Trots en turbulent börsmånad för några innehav utvecklas portföljen som helhet bra och står ungefär två procent starkare än i februari. Portföljvärdet uppgår netto efter att lån är avräknade till 1 238 791 kronor. Brutto är portföljen värd 1 386 123 kronor. Jag har den här månaden dragit in 954 kronor från lite ströswingtrading.
En viktig anledning är att mitt väl stora innehav Minesto har återhämtat sig men också att många aktier som helhet har utvecklats positivt. MQ har fallit som en sten men återhämtade sig något på månadens sista dag med draghjälp av H&M:s uppgång efter att rapporten överträffade analytikernas förvisso lågt ställda förväntningar. Banksektorn har också haft det tungt men där har mina innehav varit rätt små och påverkan blir ganska marginell. Noterbart är att det finns en viss kalendereffekt av att ovanligt många av mina innehav har ex-datum i slutet av mars men utdelningen betalas ut först i april. Detta gäller bland annat samtliga storbanker, tre kvartalsutdelande fastighetsaktier, Beijer, Gjensidige och Skanska. När minst tio aktier samtidigt avskiljer utdelning på ena sidan kalendermånaden kursmässigt men utdelningen trillar in på kontot först i april ger det en viss effekt.
Bland köpen kan noteras att jag har ökat i Cloetta där portföljandelen liksom tidigare är mycket liten men nu nästan en halv procent. Det är inget kärninnehav men jag tyckte det var läge att fylla på. Jag gjorde också större påfyllningar i mina tre tyska innehav när Avanza hade courtagefri kampanj.
Utdelningarna ser ut att landa på 5 610 kronor men här inväntar jag faktisk utdelning för Brookfield RES som irriterande nog fortsätter att falla in med eftersläpning. Det är en ökning på cirka 52 procent jämfört med ifjol och detta trots att ett par innehav i år delar ut i april istället för mars som ifjol. Jag ser fram emot april och maj som totalt kommer ge mig en ökning på minst 20 000 kronor.
Belåningen var intill månadens avslutande vecka nere på 5 procent igen
där jag ett par dagar hade räntefria lån i min kapitalförsäkring men
efter att jag dels fyllde på en del i finanssektorn och återinvesterade
några utdelningar samtidigt som jag ökade min position i Minesto igen
efter bokslutskommunikén är belåningen åter uppe på 9,6 procent. Det passar bra när jag har många utdelningar på väg in på kontot de kommande två månaderna. I Minesto kommer jag fortsätta att swingtrada lite under våren men min intention är att fortsätta bibehålla 25 - 30 000 aktier på lång sikt så länge inget fundamentalt förändras.
Till sist har jag åter en rätt så bra sharpekvot på 1,54 medan standardavvikelsen föga förvånade efter stora rörelser i flera innehav i bägge riktningar landade på höga 14,48 procent vilket trots en turbulent börsmånad ändå är några punkter lägre än föregående månad.
lördag 30 mars 2019
fredag 29 mars 2019
Veckosammanfattning: utdelningar och finansaktier
Efter en händelserik vecka valde jag att göra en liten veckosammanfattning igen.
På den positiva sidan har jag tagit emot nästan 4 000 kronor i utdelningar från Axfood och Castellum. Det kan i år endast toppas av Serneke i min portfölj såvida de inte sänker utdelningen. Ränta på ränta ger det nästan 200 kronor i utdelning nästa år! Nu har jag valt att inte återinvestera utdelningen ännu eftersom jag tycker att bägge aktierna är värderade i högsta laget. Min portföljandel är också rätt bra. Det kommer säkert tillfällen senare i år när jag kan öka till bättre värdering än idag och just nu är det ändå långt till nästa utdelning.
Min syn på finanssektorn är rätt försiktig just för att jag anser att det är svårt för en lekman att förstå sig på och ha insyn i vad som verkligen händer. Det handlar mycket om långsiktigt förtroende för att finansiell stabilitet upprätthålls och att regelverk efterlevs. Därför har jag just nu bara ungefär 5 procent finansaktier i portföljen. Av dessa utgör Handelsbanken hälften. En vecka som denna är det tydligt varför jag köper den i direktavkastning räknat dyraste aktien som samtidigt är den enda av de fyra storbankerna som inte är indragen i penningtvättsskandalen. Handelsbanken har också till skillnad från de övriga tre storbankerna klarat sig bättre ur historiska finanskriser. Samtidigt dras handelsbanken med andra utmaningar i att den kontorsbaserade affärsmodellen blir dyrare att upprätthålla när konkurrenterna i högre utsträckning digitaliseras. Andra skandaler kring företagskulturen och byten i ledningen har dock gjort att jag varit försiktig i Handelsbanken och endast har ungefär hälften av mina finansaktier i Handelsbanken. Det största skälet till min försiktighet är dock att jag tror att banken på längre sikt kommer bli mer konkurrensutsatt från nischade uppstickare som har mer slimmade och digitaliserade affärsmodeller. På vägen dit är lönsamheten dock god och min riskmarginal hanterbar så jag räknar med att inte behöva bekymra mig om det de kommande åren.
