onsdag 17 juli 2019

Serneke på väg att sälja Karlatornet

Den stora snackisen när Serneke presenterade sin andra kvartalsrapport för i år är (länk) att Serneke har ett exklusivitetsavtal med en internationell aktör som uppges köpa Karlatornet på gång.

Att aktiekursen ökade idag beror på att Serneke handlas till substansrabatt långt under eget kapital. Egentligen är det ju inte positivt att Serneke säljer istället för att ta hela vinsten själv långsiktigt men risken minskar väsentligt för Serneke vilket marknaden reagerar positivt på. Man får till exempel förmoda att det blir köparen och inte Serneke som nu tar risken för att sälja ut samtliga objekt till ett rimligt värde. Nu är köparen inte offentlig ännu och vi känner inte till detaljerna.



eget foto över bottenplattan till Karlatornet - taget från Keillers park i mitten av juni

Rapporten var i övrigt svagare än förväntat och ingen speciellt rolig läsning.  Efter den fina orderingången den senaste tiden hade jag varit inställd på en indikation om trendbrott. Mycket riktigt har orderingången också nästan exakt fördubblats jämfört med samma period ifjol.
orderingång fördubblad jämfört med samma kvartal ifjol

Trots det levererar Serneke ett nollrörelseresultat, intäkterna minskar med nästan 4 procent och kassaflödet minskar till minus 302 miljoner kronor, ytterligare hundra miljoner negativt. Resultat per aktie är negativt med 9 öre. Rörelsemarginal på noll oroar. Jag hade förväntat mig ett positivt resultat trots utgifterna med tanke på den väsentligt förbättrade orderingången.

Det svaga resultatet har en rad förklaringar. Karlatornetprojektet innebär en betydande kostnad som givet skalan spiller över på övriga verksamheten. När man tillämpar helgskift för att kunna hålla tidplanen, som Serneke säger ska klaras trots inledande förseningar, är det i sig en förklaring till kostnadsökningen. Eftersom det är först det gångna kvartalet som bygget har kommit igång på allvar har utgifterna för Karlatornet egentligen varit förväntade. Ändå är det lite nedslående att den dubblerade orderingången inte får starkare genomslag i rapporten men då har vi å andra sidan inget kvartal med lika höga utgifter för ett enskilt projekt att jämföra med tidigare.

Serneke uppger att leveranser till Karlastaden påverkar kassaflödet negativt med 78 miljoner kronor och bostadsrättsproduktion i egen regi med 119 miljoner kronor. Avräknat dessa engångsposter på utgiftssidan är kassadflödet fortfarande minus 105 miljoner kronor men en förbättring jämfört med ifjol då man noterade minus 199 miljoner kronor.

nya redovisningsregler påverkar räkenskaperna

Serneke uppger också att nya redovisningsregler påverkar omsättning och resultat. Omsättningen skulle annars vara 327 miljoner kronor högre än rapporterat, kassaflödet 294 miljoner högre och resultatet 54 miljoner kronor högre. Effekten av förändringen framgår tydligt på bilden ovan.

Utöver den stärkta orderingången förbättras också marginalerna i byggrörelsen. Serneke ser möjlighet att stärka resultat genom overheadkostnaden med ungefär 1 procent på sikt. Företagets omsättning växer med 4 procent under kvartalet.

Utöver att läsa rapporten rekommenderar jag också att lyssna på Sernekes informativa webbsändning av rapportpresentationen (länk) som ger en del extra information när analytikers frågor besvaras.

OBS jag äger aktier i Serneke. Mitt ägande är långsiktigt med cirka 1000 aktier. Även om jag eftersträvar att skriva objektivt om både positiva och negativa nyheter är mitt perspektiv ofrånkomligt aktieägarens. Jag har vare sig ökat eller minskat efter rapporten. Du ska därför inte se inlägg som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys.

fredag 12 juli 2019

Ny miljö-IPO: Eco Wave Power

Det nya, spännande vågkraftföretaget Eco Wave Power (länk) har gjort entré i portföljen sedan börsnoteringen nu i juli. Handelsstart på First North är den 18 juli.

OBS Eco Wave Power gör entré på börsen och är ett företag som i nuläget inte går med vinst. Det är därför en svårvärderad aktie med hög risk. Det ligger i sakens natur när man tecknar en IPO eftersom det är nya företag som ännu inte är lönsamma. Några blir mycket lönsamma, andra lyckas inte. Understryker därför tydligt att du inte bör läsa mitt inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys. SVD Börsplus har förtjänstfullt identifierat flera flaggor och tveksamheter i räkenskaperna som du kan läsa på deras hemsida (länk). Också Dagens Industri har påtalat slarv i översättningen av prospektet till svenska (länk). Jag tar inte upp dessa i detalj eftersom jag utgår från de miljötekniska förutsättningarna men du bör ta del av deras förtjänstfulla och kritiska granskning om du överväger aktien. Jag äger själv aktier i Eco Wave Power. Mitt innehav är långsiktigt utifrån köp-och-behåll-princip och min position försumbar i förhållande till det totala antalet aktier.

Ända sedan start har jag haft en portföljstrategi att jag kan unna mig 5-10 procent av portföljen i dels aktier med lägre utdelning än mina mål, Vestas och Tomra hör dit, och dels aktier som inte alls ger utdelning. I praktiken har jag här valt miljöteknikaktier eftersom det är en bransch som intresserar mig, där jag har lite mer förkunskap än i andra branscher (IT och bioteknik kan jag till exempel inte alls) och förstås inte minst eftersom jag tycker att det är roligt och viktigt att spara i aktier till företag som bidrar till förbättrad miljö, lägre utsläpp och högre andel förnybar energi. Minesto, Soltech och Swedish Stirling (Ripasso före namnbytet) får nu sällskap av Eco Wave Power (och Climeon). Dessa "kryddor" är aktier som inte ger utdelning, och i regel inte ens går med vinst. Man kan säga att det är ett sätt för mig att tillämpa Buffets 90-10-regel där jag bygger 90 procent av portföljens inköpskostnad på utdelningsaktier som ger en solid grund med minst 4 procents utdelningar. Sedan unnar jag mig att leka med aktier i sektorer som jag finner intressanta och nyttiga men där jag inte förväntar mig någon nämnvärd intäkt på ett decenniums sikt. Min tidshorisont är alltså mycket lång i dessa aktier och risken är hög. Ändå har de hittills varit mina kursmässigt bästa investeringar och lyft portföljen.

