söndag 31 januari 2021

Månadssammanfattning januari

Fjolåret slutade i moll och januari fortsatte portföljen ned med 3 101 458 kronor netto och 3,7 miljoner kronor brutto. Det motsvarar en avkastning på 43,38 procent över insatt kapital.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det innebär att portföljens avkastning är på den lägsta nivån sedan maj 2020. Samtidigt känner jag mig lugn och trygg i förvissningen om att jag tror på min långsiktiga strategi och att portföljen kommer leverera vad den ska i både utdelningar och värde om 5-10 år. Huvudanledningen till nedgången är att mitt största innehav Minesto har varit i kursmässig nedgång det senaste halvåret. När den vänder vet jag inte. Men vad jag vet är att företaget arbetar på och risken faktiskt är lägre idag än när kursen stod som högst. Mer om det nedan. Det kan kanske tyckas konstigt att känna sig lugn och bekväm i situationen trots att portföljen skulle ha varit värd nästan en miljon kronor mer om den hade bibehållit samma avkastning som i augusti. Men det psyket måste man ha för att klara pressen och inte bli nervös för kursnedgångar inträffar då och då. Men gör bara företagen sitt, vilket deras nuvarande arbete indikerar att de gör, kommer uppvärderingen så småningom. Tvärtom försöker jag istället se nedgångar i enskilda aktier där det saknas företagsspecifika skäl till kursutvecklingen som bra köptillfällen och öka innehavet, så även denna gång.


Årets första månad gav 1 730 kronor i utdelningar. Bara 9 aktier delade ut varav mitt testinnehav i Pepsi för första gången bidrog med blygsamma 8 kronor netto. I övrigt är det i avsaknad av utdelning från Clas Ohlson bara mina svenska kvartalsutdelare i fastighetssektorn och månadsutdelarna som delar ut i januari. Det tillsammans med mindre gynnsam valutaeffekt än ifjol gör utdelningen nästan en tusenlapp lägre i år.

Utdelningsprognosen för 2021 är något bättre än jag hade hoppats efter höjning och extrautdelning från Gjensidige, H&M kommer alls att dela ut i höst vilket jag inte hade förväntat mig samt förväntad utdelning från Intrum och Investor. Men konstaterar samtidigt har Cloetta och SEB höjt med något mindre än jag förväntat mig och KONE:s höjning kommer ätas upp av svagare euro och höjd finsk källskatt. Kontentan är att utdelningsåret 2021 så här långt fortfarande bara snuddar vid 50 000 kronor för helåret.

Januari började förvisso bra där flera så kallade ESG-aktier steg i anslutning till att Joe Biden valdes till president och USA återinträder i Parisavtalet (jag ogillar personligen den typen av övergeneraliserade buzzwords). Det som har sänkt portföljen är att största innehavet Minesto har fortsatt nedåt och underligt nog står aktien nu 10 kronor och 30 procent lägre än högsta månadskiftesnoteringen i augusti. Jag har därför lagt lite extra energi på att försöka se rationellt på det hela. I stunder som dessa är det en trygghet att gå tillbaka till sin grundanalys och case för investeringen. Således gick jag tillbaka till mitt inlägg i maj (länk) och uppdateringen i september (länk). Jag har funderat på att skriva ett nytt inlägg men avvaktar intill att det att företaget, eller de professionella analytikerna hos Pareto, kommer med ny information. Hur som helst testade jag några antaganden mot hur det såg ut då och resonerade lite kring det här istället.

Har teknikrisken ökat? Nej. Tvärtom torde den vara väsentligt lägre än då eftersom vi nu vet att kraftverket är i drift och levererar el in i det färöiska elnätet. Vi kommer snart få besked från tredjepartsverifieringen som visar hur effektivt det är men vad jag har förstått är Minesto redan nöjda med prestandan och det är svårt att tolka på ett annat sätt än att kraftverket fungerar precis som det ska göra.

Har kapitalrisken ökat? Åtminstone inte ännu. Minesto har en soliditet på 93-94 procent och ytterligare kapitaltillskott att vänta genom nyemissionen. Det kapitalet räcker åtminstone 2 år utan ytterligare finansiering för att påbörja parkprojekten på Färöarna och i Wales. Företagets VD har dock kommenterat att de kommer söka såväl EU-stöd som stöd från Wales regering och medverka i UK:s contract for difference-program. Vi vet att alla tre programmen har indikerat öronmärkningar för just tidvattenenergi och det är därför mer sannolikt än inte att Minesto kommer vara en av rätt få större aktörer som kan ta del av dessa stöd. Eftersom marknaden uppenbart inte prisar in dem i aktiekursen på nuvarande nivåer (se analyserna jag hänvisar till i länk ovan) kommer det i sig vara nyheter som ger aktien en skjuts uppåt. Samtidigt vet vi att företaget enligt avtalet med SEV i år får symboliska intäkter för el från det första kraftverket. Dessa kommer inte göra någon stor skillnad men det är en skillnad som minskar kapitalrisken.

Är företaget försenat? Händer inget? Tyvärr försenades sjösättningen av det första kraftverket med i alla fall 4 månader. Men slående när jag läser mina gamla inlägg och de professionella analyserna igen är att Minesto trots det faktiskt verkar ligga helt i fas med sin långsiktiga plan.  Jag skrev i maj med ledning av analytikernas information från företaget att planen var att installera de första kraftverken om 10 MW senast 2023. Då rörde det sig om 20 DG500-kraftverk men vi vet idag att det räcker att installera 8 DG1000-kraftverk utanför Färöarna för att uppnå 10 MW. Företaget har vid upprepade tillfällen pratat om att förberedande mätningar redan har gjorts på projektsiten på Färöarna och jag är personligen övertygad om att arbetet kommer påbörjas redan i år. Att ha 80 MW installerad kapacitet bedömdes företaget då kunna ha först 2023. Alltså återigen verkar Minesto faktiskt vara helt i fas med tidsplanen. Det som har förändrats är nog bara marknadens kortsiktiga förväntningar. Personligen älskar jag sådana köplägen.

Är aktien rimligt värderad? Ja. Pareto räknar med en vinst per aktie på 2,48 kronor år 2024. Det innebär att vi nu handlas på ett estimerat P/E på 9-14 för de bägge analytikernas vinstestimat för 2024. Dyrt för ett förhoppningsbolag som erbjuder baskraft och förnybar energi? Knappast är min slutsats. Det är mycket lågt för ett förhoppningsbolag och prisar mer än väl in risken. Det räcker att företaget får en tredje potentiell parkorder för att vi ska kunna lägga på ytterligare en krona i vinst per aktie och i så fall ska kursen upp ordentligt. Som jag också resonerade om i maj och september är den värdering de professionella analytikerna gjorde baserad på en riskkalkyl. Utifrån ovan resonemang har teknikrisken  minskat och kapitalrisken är inte högre. Dagens aktiekurs motsvarar i Västra Hamnens scenario en sannolikhet på 65 procent att företaget lyckas samt en diskonteringsränta på 13 procent. Som jag skrev redan i maj förefaller det sannolikt, än mer så idag efter en lyckad sjösättning av kraftverket, att sannolikheten nu är väl över 75 procent och diskonteringsräntan ska ned åtminstone ytterligare ett par procent till säg 11 procent. I ett sådant scenario är sommarens kursnivåer på 34 kronor fullt rimliga.

Med lite perspektiv landade jag i att det mest rationella är att se lägen som dessa som en skänk från ovan. Förvisso är jag egentligen redan fullinvesterad i Minesto men jag inser att sannolikheten är på min sida att jag kan få en lägre totalkostnad för inlösen av optioner än jag initialt hade räknat med. Det ger mig några hundra eller kanske till och med några tusen aktier mer än jag hade vågat hoppas på att kunna köpa. Jag inser dock att det finns ett värsta scenario där optionerna helt tappar värde men tänker att jag i det läget kan köpa stamaktien orimligt billigt och oron bör i så fall vara hos Minesto som då riskerar förlora kapitaltillskott. Jag tror därför att det är mer sannolikt att tro att de kommer presentera såpass mycket ny information att åtminstone ett sådant värsta scenario undviks varför risken snarare ligger i en större börskrasch på makronivån. Eftersom jag har räknat noga på mina scenario i lugn och ro innebär de sämre scenarion som inte är helt osannolika ändå att jag kan lösa in exakt så många aktier som jag initialt hade tänkt men kanske inte fler än så. Samtidigt innebär bästa scenariot att jag får 10-12 procent fler aktier.

Enklast förklarat har jag ju räknat på en totalkostnad för köp och inlösen på i genomsnitt 30 kronor men på de nivåer aktien handlas nu kan jag pressa ned den totalkostnaden med 8 kronor vilket sannolikt innebär att jag kan lösa in 1/3 fler aktier för varje ny aktie jag har köpt. Under månadens avslutande handelsdagar pytsade jag därför in 5 000 kronor till i Minestoaktier. Håller vi oss på dessa nivåer när min lön kommer om ett par veckor (tidigare än i Sverige) kommer jag fortsätta köpa.

Det är svårt att skriva en månadssammanfattning utan att kommentera Gamestop. Min syn på saken är att jag tycker det är nyttigt att småsparare kan knäppa större aktörer som blankar på näsan och därmed tvinga marknaden att bli mer riskmedveten vilket bör göra marknaden mer effektiv. Det är också avslöjande i flera meningar hur nätmäklaren hindrar småspararna från att handla (också för att säkerställa sin finansiering). Samtidigt är jag starkt emot av att huvudlöst köpa aktier bortom all rimlig verklighetskoppling till företagets faktiska verksamhet. Då blir börsen bara ett casino. Därför fortsätter jag i lugn och ro att ha en långsiktig hållning som grundar sig i mikroperspektivet, alltså vad företagen gör i verkligheten. Mina Minestoaktier lånas av Avanza med mitt medgivande ut till blankare och det tickar därför in lite pengar då och då. Nu senast blev det åtminstone 300 kronor vilket räcker till ytterligare ett hundratal aktier. Vill blankare betala mig genom Avanza för sin möjlighet till kortsiktig vinning vilket ger mig möjlighet att långsiktigt öka mitt innehav får de väl göra det. Jag har därför bestämt att alla intäkter från blankningen oavkortat ska öka mitt Minestoinnehav alternativt sänka belåningen.

Just att sänka belåningen har förstås varit en målsättning och den minskar också från 14 till 13,8 procent. Att den inte minskar mer beror alltså på att portföljvärdet sjönk. Jag hoppas fortfarande att nå ned till åtminstone 12 procent tills valborg då det är dags för inlösen av Minestos teckningsoptioner.

