Månadssammanfattning februari

Februari avslutades i moll efter lite ränteoro på börsen, återstår att se om mars fortsätter så eller studsar tillbaka på nyheten om stimulanser i USA. För portföljen innebär det att den fortsätter nedtrenden och månaden stänger på 2,8 miljoner kronor netto eller 3,3 miljoner kronor brutto.

Anledningen till portföljens nedåtgående trend är att mitt absolut största innehav Minesto har fortsatt ned.

Minesto är nu löjligt lågt värderad. En uppdatering från Simply Wallstreet skrev i veckan att företaget värderas cirka 30 procent under fair value (cirka 28 kronor). Utifrån samma resonemang som jag skrev om för en månad är P/E-talet nu 8-12 för de vinstestimat Pareto och Västra Hamnen har gjort 3-4 år fram i tiden när de första två parkerna är byggda. Det prisar mer än väl in risken och när företaget börjar få intäkter vore det orimligt att det handlas ens under P/E 20. Teknikrisken är lägre idag än när analyserna skrevs och jag skulle bli jätteförvånad om kommande analyser sänker riktkursen. Minestos VD har nyligen sagt att arbetet kör igång igen på Färöarna i mars och jag ser också fram emot bokslutskommuniké den 18 mars där vi kommer få veta mer från ledningen om det gångna året och vägen framåt in i lönsamhet. Jag ska försöka skriva ett uppföljande inlägg igen efter rapporterna, var ett tag sedan senast.

Därför har jag bestämt mig för att både teckna teckningsoptionerna och samtidigt öka genom att köpa fler stamaktier. Jag gasar helt enkelt. Jag sålde mitt innehav i H&M för att skapa mer likviditet. Det är möjligt att H&M fortsätter uppåt men någon utdelning kommer inte förrän tidigast i november och jag ser inte uppsidan som mer än på sin höjd 10-20 procent till dess. Det går säkert att köpa tillbaka H&M senare i år på rimliga nivåer om jag skulle vilja göra det. I Minesto däremot är uppsidan rimligen en bra bit över 30 procent (fair value för historiska analyser) bara i det korta perspektivet på 3-6 månaders sikt såvida de inte klantar till det monumentalt i driften kommande veckor på Färöarna. Egentligen är jag redan fullinvesterad sedan länge men jag har en stark tilltro till företaget och bottnar i det gedigna analysarbete och inläsning jag gjorde för ett år sedan. Förvisso är portföljandelen orimligt hög men samtidigt har mina ekonomiska förutsättningar förbättrats väsentligt och kommer bli ännu bättre till sommaren. Därför är det en rakt igenom kalkylerad risk där jag vet att det kanske är 5-10 procents chans att jag förlorar kapitalet, kanske ytterligare 10 procents chans att det blir en dålig affär men som jag bedömer det långt mer sannolikt än inte att det blir en bra affär både i det korta och långa perspektivet. Uppsidan när de väl börjar sälja parker tillsammans med en industriell partner är mycket stor. Jag resonerar helt enkelt som så att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag inte tog chansen att öka i en potentiell tiodubblare när det finns ett så uppenbart läge. Däremot skulle jag klara mig gott nog även om det skiter sig och ändå kunna sno ihop en utdelningsportfölj som avkastar minst 15 000 kronor per månad. Tålamod är fortfarande nyckelordet.

På utdelningssidan har det blivit bättre. Jag tyckte att utdelningsåret började svagt där bankerna och ytterligare några aktier gav lägre utdelningar i år än jag hade hoppats på. 

Utdelningen blev också rekordhög för februari, hela 3 008 kronor. Februari är annars min näst sämsta månad efter augusti. Nu beror det dock till på en extrautdelning på 500 kronor från Boston Pizza och på att Swedbank i år betalar ut en del av sin (lägre) utdelning i februari. Också Gjensidige gav en extrautdelning i februari. Sammantaget står ovanstående tre anledningar för årets ökade utdelning och så kommer det inte se ut nästa år. Totalt delade tolv aktier ut.

Det kom också flera roliga besked om höjda utdelningar. Jag har skrivit om några av dem i Cibus (länk), Kopparbergs (länk) som kommer innebära över 6 000 kronor i slutet av maj, och Multiconsult (länk), som innebär att jag nu har en yield on cost på 10 procent i detta etablerade konsultbolag som marknaden glömde bort när jag tog position för 2-3 år sedan. Sammantaget innebär det att jag med säkerhet kommer passera 50 000 kronor i utdelningar under 2021. Som synes i diagrammet har jag nu också börjat redovisa återbetald källskatt för utländska utdelningar. Den återbetalas retroaktivt med 3 års eftersläpning. Jag räknar nettoutdelningar i min utdelningsstatistik varför faktiska utdelningar i praktiken är högre över tid.