Ett nyckelbegrepp för energiföretag är Levelized Cost of Electricity (LCOE). Det är ett sätt att räkna ut kostnad mätt i MWh över kraftverkets prognostiserade livslängd. Därmed kan man jämföra olika kraftverk i olika energislag med varandra vilket är användbart inte minst då installationskostnaderna ofta är betydande inledningsvis samtidigt som intäkterna ofta är goda i slutet av ett kraftverks livslängd. EcoWavePower uppger ett minimumvärde om 69 EUR/MWh vid en investering om 1,1 miljoner EUR per MW i deras kraftverk. LCOE kan naturligtvis vara högre än så i praktiken. Företaget skriver också att man vid kommersiella sammanhang kan nå 42 EUR/MWh. Hur som helst är en LCOE mellan 42-69 EUR/MWh konkurrenskraftig på marknadsmässiga grunder också utan subventioner. Du kan själv hitta statistik från bl.a. IEA och vetenskapliga studier som visar LCOE för olika energislag i en rad länder.  Frågan är därför snarare om företaget kommer klara att leverera elektricitet till den kostnad och funktion som man har kalkylerat. Tekniken är relativt rättfram att installera och kräver till exempel ingen avancerad undervattensteknik eller installation av dykare eller dyrare farkoster i vatten. Företaget utgår från befintliga anläggningar som vågbrytare, hamnpirar osv. som inte används för något särskilt ändamål idag. Därmed slipper man den dyra installationskostnad för fundament som många motsvarande företag inom vågkraft eller marin vindkraft behöver ta inledningsvis. Det gör i sin tur att behovet av fast anställd personal är begränsat eftersom man kan kontraktera lokalt. För mig uppfyller EcoWavePower Buffetts tiominutersregel om att tekniken är såpass enkel i sin design att affärsidén går att förstå på tio minuter (att idén är briljant är förstås inte är detsamma som att tekniken fungerar kommersiellt i praktiken).

Som jämförelse sågs det som banbrytande när Minesto första gången kommunicerade att de klarade en LCOE under 100 EUR/KWh. Minesto och EcoWavePower är inte branschkonkurrenter då den förra utnyttjar havs- och tidvattenströmmar på visst djup och den senare landnära vågkraft. Något jag slås av är skillnaden i kommunikationsstrategi. Minesto är föredömligt defensiv och håller på data och information intill dess att man med säkerhet kan bevisa att den fungerar som uppgivet. EcoWavePower går ut offensivt och har haft mycket uppmärksamhet i medier i flera länder den senaste tiden. Så sätt lyckas företaget nå ut bra. Samtidigt gör det mig lite tveksam när man hävdar att tekniken fungerar men ändå inte drar in intäkter. Varför har man ännu inte fått in intäkter från anläggningarna på Gibraltar och i Israel? Företaget uppger att anläggningen i Gibraltar fungerar men behöver skalas upp med fler "floaters". Att man också utgår från mimimumvärdet i LCOE ställer direkt rätt höga förväntningar. SVD har i ovan nämnda granskning också uppdagat en del slarv i räkenskapena och DI i översättning av prospekt till svenska som inger viss tveksamhet för ett ungt företag. Är väl en smaksak men jag föredrar personligen Minestos kommunikation med marknaden.

Liksom Minesto är EcoWavePower redan igång på flera marknader. Noterbart finns konkreta projekt i Gibraltar och Israel där testanläggningar är igång, och redan försäkrade, och som jag förstår det verkar det som att man nu inväntar den faktiska kommersialiseringen där producerad el genererar el till nätet och därigenom intäkter. Jag ställer mig dock frågande till varför man inte har lyckats generera intäkter ännu i någon av dessa anläggningar? Det finns flera andra projekt på gång, bland annat har företaget haft konkreta dialoger i Mexico, där det är noterbart tystare senaste tiden, och Kina. Liksom i Minesto finns också en växande patentportfölj som grund. Den senaste tiden har företaget presenterat samarbetsavtal med aktörer i Italien, Nederländerna, Portugal och Storbritannien. I en intervju har EcoWavePower också sagt att man, genom de nyinvalda bägge svenska styrelseledamoterna, arbetar för att upprätta avtal med svenska kommuner. Här ställer jag mig dock något frågande till hur många svenska kommuner som har tillräckliga förutsättningar i vågstyrka för att bedriva vågkraftverk. Lysekil hade förvisso Seabased inför deras konkurs tidigare i år men antalet platser med både tillräckligt starka vågor i kombination med existerande anläggningar som inte konkurrerar med andra intressen (inte minst turism) torde vara begränsat i Sverige. Min killgissning är därför att vi inte kommer se deras anläggningar i Sverige under överskådlig tid eftersom tekniken måste förfinas till att bli mer lönsam både avseende skalfördelar som sänker installationskostnader och modifierade modeller som passar även på platser där vågstyrkan är lägre. Antagligen är det forskningspengar från Energimyndigheten/EU och samarbetsavtal för testanläggningar som man vill åt i detta skede. Det hindrar inte att det finns tillräckliga inledande avtal om anläggningar globalt för att skapa kommersiella förutsättningar på några års sikt om tekniken levererar och pengarna räcker till dess. Det är ett skäl till att jag ser potential.

Liksom Minesto har EcoWavePower flera samarbetspartner som inger förtroende. Israels energiministerium, Gibraltars miljö- och klimatministerium, visst EU-stöd genom regionfonden och Horizon 2020-programmet samt franska EDF och tyska Siemens (den förra har konkret involvering i projekt men osäker på hur den senare är involverad). Man har säkrat 17 procent av emissionen från fjärde AP-fonden och Skandia (samtidigt saknas i övrigt garanter).