Sharpkvoten blev låga 0,39 och standardavvikelsen rekordhöga 53,38 procent. Inte så underligt under en månad med kraftigare rörelser än normalt i bägge riktningar. Sparkvoten landade på höga 80 procent bara ett par procent från min teoretiska högstanivå. Karantän efter återkomst från julledighet och medhavd mat från Sverige höll matkostnaderna under 100 EUR den här månaden. Kör snålsparmånad i februari också.

Vill till sist tacka alla er som tar er tid att titta in här och läsa då och då! Bloggen har aldrig haft fler läsare en enskild månad än i januari i år. Får se i vilken takt jag kommer hinna blogga framöver men det sporrar helt klart att fortsätta dela med mig av tankar och reflektioner kring vår gemensamma och roliga hobby.

 
Utdelningsåret 2021 är äntligen igång!

lördag 30 januari 2021

Därför skalar jag inte ned portföljandelar

Det har varit en del diskussion om portföljandelar och skalning på finanstwitter och i bloggsfären på senare tid. Jag föredrar bloggformatet framför twitter då man har mer utrymme att utveckla sina resonemang och tänkte därför förklara hur jag ser på saken. Eftersom jag tenderar skriva långa inlägg har jag brutit upp inlägget i två delar. Den första idag fokuserar på varför jag inte skalar ned innehav. Nästa helg följer jag upp med hur jag istället har en inköps- och målbaserad portföljandelsmodell.

Inledningsvis ska sägas att det kan finnas goda skäl att skala och vikta om. De som gör det har ofta kortare till medellånga momentum eller trendstrategier där de sedan växlar över till andra aktier. På så vis får de mer flyt och hävstång i sina investeringar. Detta är dock en kunskaps- och tidskrävande strategi som undertecknad medger att han inte behärskar gott nog och som lämpar sig illa för nybörjare och amatörer. Samtidigt ska det sägas att Aktiespararna har goda tips kring skalning och portföljdiversifiering. Dessa syftar till att underlätta för nybörjare att hantera portföljrisk. Rekommenderar varmt Aktiespararnas kurser och utbildningar som bör vara det första steget för att lära sig mer om den här typen av tekniker.

Så till min poäng som jag illustrerar i tre fiktiva exempel nedan. 

Huvudpoängen är undvik att sälja vinnare. Det är antagligen aktier i företag som utvecklas fint med ökade vinster och omsättning. Det kan vara lockande att minska i innehav som har gått bra och ta hem en vinst. Det kan också finnas anledningar att göra det om man vet med sig att man lätt kan ryckas med i ett sådant läge. Eller om aktien är så uppenbart orimligt uppvärderad att man tror att kursen kommer sjunka och man inte är beredd att ta den risken. Men det är just vinnarna där du med en mix av tur och skicklighet har lyckats pricka rätt som kommer ha bäst förutsättningar att bidra till att din förmögenhet växer på sikt.

Lägg istället din energi på att rensa ut förlorarna! Om du behöver kapital är det ofta bättre att rensa bort ogräset för det är i regel enklare för ett företag i medgång med ökande vinst och omsättning att dubblera aktiekursen en andra gång än för ett företag där aktien har förlorat halva börsvärdet att återhämta sig.

Det här illustreras tydligast genom exempel. Jag har därför satt ihop en fiktiv portfölj som både innehar aktier som jag äger och aktier som jag inte äger. Detta ska inte ses som rekommendation eller rådgivning då jag endast har valt ett antal aktier av olika typ av tillväxt och utmaningar för att illustrera min poäng.

Exempelportföljen är uppdelad på åtta aktier där jag för enkelhets skull har givit dem lika stora portföljandelar, alla om 100 aktier a 12,5 procent vardera. Varje aktie antas vara värd 100 kronor.

Först väljer jag Evolution Gaming (EVO). Det är en aktie som jag aldrig har ägt eller ens analyserat men jag har ändå lärt mig mycket om tillväxtaktier med stadigt ökande vinst och marknadsandelar framförallt genom andra blogg- och finanstwitterprofilers mycket insiktsfulla återkommande inlägg om aktien. Avsikten är att få fram min poäng genom att välja en framgångsrik aktie som de flesta kan relatera till.

Investor är en stabil aktie som närmast liknar en indexfond minus problembarnen och som därför över tid tenderar prestera något bättre än index. Jag väljer den som ett exempel på en aktie med svagt positiv trend. Av samma skäl plockar jag in Kopparbergs som en annan ospännande aktie med ökande vinst.

Jag väljer två neutrala aktier i Axfood och Sydsvenska Hem. Den förra är ett mycket välfungerande bolag med sakta ökande vinster men marknaden är förhållandevis mättad. Den senare är ett litet fastighetsbolag med något högre risk men relativt små kursrörelser som i större utsträckning påverkas av förändringar ränteläget. Poängen med dessa två aktier är att de är två aktier som relativt andra exempel rör sig mindre.

Jag har valt Handelsbanken och H&M som två exempel på relativt stabila aktier men där trenden istället för neutral snarare är något nedåt just nu på grund av osäkerhet kring framtida vinstnivåer.

Sist väljer jag Ecowavepower som är en av mina största nitar där jag har sålt hela innehavet. Jag valde EWPG eftersom jag inte ville välja ett fungerande vinstdrivande bolag som negativt varnande exempel utan istället ett företag med trovärdighetsproblem som hittills inte har levererat särskilt mycket alls.

Jag ville först ta Azelio eller Minesto som exempel på tillväxtaktier men skriver ofta nog om dem ändå. Låter Evolution Gaming illustrera samma poäng även om det är en aktie med idag lägre risk. Men dessa bägge aktier är min portföljs motsvarighet till Evolution Gaming och har trots att potential på lång sikt inte är i närheten av realiserad redan vuxit förbi hela min utdelningsportföljs storlek. Mitt case där är att de om tio år med stadigt ökade vinst och marknadsandelar kommer bete sig som Evolution Gaming gör idag.

Nu till exemplet!

Exempel 1: med skalning och omviktning första två åren

utgångsläget i de tre exemplen - 8 aktier med 100 vardera a 12,5 procent av portföljen.
 
Som beskrivet ovan består portföljen inledningsvis av åtta lika stora innehav på 12,5 procent. 

Jag antar för enkelhetens skull att jag har 100 aktier vardera som alla är värda 100 kronor styck. Portföljens startvärde är således 80 000 kronor.

Efter år ett har EVO vuxit från 100 till 125 kronor, alltså med 25 procent. Notera att jag väljer ett provocerande tidigt skede som exempel för att det ska bli tydligt hur stor nedsidan med skalning är.

Investor och Kopparbergs har samtidigt haft en förhållandevis normal tillväxt där de har ökat med 10 procent vardera och överpresterat index något.

Axfood och Sydsvenska Hem levererar ungefär vad de ska och har ökat med 5 procent.

Handelsbanken och H&M dras med utmaningar och har minskat med 10 procent.

EWPG har istället rasat med 25 procent.

Det kan noteras att fler aktier ökar än minskar men så ser det också ut i verkligheten mer ofta än inte historiskt när det gäller större vinstdrivande företag. Det är bara ett företag utan vinst i mitt exempel.

För enkelhets skull antar jag samma utveckling för samma aktier år två, och varje år till och med år tio.

I det här exemplet skalar viktar jag om alla aktierna årligen så att portföljandelen i åter blir 12,5 procent.

Skillnaden blir nu som sagt att det är färre aktier i de bättre innehaven som tar del av tillväxten men fler aktier i de sämre innehaven som dras med i nedgången. Därför får vi följande resultat.

aktiernas andel av totalt värde efter ett år 

Portföljen ser efter ett år nu ut så här och har ett totalt värde på 81 000 kronor, eller +10,125 procent.

Jag provocerar lite i exemplet genom att hela tiden fördela om portföljen genom att skala ned till 12,5 procent och återinvestera i övriga innehav. I verkligheten finns det nog ingen investerare som gör så men syftet är att tydliggöra min poäng genom att överdriva. Efter justeringen kommer portföljen åter ha åtta lika stora tårtbitar men färre aktier i EVO och fler i EWPG.

aktiernas andel av totalt värde efter två år 

Nu börjar omviktningens negativa effekt visa sig. Portföljens värde är efter två års tillväxt enligt exemplet nu endast 81 313 kronor, eller en blygsam ökning med endast +0,39 procent efter år två från år ett. 

enskild akties andel av totalt antal aktier efter två år

Förklaringen står att finna i att antalet aktier har förändrats och nu ser ut så här. Vi får alltså en lägre del av ökningen i våra bästa aktier men en större del av minskningen i våra sämsta aktier. Att portföljen ändå ökar beror på att det i scenariot är tre aktier som minskar och fem aktier som ökar. 

Vi inser nu att det är en dålig idé att ha en portfölj med lika stora portföljandelar. För det som spelar någon roll är att företagen och deras vinster utvecklas väl. Därför förordar jag istället att man säljer aktier med problem för att öka i aktier som fungerar bra. Att sälja dina bästa aktier innebär kanske bättre nattsömn då du har realiserat en vinst men antagligen bara att du därmed tummar på dina potentiella framtida intäkter.

aktiernas andel av totalt värde efter tio år med skalning och omviktning första två åren
(Handelsbanken är tårtbiten på 2,3 procent som saknar etikett, EWPG så litet att det inte syns)

Om vi inte gör några ytterligare justeringar efter de första två årens omviktningar och låter portföljen löpa tio år skulle vi få följande resultat. 

Portföljens värde är 168 000 kronor. En ökning på 210 procent på tio år.

Vi ser nu att EWPG är så litet att det är försumbart i diagrammet ovan och i praktiken är värdelöst. Om aktien ens finns kvar och företaget inte redan har fått slut på kapital är det antagligen bara en tidsfråga innan så sker eller det kommer en nyemission. Kan tyckas lite orättvist att låta Handelsbanken och H&M minska såpass mycket vilket inte är särskilt realistiskt. Men nu är det här återigen ett hypotetiskt exempel. Vi ser att EVO har ökat sitt värde men samtidigt har vi ju färre aktier än vad vi ursprungligen hade. 

Exempel 2: bibehållet antal aktier hela perioden utan skalning eller omviktning

Låt oss därför titta på vad utfallet hade varit efter tio år om vi istället hade låtit portföljen bibehålla 100 aktier i alla åtta aktierna. Således ingen skalning eller omviktning.

aktiernas andel av totalt värde efter tio år med bibehållet antal aktier hela perioden
(Handelsbanken är tårtbiten på 1,9 procent som saknar etikett, EWPG så litet att det inte syns)

Portföljens värde blir nu istället 185 000 kronor. En ökning på 231,25 procent på tio år. 