När det gäller Swedbank har jag tillsammans med Nordea alltid haft lägst förtroende för dem. De var riktigt illa ute i finanskrisen vilket många som talar om vilka klipp man kunde gjort om man köpte då verkar ha glömt bort (eller inte förstått). Jag valde att öka mitt innehav lite mest för att aktien är så dumpad med en direktavkastning nära 10 procent som jag dessutom får utbetald direkt nästa vecka. Ser det som att jag kan ha råd att ha 1 procent i aktien på riktigt lång sikt och då kan köpa in ett par procent idag. Jag tror att det blir stormigt en tid framöver och att banken kan behöva minska eller hålla inne utdelning helt nästa år efter resultat av rättsprocesser. Intjäningen och vinsten är i skymundan av skandalen dock såpass god att jag tyckte det var ett historiskt läge att ta en långsiktig position. Noterbart har jag en yield on cost på 9,2 procent i Swedbank vilket är extremt högt. Oroande är att utdelningsvikten nu överstiger 6 procent vilket gör portföljen sårbar om utdelningen sänks dramatiskt eller hålls inne. Därför kommer jag undvika att öka mer. OBS! Att köpa Swedbank är förenat med hög risk. Detta inlägg utgör inte finansiell rådgivning. Gör din egen analys.
Jag passade på att öka i både Handelsbanken och SEB i veckan. I bägge fallen rör det sig om återinvesterad utdelning avrundad uppåt. Mitt innehav i SEB är rätt litet och jag tyckte det var ett rimligt tillfälle att se till att portföljandelen inte blir obetydlig. Valde också att öka i Resurs igen. Nordea glömde jag öka i men där vill jag inte ha en för stor portföljandel och är ganska nöjd med det lilla innehav jag redan har. Min belåningsgrad för portföljen var vid löneinsättningen nere på 5 procent med låga räntor. Nu har jag ökat belåningen lite igen för att öka i finansaktier och Minesto.
Glädjande att H&M presenterade ett bättre resultat och något starkare marginal än förväntat.
Positiva nyheter till sist från Minesto i bokslutskommuniken. Jag skrev en kort sammanfattning igår.
Trevlig helg!
På den positiva sidan har jag tagit emot nästan 4 000 kronor i utdelningar från Axfood och Castellum. Det kan i år endast toppas av Serneke i min portfölj såvida de inte sänker utdelningen. Ränta på ränta ger det nästan 200 kronor i utdelning nästa år! Nu har jag valt att inte återinvestera utdelningen ännu eftersom jag tycker att bägge aktierna är värderade i högsta laget. Min portföljandel är också rätt bra. Det kommer säkert tillfällen senare i år när jag kan öka till bättre värdering än idag och just nu är det ändå långt till nästa utdelning.
Min syn på finanssektorn är rätt försiktig just för att jag anser att det är svårt för en lekman att förstå sig på och ha insyn i vad som verkligen händer. Det handlar mycket om långsiktigt förtroende för att finansiell stabilitet upprätthålls och att regelverk efterlevs. Därför har jag just nu bara ungefär 5 procent finansaktier i portföljen. Av dessa utgör Handelsbanken hälften. En vecka som denna är det tydligt varför jag köper den i direktavkastning räknat dyraste aktien som samtidigt är den enda av de fyra storbankerna som inte är indragen i penningtvättsskandalen. Handelsbanken har också till skillnad från de övriga tre storbankerna klarat sig bättre ur historiska finanskriser. Samtidigt dras handelsbanken med andra utmaningar i att den kontorsbaserade affärsmodellen blir dyrare att upprätthålla när konkurrenterna i högre utsträckning digitaliseras. Andra skandaler kring företagskulturen och byten i ledningen har dock gjort att jag varit försiktig i Handelsbanken och endast har ungefär hälften av mina finansaktier i Handelsbanken. Det största skälet till min försiktighet är dock att jag tror att banken på längre sikt kommer bli mer konkurrensutsatt från nischade uppstickare som har mer slimmade och digitaliserade affärsmodeller. På vägen dit är lönsamheten dock god och min riskmarginal hanterbar så jag räknar med att inte behöva bekymra mig om det de kommande åren.