Något annat som verkligen lockar mig är BOO-affärsmodellen (build, operate, own) där företaget får del av intäkterna från sina projekt under hela livslängden. Liksom med SolTech integrerade solpaneler och flera vindkraftsföretag skulle företaget då få intäkter under hela kraftverkets livslängd vilket på längre sikt kan göra EcoWavePower till en kassako. Precis som med solpaneler kommer nettointäkten antagligen först efter det första decenniet när alla installationskostnader är avbetalda men därefter är det rena intäkter under kraftverkets återstående livslängd. Givetvis är detta attraktivt för en långsiktig investerare som mig. Detta är dock en av tre affärsmodeller företaget laborerar med och i inledningsfasen förefaller det förstås sannolikt att man snarare använder de andra två modellerna då dessa gör det lättare att få finansiärer att investera och då EcoWavePower i nuläget också med börsnoteringen sannolikt inte har eget kapital för att skala upp BOO-projekt i egen regi ännu. Jag förhåller mig därför tveksam till att BOO-intäkter ska komma företaget till del de kommande åren och då ska tekniken först kommersialiseras och skalas upp också. SVD har en poäng i att break-even uppnås tidigast om 4-5 år och att det finns betydande risk för förseningar, precis som har varit fallit i Minesto. Jag väljer ändå att teckna från början men är inställd på att det finns en betydande risk för nyemissioner för att kapitalet inte ska ta slut innan dess. Därför är jag lite försiktigare i min portföljandel och räknar med att det kommer komma tillfällen att öka längs vägen.

Miljöpåverkan från EcoWavePowers teknik är förhållandevis låg eftersom anläggningen byggs på strandnära platser där det redan finns fysiska anläggningar i form av en pir, vågbrytare eller liknande. Det innebär att den juridiska risken från miljöprövningstillstånd, som ibland kan vara betydande för bland annat vindkraft och vågkraft, är låg. Som jag ser det handlar det mesta därför om att bevisa att tekniken fungerar kommersiellt och leverera den elektricitet enligt utlovad LCOE. Klarar man det är framtiden ljus.

Att värdera den här typen av startupaktier är oerhört svårt och inget jag vill ge mig på som hobbybloggare. Rekommenderar därför att läsa SVD:s analys ovan. Jag reagerade dock på det förhållandevis höga aktiepriset på 19 kronor per aktie, vilket kan jämföras med vad Minesto i dagarna värderas till efter flera kvartal av positiva och förtroendegivande nyheter om teknik och finansiering. SVD och DI har en poäng i att prospektet är slarvigt och inte inger förtroende. Jag tycker inte att det går att utläsa särskilt mycket ur det annat än att värderingen är rätt väl tilltagen. Som jag ser det tecknar jag för att jag tror på teknikens långsiktiga potential och den särställning företaget skulle få med säkrade patent. Allt hänger till syvene och sist på att man levererar LCOE som utlovat och därigenom lyckas generera faktiska intäkter.

Antal nyemitterade aktier är 7,9 miljoner och det motsvarar 21,5 procent av företagets totala antal aktier efter börsnoteringen. Där finns också en option på att ta in kapital om ytterligare 2,6 miljoner aktier, vilket väl är sannolikt att man gör om man lyckas nå en överteckning. Det skulle ge ett totalt antal aktier mellan 36,75 och 39,34 miljoner. Det totala bolagsvärdet uppgick före erbjudandet till 548 miljoner kronor. Minesto värderas som jämförelse i dagarna också runt 19 kronor med 106 miljoner aktier men ett bolagsvärde som prognostiseras till två till fyra gånger så mycket. Även om aktierna ytligt ser ut att vara lika dyra blir andel av börsvärde per aktie därför något lägre hos EcoWavePower. Jag ser det som att aktien är ungefär lika dyr som Minesto var när jag gick in i den aktien första gången. Här bör samtidigt noteras att Minestos bolagsvärde är en prognos som, liksom EcoWavePower, förutsätter att de lyckas med sin kommersialisering. Det enda jag vill illustrera med exemplet är att man inte ska stirra sig blind på aktiekursen utan att det är viktigt att också titta på börsvärde och antal aktier.

En lärdom jag har dragit från de IPO och emissioner jag har varit med i hittills är jag ofta har fått för få aktier eftersom jag har utgått från hur många aktier jag vill äga istället för hur många jag tilldelas. I fallet Soltech övertecknade jag och fick ändå en lite lägre andel än jag egentligen hade velat ha eftersom emissionen blev övertecknad. Den här gången har jag provat en enkel tumregel för att bestämma hur många aktier jag vill teckna:

1. Hur stor portföljandel jag vill ha på lång sikt. Detta styr antal aktier jag tecknar. I det här fallet utgår jag från en portföljandel på mellan 0,5-1 procent vid det tillfälle då min portfölj värderas till 3-5 miljoner.

2. Multiplicerar önskvärt antal aktier med 3 och tecknar alltså 3 gånger fler aktier än jag vill äga.

I det här fallet är lägsta teckning 400 aktier och jag tecknar på både ISK och KF. Därför kommer jag sannolikt tilldelas det antal jag vill ha. Emissionen blev inte fulltecknad utan nådde endast 81 procent. Det innebär att antalet aktier till sist blir 35,25 miljoner och att utspädningen därmed bara blir 18,2 procent. På den positiva sidan är mina aktier därför värda lite mer. På den negativa sidan ökar frågetecken om hur långt kapitalet räcker. EcoWavePower sa själva i artikeln i Dagens Industri att de räknar med att kapitalet räcker för att bedriva verksamhet i enlighet med affärsplan de kommande 12 månaderna. Jag noterar dock att risk för nyemission ökar när emissionen inte är fulltecknad och det blir än viktigare att företaget levererar konkreta steg i sina testanläggningar det här året.

Det talar för att jag tilldelas samtliga aktier jag har tecknat. I så fall säljer jag antagligen av innehavet på KF för att slippa kludda med dubbla konton och behåller resten.

