onsdag 15 augusti 2018

Bedrägligt läge i Boston Pizza

Boston Pizza är en av mina favoritaktier just för att det är en månadsutdelare i "livsmedelssektorn". Aktien har fallit tillbaka rejält och utdelningsandelen är just nu högre än vinsten varför jag ville titta lite extra på företaget för att ta ställning till om jag vill öka eller nöjer mig med den före sommaren numer rätt blygsamma portföljandelen. Rapporten för det andra kvartalet hittar ni här och presentationen här.


Boston Pizza har ett skattetekniskt upplägg i Kanada som en slags inkomstfond. En konsekvens av detta är att de delar ut nästan hela sin vinst. Det gör samtidigt aktien sårbar i tider då vinsten sjunker eftersom det med stor sannolikhet också innebär en utdelningssänkning då det är mindre sannolikt att företaget tar av kassan. Svenska aktier som krisar, t.ex. Clas Ohlson och H&M, kan ta av kassan något år och de har ändå de senaste åren haft en lägre utdelningsandel än Boston Pizza.

Det är därför oroande att det företaget kallar distribuerbar kassa per enhet minskade med hela 3,7 procent under det andra kvartalet. Mycket riktigt behöver Boston Pizza också dela ut mer än sina totala intäkter under året för att bibehålla utdelningen. Utdelningsandelen är 103 procent under det andra kvartalet (99,1 procent 2017) vilket dock är något ned jämfört med 107,8 procent utdelningsandel sedan årsskiftet (104,6 procent 2017). Det säger sig självt att detta är ohållbart på lång sikt om vinsten inte återkommer till tidigare nivåer igen. Den distribuerbara kassan ökar med 2,8 procent jämfört med samma period ifjol vilket förklarar att utdelningsandelen faller tillbaks något jämfört med tidigare i år.

Boston Pizza uppger dock en extern delförklaring till det sämre resultatet. Det är nämligen så att provinsregeringen i British Columbia på kanadensiska östkusten har genomfört en generell skattehöjning om 1 procent som trädde i kraft vid årsskiftet. En annan lite udda förklaring som man får förmoda har att göra med det skattetekniska upplägget och att den för höga utdelningsandelen urholkar eget kapital är att ränteintäkterna minskade dramatiskt under den gångna perioden.

Boston Pizza är förvisso redan väletablerade i Kanada men de fortsätter öppna nya och renovera existerande restauranger. De beräknas ha en blygsam tillväxt på 3 procent årligen. Då ska man komma ihåg att Kanada de senaste åren har haft en något högre inflation och ränteläge än Sverige, i juni ungefär 2,5 procent mätt i konsumentprisinflation. Kontentan är ändå att företaget som helhet växer vilket torde ge goda förutsättningar att bibehålla en utdelning på över 5-6 procent över tid.

Försäljningstillväxt. Beklagar liten bild men Bloggers grafiska lösningar krånglar. 
Vill ni se diagrammet i högre upplösning finns det i rapporten ovan.

I årets andra kvartalsrapport fortsätter tillväxten men i blygsam skala. Övergripande bruttoförsäljningar ökade med 1,8 procent medan försäljningstillväxten från samma restauranger ökade med 0,3 procent. Eftersom försäljningen minskade något samma period ifjol är det som diagrammen ovan visar ett välkommet besked som indikerar ett blygsamt trendbrott.

Franchiseförsäljningen var däremot negativ under perioden men minskningen lägre än föregående år. Boston Pizza förklarar att de regioner som är mest beroende av den kanadensiska olje- och gasindustrin ser en större nedgång som kompenseras av positiva resultat i andra områden, inklusive online. Att makrofaktorer förklarar minskningen är lugnande. En ny restaurang har öppnats under kvartalet samtidigt som ingen har stängts. Det framgår också att företaget fortsätter investera i onlineerbjudanden inklusive sin app liksom investeringar i renovering av befintliga restauranger.

Kanelbullekluster hör till kvartalets nyheter!

Jag har sedan länge haft ett uttalat mål att öka i mina månadsutdelare och gillar därför diversifieringen Boston Pizza erbjuder eftersom den till skillnad från merparten månadsutdelare inte verkar i fastighetssektorn. Boston Pizza har länge varit värderad i överkant över 21 CAD/aktie. Nu valde jag ändå att passa på att öka igen när aktien handlas till en yield on cost på 7,5 procent. Detta väl medveten om att risken finns för sänkt utdelning men min kalkyl är att de kan sänka utdelningen med över 40 procent och jag har ändå en försvarbar utdelning. Därför tyckte jag att det var ett tillfälle att långsiktigt ta den risken för att bibehålla en långsiktigt rimlig portföljandel.

Pizzamarknaden är högt konkurrensutsatt och allt hänger därför på att Boston Pizza lyckas vårda sitt varumärke. Även om företagets fina historik talar för att de nog kommer lyckas vårda sitt varumärke vågar jag mig ändå inte på en större portföljandel än 1 procent på riktigt lång sikt och 2 procent på kortare sikt. Just nu har jag ungefär 1,5 procent vilket känns ganska lagom.

OBS! Som vanligt utgör inlägg på bloggen inte finansiell rådgivning. Gör din egen analys.

tisdag 14 augusti 2018

Lyckat test för Minesto - aktien rusar

Minesto släppte under morgonen ett pressmeddelande (länk) som upplyser om att de inledande driftsättningstesterna av havsenergitekniken Deep Green har slutförts utanför Wales kust. Flera funktionaliteter har testats framgångsrikt under olika väderförhållanden, däribland kontrollsystem, system för sjösättning och urtagning, anslutningar och kommunikationssystem.

Som Minesto själva skriver återstår nu dels att själva undervattensdraken ska kunna flyga i kompletta 8-formade banor under vattnet, vilket Minesto nu skriver att de bedömer den vara redo att göra. Därtill ska verifiering av elproduktionen göras där en utestående fråga är om kraftverket förmår producera så mycket el som företaget uppskattar.

På längre sikt är naturligtvis kommersialiseringen en avgörande fråga. Hur snabbt och enkelt blir det att få ekonomi i produkten och dess storskaliga produktion? Behöver produkten anpassas för att kunna produceras på ett mer lönsamt sätt? Här tror jag dock att Minesto ligger bra till för man har redan flera potentiella kunder när det väl visat sig om tekniken verkligen fungerar i stor skala.

