söndag 11 juli 2021

Utdelningar juni 2021

Sommarmånaderna är traditionellt årets svagaste utdelningsmånader. Juni månad lyckades jag ändå skrapa ihop 1 806 kronor.

 

Elva aktier delade ut totalt varav de flesta är kvartals- eller månadsutdelare. Nobina sticker ut och stod för nästan en fjärdedel av den totala utdelningen. Noterar att Kopparbergs i år delade ut i slutet av maj igen samtidigt som jag hade en till följd av pandemin senarelagd utdelning från Investor i juni ifjol. Därför återgår årets juniutdelning till normala nivåer igen.

Min försäljning av enfastighetsaktierna Bosjö och Sydsvenska Hem, som bägge tjänat portföljen bra med årliga utdelningar om 9 respektive 7 procent, innebär att jag nog tyvärr inte når upp till tusenlappen i juli. Det var samtidigt också ett led i att minska risken i portföljen där den enda betydande risk jag tillåter är min stora investering i Minesto. Enfastighetsaktier ger hög utdelning men är också bedrägliga då en enskild förändring i hyresavtalet kan få väldigt stora inverkningar. Givet att jag nu är i en portföljstorlek där jag kan klara en FIRE om och när jag vill anser jag mig inte behöva ta den risken längre. Då väljer jag hellre lite mer väldiversifierade fastighetsaktier som Castellum, Cibus och Wallenstam istället samt NorthWest Healthcare och Realty Income bland de utländska månadsutdelarna.

Glädjande är att juni månads utdelningar redan har passerat 2018 års totala utdelningar och i år redan har inkasserat över 37 000 kronor netto efter utländsk källskatt. En extra månadslön på ett halvår. Nu följer som sagt ett par svaga utdelningsmånader men om Clas Ohlson delar ut som planerat i september kommer jag redan då även passera 2018 års utdelningar och 2020 var bara ett tillfälligt hack i utdelningskurvan.

Nu går jag snart på semester men till hösten ska det bli roligt att återigen lägga mer fokus på att bygga utdelningsportföljen igen. Nu vet jag att jag har alla förutsättningar att gneta ihop mina utdelningsmål.

tisdag 6 juli 2021

Minestos kraftverk verifierat av tredjepart med bättre effekt än förväntat

Minesto kom i morse med ett mycket efterlängtat besked att teknikens effektkurva har verifierats av tredje part (länk). Därtill levererar de en märkeffekt som är hela 39 procent högre än initialt uppskattat. Urstarkt!

Sedvanlig disclaimer! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en volatil aktie förenad med hög risk och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och personlig reflektion över den information företaget gick ut med i morse. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 

Viktigaste beskedet - teknikens effektkurva är verifierad av tredje part

Det viktigaste beskedet är att teknikens effektkurva nu är verifierad av tredje part Det Norske Veritas (DNV). Det här är ett jätteviktigt besked då det innebär att vi nu kan lita på att kraftverkets drift över en tidvattencykel fungerar och levererar de resultat företaget tidigare har sagt att det ska göra och mer därtill.

Det innebär i sin tur också att kunder och parkprojektinvesterare nu kommer få lättare att investera då avslutad tredjepartsverifiering gör tekniken bankable, att de helt enkelt kan få lån till investeringen. 

Man ska notera att det här är ett löpande arbete som lär fortsätta och man bygger upp längre och längre driftsdata över kommande månader och år. Men dagens besked är det enskilt viktigaste eftersom det slutgiltigt borde undanröja alla tvivel om ifall tekniken fungerar som det är tänkt eller inte. Det gör den.

Urstarka resultat - 39 procent högre märkeffekt

Det kanske mest iögonfallande är resultatet som kommuniceras.  Märkeffekten har nu uppmätts till hela 139 kW. Detta på ett kraftverk som ursprungligen var designat för en märkeffekt på 100 kW och där man vid vårens tester uppnådde en toppeffekt om 110 kW. Vi har alltså en märkeffekt som är 39 procent högre än vad man tidigare har beräknat. Jag återkommer i resonemanget om pris och LCOE till vad detta innebär men det är glasklart att en effektivare produkt kan säljas till fler kunder än tidigare då marknaden breddas.

Någon kanske invänder att märkeffekten inte är allt. Så är det naturligtvis för det är komplicerat att bedöma kraftverks prestanda och det är resultat som helhet över tid som är det viktiga. Men också här får vi ett mycket bra resultat då högsta genomsnittseffekten på ett varv uppges vara 92 kW. När jag tog min första position i Minesto spekulerades det i en verkningsgrad på kanske 30 procent av märkeffekten varför jag nog egentligen är än mer imponerad över att de faktiskt presterar nära 100 kW inte bara i maxläge under optimala förutsättningar utan nu också genomsnittligt över tid. Det är direkt imponerande.

Produktoptimering sänker utgifter på marginalen

VD Edlund har tidigare pratat om att man har effektiviserat 5 procent av komponenterna vilket jag tolkar som att det i sig borde göra produkten något mer kostnadseffektiv på utgiftssidan på marginalen utöver att man tar hänsyn till den ökade effekten i vad kraftverket genererar. Vi får här reda på att man bland annat har justerat generatorkonfiguration och roderstyrning.

Pressar LCOE ytterligare - Minesto kommer kunna konkurrera med havsbaserad vindkraft

Något som jag tror många även bland de som har ögonen på Minesto missar är att de senaste två årens landvinningar i produktutveckling både avseende kraftverkets prestanda och den smidigare proceduren för sjösättning, installation och underhåll innebär stora kostnadseffektiviseringar. Minesto har tidigare tagit bra höjd för underhållskostnader och dessa ser nu också ut att vara mycket lägre än man tidigare har uppskattat. Den LCOE-kurva som vi ser i Minestos återkommande presentationer har såvitt jag förstår nämligen inte fullt ut tagit dessa i beräknande utan baserar sig fortfarande på tidigare beräkningar från DG500-testerna i Wales före testerna på Färöarna. Det ska därför bli väldigt spännande att så småningom få ta del av ännu bättre uppdaterade LCOE-kalkyler som bygger på det senaste årets testdata (LCOE betyder levelized cost of energy, har förklarat begreppet i tidigare inlägg om Minesto).

Vi vet redan sedan tidigare att Minesto när de når stordriftsfördelar kommer kunna konkurrera med offshore vindkraft. Men med dagens besked undrar jag om vi inte redan kommer kunna vara där redan när medelstora parker i arrayskala på 30-80 MW anläggs. Om man ett tag betänker vilka enorma investeringar som EU, UK och USA lägger på havsbaserad vindkraft de kommande åren och sedan tänker den svindlande tanken att Minesto inom bara några år kommer kunna erbjuda kostnadseffektivare produkter. Som också erbjuder fullt förutsägbar baskraft. Når Minesto till att erbjuda projekt i parkskala vore det väldigt märkligt om produkten inte skulle bli väldigt efterfrågad helt enkelt eftersom den svarar upp mot samma behov av förnybar energi som vindkraft, men på ett tillförlitligare och kostnadseffektivare sätt.

Utvidgad marknadspotential

Minesto har tidigare uppskattat en marknad globalt på minst 600 GW för både tidvatten och havsströmmar. Detta bygger på de idag kartlagda siterna globalt där vi vet att vissa kontinenter såsom Sydamerika och Afrika knappt är kartlagda ännu. Detta byggde också på de förutsättningar som gällde för DG500-tekniken avseende prestanda och installationsförutsättningar. Det är idag än rimligt att anta, precis som jag skrev redan för ett år sedan, att Minestos teknik i själva verket har en potential som överskrider 1 000 GW globalt helt enkelt eftersom kraftverken kommer vara mer effektiva per yta än man då beräknade.

Det innebär i sin tur att marknadspotentialen globalt är 10 000 gånger de 100 MW som Pareto har räknat på de kommande åren i sin analys. Och som bekant har Minesto monopol i kraft av att de är det enda företaget som verkar i långsamma strömmar (konkurrenter behöver mycket starkare strömmar för att alls vara kostnadseffektiva) samt patentskydd för tekniken, och får vi förmoda även mikronätsanslutningen.