OBS det är naturligtvis riskabelt att teckna en högre portföljandel än man är beredd att äga. Du bör därför inte se mitt inlägg som rådgivning. Det är bara ett uttryck för att jag delger mina tankar om företaget. Gör alltid din egen analys.

lördag 29 juni 2019

Månadssammanfattning juni

Som jag tidigare har skrivit passerade portföljen brutto för första gången 2 miljoner kronor under juni i samband med Minestos toppnotering. Den föll tillbaka något och landade på 1 966 726 kronor brutto. 1 818 222 kronor netto efter belåning. Det innebär som jag tidigare har skrivit att jag med råge passerade min nästa milstolpe som var 1 500 000 kronor i nettovärde i aktieportföljen.
Mitt mest lyckosamma köp var att öka i Minesto med 10 procent i början av juni. SolTech Energy som jag tecknade i maj ramlade in på kontot i juni och är upp 147 procent. Fin affär så här långt. Jag har också tagit en långsiktigt stor position i Handelsbanken och ökat lite i Swedbank och Nordea. De köpen har i sig varit rätt stora men i övrigt håller jag i plånboken för att fortsätta hålla min belåning i balans. Hävstången motsvarar just nu ganska precis 7 procent av portföljvärdet. Det är ändå något högre än i maj. Som jag har skrivit tidigare avvaktar jag klarhet i bostadsfrågan varför jag just nu har lite mer likvider än brukligt. Jag köper helt enkelt aktier på belåning för att smidigt kunna flytta kapital från räntekonton om det blir skarpt läge. Så kommer det antagligen att vara sommaren ut. Det finns på marginalen också en skatteeffekt eftersom jag håller igen med insättningar och köp i slutet av kvartalet då det är onödigt med dubbelbeskattning på bägge kvartalen. Därför har jag sparat ett par köp och insättningar till början av juli. Det gör också att jag ännu inte har räknat in de insättningar som sitter i räntekonton och ännu inte är i portföljen. De motsvarar mina vanliga månadsinsättningar men jag kommer att justera insättningsstatistiken till hösten när boendefrågan är avslutad för den här gången. Därför ser diagrammet lite underligt ut på insättningssidan.




Utdelningarna landade på 1 598 kronor i juni. De har egentligen inte minskat från ifjol eftersom jag ifjol felaktigt bokförde Kopparbergs i juni trots att de delade ut i maj. Jag kanske justerar det någon regnig dag i höst. Mina totala utdelningar i år är 29 563 kronor varför jag i september kommer passera fjolåret totala utdelningar. Min målsättning har varit att få minst en tusenlapp i utdelningar varje månad i år. Det kommer jag med största sannolikhet inte uppnå eftersom Oriflame återköps från börsen i juli. Jag kommer inte panikköpa augustiutdelare för statistikens skull utan får om kronan inte försvagas ytterligare snällt vänta till nästa år.

Sharpekvot är rekordhöga 2,41. Nästan dubbelt så högt som föregående månad. Inte så underligt när Minesto har rusat och stängde 64 procent upp under juni månad. Det innebär ju egentligen inte att min portfölj har blivit mer stabil utan snarare en variation där min sharpekvot över tid brukar befinna sig över 1. Standardavvikelsen är också rekordhöga 19,53 procent.

Juni månad har annars varit en månad för reflektion efter tre år med portföljen. Du kan läsa mer här om hur det har gått sedan start. Du kan också läsa här om fem lärdomar under de här tre åren. Det blev också en djupdykning i Clas Ohlson här om du inte redan har läst den.

torsdag 27 juni 2019

Några tankar om H&M kvartalsrapport

H&M är ett av mina ursprungliga innehav. Den senaste tiden har jag låtit aktien vara till följd av företagets utmaningar men det är fortfarande ett av portföljens större innehav. Så här tre år efter att jag gick in i aktien tyckte jag dock att det vore på sin plats att dyka ned i rapporten och uppdatera mig om hur det egentligen går för företaget.

Rapporten motsvarade nästan exakt analytikernas förväntningar med en felmarginal på endast 2 promille starkare resultat än förväntat. Man ska dock komma ihåg att detta är en minskning med 1,3 procent jämfört med ifjol. Bruttomarginalen blev 55,4 procent helt enligt förväntan. Också detta är en minskning med 0,7 procent jämfört med ifjol.

Tillväxten på flera större marknader är lovande, särskilt noterbart stor ökning i både USA och Ryssland. Samtidigt minskade försäljningen med 2 procent i lokal valuta i Tyskland som är H&Ms största marknad med 15 procent av företagets omsättning. Detta är faktiskt anmärkningsvärt lågt med tanke på att försäljningen av kläder i branschen som helhet var god i Tyskland i senaste statistiken. Detta förklaras av ett byte av onlineplattform i Tyskland och det blir viktigt att i kommande rapporter söka tecken på en vändning.

Försäljning online ökar med 27 procent (20 procent i lokala valutor). Antalet medlemmar i kundlojalitetsprogrammet har ökat med 23 procent sedan föregående kvartals utgång. Antalet nya butiker (130) är något lägre (45 färre) än förväntat för 2019. Nästan alla är utanför Europa och USA, nya länder är Tunisien och Vitryssland samtidigt som man etablerar sig online och genom franchise i ytterligare tre länder. Endast tre nya H&M Home-butiker planeras vilket är en påminnelse om risken att bli hemmablind för vad som fungerar i Sverige, som idag utgör en liten del av H&M:s omsättning.Samtidigt stängs något fler butiker än tidigare planerat (165 jämfört med 160). Något man ofta glömmer är att H&M trots de svaga åren fortfarande växer på nya marknader. Problemet är att marginalerna är lägre både online och offline. Samtidigt kan inte uteslutas att H&M skulle kunna vända de här årens investering till sin fördel när det blir tuffare tider för flera konkurrenter så som företaget har gjort historiskt. Jag tycker dock att rapporten tydliggör att H&M inte längre är en tillväxtaktie och inte heller ska värderas som sådan.