Exempel 3: omviktning, säljer år ett sämsta innehavet och ökar i innehaven med positiv utveckling

Låt oss titta på vad som hade hänt efter tio år om vi istället hade sålt det sämsta innehavet EWPG efter första året och återinvesterat de 75 procent av värdet som kvarstår i lika stora delar i de fem aktier som utvecklades positivt. Alltså istället 115 aktier vardera från och med år två och 100 aktier i Handelsbanken och H&M. Vi får då istället en positiv effekt men har samtidigt en viss diversifiering och portföljbalans.

 aktiernas andel av totalt värde efter tio år med omviktning år ett sämst innehav ut, öka i positiva innehav
(Handelsbanken är tårtbiten på 1,7 procent som saknar etikett, EWPG såldes efter år ett)

Portföljens värde blir nu 203 900 kronor. En ökning på hela 254,88 procent över en tioårsperiod.

Avslutande kommentar

Anledningen till den ganska dramatiska skillnaden är att jag i de bägge senare exemplen har låtit de bästa aktierna fortsätta jobba på och i det senare exemplet alltså har sålt det underpresterande innehavet för att istället investera om det i lika delar i de fem aktier som presterade ökande vinster. Effekten blir tydlig!

Vill avslutningsvis också tydliggöra att man kan naturligtvis invända att det bästa innehavet i det här fiktiva exemplet får en brutalt stor portföljandel efter tio år. Men det är ju just det som händer om man lyckas pricka in en aktie som över tid växer snabbare än andra aktier. Jag har respekt för att man av olika skäl inte nödvändigtvis känner sig bekväm med det och i så fall kan det ändå vara klokt att diversifiera, skala och vikta om. Du känner själv dig själv, din strategi och dina förutsättningar bäst. Återigen har Aktiespararna bra kostnadsfria utbildningar som tar upp hur man kan resonera när det gäller diversifiering. Avsikten med inlägget är endast att påtala vikten av att låta vinnarna löpa och den andra poängen jag vill göra är att man istället bör lägga energin på att identifiera vilka aktier som inte presterar. Även om man säljer dem med förlust är det ofta bättre att rycka plåstret och investera i aktier som har förutsättningar att leverera växande vinster och därmed ökande aktiekurser och utdelningar över tid. Det är precis som i trädgården. Ibland måste man rensa bort ogräset för att ge övriga växter näring och utrymme att växa.

Det här inlägget blev med det ändå begränsade antalet grovt förenklade hypotetiska scenarion långt nog. Därför följer ett separat inlägg nästa helg där jag förklarar hur jag tänker kring portföljandelar. Jag utgår nämligen från portföljandel vid inköp, alltså hur mycket kapital jag investerar istället för vad det är värt, med sikte på en balanserad målportfölj där jag utgår från vilken portföljbalans jag vill ha i framtiden.

Vill avslutningsvis som vanligt också tydliggöra att inlägg inte ska ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Exemplen är helt fiktiva och även om jag har valt aktierna ovan utifrån hur de just nu presterar i verkligheten finns det ingen direkt koppling mellan mina exempel och hur aktierna kommer prestera i framtiden. De tjänar endast till att med ett tydligare exempel illustrera min poäng. Som framgår ovan har jag aldrig ägt eller analyserat Evolution Gaming och jag äger eller följer inte längre EcoWavePower. Därför utgör exemplet ovan naturligtvis ingen analys, rekommendation eller försök till förutsägelse om hur nämnda aktier utvecklas framöver.

fredag 29 januari 2021

Tankar om Sernekeskandalen

En av dagens stora snackisar är att Sernekes koncern-VD Ola Serneke under en tid har kommenterat aktien på placeraforumet. Aktiespararna har krävt hans avgång och styrelsen utreder vad som har sagts. Mycket kan sägas om pinsamheten och olämpligheten i det hela men andra har uttryckt det både bättre och roligare än mig under dagen. Vad det innebär för Olas framtida roll inom Serneke var jag heller inte. Eftersom han äger 26 procent av kapitalet lär han vara kvar på ett eller annat sätt oavsett vad som händer de kommande veckorna och oavsett vad den roll Ola har framöver kommer att kallas.

Något som försvinner i bruset från nyhetens behag och pinsamheten är att Serneke redan i anslutning till sin kapitalmarknadsdag i September presenterade en ny struktur där Anders Arfvén med gedigen chefserfarenhet från andra byggbolag gick in som VD för Serneke Sverige. Även om Ola Serneke alltjämt är koncern-VD och ansiktet utåt behöver man inte vara alltför spekulativ för att misstänka att diskussionerna som föregick Balder och Nordeas inträde i att garantera Karlaprojektet också inbegrep en tydligare organisationsstruktur där Arfvén i praktiken alltså ansvarar för lejonparten av den löpande marknaden på huvudmarknaden Sverige. Svolder kan ha utövat inflytande där också. Den praktiska förändringen i den operativa verksamheten har alltså redan ägt rum och därför tar jag det hela med viss ro.

Det innebär i sin tur också att vi antagligen kommer se en mindre spretig rapportering framöver där det blir tydligare hur den svenska verksamheten egentligen går. Så som det är idag är det svårare att utläsa de större projektens påverkan då intäkter, som t.ex. försäljningen av Säve flygplats till Castellum, slår oproportionerligt stort på resultatet precis som kostnader, byggnationen av Karlatornet. Rapporten i februari kommer bli viktig för mitt fortsatta ställningstagande till aktien.

Jag har sedan en tid Serneke på min lilla lista över aktier som jag kan komma att sälja för att maximera inlösen av teckningsoptioner i Minesto i april. Men det beslutet tar jag först baserat på årsrapporterna från bägge företagen. Det är dock tredje gången på kort tid där det strular med kommunikationen i Serneke och det väger förstås i den negativa vågskålen. Samtidigt är jag medveten om att Serneke sett till vinstpotential runt åtminstone 10 kronor per aktie på sikt alltjämt är undervärderat där vi talar ensiffriga P/E-tal. Därför vill jag avvakta rapporten i februari då jag tror att den nya tydligare presentationen av hur affärsområdena egentligen presterar där löpande verksamhet och projektverksamhet tydligare åtskiljs kan komma tas emot positivt av marknaden då den faktiska intäktspotentialen framgår tydligare. Avvaktar alltjämt.

Har tidigare skrivit om arbitrage mellan stamaktie och betald tecknad aktie (BTA). Fredagen bjöd på tillfällen att göra ytterligare ett par arbitrageaffärer när BTA plötsligt var mer värderad än stamaktien. Anledningen är antagligen att det starka säljtrycket under dagen slår ojämnt mellan stamaktie och BTA och när någon snabbt säljer en större position i endera slag hinner marknaden inte omgående korrigera priset i det andra slaget. Det kan man utnyttja och det gjorde jag. Nu äger jag återigen en tredjedel i stamaktien och har fått 366 kronor netto efter courtage helt gratis för den lilla blygsamma insatsen i att utjämna skillnaden mellan de bägge slagen och se till att marknaden fungerar effektivare i sin prissättning.

Inlägget ska som vanligt inte ses som finansiell rekommendation eller rådgivning. Det är bara en reflektion över en dagsaktuell händelse i en aktie som jag har ägt långsiktigt hela vägen sedan börsnoteringen. Du är själv ansvarig för dina investeringar och bör självständigt läsa in dig om företagen du investerar i.

lördag 23 januari 2021

Tankar inför 2021

Jag brukar försöka stämma av portföljen och strategin mer långsiktigt två gånger per år. Det ena tillfället är vid årsskiftet, det andra tillfället är runt midsommar som utgör mitt brutna börsår. Syftet är att med lite perspektiv på sparandet kunna blicka tillbaka för att se vad jag gör bra och vad jag bör förändra framåt. Nu har jag till sist landat i vad den här tillbakablicken betyder för mitt sparande framöver under 2021.

2021 blir ett rätt förutsägbart år som kan delas in i tre faser om i breda drag fyra månader vardera.

Den första tredjedelen till och med april månadsinsättning kommer uteslutande fokusera på Minesto för att skapa största möjliga utrymme att lösa in mina teckningsoptioner och slutgiltigt maximera mitt innehav.

Därefter följer ett par-tre månader där jag företrädesvis spar månadsinsättningarna för att få ned belåningsgraden ytterligare något. Däri ingår att eventuellt sälja av ett par-tre av mina mindre innehav.

Andra halvan av året lagom till nästa månadsinsättning efter avstämningen runt midsommar kommer jag helt och hållet återgå till min utdelningsstrategi igen. Det blir de förutsägbara hjulspåren: återinvestera månadsutdelningen i Cibus; öka i den övriga månadsutdelare som är mest rimligt värderad för stunden; öka i den eller de utdelningsaktier som är mest rimligt värderad för stunden.

Anledningen är mycket enkel. Under pandemiåret 2020 har jag hemarbetat med möjlighet att parallellt med arbetet då och då hålla ett öga på börsen i realtid på skärmen intill. Det har möjliggjort att ta risker i tillväxtaktier i miljötekniksektorn som jag normalt inte skulle våga mig på då jag vet att jag kan gå ur dem snabbt om någon ny information som motsäger mitt case dyker upp. 

När jag började spara var huvudanledningen till min strategi att jag inte har möjlighet att följa börsen i realtid och i perioder inte ens hålla koll på daglig basis på hur den utvecklas. Nu kommer jag av allt att döma vara där igen. Det innebär att jag minskar risken och fokuserar portföljen. Azelio, Climeon och Minesto känner jag mig så trygg med att de kan ligga orörda i portföljen under ett par, tre år framöver och därutöver utvärderas på nytt. Där behöver jag bara hålla koll på nyheterna så att inget negativt pressmeddelande eller kvartalsrapport som motbevisar mitt case dyker upp. Den situationen råder förstås för merparten av mina utdelningsaktier också som av logiska skäl har mindre risk då de alla har intäkter och i de flesta fallen går med vinst. Samtidigt kommer jag fortsätta det arbete jag påbörjade under 2020 med att fokusera portföljen till färre innehav för att kunna fokusera mindre tid på att följa färre aktier.

Förutsättningarna för att göra en FIRE har aldrig varit bättre. Skulle jag sälja alla mina ickeutdelande aktier och pytsa in hela kapitalet i stabila utdelare skulle jag redan idag kunna göra en FIRE men då på knäckebrödsmiljonärsnivå. Samtidigt har jag nu fått en rolig och spännande utmaning som jag ser fram mycket emot och kommer därför köra på ytterligare några år innan jag ser över FIRE-frågan på nytt. Därav blir jag också kvar utomlands ytterligare några år. Under tiden kommer jag kunna fortsätta med samma höga sparande som idag. Kommer sluta redovisa sparkvot som även fortsättningsvis överstiger 70 procent. I absoluta tal är mitt mål att aldrig understiga min nuvarande portföljinsättningsnivå. Det får visa sig med livet i stort och eventuella fastighetsköp om det blir utrymme att spara ännu mer i aktier eller inte.