När det gäller Swedbank har jag tillsammans med Nordea alltid haft lägst förtroende för dem. De var riktigt illa ute i finanskrisen vilket många som talar om vilka klipp man kunde gjort om man köpte då verkar ha glömt bort (eller inte förstått). Jag valde att öka mitt innehav lite mest för att aktien är så dumpad med en direktavkastning nära 10 procent som jag dessutom får utbetald direkt nästa vecka. Ser det som att jag kan ha råd att ha 1 procent i aktien på riktigt lång sikt och då kan köpa in ett par procent idag. Jag tror att det blir stormigt en tid framöver och att banken kan behöva minska eller hålla inne utdelning helt nästa år efter resultat av rättsprocesser. Intjäningen och vinsten är i skymundan av skandalen dock såpass god att jag tyckte det var ett historiskt läge att ta en långsiktig position. Noterbart har jag en yield on cost på 9,2 procent i Swedbank vilket är extremt högt. Oroande är att utdelningsvikten nu överstiger 6 procent vilket gör portföljen sårbar om utdelningen sänks dramatiskt eller hålls inne. Därför kommer jag undvika att öka mer. OBS! Att köpa Swedbank är förenat med hög risk. Detta inlägg utgör inte finansiell rådgivning. Gör din egen analys.
Jag passade på att öka i både Handelsbanken och SEB i veckan. I bägge fallen rör det sig om återinvesterad utdelning avrundad uppåt. Mitt innehav i SEB är rätt litet och jag tyckte det var ett rimligt tillfälle att se till att portföljandelen inte blir obetydlig. Valde också att öka i Resurs igen. Nordea glömde jag öka i men där vill jag inte ha en för stor portföljandel och är ganska nöjd med det lilla innehav jag redan har. Min belåningsgrad för portföljen var vid löneinsättningen nere på 5 procent med låga räntor. Nu har jag ökat belåningen lite igen för att öka i finansaktier och Minesto.
Glädjande att H&M presenterade ett bättre resultat och något starkare marginal än förväntat.
Positiva nyheter till sist från Minesto i bokslutskommuniken. Jag skrev en kort sammanfattning igår.
Trevlig helg!
torsdag 28 mars 2019
Stabil bokslutskommuniké från Minesto bekräftar inslagen väg
Minesto publicerade idag sin bokslutskommuniké för det gångna året (länk). Den innehöll få nyheter för den som liksom mig aktivt följt Minesto under en längre tid. Ändå tyckte jag att den gav precis den signal om att inslagen väg fortsätter på ett stabilt sätt som jag letade efter.
Bild från bokslutskommuniké på Minestopersonal i Wales
- Det första kommersiella kraftverket förväntas på Färöarna redan vid årsskiftet.
- Att upphandling av delkomponenter redan är igång var positivt besked.
- Totalt sju olika potentiella länder för projekt nämns.
- Kassaflödet per aktie har stärkts. Viktigt här att notera att intäkterna från teckningsoptionerna inte räknas med under rapporteringsperioden eftersom dessa bokförs på innevarande budgetår.
- Tidigare tillkännagiven finansiering från InnoEnergy och Wales bekräftades.
- Det innebär sammantaget att det egna kapitalet nu är större än för ett år sedan vilket är välbehövligt i den kritiska kommersialiseringsfasen.
- Teknikutveckling bedöms ha potential att öka effekt med 50 procent genom skalbara lösningar.
torsdag 21 mars 2019
Stabil rapport från TransAlta Renewables
Jag gillar TransAlta Renewables dels för att det är ett företag som investerar i förnybar energi, där få bra svenska aktier finns, dels eftersom det är en månadsutdelare som ger ett stabilt kapitalinflöde från utdelningar. Om du vill läsa mer om företagets investeringar har jag skrivit mer ingående om detta tidigare på bloggen under etiketten Transalta Renewables. Det här inlägget är mer av en kort uppdatering där jag konstaterar att rapporten gav de besked jag ville se. Den mer fördjupade analysen har jag gjort vid några tidigare tillfällen och jag känner mig därför trygg i att jag har koll på företaget.
Den fjärde kvartalsrapporten (länk) bjöd på få överraskningar men bekräftade precis den tråkiga och förutsägbara stabilitet jag söker i den här typen av aktier. EBITDA ökade marginellt både på kvartal och helår. Inga större förändringar men det återbekräftar som sagt att det finns en långsiktig stabilitet.
Positivt är också att förvärv av nya förnybar energi-anläggningar väsentligt har ökat energiproduktionen. Den uppskattas enligt rapporten öka med ytterligare cirka 10 procent framöver jämfört med 2018 års bokslut. När kostnaderna nu är tagna ger det utrymme för bättre resultat framöver. Samtidigt har man under året också sålt en gasanläggning i Australien. Dels gillar jag inte gasanläggningar eftersom de är mindre hållbara, dels har dessa anläggningarna i Australien dragits med en del problem i lönsamhet och investeringsbehov varför jag ser positivt på att man har sålt en sådan anläggning för att istället fokusera på mer helt förnybar energi.
