söndag 5 juli 2020

Månadens utdelare: Cibus

Varje månad det kommande börsåret tittar jag lite extra på en kvartals- eller månadsutdelare.
 Eftersom jag i år har snävare ramar kring vad jag kan köpa behöver jag prioritera bättre.

Först ut i den nya serien är fastighetsaktien Cibus.

Inlägget baseras till stor del på den senaste kvartalsrapporten och företagets egen information (länk).

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid. Mitt perspektiv är aktieägarens och även om jag eftersträvar att vara objektiv och kritisk väljer jag subjektivt ut några nedslag som jag fann intressanta när jag läser rapporten. Det är alltså ingen fullständig analys. Du ska alltid göra din egen analys, själv läsa igenom rapporter och annan befintlig information. Du är alltid ansvarig för dina investeringar.

Anledningen till att jag började titta på Cibus är att jag har saknat en ersättare till Hemfosa i portföljen. Alltså ett lite mer defensivt fastighetsbolag med verksamhet i Norden och hög utdelning kvartalsvis. Cibus uppfyller ytligt sett de kriterierna varför jag har tagit upp en bevakningspost.

Cibus har ambitioner om att bli Sveriges första månadsutdelare vilket i sig gör aktien högintressant. Företaget uppger att detta kommer ske under det innevarande börsåret. På stämman i april slogs fast att utdelningen för det kommande året ska vara 0,89 euro, ungefär 9 kronor per aktie beroende på växelkurs. Det är alltså viktigt att notera att utdelningen sker i euro vilket gör att det finns en valutarisk i aktien. Man bör därför ta höjd för att utdelningen kan bli 10 procent lägre än idag. Eftersom jag får lön i euro förstärks effekten av stärkt krona vilket inte är odelat positivt i mitt fall.

På nedsidan är utdelningsandelen hög. Det här är samtidigt inte ovanligt i yngre fastighetsföretag. Anledningen är att företaget har en initialt stor investering med en hög belåningsgrad på 58 procent där mycket av vinsten kommer över tid allteftersom lånet amorteras ned. Därför avskräcker belåningsgraden inte ensam. Frågan är för mig istället hur solida innehaven i fastighetsportföljen är.

Så en titt på portföljen. Till att börja med är den väldiversifierad där inget enskilt innehav utgör mer än 3 procent. Det är klokt. Totalt äger Cibus 250 fastigheter i Sverige och Finland. Det svenska innehavet utgörs i nuläget uteslutande av 111 COOP-butiker. Å ena sidan är dagligvaruhandel inte särskilt konjunkturkänslig. Å andra sidan går COOP minst sagt knackigt och jag ser därför en viss risk i innehavet då det inte kan uteslutas att flera butiker kan konkurreras ut. I Finland dominerar Kesko, Tokmanni och S-Group innehaven. Totalt sett utgörs 96 procent av portföljen av dagligvarufastigheter vilket jag ändå ser som förhållandevis defensivt.

Som kuriosa har jag analyserat finska Kesko för några år sedan men valde att avstå. Aktien handlas ofta till hög direktavkastning men har ojämn tillväxt och utdelningshistorik vilket gjorde att jag avstod. Kesko är dock ett av Finlands mest etablerade dagligvarukedjor, och listades nyligen som det till omsättningen femte största finska företaget. Kesko får därför betraktas som ett innehav med förhållandevis låg risk. S-Group är Keskos konkurrent och tillsammans utgör de ungefär två tredjedelar av den finska marknaden. Liksom COOP är S-Group ett slags kooperativt handlarförbund. Givet oligopolpositionen som Kesko och S-Group tillsammans innehar på den finska marknaden ser jag risken som rätt begränsad. Folk behöver handla mat helt enkelt. Tokmanni är dock mer att likna vid ett finskt överskottsbolaget, en allvarukedja som säljer allt möjligt till låga priser. Det ser jag som  mer riskabelt eftersom den typen av butiker kan utsättas för ökad konkurrens från näthandel.

Sedan kvartalsrapporten har Cibus förvärvat ytterligare 18 innehav i Finland med de tre ovan nämnda företagen som ankarhyresgäster (ofta ingår mindre butiker som apotek, post osv i en mindre del av fastighetsytan - även om de utgör en liten del av ytan kan de ha en högre risk i dessa tider).

Hyresintäkterna är goda och ökade med cirka 26 procent under det första kvartalet i år jämfört med samma kvartal ifjol. Det blir dock viktigt att se om denna nivå kan bibehållas också i nästa kvartalsrapport i augusti när vi ser effekterna av COVID-krisen. Cibus menar själv att de inte påverkades under mars då 90 procent av intäkterna kommer från dagligvaruhandelsfastigheter.

En titt på kassaflödet visar att det har minskat ordentligt främst till följd av mer än tre gånger så stora investeringar genom COOP-förvärvet jämfört med föregående period. I den operativa verksamheten minskar kassaflödet också men merparten av minskningen är hänförlig till orealiserade valutakursförändringar. Eftersom euron var historiskt stark mot kronan det gångna kvartalet utgör det en sannolik förklaring. Jag noterar samtidigt att kassaflöde för operativa intäkter före skatt också minskar vilket jag inte tycker om. Notering således om att det bör följas upp i kommande rapporter.

När man analyserar fastighetsaktiers långsiktiga substansvärde används oftast det standardiserade nyckeltalet EPRA NAV. Jag fäster mindre vikt vid nyckeltalet eftersom jag prioriterar stabila hyresintäkter över tid före fastighetsportföljens värde över tid. Det är hur som helst klokt att hålla koll på hur aktien värderas och förenklat kan man säga att om EPRA NAV överstiger aktiekursen handlas aktien till substansrabatt, det vill säga du betalar mindre än vad fastighetsportföljens tillgångar bedöms vara värda. Omvänt gäller att om EPRA NAV är lägre än aktiekursen handlas aktien till en substanspremie.