I och med försäljningen av H&M har jag nu sänkt belåningsgraden ytterligare något till 13,7 procent trots ökningen i Minesto och portföljens nedgång. Sharpekvot blev 0,39 precis som i januari och standardavvikelsen 52,43 procent, något lägre än i januari. Fortfarande för låg Sharpekvot och för hög standardavvikelse men det indikerar att det börjar lugna sig vilket de lägre handelsvolymerna har visat. 

Sparkvoten landade åter på 80 procent, det är fortfarande lockdown med hemarbete varför jag utöver fasta utgifter för bostaden endast har små matutgifter (lagar allt själv) och en annan extrautgift i februari.

Nu börjar utdelningssäsongen och under mars till maj är prognosen att nära 30 000 kronor i utdelningar ska in på kontot! Det innebär att jag i år kommer passera fjolårets totalutdelning redan under våren.

Kopparbergs höjer utdelningen

Kopparbergs börjar allt mer utvecklas till en av mina bästa utdelningsaffärer. I veckan kom bokslutskommunikén (länk). 

Kopparbergs höjer utdelningen till 6,75 kronor per aktie men rapporten var annars trist läsning med svagare resultat, marginaler och omsättning.

Det är inte förvånande att Kopparbergs drabbas negativt under ett år präglat av pandemirestriktioner. Min hypotes var att nedstängningarna tyngt resultatet men tvärtom har försäljningen ökat i UK, liksom Australien, Irland och Sverige. Pundförsvagning omkring 10 procent har påverkat resultatet negativt det gångna året vilket verkar vara en tyngande effekt på en av de största marknaderna. Försäljningen kom heller inte igång i flera turistländer som t.ex. Spanien och Grekland vilket också tyngde. Totalt ska literförsäljningen dock ha ökat med 5 procent vilket inger framtidstro.

Utöver valutaeffekter trodde jag att förklaringen därför fannas på utgiftssidan men så verkar inte heller vara fallet. Råvarukostnaderna är förvisso väsentligt högre än ifjol men samtidigt har personalkostnader och övriga externa kostnader minskat.

Det är inte helt glasklart vari orsaken till det svagare resultatet finns. Vi har alltså negativ valutaeffekt och högre råvarukostnader men samtidigt högre försäljning och lägre övriga kostnader inklusive personal. Jag tror att en förklaring kan vara de kortfristiga skulderna. En spekulation är att många underleverantörer som Kopparbergs har en upparbetad affärsrelation med har utmaningar och därför har fått uppskov på betalningar. Vi ser också att Kassaflödet är mer än 3 gånger så stort som för ett år sedan. Det ger en tydlig signal om en ljusnande framtid efter Brexit och pandemin.

För ett år sedan dubblerade jag mitt innehav i Kopparbergs ordentligt under pandemikraschen. De aktier jag då köpte för 98 kronor styck motsvarar en direktavkastning över 6,8 procent bara ett år senare. Jag är så när som 100 aktier fullinvesterad i Kopparbergs och får en utdelning på 6 075 kronor i slutet av maj.

Årets utdelning motsvarar en hög utdelningsandel på nästan 85 procent. Samtidigt är det rimligt att anta att den snarare i ett längre perspektiv understiger 67 procent till följd av företagets urstarka kassaflöde. Jag räknar därför med att utdelningen kommer höjas till 7 kronor per aktie redan om ett år.

Jag gillar tråkaktier som Kopparbergs. Ibland behöver långsiktigt aktiesparande faktiskt inte vara mer komplicerat än att man köper aktier i stabila företag i defensiva sektorer när de är kraftigt undervärderade och därefter bara inkasserar utdelning år efter år.

Kopparbergs är just nu mitt största innehav i utdelningsportföljen och mitt tredje största innehav totalt.

OBS! Inlägg på bloggen ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut. Gör alltid din egen analys, läs på om företaget och läs dess rapporter.

Tankar om Serneke

Efter alla turer kring Ola Serneke den senaste tiden var min nyfikenhet på dagens bokslutskommuniké stor (länk).

