fredag 26 februari 2021

Tankar om Serneke

Efter alla turer kring Ola Serneke den senaste tiden var min nyfikenhet på dagens bokslutskommuniké stor (länk).

Först några reflektioner om avhoppet. Som jag ser det är skillnaden för Sernekes operativa verksamhet inte alls särskilt dramatisk. I praktiken ägde bytet rum redan i höstas när Anders Arfvén med lång erfarenhet från byggbranschen blev VD för Serneke Sverige AB. Ola Serneke fick samtidigt ett tydligare huvudansvar för projekt och investeringar redan då. Skillnaden nu är att Ola Serneke inte kommer ha en lika publik roll, kanske har det sina styrkor då han kan lägga ned all sin energi på att arbeta med projekt och investeringar. För närvarande är Michael Bergling, med mångårig erfarenhet från företaget, tf VD.

Ekobrottsmyndigheten har lagt ned sin förundersökning om Ola Serneke och även om man konstaterar att vissa inlägg var av haussig, överdriven och olämplig karaktär så har de inte utgjort något brottsligt. Inläggen bedömdes inte betraktas som vilseledande i lagens mening. Serneke har helt enkelt bara påtalat att aktien är lågt värderad och att det finns värden i Karlastadenprojektet som borde motivera en högre aktiekurs (vilket också Nordeas analytiker har konstaterat) vilket är olämpligt i hans roll men inget brott.

Jag har alltid gillat Ola Serneke som verkar vara en mycket driven och engagerad person med ett stort samhällsengagemang. Han engagerar sig mycket aktivt samhället och föreningslivet i Göteborgsregionen, kanske mest tydligt som huvudsponsor för IFK Göteborg (där han för övrigt också ryktas ha skrivit på olika supporterforum, då under sitt eget namn). Det var förstås olämpligt och onödigt att gå in och kommentera som han gjorde och de budskapen borde ha kommit ut på ett professionellare sätt, t.ex. i ett pressmeddelande eller intervju där han öppet kunnat kommentera vad företaget gör (men utan att kommentera aktien). Serneke har alltid haft en lite slarvig kommunikation och det är ett av företagets svagheter. De delar en hel del fina grejer omföretagskulturen och sådant medan det ibland har varit rörigt bara att hitta äldre rapporter och det är märkligt att de inte har ett konsekvent sätt att använda sociala medier. De finns t.ex. inte på twitter (kanske lika bra så här i efterhand) och har råkat läcka icke oväsentlig information på linkedin.

Så till rapporten. Den stora besvikelsen är att marginalerna fortfarande är negativa vilket naturligtvis är oroande. Det är dock tydligt från det nya sättet att rapportera separat för affärsområden Sverige och Invest att det är affärsområde Invest, där Karlatornet ingår, som har tyngd marginalerna. Marginalen för Invest är också väsentligt bättre under det fjärde kvartalet. Samtidigt finns en tydlig ljusglimt i det fjärde kvartalet där kassaflödet är positivt på 8,79 kronor per aktie. Klarar Serneke att fortsätta den trenden och ro planerade projekt i hamn kommer de återkomma till historiska lönsamhetsnivåer. Orderingången är 24 procent högre än ifjol och således även orderstocken. Tf VD Michael Berglin understryker också fokus på att etablera lönsamhet och stabilitet (på bekostnad av tidigare fokus på tillväxt). Berglin förtydligar också att transaktionen och övergången av fastigheter från affären med Balder/Selin och Nordea bokförs på Q1 2021 vilket innebär att vi bör kunna förvänta oss bättre siffror i den första kvartalsrapporten i år. Han upprepar också värdet av de bredare byggrätterna till Karlastaden bortom Karlatornet. Karlastaden är i dagsläget inte inräknad i orderboken.

För egen del är min syn på Serneke därför kvar ungefär där den var före skandalen. Jag hade hoppats på bättre marginaler i affärsområde Sverige men tror samtidigt att aktien är minst sagt undervärderad. Det räcker att man ror hem Karlastadenprojektet samtidigt som den underliggande verksamheten är lönsam för att det ska gå att räkna hem nuvarande nivåer som historiskt rör sig på ensiffriga P/E-tal vilket mer än väl prisar in risk för allt annat än konkurs och den risken minskade betydligt efter affären med Balder/Selin och Nordea. Jag vill helst sitta kvar i Serneke tills Karlastaden är realiserat på 2-4 års sikt för det är då man kan räkna hem affären. Samtidigt har jag blivit lite mer tveksam till aktien med tiden då tillväxten och lönsamheten stannade av samtidigt som omsättningen växer. Jag kommer ta mig en funderare över helgen men Serneke kan åka ur portföljen trots att jag då säljer med viss förlust helt enkelt för att jag vill frigöra lite mer kapital till att fynda Minesto nu i anslutning till den orimligt låga aktiekursen inför optionsinlösen. Givet att risken är högst inprisad i aktiekursen med lågt P/E grunnar jag vidare.

OBS! Serneke är ett företag som i nuläget inte gör vinst och har negativa marginaler till följd av utgifterna för Karlatornet-projektet. Därav följer att Serneke är en aktie med väsentlig risk. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och bör alltid självständigt läsa in dig på information från och om företaget.

torsdag 25 februari 2021

Sveriges enda månadsutdelare Cibus höjer utdelningen

Cibus meddelade i samband med sin årsrapport i morse att de höjer utdelningen med 5 procent till 0,94 euro. Den kommer som tidigare betalas ut över tolv månader i slutet av varje månad. Höjningen var väntad eftersom Cibus tidigare har aviserat en intention om utdelningstillväxt på cirka 5 procent årligen.

Det fanns några andra positiva besked i rapporten. Hyresintäkterna ökade med hela 33,3 procent jämfört med föregående år. Det hänger förstås ihop med de stora förvärv företaget har gjort under året men är likväl ett positivt besked som visar att det finns en underliggande intäktsström från kärnverksamheten.

Också förvaltningsresultatet ökade med 32,9 procent jämfört med föregående år.

Resultat per aktie ökade med hela 62,5 procent till 0,24 euro per aktie. Det innehåller orealiserade värdeförändringar om 1,3 miljoner euro. 

Man bör samtidigt notera att utdelningsandelen därav är 390 procent vilket är i högsta laget. Normalt skulle jag inte acceptera en så hög utdelningsandel. Att så är fallet i Cibus beror dock på att företaget har gjort offensiva investeringar de senaste åren varför lönsamheten kommer ifatt längre fram allteftersom belåningsgraden minskar och investeringsintäkter faller in. Belåningen är alltjämt betydande med en netto loan to value-ratio (LTV) på 61,3 procent vilket är något högre än föregående år. Samtidigt är stora investeringar i fastighetsportföljen tagna de senaste åren och belåningen kommer minska över tid.