Den andra aspekten är att kunder för vilka det idag inte är lönsamt att köpa Minestos små kraftverk för mikronät (DG100) kommer finna produkten mer attraktiv när den levererar någonstans mellan 10-40 procent mer än tidigare utlovat. Där blir frågan vilken avvägning Minesto gör mellan att bibehålla ett lågt pris för att utvidga marknaden eller om man höjer priset för att ytterligare stärka lönsamheten.

Det innebär i sin tur att affärscaset stärks ytterligare

Det innebär i sin tur att affärscaset stärks ytterligare. De bägge analyserna från Pareto och Västra Hamnen har tidigare uppskattat ett produktpris på 30 miljoner kronor (3 miljoner euro) per installerad MW. Jag spekulerade senast i en vinst per installerad MW på cirka 3,5 öre med en blygsam marginal på 15 procent. Om vi antar att Minesto nu kan ta cirka 15-20 procent mer för sin produkt än tidigare till följd av ökad prestanda och kostnadseffektivare produktion samt installationsprocedur skulle jag rent av våga räkna på cirka 4 öre per installerad MW vid en blygsam marginal på 15 procent. 

Det är här det blir riktigt intressant. Vi känner till att Minestos bägge första små parker i arrayskala på Färöarna och Wales i ett första steg ska vara på 10 MW vardera eller 20 MW totalt. Det skulle innebära en intäkt på 80 öre per aktie. Det innebär att de aktier jag köpte i morse i morgoncallen betalade jag inte ens P/E 25 endast till en årlig produktion som motsvarar värdet av dessa två första projekt. Om vi betänker att tanken är en park om åtminstone 30 MW på Färöarna och 80+ MW i Wales skulle denna nivå ge oss en vinst per aktie på 4,4 kronor enligt samma resonemang. Det är P/E 5 på dagshögstanivåerna runt 22 kronor per aktie. En aktie värderas historiskt normalt i spannet P/E 15-20 och tillväxtföretag brukar värderas efter framtida vinst snarare än dagens nivå varför det är rimligt att Minesto värderas till ett P/E i linje med företag som Tomra och Vestas. Återigen skriver jag av principskäl inte ut dessa scenario utan den som själv gör sig besväret att räkna kan själv dra dessa slutsatser om vilken potential caset Minesto har som långsiktig investering. Hur som helst är det för mig en fullkomlig gåta att vi alltjämt handlas under sommarens ATH-nivåer. Men jag är glad och tacksam över det för det innebär att jag det gångna året har kunnat öka med 20-30 procent fler aktier än jag någonsin hade kunnat drömma om.

Jag vill med dessa räkneexempel egentligen mest bara uppmuntra envar att själv göra sig besväret att räkna på caset för då blir det uppenbart att aktiekursen inte på långa vägar har kalkylerat in de intäkter företaget borde ha den dag de når lönsamhet i en rimlig kommersiell skala. Minesto har redan idag möjlighet att producera 10 kraftverk per kvartal eller 40 per år i sin produktionsanläggning i Wales.

Jag tror att Minesto kommer klara en marginal på över 20 procent på sikt när de är etablerade på marknaden men använder av principskäl lite mer blygsamma kalkyler eftersom marginalen inledningsvis är något lägre. Det jag främst vill åskådliggöra är att det ekonomiska värdet av dagens besked ökar värdet av Minestos produkter och potentialen för lönsamhet ytterligare. Hur mycket får framtiden utvisa.

Risken är väldigt mycket längre idag än för ett år sedan

För mig som långsiktig investerare är det här ett av de två besked jag har väntat på då det innebär att tekniken är verifierad av tredjepart och med ett par månaders tester i ryggen nu bör kunna anses fungera som den är tänkt och till och med bättre än så. Teknikrisken får därmed anses försumbar framöver.

Det som återstår är kapitalrisken vilket konkret innebär att företaget behöver nå lönsamhet. Men som jag har skrivit flera gånger tidigare har Minesto en för tillväxtföretag urstark finansiell position med en soliditet över 95 procent och ett eget kapital som med all säkerhet räcker i minst tre år, vilket är då företaget och analytiker bedömer att företaget ska ha första parkerna i kommersiell drift, men på dagens utgiftsnivåer räcker i cirka tio år. Det handlar mycket om hur stor insats Minesto själva behöver ta i parkprojekten. Det mer troliga scenariot är att projektinvesterare, kund och offentliga stödsystem tar den större delen av den risken varför jag känner mig fullt trygg med att vänta ut vilka besked vi har under de kommande två åren om de kommande kraftverks- och parkprojekten på Färöarna, i Wales och Bretagne.

Det framstår som ett skämt att aktien i morgoncallen handlades runt 20 kronor. Undertecknad gjorde slag i saken och ökade med en bit över 5 000 aktier nu när försäljningen i Azelio skapat lite utrymme.

Jag vill öka med mina sista 3-5 000 aktier under det kommande året lite pö om pö. Sedan är jag helt fullinvesterad vid min absoluta gräns. Vill tacka alla spekulanter som har sålt de senaste månaderna för att ni har givit mig möjligheten att få köpa in mig på så här fina nivåer. I december när vi fick besked om att Minesto producerade el i nät var jag redo att betala 30 kronor per aktie. Ett halvår senare har jag kunnat öka för 20 kronor per aktie. Det är egentligen helt ofattbart. Vi fåtal som läser in oss på hur företagets verksamhet och produkt fungerar och gör oss besväret att räkna på vad aktien rimligen bör vara värd blir förhoppningsvis belönade flera gånger om i framtiden. Nu låter jag det här innehavet ligga och kan med gott samvete låta aktiekursen vara de kommande 2-3 åren. Sedan får vi se vad den står i när företaget är igång med sina första parkprojekt på Färöarna, i Wales och förhoppningsvis även i Frankrike.

Framöver är det två besked jag vill se. Det första är den första parkordern. Men jag är övertygad om att den kommer. Grejen är ju att den första kunden betalar mest för parken varför man behöver sy ihop en lösning med parkinvesterare och kanske offentliga medel som vi vet att Minesto har sagt att de har sökt. Det ligger i sakens natur att de väntar in dessa besked vilka vi borde få åtminstone innan året är slut.

Det andra jag vill se är att företaget sätter igång antingen i Florida eller Taiwan med tester av havsströmstekniken som har en ännu större potential. Men de tror jag rullar igång inom det kommande arbetsåret så snart företaget har testat DG1000-skalan.

Vad jag däremot räknar med att få se är de första små symboliska intäkterna från elproduktion på Färöarna som borde faktureras under kommande två kvartal. Det kanske blir ännu en trevlig nyhet i närtid?

 (foto från Minestos mediakit från tidigare testtillfälle under våren 2021)

Hann eigur reiðina, ið fyri ríður.

lördag 3 juli 2021

Mina tankar om skriverierna i veckan kring Azelio

Det var under fredagen ovanligt stökigt i Azelio som var mitt näst största innehav i portföljen. En artikel i dagens industri beskrev bland annat ett par tveksamheter kring ett par av företagets större kunder när det gäller deras verksamhet och finansiella ställning. Jag tycker i och för sig att artikeln selektivt valde ut och vinklade några negativa aspekter och utelämnade det positiva men instämmer samtidigt i kritiken som sådan då den är i linje med de risker jag varnade för i mitt första längre inlägg om aktien för ett år sedan.

Efter att funderat på saken över natten valde jag under fredagsmorgonen att sälja halva mitt innehav.

Det finns två skäl. Det ena har med aktien och det andra har med ändrade privata förutsättningar att göra.

Det första är att jag alltid försöker förhålla mig kritiskt till aktier jag äger för att undvika confirmation bias. Det finns helt enkelt några varningsflaggor som jag skrev redan när jag skrev om aktien för ett år sedan. Har varit medveten om dessa och följt dem löpande. En fördel med att skriva ned mina tankar regelbundet är att jag kan gå tillbaka och objektivt titta på vad jag tidigare har bedömt som risker och möjligheter med företaget. Jag påmindes om några flaggor som har hängt med längs vägen. Tycker samtidigt även att det blivit lite väl okritiskt haussig atmosfär runt Azelio där värderingen förvisso inte har varit orimlig givet den stora potentialen, tvärtom är den rätt rimlig om företaget lyckas, men med det följer också risk för ökad volatilitet som jag inte gillar. Jag är en småsparare på min fritid med ett heltidsjobb och kan inte utnyttja extrema svängningar på samma sätt som större investerare som framförallt har tid och möjlighet. Det innebär i sig en risk när aktier blir alltför volatila till följd av plötsliga händelser.