Negativt är utspädningen av aktien för att finansiera förvärv. En av svagheterna med TransAlta Renewables är att det är ett litet företag som därför har svårt att bära större investeringar och begränsas något av det. Samtidigt brukar moderbolaget TransAlta underlätta genom att köpa upp tillgångar som pö om pö skrivs över på dotterbolaget. Jag har som svensk aktieägare inte kunnat teckna i vad som i praktiken är en slags emission. Denna har jag skrivit om tidigare på bloggen och var en anledning till nedgången. Den bekymrar mig dock inte särskilt mycket eftersom den finansiella stabiliteten finns där, energiproduktionen är ökande och man klarar att bibehålla en hög utdelning trots investeringarna. Det finns skäl att ha viss vaksamhet men så länge rapporterna fortsätter att återbekräfta inslagen väg så som nu skedde räcker det för att hålla mig lugn.
Det retar mig lite att jag inte ökade mer runt årsskiftet när aktien var rejält dumpad. Men vid det tillfället hade jag redan ökat mitt innehav med 22 procent i intervallet 10-11 CAD. Dessutom hade jag redan en belåning över 10 procent som följd av att jag hade ökat i många stabila aktier under börsnedgången. Eftersom rapporten återbekräftade min syn på TransAlta Renewables som ett tråkigt företag med långsiktigt ägande av förnybar energi valde jag att ändå öka idag. Än så länge handlas aktien till en yield on cost över 7 procent vilket är helt OK. CAD är dock på historiskt höga nivåer till följd av den svaga kronan. Nu utgör TransAlta Renewables ungefär 5 procent av portföljen vilket är något i överkant men samtidigt vill jag öka i mina månadsutdelare för att klara av att få en tusenlapp i utdelning också i den svåra augustimånaden. Det återstår en hundralapp dit så det kan mycket väl bli ytterligare en ökning på andra sidan löneutbetalningen nästa vecka.
Utdelningen har annonserats bibehållen för det kommande kvartalet till och med juni. Det är nu länge sedan TransAlta Renewables höjde utdelningen och jag tror tyvärr att det dröjer ytterligare in på nästa år innan det ens övervägs med tanke på transaktionerna som nämns i rapporten.
Den fjärde kvartalsrapporten (länk) bjöd på få överraskningar men bekräftade precis den tråkiga och förutsägbara stabilitet jag söker i den här typen av aktier. EBITDA ökade marginellt både på kvartal och helår. Inga större förändringar men det återbekräftar som sagt att det finns en långsiktig stabilitet.
Positivt är också att förvärv av nya förnybar energi-anläggningar väsentligt har ökat energiproduktionen. Den uppskattas enligt rapporten öka med ytterligare cirka 10 procent framöver jämfört med 2018 års bokslut. När kostnaderna nu är tagna ger det utrymme för bättre resultat framöver. Samtidigt har man under året också sålt en gasanläggning i Australien. Dels gillar jag inte gasanläggningar eftersom de är mindre hållbara, dels har dessa anläggningarna i Australien dragits med en del problem i lönsamhet och investeringsbehov varför jag ser positivt på att man har sålt en sådan anläggning för att istället fokusera på mer helt förnybar energi.
Negativt är utspädningen av aktien för att finansiera förvärv. En av svagheterna med TransAlta Renewables är att det är ett litet företag som därför har svårt att bära större investeringar och begränsas något av det. Samtidigt brukar moderbolaget TransAlta underlätta genom att köpa upp tillgångar som pö om pö skrivs över på dotterbolaget. Jag har som svensk aktieägare inte kunnat teckna i vad som i praktiken är en slags emission. Denna har jag skrivit om tidigare på bloggen och var en anledning till nedgången. Den bekymrar mig dock inte särskilt mycket eftersom den finansiella stabiliteten finns där, energiproduktionen är ökande och man klarar att bibehålla en hög utdelning trots investeringarna. Det finns skäl att ha viss vaksamhet men så länge rapporterna fortsätter att återbekräfta inslagen väg så som nu skedde räcker det för att hålla mig lugn.