Cibus handlas i skrivande stund till en direktavkastning om cirka 5,6 procent vilket innebär att marknaden prisar in den väsentliga risken jämfört med fastighetsaktier som Castellum med lägre belåningsgrad och större diversifiering i sin fastighetsportfölj.

Cibus äger framförallt livsmedelsfastigheter. Så länge dessa har ett bra läge är de att betrakta som en defensiv investering. Man bör dock hålla i minnet att varje enskilt innehav i Cibus fastighetsportfölj är föremål för konkurrens från andra livsmedelskedjor och ökad näthandel varför en viss risk finns. Axfoods VD talade idag i Svenska Dagbladet om näthandel i livsmedelsbranschen som en premiumprodukt eftersom det är kostsammare för företaget och de behöver ta betalt för hemkörningstjänsten för att det ska gå runt. Därför ser jag personligen risken att hemkörning tar över livsmedelsmarknaden som begränsad.

EPRA/NAV per aktie ökar med 6,1 procent till 12,1 euro per aktie.

Jag skrev mer ingående om Cibus i somras (länk). Rapport och bokslutskommuniké hittar du här (länk).

Jag äger aktier i Cibus, än så länge motsvarande knappt 1 procent av portföljen. Det innebär att jag kan köpa en ny aktie för varje månadsutdelning och min tanke är att Cibus-innehavet på sikt ska återinvestera sin egen utdelning månad efter månad, år efter år så länge verksamheten är sund.

OBS! Inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör själv läsa rapporter och annan information om företaget och du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut. Mitt ägande i Cibus är långsiktigt och jag gör inga förutsägelser om aktiekursens utveckling.

tisdag 23 februari 2021

Svar om diskussionsklimat

Twitter är inte ett optimalt forum för meningsfull diskussion om komplexa frågor, inte minst på grund av det korta formatet. Det gör att saklighet, nyanser och detaljer alltför ofta går förlorade. I sina sämsta stunder liknar finanstwitter en filterbubbla med lite utrymme för de som uttrycker avvikande kommentarer.

I morse svarade jag på en tweet om ett blogginlägg med glimten i ögat i samma kaxiga stil som Aktiepappa själv använder att det var "lite morgonpopulism" följt av samma kräksmiley som Aktiepappa brukar använda. Jag gjorde missbedömningen att förutsätta att han skulle vara OK med sin egen jargong.

När man talar om populism brukar man bland annat mena förenklade lösningar på komplexa problem.

Att ställa två eller flera budgetposter emot varandra utan djupare diskussion om vad som ska kapas ur den ena budgetposten eller vad som ska finansieras upp i den andra budgetposten är kännetecknande för populism oavsett om den kommer från höger eller vänster. Vad jag på ett skämtsamt sätt efterlyste med min kommentar är en mer nyanserad och komplex diskussion om hur pengarna ska användas och vad konsekvenserna av neddragningen blir. Det finns flera forum som klarar att föra en sådan diskussion på en mer saklig nivå, kvartal.se är ett bra exempel på det.

Avsikten med mitt inlägg var att i det lilla format twitter medger bidra med nyanser ur två aspekter:

Du vet väl att 3 av 4 borgerliga partier och 6 av 8 riksdagspartier i sin biståndspolitik står bakom enprocentsmålet? 

Det här är ett sätt att lyfta fram att det finns en blocköverskridande riksdagsmajoritet för enprocentsmålet. Det är alltså inte ens en uttalad höger-vänsterfråga utan en fråga som har sin grund i att FN rekommenderar  Sverige att avsätta 0,7 procent av BNI till bistånd. Notera att jag här inte uttrycker någon partipolitisk preferens utan sakligt noterar hur det förhåller sig.

Förutsätter att du vet att RK (regeringskansliet) avser samtliga departements opolitiska tjänstemän inkl. rese- och förvaltningsbudgetar?

Det här är också en faktaupplysning för att nyansera bilden genom att påtala att samtliga departements personal, resebudget och förvaltningsbudget ingår i denna budgetpost. Dessa är opolitiska tjänstemän på t.ex. finansdepartementet, försvarsdepartementet, justitiedepartementet osv. som arbetar kvar oavsett vilka partier som leder regeringen.

Jag fick sedan en följdfråga om jag tycker det är rimligt att SVT/SR har en så stor budget relativt polisens budget. Jag svarade att jag inte är rätt person att avgöra det. Jag har inte insyn i vare sig polisens eller SVT/SR budget, vilka finansieringsbehov eller besparingsmöjligheter som finns och det är ju just det som är min poäng. Nyansera och fördjupa diskussionen. Jag svarade också att jag personligen tycker att SVT/SR borde fungera mer som BBC där kommersiella kanaler gör sådant som de kan (t.ex. Mello, sport) medan SVT/SR bör fokusera på det djupare urvalet när det gäller kultur, historia, vetenskap, utbildning osv. som inte nödvändigtvis är lönsamt för kommersiella kanaler men där det finns ett samhällsintresse.

Notera att jag inte har kommenterat Aktiepappas person på ett nedsättande sätt utan endast reagerat på vad han skriver i sak i sitt blogginlägg. Ändå följer en strid ström av nedsättande epitet och personangrepp. Jag anklagas för att vara socialist, brunsmetande vänster, PK-polis, politiskt korrekt nolla och clown. 

Det här säger tyvärr något om vilket diskussionsklimat vi har i sociala medier idag. Konstruktivt eller nyanserat är det inte.

Som någon annan tidigare påpekat är det inte precis definitionen av socialism att flytta utomlands till ett väsentligt bättre betalt jobb med väsentligt lägre skatt (utan värdegrundsdiskussioner). Och jo, jag har också drivit egen verksamhet och egna projekt. Kan också notera att jag vid förra riksdagsvalet bestämde sent vilket parti jag röstade på och inte ens har en uttalad partipolitisk preferens. Därför tar jag mig friheten att se kritiskt på alla partier och politiker utan att se dem som vore de mitt favoritlag i fotboll.

Aktiepappa beskyller mig vidare för att inte bidra med något. Det är ännu en överdrift. Det räcker att titta under flikarna på bloggen för att se att jag regelbundet djupdyker i olika aktier. Aktiepappa å sin sida brukar uppdatera Svolders substansvärde, skriva om nya IPO och inlägg som andra bloggare har skrivit.