Först några reflektioner om avhoppet. Som jag ser det är skillnaden för Sernekes operativa verksamhet inte alls särskilt dramatisk. I praktiken ägde bytet rum redan i höstas när Anders Arfvén med lång erfarenhet från byggbranschen blev VD för Serneke Sverige AB. Ola Serneke fick samtidigt ett tydligare huvudansvar för projekt och investeringar redan då. Skillnaden nu är att Ola Serneke inte kommer ha en lika publik roll, kanske har det sina styrkor då han kan lägga ned all sin energi på att arbeta med projekt och investeringar. För närvarande är Michael Bergling, med mångårig erfarenhet från företaget, tf VD.

Ekobrottsmyndigheten har lagt ned sin förundersökning om Ola Serneke och även om man konstaterar att vissa inlägg var av haussig, överdriven och olämplig karaktär så har de inte utgjort något brottsligt. Inläggen bedömdes inte betraktas som vilseledande i lagens mening. Serneke har helt enkelt bara påtalat att aktien är lågt värderad och att det finns värden i Karlastadenprojektet som borde motivera en högre aktiekurs (vilket också Nordeas analytiker har konstaterat) vilket är olämpligt i hans roll men inget brott.

Jag har alltid gillat Ola Serneke som verkar vara en mycket driven och engagerad person med ett stort samhällsengagemang. Han engagerar sig mycket aktivt samhället och föreningslivet i Göteborgsregionen, kanske mest tydligt som huvudsponsor för IFK Göteborg (där han för övrigt också ryktas ha skrivit på olika supporterforum, då under sitt eget namn). Det var förstås olämpligt och onödigt att gå in och kommentera som han gjorde och de budskapen borde ha kommit ut på ett professionellare sätt, t.ex. i ett pressmeddelande eller intervju där han öppet kunnat kommentera vad företaget gör (men utan att kommentera aktien). Serneke har alltid haft en lite slarvig kommunikation och det är ett av företagets svagheter. De delar en hel del fina grejer omföretagskulturen och sådant medan det ibland har varit rörigt bara att hitta äldre rapporter och det är märkligt att de inte har ett konsekvent sätt att använda sociala medier. De finns t.ex. inte på twitter (kanske lika bra så här i efterhand) och har råkat läcka icke oväsentlig information på linkedin.

Så till rapporten. Den stora besvikelsen är att marginalerna fortfarande är negativa vilket naturligtvis är oroande. Det är dock tydligt från det nya sättet att rapportera separat för affärsområden Sverige och Invest att det är affärsområde Invest, där Karlatornet ingår, som har tyngd marginalerna. Marginalen för Invest är också väsentligt bättre under det fjärde kvartalet. Samtidigt finns en tydlig ljusglimt i det fjärde kvartalet där kassaflödet är positivt på 8,79 kronor per aktie. Klarar Serneke att fortsätta den trenden och ro planerade projekt i hamn kommer de återkomma till historiska lönsamhetsnivåer. Orderingången är 24 procent högre än ifjol och således även orderstocken. Tf VD Michael Berglin understryker också fokus på att etablera lönsamhet och stabilitet (på bekostnad av tidigare fokus på tillväxt). Berglin förtydligar också att transaktionen och övergången av fastigheter från affären med Balder/Selin och Nordea bokförs på Q1 2021 vilket innebär att vi bör kunna förvänta oss bättre siffror i den första kvartalsrapporten i år. Han upprepar också värdet av de bredare byggrätterna till Karlastaden bortom Karlatornet. Karlastaden är i dagsläget inte inräknad i orderboken.

För egen del är min syn på Serneke därför kvar ungefär där den var före skandalen. Jag hade hoppats på bättre marginaler i affärsområde Sverige men tror samtidigt att aktien är minst sagt undervärderad. Det räcker att man ror hem Karlastadenprojektet samtidigt som den underliggande verksamheten är lönsam för att det ska gå att räkna hem nuvarande nivåer som historiskt rör sig på ensiffriga P/E-tal vilket mer än väl prisar in risk för allt annat än konkurs och den risken minskade betydligt efter affären med Balder/Selin och Nordea. Jag vill helst sitta kvar i Serneke tills Karlastaden är realiserat på 2-4 års sikt för det är då man kan räkna hem affären. Samtidigt har jag blivit lite mer tveksam till aktien med tiden då tillväxten och lönsamheten stannade av samtidigt som omsättningen växer. Jag kommer ta mig en funderare över helgen men Serneke kan åka ur portföljen trots att jag då säljer med viss förlust helt enkelt för att jag vill frigöra lite mer kapital till att fynda Minesto nu i anslutning till den orimligt låga aktiekursen inför optionsinlösen. Givet att risken är högst inprisad i aktiekursen med lågt P/E grunnar jag vidare.