Jag har valt att öka i Minesto de senaste dagarna och ökade mitt innehav med ytterligare fyra procent vid börsöppning i morse. Minesto är ett fint exempel i svårigheten i att vara långsiktig. Marknaden verkade ha gett upp när inga nyheter hade kommit under sommarveckorna trots återkommande uppgifter om att de bägge fartygen har arbetat intensivt hela sommaren för att genomföra tester. Ibland är det som om folk måste ha nyheter stup i kvarten för att inte bli oroliga. Mitt förhållningssätt är tvärtom att fortsätta äga aktien så länge inga nya negativa nyheter kommer som omprövar mitt ursprungliga antagande om att köpa aktien, status quo är bra intill motsatsen bevisas. Det har det aldrig gjort och därför har jag, så här långt, belönats när jag kontinuerligt har ökat vid varje nedgång utan nya nyheter. Vad som blir avgörande är förstås om ovanstående kvarstående utmaningar lyckas eller inte. Därom vet vi inte idag men dagens besked var ännu ett steg i rätt riktning.

Som följd av nyheten rusade aktien i morse. Jag kunde ha tagit hem en vinst på 50 öre per aktie på de aktier jag köpte vid börsöppningen men tror långsiktigt på det här och valde att avstå. Senast tog jag hem några swingtrade för tidigt och nu ser jag ingen anledning att göra det utan kan lugnt invänta nästa nyhet från Minesto. Aktien mattades av en kvart efter börsöppningen, antagligen för att daytraders tog hem sina vinster. Återstår att se om aktien fortsätter uppåt de kommande två dagarna eller om marknaden ser det som att den är lagom värderad runt 8 kronor i väntan på den slutgiltiga bekräftelsen om att elproduktionen fungerar i full skala i havet.

OBS! Jag skriver om en aktie som jag själv äger, tycker mycket om och följer aktivt. Detta inlägg ska därför alltså inte ses som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

onsdag 1 augusti 2018

månadssammanfattning juli

För första gången sedan årsskiftet har jag fått tid att titta lite mer ingående och har därför hunnit sätta mig ned och göra en ordentlig månadssammanfattning snarare än bara notera månadens utdelningsstatistik. Juli månad är traditionellt en av årets svagaste utdelningsmånader. Framförallt Bosjö, Hemfosa och Sydsvenska Hem av totalt tio aktier med utdelning under juli månad innebar ändå att utdelningen landade på 1 626 kronor. Det är en ökning med 55 procent jämfört med juli ifjol. Den lägsta ökningen i år jämfört med första halvårets månader men det beror också på att aktier har ändrat kalendermånad på sin utdelning. Augusti månad kommer bli årets mest knapra utdelningsmånad där prognosen är cirka 500 kronor med beaktande av att valutakurser och ökning i månadsutdelare möjligen kan öka något ytterligare.


Nu blev det en väntan ända in på mållinjen för att se om portföljen skulle klara att stanna över 900 000 kronor vid månadsbokslutet eller inte. Efter att ha passerat 900 000 kronor tidigare i veckan stängde börsen till sist drygt 400 kronor från det målet. Det ska då samtidigt sägas att jag har hela 36 procent kvar av min månadsinsättning som jag har valt att ännu inte föra över till Avanzadepån. Och typiskt nog hade valutakursen ensam före börsöppning den 1 augusti gjort att portföljen letat sig upp till 900 729 kronor.

Framförallt har jag äntligen fått tid under en undantagsvis mulen semesterdag att sätta mig ned och räkna ihop alla mina intäkter från försäljningar det senaste året. Jag har inte ägnat mig åt särskilt mycket trading sedan årsskiftet men kan ändå konstatera att min portfölj hittills har dragit in 5 987 kronor i avkastning från försäljningar, förluster också inräknat i den siffran. Det motsvarar 0,67 procent av portföljens värde och är ett trevligt tillskott.

Portföljen ligger just nu plus 8,8 procent. Det kan tyckas att det är rätt blygsamt men med tanke på att jag investerar utifrån premissen 4 procent utdelningar årligen och gärna 1 procent värdetillväxt därtill är det faktiskt ganska precis där jag förväntar mig att jag ska ligga utifrån min investeringsstrategi. Jag har en defensiv tråkportfölj som inte ens försöker slå index och är mer än nöjd med att den har ökat snabbare än jag hade förväntat mig och att mina totala utdelningar nu uppgår till 23 790 kronor.

Mitt mål var egentligen att portföljen skulle vara värd minst 800 000 kronor den sista augusti och det har jag redan uppnått. Jag kommer därför med mycket stor sannolikhet uppnå mitt miljonmål för aktieportföljen, som jag hade uppskattat till årsskiftet, redan någon gång under hösten.

Jag har planerat att uppdatera statistiken över portföljens utveckling jämfört med mina insättningar men har inte fört statistik under första halvåret i år så det får bli lite detektivarbete en regnig sommardag innan det inlägget publiceras men det kommer så småningom.


Har tagit bort skatteposten eftersom det blev för omständligt att räkna på både ISK-skatt enligt deklarationen och de KF-skatter jag får separat. Utländsk källskatt drar jag alltid av på utdelningarna och har ännu att se fram emot min första källskatteåterbäring. Översiktligt har jag betalat cirka 5 000 kronor i skatt på portföljen de senaste 18 månaderna.

Min sharpekvot var ifjol stadigt över 1 och stundtals runt 2. Den senaste tiden har den rört sig på lite mer pinsamma nivåer och landade i juli på 0,58. Jag fäster förvisso inte så hög vikt vid sharpekvot eftersom jag köper aktier långsiktigt för utdelning oavsett trend. Samtidigt tycker jag att den är en indikation på att jag gör något fel och tar för stor risk i för många svaga aktier när den är låg. En sharpekvot runt åtminstone 1 är min målsättning. Jag tror fortfarande att det är flera stora innehav som Clas Ohlson, H&M, MQ, Skanska och Serneke som tynger portföljen. Också Handelsbanken som är ett stort innehav är ned något. Nu har jag valt att lita långsiktigt på samtliga dessa aktier men som en försiktighetsåtgärd då innehaven redan är rätt beskedliga ökar jag sällan i dessa aktier och unnar mig nu när portföljen närmar sig miljonen att istället öka i stabilare aktier som t.ex. Investor.

