas Ohlson på senare tid haft problem med försäljningen och det återstår att se i vilken grad det är en pandemieffekt och i vilken grad det är strukturellt, vilket vore skäl att ta tecknen på högsta allvar. Det är dock ännu för tidigt att avgöra. Därför är jag lite försiktig med att öka mer då framtida utdelning inte är helt säker. Men jag tycker fortfarande att det var rätt och rimligt utifrån vad jag visste då att öka i spannet 60-80 kronor och uppvärderingen kom både före pandemin och sedan under vår/sommar då handeln varit högre än väntat.

Handelsbanken är ett annat märkligt case. Det ska sägas att Handelsbanken alltid betalas med premie jämfört med Nordea och Swedbank som brukar handlas till väsentligt lägre värderingar. Men när Handelsbanken handlas till en direktavkastning omkring 7 procent tycker jag att det är en lysande affär. Därför tog jag under 2020 en stor position. Samtidigt är jag kluven till hur väl bankoligopolet klarar konkurrens från nischbanker i det långa loppet liksom hur Handelsbanken specifikt drabbas när kontoren minskar vilket förvisso sänker utgifterna men också berövar Handelsbanken en viktig konkurrensfördel. Oaktat det tror jag att en uppvärdering åtminstone till hundralappen per aktie kommer tids nog när det har lugnat ned sig och omställningen har satt sig. För den kommer innebära lägre kostnader, frågan är bara till vilket pris det sker när det gäller att behålla trogna kunder och därigenom intäkter?

På motsvarande sätt försöker jag tänka om aktier som just nu har en sur kursutveckling.

Serneke är en aktie där uppvärderingen ännu inte har kommit även om en viss återhämtning kom i veckan. Nu byggde mitt case ju inte på att en världsomspännande pandemi skulle inträffa som ledde till att finansiären drog sig ur och bygget fick avbrytas i nästan ett år liksom att förtjänsten av projektet sannolikt minskar då den behöver delas med den nya samarbetspartnern Balder. Det har ökat min tveksamhet kring om jag ska behålla eller sälja till förmån för annat. Men min grundläggande beräkning av intäktspotential för projektet och företaget i stort gäller alltjämt för mig. Det är bara ett par år sedan Serneke betalade ut 4 kronor per aktie i utdelning, vilket med dagens kurs motsvarar en direktavkastning på över 6,3 procent. Nu tror jag inte att det kommer någon ny utdelning innan Karlatornetprojektet är avslutat 2023 men det ger ändå en slags indikation om potentiell uppsida. När det gäller vinst per aktie har den historiskt tenderat att röra sig omkring 10 kronor per aktie med högre belopp än så när storaffärer, som Karlatornet/Karlastaden-projekten, har realiserats. Därför är det rimligt att anta att Serneke handlas till ett P/E-tal någonstans omkring 6-10 (eller rent av ännu lägre) om man tror att de lyckas uppnå vinst i Karlaaffärerna och därmed också vända den löpande verksamheten, som är tyngd av storprojektens utgifter till lönsamhet. Så tillvida håller mitt grundcase fortfarande att det är en lite ratad aktie om än med hög risk. Därför var det självklart för mig att teckna fullt i nyemissionen nyligen då jag såg 53 kronor per aktie som en ren gåva till oss trogna aktieägare. Om jag behåller eller inte har mer med andra aktier att göra men jag är övertygad om att uppvärderingen kommer fortsätta i Serneke om Karlatornetprojektet slutförs på ett lyckat sätt.

Minesto har haft den närmast unika omständigheten att företaget den 1 december bekräftade att tekniken fungerar som det är tänkt med elleverans i nät vilket har straffats av marknaden med en kursnedgång på 20 procent. Jag är minst sagt förvånad men har samtidigt sett det som ett fint läge att köpa fler aktier. Dessutom innebar det i mitt fall att portföljen inte slutade över 4 miljoner kronor när 2020 summerades utan att jag istället kommer få betala några tusenlappar mindre i kapitalskatt. Det gör mig ingenting och de pengarna har nu istället oavkortat gått rakt in i nya Minestoaktier. Tack för det!

Anledningen till mitt lugn är nämligen att det finns få aktier som jag har gjort en så genomarbetad inläsning på och följt så länge som Minesto. Jag har skrivit om aktien i maj (länk) och september (länk) i mer detalj och har räknat mycket noga baserat på två professionella (betalda) analyser från Pareto och Västra Hamnen Corporate Finance. Gör man liksom dessa bägge analyser antagandet att företaget lyckas bygga de första två parkerna på Färöarna och i Wales är kursen fullt rimligt värderad i nuläget. 

VHCF värderade i sin sista analys i september aktien i spannet 19-29 kronor. Som jag har redogjort för i mer detalj i mina bägge tidigare inlägg om aktien i maj och september räknar de bara med 55 procents sannolikhet att företaget lyckas i det lägre fallet och 85 procents sannolikhet i det högre fallet. Diskonteringsräntan är höga 13 procent. Skulle Minestos kommersialisering lyckas blir det övre spannet istället 34 kronor per aktie. Pareto värderade i maj 2020 Minesto till 23 kronor per aktie. Det finstilta i analysen visar att deras DCF/WACC-analys värderade aktien i spannet 26-28 kronor. Då använder de en diskonteringsränta på 12 procent (noterbart en procent lägre än VHCF). Ett rimligt antagande är att de precis som Västra Hamnen gjorde i sin sista reviderade analys kommer att sänka diskonteringsräntan eftersom risken har minskat väsentligt när det första kraftverket nu har levererat el i nät och i allt väsentligt har varit i drift. Skulle Pareto sänka diskonteringsräntan med två procent på motsvarande sätt kommer nästa reviderade analys antagligen höja värderingsintervallet med ungefär tio kronor vilket skulle vara i trakterna av aktiens innevarande all time high. Pareto har redan sagt att en reviderad analys kommer och jag skulle hålla det för sannolikt att så sker under våren lagom nära inlösen av teckningsoptionerna. 

För varje dag som går kommer vi närmare besked om tredjepartsverifieringen men vi vet att tekniken har fungerat och om inget skiter sig rejält, vilket förstås inte kan uteslutas då det alltid finns en risk, har risken aldrig varit så låg som nu i Minesto. Det är nämligen så att både EU och UK i slutet av 2020 gick ut med nya stöd öronmärkta till bland annat tidvattenenergi och det bör därför inte vara en fråga om utan när Minesto går ut med mer information om att byggnation av de första kommersiella parkerna startar. Vi vet redan att Minesto har påbörjat arbetet i Hestfjorden på Färöarna. Vi vet också att Minestoparken utanför Holyhead har öppet debatterats i det brittiska parlamentet med energiministern inför beslut om det nya contracts for difference-programmet som kommer underlätta parkfinansieringen. Därför är jag över huvud taget inte orolig över aktiekursen trots den senaste tidens negativa trend. Jag tycker som alltid att det är viktigt att värdera aktien framåtblickande och stå fast vid sitt case. Och även om 2020 har präglats av förseningar innebär det en väsentligt lägre teknikrisk att kraftverket verkar fungera så som det är tänkt. 

Jag tackar Mr. Market för nedgången och fortsätter köpa aktier i Minesto då jag anser att aktien är rimligt värderad på nuvarande nivåer. Man ska inte underskatta styrka i nedgång, aktien kan fortsätta ned men så länge Minesto gör sitt och verksamheten inte upphör av någon anledning är sannolikheten på min sida.