Vidare beskylls jag för att aldrig kommentera något positivt. Det må möjligen vara fallet med just Aktiepappa men jag brukar precis som många andra ge cred och retweeta sådant som jag tycker är bra och välförtjänt av uppmuntran. I tidigare diskussioner har jag t.ex. skämtat om när Aktiepappa raljerar över det hemska i att Axfood säljer vegetarisk och vegansk mat vilket egentligen inte alls är konstigt att ett kommersiellt vinstdrivande företag gör om det är vad en betydande del av kunder och marknad vill ha.

Jag har aldrig uttryckt någon personlig eller partipolitisk åsikt i endera riktning om skattetrycket i Sverige. Ändå utmålar Aktiepappa mig i en ny tweet nu som en "PK-polis" som gnäller och lyfter fram mig som någon sorts symbol för motsatt åsikt. Därav ville jag bemöta det hela på ett sakligt och konstruktivt sätt.

onsdag 17 februari 2021

Multiconsult visar att det går att dubblera kapitalet och få hög direktavkastning

Jag kallar mig utdelningsinvesterare men för att slippa förenklade diskussioner om tillväxt vs. hög direktavkastning har jag allt mer börjat benämna mig värdeinvesterare. För mig är det två sidor av samma mynt. För vad det handlar om oavsett strategi är att göra en ordentlig genomgång av företagen man investerar i och bilda sig en egen uppfattning av om det pris man betalar för aktien är rimligt i relation till företagets långsiktiga potential. Jag fokuserar på det inneboende värdet i företagen jag köper aktier i vilket jag hoppas ska ge många år av fina utdelningar. Aktiekursen intresserar mig egentligen mindre då den är relevant först om man säljer vilket jag sällan gör och ser som aktieägare den därför mer som kuriosa.

Jag brukar inte hemfalla till att citera berömda investerare men Warren Buffets citat passar fint in här:

"The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient."

Multiconsult är nämligen ett lysande exempel på att det mycket väl går att göra kloka värdeinvesteringar i utdelningsaktier och ändå få en fin kursutveckling. Jag har ett GAV på cirka 80 NOK i Multiconsult och är fullinvesterad sedan 2018 med 500 aktier. I skrivande stund handlas aktien till 160 NOK vilket innebär att den har dubblerat sitt värde jämfört med min initiala investering. Samtidigt handlades aktien så lågt som runt 40 NOK för ett år sedan vilket innebär att aktien är upp med hela 400 procent på ett år. Det visar att det är fullt möjligt att göra goda och kloka investeringar med potential för hög avkastning också som värdeinvesterare. Grunden handlar som alltid om att sätta sig in ordentligt i företagets verksamhet och räkenskaper för att på så vis kunna rimligt värdera om aktien är prisvärd som investering eller inte.

Det är dock så att en god värdeinvestering också kan sammanfalla med en långsiktigt god utdelning. Multiconsult föreslog nämligen idag en ordinarie utdelning på hela 8 NOK per aktie. Det motsvarar redan en yield on cost på cirka 10 procent för mig i en aktie där jag började köpa 2017 och är långsiktigt fullinvesterad sedan 2018. Att direktavkastningen skulle öka så snabbt förvånade mig men inte företagets utveckling. Jag har skrivit återkommande om Multiconsult genom åren och noterat att företaget har potential för stordriftsfördelar som ännu inte har fallit ut. Företaget har haft en fin orderbok men hör till de underanalyserade aktier som färre tittar på där man ofta kan fynda långsiktigt. I februari har Pareto tagit in aktien i sin norska portfölj och den får därmed mer uppmärksamhet än vad den hade när jag tog position.

En viktig förklaring som jag var inne på redan när jag gick in i Multiconsult är att man nu äntligen börjar tillvarata synergier från förvärvet av LINK arkitektur, vars verksamhet bidrar till det fina resultatet. Enda smolket i bägaren är affärsområdet för energi som levererar något svagare siffror än föregående år.

En annan förklaring som jag tidigare har nämnt är att företaget verkar ha kommit stärkt ur pandemiåret helt enkelt eftersom de drabbades av den av lägre oljepriser orsakade nedgången i den norska ekonomin något år tidigare. Därför hade Multiconsult redan påbörjat ett effektiviserings och besparingsprogram vilket vi nu ser bär frukt. Företaget stod helt enkelt redo att möta en ny kris då åtgärderna redan var tagna.

En tredje förklaring är att Multiconsult drabbades av en medial skandal i ett projekt relaterat till Stortinget. Detta gjorde att aktien då i Norge sågs som man har sett på Serneke i Sverige de senaste veckorna. I värsta fall skulle det kunna följa engångskostnader för rättsprocesser men i allt väsentligt var den underliggande verksamheten god. Som svensk med distans till vad som surrar i norsk media var det ett fint tillfälle att öka innehavet. Jag tror därför att också Serneke kommer återhämta sig kanske redan vid nästa bokslut för i det långa loppet brukar rapporter ha en sådan effekt att påminna marknaden om substans bortom brus.

Är den höga utdelningen hållbar? Med en vinst per aktie på 9,25 NOK är utdelningsandelen nu hela 86 procent. Det antyder att jag nog inte kan förvänta mig liknande utdelningshöjningar i framtiden. Samtidigt vad spelar det för roll egentligen om Multiconsult skulle lyckas minst bibehålla sin nuvarande utdelningsnivå? I så fall har jag räknat hem hela investeringen bara i utdelningar redan inom 8 år.

Det fina är samtidigt att kassaflödet är 3,75 gånger högre än föregående år vilket motsvarar 10,3 NOK per aktie. Det antyder att det är rimligt att förvänta sig vinster omkring 10 NOK per aktie på ett par års sikt.

Det är mycket nu och hänvisar därför till rapporten (länk) men några highlights jämfört med föregående år är en ökande orderingång (+8 procent) i kombination med dito orderbok (+12 procent) vilket borgar för stabilitet, en dubblerad EBITDA, goda marginaler väl över 10 procent och ökande faktureringsgrad.

Ett annat exempel just nu är Minesto, väljer att ta upp det kort här då jag får frågor om Minesto ibland. Minestoaktien är helt uppenbart undervärderad på dessa nivåer precis som Multiconsult var för ett par år sedan. Jag tackar och tar tillfället i akt att öka innehavet ytterligare något längs vägen. Jag har skrivit mer ingående om Minesto i maj (länk) och september (länk). Återkommer i ett separat blogginlägg om Minesto antingen i anslutning till bokslutskommunikén i mars eller Paretos uppdaterade analys i vår.