Att varulagret ökar med 11 procent (4 procent i lokala valutor) är oroande. Samtidigt utgjorde det 18,3 procent av omsättningen vilket är 0,3 procent lägre än första kvartalet i år. H&M skriver i rapporten att de förväntar sig att kostnaden för prisnedsättningar (reor) minskar med 1,5 procent det tredje kvartalet vilket skulle innebära något bättre marginal och vinst. Att prisnedsättningarna i relation till omsättningen minskade med 1 procent är en försiktigt positiv indikation om bättre tider på sikt men för tidigt att säga om det är en variation eller trend. Till sist en positiv prognos om att sommarförsäljningen har börjat bra och förväntas upp 12 procent i juni jämfört med ifjol.

En notering inför nästa kvartalsrapport blir därför att försäljning i Tyskland, prisnedsättningar och varulager särskilt bör följas upp för att få indikationer på om problemen lösts eller är bestående.

Min syn på H&M kvarstår i allt väsentligt. Företagets utmaningar kvarstår men det finns åtminstone förutsättningar för en bättre utveckling på sikt. Man bör komma ihåg att utdelningen överstiger vinst per aktie varför en förändring behövs på sikt. Kommande rapporter får avgöra om man kan skönja en mer permanent trend i rätt riktning. H&M har inte varit en särskilt bra investering hittills men aktien har å andra sidan utdelningsmässigt levererat det jag har förväntat mig till ett hyggligt pris. Därför kommer jag behålla H&M men varken ökar eller minskar på nuvarande nivåer.

Marknaden tog emot rapporten mer positivt än mig och aktien är upp över 8 procent i morgoncallen. Kanske beror detta till dels på att tidigare inprisad oro över svagare rapport inte infriades. Jag ser det därför snarare som att marknaden återvänder till den nivå där H&M har värderats den senaste tiden.

Som vanligt ska mina inlägg inte läsas som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

lördag 22 juni 2019

Tre år med portföljen - Två miljoner

Aktieportföljen passerade 2 miljoner kronor brutto exakt på dagen tre år sedan jag startade mitt sparande. Vid börsens stängning föll bruttovärdet till sist tillbaka från toppen till 1 919 072 kronor. Där ingår en belåning på cirka 7,5 procent. Nettovärdet exklusive belåning blev 1 754 902 kronor.

 Som jag tidigare skrivit har jag uppnått ett portföljvärde över 1,5 miljoner kronor hela tre år tidigare än beräknat tack vare starkare portföljutveckling än jag hade vågat hoppas på. Att jag har investerat cirka 15 procent av mina insättningar i Minesto innebär samtidigt att jag försenar mitt nästa utdelningsmål med ett år helt enkelt eftersom jag har investerat mindre i utdelningsaktier än beräknat.

Portföljen har ökat med 64,26 procent, motsvarande 21,42 procent per år. 

Portföljens utveckling tre år efter start

Orsaken är som diagrammet nedan visar min växande portföljandel i Minesto som har utvecklats strålande det senaste året. Korrelationen är därför stark i såväl uppgång som nedgång de senaste 18 månaderna sedan jag tecknade fullt i emissionen och ökade ytterligare. Även borträknat Minesto skulle portföljen dock uppnå mitt modesta mål om att växa med 5 procent årligen. Det är också så att ränta-på-ränta-effekten har blivit tydligare under det sista halvåret eftersom jag i år återinvesterar över 40 000 kronor i utdelningar. Sedan påverkar den svaga kronan också men just nu utgör utländska innehav på grund av färre köp av nämnda skäl en knapp fjärdedel av portföljen.

En jämförelse med Minesto åskådliggör portföljens korrelation

Så till portföljutvecklingen. Mycket händer på tre år och vid start hade jag bestämt mig för att sprida risken på fyra aktier. Det blev ICA eftersom Axfood då som nu var väldigt högt värderad. Tanken var att köpa på sikt lika stora portföljandelar i fem aktier som jag bedömde vara långsiktigt stabila. Sedan dess har jag spridit risken i desto fler utdelningsaktier vilket var klokt eftersom tre av de fyra aktierna i ursprungliga portföljen har haft en kämpig utveckling de här tre åren som helhet.
Det har hänt en del sedan dess och portföljen innehåller idag 72 aktier. Jag har tagit in ett par nya aktier det senaste halvåret, bl.a. Northwest Healthcare och Soltech Energy, men inriktningen har varit att snarare minska antalet innehav något och sedan ifjol har flera mindre innehav åkt ur portföljen. Det kan bli så att jag säljer några mindre innehav för att kunna fokusera på att bevaka mina större innehav men samtidigt går flera mindre sällanköpsinnehav väldigt bra och därför låter jag dem vara kvar. Som diagrammet nedan visar dominerar Minesto portföljen.

 Portföljens största innehav efter tre år

Naturligtvis är en portföljandel på 42 procent alltför hög. Jag vidhåller dock att jag inte vill minska i mina starkaste aktier av diversifieringskäl. Mitt ställningstagande baserar sig på hur stor andel jag ser det som rimligt att investera i en aktie. Räknat i inköp utgör Minesto 15 procent av mina inköp idag och 10 procent av mina inköp under en femårsperiod (jag har hela tiden tillåtit mig att investera 10 procent av portföljen i aktier som inte uppfyller mina utdelningsmål). Därför ser jag det som att jag har investerat min högsta försvarbara position på medellång sikt i aktien. Jag har också en orealiserad kursvinst på nästan en halv miljon kronor i Minesto. Ser det därför som avdelning lyxproblem att jag låter aktien vara kvar helt enkelt eftersom jag redan vid mitt första inköp bestämde mig för att köpa och öka så länge företaget utvecklas steg för steg mot sin kommersialisering. Minestos teknik fungerar i stor skala och levererar el. Det sista testet blir att se om kraftverken levererar så mycket el som kommersiellt utlovats i de bägge pilotprojekten. Det kommer vi få veta under det kommande året och därför behåller jag och tittar snarare på att öka om aktien skulle få en ny nedgång igen till dess.


aktieportföljens sammansättning exklusive Minesto
inser att läsbarheten är sådär - tar gärna emot designtips!