Min avslutande reflektion är att jag tenderar att gå in för stort för tidigt i långsiktigt rimliga case vilket gör att det blir en alternativkostnad eftersom jag hade kunnat investera i andra aktier under tiden och gå in något senare till en likvärdig kostnad. Samtidigt har jag i flera aktier sett hur snabbt uppvärderingen går när den väl kommer. I fallet Minesto räcker det med en för marknaden oväntad nyhet för att aktien ska rycka med tvåsiffriga procent mer eller mindre ögonblickligen och då missar man lätt tåget om man står utanför. Det är just för att slippa den sortens spekulation som jag ändå väljer att stå långsiktig i min position. Jag har också sett i aktier som AstraZeneca, Tomra och Vestas att det sällan uppstår lika bra lägen att köpa som när jag köpte den lilla första testpositionen. Därför tror jag ändå att min strategi att gå in med en stor position direkt när ett läge uppstår är rimlig trots alternativkostnad ifall uppvärderingen dröjer. Det viktiga i det långa loppet är att företaget och dess verksamhet fortsätter utvecklas som den ska.

OBS! Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv alltid ansvarig för dina egna investeringar och bör alltid läsa på själv och göra din egen analys. Det här inlägget syftar endast till att visa just nyttan av att inta ett långsiktigt perspektiv där man fokuserar på att göra sin hemläxa ordentligt och läsa på om företagens faktiska utveckling. Aktier innebär alltid en risk där oförutsedda händelser kan inträffa och man kan ha fel i sina antaganden men att inta en långsiktig investeringshorisont och läsa på ordentligt om företagen ger ett bättre utgångsläge.

Portföljutvärdering: kärninnehaven - behövs de verkligen till varje pris?

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta är det första inlägget i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Tillbakablick - det började med kärninnehaven

När jag startade min aktieportfölj för 18 månader sedan hade jag en enkel filosofi. Jag skulle regelbundet köpa fem aktier som jag bedömde som stabila nog att få en avkastning genom utdelningar som överträffade den riskfria räntan.

Min ursprungliga portfölj bestod av Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA.

ICA var egentligen ett andrahandsval för att få exponering mot den defensiva livsmedelsmarknaden. Anledningen var att Axfood i spåren av att Brexit precis inträffat var ovanligt dyr. När jag kunde ta in Axfood i portföljen sålde jag till sist av ICA.

Castellum tillkom ganska snart som ett femte kärninnehav. Tanken var att ett sunt och långsiktigt ägande av fastigheter också kan ge en god defensiv avkastning över tid oavsett hur fastighetsmarknaden utvecklas.

Handelsbanken valde jag eftersom det är den av de fyra storbankerna som har bäst historik av att hantera kriser. Jag har sett ett par finanskriser på nära håll i andra länder och har stor respekt för den risken. Handelsbankens direktavkastning är i regel acceptabel men ändå lägre än övriga storbanker.

H&M har jag ägt privat genom arv (det innehavet ger tekniskt fortfarande en kursvinst) och de hade pålitligt delat ut direktavkastning under hela min uppväxt. Clas Ohlson hade en bra verksamhet och lika fin historik varför de var två okomplicerade innehav och relativt enkla att förstå sig på.

Flera kärninnehav?

Allt eftersom portföljen har vuxit och jag har upptäckt nya aktier har jag strävat efter att frångå tänket att bara ha fem aktier. Min målbild för kärninnehaven sjönk från 20 procent till någonstans mellan 5 och 10 procent beroende på utveckling och möjligheter att köpa till bra pris.

Det innebar att jag fick utrymme att ta in andra större innehav i portföljen. Två av dem är redan idag såpass frekventa att de närmast kan ses som kärninnehav: Hemfosa och Skanska.

Skanska är ett klassiskt byggföretag med verksamhet både i Sverige och utomlands. Det gillar jag eftersom det innebär att de blir mindre sårbara för den svenska konjunkturen. Jag känner till väl sedan Unga Aktiesparare att byggföretag är cykliska. Det är också ett skäl till att jag valde Skanska: de har nämligen sedan en tid tillbaka en historik av att höja utdelningen. Den planeringen föredrar jag. Allt annat lika kan jag lita på att utdelningen som minst kommer hålla jämna steg med den riskfria räntan och det räcker faktiskt ganska långt för mig.

Hemfosa växte fram till ett kärninnehav mycket tack vare att jag kunde köpa stora poster billigt och de därefter fortsatt att utvecklas bra. Jag gillar särskilt deras mer defensiva inriktning på samhällsfastigheter vilket jag tycker är klokt i en tid när privata bostäder och kommersiella fastigheter har en högre risk än på länge.

Kopparbergs har jag funderat på att ta in som ett kärninnehav på grund av produktens defensiva karaktär. Aktien är enligt mitt tycke fortfarande inte billig men handlas i alla fall på godtagbara nivåer igen. Här kan jag se mig själv öka väsentligt under 2018. Utmaningarna beror till stor del på den brittiska marknaden medan förutsättningar för att växa på den stora amerikanska marknaden finns.

Till sist funderar jag nu för första gången på om jag inte vill göra Multiconsult till ett mentalt kärninnehav? Framtiden tror jag på med tanke på de goda möjligheterna för tillväxt genom förvärv vars potential ännu inte har fått genomslag i resultat för de förvärv som har gjorts under den senaste tiden. Jag har dock valt att inte uppgradera till kärninnehav eftersom aktien är under press just nu.

Indexliknande komplement?

En tanke jag bollat med är att ta in investmentbolag eller billiga indexfonder för att sprida risk.

Investor har jag redan bestämt mig för att ge permanent plats i portföljen. Investor äger många av de större aktierna på OMX30-indexet vilket gör att den är som en indexfond fast oftast bättre. Inte minst gillar jag att de har stora innehav i både Atlas Copco och ABB, två aktier jag tittat på att ta in i portföljen men som har varit för dyra. Innehavet i Astra Zeneca kompletterar min lilla tillfällighetspost i den defensiva läkemedelsbranschen väl.

Jag har satt upp ett mål om att köpa minst en aktie varje månad som den handlas till en YOC över 3 procent. Att jag accepterar en låg YOC i Investor beror på att jag tror att de kommer ha en utdelningstillväxt enligt etablerad modell med höjning en krona per år under de kommande 5-10 åren. Det innebär förvisso att utdelningstillväxten minskar men jag kan räkna med en genomsnittlig utdelningstillväxt om minst 5 procent över hela perioden.

Jag har bollat med tanken att ta in Avanza Zero igen. Att jag inte gör det beror på att jag tror att börsen under de kommande två åren kommer se en större nedgång. Min filosofi är ju främst att få direktavkastning från aktieutdelningar och då vill jag inte behöva grubbla på om jag ska sälja av en indexfond i rätt skede. Jag äger dock Avanza Zero som bas i mitt pensionssparande.

Investmentbolag är något jag vill återkomma till längre fram. Det finns två nackdelar som jag ser det. Dels är substansrabatterna idag inte lika höga som tidigare varför de inte med samma självklarhet är köpvärda. Dels handlar det om tillit. Långsiktiga privata förvaltare som Wallenberg eller Lundberg brukar borga för långsiktig stabilitet och avkastning. Exemplet Ratos visar dock att det kan gå i andra riktningen också och när jag väl har köpt ett investmentföretag är det svårt att analysera på djupet. Svolder är jag nära att ta en liten kompletterande position i. Industrivärden lockar också men är dyr.

Nackdelen med kärninnehav

Fördelen med kärninnehaven har varit deras höga och jämna direktavkastning. Nackdelen är att de, utöver Axfood, inte med självklarhet är så stabila att jag bör ha en så hög portföljandel nu när jag är igång och fått in flera andra fina aktier i portföljen. Faktum är att kärninnehaven tynger portföljens värdeutveckling. Det hade jag i sig struntat i om det inte vore för att två av kärninnehaven löper risk för sänkt utdelning i framtiden. Därför kommer jag ompröva mitt tänk och ha lägre positioner med sikte på 2,5 procent av portföljen som lägst och 5 procent som högst, Axfood undantaget.