OBS! Serneke är ett företag som i nuläget inte gör vinst och har negativa marginaler till följd av utgifterna för Karlatornet-projektet. Därav följer att Serneke är en aktie med väsentlig risk. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och bör alltid självständigt läsa in dig på information från och om företaget.

Sveriges enda månadsutdelare Cibus höjer utdelningen

Cibus meddelade i samband med sin årsrapport i morse att de höjer utdelningen med 5 procent till 0,94 euro. Den kommer som tidigare betalas ut över tolv månader i slutet av varje månad. Höjningen var väntad eftersom Cibus tidigare har aviserat en intention om utdelningstillväxt på cirka 5 procent årligen.

Det fanns några andra positiva besked i rapporten. Hyresintäkterna ökade med hela 33,3 procent jämfört med föregående år. Det hänger förstås ihop med de stora förvärv företaget har gjort under året men är likväl ett positivt besked som visar att det finns en underliggande intäktsström från kärnverksamheten.

Också förvaltningsresultatet ökade med 32,9 procent jämfört med föregående år.

Resultat per aktie ökade med hela 62,5 procent till 0,24 euro per aktie. Det innehåller orealiserade värdeförändringar om 1,3 miljoner euro. 

Man bör samtidigt notera att utdelningsandelen därav är 390 procent vilket är i högsta laget. Normalt skulle jag inte acceptera en så hög utdelningsandel. Att så är fallet i Cibus beror dock på att företaget har gjort offensiva investeringar de senaste åren varför lönsamheten kommer ifatt längre fram allteftersom belåningsgraden minskar och investeringsintäkter faller in. Belåningen är alltjämt betydande med en netto loan to value-ratio (LTV) på 61,3 procent vilket är något högre än föregående år. Samtidigt är stora investeringar i fastighetsportföljen tagna de senaste åren och belåningen kommer minska över tid.

Cibus handlas i skrivande stund till en direktavkastning om cirka 5,6 procent vilket innebär att marknaden prisar in den väsentliga risken jämfört med fastighetsaktier som Castellum med lägre belåningsgrad och större diversifiering i sin fastighetsportfölj.

Cibus äger framförallt livsmedelsfastigheter. Så länge dessa har ett bra läge är de att betrakta som en defensiv investering. Man bör dock hålla i minnet att varje enskilt innehav i Cibus fastighetsportfölj är föremål för konkurrens från andra livsmedelskedjor och ökad näthandel varför en viss risk finns. Axfoods VD talade idag i Svenska Dagbladet om näthandel i livsmedelsbranschen som en premiumprodukt eftersom det är kostsammare för företaget och de behöver ta betalt för hemkörningstjänsten för att det ska gå runt. Därför ser jag personligen risken att hemkörning tar över livsmedelsmarknaden som begränsad.

EPRA/NAV per aktie ökar med 6,1 procent till 12,1 euro per aktie.

Jag skrev mer ingående om Cibus i somras (länk). Rapport och bokslutskommuniké hittar du här (länk).

Jag äger aktier i Cibus, än så länge motsvarande knappt 1 procent av portföljen. Det innebär att jag kan köpa en ny aktie för varje månadsutdelning och min tanke är att Cibus-innehavet på sikt ska återinvestera sin egen utdelning månad efter månad, år efter år så länge verksamheten är sund.

OBS! Inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör själv läsa rapporter och annan information om företaget och du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut. Mitt ägande i Cibus är långsiktigt och jag gör inga förutsägelser om aktiekursens utveckling.

Svar om diskussionsklimat

Twitter är inte ett optimalt forum för meningsfull diskussion om komplexa frågor, inte minst på grund av det korta formatet. Det gör att saklighet, nyanser och detaljer alltför ofta går förlorade. I sina sämsta stunder liknar finanstwitter en filterbubbla med lite utrymme för de som uttrycker avvikande kommentarer.

I morse svarade jag på en tweet om ett blogginlägg med glimten i ögat i samma kaxiga stil som Aktiepappa själv använder att det var "lite morgonpopulism" följt av samma kräksmiley som Aktiepappa brukar använda. Jag gjorde missbedömningen att förutsätta att han skulle vara OK med sin egen jargong.

När man talar om populism brukar man bland annat mena förenklade lösningar på komplexa problem.