Åter till portföljen. För att tydligare kunna bedöma portföljens sammansättning och diversifiering och helt enkelt göra diagrammet mer lättöverskådligt har jag i min vanliga portföljuppdatering den här gången valt att exkludera Minesto och räkna portföljandel för återstående aktier.

 diagram med mina 25 största innehav och bättre läsbarhet

Finans är just nu överviktat helt enkelt eftersom jag har ökat i alla fyra storbankerna och Resurs den senaste tiden. Man kan säga att jag har tagit en dubbelt så stor position som jag vill ha långsiktigt i alla dessa aktier för att ha en lagom stor portföljandel den dag min portfölj är dubbelt så stor och överstiger tre miljoner kronor. Att Axfood och Realty Income utgör 15 procent tillsammans ger en god grund. Jag har också uppfyllt min målsättning att skala upp månadsutdelarna Boston Pizza och TransAlta Renewables liksom målet att öka långsiktigt stabila defensiva innehav som Kopparbergs, J&J och Investor. Oriflame säljs i uppköpet nu i juli och i övrigt är mina största innehav ungefär den typen av aktier som jag vill ha där. Jag skulle vilja öka mer i Castellum och Hemfosa och ytterligare i Investor och J&J så det är ett projekt över det kommande året. Just nu är aktierna dock dyra.

Något jag kan bli bättre på är att våga öka i bra innehav även när de upplevs som dyra. I Minesto har jag lyckats väl men jag behöver prioritera att frigöra tid att läsa in mig bättre också på andra bra aktier för att ha väl underbyggda skäl att öka. Av mina bästa innehav är noterbart att Tomra och Lagercrantz egentligen inte uppfyller mina utdelningsmålskriterier varför jag bara undantagsvis har köpt. Nyfosa är en avknoppning från Hemfosa. AstraZeneca var ett engångsköp när aktien var rejält urblåst för två år sedan eftersom jag såg det som ett engångstillfälle att ta in lite läkemedel i portföljen. Swedish Stirling, f.d. Ripasso Energy, tog jag in som en annan krydda i portföljen samtidigt som Minesto. Tekniken är smart men jag har tyckt att företaget är mer svåranalyserat och därför har jag inte ökat. Jag har också sålt av såpass mycket att jag redan realiserat en vinst som gör att jag inte kan gå med förlust oavsett hur det går framöver. Soltech är ett nytt innehav där jag försökte teckna fem gånger så många aktier. Emissionen övertecknades med tre gånger och aktien var värd det dubbla redan när den började handlas. Generellt är jag skeptisk till att investera i den starkt konkurrensutsatta solenergimarknaden där det också finns politiska risker. Samtidigt tycker jag att integrerade solpaneler är en briljant affärsidé och såvitt jag kan bedöma är Soltech långt framme design och teknikmässigt. Kan man öka effektiviteten och närma sig traditionella solpaneler kan det här företaget växa ytterligare. Sämst innehav är förstås MQ men även H&M och Serneke även om de senare har utvecklats bättre på sistone underbyggt av mer lovande rapporter. Det finns ytterligare några surdegar som ligger på minus men de har återhämtat sig det senaste halvåret.

En lärdom jag har börjat tillämpa är att jag nu intar större engångspositioner när jag tror att ett tillfälle har uppstått. Jag gör helt enkelt färre men större köp snarare än att köpa småskvättar. Detta beror på att jag upptäckte när portföljen växte att mina små dag-till-dag-köp som jag fortfarande gör ibland snarare minskade portföljandelen över tid i bra aktier trots att jag köpte kontinuerligt. Att jag har möjliggjort belåning som normalt uppgår till allra högst 10 procent av portföljen möjliggör också att jag kan utnyttja enskilda tillfällen att öka. Det återstår att se när jag summerar om fem år om det var klokt eller dumdristigt.

Portföljens direktavkastning överstiger 5 procent och landar runt 5 procent om man räknar av min köpandel i Minesto. Det är väl över mitt långsiktiga mål om 4,25 procent. En utmaning är dock att de aktier med högst direktavkastning minskar i portföljandel. Samtidigt gör det mig inte särskilt mycket eftersom jag just nu är i en fas där jag prioriterar stabilitet och hellre ökar i lite tryggare aktier med idag lägre direktavkastning som kan få öka de kommande åren. När dessa aktier också har 4,25 procent eller mer i direktavkastning har jag en riktigt fin balans i portföljen.

 

Min sharpekvot är i skrivande stund på rekordnivån 2,51 medan standardavvikelsen också är i högsta laget på 18,99 procent. Orsaken är dock trevlig i uppgång.

Belåningen är relativt hög men den har också möjliggjort den snabba värdeökningen i Minesto. Jag kommer försöka minska till under 5 procent och lite lägre ränta det kommande halvåret.

Har fått frågor om startkapital. Portföljen startade i princip från noll kronor runt midsommar 2016. Jag hade 50 000 kronor som fördes över under den sommaren innan jag började månadsspara löpande i augusti 2016. Mina insättningar är höga och har ökat med 25 procent år tre jämfört med år ett. Mer än 83 procent av insättningarna kommer från löpande månadsinsättningar medan resterande knappt 13 procent kommer från försäljningar och utdelningar av aktier på VP-konto och annat spar som förts över till aktieportföljen i ISK/KF. Jag kommer vara kvar utomlands några år till och ser just nu över hur högt sparande jag ska ha de kommande åren. Det kan bli så att jag minskar sparkvoten något men också att jag ökar insättningarna med ytterligare minst 50 000 kronor per år.