Det retar mig lite att jag inte ökade mer runt årsskiftet när aktien var rejält dumpad. Men vid det tillfället hade jag redan ökat mitt innehav med 22 procent i intervallet 10-11 CAD. Dessutom hade jag redan en belåning över 10 procent som följd av att jag hade ökat i många stabila aktier under börsnedgången. Eftersom rapporten återbekräftade min syn på TransAlta Renewables som ett tråkigt företag med långsiktigt ägande av förnybar energi valde jag att ändå öka idag. Än så länge handlas aktien till en yield on cost över 7 procent vilket är helt OK. CAD är dock på historiskt höga nivåer till följd av den svaga kronan. Nu utgör TransAlta Renewables ungefär 5 procent av portföljen vilket är något i överkant men samtidigt vill jag öka i mina månadsutdelare för att klara av att få en tusenlapp i utdelning också i den svåra augustimånaden. Det återstår en hundralapp dit så det kan mycket väl bli ytterligare en ökning på andra sidan löneutbetalningen nästa vecka.
Utdelningen har annonserats bibehållen för det kommande kvartalet till och med juni. Det är nu länge sedan TransAlta Renewables höjde utdelningen och jag tror tyvärr att det dröjer ytterligare in på nästa år innan det ens övervägs med tanke på transaktionerna som nämns i rapporten.
lördag 16 mars 2019
Funderingar kring ekonomisk frihet (FIRE) - hur mycket kapital behövs?
Min utgångspunkt har hela tiden varit att jobba på och mer se kapitalinkomsterna som en trygghet och frihet. Jag har ett roligt och stimulerande jobb som gör att jag får uppleva väldigt mycket men också ganska stora uppoffringar privat. På senare tid har jag för första gången seriöst tänkt tanken att göra en rejäl exit-plan för ekonomisk frihet och tidig "pension" (FIRE). Eftersom det är ett populärt tema som de flesta sparbloggar skriver om men som jag lite underligt nog aldrig har tagit upp ordentligt tidigare på min blogg valde jag nu att samla mina tankar och skriva ned hur jag resonerar.
Jag är på god väg mot min andra miljon. Faktum är att jag insåg i veckan att jag redan har två miljoner i bruttotillgångar men då räknar jag inte av att portföljen fortfarande har en hävstång på 7 procent i belåning. Jag räknar med att nå den andra miljonen i kapitaltillgångar redan före sommaren.
Den första frågan som uppstår är hur mycket kapital behöver man?
Jag skulle om 2-3 år ha en aktieportfölj om cirka 2,25 miljoner kronor. Då skulle jag dock behöva en utdelning på över 5 procent för att få ett kapital på 10 000 kronor per månad, därtill kapitalskatt, och det är ändå väl snålt tilltaget att leva på. Mitt riktmärke har länge varit 3 miljoner kronor eftersom det ger en nettoutdelning om 10 000 kronor per månad även med en mer normal utdelning på 4,25-4,5 procent. Jag tror dock att man borde arbeta ihop 4 miljoner kronor vilket med samma utdelning skulle ge cirka 15 000 kronor per månad före skatt. Fullt möjligt att leva på och sidoinkomster från periodarbete skulle ge nödvändig trygghet. Enligt 4-procentsregeln behöver jag 4,5 miljoner kronor.
Jag har nästan två årslöner på banken vilket ger en frihet. Skulle jag sätta över det här kapitalet i defensiva utdelare som Investor skulle jag kunna få en bättre ränta på ränta effekt och realisera att leva på kapital redan inom 2-3 år med 10 000 kronor per månad i utdelningar. Samtidigt är det oklokt att inte ha en buffert för oförutsedda utgifter. Men framförallt äger jag till skillnad från majoriteten av finanstwitter/bloggsfären ingen bostad i Sverige. Därför kommer jag den dag jag flyttar hem på ett eller annat sätt sannolikt behöva använda detta till kontantinsats för min framtida bostad.
En fråga som aktualiseras är dels att jag nu när jag tittar mer konkret på frågan också behöver skärpa min portfölj. Jag behöver i högre grad undvika utdelningsfällor som naggar på portföljens resultat. Dilemmat är dock att stabilare aktier i regel ger lägre utdelning eftersom de är dyrare. Jag tror av filosofiska skäl inte på utdelningstillväxt i all evighet vilket jag fortfarande inte har utvecklat ordentligt på bloggen men tänker göra senare i vår. Därför har jag nu bestämt mig för att titta på hur jag dels kan skala upp mer stabila defensiva aktier utan och dels skala upp högutdelande månadsutdelare för att få en bättre mix som kan ge både stabilitet och högre utdelning. Funderar också på om jag ska sälja av flera småinnehav som kostar mer än de ger. Kommer bli några förhoppningsvis intressanta blogginlägg på detta tema framöver.