I stunder av nedgång i aktier gör jag mig själv alltid tjänsten att gå tillbaka och läsa hur jag resonerade i mitt ursprungliga case. Jag går därefter på nytt igenom de senaste årens information från företaget och analytiker. Jag kan bara konstatera att det är bisarrt att en aktie som av Västra Hamnen bedöms ge en vinst per aktie på 1,64 kronor per aktie 2024e och av Pareto bedöms ge en vinst per aktie på 2,48 kronor per aktie 2025e nu alltså handlas till ett P/E under 13 på det förra estimatet och tre år fram i tiden och P/E under 9 på det senare estimatet. Risken är mer än väl inprisad givet de besked vi har fått om teknik och förestående utrullning av de första två parkerna samt att avtal med en industriell partner förväntas senare i år. Dessutom har VD Edlund redan förtydligat att de bägge första parkerna som nu är på väg att rullas ut med start i år kommer ta företaget bortom lönsamhet. Precis som i Multiconsult är uppsidan om allt går enligt plan helt uppenbart mycket stor. Det räcker att företaget levererar enligt plan för att vid ett normalt P/E-tal under 20 motivera en dubbelt så hög aktiekurs som idag och då vet vi från VD-intervjuerna (länk) senaste tiden att det är mer sannolikt än inte att man kommer igång på en tredje projektsite (Frankrike, USA eller Taiwan) eller microgridförsäljning genom industriell partner som i nuläget alltså inte är inprisat.

"The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient."

OBS! Blogginlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör alltid göra din egen analys och sätta dig in i vad du investerar i.

lördag 6 februari 2021

Inköps- och målbaserad portföljdiversifiering

Förra helgen skrev jag om varför jag aldrig skalar ned aktieinnehav när portföljen blir väl stor. 

Jag tänkte idag istället därför förklara hur min strategi fungerar. 

Inledningsvis påminns nytillkomna läsare om att min utdelningsinvesterarstrategi i grunden är en långsiktig värdeinvesteringsstrategi utifrån köp och behåll-princip. Jag köper aktier som jag tycker är bra jag tycker de är rimligt värderade eller rent av undervärderade. Jag ser också säljbeslut som en ökad risk för misstag och en onödig courtagekostnad som jag unviker om jag kan. Syftet är att över tid få en genomsnittlig utdelning på minst 4,5 procent som återinvesteras vilket ger en ränta på ränta-effekt.

Mitt sätt att hantera problematiken är att bestämma en portföljandel vid inköp

Det kan låta kontraintuitivt men jag gör så här.

Det första jag gör är att sätta en målnivå för portföljen som helhet. Det är ett mål för vad jag tror portföljen kommer vara värd på medellång sikt i det skede jag har möjlighet att övergå i FIRE. Alltså åtminstone 3-5 år fram i tiden eller till och med längre än så.

Min första målgräns var 3 miljoner men jag har redan reviderat upp den till 5 miljoner och fungerar på att revidera upp målgränsen ytterligare alternativt sätta separata mål för portföljen och utdelningsportföljen.

Nästa steg är att jag sätter en målnivå för hur stor portföljandel jag är bekväm med i aktien. 

I ett större innehav som ska vara en hörnsten i portföljen är det ofta någonstans mellan 2,5-5 procent, ibland så mycket som 10 procent i de fall där jag tidigt vill ta en större och mycket långsiktig position. 

I ett mindre innehav som ska vara ett komplement är det i regel någonstans mellan 1-2 procent.

Det innebär att jag fokuserar på portföljandel i inköpskostnad mot ett målvärde. Inte det framtida värdet i sig. Poängen med det här är att jag låter vinnarna löpa och istället har koll på hur jag fördelar inköpen på de mest köpvärda aktierna. Jag är småsparare och en av mina få fördelar gentemot större aktörer är just att jag inte behöver agera som en institutionell aktiefond och återkommande justera portföljandelarna.

Det enda jag behöver hålla koll på är att jag köper på ett balanserat sätt och att ingen aktie trasslar. För naturligtvis revideras dessa mål ned om jag blir mer tveksam till en aktie. Men det har inte med portföljandelen i sig att göra utan med strukturella problem eller förändringar som riskerar påverka framtida vinst, marknadsandel och omsättning jämfört med mitt ursprungliga case. Till exempel är Clas Ohlson, Handelsbanken och H&M aktier där jag har mindre stora positioner idag än när portföljen startade men det justerar jag främst genom att öka mer i andra aktier istället. Samtidigt har jag en bra yield on cost i den här typen av aktier och därför kan de få löpa på så länge de gör bra nog vinster över tid.

I det sista steget djupdyker jag i min analys och tittar på vad jag tror att vinst per aktie och utdelning kommer vara i framtiden och räknar utifrån det fram en fiktiv aktiekurs.

Ett bra och lätträknat exempel på hur min portföljstrategi fungerar är Kopparbergs. Min målportfölj för utdelningsportföljen är för närvarande 5 miljoner kronor. Minst 5 procent av aktierna ska vara i Kopparbergs. Det innebär att jag kan köpa aktier till ett totalt värde av 5 miljoner dividerat med 5 procent.

Nästa fråga blir hur mycket aktien är värd vid portföljens slutmål. I Kopparbergs har jag uppskattat att 250 kronor är ett rimligt framtida värde. Det motsvarar en vinst per aktie på 12,50 kronor, 25 procent högre än idag, vid P/E 20. Följaktligen kan jag köpa 250 000 kronor dividerat med 250 kronor vilket blir 1 000 aktier. Eftersom jag redan idag har 900 aktier kan jag köpa ytterligare 100 aktier vid tillfälle.

Skulle min prognos vara för defensiv och Kopparbergs ökar vinsten till säg 15 kronor per aktie och följaktligen aktiekursen till 300 kronor ser jag det som just ett lyxproblem. För det innebär ju i sin tur också att utdelningen ökar med ytterligare någon krona och varför ska jag i så fall sälja en fin kassako?

Det skadar ju verkligen inte min portfölj att de bästa aktierna blir värda mer än min målgräns. Eller hur!?!

Det värsta som kan hända till följd av den alltför höga portföljstorleken är ju att marknaden så småningom korrigerar en alltför hög värdering ned närmare mina ursprungliga estimat och det är i sig inget problem. 

En huvudpoäng med det här tankesättet är att jag redan från början förlikar mig med att jag tar en position som jag är bekväm med utifrån hur mycket jag initialt investerar. Det gör det i sin tur lättare att få distans till aktiekursen både när den är omotiverat hög eller låg i det korta perspektivet. Jag kan lugnt luta mig tillbaka, koppla bort hur aktiekursen utvecklas på kort sikt och istället lägga all energi på att bevaka företagets rapporter och information för att säkerställa att mitt investeringscase alltjämt håller.