När det gäller tidsplanen har jag hela vägen förhållit mig kritisk till de som säger att de följer den till punkt och pricka för det stämmer inte till punkt och pricka. Jag har tyckt att företagets kommunikation varit väl optimistiskt med lite utrymme för förseningar och föredrar personligen Minestos mer sakliga och trygga kommunikation där man låter saker ta den tid de tar. En del försening har varit pandemirelaterat bortom företagets kontroll men jag kan ändå inte komma ifrån att företaget är väl optimistiskt. Skulle man inte leverera i tid till hösten kan det snabbt bli nervöst kring aktien, vilket vi har sett redan före fredagens nedgång och vilket jag har sett i liknande aktier. En lärdom jag har gjort med Climeon, Minesto och andra energiföretag är att det tar tid att sälja energilösningar då det är en konservativ bransch. Nu är tekniken förvisso verifierad av DNV men det är inte självklart att orders kommer rulla in i det tempo man förutser. Vidare undrar jag också hur företaget tänker sig rulla ut de första projekten då det är små installationer inledningsvis i de flesta projekten som sedan sekvenseras ut över följande år. Kostnaden är betydande för logistik och installation givet det av naturliga skäl stora geografiska avståndet till flera kunder. Vågat, men lyckas Azelio får vi å andra sidan se en mycket snabb tillväxt. Här tycker jag ändå att Minesto har varit klokare som fokuserar på ett par nyckelprojekt i närområdet och fokuserar resurserna inledningsvis.

Min största tveksamhet rör just samarbetspartners. Jag uttryckte det rätt försiktigt sist men gav ändå ett par konkreta exempel på tveksamheter. Bilden jag har är därför att det i några fall trots allt finns ett visst fog för artikeln i dagens industris kritik kring deras trovärdighet och finansiella position. I sak har de såvitt jag kan bedöma rätt i att Biodico, som har ett ganska stort samförståndsavtal med Azelio, har anmärkningsvärt lite information om sin verksamhet den senare tiden. En sak som jag också tog upp ifjol i mitt första längre inlägg om aktien är att några av dessa partners verkar i svårare länder där projektrisken är högre, att några av dem har kontor på högst modesta adresser i kombination med rätt lite information om företagen (i förekommande fall har jag sökt information även på andra språk än engelska). Därtill är flera av dem återförsäljare till andra kunder vilket innebär att dessa också måste efterfråga och betala för Azelios produkter för att order ska kunna realiseras. En lärdom från mina investeringar i energiaktier är att branschen är konservativ och att kunder ofta vill se tester och drift under längre tid då investeringsbeloppen är stora. Det är inte självklart att det går så fort som man hoppas, vill eller tror.

Möjligen beror det på att jag har lyssnat på de flesta VD-presentationer det senaste året och är väl hemtam vid kommunikationen vid det här laget, som på det stora hela är klok och rimlig. Men jag tycker också att VD:s svar i intervjun med dagens industri var rätt svepande där han inte kommenterade relationen med de kontroversiella företagen specifikt utan endast konstaterade (något förenklat från min sida) att några av dem som idag inte har en stark position kommer gynnas framöver av samarbetet med Azelio. Företaget har också gått ut med ett pressmeddelande som bemöter påståendena i artikeln. Också där saknar jag svar på kritiken avseende samarbetspartner. Företaget konstaterar endast att de inte kommenterar pågående förhandlingar med kunderna med vilka man har undertecknat ett samförståndsavtal.

Samförståndsavtalen inger som jag ser det därför en viss falsk trygghet. Jag kan inte komma ifrån bilden att Azelio är lite för angelägna att sluta samförståndsavtal med leveransmål i närtid även med aktörer som är mer tveksamma vilket reser frågor om hur företaget prioriterar. Givet att de flesta av kunderna verkar i solbältet på betydande avstånd är projekten därtill initialt förknippade med betydande kostnader. Där tycker jag att Minesto agerar klokare som fokuserar på att bygga förtroende i några nyckelprojekt med uppenbart kapitalstarka, etablerade och bortom allt rimligt tvivel trovärdiga kunder. Jag lärde mig en dyrköpt läxa i EcoWavePower (som igår ironiskt nog rusade under mycket märkliga och i substans svårförklarliga omständigheter då företaget hittills inte har genomfört något av det man utlovade i börsintroduktionen för två år sedan) om den biten och är därför en aning försiktig här med Azelio.

Noterar på den negativa sidan även den väntade men plötsliga företrädesemissionen i höstas. Som jag skrev då gjorde jag en mental notering då. Igår hade helt enkelt för många av dessa flaggor hopat sig vilket ledde till beslutet. Jag noterar också att ett antal större ägare minskade sina innehav runt årsskiftet. Det finns även lite andra tveksamheter kring VD:s historik och kommunikation i bred mening. Samtidigt har flera insynspersoner löst in optioner på senare tid, Kent Janér löste in 227 300 optioner för 35,83 kr/styck så sent som i torsdags den 1 juli innan artikeln i dagens industri publicerades.

Jag tycker samtidigt att artikeln i dagens industri förstorar upp pris i relation till effekt. Jag har förvisso tidigare noterat att det för mig var osäkert hur produkten prissätts, vilket förstås är av betydelse för värderingen. Men dels har det redan från början varit tydligt att det är flera enheter och containrar som ska installeras i parkprojekten. Det blir annars lite som att värdera ett tak med solpaneler efter vad en enskild panel levererar. Vidare är det inte tydligt om artikelförfattaren gör skillnad på märkeffekt (högsta effekt i drift) och effekt ut under ett visst antal timmar i löpande drift, dessa begrepp verkar ytligt sett blandas ihop. Dels är en kostnad på 0,5 miljoner kronor inte anmärkningsvärt högt, det kan till exempel ställas i relation till cirka 30 miljoner kronor per installerad MW för ett Minesto-kraftverk, vilket ger en jämförbar och ganska likvärdig kostnad per installerad MW för de bägge produkterna. Som jag tidigare har påpekat får Azelios lösning dock en extrakostnad för lagring utöver energiproduktion men caset bygger på att kund kan köpa billigare lagringslösning genom Azelio än genom andra substitut såsom reservaggregat.

Jag är som tidigare beskrivit också medveten om att Pareto i sin analys inte räknar med att 100 procent av MoU faller ut för en riktkurs på 80 kronor utan de räknar med att kanske en fjärdedel inte gör det för att ha en rimlig marginal. Därav räcker det att hälften av projekten går i lås enligt plan för att motivera fredagens värdering. Att den riskmarginalen finns där är också skälet till att jag ändå vågade gå in - och mitt GAV är på en nivå där det skulle räcka att bara var fjärde eller var femte projekt faller väl ut enligt plan.

När det gäller det ekonomiska har företaget en i det korta perspektivet god soliditet som var över 80 procent vid årsskiftet. Samtidigt gick de in i det nya året med en förlust över 2 kronor per aktie och eget kapital över 6 kronor per aktie. Som jag skrev senast om Azelio bedömer Pareto att det egna kapitalet ska räcka hela vägen in i positivt kassaflöde 2024. Då ska man dock komma ihåg att volymproduktion och eventuella projekt också tär mer på kassan än hittills varför jag inte tar för givet att kassan räcker i tre år. Det finns helt enkelt en inte obetydlig emissionsrisk om företaget inte får större orders i tid enligt plan.

Det andra skälet till beslutet har med min privata situation att göra. Förvisso får jag ännu bättre förutsättningar att spara ännu mer än idag framöver. Men jag har de senaste 18 månaderna mest hemarbetat och haft möjlighet att följa börsen på dag till dag-basis på ett sätt som jag annars inte har. Nu går jag snart på semester och därefter kommer jag återgå till en mer arbetsintensiv tillvaro där jag inte kan följa börsen lika regelbundet, kanske i perioder inte ens hålla koll varje dag och ibland kan det gå en vecka eller två. Det ökar risken betydligt i den här typen av aktier med den typ av händelse som inträffade nu i Azelio. Jag gjorde därför bedömningen att jag endast känner mig trygg med att ta den risken i Minesto.