Standardavvikelsen är inget självändamål och jag vill gärna att den ska vara låg runt de 6-7 procent som portföljen historiskt har haft. Nu har den dock ökat av positiva skäl, bland annat att Minesto har rusat och fortfarande är mitt största innehav tack vare ett dubblerat börsvärde jämfört med mitt GAV. Därför landade standardavvikelsen på 8,98 procent i juli.

Annars kan noteras att portföljen just nu är 95 procent investerad i aktier medan jag för ovanlighets skull har 5 procent i likvider. Anledningen är att jag redan har ökat ganska beskedligt i de större innehaven och inte vill ägna semestern åt att analysera svårare mindre innehav. Det är också så att det är fritidshussäsong varför jag har sparat ytterligare 50 000 kronor för att på marginalen kunna ha extra lite utrymme om det skulle bli skarpt läge. Mina tankar går främst åt att svälja stoltheten och öka i några av mina försvinnande få högutdelare som Akelius eller Bonäsudden. Detta vill jag dock inte göra utan en ordentlig analys först eftersom jag helt enkelt tycker att de är dyra. Jag har ökat i Boston Pizza men tycker samtidigt att aktien är i ett lurigt läge där det finns risk för sänkt utdelning eftersom vinsten minskade i senaste rapporten och de brukar dela ut i stort sett hela vinsten. Jag valde dock att öka ändå eftersom det var ett tillfälle att öka i ett relativt litet innehav. Frågan för mig är om varumärket långsiktigt är starkt nog för i så fall är även sänkt utdelning inte någon katastrof med tanke på hög YOC. Kommer nog ett blogginlägg om Boston Pizza under augusti när jag får tid från sol och bad.

Till sist har portföljen fått se två nya defensiva innehav. Har valt att plocka in Holmen och Industrivärden i mycket blygsam skala eftersom jag tycker att de fortfarande är rätt högt värderade. Det rör sig just nu om innehav på 1-2 promille vardera av portföljen men det känns ändå bra att ha dem inne i portföljen vilket har varit en ambition under lång tid. På något sätt är det lättare att upptäcka gynnsamma köplägen i aktier som man redan har i portföljen tycker jag då man ser dem varje gång man ögnar igenom portföljen. Kommer säkert tillfällen att gå in större på lång sikt och det är ingen brådska. Just Holmen är jag extra glad för eftersom det faktiskt var den allra första aktien jag köpte för egen maskin när jag var medlem i Unga Aktiesparare. På den tiden var det dock dyrt att köpa aktier jämfört med idag och samtidigt kostade Aktieinvestdepån pengar att ha passivt om man inte gjorde affärer som i sin tur hade högt courtage. Jag valde därför till sist att sälja Holmen för tiotalet år sedan, något som jag idag å ena sidan ångrar men å andra sidan inser att jag som student fattade ett rationellt beslut eftersom kostnaderna tyvärr översteg vinsten av att behålla aktien. Glad hur som helst att ha Holmen tillbaka i portföljen - ett riktigt tråkigt defensivt innehav som jag den här gången avser äga för alltid!

Nu åter till sol och bad på Västkusten - portföljen får vila så länge!

lördag 21 juli 2018

Utdelningar juni

Sent omsider kommer här månadsuppföljningen för utdelningar under juni. Traditionellt har juni varit min svagaste utdelningsmånad. Därför har jag medvetet ökat lite mer i ett antal aktier som delar ut i juni för att få lite mindre svängningar. Efter de fina vårutdelningsmånaderna blir juni en traditionellt lugnare månad. Ändå är jag stolt över att ha lyckats uppnå tio gånger så hög utdelning som ifjol. Att jag har uppnått mer än tusen kronor också i juni är jag alltså helnöjd med! Juli månad kommer dock bli den andra av de två månader i år då jag inte klarar minst tusen kronor i utdelning.
Den stora anledningen är Kopparbergs som, trots bibehållen utdelning, ensam står för nära hälften av månadens utdelningar. Jag har medvetet köpt en stort post i Kopparbergs som långsiktigt innehav.

Totalt är det bara tio av mina innehav som delar ut i juni. Bland dessa kan Nobina nämnas som står för ungefär en sjättedel av utdelningarna i juni. Det är en något osäker aktie på en starkt konkurrensutsatt marknad med små marginaler men jag har en god säkerhetsmarginal vilket avspeglar i en yield on cost på hysteriskt höga 8,15 procent. Endast två enfastighetsaktier där risken är högre (Bosjö, Saltängen) har bättre YOC bland mina svenska innehav. J&J och Brookfield RES är två strategiska långsiktiga innehav av mycket defensiv karaktär som jag har ökat väsentligt i under året också för att få en fin spridning på mina utdelningar. Också VFC ger ett väsentligt bidrag. Resten är antingen mina månadsutdelare eller riktigt små innehav som 3M och Xylem.






















Jag har nu inkasserat 22 164 kronor i utdelningar under det första halvåret 2018 och 36 459 kronor sedan portföljens start för två år sedan.

Jag har nu börjat plocka in Holmen i portföljen. Vet att aktien är i nedtrend och har därför än så länge en mycket liten position. Skälet är att det är en aktie som jag vill köpa och behålla på riktigt lång sikt varför jag har passat på helt enkelt. Skogsbranden har inte direkt påverkat mitt beslut eftersom jag vet att Holmen är en cyklisk aktie som jag vill äga för alltid. Ser det som att den handlas till rimlig värdering, om än smärtgränsen för när jag kan köpa runt YOC 3,33 procent, varför jag helt enkelt börjar fylla på för längre sikt. Holmen är för övrigt också den allra första aktien jag köpte när jag var medlem i Unga Aktiesparare. Ångrar att jag sålt den portföljen men skälet var att det kostade pengar på den tiden att ha en passivt förvaltad portfölj hos Aktieinvest. Med tanke på att jag då var student och hade en relativt liten portfölj var det helt enkelt inte värt att betala för att behålla portföljen.