Cibus hade efter det första kvartalet 2020 ett EPRA NAV på 11,6 euro per aktie. Historiskt har EPRA NAV befunnit sig i spannet 11,2-11,6 euro per aktie. Omräknat i aktuell valutakurs vid 10,5 kronor per euro blir det cirka 120 kronor per aktie. Det innebär att Cibus i dagsläget handlas till en substanspremie om 10-15 procent. Även om direktavkastningen är god bör man alltså vara medveten om att man betalar substanspremie och först under 120 kronor per aktie får man substansrabatt.

När det gäller ägarbilden är den spridd utan tydliga storägare. Det är främst pensionsfonder och banker som storägare, noterbart äger fjärde AP-fonden 8,9 procent och Länsförsäkringar 4 procent. Marjan Dragicevic, som också är storägare i SBB, sticker ut med ett innehav på 4,6 procent.

Som kuriosa gillar jag att 12 procent av fastigheterna har installerat solpaneler, betalar sig nog på sikt.

Min slutsats är att Cibus är ett rimligt komplement i portföljen och jag kan ta en position på 1-2 procent på sikt men endast när aktien handlas till en riskpremie med en direktavkastning över 6 procent då detta kompenserar för den högre belåningsgraden och valutarisken. Vid en normal direktavkastning köper jag hellre tryggare fastighetsaktier då jag är medveten om den högre risken.

lördag 4 juli 2020

Fyra miljoner!

Min nettoförmögenhet passerade under fredagen för första gången fyra miljoner kronor.

Det avser totala tillgångar netto efter att studieskuld och belåning är avräknat. För transparens skull inkluderas utöver aktieportföljen även övriga tillgångar i form av kapital på ett sparkonto avsatt för att lösa min framtida bostad i Sverige samt ärvda aktier på ett VP-konto. Totalt utgör detta cirka 700 000 kronor utöver min aktieportfölj.

Det börjar bli lite lätt komiskt men den här veckan har det trillat in milstolpar på löpande band. Under fredagen passerade min aktieportfölj för första gången även delmålet 3,5 miljoner kronor netto.

Men bloggen är en slags dagbok där jag går tillbaka ibland till hur det har gått tidigare och naturligtvis ska varje större milstolpe högtidlighållas med ett eget blogginlägg.


I min kalkyl har jag egentligen räknat med 2-4 år mellan varje miljon. Den här gången tog det precis en månad. Och den stora rusningen kom i veckan som gick där portföljen ökade med nära en miljon.

Det är en desto mer symbolisk milstolpe för mig eftersom mitt ursprungliga mål vid start för fyra år sedan var att gneta ihop 3,5 miljoner kronor på 6-9 år vilket skulle ge mig möjlighet till en FIRE.

Det känns riktigt bra att veta att jag har ett fuck off-kapital nog att nu ta en FIRE när jag vill. Frågan är istället om jag vill och de kommande åren blir fokus därför på hur jag vill. Just nu känns det så här:

allting som jag vill kan jag göra, a, a, a, a, allt 
när flytet är i luften  
då är lyckan varje dag 
om man är positiv som fan så går allting bra

Avsikten är fortfarande att fira den tredje miljonen på semestern om några veckor. Nu får jag fira dubbelt men ser ändå potential för #sparadkrona utan att behöva göra avkall på att unna mig!

En torr förklaring erfordras. Den är förstås att Minestoaktien har tagit rejäl fart i anslutning till sjösättningen av det första kraftverket i kommersiell drift på Färöarna. Att aktien handlas på de här nivåerna förvånar mig inte över huvud taget. Däremot blev jag positivt överraskad över styrkan i aktien när den återhämtade sig direkt efter ett PM idag om förseningar i strömkabelarbetet. Jag återkommer med ett inlägg om Minesto när sjösättningen har ägt rum och räknar intill dess med en fortsatt mycket volatil portfölj medveten om att det kan gå snabbt i bägge riktningar.

Får man välja mest meningsfulla sätt att tjäna en miljon skulle jag alla gånger i veckan göra om att bidra till framtidens lösningar för förnybar energi genom att stödja företag i deras kritiska utvecklings- och kommersialiseringsfas. Det vinner vi alla på.

Jag är knappast den enda Minestomiljonären. Vi är nog rätt många nu. Med cirka 16 000 ägare på Avanza vill jag rikta ett varmt grattis till alla er andra som just nu är lika euforiska som mig över utvecklingen i Minesto - och den resa vi förhoppningsvis har framför oss det kommande decenniet!

Har inte ens hunnit köpa in något nytt sedan aktieportföljen passerade 3 miljoner i onsdags...
därför blir det återigen Kir!

onsdag 1 juli 2020

Aktieportföljen passerar tre miljoner

Milstolparna duggar verkligen tätt nu och den 1 juli passerade min aktieportfölj för första gången tre miljoner kronor netto. Och det bara en dag efter att ha passerat gränsen brutto.

Det känns rätt overkligt för portföljen är upp mer än en halv miljon på en vecka. Det innebär ju i praktiken att jag har vunnit ett år på min sparresa. Det hade jag aldrig kunnat drömma om när mitt ursprungliga mål var att gneta ihop 2,5 miljoner kronor efter de första fem åren för att kanske, kanske kunna uppnå 3,5-4,5 miljoner på 8-9 års sikt. Nu har jag redan 3 miljoner efter fyra år. Det gäller dock att aldrig ta framgången för given och fortsatt hårt arbete behövs för att bevara kapitalet.

Det känns ändå mycket inspirerande att inse att om portföljen klarar att växa med 16,5 procent per år även över de kommande fem åren är mitt drömmål på 11 miljoner inte längre en abstrakt omöjlighet.

Den stora förklaringen är förstås den kraftiga uppgången i Minesto som jag skrev om i gårdagens månadssammanfattning.

Minestos första kommersiella kraftverk ska sjösättas imorgon torsdag, eller hósdagur som det heter på färoiska. En uppdatering om Minesto kommer på bloggen så snart sjösättningen är avslutad.

Detta inlägg kommer uppdateras med en bild på ett glas kir när andan faller på!

tisdag 30 juni 2020

Månadssammanfattning juni

Portföljen stänger i juni för första gången över 3 miljoner kronor brutto exklusive belåning!