Ska här notera att jag till följd av ändrade privata förutsättningar det senaste halvåret har minskat risk i portföljen som helhet varför Azelio jämte Minesto intill igår var det enda betydande innehavet med hög risk med en större position. Jag äger också Climeon men det är ett litet innehav på några hundra aktier.

På ren svenska är det naturligtvis större risk att sitta i en sådan aktie när man kanske inte kan följa utvecklingen och agera därefter på en vecka eller två än om man kan agera i realtid. Därav justeringen.

Min lösning på osäkerheten blev att sälja halva innehavet. Det innebär förstås att jag riskerar att missa hälften av den sällsynt stora potential företaget har men det innebär också att jag kan räkna hem hela affären med en viss vinst och inte kan förlora några pengar oavsett hur företaget och aktien utvecklas framöver. Naturligtvis ett tacksamt läge för att sitta kvar med resten av innehavet. Därav följer att portföljens belåningsgrad minskade med ett par procent vilket i ett enda avslut realiserar hela mitt sommarprojekt med minskad portföljbelåning. Jag har fortfarande kvar några tusen aktier och ett sexsiffrigt innehav i Azelio och får fundera närmaste tiden på hur jag gör men tycker att detta var ett rimligt sätt att justera risk utifrån mina privata förutsättningar. Så som det ser ut just nu finns ju möjlighet att köpa tillbaka billigare än jag sålde i morse. Det är inte uteslutet att jag väljer att göra det heller.

Det innebär också att Azelio inte längre är mitt näst största innehav då Kopparbergs har sprungit om och i det korta perspektivet även Axfood och Investor, återstår att se om Azelio återhämtar sig och går om igen. Där någonstans är också en viktig anledning till mitt beslut för aktien har på kort tid vuxit snabbt utan att leverera orders och jag tyckte då att det var rimligt att justera portföljandelen och minska portföljrisken. 

Långsiktigt ger det mig en sundare balans samt utrymme att eventuellt fortsätta öka lite steg för steg i Minesto som jag tycker är orimligt lågt värderad i nuläget. Jag drömmer om att köpa en sista post om 10 000 aktier i Minesto över mitt sjätte börsår. Nu har jag frigjort utrymme nog att faktiskt kunna göra det.

Uppsidan i Azelio är uppenbart fortfarande mycket stor om de lyckas. Pareto har i det korta perspektivet en riktkurs på 80 kronor och i ett längre perspektiv än så bör aktien kunna värderas ännu högre om de lyckas. De gick under fredagen ut och återbekräftade att de fortfarande behåller denna riktkurs även om de också gav ett par brasklappar, bland annat att den förutsätter att order trillar in enligt beskrivet i analysen. 

Också Redeye har gått ut och återbekräftat sin riktkurs, på 45 kronor. De skriver att aktiekursen tidigare kan ha reflekterat att några investerare har varit av uppfattningen att alla undertecknade samförståndsavtal fullt ut kommer omvandlas till orders inom den kommunicerade tidsramen liksom att artikeln kan ha ändrat den uppfattningen. De noterar att Biodico-MoU motsvarade 1/4 av totala värdet av företagets innvarande MoU men att de inte hade räknat i sin värdering av att alla skulle omvandlas fullt ut. Häri ligger också min tidigare kritik kring Azelio; att det har funnits en överdriven optimism kring företagets förmåga att på kort sikt omvandla samförståndsavtalen till orders. Initialt är det produktionskapaciteten, och orderstocken i närtid som sätter gränserna. Det hindrar dock inte att potentialen är mycket stor på sikt.

Vill avslutningsvis också vara jättetydlig med att jag inte vet hur aktiekursen kommer utvecklas framöver och inte heller försöker spekulera i det. Det kan bli fortsatt nedgång när fler säljer efter att i helgen ha tagit del av nyheterna. I så fall testar aktien antagligen lägre bottnar. Men det kan lika gärna bli så att de relativt många entusiasterna som tror på företaget passar på att öka och att en ny botten bildas vilket stärker aktien på lång sikt (om företaget lyckas leverera order i höst förstås). Framtiden får utvisa det helt enkelt.

Jag har också helgen på mig att i lugn och ro tänka över beslutet en andra gång och har ju fortfarande möjligheten att köpa tillbaka aktierna på ungefär samma nivåer om jag skulle ångra mig men totalt sett tror jag ändå att det är rimligt att jag minskar risken. Minesto får vara mitt enda större högriskinnehav och jag har sedan tidigare återgått till min utdelningsstrategi helt enkelt eftersom den är mer kompatibel med mina privata förutsättningar för att följa börsen de kommande åren.

Sedvanlig varning utfärdas! Azelio gör i nuläget ingen vinst. Det innebär att Azelio är en aktie förenad med hög risk. Jag har försökt ärligt redovisa min syn på denna risk i inlägget. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering kommer lyckas och du löper risk att förlora kapital. Fredagens försäljning till trots behåller jag fortfarande halva mitt innehav på lång sikt i Azelio. Även om jag uppenbart har ett kritiskt förhållningssätt i detta inlägg där jag söker lyfta fram befogad kritik och samtidigt nyansera med att påminna om en del av det som talar för caset vilket har beskrivits tidigare på bloggen och i långt mer genomarbetade texter från analytiker och investerare. Mitt perspektiv är till syvende och sist aktieägarens. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation.  Gör alltid din egen analys och du är själv alltid ansvarig för dina investeringsbeslut.

lördag 26 juni 2021

Fem år med portföljen

Jag startade min portfölj runt midsommar för fem år sedan och följer traditionsenligt upp. I år blir det lite mindre analys än tidigare främst då jag som jag tidigare har skrivit just nu är i en fas där jag främst amorterar ifatt inför hösten samtidigt som det händer mycket annat spännande både på jobbet och privat i livet just nu. Därför kommer jag först till hösten börja titta mer aktivt på case och investeringar igen. Vad det innebär för bloggen får vi se. Jag utgår från att det blir mindre tid att blogga men har tänkt så tidigare och kanske blir det tvärtom mer tid och intresse. Vi får se.

När jag startade hade jag ett mål om att på fem år försöka gneta ihop en utdelningsportfölj om 2 miljoner kronor. Kanske 2,25 miljoner kronor om allt föll riktigt väl ut med återinvesterade utdelningar och utdelningshöjningar.

Fem år senare överstiger portföljen en bit över 3,5 miljoner kronor netto och en bit över 4 miljoner kronor brutto. Det är dubbelt så mycket som mitt ursprungliga mål och något jag inte ens vågade drömma om. Och det trots att båda mina största innehav Minesto och Azelio är inne i en kursmässig svacka just nu med den kanske lägsta kursutvecklingen på ett halvår. Skulle de vända upp igen till någonstans kring medianen av deras värderingar senaste året kommer portföljen snabbt passera 4 miljoner kronor också netto.

Det finns flera förklaringar till portföljutvecklingen:

1) Portföljen har på det stora hela över tid utvecklats bättre än de 4-5 procent årligen som är mitt blygsamma mål. Det kan låta overkligt lågt i tider när många har orimligt uppskruvade förväntningar om att dubblera avkastning på dagar eller veckor men jag är faktiskt nöjd så länge jag uppnår det målet.

2) Anledningen till det är insikten att sparkvoten och ränta på ränta över tid gör jobbet så länge jag sparar tillräckligt mycket tillräckligt länge. Resten är bara en härlig bonus. Sparkvoten är den allra viktigaste förklaringen då den har gett utrymme att öka månadsinsättningarna. Jag har aktivt arbetat med att sänka utgifterna genom lägre boende- och levnadskostnader. Därför har jag kunnat ha en extremt hög sparkvot över 70 procent de senaste två åren, som allra högst runt 80 procent. Pandemin har förstås hjälpt till i ytterlighetsfallen då jag kunnat skjuta upp klädinköp samtidigt som jag kunnat laga mat billigt hemma.