Att ställa två eller flera budgetposter emot varandra utan djupare diskussion om vad som ska kapas ur den ena budgetposten eller vad som ska finansieras upp i den andra budgetposten är kännetecknande för populism oavsett om den kommer från höger eller vänster. Vad jag på ett skämtsamt sätt efterlyste med min kommentar är en mer nyanserad och komplex diskussion om hur pengarna ska användas och vad konsekvenserna av neddragningen blir. Det finns flera forum som klarar att föra en sådan diskussion på en mer saklig nivå, kvartal.se är ett bra exempel på det.

Avsikten med mitt inlägg var att i det lilla format twitter medger bidra med nyanser ur två aspekter:

Du vet väl att 3 av 4 borgerliga partier och 6 av 8 riksdagspartier i sin biståndspolitik står bakom enprocentsmålet? 

Det här är ett sätt att lyfta fram att det finns en blocköverskridande riksdagsmajoritet för enprocentsmålet. Det är alltså inte ens en uttalad höger-vänsterfråga utan en fråga som har sin grund i att FN rekommenderar  Sverige att avsätta 0,7 procent av BNI till bistånd. Notera att jag här inte uttrycker någon partipolitisk preferens utan sakligt noterar hur det förhåller sig.

Förutsätter att du vet att RK (regeringskansliet) avser samtliga departements opolitiska tjänstemän inkl. rese- och förvaltningsbudgetar?

Det här är också en faktaupplysning för att nyansera bilden genom att påtala att samtliga departements personal, resebudget och förvaltningsbudget ingår i denna budgetpost. Dessa är opolitiska tjänstemän på t.ex. finansdepartementet, försvarsdepartementet, justitiedepartementet osv. som arbetar kvar oavsett vilka partier som leder regeringen.

Jag fick sedan en följdfråga om jag tycker det är rimligt att SVT/SR har en så stor budget relativt polisens budget. Jag svarade att jag inte är rätt person att avgöra det. Jag har inte insyn i vare sig polisens eller SVT/SR budget, vilka finansieringsbehov eller besparingsmöjligheter som finns och det är ju just det som är min poäng. Nyansera och fördjupa diskussionen. Jag svarade också att jag personligen tycker att SVT/SR borde fungera mer som BBC där kommersiella kanaler gör sådant som de kan (t.ex. Mello, sport) medan SVT/SR bör fokusera på det djupare urvalet när det gäller kultur, historia, vetenskap, utbildning osv. som inte nödvändigtvis är lönsamt för kommersiella kanaler men där det finns ett samhällsintresse.

Notera att jag inte har kommenterat Aktiepappas person på ett nedsättande sätt utan endast reagerat på vad han skriver i sak i sitt blogginlägg. Ändå följer en strid ström av nedsättande epitet och personangrepp. Jag anklagas för att vara socialist, brunsmetande vänster, PK-polis, politiskt korrekt nolla och clown. 

Det här säger tyvärr något om vilket diskussionsklimat vi har i sociala medier idag. Konstruktivt eller nyanserat är det inte.

Som någon annan tidigare påpekat är det inte precis definitionen av socialism att flytta utomlands till ett väsentligt bättre betalt jobb med väsentligt lägre skatt (utan värdegrundsdiskussioner). Och jo, jag har också drivit egen verksamhet och egna projekt. Kan också notera att jag vid förra riksdagsvalet bestämde sent vilket parti jag röstade på och inte ens har en uttalad partipolitisk preferens. Därför tar jag mig friheten att se kritiskt på alla partier och politiker utan att se dem som vore de mitt favoritlag i fotboll.

Aktiepappa beskyller mig vidare för att inte bidra med något. Det är ännu en överdrift. Det räcker att titta under flikarna på bloggen för att se att jag regelbundet djupdyker i olika aktier. Aktiepappa å sin sida brukar uppdatera Svolders substansvärde, skriva om nya IPO och inlägg som andra bloggare har skrivit.

Vidare beskylls jag för att aldrig kommentera något positivt. Det må möjligen vara fallet med just Aktiepappa men jag brukar precis som många andra ge cred och retweeta sådant som jag tycker är bra och välförtjänt av uppmuntran. I tidigare diskussioner har jag t.ex. skämtat om när Aktiepappa raljerar över det hemska i att Axfood säljer vegetarisk och vegansk mat vilket egentligen inte alls är konstigt att ett kommersiellt vinstdrivande företag gör om det är vad en betydande del av kunder och marknad vill ha.

Jag har aldrig uttryckt någon personlig eller partipolitisk åsikt i endera riktning om skattetrycket i Sverige. Ändå utmålar Aktiepappa mig i en ny tweet nu som en "PK-polis" som gnäller och lyfter fram mig som någon sorts symbol för motsatt åsikt. Därav ville jag bemöta det hela på ett sakligt och konstruktivt sätt.