Någon kan invända att jag kan tjäna pengar på marginalen på att skala av och köpa tillbaka. Visst kan man det men jag tycker mig inte ha tid eller energi att syssla med sådana övningar. Dels är risken i just de bästa aktierna att man missbedömer nedgången och tvärtom får köpa tillbaka vid samma eller dyrare kurs än man sålde. Då bränner man bara courtageavgifter i onödan och en del i min strategi är ju att fokusera på köp och behåll så långt det är rimligt just för att minimera courtageutgifter. Dels och framförallt är det också så att jag faktiskt inte behöver bry mig om att lägga energi på det hela. De bästa aktierna ökar vinsten år för år och därmed också utdelningen. Det enda jag behöver göra när jag har tagit en full position i ett innehav är att följa att företaget fortsätter utvecklas som det ska och se utdelningen ticka in år efter år.

OBS! Exemplet med Kopparbergs och andra aktier ovan syftar endast till att illustrera hur min långsiktiga utdelningsstrategi fungerar avseende portföljbalans. Det ska naturligtvis inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation.

söndag 31 januari 2021

Månadssammanfattning januari

Fjolåret slutade i moll och januari fortsatte portföljen ned med 3 101 458 kronor netto och 3,7 miljoner kronor brutto. Det motsvarar en avkastning på 43,38 procent över insatt kapital.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det innebär att portföljens avkastning är på den lägsta nivån sedan maj 2020. Samtidigt känner jag mig lugn och trygg i förvissningen om att jag tror på min långsiktiga strategi och att portföljen kommer leverera vad den ska i både utdelningar och värde om 5-10 år. Huvudanledningen till nedgången är att mitt största innehav Minesto har varit i kursmässig nedgång det senaste halvåret. När den vänder vet jag inte. Men vad jag vet är att företaget arbetar på och risken faktiskt är lägre idag än när kursen stod som högst. Mer om det nedan. Det kan kanske tyckas konstigt att känna sig lugn och bekväm i situationen trots att portföljen skulle ha varit värd nästan en miljon kronor mer om den hade bibehållit samma avkastning som i augusti. Men det psyket måste man ha för att klara pressen och inte bli nervös för kursnedgångar inträffar då och då. Men gör bara företagen sitt, vilket deras nuvarande arbete indikerar att de gör, kommer uppvärderingen så småningom. Tvärtom försöker jag istället se nedgångar i enskilda aktier där det saknas företagsspecifika skäl till kursutvecklingen som bra köptillfällen och öka innehavet, så även denna gång.


Årets första månad gav 1 730 kronor i utdelningar. Bara 9 aktier delade ut varav mitt testinnehav i Pepsi för första gången bidrog med blygsamma 8 kronor netto. I övrigt är det i avsaknad av utdelning från Clas Ohlson bara mina svenska kvartalsutdelare i fastighetssektorn och månadsutdelarna som delar ut i januari. Det tillsammans med mindre gynnsam valutaeffekt än ifjol gör utdelningen nästan en tusenlapp lägre i år.

Utdelningsprognosen för 2021 är något bättre än jag hade hoppats efter höjning och extrautdelning från Gjensidige, H&M kommer alls att dela ut i höst vilket jag inte hade förväntat mig samt förväntad utdelning från Intrum och Investor. Men konstaterar samtidigt har Cloetta och SEB höjt med något mindre än jag förväntat mig och KONE:s höjning kommer ätas upp av svagare euro och höjd finsk källskatt. Kontentan är att utdelningsåret 2021 så här långt fortfarande bara snuddar vid 50 000 kronor för helåret.

Januari började förvisso bra där flera så kallade ESG-aktier steg i anslutning till att Joe Biden valdes till president och USA återinträder i Parisavtalet (jag ogillar personligen den typen av övergeneraliserade buzzwords). Det som har sänkt portföljen är att största innehavet Minesto har fortsatt nedåt och underligt nog står aktien nu 10 kronor och 30 procent lägre än högsta månadskiftesnoteringen i augusti. Jag har därför lagt lite extra energi på att försöka se rationellt på det hela. I stunder som dessa är det en trygghet att gå tillbaka till sin grundanalys och case för investeringen. Således gick jag tillbaka till mitt inlägg i maj (länk) och uppdateringen i september (länk). Jag har funderat på att skriva ett nytt inlägg men avvaktar intill att det att företaget, eller de professionella analytikerna hos Pareto, kommer med ny information. Hur som helst testade jag några antaganden mot hur det såg ut då och resonerade lite kring det här istället.

Har teknikrisken ökat? Nej. Tvärtom torde den vara väsentligt lägre än då eftersom vi nu vet att kraftverket är i drift och levererar el in i det färöiska elnätet. Vi kommer snart få besked från tredjepartsverifieringen som visar hur effektivt det är men vad jag har förstått är Minesto redan nöjda med prestandan och det är svårt att tolka på ett annat sätt än att kraftverket fungerar precis som det ska göra.

Har kapitalrisken ökat? Åtminstone inte ännu. Minesto har en soliditet på 93-94 procent och ytterligare kapitaltillskott att vänta genom nyemissionen. Det kapitalet räcker åtminstone 2 år utan ytterligare finansiering för att påbörja parkprojekten på Färöarna och i Wales. Företagets VD har dock kommenterat att de kommer söka såväl EU-stöd som stöd från Wales regering och medverka i UK:s contract for difference-program. Vi vet att alla tre programmen har indikerat öronmärkningar för just tidvattenenergi och det är därför mer sannolikt än inte att Minesto kommer vara en av rätt få större aktörer som kan ta del av dessa stöd. Eftersom marknaden uppenbart inte prisar in dem i aktiekursen på nuvarande nivåer (se analyserna jag hänvisar till i länk ovan) kommer det i sig vara nyheter som ger aktien en skjuts uppåt. Samtidigt vet vi att företaget enligt avtalet med SEV i år får symboliska intäkter för el från det första kraftverket. Dessa kommer inte göra någon stor skillnad men det är en skillnad som minskar kapitalrisken.