3) Inkomster har ökat mer än jag hade räknat med och jag har också gjort ett par engångsinsättningar. Det förtar inte att avräknat de faktorerna överträffar jag fortfarande mina mål med över en halv miljon kronor.

Sammantaget innebär det att jag redan befinner mig på en nivå där jag kan göra FIRE om jag vill vilket var en målsättning. Men då jag inte äger någon bostad i Sverige och fortfarande gillar mitt jobb kommer jag köra på tills vidare. Tanken är också att flytta tillbaka till Sverige så småningom även om det nog dröjer 2-3 år ytterligare. Det gör att jag kommer återvända med en portfölj som dels uppfyller mina ursprungliga mål som utdelningsportfölj men dels också kryddar med ett par, tre riktigt fina innehav i miljöteknikaktier med tillväxtpotential. Skulle något av dem lyckas enligt plan ser framtiden riktigt ljus ut. Skulle de misslyckas är det inte hela världen för då har jag fortfarande en utdelningsportfölj som bör leverera 150 000 kronor årligen vid det laget.

Jag brukar främst räkna utdelning månads- och årsvis men så här fem år senare kan det vara trevligt att konstatera att portföljen sedan start har inbringat 165 000 kronor i utdelningar. Det motsvarar 2 750 kronor per månad utslaget över hela perioden. De 50 000 kronor jag får in i utdelningar i år är också lägre än de cirka 100 000-125 000 kronor per år som jag ursprungligen hade tänkt gneta ihop till följd av att jag har gjort en riktad större satsning i enskilda tillväxtaktier de senaste två åren. Nu när jag har stora positioner i Minesto och Azelio är tanken att jag ska koncentrera mig på defensiva utdelningsaktier igen för att bättre balansera portföljrisk igen.

Jag brukar också uppdatera portföljen årligen. I år väljer jag istället att lista de största innehaven av det enkla skälet att jag har en mycket stor position i Minesto efter emissionen och en stor position i Azelio. Jag tycker i grunden att man ska ha en bättre diversifierad och balanserad portfölj än vad jag har idag. Mitt val är aktivt efter att ha hållit på halva mitt liv sedan tonåren med aktier men vill inte uppmuntra sparare med mindre erfarenhet att spara på det sättet då det innebär en högre risk än en sund diversifiering. Jag är medveten om risken och har gjort ett aktivt val där jag är beredd att riskera hela insatsen in i dessa aktier för möjligheten att mångdubbla den på lång sikt. Men jag behöver inte heller kapitalet och kan sitta lugn.

  1. Minesto
  2. Azelio
  3. Kopparbergs
  4. Investor
  5. Axfood
  6. Handelsbanken
  7. Multiconsult
  8. TransAlta Renewables
  9. Realty Income
  10. Castellum 
  11. Boston Pizza
  12. Skanska
  13. J&J
  14. Inwido
  15. Cibus

Totalt har portföljen nu 48 aktier vilket är fler än de 4 från början men långt mindre än de 75 jag hade som mest. Jag har koncentrerat mig på färre aktier som jag följer mer aktivt. Några av de mindre innehaven är aktier som SWECO, Tomra och Vestas där jag har en såpass bra riskmarginal att det inte finns något skäl att sälja dem samtidigt som jag tycker det är för dyrt att öka. Slutsatsen blir att de får vara kvar.

På topp femton-listan finns tre månadsutdelare, vilket varit en målsättning för jämt kapitalinflöde. Det känns också tryggt att jag har stora positioner i Kopparbergs, Investor, Axfood, Castellum och J&J som är tänkta som ankare i portföljen för att ge stabilitet under svåra år som 2020. Börskraschen i mars förra året blev ett ypperligt tillfälle att öka position i dessa aktier på ovanligt låga nivåer. I Multiconsult är jag fullinvesterad och kommer inte öka mer. Aktien har nästan tredubblats sedan jag tog en slutgiltig position.

Mitt innehav i Minesto sticker ut. Många verkar vara nervösa över kursnedgången sedan årsskiftet. Men ärligt talat är det ju det bästa som kan hända om man är långsiktig investerare och trygg i vad företaget gör. Flera aktieprofiler har varit inne på att man ska skilja på aktiekursens utveckling och företagets verksamhet. Jag har också skrivit en del om det här tidigare och ska förklara igen hur jag resonerar.

Den väsentliga frågan för mig är inte att Minestos aktiekurs har tappat en tredjedel av sin värdering sedan i somras. Det väsentliga frågorna för mig är vad som har hänt i företaget sedan dess. Företaget har bevisligen lyckats flera gånger om med att sjösätta och ha kraftverket i drift. De har bekräftat att de har höjt märkeffekten med mer än tio procent mer än initialt förväntat. Deras kund SEV har dessutom oberoende av företaget bekräftat att kraftverket har levererat el i nät. Företaget har en ny strategisk partner i Schneider som öppnar upp en jättemarknad. De har en produktionsanläggning som redan idag är stor nog att bygga ett tiotal kraftverk per kvartal. De fick en täckningsgrad över 98 procent i nyemissionen och hade under våren en soliditet över 95 procent vilket är urstarkt för ett företag på väg in i kommersiell fas. Kapitalet räcker således mellan 3 till 10 år beroende på hur stora utgifter man uppskattar att de bär för de kommande parkprojekten och kommersiell expansion samt hur snabbt och i vilken omfattning de första intäkterna faller ut. Och då har de dessutom möjlighet att få ytterligare offentlig finansiering som varken professionella analytiker eller jag har räknat med i kalkylen. Pareto har även höjt riktkursen till 28 kronor. Enda gruset i maskineriet är att pandemin och strulet i somras försenade med ett par kvartal men det torde inte påverka den långsiktiga planen. Jag hade hoppats att verifieringen och första ordern samt intäkterna redan skulle ha kommit men samtidigt är jag väl medveten om att jag kanske var alltför optimistisk där. Det har trots allt varit tydligt hela vägen, vilket framgår i de professionella analyserna, att parkprojekten är 2-3 år bort och att betydande intäkter följaktligen kan förväntas 2023-2024. Men företaget upphandlar redan sina första kraftverk i MW-skala och den som har tålamod kommer se dessa i drift inom ett år.

Jag har nu kunnat fortsätta öka hela vägen ned till 20 kronor. Visst finns det en hög risk och om företagets kommersialisering inte lyckas är aktien naturligtvis inte värd 20 kronor. Men omvänt är det närmast löjligt hur lite marknaden prisar in framtida intäkter i Minesto just nu. Om man utgår från Paretos uppskattningar av intäkt per kraftverk och en blygsam vinstmarginal på femton procent gör företaget grovt räknat en intäkt på 3,5 öre per aktie per installerad MW. Det innebär att Minesto behöver installera 28,5 MW årligen för att motivera ett P/E-tal på 20. Men nu är Minesto ett tillväxtföretag som bör värderas till en väsentligt högre P/E mellan 40-80 (jämför med vad Vestas och Tomra fortfarande värderas på trots lägre tillväxtpotential). Med det i åtanke behöver Minesto installera mellan 7-14 MW årligen för att motivera ett P/E-tal 40-80. Minestos första två demonstrationsparker kommer vara i 10 MW-skala vilket ensamt därför försvarar nuvarande värdering. Men om de blir kommersiella kommer man naturligtvis inte bygga så små parker. Som jämförelse har man talat om parker på 30 MW på Färöarna och 80 MW i Wales. En enda park årligen av de senare skulle räcka till att motivera en många gånger högre värdering än idag enligt räkneexempel ovan och vad flera sådana parkorders årligen skulle innebära vill jag inte ens skriva rakt ut. Där är själva grunden till min tilltro till företaget och varför jag fortsätter öka och behålla. Det här är ett företag som om de lyckas kommer få monopol under överskådlig tid framåt på en marknad som överstiger lågt räknat 600 GW totalt. Det här är också ett företag som redan vid 2-300 MW installerat kommer ha ett pris (LCOE) som är mer konkurrenskraftigt än havsbaserad vindkraft samtidigt som man till skillnad från vindkraft erbjuder baskraftslösningar som inte syns. Med tanke på hur enorma investeringar som görs i havsbaserad vindkraft just nu är framtiden uppenbart ljus om kommersialiseringen lyckas.