Annars har den gångna månaden mest präglats av ganska ospännande påfyllningar i flera större innehav såsom Axfood, Castellum, Hemfosa, Investor och Scandic. Inwido har jag passat på att fylla på i långsiktigt också liksom Boston Pizza som har varit värderad på lägre nivåer igen.

Det har varit mycket på både jobbet och fritiden varför jag haft en lite lägre takt i mitt investerande. Det har medfört att jag nu har en del likvider mest eftersom jag inte har kunnat fylla på så mycket med hänsyn till portföljandel i mina större innehav samtidigt som jag inte har haft tid att göra analys för att eventuellt öka i mindre, mer riskabla innehav. Nu börjar snart utlandssvensksemestern och jag kommer försöka göra en rejäl uppdatering av portföljens resultat och vad jag vill köpa framöver.

söndag 8 juli 2018

Min syn på diversifiering

Har varit en intressant diskussion om diversifiering i bloggsfären den senaste tiden så jag väljer att ge min syn på saken i ett långt blogginlägg. Först och främst tycker jag att diversifiering är jätteviktigt. Sträva efter att ha minst tio aktier i olika sektorer och valutor. Mina tankar kan sammanfattas i några punkter men du bör läsa in dig mer på ämnet då min diversifieringsfilosofi helt är anpassad efter min passiva strategi med relativt låga avkastningsmål. Ett genomgående tema är att jag hanterar diversifiering genom att köpa för att öka i aktier och endast i undantagsfall genom att sälja.
  • Undvik att ha mer än 10 procent i en enskild aktie. Om mer än 5 procent i en aktie ska detta vara med avsikt att uppnå en portföljandel om 5 procent på längre sikt. För de flesta aktier bör portföljandelen vara mellan 1-3 procent. 
  • Använd riktmärken med olika tidshorisont när jag ökar. Om jag ökar för att bibehålla portföljandel räcker det att använda nuvarande portföljandel som riktmärke. Om jag ökar när jag anser att en aktie är tillfälligt undervärderad kan jag istället använda en längre tidshorisont motsvarande när portföljen har ett visst värde, till exempel ett visst antal miljoner kronor.
  • Sälj aldrig aktier som går bra för att portföljandelen blir för stor. Köp i andra aktier minskar portföljandelen över tid.
  • Sälj aldrig aktier som går bra för att portföljandelen blir för liten. Detta beror på att jag har ökat i andra aktier.
  • Sälj däremot aktier med låg portföljandel om de inte tillför något mervärde till bättre innehav.
  • Sälj aktier där de fundamentala förutsättningarna har förändrats men inte på grund av portföljandelen.
Dessa punkter är säkert kontroversiella eftersom de i liten utsträckning tar hänsyn till portföljbalansen och i högre utsträckning tar hänsyn till under vilka förutsättningar jag ska sälja.

Portföljbalans är viktigast för professionella förvaltare som vid envar tillfälle måste kunna försvara för sina kunder hur deras portfölj utvecklas. För egen del har jag som amatör lyxen att jag kan låta enskilda aktier sticka iväg eller bli obetydliga utan att det gör så mycket. Det viktiga är att portföljen som helhet fungerar bra.

Hur jag resonerar om portföljandel har jag tidigare skrivit om. Förenklat räknar jag ut imaginära riktmärken på vad portföljen är värd på längre sikt. Ökar jag för att fylla på för att bibehålla portföljandelen till normal värdering tittar jag med en kort horisont. Om ett fyndläge uppstår när en aktie är lägre värderad än vanligt tittar jag ofta på en längre horisont, t.ex. när portföljen är värd 2 eller 3 miljoner kronor. Då ser jag hur stor andel aktier som vore försvarbart att äga då och accepterar helt enkelt att portföljandelen till dess kommer vara något högre. Det innebär att jag idag kan ha 7 procent portföljandel i en aktie som jag om ett år vill ha 5 procent portföljandel i.

Min portfölj har över 50 aktier. Fördelen är att få innehav är större än ett par procent. Det innebär att varje enskilt innehav som går dåligt i regel vägs upp av minst ett annat lika stort innehav som går bra. Några brukar mena att små innehav är en nackdel då vinsten aldrig blir så stor att man gör de där stora klippen på en enskild aktie. Jag håller inte med om det. Minesto var inledningsvis 2-3 procent av portföljen och drog iväg och dubblerade sitt värde. Från att ursprungligen ha köpt aktier för cirka 20 000 kronor (före emissionen) har jag nu en orealiserad vinst på 40 000 kronor. Visst kunde jag ha köpt tio gånger så många aktier och fått en större vinst men då hade ju risken också varit tio gånger större och det kunde jag inte stå för att jag var kunnig och påläst nog att hantera. Det är just det diversifiering handlar om: se till att du tar kalkylerade risker så att du har en god uppsida men samtidigt inte sitter med skägget i brevlådan om enskilda aktier går dåligt.

Nackdelen med det är uppenbar: jag kan omöjligen hinna granska alla företag i detalj.

Frågan är samtidigt om jag verkligen behöver det? Flera aktier är innehav under en procent av portföljen där jag antingen köpt vad som en gång i tiden var en stor post när ett sällsynt tillfälle att göra ett klipp uppstod eller utländska aktier där jag har utnyttjat Avanzas courtagefria kampanjer. Skulle någon av dessa aktier haverera påverkar det i ärlighetens namn inte ens mina utdelningsmål. Skulle de fortsätta leverera som vanligt behöver jag knappt ens bevaka dem mer än ytligt. Det kostar courtage att sälja och även om jag i många fall kan få en kursvinst finns de ju där i portföljen och ger mig utdelningar så jag låter dem helt enkelt vara.