Är företaget försenat? Händer inget? Tyvärr försenades sjösättningen av det första kraftverket med i alla fall 4 månader. Men slående när jag läser mina gamla inlägg och de professionella analyserna igen är att Minesto trots det faktiskt verkar ligga helt i fas med sin långsiktiga plan.  Jag skrev i maj med ledning av analytikernas information från företaget att planen var att installera de första kraftverken om 10 MW senast 2023. Då rörde det sig om 20 DG500-kraftverk men vi vet idag att det räcker att installera 8 DG1000-kraftverk utanför Färöarna för att uppnå 10 MW. Företaget har vid upprepade tillfällen pratat om att förberedande mätningar redan har gjorts på projektsiten på Färöarna och jag är personligen övertygad om att arbetet kommer påbörjas redan i år. Att ha 80 MW installerad kapacitet bedömdes företaget då kunna ha först 2023. Alltså återigen verkar Minesto faktiskt vara helt i fas med tidsplanen. Det som har förändrats är nog bara marknadens kortsiktiga förväntningar. Personligen älskar jag sådana köplägen.

Är aktien rimligt värderad? Ja. Pareto räknar med en vinst per aktie på 2,48 kronor år 2024. Det innebär att vi nu handlas på ett estimerat P/E på 9-14 för de bägge analytikernas vinstestimat för 2024. Dyrt för ett förhoppningsbolag som erbjuder baskraft och förnybar energi? Knappast är min slutsats. Det är mycket lågt för ett förhoppningsbolag och prisar mer än väl in risken. Det räcker att företaget får en tredje potentiell parkorder för att vi ska kunna lägga på ytterligare en krona i vinst per aktie och i så fall ska kursen upp ordentligt. Som jag också resonerade om i maj och september är den värdering de professionella analytikerna gjorde baserad på en riskkalkyl. Utifrån ovan resonemang har teknikrisken  minskat och kapitalrisken är inte högre. Dagens aktiekurs motsvarar i Västra Hamnens scenario en sannolikhet på 65 procent att företaget lyckas samt en diskonteringsränta på 13 procent. Som jag skrev redan i maj förefaller det sannolikt, än mer så idag efter en lyckad sjösättning av kraftverket, att sannolikheten nu är väl över 75 procent och diskonteringsräntan ska ned åtminstone ytterligare ett par procent till säg 11 procent. I ett sådant scenario är sommarens kursnivåer på 34 kronor fullt rimliga.

Med lite perspektiv landade jag i att det mest rationella är att se lägen som dessa som en skänk från ovan. Förvisso är jag egentligen redan fullinvesterad i Minesto men jag inser att sannolikheten är på min sida att jag kan få en lägre totalkostnad för inlösen av optioner än jag initialt hade räknat med. Det ger mig några hundra eller kanske till och med några tusen aktier mer än jag hade vågat hoppas på att kunna köpa. Jag inser dock att det finns ett värsta scenario där optionerna helt tappar värde men tänker att jag i det läget kan köpa stamaktien orimligt billigt och oron bör i så fall vara hos Minesto som då riskerar förlora kapitaltillskott. Jag tror därför att det är mer sannolikt att tro att de kommer presentera såpass mycket ny information att åtminstone ett sådant värsta scenario undviks varför risken snarare ligger i en större börskrasch på makronivån. Eftersom jag har räknat noga på mina scenario i lugn och ro innebär de sämre scenarion som inte är helt osannolika ändå att jag kan lösa in exakt så många aktier som jag initialt hade tänkt men kanske inte fler än så. Samtidigt innebär bästa scenariot att jag får 10-12 procent fler aktier.

Enklast förklarat har jag ju räknat på en totalkostnad för köp och inlösen på i genomsnitt 30 kronor men på de nivåer aktien handlas nu kan jag pressa ned den totalkostnaden med 8 kronor vilket sannolikt innebär att jag kan lösa in 1/3 fler aktier för varje ny aktie jag har köpt. Under månadens avslutande handelsdagar pytsade jag därför in 5 000 kronor till i Minestoaktier. Håller vi oss på dessa nivåer när min lön kommer om ett par veckor (tidigare än i Sverige) kommer jag fortsätta köpa.

Det är svårt att skriva en månadssammanfattning utan att kommentera Gamestop. Min syn på saken är att jag tycker det är nyttigt att småsparare kan knäppa större aktörer som blankar på näsan och därmed tvinga marknaden att bli mer riskmedveten vilket bör göra marknaden mer effektiv. Det är också avslöjande i flera meningar hur nätmäklaren hindrar småspararna från att handla (också för att säkerställa sin finansiering). Samtidigt är jag starkt emot av att huvudlöst köpa aktier bortom all rimlig verklighetskoppling till företagets faktiska verksamhet. Då blir börsen bara ett casino. Därför fortsätter jag i lugn och ro att ha en långsiktig hållning som grundar sig i mikroperspektivet, alltså vad företagen gör i verkligheten. Mina Minestoaktier lånas av Avanza med mitt medgivande ut till blankare och det tickar därför in lite pengar då och då. Nu senast blev det åtminstone 300 kronor vilket räcker till ytterligare ett hundratal aktier. Vill blankare betala mig genom Avanza för sin möjlighet till kortsiktig vinning vilket ger mig möjlighet att långsiktigt öka mitt innehav får de väl göra det. Jag har därför bestämt att alla intäkter från blankningen oavkortat ska öka mitt Minestoinnehav alternativt sänka belåningen.

Just att sänka belåningen har förstås varit en målsättning och den minskar också från 14 till 13,8 procent. Att den inte minskar mer beror alltså på att portföljvärdet sjönk. Jag hoppas fortfarande att nå ned till åtminstone 12 procent tills valborg då det är dags för inlösen av Minestos teckningsoptioner.

Sharpkvoten blev låga 0,39 och standardavvikelsen rekordhöga 53,38 procent. Inte så underligt under en månad med kraftigare rörelser än normalt i bägge riktningar. Sparkvoten landade på höga 80 procent bara ett par procent från min teoretiska högstanivå. Karantän efter återkomst från julledighet och medhavd mat från Sverige höll matkostnaderna under 100 EUR den här månaden. Kör snålsparmånad i februari också.

Vill till sist tacka alla er som tar er tid att titta in här och läsa då och då! Bloggen har aldrig haft fler läsare en enskild månad än i januari i år. Får se i vilken takt jag kommer hinna blogga framöver men det sporrar helt klart att fortsätta dela med mig av tankar och reflektioner kring vår gemensamma och roliga hobby.

 
Utdelningsåret 2021 är äntligen igång!

lördag 30 januari 2021

Därför skalar jag inte ned portföljandelar

Det har varit en del diskussion om portföljandelar och skalning på finanstwitter och i bloggsfären på senare tid. Jag föredrar bloggformatet framför twitter då man har mer utrymme att utveckla sina resonemang och tänkte därför förklara hur jag ser på saken. Eftersom jag tenderar skriva långa inlägg har jag brutit upp inlägget i två delar. Den första idag fokuserar på varför jag inte skalar ned innehav. Nästa helg följer jag upp med hur jag istället har en inköps- och målbaserad portföljandelsmodell.