Vågar man drömma om ett portföljvärde över 3 miljoner kronor redan efter fem år med portföljen?

tisdag 18 juni 2019

Aktieportföljen passerar 1 750 000 kronor

Min nästa milstolpe passerades förra veckan: aktieportföljen översteg 1 500 000 kronor brutto. Eftersom jag var på resande fot upptäckte jag det först i helgen. Och innan jag han skriva ett inlägg som jag brukar hade aktieportföljen redan tagit ett skutt halvvägs till nästa milstolpe och är nu värd 1 750 000 kronor. Jag är långt före prognosen som var december 2022. På torsdag är det tre år med aktieportföljen och jag kan konstatera om att det har gått långt bättre än vad jag hade vågat drömma om! Brutto är portföljen i skrivande stund värd 1 920 000 kronor. Fortsätter uppgången i Minesto veckan ut firar jag midsommar med en aktieportfölj som överstiger 2 miljoner kronor!

Samtidigt kommer jag inte uppnå nästa mål om 5 000 kronor per månad i genomsnittlig utdelning senast i september i år. En anledning är förstås att jag har investerat 15 procent av mina insättningar i Minesto. Hade dessa istället investerats i utdelningsaktier hade kalkylen hållit. Idag är jag inte särskilt ledsen över det. Rimligen bör detta mål istället uppnås någon gång under slutet av 2020.

Nästa stora mål är att mina kapitaltillgångar netto ska överstiga 3 miljoner kronor. Det förväntas jag uppnå 2024. Med senaste tidens ökning i Minesto tror jag att det kommer att gå snabbare, fullt möjligt inom två år. Faktum är att jag i skrivande stund redan har 2,5 miljoner kronor brutto men då har jag också en hävstång med belåningsgrad strax under 8 procent.

Minesto har ökat tvåsiffrigt idag också. Delvis en följd av att aktien igår noterade nytt all time high och stängde på 19,90 kronor. Idag kom ytterligare kapital på 12,5 miljoner kronor från Energimyndigheten (länk) vilket slutgiltigt torde garantera full finansiering för kommersialiseringen av pågående projekt utanför Wales och på Färöarna.

Jag sätter också upp ett nytt mål och hoppas kunna uppnå en aktieportfölj värd 2 miljoner kronor netto senast september 2020. Med dagens värdering borde jag kunna uppnå det lagom till påsk men jag vill också ta höjd för en börsnedgång och nedåtrekyl i Minesto och lägger därför till ett halvår ytterligare varvid kapitalinsättningarna ensamma borde vara tillräckliga för att nå målet.

Börjar också snegla på att bli Private Banking-kund hos Avanza. Om jag flyttar över mina övriga kapitaltillgångar bör jag kunna uppnå det inom 1-2 år. Det som lockar är dels det lägre courtaget på 0,15 procent (1 krona per tusenlapp), dels den lägre räntan (4 punkter på 25 procents belåning men 2 procent lägre på 50 procents belåning vilket möjliggör mer aktiv hävstång än idag). Det som avskräcker är att jag har en god relation till min lokalbank som jag värnar för den dag jag vill köpa hus i Sverige (erbjuds i praktiken en ränta som är snarlik Avanzas Bolån+ och kan i nuläget antagligen ändå inte utnyttja superbolånet som är moroten på längre sikt).

lördag 15 juni 2019

Fem lärdomar efter tre år med portföljen

Minesto har ökat med 30 procent den gångna veckan och det innebär att min portfölj brutto med hävstång är värd mer än 1,8 miljoner kronor. Hisnande eftersom det till midsommar bara är tre år sedan jag startade min aktieportfölj.

Jag har tidigare skrivit om ytterligare finansiering till Minesto (länk) och skrivit flera inlägg om aktien under fliken Minesto. Dagens ökning skedde när aktien nu noteras i ett First North 25-index som en av listans mest omsatta aktier. Det innebär i sig ett ökat intresse och större handel. Det är också kulmen på veckans uppgång som beror på att finansiering är säkrad i kommersialiseringsfasens kritiska skede varför emissioner nu kan uteslutas av det skälet.

För egen del har jag sett det som tillfälle till reflektion då jag under de här tre åren har lärt mig en del från varför jag har lyckats så bra med just Minesto när jag har misslyckats med en del andra aktier (Minesto är ironiskt nog ett undantag från min utdelningsstrategi). Sammanfattar i fem lärdomar.

Sälj inte vinnare - öka istället när läge ges

Det är lätt att frestas att ta hem vinsten i aktier när de har ökat en tid. I fallet Minesto rör det sig för min del om möjligheten att realisera en vinst på flera hundra tusen kronor. En viktig lärdom nu var att jag vågade behålla den ökning med 10 procent ytterligare jämfört med mitt tidigare innehav som jag gjorde i måndags. Aktien är upp hela 30 procent sedan dess. Den allra viktigaste lärdomen här är att jag flera gånger - även när jag ibland har tyckt att aktien på intet sätt har varit billig - har ökat när utrymme har funnits. Det har hittills belönat mig rikligt. Jag inser förstås att en nedåtrekyl kan följa och att aktien kan vara värd vad jag senast ökade för igen om några dagar. Jag inser förstås också att Minesto måste lyckas med sin kommersialisering för att aktien ska vara försvarbar på nuvarande nivåer där detta redan kalkylerats in i aktiekursen. Men jag tar med mig inför framtiden att jag - så länge aktien är rimligt värderad - bör våga fortsätta öka kontinuerligt i aktier som jag tror på och inte ska frestas att ta hem kortsiktiga vinster så länge företaget fundamentalt utvecklas som jag vill.