Netto är portföljen nu värd cirka 2,8 miljoner kronor. Eftersom jag nu har fått de ersättningar jag tidigare har lagt ut för och därför amorterat ned belåningsgraden ordentligt som nu är på mer rimliga 8,3 procent. Jag kommer prioritera att amortera ned belåning till en räntefri nivå igen de kommande tre kvartalen för att skapa utrymme att lösa in mina Minesto-optioner. När det gäller insättningar i övrigt har jag bara satt in precis så mycket som jag behöver för mina köp under månaden och för att amortera ned lånräntan precis under brytgränsen för högre ränta. Av skatteskäl för jag över återstoden i juli. Ett ISK beskattas på ett genomsnitt av insättningar och befintligt kapital kvartalsvis varför det kan vara en poäng att vara lite uppmärksam just under de sista handelsdagarna varje kvartal. Överföringar och köp som man inte ser som nödvändiga kan då med fördel vänta till första veckan i nästa kvartal istället. Är därför inte heller särskilt ledsen över att portföljen föll tillbaka under 2,8 miljoner kronor netto under eftermiddagen för det finns utrymme att hämta igen i juli.
Portföljvärde och insättningar. Nu även med en linje som visar realavkastning över tid.
(100% innebär alltså att portföljvärdet är lika stort som insättningarna)

Jag jämför mig aldrig med index då jag finner det rätt ointressant och mitt huvudsakliga mål är att generera årliga utdelningar som överstiger 4 procent av kapitalet i utdelningsaktier och 5 procent värdeökning i portföljen årligen. Det är rätt blygsamma mål som jag hittills klarar över tid. Så som min strategi är utformad har jag egentligen aldrig haft förhoppningar om mer än 7-8 procent årligen. När 48 månader och 4 år med portföljen summeras landar jag ändå på en total värdeökning över 52 procent utöver insatt kapital vilket motsvarar 13 procent årligen. Det är jag verkligen helnöjd med!

Nu är det förstås inte min defensiva utdelningsstrategi som är orsaken till det fina resultatet, även om flera större innehav också bidrar, utan mitt största innehav Minesto. Det är resultatet av fyra års aktiv och kritisk bevakning av företaget där jag med tiden har bildat mig en rätt bestämd egen uppfattning om hur företaget fungerar och bör värderas på sikt liksom vilka parametrar som påverkar värderingen. Det ska bli väldigt spännande att följa sjösättningen av Minestos första kommersiella kraftverk som genererar energi till kund där företaget får betalt för faktisk producerad elektricitet. Nu är jag minst sagt nöjd med mitt innehav. Fokus framöver är att spara till inlösen av optionerna.

Kommer förstås skriva ett uppföljande blogginlägg om Minesto så snart sjösättningen är gjord!

En mindre lyckad affär var att minska i Azelio på nyheten om brand i deras verifieringsanläggning strax innan de gick ut med två nya avtal (den typen av avtal är dock inte detsamma som en konkret order). Samtidigt gläds jag ändå åt uppgången i Azelio som fortfarande utgör mer än 1 procent av min portfölj och mer än 2 procent av de facto-portföljen exklusive Minesto. Eftersom jag använde pengarna från Azelioförsäljningen till att köpa fler optioner i Minesto har det inte påverkat portföljutvecklingen negativt då bägge aktierna har ökat ungefär lika mycket sedan dess.

När det gäller aktieaffärer i övrigt under juni har jag redan kickat igång mitt fokus på amortering och är därför rätt sparsam i linje med det inlägg jag skrev i söndags där jag la ut en slags plan för det kommande året. Jag prioriterar stabilitet och regelbunden utdelning och har därför fyllt på i Cibus, Investor och Realty Income. Ökade lite i Climeon i början av månaden också.

Utdelningarna gick bättre än väntat i juni och landade på 2 970 kronor. Huvudorsaken är Investors senarelagda vårutdelning som bidrog med 1 215 kronor men även borträknat Investor passerar jag fjolårets utdelning under juni månad, vilket är första gången sedan COVID-krisen inträffade. Som min defensiva utdelningsprognos för i år ser ut kan det tyvärr bli enda månaden, utöver januari då, som jag överträffar fjolårets utdelning samma månad. Som vanligt släpar faktisk utdelning i Brookfield RES efter. Jag kommer uppdatera inlägget med faktisk utdelning när den trillar in.

Totala utdelningar i år närmar sig blygsamma 19 000 kronor

Mina totala utdelningar passerade i maj 100 000 kronor. Jag räknar främst år för år eftersom jag vill veta hur stor passiv inkomst portföljen genererar men det är ändå rätt roligt att se totalen som kuriosa.

Min sharpekvot är återigen positiv om än på rätt dåliga 0,23 vilket reflekterar att flera aktier fortfarande har en bit kvar att återhämta sig från vårens nedgång. Den fortsatt höga standardavvikelsen på 42,29 procent reflekterar att mitt volatila innehav i Minesto utgör en stor risk.

Sparkvoten landade på 77,5 procent. Nu är det bara några veckor tills även vi utlandssvenskar kan ta ut vår kontinentala semester och kommande månader kommer i bästa fall se en sparkvot omkring 70 procent för det ska bli härligt med semester. Nu ska jag unna mig lite för att fira den tredje miljonen!

söndag 28 juni 2020

Plan för mitt femte år med portföljen

Det kommande femte börsåret kommer bli rätt tråkigt av det enkla skälet att jag kommer behöva betala av min belåning för att ha utrymme att lösa in teckningsoptionerna i Minesto senast april 2020.

Man skulle rent av kunna säga att det är ett nyttigt test av hur livet som investerare post-FIRE ser ut.

När det gäller Minestooptionerna skulle jag helst vilja lösa in dem bit för bit för att stötta Minesto. Det vore dock privatekonomiskt oklokt eftersom belåningen i så fall kvarstår med högre ränta samtidigt som jag på marginalen kommer få högre skatt i förtid när optionen omvandlas till aktier.