Målbild för 2018

Axfood är jag idag glad att jag passade på att öka beskedligt i när jag hade chansen. Det gör att jag inte behöver öka så dramatiskt i år. Jag vill dock ha minst 5 procent av portföljen i denna defensiva aktie. Därför bedömer jag mig behöva minst 300 aktier vid årsskiftet vilket innebär ytterligare 50 i år. Det bör noteras att jag är medveten om att framtida utdelningstillväxt i Axfood sannolikt är ganska modest. Givet aktiens defensiva karaktär är jag ganska nöjd med att fortsätta äga den ändå. Målet är 4 procent direktavkastning till låg risk som överträffar den riskfria räntan över tid.

Castellum fick jag till sist inte köpt fullt så många aktier som jag hade tänkt i men då hade jag också reviderat upp mitt mål något. Min portföljandel är idag nämligen tillräcklig för att klara 2,5 procent av portföljen också vid nästa årsskifte. Givet osäkerheten på fastighetsmarknaden ser jag det därför som att jag kan öka men inte behöver göra det till varje pris. Jag kan dock tänka mig skala upp till 5 procent igen om priset är det rätta vilket skulle innebära omkring 400 aktier.


Clas Ohlson presenterade som bekant en svag rapport senast och många oroar sig över att näthandeln ska ta marknadsandelar. Jag har också reagerat med viss försiktighet där jag bara köpte 2/3 av de 200 aktier jag hade som mål under 2017. I praktiken har portföljandelen därför minskat som en försiktighetsåtgärd. Sälja tänker jag inte göra för jag vill först se vad VD Lyrå och ledningen presenterar i den sedan länge utannonserade strategin inför framtiden som kommer presenteras i vår. Clas Ohlson har en historik av postorderhandel och borde ha rimliga förutsättningar att ha marknadsandelar också på nätet. Jag tror också att deras just-in-time-butiker kommer fortsätta leverera för kunder som snabbt och enkelt vill köpa produkter när de behöver dem. Omställning blir det och osäkerhet men behålla gör jag. Frågan är vilken portföljandel jag vill se? 2 procent tycker jag är ganska lagom vilket reflekterar en minskad position. Det skulle ändå innebära att jag behöver öka till 200 aktier under året. Kanske kommer jag därför köpa en handfull aktier per månad.

Handelsbanken har varit mitt minsta kärninnehav. Glädjande under 2017 var att jag äntligen har fått en portföljandel på mellan 3-4 procent. Jag klarade också mitt mål att äga minst 150 aktier under 2017. På längre sikt, åtminstone ett decennium, är jag något försiktig inför risken att Handelsbanken konkurreras ut av nischbanker. I det kortare perspektivet har vi med största sannolikhet en fin utdelningshöjning att se fram emot i vår och det surrades i höstas om extrautdelningar. Aktien handlas samtidigt på ganska aptitliga nivåer. Därför avser jag öka ordentligt under januari och februari.
Ett rimligt mål är att bibehålla samma portföljandel vilket torde motsvara 300 aktier under 2018.


H&M har jag redan ett stort innehav i. Jag ökade under 2017 mellan 200-225 kronor när jag tyckte att aktien handlades till rimlig riskpremie. Min utgångspunkt är därför att inte öka nämnvärt intill dess att det finns positiva indikationer på att trenden har vänt. Kapitalmarknadsdagen och hur den tas emot blir ett viktigt test. Jag kommer följa upp H&M i ett separat inlägg eftersom jag vill gå tillbaka och se hur jag har resonerat under det gångna året. Kontentan är att jag inte räknar med att nettoköpa fler aktier under 2018. Däremot kan det bli så att jag minskar något på marginalen. Min utgångspunkt är dock att bita i det sura äpplet och behålla aktien. Utdelningssänkning hade jag räknat med när jag köpte och jag tror ändå att jag kommer kunna räkna med en utdelning motsvarande över 3,33 procent av YOC även de kommande åren (det vill säga över 7,50 kronor per år eller en sänkt utdelning med 25 procent). Ser man till portföljandel blir min målbild 2,5 procent av portföljen på lång sikt. Det är en tydlig och motiverad ambitionssänkning. Det innebär att jag behöver runt 300 aktier den dag portföljen är värd 2,5 miljoner kronor. Alltså kan jag köpa ytterligare ett femtiotal aktier om trenden skulle vända men under det kommande året tänker jag snarast sitta still i båten med fokus på analys.

Hemfosa är jag väldigt sugen på att öka i när de väl delar upp aktien i en samhällsfastighetsdel och en mer spekulativ del. Det kan bli så att jag säljer den senare för att lägga alla ägg i den förra korgen. Intill dess väntar jag eftersom aktien nu är rätt dyr. Mitt mål är 2,5 procent av portföljen i Hemfosa.

Skanska handlas på rätt aptitliga nivåer. Den stora frågan är dock om jag vill ha mer än 2,5 procent i aktien på längre sikt? Nja. Samtidigt har jag nu ett tillfälle att handla aktien till nära 5 procents direktavkastning. Därför tänker jag mig nog ändå öka portföljandelen till 5 procent med längre sikte. Det skulle innebära att jag behöver öka med 250 procent till 300 aktier.

Avslutande reflektion

Tendensen har varit att jag minskar mina kärninnehav till 2,5 procent av portföljen på längre sikt. Undantaget är uttalat defensiva Axfood. Detta innebär dock att de sammantaget faktiskt bara utgör 15-20 procent av portföljen. Därför ökar det pressen på att öka i andra aktier som sannolikt kommer ha en mindre portföljandel mellan 1-2 procent. Den klokare lösningen är antagligen att sikta på att ha runt 10 kärninnehavsliknande aktier under 2018. Kopparbergs och Multiconsult tror jag kan bli två sådana aktier. Scandic kan kanske bli ett kärninnehav men är liksom Kopparbergs lite svår att handla regelbundet till tillräckligt god direktavkastning. Investor bör bli det på sikt. Realty Income ser jag inte som ett kärninnehav eftersom det är en mer svåranalyserad utländsk aktie men i praktiken kommer portföljandelen vara i den trakten. Vad jag gärna vill ta in är skog. Det är en uttalat defensiv sektor men den är också cyklisk. Både Holmen och SCA som jag vill ta in är med beaktande av den begränsade vinsttillväxten och sannolikhet för cyklisk nedgång inom en snar framtid väldigt högt värderade just nu. En målsättning för 2018 blir ändå att försöka ta en portföljandel om 1 procent i minst en av dessa bägge skogsaktier.

Fortsatt diversifiering blir som sagt ledordet och kärninnehaven offras på diversifieringens altare. H&M visar tydligt risken med för stora innehav och Clas Ohlson visar att även till synes stabila och välskötta företag med utmärkt historik kan möta utmaningar med kort varsel. Jag tror att både Castellum och Handelsbanken riskerar liknande förtroendeutmaningar någon gång de kommande åren. Kärninnehaven vill jag därför se som en grundsten i portföljen som jag kan ganska väl och kan öka i allt annat lika. Däremot vill jag undvika att se det som att jag måste ha en stor portföljandel.

Nästa årsskifte tror jag därför att jag har gått från 5 aktier som utgör en stor del av portföljen till 10 aktier som utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av portföljen.

Mina tankar om H&M och svårigheten i att förutsäga framtiden

Helgens aktuella ämne är krisen i H&M och jag vill förstås också ge några allmänna reflektioner. Passar på att sätta det i perspektiv genom att ta upp ett antal aktier som nu har det tufft.

Min övergripande syn är att jag tenderar vara lite kontrarian och menar att marknaden överskattar e-handelns genomslag i allmänhet. Samtidigt underskattas etablerade varumärkens förmåga att anpassa sig och hitta en nisch online. Detta innebär en risk och du ska inte ta rygg på mig utan gör din egen analys. Extra noga att understryka att detta inlägg inte ska ses som finansiell rådgivning.