Vad det innebär för bloggen återstår att se, kanske kommer jag skriva oftare, kanske mindre, kanske inte alls. Men när jag ser över sparandet om tre år hoppas jag att utdelningsportföljen ensam ska överstiga 3 miljoner kronor och generera minst 120 000 kronor per år och 10 000 kronor per månad.

När jag gör nästa uppföljning efter midsommar 2021 och i januari 2022 kommer jag framförallt vara mån om att följa upp följande fyra faktorer lite extra:

  • Har Minesto tagit fortsatta steg närmare kommersialisering och påbörjat sin första park under 2021?
  • Har jag fått ned min portföljbelåning till en acceptabel nivå? (helst under 10% respektive 7,5%)
  • Klarar portföljen att leverera över 60 000 kronor i utdelningar under 2021?
  • Klarar portföljen att leverera en genomsnittlig utdelning som överstiger 4,25 procent under 2021?

 2021 kommer i alla avseenden verkligen bli ett spännande år för portföljen, professionellt och privat!

fredag 22 januari 2021

Utdelningshöjningssäsongen är igång!

Utdelningshöjningssäsongen är äntligen igång!

Som jag skrev igår höjde Investor som förväntat utdelningen med 1 krona till 14 kronor per aktie. 

Idag kom ytterligare två fina besked från Castellum och Gjensidige.

mina transaktioner i Castellum sedan portföljens start

Castellum höjer utdelningen med 6,2 procent till 6,90 kronor totalt per aktie. Den betalas ut vid två tillfällen om 3,45 kronor vardera, sannolikt i mars och september. För undertecknad innebär detta att min yield on cost i Castellum nu är 5,35 procent. Castellum är portföljens tionde största innehav och utdelningsportföljens åttonde största innehav. På grund av det exceptionella ränteläget och frågetecken kring om kontorsfastigheters efterfrågan påverkas långsiktigt efter pandemin har jag varit försiktig med att öka på senare tid. Samtidigt slog jag till med en ökning om 9,25 procent under pandemikraschen i mars.

 mina transaktioner i Gjensidige sedan portföljens start

Det norska försäkringsbolaget Gjensidige både ökade utdelningen och gav en ny extrautdelning även i år. Utöver en utdelningshöjning på 2,1 procent till 7,40 NOK per aktie får vi en extrautdelning på 2,40 NOK per aktie. Gjensidige brukar dela ut i april men när extrautdelningen utbetalas har varierat genom åren.

Min yield on cost i Gjensidige är 5,10 procent exklusive extrautdelningar och med beaktande av att den norska kronan exceptionellt just nu är värd ungefär lika mycket som den svenska kronan. Gjensidige är portföljens tjugofemte största innehav och målsättningen är att det ska utgöra 1-2 procent på lång sikt.

Också Gjensidige är förhållandevis högt värderad med ett P/E omkring 22 och en direktavkastning exklusive extrautdelning omkring 3,5 procent. Samtidigt ökade vinst per aktie med hela 30 procent jämfört med samma kvartal föregående år varför P/E-talet (och utdelningsandelen) ska justeras ned något.

Sammantaget innebär detta att min utdelningsprognos från 2021 redan har reviderats upp till 51 200 kronor för helåret från att ha varit under 50 000 kronor när vi gick in i det nya året. Det är inte omöjligt att jag kan nå 60 000 kronor som jag hoppas men det beror på hur många och stora ytterligare utdelningshöjningar det blir samt i vilken utsträckning jag ökar i aktier som delar ut i år under hösten.

Det innebär också att jag kommer uppnå för mig historiskt höga utdelningar de kommande fyra månaderna. I februari dopas utdelningen dock av en retroaktiv extrautdelning från Boston Pizza. 

Framförallt är den höga yield on cost över 5 procent i bägge aktierna ett kvitto på att min strategi att ta ordentliga långsiktiga positioner när aktier utifrån ett värdeinvesterarcase är förhållandevis lågt värderade är långsiktigt klokt. Jag vill som bekant alltid försöka öka i spannet direktavkastning mellan åtminstone 3,33-4,25 procent med potential för viss uppsida för ytterligare utdelningshöjningar. Så länge företaget har en solid marknadsposition, positivt kassaflöde och därmed potential för ökade vinster och utdelningar kommer yield on cost därför öka med tiden. Utmaningen jag står inför nu är att hitta lika bra köptillfällen som historiskt men letar man ordentligt finns det alltid någon aktie som är lite undervärderad när allas blickar riktas mot vad alla pratar om för stunden.

Att läsa rapporter och räkna själv lönar sig ofta i längden. Detta inlägg ska därför inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är bara information om nyligen fastslagna utdelningar liksom en uppmuntran till att tänka långsiktigt och självständigt.

torsdag 21 januari 2021

Aktiesplit i Investor är utmärkt för oss småsparare

Investor meddelade idag att de kommer genomföra en aktiesplit 4:1 vilket innebär att varje aktie man äger idag delas upp i fyra nya aktier. Det innebär naturligtvis att vinst per aktie sprids på fyra gånger så många aktier.

Jag välkomnar beskedet eftersom det gör en väsentlig skillnad för småsparare som sprider en relativt liten månadsinsättning med flera mindre inköp över ett antal aktier. Ska förklara varför!

Med en aktiekurs över 600 kronor behöver du idag betala 2 kronor i courtage för att köpa en enda Investoraktie. Även vi som har Private Banking-konton med 1000 kronor som gräns för att betala lägstacourtage om 1 krona per avslut behöver alltså betala 2 kronor för att köpa en Investoraktie.

Om vi för räkneexemplets skull antar att aktiekursen är strax över 600 kronor innebär att effektivt courtage blir 0,33 procent före splitten.

Efter splitten kommer aktien att delas i fyra lika stora delar. Det innebär att aktien då med samma antaganden om aktiekursen i exemplet ovan nu istället kostar 150 kronor. 

Samtidigt sprids vinst per aktie och därmed utdelningsbart kapital ut på fyra gånger så många aktier. Aktien i sig är alltså värd precis lika mycket efter splitt och du får samma totalutdelning men nu uppdelat på fler aktier än tidigare.

Det som är väsentligt är dock att om du som småsparare aldrig köper för mer än 600 kronor för att utnyttja courtage optimalt och sprida dina köp kommer du nu kunna köpa 3 nya Investoraktier för 450 kronor.

Om du månadssparar en Investoraktie per månad med det nuvarande priset har du efter tre månader köpt 3 aktier för 1800 kronor och betalat 6 kronor i courtage för denna affären. Alltså 0,33 procent.

Om du efter splitt månadssparar i tre nya Investoraktier (=3/4 gammal Investoraktie) kommer du istället betala 1 krona per månad i courtage vilket efter fyra månader blir 4 kronor i courtage för precis samma affär. Efter 4 månader har du nu 12 nya Investoraktier vilket motsvarar 3 gamla Investoraktier. Men du betalar nu istället ett effektivt courtage på 0,22 procent istället för 0,33 procent för precis samma värde.

Därför gynnar en aktiesplit småsparare vilket i sin tur uppmuntrar till ökad likviditet i aktien.

För tydlighets skull: en splitt ska i sig inte ha någon påverkan på aktiekursen, sådan hajp är bara tröttsam. 

Och sedan bekräftade Investor att utdelningen blir 14 kronor under 2021 uppdelat på 10 kronor i vår och 4 kronor i höst. Traditionellt brukar utdelning ske i maj och november.

Jag tycker det är synd att Investor är en dyr aktie som utdelningscase och ökar inte på nuvarande nivå. Samtidigt handlas aktien till en substansrabatt på 16 procent vilket tillsammans med vinst per aktie och en välfylld kassa indikerar att det kommer finnas utrymme för många år av utdelningshöjningar.

Investor är mitt femte största innehav i portföljen och mitt tredje största innehav i utdelningsportföljen.

Noterar avslutningsvis att jag i dagar som dessa är tacksam över att investeringssparkonto finns. Jag är fortfarande med marginal i mina 30-tal första levnadsår men ändå gammal nog att ha upplevt hur tidskrävande det är att själv deklarera en aktiesplitt på ett VP-konto, inte minst när du säljer en aktie som du har handlat i under flera tillfällen under året. Investeringssparkonto underlättar onekligen.

OBS! Blogginlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation.

onsdag 20 januari 2021

Ilja Batljan tar position i Climeon och reflektioner kring flockbeteende

Climeon rusade idag med hela 21,68 procent på nyheten att Ilja Baltjan har köpt 385 000 aktier i företaget vilket motsvarar strax under en procent av totalt antal aktier. 

Samtidigt gläds jag idag åt att Minesto ökade med 7,23 procent. I Minestos fall finns ingen särskild nyhet men däremot ska VD Martin Edlund tala på Paretos konferens för förnybar energi imorgon. Jag har tyvärr inte möjlighet att följa presentationen men hoppas att det kommer gå att ta del av den i efterhand. Det spelar rent tekniskt också in att aktien nu har passerat och stängt över MA200 igen.

Man kan möjligen också se det som en senkommen effekt av att Joe Biden svärs in till USA:s president idag och därmed återinträder i Parisavtalet till FN:s klimatkonvention UNFCCC. Bägge aktierna blev lite bortglömda till förmån för andra miljöteknikaktier (eller så kallade ESG-aktier i bredare mening).


Min position i Climeon är liten men har dubblerats sedan mars tack vare nedgången

Climeon utgör inget av mina större innehav utan är blott mitt tjugosjunde största innehav med cirka 300 aktier. Den mindre positionen beror dels på att den teoretiska uppsidan är större i Azelio och Minesto men också på att jag har köpt aktien utifrån att den ska utgöra 1-2 procent av portföljen om några år och vad portföljandelen kan vara värd då om företaget lyckas realisera sin plan. Till skillnad från Azelio och Minesto är Climeon samtidigt ett företag som redan idag är igång i kommersiell skala med betydande intäkter men samtidigt också har ett par år kvar till vinst och positivt kassaflöde.