Visst är det ett lite lat förhållningssätt men jag har ett jobb som upptar mycket av min tid och fritiden är värdefull för mig. Hade jag haft tid att vara mer aktiv, inte som att följa börsen i realtid jämt utan som i kunna följa börsen kontinuerligt en stund varje dag utan längre avbrott, skulle jag nog också förvalta mer aktivt och handla mer efter kursutveckling och trender än vad jag gör idag. Den här filosofin passar helt enkelt mina förutsättningar och gör att jag kan sova gott även när enskilda innehav som Clas Ohlson, H&M och MQ alla har tappat en tredjedel av sitt värde. Det är ett helt inlägg för sig men min filosofi är att så länge företagen går med vinst och ger utdelning och inte löper en reell risk för konkurs behåller jag dem även om vinsten och utdelningen minskar något. Diversifieringen kompenserar nämligen mina misstag och gör att portföljen går plus samtidigt som mina utdelningsmål uppnås med råge. Det räcker gott för mig och min ambitionsnivå.

Säljer inte aktier som går bra

Jag säljer nästan aldrig aktier enbart för att kursutvecklingen har varit god. Dessa aktier ska man snarast behålla så länge inte något fundamentalt förändras vid kommande rapporter.

Beijer och Tomra är ett par lysande exempel. Jag drar mig för att öka vid nuvarande värdering men företagen går som tåget och med mindre än att något dramatiskt inträffar har jag en mycket god säkerhetsmarginal och kan sälja om företagen skulle tappa vinst och marginaler i framtiden. Visst har bägge aktierna setts som övervärderade och det har funnits möjligheter till kursvinster men jag skulle aldrig kunna köpa tillbaka aktierna till samma pris. Därför tycker jag inte att det är värt risken att jag råkar sälja en bra aktie och inte kan köpa tillbaka den till en bättre kurs. Det misstaget har jag gjort tidigare som så många andra. I den här kategorin ingår också rena chansningar där tillfället givit mig möjligheter att ta in aktier som jag annars aldrig skulle ha som portföljinnehav att regelbundet öka i. AstraZeneca är det klockrena exemplet. Det uppstod i somras ett tillfälle när aktien var sällsynt pressad. Eftersom jag inte har så mycket läkemedel i portföljen valde jag att ta in aktien. Jag kommer inte öka i aktien då det inte är ett kärninnehav som jag analyserar på djupet. Däremot har jag tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte behöva bekymra mig om att sälja.

Omvänt finns dilemmat med större innehav som växer sig riktigt stora. Jag hade inledningsvis en portföljandel på 2-3 procent i Minesto vilket jag tyckte var en väl avvägd risk. Nu är aktien mitt största innehav. Enligt portföljbalansteorin bör jag då minska för att hålla en bättre diversifiering. Men som jag ser det har inget som förändrar mina grundantaganden förändrats, tvärtom har de senaste testerna ökat chansen att företaget verkligen lyckas kommersialisera sin teknik i full skala på sikt. Något av det svåraste som finns är att våga hålla sina vinnare och inte frestas att ta hem vinst i avsaknad av negativa signaler. I Minestos fall ökar jag just nu inte, för att göra det vill jag ha tecken på att tekniken faktiskt fungerar i full skala vilket lär dröja ytterligare några månader. Därför kommer min portföljandel sannolikt successivt minska något igen allteftersom jag ökar i andra aktier.

I Ripasso gjorde jag dock ett undantag. Där valde jag att sälja precis så många aktier att jag hade kvittat hela min grundinsats. Skulle företaget gå i konkurs och aktien blir värdelös skulle jag alltså gå plus minus noll. Eftersom jag tycker att det företaget är mer svårbedömt och verkar på en starkt konkurrensutsatt marknad (solenergiteknologi i bred mening) valde jag att ta det säkra före det osäkra.

Vilka innehav överväger jag då att sälja?

Bland bankerna äger jag alla fyra och då Handelsbanken är min favorit på grund av deras grundmurade defensiva filosofi och historik skulle jag inte dra mig för att sälja någon av de övriga tre.

Jag har tidigare sökt öka portföljens långsiktiga utdelningstillväxt genom att ta in flera aktier med lägre utdelning men högre utdelningstillväxt. Min lärdom av detta är att det är lika svårt att pricka in utdelningstillväxt över tid som om stabila tråkutdelare kommer kunna bibehålla sin inflationsjusterade utdelning år efter år. Därför funderar jag på att återgå till att renodla portföljen i utdelningsaktier och inte kompromissa lika mycket med mitt treprocentsmål. Elanders är ett bra exempel som jag dock tror på. Cloetta tillför inte portföljen särskilt mycket men är i gengäld stabil nog som utdelare. Intrum har en väl hög risk men jag vill nog ge aktien nästa utdelningsbesked innan jag tar ställning då jag fortfarande tror att de kommer höja.

Omega Healthcare är en chansning med en direktavkastning på över 10 procent men rätt hög risk. Om jag på lite längre sikt har en stabil absolut direktavkastning kommer jag nog plocka bort den här aktien då den i det långa perspektivet nog inte är värd risken. Så resonerar jag också med enfastighetsaktierna.

Alligator är en av mycket få IPO i min portfölj innan jag beslutade mig för att fokusera nästan helt på vinstgivande aktier med utdelning. Kursutvecklingen är medioker och portföljandelen patetiskt liten men det är också ett forskningsbolag som har mäktiga investerare som J&J bakom sig. Jag behöver inte de där småslantarna och kan lika gärna låta aktien ligga kvar ytterligare ett par år. Om ingen utveckling sker på tre års sikt kommer jag däremot sälja för det är ett företag som jag personligen inte har kapacitet att analysera på djupet. Med ett större innehav i J&J kan jag då nöja mig med att indirekt kunna ta del av eventuella framgångar den vägen.

Ahlsell är till sist en aktie som jag tecknade när den åternoterades på börsen. Tillväxtmöjligheterna är begränsade och kursutvecklingen sedan teckningsvinsten är inget vidare men direktavkastningen är något bättre i år. Här skulle jag lätt kunna göra en bekväm vinsthemtagning i en konjunkturkänslig aktie (underleverantör till byggsektorn i bred mening) men å andra sidan är det också ett stabilt företag och en riktig tråkaktie som jag med stor sannolikhet kan behålla och glömma utan att den skadar portföljen.

Men visst säljer jag aktier ibland också

REC Silicon kan föras till kontot nybörjarmisstag. När det efter ett par rapporter blev uppenbart för mig att företagets finansiella situation var dålig och konkursrisken på längre sikt inte kunde uteslutas valde jag att bita i det sura äpplet och sälja av innehavet oavsett hur mycket jag tror på tekniken.