Mitt stora livsval är dock om jag vill gå i pension runt 40 eller om jag vill arbeta några år till för att köpa en bostad i skärgården där jag kan bo som "pensionär". Mitt drömscenario är att ha en bostad i skärgården, antingen en helårsvilla eller ett radhus/lägenhet, som kompletteras med en billigare bostad i Göteborg (1:a eller 2:a i solid förening med låg månadsavgift). De löpande utgifterna för en sådan bostad är inte särskilt höga utan landar på mellan 30 - 50 000 kronor per år, cirka 3 000 - 4 500 kronor per månad vilket inte är värre än vilken bostadsrätt som helst. Mina kapitalinkomster från utdelningar är redan idag stora nog för att täcka en sådan utgift. Kruxet är att belåningen blir desto större och att det sannolikt kan nagga på mitt aktiekapital i onödan då banken antagligen skulle kräva att jag säljer av en del av aktierna för att minska låneandelen. Vid lån på 4 miljoner med 3 procents ränta exkl. ränteavdrag skulle det kosta mig 10 000 kronor per år i räntekostnader vilket förstås inte är förenligt med en tidig pensionering. Ett alternativ som jag funderat på är också att hyra boende i skärgården, vilket ju är möjligt då de flesta inte vill bo där året om. Det är inte speciellt dyrt och skulle ge utrymme att lägga pengar på en bostad i Göteborg. Totalt sett skulle jag dock då få räkna med boendekostnader runt 10 000 kronor vilket ändå innebär att jag behöver ha en passiv inkomst omkring 15 000 kronor vilket innebär arbeta ytterligare 8-10 år. En fördel med boende i skärgården är dock att man kan hyra ut och ta in tillräckligt med pengar under sommarsäsongen för att täcka bostadens löpande utgifter (men ej lån). Tyvärr brukar detta på grund av den höga efterfrågan oftast glädjekalkyleras in i försäljningspriset på bostäderna.
Ett alternativ jag funderat mer på på senare tid är att kanske flytta hem om 5-7 år men inte sluta arbeta helt utan kanske arbeta med något jag brinner för med sämre lön eller att konsulta periodvis, t.ex. arbeta 6-8 månader och vara ledig 4-6 månader. Jag har också arbetat i andra branscher och har förutsättningar att kunna gå tillbaka och arbeta med någon av de olika frågor eller intressen som jag tidigare har arbetat med som yngre. FIRE skulle för mig alltså inte innebära att jag slutade arbeta. Jag skulle kunna vikariera för min nuvarande arbetsgivare i perioder, jag skulle kunna konsulta i de branscher jag tidigare har arbetat, jag skulle kunna få in en del sidoinkomster från intressen som knappt går att leva på men som ändå ger vissa inkomster och jag skulle spara pengar genom att som idag i högre utsträckning odla egen mat. Det väcker också frågan om jag ska köpa en dyrare bostad för att kunna investera i ett ordentligt växthus vilket korrekt gjort kostar bortåt 100 000 kronor men ger en hel del glädje och livskvalitet bortom att jag spar pengar på odlingen.
På den positiva sidan brukar jag ha relativt låga utgifter så jag känner mig trygg i att jag kan leva på under 5 000 kronor minus mina utgifter för boende. Det avgörande kommer därför bli hur jag löser boendefrågan den dag jag flyttar hem. Som flera bloggare skrivit är en avgörande aspekt där att den måste vara löst innan man blir ekonomisk fri till följd av svårigheterna att få banklån utan att sälja av aktiekapital när man inte har en arbetsinkomst.
Eftersom mina löpande utgifter är låga skulle det mer än väl täcka alla merkostnader och ge utrymme att resa. Samtidigt skulle det inte ge något större utrymme till att låta kapitalet växa om jag slutar för tidigt varför jag i så fall får acceptera en lägre kapitalinkomst. Jag får i så fall också acceptera att jag antagligen inte kan känna mig helt fri före 45-50 års ålder. Mitt exempel illustrerar nog ganska väl de dilemman som finns i frågan om att uppnå ekonomisk frihet.
Framtiden får utvisa hur det blir.
Jag är på god väg mot min andra miljon. Faktum är att jag insåg i veckan att jag redan har två miljoner i bruttotillgångar men då räknar jag inte av att portföljen fortfarande har en hävstång på 7 procent i belåning. Jag räknar med att nå den andra miljonen i kapitaltillgångar redan före sommaren.
Den första frågan som uppstår är hur mycket kapital behöver man?
Jag skulle om 2-3 år ha en aktieportfölj om cirka 2,25 miljoner kronor. Då skulle jag dock behöva en utdelning på över 5 procent för att få ett kapital på 10 000 kronor per månad, därtill kapitalskatt, och det är ändå väl snålt tilltaget att leva på. Mitt riktmärke har länge varit 3 miljoner kronor eftersom det ger en nettoutdelning om 10 000 kronor per månad även med en mer normal utdelning på 4,25-4,5 procent. Jag tror dock att man borde arbeta ihop 4 miljoner kronor vilket med samma utdelning skulle ge cirka 15 000 kronor per månad före skatt. Fullt möjligt att leva på och sidoinkomster från periodarbete skulle ge nödvändig trygghet. Enligt 4-procentsregeln behöver jag 4,5 miljoner kronor.