Vad jag framförallt vill skriva om i det här inlägget är dock börspsykologi för att följa upp lördagens inlägg. Som jag skrev då bjuder Mr. Market då och då den långsiktiga investeraren på tillfällen att köpa när kortsiktiga investerare är oroliga eller det uppstår asymmetri till följd av större avslut på kort tid. I båda aktierna har det på Avanzas placeraforum klagats om kommunikation från företagen trots att det, i mitt tycke, är rätt tydligt vad de gör och vad inriktningen är framöver. Att det är lägre aktivitet utåt över årsskiftet i många företag är relativt normalt. Jag tror tyvärr att aktieraketstänkandet där många vill bli rika osannolikt snabbt och ansträngningslöst men samtidigt slarvar med att läsa in sig på vad de köper och varför det är värderat som det är här spelar många volatila aktier ett spratt i det korta perspektivet. För så snart det inte går som man tänkt är det lätt att bli orolig och då säljer många ut sig för att aktien går ned och har det dessutom inte hänt något på några veckor låter man det i sig bekräfta sitt säljbeslut.

Sanningen är ironiskt nog antagligen snarare att både Climeon och Minesto har jobbat på som vanligt med sitt löpande arbete under december och av vad jag kan döma finns ingen ny negativ information som skulle föranleda att aktien skulle gå ned. Sådana tillfällen tar det emot lite mer att öka men är man trygg i sitt case vet man hur man agerar och varför.

 mina köp i Minesto senaste halvåret

En starkt bidragande anledning till min strategi är att jag är väl medveten om att jag inte kan, och ofta saknar praktiska förutsättningar att, tajma marknaden liksom att det går snabbt när det vänder oavsett riktning. Climeons rusning med över 20 procent är ett exempel på detta. Däremot kan jag i lugn och ro läsa in mig på de aktier jag intresserar mig för, läsa företagens rapporter och hur professionella analytiker har värderat aktien utifrån potential för framtida vinst. Då kan man landa i en nivå där man känner sig långsiktigt bekväm att köpa aktien. Mitt förhållningssätt är att jag passar på att öka så länge kursen befinner sig på nivåer under den nivå jag personligen tycker är fullt rimlig att betala. Notera för tydlighets skull att det inte säger något alls om i vilken riktning aktien rör sig fortsättningsvis i det korta perspektivet, bara att jag personligen tyckte att aktien var köpvärd.

Som jag skrivit om på bloggen tidigare läste jag ifjol Cristofer Anderssons bok om börspsykologi. Han tar där bland annat upp just fenomenet flockbeteende och hur människan är programmerad för att följa gruppen. Det är obekvämt att ta beslut själv. Jag tror att det är huvudförklaringen till att Climeon idag steg med över 20 procent. När en så tung investerare som Ilja Batljan går in med en position litar folk på honom som en erfaren investerare och tar rygg på honom. Man kan argumentera för att det minskar kapitalrisken något i företaget men Iljas innehav motsvarar knappt en procent av det totala antalet aktier. Det verkligt intressanta är att inget egentligen har förändrats i företaget förutom att det tidigare översålda och negativa sentimentet har vänt till ett historiskt mer normalt sentiment för aktien. Ren börspsykologi.

Notera att min poäng inte är att försöka säga något om hur aktiekursen utvecklas framöver utan snarare att många missade tillfället att köpa när aktien var högst rimligt värderad under en förhållandevis lång tid.

Precis som Cristofer skriver i sin bok är det klokt att skriva ned din strategi i lugn och ro när börsen är stängd. Har du läst in dig ordentligt på företaget och dess verksamhet, läst flera olika analyser och hur de har kommit till sina slutsatser och sedan vägt det mot din personliga investeringsstrategi som du ställer upp utifrån dina förutsättningar, din tidshorisont och hur du vet med dig att du fungerar som investerare ger det nämligen ett lugn och en trygghet. Vad aktien står i imorgon, nästa månad eller år har jag ingen aning om. Däremot vet jag vad jag tror att aktien bör vara värderad till om tio år om utvecklingen fortsätter enligt plan utan större negativa hinder som omkullkastar mitt case. Det är en trygghet.

Och ibland är det ironiskt nog bra köptillfällen just när det är lugnt och inte händer särskilt mycket. 

OBS! Om det inte redan framgår tydligt nog av inlägget ska blogginlägg inte läsas som finansiell rekommendation eller rådgivning. Jag vill istället uppmuntra er läsare att själva läsa in er på företagen ni köper och bilda er en egen uppfattning om aktiers långsiktiga värde. Det kräver en del tid och arbete men är en enastående kur för att behålla lugnet när aktiekursen är skakig. Som framgår av inlägget äger jag aktier i bägge företagen. Som också framgår av inlägget är mitt innehav mycket långsiktigt.

lördag 16 januari 2021

Reflektion över aktiers återhämtning

En viktig reflektion jag gjorde i tillbakablicken över 2020 är att tiden oftast ger mina case rätt men att jag ofta underskattar hur lång tid återhämtningen tar för aktiekursen att reflektera företagets långsiktigt rimliga potential. Har därför ägnat lite tid åt att djupdyka i några sådana case i portföljen för att lära av dem.

Jag tror i någon mån att den yngre generationen aktiesparare förväntar sig mer information oftare för att känna sig trygga i sina investeringar. Tror tyvärr att aktieraketfenomenet och det extrema 2020 gör att man förväntar sig orimligt stora intäkter orimligt snabbt. Jag tycker att det är ett feltänk. Det är inte kvantiteten information till marknaden som avgör hur bra en investering är utan kvaliteten på vad företaget levererar liksom hur aktien värderas i relation till det. Det fina är att man kan räkna sig fram till det och utnyttja lägen när det kortsiktiga perspektivet och aktiekursen får överhanden före det långsiktiga perspektivet och faktisk potential. Gör man inte det överlämnar man sig till marknadens kortsiktiga nycker och det är lätt att ryckas med att köpa för dyrt eller sälja ur sig för billigt helt enkelt eftersom man inte förstår vad man äger. Omvänt är det mycket lättare att ta en sur kursutveckling i en aktie när man är väl påläst och har grundat sin investering i ett väl genomtänkt case. Man tittar då inte på kursutvecklingen i sig utan på vad företaget faktiskt gör i verkligheten. Endast om något i den verkliga verksamheten går fel säljer man aktien. En enkel kontrollfråga är: har företaget gjort något under x antal senaste veckorna som förklarar kursnedgången? Om nej kvarstår antagligen allt som det var när du köpte aktien och då finns ju faktiskt ingen anledning att sälja annat än om du plötsligt vill få loss kapital till att öka i något du tror mer på.

Ska också understrykas att eftersom mitt huvudfokus är utdelningen vilken bygger på att företagen löpande gör stabila vinster är jag egentligen rätt ointresserad av hur aktiekursen rör sig från vecka till vecka. Huvudpoängen med inlägget är främst att illustrera att Mr. Market i det korta perspektivet då och då erbjuder fina köptillfällen för den långsiktige som har tid att vänta på att företaget hinner ifatt. Lusläs företagets kvartalsrapporter och räkenskaperna däri och bedöm om företaget har potential att öka intäkter och vinst på sikt eller inte. Det är i längden vad som är väsentligt. Resten är bara brus.

Ett klockrent exempel är Inwido. Under 2018 drogs företaget med en del utmaningar av kortsiktig karaktär bland annat relaterat till omställningar i produktion men även deras dåvarande VD:s tragiska och alltför tidiga bortgång. Osäkerheten gjorde att många valde bort aktien till förmån för då mer hajpade aktier. Jag såg det istället som ett tillfälle att öka då aktien var milt uttryckt rimligt värderad. Det har belönat sig kursmässigt och jag tror att vi i vår kommer få se att det belönar sig utdelningsmässigt också. Även om direktavkastningen just nu börjar bli dyr att handla är P/E runt 16 långtifrån dyrt vilket i sin tur skvallrar om att utdelningstillväxt är att förvänta sig kommande år. Inwido är ett bra exempel på en aktie som har gått träskgång i ett par års tid men där det går mycket snabbt när marknaden åter öppnar ögonen.

Jag ångrar en aning att jag inte ökade mer i Skanska men har trots allt en beskedlig andel om 200 aktier. Har också blivit lite bränd på byggsektorn av just Serneke och Skanska och konstaterat att det är en konjunkturkänslig sektor med små marginaler som jag nog ändå gör klokt att se som ett sektordiversifierande komplement snarare än en hörnsten i portföljen. 2-3 procent i byggaktier är mer än tillräckligt på lång sikt tycker jag. Utdelningen har sänkts de senaste bägge åren men tecknen var likväl tydliga om att det rörde sig om utmaningar av tillfällig karaktär där omställningskostnader togs varför företaget med all rimlighet torde återgå till historiska utdelningsnivåer, kanske redan i år eller om inte så våren därpå. Med en vinst per aktie över 17 kronor finns helt klart det utrymmet. Om företaget återgår till historisk utdelningsnivå på 8,25 kronor har min tålmodiga långsiktiga investering i grafen ovan renderat en direktavkastning i spannet 5-6 procent. Jag tror till och med att en viss höjning kommer ske för att kompensera de senaste två årens innehållna utdelning. Utrymmet finns som sagt.

I norska konsultbolaget Multiconsult gick uppvärderingen hysteriskt fort. Jag är fullinvesterad i aktien långsiktigt sedan 2018 med 500 aktier och meningen är att den ska utgöra minst en procent av min "färdiga" utdelningsportfölj. Jag tog även en kort extraposition under 2018 som jag dock valde att sälja av under slutet av 2019 framförallt för att få loss mer kapital till teckningsrätterna i Minestos nyemission.

Att aktien skulle uppvärderas tyckte jag var fullkomligt självklart men ändå förvånades jag över hur snabbt det gick när det väl vände. Mellan den 3 och 9 november ökade aktien med 30 procent och en vecka senare hade den ökat med 40 procent. Återhämtningen hade börjat något tidigare när aktien i slutet av augusti tog ett skutt från strax under 70 kronor till över 90 kronor.

Jag tycker att Multiconsult är ett lysande exempel på att en väl gjord långsiktig analys där man identifierar företagets potential och noga granskar räkenskaperna betalar av sig i längden. Multiconsult är därtill en underanalyserad aktie varför den i långa perioder är rätt lugn och kanske bidrog det till att effekten blev större när den väl drog iväg och fler plötsligt fick upp ögonen för aktien?

Clas Ohlson har jag skrivit om flera gånger på bloggen. Trots att tecknen på återhämtning var uppenbara när man studerade kassaflöde i synnerhet och räkenskaperna i allmänhet tog aktien inte fart. Jag tackade och ökade till en löjligt fin direktavkastning i spannet 8-10 procent. Samtidigt har Clas Ohlson på senare tid haft problem med försäljningen och det återstår att se i vilken grad det är en pandemieffekt och i vilken grad det är strukturellt, vilket vore skäl att ta tecknen på högsta allvar. Det är dock ännu för tidigt att avgöra. Därför är jag lite försiktig med att öka mer då framtida utdelning inte är helt säker. Men jag tycker fortfarande att det var rätt och rimligt utifrån vad jag visste då att öka i spannet 60-80 kronor och uppvärderingen kom både före pandemin och sedan under vår/sommar då handeln varit högre än väntat.