Pioneer Pref var ett litet norskt innehav som kryddade portföljen med hög direktavkastning. Över tid blev det såpass litet att det nästan inte gjorde någon skillnad samtidigt som jag hade andra kvartalsutdelare med hög direktavkastning. Jag tyckte inte att preferensaktien tillförde portföljen något mervärde utan snarare en ökad risk. Därför sålde jag med en blygsam vinst.

Telia chansade jag och köpte i portföljens tidiga månader. Det är en känd högutdelare men också ett företag med flera utmaningar. Dels har man avvecklat mycket av sina tillväxtmöjligheter utanför Sverige. Dels är man känslig för politiska beslut. Dels hade man vid tillfället rättegångsprocesser som i det korta perspektivet skulle minska vinst och direktavkastning. Jag är personligen dessutom dålig på att bedöma IT och Telekomsektorn. Därför valde jag att sälja efter ett år. Kursmässigt blev det väl en knapp vinst som understeg vad en indexfond skulle ha gett samma period men jag fick en direktavkastning på 9 procent under samma period tack vare att jag prickade in tre utdelningar på tretton månader.

Delarka äger Postterminalen i Stockholm och är en enfastighetsaktie vilket i sig innebär en rätt hög risk men också en god kvartalsvis direktavkastning. När nyheten kom att Posten avsåg hyra ut delar av Delarkas lokaler tolkade jag det som ett dåligt tecken på att man på sikt kan söka omlokalisera sig eller åtminstone omförhandla hyreskontraktet vid nästa tillfälle. Då Delarka hade lägst direktavkastning av mina aktier i den riskkategorin valde jag att sälja direkt medan jag fortfarande kunde få en viss kursvinst. Det finns andra aktier där riskbilden kontra direktavkastning är bättre.

SKF plockade jag in en liten post i när kursen var omotiverat nedpressad. Jag retade mig dock på att aktien aldrig riktigt tog fart och direktavkastningen är inte av växande karaktär. Därför valde jag att sälja. I efterhand hade det gett mig en bättre kursvinst att behålla men jag vidhåller att aktien inte tillförde min portfölj särskilt mycket.

Duni och ICA har jag tidigare sålt eftersom de inte utvecklades som jag tänkt och jag hade bättre aktier. Jag har nu tagit in dem igen när de handlades till lägre pris. Ser dem som buffertaktier som jag inte skulle tveka att sälja om jag behöver frigöra kapital till att öka i andra aktier.

söndag 1 juli 2018

Portföljanalys - var bör jag öka och inte?

Igår gjorde jag en uppföljning av portföljen efter två år (länk). Jag är nöjd med att portföljen nu äntligen är rätt bra diversifierad varför inget enskilt innehav riskerar att totalt sänka min avkastning.

Jag har under helgen tittat på vilket utrymme jag har att öka eller avstå från att öka i aktier det kommande halvåret. Jag gillar när man kan ta först ett steg tillbaka och titta hur det blev för att sedan ta ett steg framåt och titta var jag borde öka den kommande tiden. De som följt bloggen vet att jag har haft ett riktmärke i mina investeringar kring en imaginär portföljandel när portföljen är värd en miljon kronor. Dit kommer jag nå före årsskiftet varför jag också behöver titta än längre fram. Jag har som jag skrev igår ett långsiktigt mål om att portföljen ska vara värd två miljoner kronor senast 2021. Samtidigt har jag också ett mål om att klara 2,5-3 miljoner kronor inom den kommande tioårsperioden. Det har i några extrema fall där jag gått in mycket på en gång utgjort ett bortre riktmärke. Dessa bägge riktmärken kommer alltså framöver bli än mer relevanta. Bortom tre miljoner kronor kan så mycket hinna hända i livet, inte minst är det sannolikt att jag skaffar fritidshus eller köper ett helårsboende den dag jag flyttar tillbaka. Därför ser jag det i detta skede inte som meningsfullt att blicka än längre fram än så.

Jag har de senaste månaderna hållit lite i investeringarna eftersom jag har sneglat på fritidshus och haft en del utlägg både privat och i jobbet som har gjort att jag velat vara mer likvid än vanligt. Nu är de bitarna, semestern oaktat, avklarade varför jag plötsligt när räkningarna är betalda har mer pengar kvar än jag hade förväntat mig. Därför är det ett fint tillfälle att passa på att öka i olika aktier i sommar. Varning för långt blogginlägg för den särskilt intresserade.

OBS! Blogginläggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning.

Amerikanska aktier

Jag tror att hela finanstwitter och aktiebloggsfären håller tummarna för att Avanza ska köra en ny kampanj med courtagefri handel den 4 juli. Eftersom det är redan på onsdag blir det särskilt relevant att titta på mina amerikanska innehav. Först och främst värderas USD/SEK till nära 9 kronor vilket är förhållandevis högt. Det ger att jag, trots ev. courtagefri handel, knappast bör storöka om aktien inte har en god värdering.


J&J har jag haft ett långsiktigt mål att öka i. Jag tycker förvisso att många skriver upp företaget till skyarna baserat på historiken men ett företag som har god kassa och är skuldfritt är aldrig fel att äga (så sa vi förvisso om H&M för några år sedan också). Aktien handlas just nu till en YOC runt 3 procent. Det brukar vara min smärtgräns men när det gäller J&J är det faktiskt ovanligt att den handlas till lägre värdering än så, snarare tenderar den handlas till 2,7 YOC eller ännu dyrare. Jag har just nu 2,07 procent vilket är bra men för att bibehålla och öka på längre sikt, vilket är min ambition, skulle jag redan nu kunna passa på att köpa motsvarande en portföljandel på 3 procent. Det skulle innebära en ökning med 7-8 aktier ungefär.

VFC är dyr just nu och handlas till YOC 2,2 procent. Samtidigt är min portföljandel nu lägre än jag vill. Med valutan uppe på det blir det sammantaget en ökning med någon enstaka aktie.