Därtill finns ett par andra osäkerhetsfaktorer att ta höjd för. Dels är det fritidshussäsong och skulle jag köpa ett fritidshus i sommar kommer jag förstås att behöva amortera ned ett par procent per år enligt gällande regelverk vilket innebär lägre månadsinsättningar till portföljen mer även om jag hoppas på att slippa nalla på aktieportföljen. Dels behöver jag ta höjd för att det kommer en emission i Azelio. Jag väljer i det fallet därför att avvakta att gå in större intill dess att jag vet villkoren för emissionen eller det kommer ett positivt besked om teknikverifiering. Det blir ofta rörigt kring emissioner när många ska sälja av sina teckningsrätter och för den tålmodige uppstår säkert goda nog lägen.

På den positiva sidan bör jag kunna räkna med att utdelningarna återkommer i vår vilket skulle ge minst 25 000 kronor i utdelningar intill Minestoinlösen och då räknar jag på 2/3 av normal utdelning.

Jag räknar därför med att köpa aktier för en tiondel av mina månadsinsättningar. Det innebär i sin tur att jag behöver starkare disciplin än någonsin och därför har jag tagit fram en plan för mina inköp.

- En aktiepost bör köpas i kärninnehav. Prioritet på aktier som delar ut senast i april. Syftet främst att inte totalt tappa portföljandel men jag har fyllt på under vårens nedgång och klarar ett år utan storköp.
- I övrigt inga aktieköp i köp A/B-lägen utan endast när jag kan köpa till en direktavkastning över 4 procent. Köp A/B-lägen på 3-4 procent kommer finnas om ett år också.
- En aktiepost (i lokal valuta) i en månads- eller kvartalsutdelare skulle bidra med ett kassaflöde på ett par procent av köpet till i vår vilket är viktigt just nu. Först ut ökar jag i Realty Income igen imorgon.
- En aktiepost kan köpas i miljöteknikaktier. Detta som vanligt främst för att få disciplin i övrigt. Undantaget möjligheten att ta större position i nämnda Azelioemission eller efter lyckad verifiering.
- Ett "wild card" där jag kan en aktiepost köpa vilken som helst där jag bedömer att läget är bra nog.

För att klara det här behöver jag göra mer aktiv analys än tidigare. Jag har de senaste åren haft lyxen att jag tack vare stora månadsinsättningar kan sprida köpen på många aktier men nu behöver jag fokusera mer. Ett resultat av min portföljanalys är att jag har identifierat var jag fokuserar min energi:

- Följ upp minst en aktie i veckan.
- Följ upp minst ett kärninnehav varje månad, alltså även aktier som Investor och J&J som jag rätt sällan går på djupet i.
- Följ upp minst ett av mina större innehav varje månad. Gjensidige och KONE ska vara först ut.
- Analysera minst en kvartals- eller månadsutdelare per månad. Cibus ska vara först ut.
- Bonäsudden, Bosjö och Sydsvenska Hem har också prioritet på en tidig analys.
- Titta särskilt på skog där Holmen och SCA är mina naturliga val (ägt under Unga Aktiesparartiden).
- Fortsätt att bevaka miljöteknikaktier. De inläggen är dock redan skrivna för Azelio, Climeon och Soltech men jag är inte helt nöjd med kvalitén varför jag har dragit mig för att dela dem på bloggen.
- För att ha tid till detta kommer andra inlägg få stå åt sidan, inte minst analys av hållbarhetsrapporter men även analys av portföljutdelning som är mindre meningsfull i rådande osäkerhet om framtiden.

För er bloggläsare är detta goda nyheter eftersom det kommer fler inlägg om aktier än tidigare. Därför är det viktigt att som jag alltid är nog med understryka att dessa inlägg aldrig ska läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du ska läsa rapporter själv, göra din egen analys och bilda dig en egen uppfattning. Detta är särskilt viktigt då de här inläggen kommer bli subjektiva stickprov av vad jag tycker är särskilt intressant i rapporterna. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid och jag kommer inte göra en heltäckande analys utan endast dela med mig av några tankar när jag ändå lägger ner tid på att kolla upp aktierna. Från mitt perspektiv hjälper det mig att få struktur på sparandet att regelbundet skriva inlägg och ger mig dessutom möjligheten till back-tracking i framtiden för att lära mig om hur jag agerar över tid. Så var det sagt igen men är hellre övertydlig här.

Den stora utmaningen kommer bli att bestämma när under månaden jag ska köpa. Som vanligt gör jag, precis som idag, mina analyser när börsen är stängd och jag kommer nog fortsätta utgå ifrån att jag gör köp så snart min köp C-nivå uppnås i relevanta aktier. Skulle de bli ännu lägre värderade senare i samma månad kan jag ju i värsta fall köpa mer på nästa månads köp i förväg också. 

Jag bedömer att det bör ge mig rätt balans mellan att vara lite offensiv men ändå säkerställa att jag kan lösa in optionerna. Skulle det gå fel har jag tre alternativ. I första hand kan jag flytta optioner från min KF till mitt ISK där jag har större utrymme. I andra hand finns möjligheten att sälja mindre innehav eller buffertaktier precis som jag gjorde under börskraschen i mars. I sista hand har jag redan tagit höjd för att ha viss övervikt på Minestooptioner för att i värsta fall sälja några tusen optioner för att finansiera inlösen.  

Det vill jag dock i det längsta undvika då jag som sagt tror att de kommer vara värda mer i framtiden. När det gäller Minesto pågår nu slutarbetet i Vestmannasund med att ansluta det första kommersiella kraftverket. Under måndagen äger Minestos bolagsstämma rum och jag ser med spänning fram emot mer information då. Räkna med ett separat inlägg om Minestos sjösättning i veckan som kommer.

Den här planen är det tredje och sista ledet i en enkel utvärderingsmodell som jag tillämpar en gång om året. Först tittar jag rent objektivt på hur portföljen ser ut (länk). Därefter analyserar jag portföljsammansättningen närmare och jämför med tidigare års analyser (länk). Detta mynnar ut i en översiktlig handlingsplan kring hur jag ska agera under året. Det här är en enkel analysmodell men jag delar med mig just därför för att jag tror att det är klokt att då och då ta sig tid att gå tillbaka och se hur man har resonerat tidigare om portföljen för att dra lärdomar om hur man agerar framöver.