Min slutsats blir att jag inte kan komma på mycket bättre förutsättningar att gå in och öka i ett förhoppningsbolag avseende vad företaget presterar, bra kundrelationer och finansiella stabilitet. Som jag ser det är det en skänk från ovan som långsiktig investerare att plötsligt kunna handla en aktie man tror på och följt länge till en tredjedel av priset man var beredd att betala för att öka ett år tidigare. Därför tar jag aktiekursens utveckling med ro. Någonstans när jag en dröm om att försöka bygga ett långsiktigt innehav på 0,1 procent av företagets totala antal aktier. Det är nog inte helt realistiskt då jag skulle få göra alltför mycket avkall på min utdelningsstrategi men jag är glad och mycket tacksam över att jag har fått fortsätta bygga på innehavet på dessa nivåer under våren. Det kommande året med första sjösättningen i 1MW-skala samt första sjösättningen i Frankrike ska bli mycket spännande att följa.

När det gäller Azelio skriver flera andra redan mer aktivt och ingående om den aktien. Men det är också ett innehav som har en uppenbart stor potential. Testet för mig blir att de bevisar att de faktiskt omvandlar samförståndsavtal till orders i år. Där är det fortfarande upp till bevis. Jag är inte fullt lika övertygad om deras unika nisch eller förmåga att hålla tidsplan som det brukar surras om men företaget har samtidigt en så uppenbart stor potentiell marknad att det spelar mindre roll då uppsidan är mer än god nog ändå.

Climeon har paradoxalt nog haft det motigare trots att företaget redan får in intäkter och har igång sin produktion. De har drabbats av pandemin och jag tror mycket på företaget men de har en del att bevisa när det gäller att sälja orders i skala till nya kunder.

Avslutningsvis ska det bli väldigt roligt att både bygga utdelningsportfölj och följa Minestos resa framöver. Mina närmaste mål är att passera 100 000 kronor per år i utdelningar vilket jag borde kunna klara om ett par år och därefter sikta mot 150 000 kronor per år. När det gäller kapitalmål vill jag passera milstolpen 4 miljoner netto för aktieportföljen vilket jag bör klara i år om Minesto inte kraschar fullständigt. Därefter är nästa milstolpe 5 miljoner vilket bör vara inom räckhåll på ett till två års sikt.

söndag 13 juni 2021

Nasdaq Green Equity - hur mycket klokare blir hållbara investerare egentligen?

Har länge efterfrågat en grön stämpel för aktier. Därför blev jag väldigt nyfiken på Nasdaqs bägge grönaklassningar för aktier. Som jag ser det är det i första hand en fråga om information till konsumenter och investerare vilket är bra. Samtidigt förhåller jag mig kritisk till vad stämpeln inte innebär.

OBS! Vänligen respektera att detta inlägg är skrivet från en hållbar investerare som är genuint intresserad av miljö och hållbara investeringar riktat till likasinnade. Jag gillar idén med miljömärkning av aktier och företags miljöarbete. Det är något jag i sig välkomnar och har efterfrågat länge. Just därför förhåller jag mig också kritisk till det jag tycker kan göras bättre och är faktiskt rätt besviken på resultatet. För mig är det en fråga om kvalitativ och relevant information till investerare och konsumenter.

Så här kommer de bägge miljöklasserna se ut.

Tidigare i veckan lanserade Nasdaq sina bägge miljöklasser Nasdaq Green Equity Designation, som riktar sig till företag som redan idag har ett bra hållbarhetsarbete, och Nasdaq Green Equity Transition Designation, som riktar sig till företag som växer in i att bli mer hållbara. Cicero Shades of Green och V.E. (Moodys) är kontrakterade för att genomföra hållbarhetsutvärderingen. Inledningsvis kommer märkningen finnas för svenska, norska, finska och danska aktier och man utvidgar i framtiden eventuellt till isländska och baltiska aktier. Även aktier på First North kan ansöka om grönmärkningarna.

För att kunna grönklassas och få Nasdaq Green Equity Designation måste minst 50 procent av bolagets omsättning och investeringar vara ”gröna” och att mindre än 5 procent av omsättningen kommer från fossila aktiviteter. Jag tycker att det låter som en ganska blygsam ambition givet att kvalificeringen av "gröna" är rätt allmänt hållen och inte särskilt progressiv. Nästa fråga blir vad de där 5 procenten har för krav för uppenbarligen finns en gråzon mellan "gröna" och "fossila aktiviteter". Det är för övrigt rätt få företag i Sverige som idag har mer än 5 procent av verksamheten i "fossila aktiviteter".

Ännu lurigare är Nasdaq Green Equity Transition Designation. 50 procent av bolagets investeringar måste vara gröna. Den här märkningen inriktar sig mer på företag som ställer om till ökad hållbarhet. Samtidigt får högst mindre än 50 procent av verksamheten komma från "fossila aktiviteter". Mig veterligen finns det inget större noterat svenskt företag som har mer än halva sin verksamhet från "fossila aktiviteter" idag. Därför tycker jag att det är en högst tveksam kvalitetsstämpel som inte säger mycket. Där är inte precis Naturskyddsföreningens Bra Miljöval eller nordiska Svanmärkt som står för betydligt högre och tydligare miljökrav där man som konsument kan vara trygg i att företaget i allt väsentligt är ett bra miljöval.

Min gissning är att de flesta OMX30-företag, kanske rent av i stort sett alla, redan idag uppfyller det kriteriet. Därför tycker jag att det finns en risk att lite av poängen med miljömärkningen går förlorad. Det blir som etikfonder som sorterar ut vapen (SAAB), Tobak (Swedish Match) och Alkohol (Kopparbergs) med resultatet att du som konsument ändå får nästan samma indexfondprodukt men får betala mer för besväret. Man går helt enkelt miste om att styra in marknaden på att gynna de mer progressiva företagen som gör ett föredömligt och proaktivt arbete medan medelmåttorna åker med av bara farten. 

I korthet riskerar det bli gröna fastigheter och gräsklippare för hela slanten medan de företag som verkligen tar fram progressiva miljölösningar är för små för att ha personalresurser att ta sig igenom det här ännu på något år. Även om 100 000 kronor inte är en drakoniskt hög avgift är det ändå inget som växande småföretag med en i grunden sund verksamhet kommer prioritera. Därför kan märkningen paradoxalt nog tendera lyfta fram redan etablerade företag med ett bra men som helhet ganska blygsamt hållbarhetsarbete medan de aktier som hållbara investerare verkligen ser som framtidslösningar för en hållbar omställning inledningsvis antagligen inte ens kommer göra sig besväret att få den här märkningen.

Så ser det också ut inledningsvis då det är övervikt på fastighetsaktier samtidigt som man bara har ett cleantech-företag, där det senare nog är det som de som vill investera i miljö är mest intresserade av.

För enkelhets skull har jag godtyckligt översatt kriterierna som nämns nedan men ni hittar dem här (länk).

Vi börjar med det som är bra. Att företag rapporterar sina växthusgasutsläpp är positivt och värdefull information som investerare. Likaså är det bra att företag uppmuntras till nettonollutsläpp och att sätta upp vetenskapligt baserade mål.

Det är lite typiskt finans att man försöker kvantifiera andel av omsättning, vinst och CAPEX som blir "grön" och följer EU:s taxonomi. Man räknar och kvantificerar istället för att kvalificera och titta kvalitativt på företagets miljöpåverkan (nu överdriver jag, det gör kontraktörerna förstås i någon mån också men min poäng är att jag hade velat se störst fokus där). Samtidigt tycker jag att det är lite roligt att man faktiskt kvantifierar detta och visar på de gröna värdena i företaget.

Det bör noteras att taxonomin är ett nytt koncept varför det är rimligt att förvänta sig att Nasdaq kommer utveckla hur de här märkningarna implementerar taxonomin allt eftersom vi får mer tydlighet kring detta.

Publicerar företaget en miljö- eller hållbarhetspolicy?