Sälj surdegarna istället om du behöver likvider

Jag har länge haft ett motstånd mot att sälja aktier som underpresterar. Framförallt för att de oftast fortfarande uppfyller mina grundantaganden från när jag valde att gå in i aktien (Multiconsult och Serneke är två bra exempel från min portfölj). Därtill innebär min relativt defensiva utdelningsstrategi med ett mål om 4 procents årlig utdelning och 5 procents avkastning per år att det skulle ta många år att ta igen en förlust. Eftersom aktier som värderas till förlust fortfarande ger nog så god utdelning är mina incitament att behålla i regel starkare. Men mitt ägande i Minesto och att jag sneglar på fritidshus har fått mig att börja omvärdera, svälja stoltheten och sälja surdegar. Det är ju nämligen så att det vore kapitalförstöring att sälja Minesto även om det skulle realisera min bästa vinst någonsin. Det beror helt enkelt på att jag tror att aktien har förutsättning att vara värd det dubbla på några års sikt. Då är det helt enkelt rimligare att sälja till exempel MQ som är ned 85 procent eftersom förutsättningarna för att få igen de pengarna är lägre på några års sikt (även om jag bestämt tror att MQ kommer återhämta sig och generera utdelning igen på sikt). Nyckeln för mig är nu hur mycket likvider jag vill använda till något jag tror mer på - oavsett om det är bättre aktier eller fritidshusköp. Därför har jag bestämt mig för att i ett sådant läge se surdegen som att den är värd just vad jag får ut idag och istället räkna på vad dagsvärdet är värt omsatt i andra aktier eller lägre bolån till bättre ränta.

Gör din hemläxa i lugn och ro - det vinner du på i skarpt läge

Något jag mer och mer har lärt mig värdet av är att göra min hemläxa och läsa på ordentligt om företagen jag äger. Det innebär naturligtvis inte alltid att aktien utvecklas som jag hoppas. Men det innebär att jag vet hur jag värderar aktien och varför jag tror på aktien oberoende av hur marknaden agerar. Det gör att jag kan våga öka också i tider när aktien är nedvärderad. Jag märker mer och mer att jag har bättre koll på några aktier i portföljen än andra just för att jag aktivt läser allt som skrivs om dem. Serneke är ett annat exempel där jag tycker att jag fattar välgrundade beslut just för att jag noga följer hur företaget utvecklas. Just Minesto är ett särskilt lyckat exempel eftersom jag har bildat mig en egen uppfattning om aktiens värde och vilka parametrar som styr dess framtida värde. Det gör att jag lättare förstår vad marknaden reagerar på när det sker kraftiga rörelser. Då kan jag lättare bedöma om det finns substans bakom eller är en överreaktion. Nu är det väl i och för sig en överreaktion uppåt men jag förstår att man testar ATH när företaget har säkrat finansiering genom den kritiska kommersialiseringsfasen och inte kommer behöva genomföra en emission av detta skäl vilket lockar till sig större investerare. Likaså förstår jag när aktien - utan synbar anledning - plötsligt tappar väl mycket i värde. Därför har jag vågat öka längs vägen eftersom jag inser att min grundtes fortfarande håller och att ingen väsentlig negativ information har tillkommit som har förändrat det scenario som låg till grund för att jag gick in i aktien från första början. Framöver funderar jag på att sälja av några småinnehav - även några av de som går bra - för att fokusera mer på de aktier som jag verkligen följer ordentligt. Jag tror att det lönar sig i längden.

Köp inte fallande knivar men med hemläxan gjord vet du varför du ökar 

Jag har varit ganska flitig i att öka på vägen ned i aktier eller under nedgångar. Ibland har det blivit fina vinster men det har också inneburit några rejäla surdegar. Jag har dock märkt att jag tenderar öka för tidigt på vägen ned och sedan ibland dras med i pessimismen väl på botten när det bästa läget att öka om man tror på en vändning finns. Här vore det mer rationellt att ha mer is i magen och spara möjligheten att öka större i ett senare skede. Man vet förvisso aldrig när botten inträffar men det är oftast bättre att öka på ett uppåtrally till priset av några procent dyrare än botten än att öka för tidigt när man inte vet hur långt fallet till botten är. Min senaste ökning i Serneke och Clas Ohlson är bra exempel - jag såg i rapporten och orderingången konkreta exempel på bättre tider som jag inte tyckte att marknaden hade värderat in. Därför kunde jag öka tidigt och belönades för det eftersom marknaden upptäcker samma sak. Återigen hemläxan och den egna analysen som gör skillnaden.

Håll koll på portföljandelen men låt inte en hög portföljandel i vinnare avskräcka dig

Jag förstår verkligen inte dem som minskar i sina bästa aktier för att portföljandelen blir för hög. Min portföljandel i Minesto är i skrivande stund 35 procent. Ja, jag inser att det är galet högt. Men min poäng är att det som egentligen är mest relevant är hur stor portföljandelen var räknat i inköpspris. Där är portföljandelen förvisso fortfarande osunt höga 15 procent men i det här fallet har det en rimlig förklaring. Det är nämligen så att jag allt mer går över till en filosofi där jag ökar stort i aktier när tillfälle ges men då utifrån en vision om hur stor portföljandel som är försvarbar på sikt. Jag har helt enkelt frågat mig hur stor portföljandel som är försvarbar när min aktieportfölj är värd 3 miljoner kronor. Då har jag kommit fram till att jag inte kan ha en portföljandel över 10 procent i en enskild aktie. I just fallet Minesto har jag velat öka med ännu mer men här går den faktiska smärtgränsen för hur mycket jag kan öka i en enskild aktie. Det här är också viktigt för naturligtvis ska jag inte sticka med en stol med att det hade varit gott att äga tre gånger så många Minestoaktier men genom att återgå till den här principen ser jag att jag har fattat ett rationellt val baserat på tydliga principer om hur mycket som är som maximum försvarbart att äga på sikt. Det gör också att jag lättare kan försvara att ibland öka med belåning. Där finns också komponenten att det inte vore försvarbart att öka så mycket att räntan skulle bli så hög att den äter upp en för stor del av kurstillväxten. Huvudpoängen är till syvende och sist att om Minesto inte hade utvecklats så fint som aktien har gjort hittills hade jag inte haft huvudbry från början över att portföljandelen är så stor.

Till sist ska det också fortsättningsvis bli spännande och roligt att följa Minesto. Jag ser an på aktien med tålamod och min utgångspunkt är att inget avgörande händer än på ett halvår, allt annat vore en glad överraskning. Det viktiga är att företaget lyckas bevisa att det levererar el på kommersiellt gångbara grunder såsom man har förespeglat i projekten i Wales och på Färöarna. Lyckas det är framtiden ljus. Skulle marknaden börja svikta om nyheter dröjer kan ni lita på att jag ökar - igen.