Multiconsult visar att det går att dubblera kapitalet och få hög direktavkastning

Jag kallar mig utdelningsinvesterare men för att slippa förenklade diskussioner om tillväxt vs. hög direktavkastning har jag allt mer börjat benämna mig värdeinvesterare. För mig är det två sidor av samma mynt. För vad det handlar om oavsett strategi är att göra en ordentlig genomgång av företagen man investerar i och bilda sig en egen uppfattning av om det pris man betalar för aktien är rimligt i relation till företagets långsiktiga potential. Jag fokuserar på det inneboende värdet i företagen jag köper aktier i vilket jag hoppas ska ge många år av fina utdelningar. Aktiekursen intresserar mig egentligen mindre då den är relevant först om man säljer vilket jag sällan gör och ser som aktieägare den därför mer som kuriosa.

Jag brukar inte hemfalla till att citera berömda investerare men Warren Buffets citat passar fint in här:

"The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient."

Multiconsult är nämligen ett lysande exempel på att det mycket väl går att göra kloka värdeinvesteringar i utdelningsaktier och ändå få en fin kursutveckling. Jag har ett GAV på cirka 80 NOK i Multiconsult och är fullinvesterad sedan 2018 med 500 aktier. I skrivande stund handlas aktien till 160 NOK vilket innebär att den har dubblerat sitt värde jämfört med min initiala investering. Samtidigt handlades aktien så lågt som runt 40 NOK för ett år sedan vilket innebär att aktien är upp med hela 400 procent på ett år. Det visar att det är fullt möjligt att göra goda och kloka investeringar med potential för hög avkastning också som värdeinvesterare. Grunden handlar som alltid om att sätta sig in ordentligt i företagets verksamhet och räkenskaper för att på så vis kunna rimligt värdera om aktien är prisvärd som investering eller inte.

Det är dock så att en god värdeinvestering också kan sammanfalla med en långsiktigt god utdelning. Multiconsult föreslog nämligen idag en ordinarie utdelning på hela 8 NOK per aktie. Det motsvarar redan en yield on cost på cirka 10 procent för mig i en aktie där jag började köpa 2017 och är långsiktigt fullinvesterad sedan 2018. Att direktavkastningen skulle öka så snabbt förvånade mig men inte företagets utveckling. Jag har skrivit återkommande om Multiconsult genom åren och noterat att företaget har potential för stordriftsfördelar som ännu inte har fallit ut. Företaget har haft en fin orderbok men hör till de underanalyserade aktier som färre tittar på där man ofta kan fynda långsiktigt. I februari har Pareto tagit in aktien i sin norska portfölj och den får därmed mer uppmärksamhet än vad den hade när jag tog position.

En viktig förklaring som jag var inne på redan när jag gick in i Multiconsult är att man nu äntligen börjar tillvarata synergier från förvärvet av LINK arkitektur, vars verksamhet bidrar till det fina resultatet. Enda smolket i bägaren är affärsområdet för energi som levererar något svagare siffror än föregående år.

En annan förklaring som jag tidigare har nämnt är att företaget verkar ha kommit stärkt ur pandemiåret helt enkelt eftersom de drabbades av den av lägre oljepriser orsakade nedgången i den norska ekonomin något år tidigare. Därför hade Multiconsult redan påbörjat ett effektiviserings och besparingsprogram vilket vi nu ser bär frukt. Företaget stod helt enkelt redo att möta en ny kris då åtgärderna redan var tagna.

En tredje förklaring är att Multiconsult drabbades av en medial skandal i ett projekt relaterat till Stortinget. Detta gjorde att aktien då i Norge sågs som man har sett på Serneke i Sverige de senaste veckorna. I värsta fall skulle det kunna följa engångskostnader för rättsprocesser men i allt väsentligt var den underliggande verksamheten god. Som svensk med distans till vad som surrar i norsk media var det ett fint tillfälle att öka innehavet. Jag tror därför att också Serneke kommer återhämta sig kanske redan vid nästa bokslut för i det långa loppet brukar rapporter ha en sådan effekt att påminna marknaden om substans bortom brus.

Är den höga utdelningen hållbar? Med en vinst per aktie på 9,25 NOK är utdelningsandelen nu hela 86 procent. Det antyder att jag nog inte kan förvänta mig liknande utdelningshöjningar i framtiden. Samtidigt vad spelar det för roll egentligen om Multiconsult skulle lyckas minst bibehålla sin nuvarande utdelningsnivå? I så fall har jag räknat hem hela investeringen bara i utdelningar redan inom 8 år.