Finns det något större företag på Stockholmsbörsen som inte gör det idag i någon form? Det intressanta är innehållet och åtgärderna. På motsvarande sätt är det bra att det finns krav om att kunder/leverantörer behöver följa en code of conduct men en sådan har väl de flesta företag? Det har inte hindrat otaliga skandaler i H&M trots en in grunden rigid och seriös uppföljning av leverantörers verksamhet. Återigen är det innehåll och efterlevnad som är det väsentliga. Det spelar igen roll om 90 procent av leverantörerna följer din code of conduct om de få som inte gör det ställer till en miljöskandal. Fråga AAK.

Hållbarhetstillsyn från styrelse/företagsledning

Här är ett annat kriterium som jag tror att de flesta företag på Stockholmsbörsen på ett eller annat sätt redan uppfyller. Om det inte finns en sådan funktion i styrelsen har nästan alla större företag en miljö- eller CSR-chef som rapporterar direkt till VD, och i sin tur till styrelsen, i de här frågorna. Återigen förstärker det bilden att man slår in sedan länge öppna dörrar. Intressant är dock att de frågar om det finns incitamentsprogram till ledning för att leverera på hållbarhetsmål.

När det gäller energimix behöver företaget lista topp-3. Något märkligt kan jag tycka då den fjärde energikällan kan ha betydande miljöpåverkan, inte minst om den inte är förnybar.

Därutöver måste bolaget sätta upp KPI:er i linje med Parisavtalet och låta sig hållbarhetsgranskas av ovan utsedda parter.

Sammanfattningsvis tycker jag å ena sidan att det är roligt och bra att vi äntligen får en märkning av hållbara aktier. Det välkomnas. Samtidigt är jag å andra sidan tveksam till om det kommer att gå att sålla ut de mest hållbara aktierna. Jag misstänker att det istället snarare blir ett redskap för att sålla ut aktier som underpresterar. Inledningsvis ser det också ut som att man kan missa flera av de mest intressenterna då det än så länge bara är ett cleantechföretag som är med. Jag hade gärna sett en tredje mer progressiv märkning av typen 90-95 procent av företagets verksamhet/värde är hållbart för jag tror att det här är krav som de flesta storföretag på Stockholmsbörsen redan lever upp till. Kanske kommer det i framtiden?

Oavsett är det ett välkommet initiativ och det ska bli intressant att se vilka företag som nu hakar på.

lördag 29 maj 2021

Maj 2021 - ännu en fin utdelningsmånad

Också maj blev en fin utdelningsmånad på till sist 12 813 kronor. Det är nästan en tusenlapp lägre än i april men den fina nyheten är att utdelningen nu är så hög att jag skulle kunna leva på den under dessa bägge månader. Det sporrar till fortsatt utdelningsinvesterande i höst.


Totalt var det 20 aktier som bidrog till utdelningen. Av dessa stod Kopparbergs för nästan precis hälften. Jag tackar återigen den vänliga själ som hade godheten att sälja aktier till mig för 98 kronor styck i mars förra året. Jag har alltså redan fått återbetalt 6,8 procent av den investeringen i år och förväntar mig minst lika mycket åter nästa vår. Andra betydande utdelare är Investor, Inwido, Nordic Waterproofing samt Resurs. Den senare har jag funderat lite på att sälja för att minska belåningen och eventuellt återköpa senare men såg nu att de ska dela ut försäkringsverksamheten till aktieägarna så avvaktar lite. 

Jag har i maj passerat 2020 års totala utdelningar och redan under juni kommer jag även passera 2018 års totala utdelningar. Det är en bit kvar till 2019 års utdelningsnivå men den kommer passeras under hösten.

Jag följer min plan och amorterar ned belåningen efter inlösen av teckningsoptioner i Minesto förra månadsskiftet. Därför blir det väldigt få köp och endast inom ramen för befintliga utdelningar. Jag har återinvesterat utdelningen i Cibus, som nu ska listas på Stockholmsbörsens huvudlista inom kort. Utdelningsandelen i Cibus är fortfarande hög men de gör nya förvärv och kommer succesivt öka vinsten allteftersom hyresintäkter från dessa trillar in och belåning amorteras ned. Direktavkastningen är fortfarande på försvarbara 5 procent, alltså högre än lånräntan, vilket i kombination med månadsutdelningen gör att jag tycker att Cibus är en av få aktier som det är försvarbart för mig att öka i just nu. Så länge värderingen inte sticker alltför mycket (under 4 procents direktavkastning) kommer jag nog återinvestera utdelningen löpande från och med nu. Jag har också ökat i högst blygsam skala i ett par miljöteknikaktier. De handlas till såpass låga värderingar just nu att jag tyckte risk-reward var försvarbar.

Annars händer det mycket på både ett privat och professionellt plan just nu i takt med att samhället öppnas upp så sakteliga vilket har gjort att jag åter haft mindre tid till aktier och sociala medier än tidigare. Därför lär det bli låg aktivitet också i sommar. Närmast väntar jag med spänning på att Minesto har bolagsstämma på onsdag. Framförallt är jag mycket nyfiken på vad VD Martin Edlund kommer säga i sin sedvanliga kommunikation med marknaden. Förväntar mig inga egentliga nyheter för mig som följer företaget aktivt men inriktningen i hur han kommunicerar visionen för det kommande arbetsåret är ändå viktig.

Portföljvärdet har ökat något sedan i maj och passerat 3,8 miljoner kronor netto samt en bra bit över 4 miljoner kronor brutto. Sharpekvot är 0,78 och standardavvikelsen har minskat något till 48,06 procent vilket fortfarande är väl högt.

torsdag 27 maj 2021

Pareto höjer riktkursen för Azelio - och tankar om värdering av tillväxtföretag

Pareto släppte i morse en reviderad analys av Azelio där de höjer riktkursen från 50 kronor till 80 kronor.

Den konstaterar som tidigare stor potential men reviderar faktiskt ned vissa prognoser något. Samtidigt är risken i företaget väsentligt lägre idag då tekniken är verifierad och företaget i princip står redo för massproduktion i sin fabrik i Uddevalla. Som alltid är den här typen av riktkurser på tolv månaders sikt med högst 4-5 år framåtblickande varför det finns mer potential på längre sikt än så.

Precis som Pareto säger är den stora utmaningen för Azelio att under det kommande året visa att man kan omvandla samförståndsavtal (MoU) och det stora principiella intresset för tekniken i konkreta orders som renderar vinster. Det är rimligt att anta men det finns samtidigt konkurrens på marknaden där det är avgörande att Azelio lyckas bevisa att deras lösning är mest kostnadseffektiv i den nisch de har specialiserat sig i. Pareto tar i sin analys också höjd för detta då de räknar med att Azelio klarar att producera 50 procent av produktionsmålet i sin fabrik i Uddevalla. De har också justerat ned något till följd av att saker har tagit lite längre tid än ursprungligen planerat till följd av pandemirestriktionerna.

Vi kan utläsa ur analysen att Pareto bedömer att MoU kommer ha omvandlats till ett ordervärde om 172 MW år 2024, vilket motsvarar 76 procent av Paretos egna estimat där det också finns ett par MoU från Masdar och Masen utan tillkännagiven storlek på order. Samtidigt konstaterar Pareto att det nuvarande antalet konkreta order ännu är blygsamt. Det här är dock enligt plan då det först är under hösten och början av nästa år som orders ska börja omvandlas när serieproduktion i Uddevalla startar. Pareto noterar också att de flesta partners lär börja med små orders initialt för att bekanta sig med tekniken. Ett sådant upplägg finns redan specificerat i de flesta MoU där installationerna sekvenseras gradvis år för år.

Vi ser en estimerad vinst per aktie på 2,45 kronor redan år 2023. Det innebär med en enkel överslagsräkning att aktien i skrivande stund handlas till P/E 21 på 2023 års uppskattade vinst och att den nya riktkursen på 80 kronor motsvarar P/E 33. Noterar att det inte på något sätt är anmärkningsvärt högt för ett miljöteknikföretag med en utstakad tillväxt framför sig. Noterar vidare att Pareto uppskattar att vinsten ökar med 83 procent under 2024 jämfört med 2023. I mitt tycke är det därför en fullt rimlig värdering på som fortfarande tar hänsyn till att det alltjämt finns en risk i företaget men ändå prisar in en hel del potential. Men bara för 2-3 år fram i tiden och därefter finns ytterligare tillväxtpotential.