Notera att jag alltid gör  analysen under helgen när börsen är stängd för att inte påverkas av brus.

lördag 27 juni 2020

Fördjupad portföljanalys

Jag har för vana att analysera portföljen minst en gång per år. Syftet är att med lite perspektiv gå tillbaka till hur portföljen har sett ut tidigare år för att se vilka delar i min investeringsplan som har lyckats och var jag bör lägga mer energi det kommande året. I det här andra inlägget kommer jag framförallt titta på hur portföljen ser ut idag. Därefter kommer jag med det som utgångspunkt att sätta upp en plan för hur jag bör investera det kommande året. Det är en enkel metod som jag tror på eftersom jag hinner smälta reflektionerna: först tittar jag hur det ser ut rent objektivt (det gjorde jag förra veckan här). Sedan bryter jag ned och analyserar samtidigt som jag jämför med hur det såg ut ifjol. Till sist gör jag en plan för det kommande året mot bakgrund av denna enkla analys.

I år blir det extra viktigt eftersom en stor del av månadsinsättningarna går åt till att amortera ned belåning och skapa utrymme för inlösen av alla mina teckningsoptioner i Minesto. Dessutom är det så att jag på sommarhalvåret är lite mer defensiv i mina aktieköp eftersom jag vill ha lite extra utrymme ifall läget att slå till på ett fritidshus uppstår.

En annan faktor att ta hänsyn till är valutan. Eftersom jag får min lön utbetald i euro som nu försvagas mot kronan igen behöver jag ta höjd för att jag inte kommer ha samma lyx som det gångna året att få ett par tusenlappar mer än jag räknat med bara tack vare valutan. Det gäller förstås också utdelningen där en stärkt krona innebär att utländska utdelningar blir lite lägre. Det är inte någon dramatisk skillnad utan snarast en återgång till ett normalläge de senaste åren men som sagt inte samma lyx att få mycket mer sparande och utdelningar än jag har kalkylerat med.

Portföljen har minskat från 72 till 61 innehav. Är nöjd med att ha fokuserat portföljen mer under det gångna året. Det är fortfarande lite mycket men framförallt mer hanterbart eftersom några är mindre kuriosainnehav av sådan karaktär att jag inte bevakar dem särskilt aktivt. Mer om det nedan.

Kärninnehaven

Man börjar se att det utkristalliserar sig en ny grupp av kärninnehav där jag har stora positioner: Kopparbergs, Realty Income, Axfood, Investor och Castellum. I Kopparbergs och Axfood är jag rätt nöjd med min position men behöver ändå öka lite då och då. Investor har jag haft ett uttalat mål att öka i men jag bör försöka skala upp portföljandelen ytterligare vid varje av de få tillfällen som ges. I Handelsbanken och TransAlta Renewables har jag tagit stora positioner på lång sikt och avser inte i framtiden ha en fullt så stor portföljandel som idag. J&J vill jag öka i men portföljandelen har faktiskt minskat marginellt sedan ifjol trots att jag ökat lite. Aktien är tyvärr allt som oftast rätt dyr.

Jag kan ändå konstatera att de ökningar jag gjorde under våren i dessa aktier borde vara tillräckliga året ut. Just Investor vill jag fylla på i lite då och då och jag gör nog klok i att köpa en aktiepost i någon av dessa aktier varje månad men det finns annars egentligen inget skäl att öka i "köp A/B-lägen" såvida inte värderingen blir bättre än idag, jag kan fokusera på annat ett tag helt enkelt.

Andra större innehav

Näst kärninnehavskategorin finns ett gäng andra aktier där jag har en betydande portföljandel på ett par procent men av olika skäl inte ökar lika regelbundet, oftast för att aktierna inte är lika stabila och pålitliga. Men det rör sig ändå om etablerade företag som jag tror är sunda att äga på lång sikt och följer relativt aktivt. Här noteras bland annat Clas Ohlson, H&M, Multiconsult, Scandic Hotels och Skanska. Det här är aktier där jag har en ganska god YOC eftersom de alla har haft utmaningar de senaste åren och då har jag passat på att ta positioner. Till följd av samma utmaningar är jag dock rätt försiktig och håller portföljandelen på en balanserad nivå.

Bland mina större utländska innehav noterar jag att Gjensidige och KONE är två förhållandevis stabila aktier där jag förvisso tagit en rätt god position det gångna året men där det börjar bli dags att titta på dem lite närmare för att avgöra när det är läge att gå in större nästa gång. Bägge handlas till förhållandevis höga värderingar men de bidrar med diversifiering avseende både valuta och sektorer.

En ambition kanske kan vara att titta på minst en av dessa aktier lite extra varje månad.

Sektorer

Finanssektorn var överrepresenterad ifjol. Med 9,8 procent spritt över fem innehav är det nu en ganska rimlig riskspridning. Handelsbanken är störst men jag har innehav på mellan 0,5-2 procent i övriga storbanker också. I tillägg finns knappt 1 procent Resurs Holding i portföljen. Jag tycker att finanssektorn är svåranalyserad och sprider risken. Handelsbanken har jag valt för deras defensiva egenskaper och historik. Samtidigt är företaget inte vad de har varit och kundservicen kostar mer i dessa digitaliserade tider. Jag är rätt nöjd med de innehav jag har och det är inte prioritet att öka i finans det kommande året. Möjlighet till ytterligare tillväxt och ökade utdelningar är blygsam. Här handlar det främst om att jag har kommit över aktierna till en god YOC och hoppas kunna bibehålla en högre utdelningsnivå än portföljgenomsnittet över tid snarare än utdelningshöjningar.