Jag har nästan två årslöner på banken vilket ger en frihet. Skulle jag sätta över det här kapitalet i defensiva utdelare som Investor skulle jag kunna få en bättre ränta på ränta effekt och realisera att leva på kapital redan inom 2-3 år med 10 000 kronor per månad i utdelningar. Samtidigt är det oklokt att inte ha en buffert för oförutsedda utgifter. Men framförallt äger jag till skillnad från majoriteten av finanstwitter/bloggsfären ingen bostad i Sverige. Därför kommer jag den dag jag flyttar hem på ett eller annat sätt sannolikt behöva använda detta till kontantinsats för min framtida bostad.
En fråga som aktualiseras är dels att jag nu när jag tittar mer konkret på frågan också behöver skärpa min portfölj. Jag behöver i högre grad undvika utdelningsfällor som naggar på portföljens resultat. Dilemmat är dock att stabilare aktier i regel ger lägre utdelning eftersom de är dyrare. Jag tror av filosofiska skäl inte på utdelningstillväxt i all evighet vilket jag fortfarande inte har utvecklat ordentligt på bloggen men tänker göra senare i vår. Därför har jag nu bestämt mig för att titta på hur jag dels kan skala upp mer stabila defensiva aktier utan och dels skala upp högutdelande månadsutdelare för att få en bättre mix som kan ge både stabilitet och högre utdelning. Funderar också på om jag ska sälja av flera småinnehav som kostar mer än de ger. Kommer bli några förhoppningsvis intressanta blogginlägg på detta tema framöver.
Mitt stora livsval är dock om jag vill gå i pension runt 40 eller om jag vill arbeta några år till för att köpa en bostad i skärgården där jag kan bo som "pensionär". Mitt drömscenario är att ha en bostad i skärgården, antingen en helårsvilla eller ett radhus/lägenhet, som kompletteras med en billigare bostad i Göteborg (1:a eller 2:a i solid förening med låg månadsavgift). De löpande utgifterna för en sådan bostad är inte särskilt höga utan landar på mellan 30 - 50 000 kronor per år, cirka 3 000 - 4 500 kronor per månad vilket inte är värre än vilken bostadsrätt som helst. Mina kapitalinkomster från utdelningar är redan idag stora nog för att täcka en sådan utgift. Kruxet är att belåningen blir desto större och att det sannolikt kan nagga på mitt aktiekapital i onödan då banken antagligen skulle kräva att jag säljer av en del av aktierna för att minska låneandelen. Vid lån på 4 miljoner med 3 procents ränta exkl. ränteavdrag skulle det kosta mig 10 000 kronor per år i räntekostnader vilket förstås inte är förenligt med en tidig pensionering. Ett alternativ som jag funderat på är också att hyra boende i skärgården, vilket ju är möjligt då de flesta inte vill bo där året om. Det är inte speciellt dyrt och skulle ge utrymme att lägga pengar på en bostad i Göteborg. Totalt sett skulle jag dock då få räkna med boendekostnader runt 10 000 kronor vilket ändå innebär att jag behöver ha en passiv inkomst omkring 15 000 kronor vilket innebär arbeta ytterligare 8-10 år. En fördel med boende i skärgården är dock att man kan hyra ut och ta in tillräckligt med pengar under sommarsäsongen för att täcka bostadens löpande utgifter (men ej lån). Tyvärr brukar detta på grund av den höga efterfrågan oftast glädjekalkyleras in i försäljningspriset på bostäderna.
Ett alternativ jag funderat mer på på senare tid är att kanske flytta hem om 5-7 år men inte sluta arbeta helt utan kanske arbeta med något jag brinner för med sämre lön eller att konsulta periodvis, t.ex. arbeta 6-8 månader och vara ledig 4-6 månader. Jag har också arbetat i andra branscher och har förutsättningar att kunna gå tillbaka och arbeta med någon av de olika frågor eller intressen som jag tidigare har arbetat med som yngre. FIRE skulle för mig alltså inte innebära att jag slutade arbeta. Jag skulle kunna vikariera för min nuvarande arbetsgivare i perioder, jag skulle kunna konsulta i de branscher jag tidigare har arbetat, jag skulle kunna få in en del sidoinkomster från intressen som knappt går att leva på men som ändå ger vissa inkomster och jag skulle spara pengar genom att som idag i högre utsträckning odla egen mat. Det väcker också frågan om jag ska köpa en dyrare bostad för att kunna investera i ett ordentligt växthus vilket korrekt gjort kostar bortåt 100 000 kronor men ger en hel del glädje och livskvalitet bortom att jag spar pengar på odlingen.