Pareto räknar vidare med att det egna kapital företaget har räcker in i positivt kassaflöde. Det är i sig ett mycket viktigt besked då kapitalrisken är lägre än tidigare och vi nu har fått den emission som jag förväntade mig ifjol. Rent konkret bedömer de att positivt kassaflöde uppnås 2024 och dramatiskt förbättrat kassaflöde 2025. Återigen att det finns ytterligare tillväxtpotential.

Personligen valde jag trots detta att inte öka på dagens nyhet av det enkla skälet att jag redan anser sedan tidigare att det är rimligt att Azelio värderas på de nivåer Pareto skriver i sin reviderade analys. Jag är därtill redan fullinvesterad i aktien utifrån hur stor position jag är bekväm att ta i detta skede. Det som kan få mig att öka ytterligare är nya företagsspecifika händelser som ökar sannolikheten att de går med vinst, dvs första kommersiella ordern i större skala. Den tror jag kommer senare i år men vill invänta det innan jag tar en alltför stor position. Naturligtvis innebär det att jag kommer få betala väsentligt mycket mer för de aktier jag köper ytterligare då men då är riskbilden också en helt annan än hitintills.

Kommentar om Minestos värdering

Ser att det är en diskussion igen om P/E och värdering av Minesto. Jag har skrivit om det flera gånger tidigare på bloggen. Minesto kan värderas på precis samma sätt som Azelio. Man behöver ha en rimlig uppskattning om pris per kraftverk och marginal varefter man kan göra en uppskattning av hur många kraftverk som behöver säljas för att nå en viss aktiekurs eller ett visst P/E-tal.

Både Pareto och Västra Hamnen räknar med ett försäljningspris om cirka 30 miljoner kronor per 1 MW installerat. De räknar initialt med en marginal på 15 procent. 

Här vill jag påminna om att kraftverken redan är effektivare än antaget i dessa bägge analyser varför det finns möjlighet att höja priset med åtminstone 10 procent. Här vill jag också påminna om att företaget själva räknar med en marginal i linje om branschen på 20 procent när de är etablerade. Men eftersom det är några år fram i tiden använder jag analytikernas uppskattningar i detta räkneexempel.

Om man delar 15 procent av 30 miljoner kronor med totalt antal aktier får man grovt avrundat cirka 3,3 öre per aktie i vinst per 1 MW installerat. Det innebär att Minesto behöver ett P/E-tal runt 40 för att försvara Paretos riktkurs på 28 kronor efter de första 2*10 MW installerade som redan planeras på Färöarna och utanför Wales kust.

Givet att risken har minskat väsentligt vid det laget då Minesto når break even och tassar på positivt kassaflöde och en blygsam vinst kommer marknaden med stor sannolikhet värdera företaget till höga P/E-multiplar. Det är också då institutionella investerare och fonder börjar gå in i företaget. 

Givet att företaget redan på sina två huvudmarknader har kända potentiella projekt till mellan 100-200 MW är det därför inte rimligt att värdera företaget endast på 20 MW sålda kraftverk per år. Hur mycket de ska värderas till i framtiden låter jag som alltid vara osagt då jag tycker att poängen är att man ska räkna och tänka efter själv. Men helt klart är att marknadens nuvarande värdering är blygsam och fullt rimlig.

Man ska komma ihåg att  det naturligtvis finns en risk i både Azelio och Minesto att kommersialiseringen inte lyckas och i så fall är aktierna självklart inte värda dagens värdering. Men bägge är ett case där man investerar i förhoppningen att de lyckas eftersom uppsidan är så stor om allt går enligt plan kommande år.

Avslutande reflektion kring värdering av tillväxtföretag

Anledningen till att jag alltid räknar på vad mina innehav är värda i olika scenarion är att man själv har mer kontroll. Då har man också ett försprång jämfört med de som inte gör det. Idag köper många för att Pareto talar om för dem att Azelio med rimlighet kommer vara värt över 80 kronor per aktie. Men ironiskt nog har värdet i företaget Azelio varit precis detsamma tidigare i maj som vid börsens stängning idag. Nästa gång Pareto reviderar upp riktkursen för Minesto, vilket är sannolikt då det har skett bekräftelse av teknik i drift samt ett viktigt partnerskap med Schneider sedan förra riktkursen, reagerar köparna troligen likadant i Minesto. Ironin är att de få som bildar sig en egen uppfattning om ett företags värde och har tålamod att sitta lugn och åka med på resan ofta är steget före de många som inte orkar göra sin hemläxa.

Läs professionella analyser. De är välskrivna och ger en bra grund för att förstå hur ett företags verksamhet ser ut, hur det värderas och varför. Det gör det lättare för dig att vara ett steg före marknaden för när företaget kommer med nyheter, positiva eller negativa, vet du redan i vilken mån det är inprisat i aktiekursen eller inte. Det minskar risken att du agerar i affekt då du redan är mentalt förberedd på scenariot. Det har tidigare varit kostnadsfritt att prova på Pareto men vet inte vilka villkor de har i skrivande stund. När det gäller Azelio har Syding också gjort mycket detaljerade och pedagogiska sammanställningar av hur företaget kan värderas utifrån framtidsutsikter och olika scenario.

Tänk dig att du snickrar ihop en glasskiosk. Initialt har du kostnader direkt och indirekt för material, arbetet och den tid det tar att snickra ihop kiosken. Därtill måste du köpa glassarna. Därför måste du sälja ett visst antal glassar innan du når break even och går med vinst. Men din vinstmarginal kommer öka med tiden allteftersom dina fasta kostnader betalas av. Du kommer då få råd att återinvestera vinst i verksamheten och kan t.ex. få råd att sälja choklad också. Då ökar din vinst ytterligare. Min poäng är att om du värderar glasskiosken efter den vinst du har när du har sålt dina första 100 glassar efter att du gör break even och börjar gå med vinst gör du ett misstag. Den stora risken fanns nämligen innan du gick med vinst och satt med kostnaderna men den är betydligt lägre när du redan är igång och har etablerat dig på marknaden. Naturligtvis kommer den stora förtjänsten när alla fasta kostnader är tagna men du fortsätter sälja och expandera verksamheten. Precis så fungerar det med Azelio och Minesto också!

Då och då dyker det upp de som säger att företaget idag knappt har någon omsättning. Det är riktigt. Men som exemplet med glasskiosken visar kan du inte värdera en start-upp som om den knappt är lönsam för då missar du hela poängen. Frågan blir om du tror att det lönar sig att sälja glass över huvud taget eller ej. Om nej, investera inte alls. Om ja, räkna då på vad glasskiosken kan vara värd i ett rimligt scenario när den går med vinst. I Azelios fall är det initialt precis som Pareto skriver en viss procent av förväntad produktionskapacitet på kända samförståndsavtal (MoU) diskonterad med räntekostnaden (det finns alltså fortfarande mer uppsida men de gör en rimlig riskjustering för att ta höjd för risken). I Minestos fall är det precis som Pareto skriver om dem att du förenklat bör kunna räkna med att de säljer åtminstone en normalstor park om året om 3-5 år (det finns fortfarande uppsida också här då ett företag som Vestas när de är i drift naturligtvis bör kunna sälja mer än en park per år om tekniken är kommersiellt gångbar).

Gör dig själv besväret att räkna. Gör dig själv besväret att läsa analyser och sätt dig in ordentligt vad företaget gör. Lyssna på deras företrädare när de kommunicerar med marknaden. Men ta också in kritiska synpunkter och lyssna lika mycket på dem. Det spar dig en hel del energi i längden för då kan du ta det lugnt när det kommer nyheter för du har redan tänkt igenom det scenariot när du gjorde din hemläxa.

OBS! Jag äger aktier i Azelio och Minesto som är mina näst största respektive största innehav där jag ser mig som under nuvarande ekonomiska förutsättningar långsiktigt fullinvesterad. Som inlägget illustrerar är det viktigt att alltid göra sin egen analys och läsa in sig ordentligt på företagen man investerar i. Detta inlägg ska därför inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation utan endast en reflektion över professionella analyser av de bägge aktierna.