Det fina är samtidigt att kassaflödet är 3,75 gånger högre än föregående år vilket motsvarar 10,3 NOK per aktie. Det antyder att det är rimligt att förvänta sig vinster omkring 10 NOK per aktie på ett par års sikt.

Det är mycket nu och hänvisar därför till rapporten (länk) men några highlights jämfört med föregående år är en ökande orderingång (+8 procent) i kombination med dito orderbok (+12 procent) vilket borgar för stabilitet, en dubblerad EBITDA, goda marginaler väl över 10 procent och ökande faktureringsgrad.

Ett annat exempel just nu är Minesto, väljer att ta upp det kort här då jag får frågor om Minesto ibland. Minestoaktien är helt uppenbart undervärderad på dessa nivåer precis som Multiconsult var för ett par år sedan. Jag tackar och tar tillfället i akt att öka innehavet ytterligare något längs vägen. Jag har skrivit mer ingående om Minesto i maj (länk) och september (länk). Återkommer i ett separat blogginlägg om Minesto antingen i anslutning till bokslutskommunikén i mars eller Paretos uppdaterade analys i vår.

I stunder av nedgång i aktier gör jag mig själv alltid tjänsten att gå tillbaka och läsa hur jag resonerade i mitt ursprungliga case. Jag går därefter på nytt igenom de senaste årens information från företaget och analytiker. Jag kan bara konstatera att det är bisarrt att en aktie som av Västra Hamnen bedöms ge en vinst per aktie på 1,64 kronor per aktie 2024e och av Pareto bedöms ge en vinst per aktie på 2,48 kronor per aktie 2025e nu alltså handlas till ett P/E under 13 på det förra estimatet och tre år fram i tiden och P/E under 9 på det senare estimatet. Risken är mer än väl inprisad givet de besked vi har fått om teknik och förestående utrullning av de första två parkerna samt att avtal med en industriell partner förväntas senare i år. Dessutom har VD Edlund redan förtydligat att de bägge första parkerna som nu är på väg att rullas ut med start i år kommer ta företaget bortom lönsamhet. Precis som i Multiconsult är uppsidan om allt går enligt plan helt uppenbart mycket stor. Det räcker att företaget levererar enligt plan för att vid ett normalt P/E-tal under 20 motivera en dubbelt så hög aktiekurs som idag och då vet vi från VD-intervjuerna (länk) senaste tiden att det är mer sannolikt än inte att man kommer igång på en tredje projektsite (Frankrike, USA eller Taiwan) eller microgridförsäljning genom industriell partner som i nuläget alltså inte är inprisat.

"The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient."

OBS! Blogginlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör alltid göra din egen analys och sätta dig in i vad du investerar i.

Inköps- och målbaserad portföljdiversifiering

Förra helgen skrev jag om varför jag aldrig skalar ned aktieinnehav när portföljen blir väl stor. 

Jag tänkte idag istället därför förklara hur min strategi fungerar. 

Inledningsvis påminns nytillkomna läsare om att min utdelningsinvesterarstrategi i grunden är en långsiktig värdeinvesteringsstrategi utifrån köp och behåll-princip. Jag köper aktier som jag tycker är bra jag tycker de är rimligt värderade eller rent av undervärderade. Jag ser också säljbeslut som en ökad risk för misstag och en onödig courtagekostnad som jag unviker om jag kan. Syftet är att över tid få en genomsnittlig utdelning på minst 4,5 procent som återinvesteras vilket ger en ränta på ränta-effekt.

Mitt sätt att hantera problematiken är att bestämma en portföljandel vid inköp. 

Det kan låta kontraintuitivt men jag gör så här.

Det första jag gör är att sätta en målnivå för portföljen som helhet. Det är ett mål för vad jag tror portföljen kommer vara värd på medellång sikt i det skede jag har möjlighet att övergå i FIRE. Alltså åtminstone 3-5 år fram i tiden eller till och med längre än så.

Min första målgräns var 3 miljoner men jag har redan reviderat upp den till 5 miljoner och fungerar på att revidera upp målgränsen ytterligare alternativt sätta separata mål för portföljen och utdelningsportföljen.

Nästa steg är att jag sätter en målnivå för hur stor portföljandel jag är bekväm med i aktien. 

I ett större innehav som ska vara en hörnsten i portföljen är det ofta någonstans mellan 2,5-5 procent, ibland så mycket som 10 procent i de fall där jag tidigt vill ta en större och mycket långsiktig position. 