Fastighetssektorn utgör nu knappt 16 procent. Sedan Hemfosa köptes upp har jag sett ett behov av att bredda risken. Därför har jag tagit in en provposition i Cibus. Jag tycker att utdelningsandelen är hög men förmodar att det har att göra med de initiala kostnaderna varefter vinsten ökar allteftersom innevarande lån amorteras ned. Jag är inte heller alltför övertygad om klokskapen i att satsa på att äga lokaler som Coop hyr med tanke på företagets tuffa sits just nu. Samtidigt är riskpremien väl tilltagen med en YOC omkring 7 procent och en ny svensk kvartalsutdelare med månadsutdelarambitioner känns som ett rimligt alternativ till Hemfosa. Jag kommer fortsätta öka lite pö om pö så länge aktien handlas på rimliga nivåer och samtidigt läsa in mig bättre innan jag eventuellt tar en större position.

De andra innehaven är Bonäsudden, Bosjö, Castellum, NorthWest Healthcare, Omega Healthcare, Realty Income, Sydsvenska Hem och Wallenstam. I de två förra och Sydsvenska Hem planerar jag att göra en mer grundlig analys för jag börjar fråga mig om jag behöver den ytterligare risk de innebär i det här skedet av min utdelningsresa. Deras höga direktavkastning har samtidigt tjänat mig väl. Wallenstam passar inte min strategi särskilt väl på grund av den låga direktavkastningen men det är en stabil aktie med några av Göteborgs bästa lägen. Jag har pytsat in överskott från min andrahandsuthyrning i aktien vilket förstås blir en rätt blygsam summa.

En defensiv sektor jag vill öka i är skog. Holmen har jag analyserat och utgör knappt en halv procent av portföljen men jag tycker att aktien är alldeles för dyr med en direktavkastning på strax över 2 procent. Det är en defensiv, obligationsliknande aktie med urstark kassa och stora tillgångar men det är inte precis en tillväxtaktie och det finns ändå vissa riskscenarion vid t.ex. skogsbränder. Kanske borde jag ändå göra det till ett projekt att titta lite mer ingående på Holmen och SCA senare i år för att bilda mig en tydligare uppfattning om när jag är beredd att ta en position. Som kuriosa ingick bägge aktierna in min första aktieportfölj under Unga Aktiesparare-tiden.

Månads - och kvartalsutdelare

Man kan allmänt konstatera att de nordamerikanska kvartals- och månadsutdelarna har varit väldigt nyttiga för kassaflödet av utdelningar när de flesta svenska utdelningar har hållits inne under våren. Därför kommer jag titta lite extra på att fortsätta stärka upp i den här kategorin av aktier, vilket jag gjorde under den courtagefria kampanjen nyligen. Jag hade ifjol ett uttalat mål att öka i månadsutdelarna och det har jag gjort. Att Boston Pizza håller inne sin utdelning gör dock att jag tappar ett par hundralappar varje månad och jag kommer titta lite extra på alternativen i den här kategorin. Realty Income har jag redan en stor position i men TransAlta RES och de andra alternativen har jag inte följt upp så noga på ett tag så det är på tiden. Cibus ett alternativ också här.

Miljöteknikaktier

Mina tre övriga miljöteknikaktier Azelio, Climeon och Soltech har jag lagom stora portföljandelar i mellan 0,5-2 procent. Jag har analyserat alla tre rätt aktivt under våren och planerar att publicera inlägg senare i sommar men har inte hunnit kvalitetsgranska dem lika väl som inlägget om Minesto. Man kan enkelt säga att jag ser en stor potential och uppenbar uppsida i alla tre men samtidigt också flera risker som är något tydligare än i Minesto. Därför vill jag låta mig övertygas det kommande året på samma sätt som jag har gjort i Minesto.

Mindre innehav som är onödigt att sälja

Typexemplet är Tomra. Det grämer mig och är en lärdom att jag borde ha ökat mer när tillfälle gavs men samtidigt hade jag inte gjort en gedigen nog analys då och var försiktig. Den lärdomen har jag dock tagit till mig och tar idag mer meningsfulla positioner direkt. Finns dock ingen som helst anledning att sälja Tomra. Vestas faller också in i den här kategorin. Det är ett fint företag men har sin stora tillväxtresa bakom sig. Jag tycker dock att det är roligt att följa Vestas eftersom Minesto har en liknande affärsmodell och, hoppas jag, liknande tillväxtresa framför sig. Också Xylem är ett litet innehav men det är avsiktligt då jag endast köper i courtagefria kampanjer eftersom aktiens utdelning är rätt låg. Jag tänker ta mig tid att titta på de här tre aktierna närmare, inte minst eftersom de är miljöteknikaktier som jag gillar att läsa om och det vore om inte annat nyttigt och lärorikt att analysera andra miljöteknikaktier än de fyra som jag har större positioner i.

Jag har av kuriosaskäl köpt en aktie vardera i Apple och Berkshire Hathaway under Avanzas courtagefria kampanjer. Dessa har utvecklats fint men passar inte in i min strategi varför jag aldrig ökar. Samtidigt finns det inget egentligt skäl att sälja sådant som går bra så de får vara kvar.

På samma sätt har jag resonerat i Avanzas courtagefria kampanjer när jag tog in den tyska trion BASF, EON och Siemens. Just kemikalier, där BASF är bland de mer hållbara globalt, och basenergi är sektorer som är underrepresenterade på Stockholmsbörsen. Därför såg jag en poäng med att diversifiera med relativt trygga och etablerade tyska aktier som dessutom har en historik av utdelningstillväxt, vilket är relativt ovanligt i tysk aktiekultur. Jag bestämde där redan från början hur stor position jag skulle ta med beaktande av en tilltänkt framtida portfölj. När Avanza upprepar kampanjen brukar jag fylla på för att bibehålla portföljandelen men ökar annars aldrig. De fyller sitt syfte och är stabila nog som utdelningsaktier.

Duni och ICA har länge varit buffertaktier som kan åka ur om jag behöver kapital att öka i något annat. Det är inte optimala företag men den typ av aktier som jag har köpt på tillfället när de varit minst sagt dumpade för något år sedan. De fyller sin funktion i utdelningsportföljen och får vara kvar.