Realty Income är nu ett av mina största innehav. Månadsutdelaren utgör dock en fin bas i portföljen och värderingen är fortfarande fullt rimlig så det lutar åt att jag passar på att fylla på med sikte på att inte behöva öka på ett bra tag. Det gynnar dessutom min utdelningsstatistik för 2018. ;)

Omega Healthcare handlas just nu till YOC 8,5 procent men företaget har allvarliga utmaningar. Jag har en YOC på över 10 procent på min lilla chansning men lutar åt att jag håller i pengarna. Behöver inte mer risk.

PG och Coca-Cola handlas bägge just nu till YOC 3,6 procent vilket är bra men har samtidigt en del utmaningar i konkurrens och tillväxt. Det är nog ändå ett rimligt tillfälle att öka med någon enstaka aktie i bägge. Så också i 3M och Xylem som är två aktier jag verkligen gillar men tycker är för dyra att köpa i större poster, därför är det nu jag kan passa på att öka blygsamt med 1-2 aktier. Apple och Berkshire Hathaway tror jag dock att jag låter vara, de passar inte min utdelningsfilosofi och nu är dollarkursen för hög för att ta in i större skala.

Övriga utländska aktier

Generellt är det inget bra tillfälle att öka i utländska aktier när kronan är svag. Norska aktier har jag ökat i flitigt det senaste halvåret, både när de bägge kronorna var lika mycket värda och när Avanza hade sin syttende mai-kampanj. Mina tyska aktier är köp av engångskaraktär på en courtagefri kampanj, där ökar jag inte vid nuvarande valutaläge. Kone vill jag öka i men inväntar ett bättre tillfälle. Företaget har också haft svagare vinsttillväxt än historiskt det senaste året varför det finns skäl att vara lite försiktig då aktien kan komma nedvärderas om framtida rapporter inte lever upp till de höga förväntningarna. Där jag skulle vilja öka är Boston Pizza. Aktien är lägre värderad än på länge men har också en mycket hög utdelningsandel vilket gör den sårbar för eventuellt sämre tider och ökad konkurrens på längre sikt. Samtidigt är YOC så hög och min portföljandel låg så jag tittar på att passa på att öka i sommar. Precis som med Realty Income gillar jag det stadiga utdelningsflödet månad för månad vilket ju också ökar på min utdelningsstatistik för 2018.

Öka om tillfälle

Castellum och Hemfosa upplever jag vara trygga och frekventa utdelare. Jag vill öka i bägge. I Hemfosa är det framförallt uppdelningen i två företag som har gjort att jag avvaktat. Samtidigt bör jag fortsätta öka för att minst bibehålla portföljandelen så länge värderingen är rimlig och med YOC 4,5 procent tycker jag att den är det. Castellum upplever jag däremot som något dyrare just nu och inväntar bättre tillfälle.

Bonäsudden och Saltängen har jag löjligt låga portföljandelar i. Särskilt när det gäller Bonäsudden som inte är ett enfastighetsföretag har jag en längre tid övervägt öka. Jag tycker dock att aktien är lite dyr med tanke på risken att kursen sjunker när räntan stiger. Blir nog till att fortsätta ha en stående order men i ärlighetens namn känns det rimligare att öka i Bonäsudden än Akelius preferensaktie när de bägge ändå har ungefär samma värdering.

Investor har jag faktiskt tagit tag i att månadsspara i. Det brukar bli någon enstaka aktie varje månad och det ska jag fortsätta med så länge värderingen är åtminstone rimlig (YOC över 3 procent).

Resurs Holding ser jag som ett lite mer riskabelt alternativ i finanssektorn. Men nu när jag har ungefär vad jag vill ha i Handelsbanken samtidigt som jag har små kuriosainnehav i de andra tre storbankerna nu när de värderas lägre igen bedömer jag att jag har utrymme att öka i Resurs istället. Portföljandelen är rimlig och YOC lika så, dessutom bör den dela ut redan i höst igen.

Scandic Hotels har jag ökat medvetet i de senaste veckorna för att få en beskedlig portföljandel. Jag vill upp till 2,5 procent och ser utrymme att fortsätta öka. Ja, hotellbranschen har sin guldålder med extrem beläggning bakom sig och såväl ökad konkurrens som lägre beläggning blir en utmaning för Scandic men varumärket är starkt och jag ser det som en trygg aktie att äga på riktigt lång sikt. Värderingen är fullt rimlig kring YOC 4,5 procent även om lägre vinster som sagt är en reell risk.

För högt värderad för att öka

Bosjö och Sydsvenska hem har jag just nu ungefär den portföljandel jag vill ha i. Det finns ett tillfälle att passa på att öka om aktiekursen kommer ned något. Samtidigt ser jag bägge aktierna som något riskabla. I Bosjös fall är det ett enfastighetsföretag som är sårbart för förändringar hos hyresgästen Ellos. I Sydsvenska hems fall är det ett ungt fastighetsföretag som förvisso har en sund inriktning på mycket offentliga hyresgäster med lägre riskbild men samtidigt är mer sårbart för räntehöjningar och finansiell instabilitet än Castellum och Hemfosa. Jag vill ha en riskpremie i form av lägre kurs för att öka.

Akelius pref har jag länge velat öka i men det har aldrig riktigt blivit av. Jag tycker det är anmärkningsvärt hur högt aktien värderas med tanke på att den inte har någon kurs- eller utdelningstillväxt och tvärtom borde inflateras bort sakta men säkert. Nu är knappt 6 procent ändå rätt bra men frågan är om jag i detta skede när portföljen nu är rätt etablerad verkligen behöver den utdelningsboosten? Jag är benägen att tycka att jag lika gärna kan satsa på säkrare kort som Investor och J&J.

Cloetta är ingen favorit och jag tycker att aktien är hajpad för att folk förstår produkten. Nu är den dock åter på värderingsnivåer som närmar sig min smärtgräns. Eftersom portföljandelen är löjligt liten inleder jag åtminstone bevakning med kurslarm. Företaget växer dock mer genom förvärv än organiskt och det gör mig tveksam på längre sikt.

Kinnevik har jag velat öka i en längre tid som substitut för min okunskap om IT och telekom. Aktien är doc

SWECO ångrar jag att jag inte tog en större position i när jag hade chansen. Nu är aktien dyr och även om tillväxten är god och kassan stor nog att ge fina utdelningshöjningar tror jag att aktiens värdering kan komma omprövas när konjunkturen vänder. Jag avvaktar.