H&M visar på typexemplet i hur svårt det är att förutsäga en akties framtid och hur bedräglig historik kan vara. Visst har många varnat för riskerna men samtidigt kunde man för ett år sedan med säkerhet inte anta att företaget skulle uppvisa en så lång rad dåliga rapporter i följd. När jag tittar på mina andra innehav så finns samma dilemma för många av dem. Clas Ohlson och MQ finns en tydlig risk i men kommer de därmed sagt gå samma väg till mötes? Det är inte självklart. Kopparbergs däremot är ett annat exempel. Där har jag i ett års tid sagt att aktien varit övervärderad och nu fick jag rätt men den allmänna visdomen har varit att aktien var billig. Det svåra med aktier är att oavsett analys är det först när du får resultat svart på vitt som du vet om du har gjort rätt bedömning. Och historik är ingen garanti för framtiden. Det gäller dock båda vägar varför vare sig historisk framgång eller stagnation är en garanti för att nästa rapport rör sig i samma riktning.

H&M är bara till att konstatera att jag gjorde en felbedömning. I mitt fall är nedgången på mitt totala innehav åtminstone under 25 procent eftersom jag tidigare tyckte att aktien var för dyr och ökat opportunistiskt först på vägen ned. Eftersom jag fokuserar på utdelningarna bekommer mig nedgången egentligen inte så mycket och jag tror inte att H&M kommer gå i konkurs bara för att nätaktörer tar marknadsandelar utan jag fokuserar på tre andra risker: är H&M verkligen konkurrenskraftiga med sitt mode? Det känns inte längre som att deras varumärke hänger med. Kläderna är helt enkelt ofta inte särskilt snygga. Kan man lita på H&M:s kommunikation? Jag har inte fäst så stor vikt vid detta tidigare eftersom jag går mest på vad som rapporteras i sak. När Stefan Persson gör sin första intervju på ett decennium veckor före företagets sämsta rapport på mycket länge är frågan högst relevant. Timingen kunde inte varit sämre. Kommer H&M kunna bibehålla en anständig utdelningsnivå på längre sikt? Jag har som bekant redan räknat med sänkt utdelning till 8 kronor när jag har ökat den senaste tiden. Det innebär att aktien är försvarbar att köpa runt 200 kronor och nedåt. Efter den senaste rapporten börjar jag också tveka på om ens 8 kronor kommer hålla i längden. Det motsvarar trots allt bara en sänkning på 18 procent. Vid nuvarande kurs är aktien försvarbar att äga utifrån mina premisser så länge utdelningen inte understiger 7,25 kronor. Att det som jag konsekvent skrivit helt uppenbart finns många aktier med långt bättre förutsättningar att slå index är en annan historia. Eftersom den senaste rapporten var så monumentalt dålig samtidigt som jag redan har en stor portföljandel tvekar jag på att öka. Jag vill samtidigt inte gå miste om läget när aktiekursen är slaktad. Sett utifrån mitt långsiktiga mål med en reviderad portföljandel på under 5 procent har jag dock utrymme att köpa ett femtiotal aktier ytterligare. Därför kommer jag nog köpa en handfull aktier nästa vecka men med premissen att H&M sannolikt faktiskt kommer röra sig nedåt 150 kronor och vara fortsatt sur en bra tid framöver. Det här kommer ta tid. Vid 150 kronor skulle jag, allt annat lika, dock fylla innehavet igen. Där klarar man en utdelningssänkning på 35 procent. Det handlar egentligen inte om att öka utan om att köpa i mindre skala än tidigare för att långsiktigt bibehålla en lägre portföljandel än tidigare.

MQ dras ned av omställningen i klädbranschen men företagsspecifikt har jag inte sett några större företagsspecifika risker. Nu har jag redan en så stor position som jag vill ha mellan 1,5 och 2 procent av portföljen. Fortsätter aktien ned kommer jag dock öka än mer inför utdelningen i slutet av januari. Risken är förstås att marknaden redan har tagit höjd för sämre tider varför kursen kan komma falla ytterligare om dessa faktiskt bekräftas i kommande rapporter.

Clas Ohlson må ha en nedgång men där är läget något annorlunda. Företaget har gjort en dålig rapport men dessförinnan faktiskt klarat förväntningarna många år i följd. Den stora frågan är om de kommer bli ett nytt H&M. Jag tror faktiskt inte det. Det kommer med säkerhet bli en tuff omställning under några år där butiker stängs, flyttas, minskas samtidigt som sortimentet ses över och man arbetar på att vidareutveckla e-handeln. Två väsentliga skillnader är att Clas Ohlson verkar företrädesvis på den nordiska marknaden med butiker i bra lägen och att de redan har en fullt fungerande e-handelsplattform. Jag ser dem mer som en ICA nära-butik. Alla vet att det egentligen är billigare att åka ut till ett storköp men det är samtidigt bekvämt att handla på vägen från jobbet och tidsvinsten är värt besväret när man behöver något just-in-time. En sak som jag tycker är viktig att komma ihåg är att när man talar om köpcentersdöden är att USA är utgångspunkt. Det är ett kraftigt bilburet samhälle som närmast kan jämföras med de stora köpcenter som finns utanför svenska städer. Vad Clas Ohlsons utmaning blir är att behålla butiker i lägen som Nordstan i Göteborg, Gallerian i Stockholm osv. Där kommer det alltid att röra sig människor. Dessutom tycker jag inte mathem-tänket är så dumt. Det är inte konstigare än att den som handlar på hemköp i Nordstan passar på att svänga förbi Clas Ohlson på vägen ut. Frågan jag ställer mig är hur bra portal mathem egentligen är. Jag är inte så jätteimponerad men antar att det är logistiken man är ute efter. När det gäller e-handel är Clas Ohlson som dag och natt jämfört med H&M. Pricerunner och onlinehandel har funnits länge i Norden varför jag inte ser hur skiftet plötsligt skulle ske över en natt just nu. Det är enkelt att köpa,  går att betala på flera sätt och leverans sker enkelt. I den mån den tar tid är detta bortom Clas Ohlsons kontroll utan beror snarare på Postens välkända problem. Här kan samarbetet med mathem nog snarast bredda möjligheterna. Sedan kommer frågan om Clas Ohlson gör tillräcklig reklam online. Den som följer bloggsfären behöver väl knappast tveka på att Clas Ohlson är proaktiva här? Flera bloggrannar har gjort reklam för deras produkter. Min bedömning är bibehåll - jag ökar lite försiktigt men ökar inte min långsiktiga position. Vill avvakta hur nya VD Lotta Lyrå hanterar situationen först.

Serneke har dragits med i bomarknadsoron och handlas nu på historisk lägstanivå. Den överhängande risken är att de låga marginalerna kan medföra svårigheter om orderingången stannar av på sikt. Ännu finns dock inga sådana indikationer. Jag har skrivit mycket om Serneke tidigare och tänker inte upprepa det men nyheten att ett hotellavtal värt 40 miljoner kronor årligen i Karlatornet är klart tolkar jag åtminstone som positivt. Samtidigt var detta antagligen redan inprisat i projektet varför det inte bör påverka aktiekursen nämnvärt. Som jag ser det räcker det att Karlastadenprojektet lyckas för att räkna hem investeringen i Serneke. Just nu återstår bara utmaningarna relaterade till själva byggnationen. Därför är risken ur det hänseendet mindre än när jag gick in i Serneke. Därför kommer jag envist fortsätta öka i Serneke ända upp till ett dubblerat innehav så länge aktien handlas på nuvarande nivå eller lägre. Jag tror utifrån känd data nämligen att det är sannolikt att Serneke presenterar en fullt försvarbar kvartalsrapport för det fjärde kvartalet.

Kopparbergs har jag envist ansett vara för dyr över 200 kronor per aktie. Bloggsfären har hyllat aktien och den tillväxtmaskin företaget varit. Nu fick jag till sist rätt och har äntligen tagit en stor position. Samtidigt motiverades fallet av en osedvanligt svag rapport.

Kommer Handelsbanken bli nästa krisföretag? Just nu finns få tecken på det. Jag är medveten om att nischbanker kan ta marknadsandelar på sikt men i det korta perspektivet är en utdelningshöjning desto sannolikare. Därför vore det dumt att fortsätta öka. Samma sak med Skanska, uppenbart kommer sämre tider på den svenska marknaden men företaget är diversifierat och lär kunna klara att höja utdelningarna i jämn takt med inflationen även i en svagare byggmarknad. Det räcker för mig.

Det är helt enkelt svårt att sia om framtiden. Det enda man kan göra är att ha en tydlig strategi som man håller fast vid samtidigt som man kontinuerligt ser över sina innehav.

Veckoplan - v. 8

Fokus i veckan som kommer blir framförallt att spendera den återstående åttondelen av januariinsättningen. Tycker inte att det finns några glasklara lägen för stora köp i enskilda aktier just nu. Därför tittar jag främst efter att fylla på brett med små ökningar i flera aktier inför vårutdelningen. Vill gärna öka mer också i utländska aktier men där talar kurs och valuta inte till min fördel just nu. I väntan på februarilönen ser det ut att bli en lugn sista börsvecka utan några spektakulära affärer.

Det resulterade i sex svenska och två norska aktier på veckans bevakningslista:

Avega vänder nedåt igen efter att de högt uppskruvade förväntningarna på rapporten nu dämpats. Fortsätter aktien ned under 23,50 kronor (YOC 5,5 procent) är det frestande att passa på att öka lite.

Bonäsudden är nere och nosar på aptitliga nivåer runt 104 kronor igen (YOC över 7 procent). Kanske ett läge att köpa tillbaka igen nu när vi har riksbankens räntebesked i ryggen. De är också det enda av mina företag som rapporterar i veckan, nämligen på onsdag den 22 februari. Först då vet vi om de klarar att bibehålla lika fin utdelning också för det kommande året.

Axfood har mindre än en månad kvar till utdelning den 22 mars. Kan jag lyckas fylla på mer till 133 kronor eller lägre i veckan kommer jag göra det, annars är jag ganska nöjd med det stora innehav jag redan har i aktien.

Castellum delar också ut första hälften i mars. Funderar därför på att öka blygsamt så länge aktien handlas under 125 kronor (YOC 4 procent).

H&M har jag redan ganska mycket av i portföljen men behöver ändå öka då och då för att hålla önskvärd portföljandel. Fortsätter aktien handlas runt 241 kronor kommer jag nog öka försiktigt med två aktier i taget. Rekommenderad läsning här i Financial Times.

Skanska rör sig i ett intervall där det i brist på bättre alternativ också är lockande att öka med ytterligare ett par aktier (just nu YOC 3,8 procent).

ATEA verkar ha stannat av efter rusningen på rapporten. Med en YOC över 7 procent tycker jag att det är frestande att öka lite ytterligare även om jag helt skulle vilja köpa under 90 NOK per aktie.

Gjensidige framstår också som en bra kandidat. Förvisso är NOK dyrare än optimalt men en YOC på 5,15 procent med utdelning lagom till påsk tycker jag är ganska bra.

På säljsidan är främst Duni i fokus men jag tror också att MQ har bottnat för den här gången. Jag ser ett läge att sälja av Duniinnehavet nu när de är i stigande trend igen för att fokusera portföljen på färre innehav. Passerar aktien 132 kronor kommer jag antagligen ta hem vinsten, annars avvaktar jag utdelningen som ändå inte är så långt bort.

Serneke tittar jag lite extra på eftersom den första rapporten närmar sig den 28 februari. Aktien bottnade för den här gången i förra veckan och bör rimligen åtminstone leta sig upp i intervallet 104-106 kronor. Skulle den vända ned igen imorgon utan negativa nyheter kommer jag dock fortsätta öka runt 100 kronor inför rapporten.

Sneglar på att börja öka i utländska aktier igen efter att nu ha fyllt på tillräckligt i mina kärninnehav inför vårutdelningarna. Nu har kronan dock tappat mot CAD/NOK/USD igen och inga av aktierna jag bevakar är egentligen billiga sett till kombinationen kurs och valuta.

Boston Pizza föll ordentligt i veckan för första gången sedan jag köpte i september. Anledningen var att årsresultat och resultat för fjärde kvartalet presenterades. Årsresultatet såg helt ok ut men eftersom det var en betydande nedgång i resultatet under det fjärde kvartalet finns skäl till viss försiktighet. Aktien delar redan ut nästan hela vinsten (utdelningsandel 98,9 procent) och skulle den nedåtgående trenden vi såg under senaste tiden fortsätta kommer det knappast bli tal om några utdelningshöjningar. Därför avvaktar jag helst varthän trenden bär. Över 21 CAD köper jag inte men därunder kan det nog vara ganska rimligt. Här kan du läsa mer.

VFC presenterade resultat för fjärde kvartalet och årsresultat (länk). Marknaden reagerade positivt på rapporten. Även om jag tyckte att det verkade svagt så var det uppenbarligen inte så illa som Mr. Market hade prisat in. Jag har dock redan ökat ganska bra i VFC, har två procent av portföljen i aktien och de känns därför inte som en kandidat att öka ytterligare i just nu. För den som köper på trend kan det dock vara ett fint läge att inta en position.

Till sist blev det inte så mycket tid till utmaningen bloggkvalitetsveckan som jag hade hoppats. Något av inläggen har därför senarelagts. Jobba med inläggens kvalitet är en kontinuerlig utmaning som behöver avvägas mot hur mycket tid som finns till förfogande. En insikt är dock att jag nu bör ta tag i att styra upp strukturen på sidan och lägga ned en hel del tid på att göra ett omtag om strategi, mål och liknande. Det skulle spara mig tid när jag skriver inlägg att kunna hänvisa till mer genomarbetade sidor och strategisidan har jag inte uppdaterat ordentligt sedan i somras.

Jag la dock ned en del tid på att inför den kommande rapporten göra en analys av Multiconsult som ni kan läsa här.

Skrev också här om hur man kan använda en utdelningskalender för att få en överblick över sitt sparande.

Blev väldigt glad och hedrad över att utan inbördes ordning omnämnas på financer.com som sammanställde en lista över 50 bra aktiebloggar. Jag läser regelbundet det mesta på listan och kan rekommendera dem om du skulle ha missat någon av bloggarna som financer nämner.

Till sist är portföljresultaten uppdaterade igen med februariutdelningarna under fliken resultat i menyn ovan.

Veckosammanfattning: intensiv vecka

En intensiv vecka har passerat. På börsen släppte flera bolag som jag äger aktier i rapporter. Privat har jag haft ovanligt mycket på jobbet vilket har medfört att jag inte har hunnit blogga så mycket. En del aktieorder har dock gått igenom i veckan.

Axfood släppte sin årsrapport och höjde utdelningen med hela 20 procent. Eftersom aktiekursen samtidigt föll på rapporten valde jag att öka mitt innehav med hela 28 procent till 8,5 procent av portföljen. Min YOC är nu hela 4,24 procent vilket jag tycker är riktigt bra i en utpräglad defensiv obligationsliknande aktie som Axfood. Jag skrev mer om hur jag resonerade kring rapporten här.
För att finansiera ökningen i Axfood valde jag att sälja av hela mitt innehav i ICA.

Gjensidige släppte också rapport i veckan och även här regerade marknaden ned. Jag valde att öka mitt innehav ordentligt sedan utdelningen höjdes med 6,25 procent. Aktien handlas nu till en YOC runt 5 procent. Det är en lite svajigare utdelningsaktie men företaget har en lång och fin verksamhet som inte känns särskilt riskabel. Skulle det komma sämre år där utdelningen sjunker med 20 procent är det fortfarande en godkänd långsiktig investering.

Multiconsult är ett konsultföretag som jag tycker är långsiktigt spännande alternativ till dyrare SWECO, ÅF och Ramböll. De börjar nu handlas på lägre nivåer igen nedtryckta av ett svagt tredje kvartal. Rapporten kommer i slutet av månaden och jag tänkte skriva ett inlägg i nästa vecka. Jag valde att tillvarata tillfället att öka lite för att bibehålla en försvarbar portföljandel på längre sikt.

Skanska har jag velat öka mitt långsiktiga innehav i. Passade på i veckan men har fortfarande en YOC på 4 procent.

Handelsbanken har det blivit arbitrage i när jag växlade mina 10 B-aktier mot A-aktier för 25 kronor i vinst.

Duni levererade idag en medioker rapport och de höjer inte utdelningen i år. Kommer se över om jag vill ha kvar dem i portföljen. Det är ett litet innehav som inte bidrar till att höja portföljens genomsnittliga utdelning och kanske bara tar onödig tid i anspråk att bevaka.

I marginalen har jag också ökat i H&M (medan det gick att göra utan att höja GAV) och Serneke. Det senare handlar om att jag långsiktigt vill tror på företaget och samtidigt vill flytta över hela innehavet från KF (där jag tecknade) till ISK. Jag tycker att aktien är ganska rimligt värderad just nu och att företaget flitigt presenterar nya projekt. Bör dock vara ödmjuk inför att det finns analytiker som inte menar att aktien är värd mer än 80 kronor. Rapporten kommer på månadens sista dag. Först då vet vi.

Dessa veckosammanfattningar är en sorts dagbok och ta dem för vad de är. Jag deltar i bloggkvalitetsveckan nästa vecka och kommer under helgen att skriva ett par kvalitativa bidrag. Den här veckan har jag inte hunnit med vare sig börsen eller bloggen mer än som hastigast på morgon och sen kväll.

Veckosammanfattning: två nyheter i portföljen!

Ännu en lugn vecka på börsen och de aktier jag har stora innehav i börjar bli ganska dyra att öka i. Däremot har det blivit två nya aktier i portföljen, vilket inte hör till vanligheterna.

Kone har egentligen inte hört till de aktier jag bevakar utan mitt fokus på Helsingforsbörsen har varit Fortum, Kesko och Lassila & Tikanoja. De tre aktierna har dock för svajig vinst och utdelningshistorik för att jag ska känna mig trygg att investera vid nuvarande nivåer. Nu när kronan har stärkts något mot euron slog jag till och tog in min första finska aktie i portföljen. Vill särskilt tacka Pengaregnet och Miljonär innan 30 som bägge bidrog till att jag fick upp ögonen för Kone.

Ett företag som år efter år presenterar en tvåsiffrig utdelningstillväxt är för bra för att inte titta närmare på. Min största osäkerhet är om de kommer klara att bibehålla lika fin tillväxt även när den globala marknaden vänder nedåt igen. Samtidigt är hissar en oligopolliknande marknad, fastigheter med hiss kommer fortsätta byggas och dessutom säkrar underhållsverksamheten en grundläggande inkomst för företaget. Jag tror egentligen inte att företaget kommer kunna prestera tvåsiffriga vinster i framtiden men gjorde en liten chansning. Klarar Kone att leverera en årlig utdelningstillväxt på 3-5 procent under de kommande tio åren är det helt klart gott nog för mig. I linje med min köpstrategi gjorde jag ett första inköp till en yield on cost på över 3,75 procent, väl över vad jag kallar Köp A-nivå. Då får jag också igen den utdelningen redan om en månad i mars. Skulle aktien sjunka är jag beredd att öka vid YOC på 4 procent, vilket motsvarar 38,75 EUR och min Köp B-nivå.

HiQ är en aktie som jag har nosat lite på tidigare men aldrig köpt långsiktigt. Jag tycker generellt att konsultmarknaden är svårbedömd eftersom det alltid finns en risk att konkurrenterna kan köpa över intellektuellt kapital. Nu kunde jag handla den till en yield on cost på över 5 procent efter att vårutdelningen bekräftats. Kursen är historiskt hög så jag tar en viss risk för nedsida och håller därför innehavet till endast två promille av portföljen än så länge. Kommer bevaka innehavet och ta ett beslut under året kring om jag behåller eller inte. Företaget har dock en god kassa så skulle de underprestera inför nästa års utdelning lär den åtminstone inte sänkas i det korta perspektivet.

Minesto steg plötsligt efter att de huvudägarna gick in med mer kapital i energiföretaget. Eftersom det stora frågetecknet är om de ska hinna kommersialisera en fullskalig produkt på marknaden innan kassan tar slut var detta förstås ett välkommet besked som köper tid åt företaget. De småskaliga prototyperna förefaller fullt funktionsdugliga men många hinder kan uppstå på vägen till slutprodukten. Jag har haft som målsättning att ha 200 aktier i Minesto och det har jag fortfarande (cirka 0,5 procent av portföljen är rimligt i en högriskkrydda som jag tror mycket på). Däremot gick jag under december in och ökade ytterligare som ett swingtrade vid 6,75 kronor per aktie när jag tyckte att aktien blivit löjligt nedköpt utan större positiva nyheter. Därför tog jag nu hem en vinst på 15 procent. När jag sålde hade jag dock endast tagit del av nyheten om företagets nya och mycket tjusiga hemsida. Tyckte att en kursrusning på grund av en hemsida var att ta i och valde att minska innehavet. Hade jag känt till att huvudägarna gick in med mer kapital hade jag antagligen behållit. Nu tycker jag å andra sidan att aktien är lite högt värderad och tror att det kommer att gå att öka runt 7 kronor igen senare i vår.

En aktie som jag hade planerat att ta hem vinst i var MQ. Där fick jag i veckan 105 kronor i utdelning. Det gick inledningsvis att sälja av innehavet med vinst trots passerat ex-datum. Jag var tyvärr lite för girig och satte min order några ören för högt. Eftersom jag inte följer börsen i realtid kunde jag inte justera detta. Därför behåller jag aktien tills vidare. Det är ett bra företag som jag har köpt till en YOC på över 5 procent. Deras kassa är mycket god varför det ska mycket till för att de skulle sänka utdelningen nästa år. Dessutom delar de ut i februari. Samtidigt har de en svajig vinsthistorik och kommer en lågkonjunktur är jag inte övertygad om att de klarar att bibehålla nuvarande vinstnivåer. Dessutom tycker jag inte att jag har energi att bevaka just den här aktien nu när jag börjar få lite väl många aktier i portföljen. Därför funderar jag på att på sikt sälja innehavet i MQ för att istället öka i P&G och Akelius Pref som portföljens huvudsakliga februariutdelare.

En glädjande nyhet var att Skanska höjde utdelningen med hela 10 procent till 8,25 kronor per aktie. Det finns utrymme att göra extrautdelningar men VD Karlström menar att det finns goda investeringsmöjligheter att använda det egna kapitalet till just nu. Det tycker jag är helt riktigt och beslutet signalerar framtidstro om investeringar som ytterligare kan öka vinsten. Min YOC är nu 4,45 procent. Ångrar så här i efterhand att jag inte ökade mer. En av mina stora lärdomar från det första halvåret med portföljen är att jag bör ta en något större position från början när jag väl tror på en aktie. Nu utgör Skanska endast strax över 0,5 procent av portföljen.

Till sist ökade jag också med ytterligare fyra aktier i Axfood. Mitt mål är att öka innehavet till 250 aktier vid årets slut. Då behöver jag i genomsnitt köpa dussinet aktier varje månad. Det är precis vad jag har gjort denna månaden. Nu lyckades jag dessutom köpa under mitt GAV som därmed har sänkts till 142,77 kronor. Det ger en YOC på 3,5 procent vilket är sämst i portföljen men å andra sidan ska Axfood vara portföljens defensiva ankare i svårare tider och inte den aktien som ger högst utdelning. Är mycket spänd på hur stor utdelningstillväxten blir. Stämmer prognoser om cirka 5,5 kronor per aktie har jag redan en YOC på 3,85 procent. Med tanke på köp av mat.se och Eurocash kan det dock hända att de väljer att ge en lägre utdelningsökning eller rent av bibehållen utdelning i år. På tisdag den 7 februari kommer rapporten och då får vi facit.