Inledningsvis ska sägas att det kan finnas goda skäl att skala och vikta om. De som gör det har ofta kortare till medellånga momentum eller trendstrategier där de sedan växlar över till andra aktier. På så vis får de mer flyt och hävstång i sina investeringar. Detta är dock en kunskaps- och tidskrävande strategi som undertecknad medger att han inte behärskar gott nog och som lämpar sig illa för nybörjare och amatörer. Samtidigt ska det sägas att Aktiespararna har goda tips kring skalning och portföljdiversifiering. Dessa syftar till att underlätta för nybörjare att hantera portföljrisk. Rekommenderar varmt Aktiespararnas kurser och utbildningar som bör vara det första steget för att lära sig mer om den här typen av tekniker.

Så till min poäng som jag illustrerar i tre fiktiva exempel nedan. 

Huvudpoängen är undvik att sälja vinnare. Det är antagligen aktier i företag som utvecklas fint med ökade vinster och omsättning. Det kan vara lockande att minska i innehav som har gått bra och ta hem en vinst. Det kan också finnas anledningar att göra det om man vet med sig att man lätt kan ryckas med i ett sådant läge. Eller om aktien är så uppenbart orimligt uppvärderad att man tror att kursen kommer sjunka och man inte är beredd att ta den risken. Men det är just vinnarna där du med en mix av tur och skicklighet har lyckats pricka rätt som kommer ha bäst förutsättningar att bidra till att din förmögenhet växer på sikt.

Lägg istället din energi på att rensa ut förlorarna! Om du behöver kapital är det ofta bättre att rensa bort ogräset för det är i regel enklare för ett företag i medgång med ökande vinst och omsättning att dubblera aktiekursen en andra gång än för ett företag där aktien har förlorat halva börsvärdet att återhämta sig.

Det här illustreras tydligast genom exempel. Jag har därför satt ihop en fiktiv portfölj som både innehar aktier som jag äger och aktier som jag inte äger. Detta ska inte ses som rekommendation eller rådgivning då jag endast har valt ett antal aktier av olika typ av tillväxt och utmaningar för att illustrera min poäng.

Exempelportföljen är uppdelad på åtta aktier där jag för enkelhets skull har givit dem lika stora portföljandelar, alla om 100 aktier a 12,5 procent vardera. Varje aktie antas vara värd 100 kronor.

Först väljer jag Evolution Gaming (EVO). Det är en aktie som jag aldrig har ägt eller ens analyserat men jag har ändå lärt mig mycket om tillväxtaktier med stadigt ökande vinst och marknadsandelar framförallt genom andra blogg- och finanstwitterprofilers mycket insiktsfulla återkommande inlägg om aktien. Avsikten är att få fram min poäng genom att välja en framgångsrik aktie som de flesta kan relatera till.

Investor är en stabil aktie som närmast liknar en indexfond minus problembarnen och som därför över tid tenderar prestera något bättre än index. Jag väljer den som ett exempel på en aktie med svagt positiv trend. Av samma skäl plockar jag in Kopparbergs som en annan ospännande aktie med ökande vinst.

Jag väljer två neutrala aktier i Axfood och Sydsvenska Hem. Den förra är ett mycket välfungerande bolag med sakta ökande vinster men marknaden är förhållandevis mättad. Den senare är ett litet fastighetsbolag med något högre risk men relativt små kursrörelser som i större utsträckning påverkas av förändringar ränteläget. Poängen med dessa två aktier är att de är två aktier som relativt andra exempel rör sig mindre.

Jag har valt Handelsbanken och H&M som två exempel på relativt stabila aktier men där trenden istället för neutral snarare är något nedåt just nu på grund av osäkerhet kring framtida vinstnivåer.

Sist väljer jag Ecowavepower som är en av mina största nitar där jag har sålt hela innehavet. Jag valde EWPG eftersom jag inte ville välja ett fungerande vinstdrivande bolag som negativt varnande exempel utan istället ett företag med trovärdighetsproblem som hittills inte har levererat särskilt mycket alls.

Jag ville först ta Azelio eller Minesto som exempel på tillväxtaktier men skriver ofta nog om dem ändå. Låter Evolution Gaming illustrera samma poäng även om det är en aktie med idag lägre risk. Men dessa bägge aktier är min portföljs motsvarighet till Evolution Gaming och har trots att potential på lång sikt inte är i närheten av realiserad redan vuxit förbi hela min utdelningsportföljs storlek. Mitt case där är att de om tio år med stadigt ökade vinst och marknadsandelar kommer bete sig som Evolution Gaming gör idag.

Nu till exemplet!

Exempel 1: med skalning och omviktning första två åren

utgångsläget i de tre exemplen - 8 aktier med 100 vardera a 12,5 procent av portföljen.
 
Som beskrivet ovan består portföljen inledningsvis av åtta lika stora innehav på 12,5 procent. 

Jag antar för enkelhetens skull att jag har 100 aktier vardera som alla är värda 100 kronor styck. Portföljens startvärde är således 80 000 kronor.

Efter år ett har EVO vuxit från 100 till 125 kronor, alltså med 25 procent. Notera att jag väljer ett provocerande tidigt skede som exempel för att det ska bli tydligt hur stor nedsidan med skalning är.

Investor och Kopparbergs har samtidigt haft en förhållandevis normal tillväxt där de har ökat med 10 procent vardera och överpresterat index något.

Axfood och Sydsvenska Hem levererar ungefär vad de ska och har ökat med 5 procent.

Handelsbanken och H&M dras med utmaningar och har minskat med 10 procent.

EWPG har istället rasat med 25 procent.

Det kan noteras att fler aktier ökar än minskar men så ser det också ut i verkligheten mer ofta än inte historiskt när det gäller större vinstdrivande företag. Det är bara ett företag utan vinst i mitt exempel.

För enkelhets skull antar jag samma utveckling för samma aktier år två, och varje år till och med år tio.

I det här exemplet skalar viktar jag om alla aktierna årligen så att portföljandelen i åter blir 12,5 procent.

Skillnaden blir nu som sagt att det är färre aktier i de bättre innehaven som tar del av tillväxten men fler aktier i de sämre innehaven som dras med i nedgången. Därför får vi följande resultat.

aktiernas andel av totalt värde efter ett år 

Portföljen ser efter ett år nu ut så här och har ett totalt värde på 81 000 kronor, eller +10,125 procent.