Handelsbanken är ett annat märkligt case. Det ska sägas att Handelsbanken alltid betalas med premie jämfört med Nordea och Swedbank som brukar handlas till väsentligt lägre värderingar. Men när Handelsbanken handlas till en direktavkastning omkring 7 procent tycker jag att det är en lysande affär. Därför tog jag under 2020 en stor position. Samtidigt är jag kluven till hur väl bankoligopolet klarar konkurrens från nischbanker i det långa loppet liksom hur Handelsbanken specifikt drabbas när kontoren minskar vilket förvisso sänker utgifterna men också berövar Handelsbanken en viktig konkurrensfördel. Oaktat det tror jag att en uppvärdering åtminstone till hundralappen per aktie kommer tids nog när det har lugnat ned sig och omställningen har satt sig. För den kommer innebära lägre kostnader, frågan är bara till vilket pris det sker när det gäller att behålla trogna kunder och därigenom intäkter?

På motsvarande sätt försöker jag tänka om aktier som just nu har en sur kursutveckling.

Serneke är en aktie där uppvärderingen ännu inte har kommit även om en viss återhämtning kom i veckan. Nu byggde mitt case ju inte på att en världsomspännande pandemi skulle inträffa som ledde till att finansiären drog sig ur och bygget fick avbrytas i nästan ett år liksom att förtjänsten av projektet sannolikt minskar då den behöver delas med den nya samarbetspartnern Balder. Det har ökat min tveksamhet kring om jag ska behålla eller sälja till förmån för annat. Men min grundläggande beräkning av intäktspotential för projektet och företaget i stort gäller alltjämt för mig. Det är bara ett par år sedan Serneke betalade ut 4 kronor per aktie i utdelning, vilket med dagens kurs motsvarar en direktavkastning på över 6,3 procent. Nu tror jag inte att det kommer någon ny utdelning innan Karlatornetprojektet är avslutat 2023 men det ger ändå en slags indikation om potentiell uppsida. När det gäller vinst per aktie har den historiskt tenderat att röra sig omkring 10 kronor per aktie med högre belopp än så när storaffärer, som Karlatornet/Karlastaden-projekten, har realiserats. Därför är det rimligt att anta att Serneke handlas till ett P/E-tal någonstans omkring 6-10 (eller rent av ännu lägre) om man tror att de lyckas uppnå vinst i Karlaaffärerna och därmed också vända den löpande verksamheten, som är tyngd av storprojektens utgifter till lönsamhet. Så tillvida håller mitt grundcase fortfarande att det är en lite ratad aktie om än med hög risk. Därför var det självklart för mig att teckna fullt i nyemissionen nyligen då jag såg 53 kronor per aktie som en ren gåva till oss trogna aktieägare. Om jag behåller eller inte har mer med andra aktier att göra men jag är övertygad om att uppvärderingen kommer fortsätta i Serneke om Karlatornetprojektet slutförs på ett lyckat sätt.

Minesto har haft den närmast unika omständigheten att företaget den 1 december bekräftade att tekniken fungerar som det är tänkt med elleverans i nät vilket har straffats av marknaden med en kursnedgång på 20 procent. Jag är minst sagt förvånad men har samtidigt sett det som ett fint läge att köpa fler aktier. Dessutom innebar det i mitt fall att portföljen inte slutade över 4 miljoner kronor när 2020 summerades utan att jag istället kommer få betala några tusenlappar mindre i kapitalskatt. Det gör mig ingenting och de pengarna har nu istället oavkortat gått rakt in i nya Minestoaktier. Tack för det!

Anledningen till mitt lugn är nämligen att det finns få aktier som jag har gjort en så genomarbetad inläsning på och följt så länge som Minesto. Jag har skrivit om aktien i maj (länk) och september (länk) i mer detalj och har räknat mycket noga baserat på två professionella (betalda) analyser från Pareto och Västra Hamnen Corporate Finance. Gör man liksom dessa bägge analyser antagandet att företaget lyckas bygga de första två parkerna på Färöarna och i Wales är kursen fullt rimligt värderad i nuläget. 

VHCF värderade i sin sista analys i september aktien i spannet 19-29 kronor. Som jag har redogjort för i mer detalj i mina bägge tidigare inlägg om aktien i maj och september räknar de bara med 55 procents sannolikhet att företaget lyckas i det lägre fallet och 85 procents sannolikhet i det högre fallet. Diskonteringsräntan är höga 13 procent. Skulle Minestos kommersialisering lyckas blir det övre spannet istället 34 kronor per aktie. Pareto värderade i maj 2020 Minesto till 23 kronor per aktie. Det finstilta i analysen visar att deras DCF/WACC-analys värderade aktien i spannet 26-28 kronor. Då använder de en diskonteringsränta på 12 procent (noterbart en procent lägre än VHCF). Ett rimligt antagande är att de precis som Västra Hamnen gjorde i sin sista reviderade analys kommer att sänka diskonteringsräntan eftersom risken har minskat väsentligt när det första kraftverket nu har levererat el i nät och i allt väsentligt har varit i drift. Skulle Pareto sänka diskonteringsräntan med två procent på motsvarande sätt kommer nästa reviderade analys antagligen höja värderingsintervallet med ungefär tio kronor vilket skulle vara i trakterna av aktiens innevarande all time high. Pareto har redan sagt att en reviderad analys kommer och jag skulle hålla det för sannolikt att så sker under våren lagom nära inlösen av teckningsoptionerna. 

För varje dag som går kommer vi närmare besked om tredjepartsverifieringen men vi vet att tekniken har fungerat och om inget skiter sig rejält, vilket förstås inte kan uteslutas då det alltid finns en risk, har risken aldrig varit så låg som nu i Minesto. Det är nämligen så att både EU och UK i slutet av 2020 gick ut med nya stöd öronmärkta till bland annat tidvattenenergi och det bör därför inte vara en fråga om utan när Minesto går ut med mer information om att byggnation av de första kommersiella parkerna startar. Vi vet redan att Minesto har påbörjat arbetet i Hestfjorden på Färöarna. Vi vet också att Minestoparken utanför Holyhead har öppet debatterats i det brittiska parlamentet med energiministern inför beslut om det nya contracts for difference-programmet som kommer underlätta parkfinansieringen. Därför är jag över huvud taget inte orolig över aktiekursen trots den senaste tidens negativa trend. Jag tycker som alltid att det är viktigt att värdera aktien framåtblickande och stå fast vid sitt case. Och även om 2020 har präglats av förseningar innebär det en väsentligt lägre teknikrisk att kraftverket verkar fungera så som det är tänkt. 

Jag tackar Mr. Market för nedgången och fortsätter köpa aktier i Minesto då jag anser att aktien är rimligt värderad på nuvarande nivåer. Man ska inte underskatta styrka i nedgång, aktien kan fortsätta ned men så länge Minesto gör sitt och verksamheten inte upphör av någon anledning är sannolikheten på min sida.

Min avslutande reflektion är att jag tenderar att gå in för stort för tidigt i långsiktigt rimliga case vilket gör att det blir en alternativkostnad eftersom jag hade kunnat investera i andra aktier under tiden och gå in något senare till en likvärdig kostnad. Samtidigt har jag i flera aktier sett hur snabbt uppvärderingen går när den väl kommer. I fallet Minesto räcker det med en för marknaden oväntad nyhet för att aktien ska rycka med tvåsiffriga procent mer eller mindre ögonblickligen och då missar man lätt tåget om man står utanför. Det är just för att slippa den sortens spekulation som jag ändå väljer att stå långsiktig i min position. Jag har också sett i aktier som AstraZeneca, Tomra och Vestas att det sällan uppstår lika bra lägen att köpa som när jag köpte den lilla första testpositionen. Därför tror jag ändå att min strategi att gå in med en stor position direkt när ett läge uppstår är rimlig trots alternativkostnad ifall uppvärderingen dröjer. Det viktiga i det långa loppet är att företaget och dess verksamhet fortsätter utvecklas som den ska.

OBS! Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv alltid ansvarig för dina egna investeringar och bör alltid läsa på själv och göra din egen analys. Det här inlägget syftar endast till att visa just nyttan av att inta ett långsiktigt perspektiv där man fokuserar på att göra sin hemläxa ordentligt och läsa på om företagens faktiska utveckling. Aktier innebär alltid en risk där oförutsedda händelser kan inträffa och man kan ha fel i sina antaganden men att inta en långsiktig investeringshorisont och läsa på ordentligt om företagen ger ett bättre utgångsläge.

torsdag 14 januari 2021

Arbitrage i Serneke

Det är alltid lika trevligt vid de sällsynta tillfällen då det uppstår arbitrage. Eller "gratispengar".

Arbitrage innebär enkelt förklarat att man utnyttjar obalansen i pris mellan två marknader.

Det vanligaste fallet är att den röststarkare A-aktien i ett företag blir dyrare när en storägare ökar vilket skapar en omotiverat stor differens i skillnaden mellan A och B-aktien. Detta inträffar i bägge riktningar då och då i t.ex. Handelsbanken. 

Arbitrage uppstår samtidigt ofta i anslutning till nyemissioner. Ibland när en teckningsrätt eller teckningsoption ställs ut som motsvarar stamaktiens pris minus en inlösenkurs. Och i nästa led, som här i Serneke, när teckningsrätterna omvandlas till betalda tecknade aktier (BTA).

Här ska man dock vara medveten om att det finns en kursrisk. När det gäller teckningsoptioner värdesätts de efter vad aktiekursen förväntas vara vid tidpunkten för inlösen till stamaktier. När det gäller betalda tecknade aktier värderas också dessa efter förväntan om vad aktien kan vara värd efter de 2-4 veckor när den omvandlas till en stamaktie. Är man långsiktigare än så är den här typen av arbitrage dock ren vinst.

Under dagen var det långa stunder en prisdifferens på 1-2 kronor mellan stamaktien och BTA. Jag valde därför att sälja alla mina stamaktier och istället köpa BTA. Såg nu under kvällen att prisdifferensen efter stängning fortfarande är 1 krona och tycker därför att det kan vara värt att uppmärksamma.