Det finns dock några mindre innehav där det inte är självklart att de fyller en funktion. Till exempel Elanders, HiQ och Intrum. De flesta sådana aktier har jag redan sålt men i den här typen av mindre innehav bör jag nog ta mig en funderare kring om jag är beredd att titta på att öka och om de verkligen tillför något eller om jag ska sälja för att istället öka i något bättre? När det gäller Beijer Alma, Inwido och Nordic Waterproofing har jag redan tagit ett beslut att behålla och därför dubblerat innehaven, som dock är blygsamma. Nobina är jag lite tveksam till efter deras senaste missade upphandlingar och stark konkurrens i sektorn men jag har god riskmarginal och en oförskämt bra YOC och kan just nu inte hitta något som ger bättre YOC.

Vitreous Glass är ett innehav jag behöver ta ställning till. Det handlades till en oförskämt fin YOC men utdelningen har uteblivit under krisen och informationen om företagets verksamhet är knapphändig vilket gör det ganska svårbevakat. Det får vara kvar tills vidare och som jag ser det är det antingen ta en position på minst en procent eller sälja helt som gäller på ett års sikt.

Mitt minsta innehav just nu är EcoWavePower. Jag sålde av hela innehavet för ett halvår sedan men har roat mig med att ta in en minimal bevakningsposition enligt den enkla principen köpa en post aktier vid låg kurs och sälj ett mindre antal aktier vid högre kurs. Innehavet är därför helt egenfinansierat och en kuriosagrej som jag använder för att bevaka aktien om de mot förmodan skulle leverera vad de uppgav vid börsnoteringen för ett år sedan. Det är samtidigt ett enkelt sätt för mig att träna trading i mycket blygsam skala. Syftet är att jag ska lära mig mer om hur jag fungerar i tradingsituationer med kortare positioner. Eftersom EWPG handlas runt 5 kronor per aktie kan jag handla poster om 100 aktier per gång vilket ironiskt nog gör aktien lämplig för ett sådant experiment.

Denna enkla övning har gett en ny överblick över portföljen. Jag kommer nu i ett tredje och sista steg följa upp med en översiktlig plan för vilka aktier jag ska analysera och hur jag ska prioritera mina köp under det kommande året.

lördag 20 juni 2020

Fyra år med portföljen - tre miljoner

Ifjol kallade jag det här utvärderingsinlägget för tre år med portföljen - två miljoner. Det känns väldigt roligt att i år följa den trenden och skriva fyra år med portföljen - tre miljoner. Historisk avkastning är som bekant aldrig en garanti för framtida avkastning så det är hårt jobb som gäller.


Cirkeldiagrammet visar portföljens sextio aktier och portföljandel exklusive Minesto. Att jag exkluderar Minesto beror på att innehavet har vuxit sig såpass stort att diagrammet annars inte skulle bli överskådligt. Nu syns mina tjugofem största innehav efter Minesto.

Jag kommer analysera portföljen ingående i lugn och ro och återkommer i ett separat inlägg men vill ändå högtidlighålla milstolpen med några inledande reflektioner och lärdomar längs vägen.

Minesto enskilt största framgångsfaktorn

Den enskilt största förklaringen är att jag under 2019 tog ett beslut att göra ett avsteg från min utdelningsstrategi och sätta av ett års sparande i Minesto. Min ursprungliga plan var att ha en aktieportfölj värd 2,5 miljoner kronor efter fem år och eftersom jag redan ligger minst ett år före den planen med större budgetutrymme än tidigare ansåg jag mig ha råd att vika ett år åt Minesto utan att tumma på min långsiktiga plan. I den bästa av världar ger det både bra tillväxt och god utdelning.

Mitt köp i Minesto har inte varit optimalt, jag har som mest betalat 22,15 kronor och som lägst 2,37 kronor för aktieköp. Hur som helst har mitt största innehav dubblerats i värde jämfört med mitt GAV och det ger naturligtvis avtryck med besked i portföljen.

Jag har beskrivit en gång för alla hur jag ser på Minesto här. Min bedömning grundar sig på två mycket genomarbetade professionella analyser från Västra Hamnen och Pareto, där den senare har reviderat upp vinstprognosen i en uppdaterad analys i maj. Det är fyra år av hårt arbete, bevakning av Minesto och gammal klassisk hederlig värdeinvesteraranalys som ligger bakom den framgången. Jag vill av principskäl inte skriva vad jag anser att aktien är värd eftersom jag tycker att envar bör göra sin egen analys och förstå vad man köper men för mig blev det tydligt att uppsidan i caset var löjligt stor när jag ökade i anslutning till nyemissionen och COVID-19-krisen. Som jag försöker beskriva så objektivt som möjligt finns det naturligtvis flera riskfaktorer då de bägge analyserna prisar in en installerad kapacitet på mellan 111-200 MW den kommande femårsperioden vilket inte är en självklarhet. Allt annat lika håller mitt scenario. Jag ser med stor spänning fram emot sjösättningen av de första kommersiella kraftverken. Hade hoppats att de skulle sjösättas lagom till midsommar med ytterligare genombrott i aktiekursen som följd men får ge mig till tåls ytterligare ett par veckor.

Det här avsteget är intressant då det dels visar en utveckling från en enkel utdelningsstrategi men också hur jag har utvecklats som investerare i analys och förmåga att äga mer komplexa aktier.

Även om fokus nu är på utdelning kommer jag fortsätta krydda portföljen med miljöteknikaktier som Azelio, Climeon och SolTech. Där har jag ännu en del inläsning kvar att göra och små positioner.

Högre inkomst och lägre utgifter ger högre sparkvot

Under de gångna fyra åren har jag genom löneökningar och en ny tjänst lyckats höja min disponibla nettoinkomst med 33 procent. Under samma period har jag lyckats sänka mina fasta utgifter med nära 33 procent. Det innebär sammantaget att jag klarar en sparkvot på mellan 70 och 80 procent varje månad (det senare förutsätter en snålmånad utan andra utgifter än basala matkostnader). Det innebär att mina avsättningar till portföljen är 67 procent högre 2020 än vad de var vid start 2016.