Jag provocerar lite i exemplet genom att hela tiden fördela om portföljen genom att skala ned till 12,5 procent och återinvestera i övriga innehav. I verkligheten finns det nog ingen investerare som gör så men syftet är att tydliggöra min poäng genom att överdriva. Efter justeringen kommer portföljen åter ha åtta lika stora tårtbitar men färre aktier i EVO och fler i EWPG.

aktiernas andel av totalt värde efter två år 

Nu börjar omviktningens negativa effekt visa sig. Portföljens värde är efter två års tillväxt enligt exemplet nu endast 81 313 kronor, eller en blygsam ökning med endast +0,39 procent efter år två från år ett. 

enskild akties andel av totalt antal aktier efter två år

Förklaringen står att finna i att antalet aktier har förändrats och nu ser ut så här. Vi får alltså en lägre del av ökningen i våra bästa aktier men en större del av minskningen i våra sämsta aktier. Att portföljen ändå ökar beror på att det i scenariot är tre aktier som minskar och fem aktier som ökar. 

Vi inser nu att det är en dålig idé att ha en portfölj med lika stora portföljandelar. För det som spelar någon roll är att företagen och deras vinster utvecklas väl. Därför förordar jag istället att man säljer aktier med problem för att öka i aktier som fungerar bra. Att sälja dina bästa aktier innebär kanske bättre nattsömn då du har realiserat en vinst men antagligen bara att du därmed tummar på dina potentiella framtida intäkter.

aktiernas andel av totalt värde efter tio år med skalning och omviktning första två åren
(Handelsbanken är tårtbiten på 2,3 procent som saknar etikett, EWPG så litet att det inte syns)

Om vi inte gör några ytterligare justeringar efter de första två årens omviktningar och låter portföljen löpa tio år skulle vi få följande resultat. 

Portföljens värde är 168 000 kronor. En ökning på 210 procent på tio år.

Vi ser nu att EWPG är så litet att det är försumbart i diagrammet ovan och i praktiken är värdelöst. Om aktien ens finns kvar och företaget inte redan har fått slut på kapital är det antagligen bara en tidsfråga innan så sker eller det kommer en nyemission. Kan tyckas lite orättvist att låta Handelsbanken och H&M minska såpass mycket vilket inte är särskilt realistiskt. Men nu är det här återigen ett hypotetiskt exempel. Vi ser att EVO har ökat sitt värde men samtidigt har vi ju färre aktier än vad vi ursprungligen hade. 

Exempel 2: bibehållet antal aktier hela perioden utan skalning eller omviktning

Låt oss därför titta på vad utfallet hade varit efter tio år om vi istället hade låtit portföljen bibehålla 100 aktier i alla åtta aktierna. Således ingen skalning eller omviktning.

aktiernas andel av totalt värde efter tio år med bibehållet antal aktier hela perioden
(Handelsbanken är tårtbiten på 1,9 procent som saknar etikett, EWPG så litet att det inte syns)

Portföljens värde blir nu istället 185 000 kronor. En ökning på 231,25 procent på tio år. 

Exempel 3: omviktning, säljer år ett sämsta innehavet och ökar i innehaven med positiv utveckling

Låt oss titta på vad som hade hänt efter tio år om vi istället hade sålt det sämsta innehavet EWPG efter första året och återinvesterat de 75 procent av värdet som kvarstår i lika stora delar i de fem aktier som utvecklades positivt. Alltså istället 115 aktier vardera från och med år två och 100 aktier i Handelsbanken och H&M. Vi får då istället en positiv effekt men har samtidigt en viss diversifiering och portföljbalans.

 aktiernas andel av totalt värde efter tio år med omviktning år ett sämst innehav ut, öka i positiva innehav
(Handelsbanken är tårtbiten på 1,7 procent som saknar etikett, EWPG såldes efter år ett)

Portföljens värde blir nu 203 900 kronor. En ökning på hela 254,88 procent över en tioårsperiod.

Avslutande kommentar

Anledningen till den ganska dramatiska skillnaden är att jag i de bägge senare exemplen har låtit de bästa aktierna fortsätta jobba på och i det senare exemplet alltså har sålt det underpresterande innehavet för att istället investera om det i lika delar i de fem aktier som presterade ökande vinster. Effekten blir tydlig!

Vill avslutningsvis också tydliggöra att man kan naturligtvis invända att det bästa innehavet i det här fiktiva exemplet får en brutalt stor portföljandel efter tio år. Men det är ju just det som händer om man lyckas pricka in en aktie som över tid växer snabbare än andra aktier. Jag har respekt för att man av olika skäl inte nödvändigtvis känner sig bekväm med det och i så fall kan det ändå vara klokt att diversifiera, skala och vikta om. Du känner själv dig själv, din strategi och dina förutsättningar bäst. Återigen har Aktiespararna bra kostnadsfria utbildningar som tar upp hur man kan resonera när det gäller diversifiering. Avsikten med inlägget är endast att påtala vikten av att låta vinnarna löpa och den andra poängen jag vill göra är att man istället bör lägga energin på att identifiera vilka aktier som inte presterar. Även om man säljer dem med förlust är det ofta bättre att rycka plåstret och investera i aktier som har förutsättningar att leverera växande vinster och därmed ökande aktiekurser och utdelningar över tid. Det är precis som i trädgården. Ibland måste man rensa bort ogräset för att ge övriga växter näring och utrymme att växa.

Det här inlägget blev med det ändå begränsade antalet grovt förenklade hypotetiska scenarion långt nog. Därför följer ett separat inlägg nästa helg där jag förklarar hur jag tänker kring portföljandelar. Jag utgår nämligen från portföljandel vid inköp, alltså hur mycket kapital jag investerar istället för vad det är värt, med sikte på en balanserad målportfölj där jag utgår från vilken portföljbalans jag vill ha i framtiden.

Vill avslutningsvis som vanligt också tydliggöra att inlägg inte ska ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Exemplen är helt fiktiva och även om jag har valt aktierna ovan utifrån hur de just nu presterar i verkligheten finns det ingen direkt koppling mellan mina exempel och hur aktierna kommer prestera i framtiden. De tjänar endast till att med ett tydligare exempel illustrera min poäng. Som framgår ovan har jag aldrig ägt eller analyserat Evolution Gaming och jag äger eller följer inte längre EcoWavePower. Därför utgör exemplet ovan naturligtvis ingen analys, rekommendation eller försök till förutsägelse om hur nämnda aktier utvecklas framöver.