I ett mindre innehav som ska vara ett komplement är det i regel någonstans mellan 1-2 procent.

Det innebär att jag fokuserar på portföljandel i inköpskostnad mot ett målvärde. Inte det framtida värdet i sig. Poängen med det här är att jag låter vinnarna löpa och istället har koll på hur jag fördelar inköpen på de mest köpvärda aktierna. Jag är småsparare och en av mina få fördelar gentemot större aktörer är just att jag inte behöver agera som en institutionell aktiefond och återkommande justera portföljandelarna.

Det enda jag behöver hålla koll på är att jag köper på ett balanserat sätt och att ingen aktie trasslar. För naturligtvis revideras dessa mål ned om jag blir mer tveksam till en aktie. Men det har inte med portföljandelen i sig att göra utan med strukturella problem eller förändringar som riskerar påverka framtida vinst, marknadsandel och omsättning jämfört med mitt ursprungliga case. Till exempel är Clas Ohlson, Handelsbanken och H&M aktier där jag har mindre stora positioner idag än när portföljen startade men det justerar jag främst genom att öka mer i andra aktier istället. Samtidigt har jag en bra yield on cost i den här typen av aktier och därför kan de få löpa på så länge de gör bra nog vinster över tid.

I det sista steget djupdyker jag i min analys och tittar på vad jag tror att vinst per aktie och utdelning kommer vara i framtiden och räknar utifrån det fram en fiktiv aktiekurs.

Ett bra och lätträknat exempel på hur min portföljstrategi fungerar är Kopparbergs. Min målportfölj för utdelningsportföljen är för närvarande 5 miljoner kronor. Minst 5 procent av aktierna ska vara i Kopparbergs. Det innebär att jag kan köpa aktier till ett totalt värde av 5 miljoner dividerat med 5 procent.

Nästa fråga blir hur mycket aktien är värd vid portföljens slutmål. I Kopparbergs har jag uppskattat att 250 kronor är ett rimligt framtida värde. Det motsvarar en vinst per aktie på 12,50 kronor, 25 procent högre än idag, vid P/E 20. Följaktligen kan jag köpa 250 000 kronor dividerat med 250 kronor vilket blir 1 000 aktier. Eftersom jag redan idag har 900 aktier kan jag köpa ytterligare 100 aktier vid tillfälle.

Skulle min prognos vara för defensiv och Kopparbergs ökar vinsten till säg 15 kronor per aktie och följaktligen aktiekursen till 300 kronor ser jag det som just ett lyxproblem. För det innebär ju i sin tur också att utdelningen ökar med ytterligare någon krona och varför ska jag i så fall sälja en fin kassako?

Det skadar ju verkligen inte min portfölj att de bästa aktierna blir värda mer än min målgräns. Eller hur!?!

Det värsta som kan hända till följd av den alltför höga portföljstorleken är ju att marknaden så småningom korrigerar en alltför hög värdering ned närmare mina ursprungliga estimat och det är i sig inget problem. 

En huvudpoäng med det här tankesättet är att jag redan från början förlikar mig med att jag tar en position som jag är bekväm med utifrån hur mycket jag initialt investerar. Det gör det i sin tur lättare att få distans till aktiekursen både när den är omotiverat hög eller låg i det korta perspektivet. Jag kan lugnt luta mig tillbaka, koppla bort hur aktiekursen utvecklas på kort sikt och istället lägga all energi på att bevaka företagets rapporter och information för att säkerställa att mitt investeringscase alltjämt håller.

Någon kan invända att jag kan tjäna pengar på marginalen på att skala av och köpa tillbaka. Visst kan man det men jag tycker mig inte ha tid eller energi att syssla med sådana övningar. Dels är risken i just de bästa aktierna att man missbedömer nedgången och tvärtom får köpa tillbaka vid samma eller dyrare kurs än man sålde. Då bränner man bara courtageavgifter i onödan och en del i min strategi är ju att fokusera på köp och behåll så långt det är rimligt just för att minimera courtageutgifter. Dels och framförallt är det också så att jag faktiskt inte behöver bry mig om att lägga energi på det hela. De bästa aktierna ökar vinsten år för år och därmed också utdelningen. Det enda jag behöver göra när jag har tagit en full position i ett innehav är att följa att företaget fortsätter utvecklas som det ska och se utdelningen ticka in år efter år.

OBS! Exemplet med Kopparbergs och andra aktier ovan syftar endast till att illustrera hur min långsiktiga utdelningsstrategi fungerar avseende portföljbalans. Det ska naturligtvis inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation.