Åtta år med portföljen

Det ska inledningsvis ånyo understrykas att det här är en hobbyblogg för att få en översikt över mitt sparande. Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är bara en utlandssvensks möjlighet att få utbyte för de ideella diskussioner man annars har genom Aktiespararna, aktiepubar och liknande hobbyverksamheter på ett mer strukturerat sätt än vad som är möjligt i andra sociala medier. Min strategi bygger på min rätt speciella livssituation och långsiktighet. Den syftar inte till att maximera portföljavkastning utan mer att bygga en långsiktig utdelningsportfölj.

Mitt sparande startade runt midsommar 2016 då jag åter började spara i aktier. Därför ser jag traditionsenligt över portföljen under midsommarhelgen. Det är ett sätt att följa upp sparandet långsiktigt.

Jag konstaterade redan ifjol att jag redan har uppnått min målnivå, tillika alla delmål utom ett. Teoretiskt skulle jag kunna leva på utdelningar och göra en FIRE redan idag om jag vill. Men då beaktar jag inte utspädning i realvärde på grund av inflation, att jag har ungefär en fjärdedel av portföljen i aktier som just nu inte ger utdelning och att jag även har lagt in en hel del kapital i kontantinsats i ett fastighetsköp för att få en låg belåningsgrad (just nu cirka 54 procent). Samtidigt är valutaeffekten för närvarande extremt gynnsam då jag får min lön i utländska valutor men mestadels sparar i svenska kronor. Därför har jag utöver norska aktier även under det här börsåret hållit igen med att öka i utländska aktier varför svenska aktier är i övervikt. Det jämnar säkert ut sig över tid.

Mitt ursprungliga mål var dock satt på tio år och jag kan därför konstatera att det just nu ser förhållandevis bra ut då det kommer lite nya insättningar och utdelningstillväxt de återstående två åren även om de blir mindre än tidigare då jag också amorterar på mitt bolån. Det innebär en ny utmaning såtillvida att jag för första gången på de här åtta åren inte har en ökande summa att investera jämfört med tidigare perioder. Därför kommer jag även fortsatt att bli mer selektiv i mina aktieköp och jag har också satt av kapital för att lösa in mina teckningsoptioner i Minesto nästa vår givet att jag kunde växla till mig ganska många i arbitragehandel i anslutning till nyemissionen tidigare i år.

Antalet aktier i portföljen är i skrivande stund 53. Då försvinner antagligen det lilla innehavet i Bonäsudden till följd av ett uppköpserbjudande och ytterligare minst ett mindre innehav är på väg ut. Jag räknar XACT högutdelande som ett aktieinnehav även om det egentligen är en börshandlad fond. På lite sikt tror jag att portföljen kommer ha högst 50 aktier framöver. Det är ganska lagom då fler är svårt att hinna bevaka fler innehav än så och anledningen till att jag har såpass många innehav är delvis eftersom det finns flera mindre innehav som t.ex. Apple, EVO och Tomra (där jag har ökat i de två senare under året) som det sällan finns bra lägen att öka i men som jag ej heller har anledning att sälja av.

Har märkt på senare år att många följer bloggen för ett par inlägg som jag skrev för flera år sedan om Minesto. Jag äger fortsatt Minesto och kan konstatera att företaget nu har en lägre teknikrisk än någonsin när deras första kraftverk i kommersiell skala på 1,2 MW har varit i drift i fyra månader. Tyvärr har det blivit någon mer emission än jag hade hoppats på till följd av förseningar och att de börjar sy ihop det kommersiella det kommande året blir avgörande men förutsättningarna har aldrig varit bättre än nu. Jag tycker samtidigt att jag har skrivit allt jag ville skriva och givet de uttalat långsiktiga perspektivet står sig de tankarna på det stora hela bra än idag. Hur kursen rör sig i det korta perspektivet intresserar mig inte.

Just att utnyttja lägen när aktier är översålda för att investera långsiktigt har blivit lite av min strategi allteftersom jag har förfinat min huvudsakliga utvecklingsspararstrategi. Det syns tydligt i portföljen där mina övriga största innehav Kopparbergs, Castellum, Cloetta, Inwido och Investor som utgör mellan 7 till 5 procent av portföljen följt av innehav på 4 till 3 procent i Axfood, Scandic, Multiconsult och Handelsbanken utgör en skulle jag vilja påstå rätt defensiv bas givet att jag har köpt dem med god riskmarginal. I Multiconsult har jag idag en yield on cost på cirka 10 procent av inköpsbeloppet i rena utdelningar varje år. I flera av de övriga aktierna ovan är yield on cost cirka 6 procent av inköpsbeloppet. Det innebär att portföljen har en stabil utdelningsbas. Jag har inriktat mig allt mer på att köpa aktier i stabila företag när de har tillfälliga utmaningar och verkar översålda samtidigt som de är fundamentalt starka. Mitt tolfte största innehav Wallenstam är ett annat sådant exempel. Samtidigt har jag blivit lite mer defensiv såtillvida att jag har ett par procent av portföljen i XACT Högutdelande för att på så vis få en större diversifiering och säkra kapital. Jag vet att jag får min utdelning varje år där men på bekostnad av tillväxt. Givet att portföljen har nått min målstorlek är tillväxten inte lika viktig längre utan jag är mer mån om att bevara värde netto för att bygga på en inflationsjusterad passiv inkomst genom utdelningsmaskinen.

Ett mål jag däremot inte har uppnått är mitt utdelningsmål. Förvisso passerade jag 100 000 kronor i utdelningar efter skatt redan under 2023. Men givet att jag har investerat i flera aktier som inte ger utdelning just nu, i skrivande stund bl.a. Castellum, Intrum och Scandic, är det inte säkert att jag upprepar den nivån i år. Just nu har jag över 76 000 kronor i utbetalda utdelningar under 2024 men givet att lejonparten infaller under våren tror jag att jag snarare landar på 97 000 kronor när året så småningom summeras. Jag ser inget egenvärde i att köpa aktier som utdelar delvis under hösten bara för att upprepa målet på kort sikt utan investerar mer långsiktigt och är övertygad om att nämnda företag kommer betala utdelning om inte alltför många år igen varför det finns högre utdelningspotential än vad som idag syns. Skulle jag placera allt mitt kapital i aktier som ger utdelningar skulle jag klara av att få en utdelning på cirka 15 000 kronor över helåret och såtillvida är mitt ursprungliga utdelningsmål uppnått redan två år i förtid men till följd av inflationen tror jag att jag behöver de sista två åren i min tioårsplan för att ha mer trygghet i utdelningsportföljen. Samtidigt har jag också alternativa inkomstkällor då min fastighet är belägen på en plats där det är lätt att få in goda intäkter genom uthyrning på sommarhalvåret. Därför sitter jag totalt sett i en sits där jag är rätt nöjd med hur jag har klarat av att förverkliga mitt sparande. Skulle Minesto lyckas blir det kronan på verket men gör de inte det klarar sig portföljen och ekonomin fint ändå.

Jag har fått frågor om bloggen är nedlagd. Nej, inte aktivt. Däremot har jobb och fritid tagit allt mer tid och egentligen har bloggen varit på sparlåga ända sedan pandemin med främst månadsuppdateringar. Antagligen kommer det bli ännu lägre, eller inga, uppdateringar den kommande tiden av de i bloggsfären vanligaste anledningarna. Det är smickrande med intresse och förfrågningar men just nu har jag prioriterat mitt jobb och livet i stort. Därav har FIRE-tankarna skjutits på framtiden då jag jobbar med mitt drömjobb som är både roligt, meningsfullt och utvecklande. Givet att jag har en ganska god tjänstepension i min pension som jag kan börja ta ut mellan 55 och 61 års ålder har jag rätt goda förutsättningar för att göra en FIRE den dagen jag skulle känna att det är dags men just nu är det ganska många år bort.

Någon gång i framtiden kommer jag säkert få anledning att återkomma mer aktivt men just nu blir det mindre aktivitet under åtminstone en period. Jag vill tacka alla läsare som uppskattat bloggen och hoppas att min sparresa har inspirerat till att visa att ett långsiktigt och kontinuerligt sparande över tid gör att man kan uppnå nog så goda sparmål även med en i stora delar ganska defensiv och tråkig strategi. Tack!