Sernekes aktiekurs ökade idag på att Nordea i en betald analys har uppdaterat sin rekommendation i spannet 85-112 kronor per aktie. Den kommer i anslutning till att bygget av Karlatornet har återupptagits igen. Serneke är svårvärderad i detta skede med stora kostnader för Karlatornet/staden-projektet. Vill därför inte ens försöka ge mig på en värdering men noterar att historiskt har företaget klarat att leverera en vinst omkring 10 kronor per aktie vilket ger en god realism i Nordeas värdering. En anledning är att kapitalrisken har minskat efter att Balder/Erik Selin och just Nordea har gått in och garanterat finansieringen av Karlatornetprojeketet. Dock på bekostnad av en väsentlig del i projektets intäkter.

Något jag reflekterade kring runt nyår är hur irrationell marknaden ibland är i det kortare perspektivet i sin aktievärdering. Samtidigt har jag lärt mig längs vägen att uppvärderingen kan ta längre tid än man trodde. Hade tänkt skriva ett separat blogginlägg på temat med främst tillbakablickande reflektioner över ett antal aktier men nu förekom Serneke det hela. I Serneke förvånades jag över att aktien föll tillbaka efter nyheten om att finansieringen nu är garanterad vilket väsentligt minskar risken att företaget ska stå kvar med kostnader. Företaget värderades snällt uttryck till ett ensiffrigt P/E-tal vilket är i lägsta laget så länge man tror att företaget överlever som lönsamt på sikt. Därför tecknade jag också fullt i nyemissionen helt enkelt eftersom 53 kronor per aktie var en ren gåva till befintliga aktieägare. Jag har däremot inte bestämt om jag kommer stanna eller inte och Serneke är en av aktierna jag kan släppa om jag behöver få loss kapital till mina Minestooptioner. Normalt brukar jag växla till mig fler aktier men i fallet Serneke valde jag därför att bara ta kontant vinst vilket täcker delar av kostnaden för de nyemitterade aktierna.

Det är viktigt att vara medveten om att marknaden normalt utjämnar prisskillnaden rätt snabbt så om du ska göra en arbitrageaffär bör du lägga bägge ordnarna i tät följd. Du bör ha en betydande riskmarginal ifall bägge instrumentens pris närmar sig varandra. Naturligtvis bör du också ha koll på att du har en rimlig riskmarginal avseende courtaget du betalar för affären. I aktier av Handelsbankens storlek, eller som nu Serneke, vill jag därför ha en prisdifferens som överstiger en krona för att det ska vara värt risken.

Totalt gav denna arbitrageaffär 1 605 kronor netto i ökat kapital. Omvandlat i aktier skulle det räcka till åtminstone 25 ytterligare Sernekeaktier helt gratis. Men nu valde jag som sagt kapital denna gång vilket retroaktivt finansierar åtminstone 30 av de nya aktier jag tecknade i nyemissionen.

OBS! Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Serneke är en aktie med hög risk eftersom företaget till följd av höga utgifter för Karlatornetprojektet i nuläget inte gör vinst. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och att själv läsa in dig på företagen.

söndag 10 januari 2021

En komplexare syn på ESG-frågan

Det har blivit allt mer diskussion om ESG i sociala finansmedier på senare tid och tänkte därför passa på att ge min syn på saken. Jag föredrar bloggformatet framför twitter eftersom man har utrymme att utveckla sina tankar på ett mer meningsfullt sätt. Därför tänkte jag fördjupa hur jag ser på ESG.

ESG är en bred definition för hållbarhetsarbete 

Inledningsvis ska sägas att ESG är en bred definition för allt som har med hållbarhet att göra. Det är egentligen snarast en negation: alla aktier som inte investerar i verksamhet som har en alltför negativ påverkan på miljö och klimat (och i regel ej heller i andra avseenden kan anses vara oetisk).

Jag är själv såpass gammalmodig att jag hellre använder begrepp som hållbarhet, hållbar utveckling, miljö- och klimatpåverkan och så vidare. Som jag ser det är ESG näringslivets terminologi som svar globalt på hållbarhetsutmaningarna. Det bör också noteras att det saknas en enhetlig standard som företag tillämpar varför ESG kan vara mer eller mindre hållbart för olika investerare och företag. Flera frivilliga standarder och initiativ har dock dykt upp där en rad företag har gått samman eller sektorer har tagit initiativ. Samtidigt kan jag tycka att finansbranschen fortfarande är rätt yrvaken och ibland har en förbluffande låg kunskap om miljö- och klimat i sina bedömningar. Personligen finns det en rad initiativ och företag som jag inte ens uppfattar som särskilt seriösa eller pålästa. Det kommer säkert ändras med tiden då fler och fler aktörer blir bättre på det här - konkurrens alltså - men just nu ser det ut som det gör.

För någon som har varit intresserad av miljö- och hållbarhetsfrågor sedan tonåren är min spontana reaktion att ESG bara är det senaste modeordet på samma sak. Under de år jag har hängt med har hållbarhetskonceptet bytt namn med jämna mellanrum. En sak är i princip gemensamt för hållbarhetsbegreppet. Det innehåller nästan alltid en social, ekonomisk och miljömässig dimension. Därav är det fördom gränsande till trams och okunskap att hävda att miljöarbetet är PR på bekostnad ekonomin. 

Its the Economy, stupid! 

Grundtanken har alltid varit att verksamheten också ska vara ekonomiskt hållbar. Det finns inte utrymme i detta inlägg att fördjupa mig i resursekonomi, cirkulär ekonomi och liknande (eller ens folkbildande påminna om att sociala och resursmässiga aspekter per definition är en hörnsten i själva tillväxtbegreppets bakomliggande förutsättningar) men grundtanken är att det ekonomiska benet ska präglas av långsiktighet där man har sett över företagets resursbehov för att säkerställa att de investeringar som görs gagnar verksamheten på lång sikt. Att investera i förnybara och mer effektiva energisystem för att minska oljeberoendet och gardera sig för framtida ökande oljepriser är ett typexempel på en sådan åtgärd.

Ett skolboksexempel är det tyska sportkläderföretaget PUMA som var en pionjär när FN:s miljöorgan för första gången lanserade ett program för att hjälpa företag i deras omställning till en hållbarare verksamhet. PUMA tog tillsammans med FN fram en rapport där de på ett ambitiöst sätt identifierade alla led i hela företagets globala produktionskedja avseende energikonsumtion, vattenanvändning, utsläpp av växthusgaser och så vidare. Det fina med ett sådant arbete är att företaget får en fördjupad och mer komplex bild av sin verksamhet vilket möjliggör att effektivisera energianvändning, vattenanvändning, identifiera åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser och så vidare. Därför är det inte självklart att dessa åtgärder är kostsamma, tvärtom kan de ofta leda till besparingar. Också. Det är dessutom positivt för företagets varumärke eftersom det visar att de har koll och kontroll på sin globala värdekedja vilket idag efterfrågas av många konsumenter.

Jag skulle rent av vilja påminna om att det finns ett grundläggande element av marknadslogik i ESG både när det gäller investerarna genom hållbarhetsfonderna på makronivån och företagens hållbarhetsarbete på mikronivån. Företagen beskrev jag ovan och för fonderna är det så enkelt som att efterfrågan på fonder som investerar i hållbarhet ökar (återigen inte investerar i företag med negativ påverkan på miljö och klimat). Samtidigt är utbudet av klockrena sådana aktier ännu begränsat globalt vilket förklarar att många investerare flockas kring samma aktier vilket trissar upp värderingarna. Eftersom fonderna tenderar att prioritera säkra kort (se nedan) med ökande vinst och omsättning är det egentligen inte konstigare än att jag är beredd att betala en premie för beprövat stabila företag som Axfood, Investor eller J&J.

Vill därför vara tydlig med att ESG inte är en ursäkt att inte räkna. Du behöver naturligtvis räkna på hur företaget är värderat i relation till vinst, omsättning, kassaflöde och framtida marknadspotential.

Sedan är det naturligtvis så att den som är kontrarian och investerar i mindre populära sektorer kan få en edge genom det då sådana företag kan vara undervärderade och underanalyserade. Jag sysslar själv inte med det när det gäller mindre etiska företag men däremot köper jag ibland utdelningsaktier i företag och sektorer som marknaden har tappat intresse av för stunden.

ESG är ett brett begrepp - glöm inte mikro och läs på om företagets affärsidé.

ESG är alltså ett brett begrepp. Det kan ha sin poäng precis som att vi på makronivå kan säga att det är bättre att köpa svenska aktier beroende på hur kronan är värderad eller diskutera hur norska aktier påverkas när oljepriset är lågt. Men du bör alltid göra dig själv tjänsten att förstå företagets affärsidé.

Ett belysande exempel är vindkraftssektorn.

Danska Vestas är en globalt marknadsledande vindkraftsverksproducent. Deras affärsidé är att bygga vindkraftverk och tillhandahålla komponenter för att underlätta underhåll. De har en oligopolposition globalt där det kanske finns tre större aktörer och ett begränsat antal överhuvudtaget även om det finns vissa nischproducenter också. Så länge det behöver byggas nya vindkraftverk med jämna mellanrum och deras tekniska lösning inte konkurreras ut av nya tekniker har de en solid affärsidé och marknadsposition.

De flesta vindkraftsföretag verkar dock som projektutvecklare och energiproducenter. Här finns företag som Arise, Eolus och TransAlta RES. Deras affärsidé är att identifiera nya sajter för att anlägga vindkraftsparker. De sköter tillstånd och därefter drift. Nackdelen med den här typen av företag är att deras tillväxtpotential begränsas då vindkraftsmarknaden, åtminstone på land, är förhållandevis väletablerad åtminstone i västvärlden. Det tåget har så att säga lämnat perrongen. Samtidigt är fördelen att de får löpande intäkter från den producerade elektriciteten. Det är en förutsägbar intäktskälla då investeringen tas i början av projektets livslängd men intäkterna från elpriset kunderna betalar tenderar bli ren vinst i slutet av projektcykeln. Om man tittar på den här typen av aktier ska man försöka köpa dem som värdeinvesteringscase när de är undervärderade eftersom energiproducenter i den meningen är en defensiv sektor. Det är så jag har resonerat när jag tog in Brookfield RES och TransAlta RES i portföljen. Som utdelningscase är de därför fina aktier om man köper dem när värderingen är rimlig. Men tillväxtpotentialen bygger ytterst på att de kan köpa nya energiparker och expandera vilket inte är säkert.

Vill därför skicka med att det är viktigt att inte bara stirra sig blind på att företaget sysslar med miljö och ses som en ESG-aktie. Du måste också förstå företagets affärsidé och verksamhet då den i sin tur ger ledning kring om det passar för din investeringsstrategi eller inte. Vissa företag lämpar sig för en tillväxtstrategi med högre risk. Dessa företagen gör i regel inte vinst idag och därför har ESG-fonderna inte gått in ännu. Potentialen är mångdubbelt större men därav finns också risken att du kan förlora ditt kapital eller behöva pytsa in mer i nyemissioner om företaget får slut på sitt kapital. Andra företag lämpar sig bättre för värdeinvesteringsstrategier men då måste du fortfarande räkna och göra din hemläxa för att se att du köper företaget till en vettig värdering. 