Det kan låta overkligt men i grunden handlar det bara om aktiva beslut som att flytta till en billigare och hälften så stor bostad, ha det billigaste rörliga internet- och mobilabonnemanget, bara försäkra vad jag faktiskt behöver försäkra, laga min mat själv, ta med matlåda, planera mina inköp, vara medveten om energikonsumtionen och utföra energikrävande aktiviteter på de timmar och dagar då elpriset är lägre. Många bloggare som Miljonär innan 30, Utdelningsseglaren och Farbror Fri har mer ingående beskrivit den här typen av spartips och på deras bloggar hittar du handfasta tips och råd.

Även om portföljen spurtade den senaste tiden tack vare Minesto är lejonparten av min förmögenhet uppbyggd på ett regelbundet månadssparande med en mycket hög sparkvot över tid. Ungefär en åttondel av insättningarna kommer från annat än mitt ordinarie månadspar.

En total portföljavkastning på nära femtio procent efter fyra år är klart godkänt och en bra bit över mitt mål om fem procent per år men på intet sätt exceptionellt, många lyckas prestera långt bättre än så. Högt sparande över tid kombinerat med en blygsam ränta på ränta-effekt gör den stora skillnaden.

Sälj av aktier som underpresterar och öka i aktier som presterar

Jag har till sist tagit till mig att man ska sälja av surdegar för att skapa utrymme för bättre innehav att växa och ge utdelningar. Jag gillar trädgårdsarbete och det är egentligen samma sak: du måste rensa bort ogräs för att växter ska kunna få utrymme att växa ordentligt och bära frukt. Resan har verkligen inte varit spikrak och jag har åkt på några kännbara smällar längs vägen. Jag förlorade femsiffriga belopp i både EcoWavePower och MQ och har gjort förluster även i andra mindre innehav. I Serneke kan jag stoltsera med att jag prickade in botten när jag sålde hela mitt korta innehav för 25 kronor per aktie sedan Karlatornetförsäljning och bygge sattes på paus. Mitt långa innehav behåller jag dock.

Men att jag trots allt har sålt när det blivit uppenbart för mig att mitt case inte längre håller har begränsat förlusten i flera fall och desto viktigare skapat utrymme för att investera i bättre aktier. Här finns fortfarande förbättringspotential och jag behöver bli än mer cynisk i att minska tidigare när jag ser signaler på att mitt case inte håller.

En anledning till den ökade risken är att jag har andra förutsättningar idag. När portföljen startade ville jag endast ha en passiv avkastning som bevarade kapitalet och gav utdelning som översteg inflationen. Då ansåg jag mig inte ha möjlighet att följa börsen på daglig eller ens veckobasis varför risken var låg. Idag har jag möjlighet att följa i stort sett varje morgoncall och titta in ytterligare någon gång under dagen. Avanzas mobilapp med kurslarm ger mig bättre kontroll och möjlighet att agera snabbare om något skulle inträffa.

Tålamod, tålamod, tålamod

Där många sparare går bet är att de säljer bra aktier för tidigt. Anledningen till detta är dels att de inte gör en ordentlig analys och därför inte förstår vad de äger eller varför. De blir i sin tur nervösa när aktien faller efter en längre tids uppgång och lockas att ta hem en vinst på 25, 50 eller 100 procent trots att anledningen till uppgången ofta är att risken har minskat och förutsättningarna för att uppnå den teoretiska potentialen har ökat. Jag har i Minesto en bestämd uppfattning om vad jag anser aktien rimligen vara värd och kommer inte sälja innan den nivån uppnås såvida inget förändras. Mer regelbunden analys av samtliga innehav är min uttalade målsättning för det femte året med portföljen.


Under COVID-19-krisen var det rätt svettigt och pratet om att köpa när det flyter blod på gatorna är inte utan anledning. Min belåningsgrad slog i taket och hade vi fortsatt ned ytterligare någon procent hade jag i värsta fall tvingats till tvångsförsäljningar. Jag hade tagit höjd för en börsnedgång på 50 procent och har kapital att betala av lån men var inte beredd på hastigheten i nedgången. Jag valde därför att ganska tidigt dumpa flera mindre innehav som underpresterar för att istället öka i aktier som Axfood, Castellum, Investor, Kopparbergs och Realty Income. I de två sistnämnda lyckades jag pricka in botten och de är bägge upp med över 50 sedan dess - återigen varför man inte ska vara rädd för att dumpa aktier som underpresterar för man kan köpa något bättre för pengarna istället.

FIRE är redan idag en möjlighet

Med över tre miljoner i kapital är FIRE redan idag en möjlighet. Faktum är att om jag säljer alla mina icke-utdelande aktier och pytsar in det kapitalet i utdelningsaktier med en genomsnittlig portföljutdelning på 4,25 procent skulle jag klara över 10 000 kronor per månad i utdelningar. Det skulle räcka till att täcka min lilla bostad i Göteborg, mat och löpande utgifter och ändå ha 20 procent över. Det är naturligtvis inte rimligt eller önskvärt men att ha möjligheten känns fantastiskt. Min lägsta nivå för att göra en FIRE landar på 4,5 miljoner kronor efter att boendefrågan är löst. Alltså behövs ungefär 5-6 miljoner för att säkerställa en låg belåningsgrad på den framtida bostaden.

Man brukar räkna med att det tar ungefär tio år att spara ihop tillräckligt kapital för att göra en FIRE. I mitt fall skulle det med en sparkvot på som lägst 70 procent över tid därför ta ytterligare fem år.

Jag räknar med att köra på minst till 40 års ålder varvid jag kommer ha en utdelningsportfölj av ovan storlek i tillägg till Minesto. Förmodligen kommer jag sedan flytta hem till Sverige och köra på ett par år för att känna på hur det känns innan jag beslutar mig för om jag gör en FIRE eller inte. Även om jag har blivit mer cynisk till arbetslivet på äldre dar och hemarbete hela våren har gjort att man känt på skillnaden i praktiken på sätt och vis tycker jag i grund och botten fortfarande att jag har ett riktigt häftigt jobb och det är mycket möjligt att jag kör på om det blir spännande arbetsuppgifter.

I ett drömscenario kommer jag kunna använda delar av Minestoinnehavet till att lösa boendefrågan före FIRE varefter jag kan använda återstående portfölj att leva på. Framtiden ser ljus ut just nu.