Veckoplan v. 5: tre årsrapporter i fokus

Som hela aktiebloggosfären är den kommande veckans stora händelse förstås att H&M publicerar sin årsrapport tisdag den 31 januari. Att resultatet blir svagt är redan känt. Det som intresserar mig mest är hur företaget kommer kommunicera med marknaden om framtiden. Det tror jag kommer vara helt avgörande för hur aktien utvecklas under våren. Missa för allt i världen inte att Investor samma dag också släpper sin årsrapport. När hela marknaden fokuserar på H&M, vilket med säkerhet kommer påverka OMX-index oavsett riktning, kan det säkert vara ett fint tillfälle att överväga att öka långsiktigt i Investor. På fredag den 3 februari kommer årsrapporten från Skanska. Tror faktiskt att det där finns risk för kortsiktig besvikelse eftersom förväntningarna på ytterligare tillväxt i USA är ganska uppskruvade just nu. Skulle aktien falla nedåt 214 kronor igen kommer jag passa på att öka lite inför aprilutdelningen (YOC 3,5 procent på 2016 års utdelning exklusive utdelningstillväxt).

Pengaregnet skrev i torsdags om att han hade tagit in sin första finska aktie i portföljen. Det fick mig att på nytt se över min bevakningslista nu när kronan har stärkts igen mot euron, som är tillbaka på en hög men mer normal nivå. Fortum, Kesko och Lassila & Tikanoja är de tre aktier som jag främst har bevakat men på grund av svajig vinst- och utdelningshistorik samtidigt som risken för lägre vinster och därmed utdelningar i framtiden är överhängande avvaktar jag fortsatt.

Kone är dock en riktigt spännande aktie med en minst sagt mycket imponerande vinst- och utdelningshistorik. Därav har kursen egentligen bara rört sig uppåt. Jag tror förvisso att aktien kan riskera få det svårare när globala makrotrender vänder och ser en tydlig risk att jag går in sent i företaget med deras bästa år bakom sig. Det kommer dock fortsätta byggas nya fastigheter och underhåll är en betydande del av deras verksamhet så jag tror att de även fortsättningsvis kommer kunna prestera fina vinster. Förväntar mig inte att de ska leverera tvåsiffrig utdelningstillväxt fortsättningsvis men klarar de 3-5 procent årligen är jag helt nöjd. Eftersom aktien föll på svagare prognos om rörelsevinst än förväntat i rapporten har jag beslutat mig för att chansa och köpa in en första post om 10 aktier så länge jag lyckas handla under fredagens stängningskurs på 41,3 EUR (YOC 3,75 procent). Med utdelning redan i mars känns det som en långsiktigt spännande affär.

Mot slutet av veckan får jag in utdelningar från MQ, Boston Pizza och TransAlta Renewables vilket ger kassaflöde nog att köpa ytterligare någon aktie i såväl ISK som KF.

Funderar på att sälja av hela innehavet i MQ om det går att göra med vinst. Anledningen är att företaget har en svajig vinst- och utdelningshistorik bakom sig och jag litar helt enkelt inte på att de höjer vinst och utdelning om konjunkturen skulle vända framåt slutet av 2017. Även om köp och behåll alltid är min utgångspunkt vill jag inte ha aktier som skräpar i portföljen som jag känner mig osäker på och behöver bevaka mer aktivt än andra. Anledningen att jag köpte var en låg värdering (räknade hem över 5 procent per aktie i utdelning) och att de bidrog med utdelningar i februari som annars är en svår månad. Till februari 2018 har jag ett år på mig att fundera på hur jag vill få in ett starkare kassaflöde. Ligger närmare till hands att istället utnyttja tillfällen att öka i Akelius Pref och P&G.

Till sist kommer jag också lägga ett par stående order i Axfood. Företaget publicerar sin rapport den 7 februari och kan jag få in ytterligare en order eller två till rimligt pris innan dess kommer jag passa på. Man vet aldrig hur marknaden reagerar på rapporter. Kanske är förväntningarna alltför uppskruvade min min magkänsla är att kursen mycket väl kan dra iväg uppåt om en utdelningshöjning bekräftas samtidigt som ledningen kommunicerar positivt om framtiden baserat på expansion genom förvärv av mat.se och Eurocash. Under 143 kronor handlas aktien till YOC på 3,5 procent vilket känns rimligt nog för att öka men på intet sätt inte billigt. Förväntningar om räntehöjningar till trots som har gjort att en del investerare lämnar obligationsliknande Axfood för alternativa investeringar tror jag ändå att vi kommer få se aktien testa och passera 150 kronorsintervallet igen under våren.

Veckoplan - v. 45. Portföljöversyn inför eventuell valfrossa på börsen

Huvudfokus kommande vecka är självklart att försöka hitta bra köptillfällen under börsoron i anslutning till det amerikanska presidentvalet. Jag tittar på att öka ytterligare under måndagen och skulle det rent av bli ett börsras efter valet kommer jag öka stort i traditionella svenska aktier.

Därför har mitt fokus varit lite annorlunda och jag har gjort en översyn av portföljen som helhet för att identifiera hur stora andelar det är rimligt att öka med aktie för aktie. Jag har därför gjort upp en långsiktig idealfördelning i portföljen som ska garantera minst 4,25 procents utdelning.

Endast fem aktier är namngivna och det är företag som jag känner mig absolut bekväm i att äga över hela det kommande decenniet, förhoppningsvis för alltid. Castellum och Handelsbanken vill jag ha en lite mindre andel i (2,5 procent) för att få bättre riskspridning. I det förra fallet eftersom jag kommer ha minst tio procent fastighetsutdelare i portföljen och i det senare fallet eftersom jag inte vill ha en för stor exponering mot finanssektorn. IT-sektorn utgör högst 2,5 procent av portföljen eftersom jag inte vill ha en alltför stor exponering då sektorn är svårbedömd. Där kommer jag nog inte öka eftersom jag avvaktar ytterligare tydlighet om nästa års utdelningsnivå. Tittar möjligen på att köpa ytterligare 10 aktier i ATEA om aktien skulle sjunka under 70 NOK.

Axfood ser jag möjligheter att öka i. Eftersom jag ökade mitt innehav med 30 procent enligt köpstrategin när Köp B-gränsen passerades förra veckan ska kursen nedåt 136 kronor innan jag går in stort igen. För att bibehålla portföljbalansen tittar jag dock på att köpa ytterligare 10-25 aktier.

H&M har jag redan en jättestor position i med ett GAV på 245 kronor. Därför ökar jag först om jag kan handla billigare än så och det ska nog till en börskrasch på onsdag för att så ska ske. Trenden är snarast att på kort sikt testa av 270 kronor innan nya rapporter kan ange om företagets problem är över eller inte.

Clas Ohlson handlas just nu till över 4,5 procent mot årets utdelningsnivå. Det är mycket bra och dessutom pressas kursen av en stark dollar. Det innebär att aktien paradoxalt nog snarast kan komma öka om Trump skulle vinna valet. Jag ser oavsett valutgång ett ypperligt tillfälle att fortsätta öka. Just nu har jag redan över mitt långsiktiga mål om fem procent av portföljen. Jag tittar ändå på att dubblera innehavet då jag tror att en stärkt krona/försvagad dollar och ytterligare klarhet närmare utdelningen kommer höja kursen igen på sikt. Kan till och med bli så att jag köper hela 100-125 aktier om kursen inte hinner stiga över 127 kronor igen. Det som talar emot är att det är långt till nästa utdelning.

Castellum har jag ganska exakt 2,5 procent av portföljen i just nu. Eftersom utdelningsandelen är låg och min exponering mot fastighetssektorn totalt sett inte ska vara alltför hög tittar jag främst på att öka lite försiktigt på vägen ned. Först om kursen börjar närma sig tidigare botten vid 110 kronor går jag in större.