Nöjd med min portföljandel

Handelsbanken har utmaningar nu och det är upp till bevis i kommande rapporter. Jag tar det därför försiktigt och nöjer mig med att jag har en portföljandel som räcker till minst 2,5 procent vid årsskiftet.

Kopparbergs ökade jag strategiskt i och tog en portföljandel som garanterar minst 1 procent även på riktigt lång sikt. Dels tycker jag att värderingen med en YOC väl under 3 procent är väl hög. Dels finns det fortfarande frågetecken kring expansion på några av de nya marknaderna och hur Kopparbergs står sig i konkurrensen mot de marknadsledande jättarna. Jag vill nog invänta ett par rapporter som återbekräftar en fortsatt fin framtida tillväxt innan jag ökar mer.

Skanska är förvisso aptitligt värderad men byggsektorn kan möta utmaningar både vid vändande konjunktur i Sverige och svagare efterfrågan under pågående handelskrig på andra stora marknader. Därför är jag lite försiktig och ökar då och då med sikte på att bibehålla nuvarande portföljandel.

Inwido är i ett klurigt skede där företaget har interna utmaningar med bl.a. höga investeringar i fabriker, viss vikande efterfrågan men samtidigt uppköp av andra företag och expansion på nya marknader. Jag tycker att det är ett intressant tillfälle att öka långsiktigt men gör det med försiktighet med sikte på att bibehålla min långsiktiga portföljandel då risken är lite högre än i andra aktier.

Inga skäl att öka

Serneke och H&M har jag ganska lagom stora portföljandelar i och bägge företagen är inne i svårare perioder där det är upp till bevis. I Sernekes fall vill jag avvakta ett par starka rapporter i ett svårare konjunkturläge innan jag ökar ytterligare. I H&M fall vill jag se tecken på en vändning. När det gäller MQ är aktien värderad som hade de gått i konkurs. En yield on cost på 12,5 procent är ju lätt absurt. Då ska man dock komma ihåg att det är sannolikt att utdelningen sänks till 1,25 kronor per aktie eller rent av 1 krona nästa år. Det skulle fortfarande innebära en YOC på 7 procent varför jag är benägen att fortsätta öka lite försiktigt utmaningarna till trots. Detsamma gäller Clas Ohlson, en lurig aktie med stora utmaningar framför sig och risk för sänkt utdelning. Samtidigt handlas aktien till en YOC nära 9 procent med utdelning redan i september. Frestar att fortsätta öka lite trots allt.

HiQ retar jag mig lite på eftersom de löser in aktier och krånglar till det. Dessutom tror jag att de är lite konjunkturkänsliga. Då IT-sektorn inte är min starkaste sida lutar det åt att jag avvaktar.

In i portföljen?

Till sist vill jag gärna ta in Holmen, SCA och Essity i portföljen på sikt men de är alla rätt dyra just nu. Kanske Holmen ligger närmast till hands men det är en cyklisk aktie som jag sannolikt kan köpa billigare i framtiden.

lördag 30 juni 2018

Portföljen efter två år

Två år har gått sedan jag startade om mitt aktiesparande igen. Det är en bra tidpunkt för att göra en ordentlig portföljanalys.

När jag började köpte jag lika delar i Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA. Nu har jag ett femtiotal aktier där några är mer seriösa innehav medan andra är mer av små positioner när ett tillfälle har uppstått genom plötsligt låga värderingar eller tillfälliga kampanjer från Avanza.

Portföljens genomsnittliga utdelning mätt i yield on cost uppgår till 4,75 procent vilket är väl över mitt mål om 4 procent årligen. Det ger mig utrymme att öka i aktier med lägre utdelning i år.

Diagrammet är tyvärr lite svåröverskådligt och jag är inte så tekniskt bevandrad så skriver upp innehaven separat. Ett uppföljande inlägg kommer imorgon där jag går igenom de olika aktier

Tyvärr tar det tid att uppdatera portföljstatistiken nu när jag har många aktier. Jag är dock av den skolan att jag inte tycker det finns någon poäng i att sälja bra aktier bara för att innehaven är små. Tomra är ett utmärkt exempel på det. Det jag tycker är mest värdefullt med att göra portföljanalys är att det visar svart på vitt vilka aktier jag har utrymme att öka i och var jag bör ta det lite lugnt.

Nu är portföljen mer väldiversifierad än någonsin. Serneke är fortfarande stort men då ska man ha i åtanke att jag köpte en engångspost motsvarande 20 procent av portföljen när aktien börsnoterades. Minesto är nu mitt största innehav vilket är glädjande. Det finns dock inget som helst skäl att sälja eftersom mitt investeringscase fortfarande håller. Jag glädjs särskilt åt att J&J och Investor nu har beskedliga andelar i portföljen. Det har varit en långsiktig ambition att växla över till den här typen av lite tråkigare men stabila och förutsägbara aktier. Samtidigt är t.ex. Akelius, Bosjö och Sydsvenska Hem nu mer blygsamma innehav. Där ska jag ta mig en funderare på om och till vilket pris jag vill öka. Castellum och Bosjö skulle jag också kunna öka mer i.

Här är mina trettio största innehav:

Minesto 8,63%
Serneke 8,13%
Axfood 6,32%
Realty Income 6,11%
H&M 5,03%
Multiconsult 4,45%
Castellum 4,06%
Kopparbergs 3,88%
TransAlta RES 3,67%
Handelsbanken 3,51%
Bosjö 3,43%
Skanska 3,31%
Hemfosa 3,25%
Sydsvenska Hem 2,76%
Clas Ohlson 2,26%
J&J 2,07%
MQ 1,76%
Gjensidige 1,55%
Scandic Hotels 1,50%
Brookfield RES 1,35%
BASF 1,29%
Investor 1,27%
Boston Pizza 1,18%
Kone 1,14%
VFC 1,11%
Inwido 1,07%
Nobina 0,90%
HiQ 0,82%
SWECO 0,81%
Resurs 0,81%
ATEA 0,81%

Nu ska jag sätta mig ned i helgen så snart vädret tillåter och analysera vad jag vill öka mer i och var jag bör ta det lite lugnt de kommande månaderna.