När det gäller utdelningsinvestering tycker jag tyvärr att det blir allt färre ESG-case helt enkelt eftersom fonderna snabbt dammsuger upp dessa. Utdelningen blir helt enkelt låg, också med överskådlig utdelningstillväxt, helt enkelt eftersom värderingen är uppskruvad. Det är också skälet till att jag i min strategi har valt en tudelad väg. Dels köper jag vanliga utdelningsaktier men med ett bra hållbarhetsarbete. Dels köper jag miljöteknikaktier utifrån ett tillväxttänk som väl i förlängningen egentligen är en utdelningsstrategi. Mitt resonemang är att aktier som Azelio, Climeon och Minesto har potential att på lång sikt (10+ år) bli utdelningsaktier och om de väl börjar betala utdelning kommer direktavkastningen bli högre än vad de ESG-värdecase jag skulle kunna köpa idag har hunnit få ens med utdelningstillväxt.

När det gäller branscher måste man förstå att olika marknader är olika mogna vilket påverkar hur stor konkurrens och tillväxtpotential är. Storskalig vattenkraft byggdes i allt väsentligt ut under 1900-talet. Där är det endast rena värdeinvesteringar som gäller. Vindkraftståget gick egentligen redan för ett decennium sedan. Marknaden är redan förhållandevis mogen och konkurrensen är redan stor. För havsbaserad vindkraft finns dock potential och de företag som tar dominerande marknadspositioner där kan bli vinnare framöver men det är redan flera konkurrerande tekniska lösningar där det inte är givet vem som vinner racet. Också när det gäller solenergi har tåget lämnat perrongen. Det finns redan flera nischmarknader för storskaliga parker respektive små funktionella paneler. Dessutom har priserna sjunkit dramatiskt bland annat till följd av geopolitisk konkurrens vilket gör att marginalerna är lägre idag och därmed lönsamheten. Här behöver man hitta företag som har en nisch som kan ge  moat och det är kanske egentligen mer intressant att titta på underleverantörer eller komplement (som Azelios lagringsteknik) som inte är lika konkurrensutsatt ännu. Samtidigt finns det många andra miljötekniska lösningar som har framtiden för sig. Marina energier som vågkraft, tidvattenkraft, havsströmmar, lagringsteknik och på sikt alger eller saltgradientteknik kan bli framtida nischteknik med särskilda konkurrensfördelar men de måste först pressa priserna till en marknadsmässigt konkurrensmässig nivå (därför jag tror så mycket på Minesto som är en av få med förutsättningar att klara av just det). Stor potential finns även i osexigare tekniker för att effektivisera värmeenergi på ett smartare sätt (till exempel Climeon och Swedish Stirling) och andra energieffektiviserande nischlösningar i stort. Sammanfattningsvis måste du alltså även titta på branschens förutsättningar och företagets förutsättningar att hitta en nisch som ger en unik konkurrensfördel.

ESG-fonder letar i regel efter säkra kort

Förr i tiden innebar en hållbarhetsfond Sverige att man köpte alla aktier på OMX30 förutom SAAB (vapen), Swedish Match (tobak) och möjligen exkluderas aktier som Kopparbergs (alkohol) och liknande. Jag slutade investera i hållbara fonder eftersom jag tyckte att det var trams att betala en förvaltningsavgift på över 1 procent mer än vanliga indexfonder när fonderna på den tiden följde index med enstaka undantag. Som vanligt bör du därför också kritiskt granska förvaltningsavgiften.

Den här tendensen finns fortfarande. Jag följer med stort intresse olika intervjuer i finansmedia med hållbarhetsfondförvaltare och de tittar ofta brett på företag som har ett bevisat hållbarhetsarbete men inte nödvändigtvis bidrar med just miljölösningar som affärsidé. Till exempel hörde jag en intervju där en fondförvaltare talade sig varm för Husqvarnas gräsklippare som var bland de mest miljövänliga i branschen. Absolut inget fel med det och ett kvitto på att Husqvarnas personal gör ett glimrande arbete i sin produktutveckling. Men jag vill hellre investera i miljöteknikföretag som kan göra verklig skillnad med sina tekniska lösningar. Sveriges Radio hade nyligen en granskning om hur våra pensionsfonder bedriver sina hållbarhetsinvesteringar där de till och med investerade i företag som investerade i kolkraft för att de bedömdes ställa om på sikt. Ska medge att jag fortfarande har aktier i EON av samma skäl även om de möjligen åker ur portföljen under året. Men det säger en del om hur brett hållbarhetsbegreppet är.

Om du vill investera i en hållbarhetsfond bör du därför göra dig själv tjänsten att titta på vilka större innehav fonden äger för att få en bild av vilken strategi de har.

En så kallat progressiv global miljöfond tenderar att investera i säkra kort som är marknadsledande miljöteknikföretag i sin nisch såsom First Solar (amerikansk solenergiproducent), Siemens (tyskt industrikonglomerat som bl.a. producerar vindkraftverk), Tomra (norskt företag som bl.a. producerar återvinningsmaskiner för pantflaskor), Vestas (dansk vindkraftverksproducent) eller Xylem (amerikanskt vattenteknikföretag som ursprungligen bygger på svensk vattenteknik). Inget fel med det men precis som när man köper svenska OMX30-aktier betalar man ett förhållandevis högt pris för den här typen av aktier just för att de anses vara relativt säkra kort då företagen redan levererar växande vinst och omsättning. Det finns små nischfonder som är lysande undantag men de är oftast inget för nybörjaren och är man bekväm med den höga risknivån kan man lika gärna plocka ihop sin egen miljöportfölj som jag har valt att göra.

ESG-fondernas regelverk hindrar dem från att investera tidigt i nya miljöteknikföretag

Ironin i det hela är att just därför går inte de stora ESG-fonderna in i de mest spännande miljöteknikaktierna i ett tidigt skede varför den ESG-effekt som det pratas brett om ofta inte har inträffat ännu i den här typen av aktier. Det beror på att fondförvaltarna i regel har konservativa regelverk som hindrar dem från att investera i företag innan vissa minimikrav avseende till exempel vinst eller omsättning är uppnådda. Just att fonder faktiskt inte erbjuder aktier som dessa är ett viktigt skäl till att jag letar efter den här typen av aktier. Inte bara för hävstången som kan komma när institutionellt kapital väl går in i aktien utan också för att jag verkligen vill investera i framtidens smarta miljötekniklösningar, inte främst de mest miljövänliga gräsklipparna eller minst klimatpåverkande stål- eller gruvindustrierna.

Alltså letar jag efter miljöteknikaktier med unika konkurrensfördelar

Det jag främst letar efter är miljöteknikaktier (se flik miljöteknikaktier) och vanliga företag med ett gediget hållbarhetsarbete (se flik hållbara aktier).

I miljöteknikaktier letar jag framförallt efter företag som har någon form av unik konkurrensfördel. Oftast att de tar fram en ny teknisk lösning som kan lösa problem på ett effektivare sätt. Därigenom söker jag efter företag som kan få en slags vallgrav, moat genom den unika tekniska lösningen som oftast inledningsvis är skyddad av patent. Det innebär i sin tur att företagets tillväxtresa kan bli brant när den väl tar fart.

För att ge några konkreta exempel från de aktier jag har fokuserat på under 2020:

  • Azelio har en i sitt marknadssegment unik och kostnadseffektiv teknik för kort energilagring.
  • Climeon har potential att bli marknadens mest kostnadseffektiva aktör inom värmeenergilösningar och kan verka i lägre temperaturfönster än vad som tidigare har varit möjligt.
  • Minesto har en unik teknisk lösning (flyga drake-principen) för marin energi ur tidvatten och havsströmmar som genom sin väsentligt lägre vikt och därav väsentligt billigare installation och underhåll kan nå en mycket konkurrenskraftig prisnivå.
  • Soltechs integrerade solpaneler må i sig inte vara unika men de är längst fram på marknaden när det gäller såväl effektivitet som design.

Samtidigt har den här typen av aktier en hög risk och stor volatilitet just eftersom de fortfarande är i ett skede där de har begränsade intäkter, låg omsättning och oftast ingen vinst. Därav finns ingen garanti att företagen lyckas helt enkelt eftersom de kan få slut på kapital med tiden.

Men det är ändå en väsentlig skillnad i tillväxtpotential jämfört med att köpa aktier i till exempel en vindkraftsprojektör som konkurrerar med andra vindkraftsprojektörer och egentligen inte har någon annan konkurrensfördel än sin marknadsposition och företagets mänskliga kapital relativt konkurrenternas. 

Men också utdelningsaktier i vanliga företag med ett bra hållbarhetsarbete

I hållbara aktier vill jag, utöver en sund grundverksamhet med ökande vinst och omsättning, att företaget ska ha ett gediget och seriöst hållbarhetsarbete. I flera av de fall jag har studerat i mer detalj har det visat sig att företagen identifierar effektiviserings- och besparingsmöjligheter genom sitt hållbarhetsarbete. Jag tycker därför att det är barnsligt att avfärda ESG som grupp (för att inte säga ungdomsförbundsnivå). Gör dig själv en tjänst och läs istället hållbarhetsrapporterna i de aktier du har i portföljen. Jag lovar att du kommer få en bredare, fördjupad och mer nyanserad bild av företagen. Som med allt annat kommer du hitta några guldkorn där du tycker att det de gör är kanon och smart medan du i andra fall möjligen kommer reta dig på fokus på några områden. Men att avfärda det seriösa arbete företagen gör är trams.

OBS! Som vanligt ska detta inlägg inte läsas som finansiell rekommendation eller rådgivning. Som alltid försöker jag genom mina inlägg uppmuntra er läsare att, precis som jag själv gör, läsa på om företagen, sektorerna de verkar i, läsa företagets årsredovisningar, kvartalsrapporter och hållbarhetsrapporter samt inte minst räkna på vad som är en rimlig värdering är utifrån dessa parametrar och därigenom uppskatta vilken potential företaget har på sikt. Jag tror inte på stories som det så populärt heter nuförtiden för det är verkligen som en av mina stora investeringsförebilder László Szombatfalvy säger: 90 procent av aktievärderingen är svett och tårar eftersom det handlar om att räkna ut den mest sannolika framtiden för företaget men en bra affär kan man räkna ut i huvudet utan att använda räknesnurra. Det gäller också ESG.