Handelsbanken är lite väl övervärderad enligt mitt sätt att se det. Räknar man endast ordinarie utdelning handlas aktien fortfarande väl under fyra procents utdelning med begränsad uppsida. Min andel är dock låg och jag ser ett tillfälle att öka om fyraprocentsvallen vid 112,50 kronor passeras.

Månadsutdelare är aktier som Boston Pizza och TransAlta RES. Den förra är fortfarande för högt värderad men lita på att jag kommer hugga direkt om det skulle uppstå ett nytt tillfälle att fånga aktien nedåt 21 CAD igen. Den senare har jag fiskat i veckan men den föll aldrig ned till min tidigare köpnivå. Helst vill jag öka vid 13,99 CAD (vilket till följd av valutan ändå är dyrare än sist) men kan tänka mig öka för portföljens skull redan i intervallet 14,15-14,25. Om det har bildats en ny botten eller om nedgången fortsätter kommer visa sig på måndag. Övriga utländska aktier håller jag fortsatt koll på men ser i nuläget bara att ett börsras modell större på onsdag skulle kunna få mig att köpa. Jag inser att det blir en utmaning att hålla denna portföljandel hög nog. Ett köp varje månad måste göras för att hålla jämna steg.

Jag har insett att fastighetsutdelarna kommer bli väldigt viktiga för att höja både utdelningsnivå och utdelningsfrekvens. Därför har jag höjt målsättningen till tio procent av portföljen men i gengäld diversifierar jag mig så att risken sprids över minst fem olika aktier med högst 2-3 procent i en enskild aktie. Delarka, Hemfosa och Saltängen är huvudkandidaterna för ökning och deras andel av portföljen är såpass liten att jag kan öka med ett par procent om kursen skulle rasa. Jag analyserar också flera andra liknande aktier, även ett par i Norge. Har inte hunnit skriva inlägg om dem ännu men tänkte presentera dem längre fram på bloggen.

Jag har omprövat min syn på preferensaktier. Ser ett konkret behov av att ha en mindre andel (högst 5 procent) i portföljen för att höja genomsnittsavkastningen. Akelius är enda preffen jag tittar på i nuläget då det är ett stabilt företag som handlas under inlösenkurs (330 kronor). De hade ex-dag denna veckan och jag ser därför ingen brådska att köpa. Avvaktar antagligen om inte kursen skulle falla nedåt 307 kronor igen.

Svagare utdelare är stabila aktier som jag köper av andra skäl än utdelning. De ska gå med vinst och ha en gedigen historik men lever i nuläget möjligen inte upp till mina utdelningsmål. Ahlsell och Serneke är två exempel på detta. Sådana innehav utvärderas löpande och skulle de på lång sikt sänka portföljutdelningen utan att de kompenserar kursmässigt åker de ut. Jag räknar i genomsnitt ändå med att de ska kunna ge mig ett par procent årligen.

Kryddor är högriskaktier. Minesto är den enda som finns i portföljen för tillfället. Där kom i veckan positiva nyheter om lyckade tekniska tester som lyfte aktien något. Högst 2,5 procent av portföljen avsätts. Det ger visst utrymme att spekulera men samtidigt påverkar eventuella förluster inte portföljens utdelning som helhet.

Övriga aktier är kanske det mest intressanta. Jag klumpar faktiskt ihop alla övriga aktier i en kategori. Varför? Jo eftersom jag inte ser det som viktigt att upprätthålla en viss portföljandel i dessa aktier utan endast köper så länge YOC:en kan sänkas ytterligare samtidigt som verksamheten går i rätt riktning. Här rör det sig främst om att inte få en för stor portföljandel och jag vill inte ha mer än tre procent i någon enskild aktie på längre sikt. Skulle mindre än en tredjedel av aktierna vara i denna kategori gör det antagligen inte så mycket då syftet med kategorin bara är ökad diversifiering om jag kan hitta andra aktier som också uppfyller mina utdelningsmål. Samtidigt finns flera fina köplägen för att öka innehav som har tjänat mig väl:

Duni kommer förvisso få det tufft att upprätthålla sin höga utdelningsnivå men aktien handlas till över 4,25 procent YOC och jag tittar på att öka på lång sikt. 111 kronor vore ett fint tillfälle att dubblera innehavet.

MQ har jag redan en lite väl stor position i. Skulle tidigare botten under 30 kronor testas handlas aktien dock till nära sex procent mot redan fastslagen februariutdelning på 1,75 kronor. Kan tänka mig att fylla på ytterligare med ett 30-tal aktier.

Skanska har jag länge velat öka i och det gjorde jag redan förra veckan. Aktien har fortsatt sjunka och skulle fyraprocentsvallen passeras under 187,50 kronor per aktie kommer jag dubblera mitt lilla innehav.

Telia fortsätter fallande trend. Aktien är i ett osäkert läge men skulle den passera 33 kronor handlas den faktiskt till sex procents utdelning om utsagorna om 2 kronor under 2017 står fast. Det vore gott nog för mig att chansa med en liten ökning. Svag kassa och låg vinst per aktie avskräcker dock från större ökning.

I detta sammanhang bör uppmärksammas på att Multiconsult kommer släppa sin kvartalsrapport den 8 november. Ni som följer mig vet att det norska konsultföretaget är lite av en favoritaktie, inte minst eftersom den har ökat med över 25 procent sedan köp. Rapporten blir ett viktigt test på att bekräfta att de mycket fina resultaten i föregående rapport var del i en längre trend och ingen engångsföreteelse. Skulle så bli fallet kan jag antagligen se fram emot en väsentligt höjd utdelning till våren. Här har jag redan ett strategiskt innehav om 50 aktier och jag tycker att det är ganska lagom i nuläget.

Det kan också bli fina tillfällen att ta in nya innehav i portföljen:

Gjensidige är påväg nedöver efter att bonusutdelningen har avskiljts. Ovissheten om framtida utdelning är stor men det är ett stabilt företag som passar väl i utdelningsportföljen. Skulle tidigare bottnar under 130 kronor testas handlas aktien till nära fem procents ordinarie utdelning och det egna kapitalet per aktie är fortfarande gott nog för att klara framtida bonusutdelningar. Mycket intressant läge att utnyttja vid eventuellt kursfall.

ICA ser jag som ett tredjehandsval och en skräpaktie. Samtidigt börjar aktien närma sig rimligare nivåer och det är möjligt att jag köper för viss diversifiering. Problemet är dock att det först är vid 250 kronor per aktie som YOC:en närmar sig 4 procent och dessförinnan sänks bara min genomsnittliga portföljutdelning. Vinsten är dock hög, vilken bekräftades i senaste rapporten, och kassan stark. Det gör att jag kan överväga en liten chansning redan vid 260 kronor om det inte finns bättre alternativ just då.

SEB C tittar jag på om aktien faller under 87 kronor, vilket motsvarar över sex procent YOC mot årets utdelning.

Som jag tidigare har skrivit är huvudfokus på kommande notering av Serneke. Flitiga läsare vet redan att jag undviker belåning och istället "lånar" pengar av mig själv. Här kan ni läsa om hur det konkret fungerar. Nu kom så ett konkret exempel på detta. Jag har alltid en buffert motsvarande en nettoinsättning och den finns fortfarande i fritt kapital på mitt konto. Detta blir min buffertkassa för att kunna gå in och öka beroende på hur börsen utvecklas i veckan. För att klara Sernekenoteringen innan nästa löneutbetalning har jag dock "lånat" två månadsinsättningar av mig själv. Tanken är att dessa ska gå till teckningen, där jag kommer ta i lite i överkant i förhoppning om en mycket god tilldelning. Rent konkret kommer jag "betala tillbaka" till mig själv i form av minskade månadsinsättningar under de kommande månaderna. Hur snabbt jag återbetalar mitt "lån" beror på hur börsen utvecklas. Så länge det finns bra köplägen får jag trots allt bättre avkastning där och då är det ingen brådska.

 Lycka till i kommande veckan och hoppas att du kan hitta några fina långsiktiga köp!