På den positiva sidan brukar jag ha relativt låga utgifter så jag känner mig trygg i att jag kan leva på under 5 000 kronor minus mina utgifter för boende. Det avgörande kommer därför bli hur jag löser boendefrågan den dag jag flyttar hem. Som flera bloggare skrivit är en avgörande aspekt där att den måste vara löst innan man blir ekonomisk fri till följd av svårigheterna att få banklån utan att sälja av aktiekapital när man inte har en arbetsinkomst.
Eftersom mina löpande utgifter är låga skulle det mer än väl täcka alla merkostnader och ge utrymme att resa. Samtidigt skulle det inte ge något större utrymme till att låta kapitalet växa om jag slutar för tidigt varför jag i så fall får acceptera en lägre kapitalinkomst. Jag får i så fall också acceptera att jag antagligen inte kan känna mig helt fri före 45-50 års ålder. Mitt exempel illustrerar nog ganska väl de dilemman som finns i frågan om att uppnå ekonomisk frihet.
Framtiden får utvisa hur det blir.
fredag 15 mars 2019
MQ gör nyemission - dyr läropeng
MQ meddelade idag att de kommer genomföra en emission. Anledning är att omställningskostnader för bl.a. stängningar av butiker har inneburit en storförlust på hela 14,86 kronor per aktie. Det kan jämföras med MQ totala utdelning på 1,75 kronor per aktie för helåret föregående år.
Aktiekursen kollapsade på beskedet och efter att ha fallit en längre tid var den ned 30 procent som mest idag. Carnegie sänkte riktkursen till 3,50 kronor per aktie varför det finns risk för ytterligare ras. Mitt innehav är ned 70 procent. Till det kan man dock möjligen dra av minst 10 procent i totala utdelningar under de föregående två åren. MQ är dock min överlägset sämsta affär så här långt. Samtidigt klarar portföljen att bära det tack vare god diversifiering och riskspridning.
För att klara omställningen efter nedskrivningar och nedskärningar genomförs en nyemission. För varje aktie får man två teckningsrätter a 2,50 kronor styck.
Jag har valt att inte sälja eftersom jag tror att MQ kommer kunna klara vinst på 1-2 års sikt när de värsta omställningskostnaderna är tagna. Det var min bedömning vid 8,50 kronor per aktie när jag trodde att botten var nådd efter nedskrivningarna och därför kvarstår den idag också. En emission är surt eftersom den kostar mig pengar men det ger samtidigt företaget kapital att ta itu med utmaningarna på ett ordentligt sätt. Mitt innehav utgör dessutom bara cirka 0,5 procent av portföljen varför jag vill ge det chansen att se vad som kan räddas genom åtgärderna. Det rör sig om cirka 7 500 kronor vilket inte gör särskilt stor skillnad vare sig till eller från. Med tanke på nedskrivningarna tror jag att företaget kommer gå att få på fötter igen, om än inte särskilt lönsamt, och att med tålamod över ett par år kan man säkert få mer för aktierna än idag. Kommer ändå sätta mig in i hur det ser ut och öppen för att också överväga att bita i det sura äpplet och sälja med brakförlust.
Jag lutar ändå åt att teckna åtminstone hälften av aktierna i emissionen, kanske fullt. Min inställning är att man i en emission antingen bör sälja eller teckna nytt. Anledningen är att aktierna tappar värde när antalet aktier späs ut. Om man fortfarande hyser någon tilltro till företaget är det då lika bra att fortsätta. I mitt fall rör det sig om en kostnad på cirka 5 000 kronor vilket inte är astronomiskt. Eftersom Öresund och familjen Qviberg har tecknat sin andel och gett garantier är det i alla fall säkert att emissionen kommer ta in nödvändigt kapital. Jag har inga som helst illusioner om att MQ ska återvända till kursnivåer runt 30 kronor igen eller ge utdelning om 1,75 kronor per aktie. Däremot tror jag att MQ kan vända till vinst på ett par års sikt vilket skulle möjliggöra en vinst per aktie på kanske 36 öre mot dagens antal aktier. Det skulle i utspätt antal aktier ge en YOC på över 3,6 procent. Helt klart inte värt alternativkostnaden men jag lutar intill vidare mot att ändå ge det chansen till följd av att aktiekursen i så fall borde kunna återhämta sig. Min lärdom från SSAB var att emissioner ofta reder ut en del på kort sikt. Med ett P/E som borde vara under 10 mätt mot prognos att MQ lyckas vända till en vinst över 50 öre per aktie i nuvarande antal aktier borde kursen återhämta sig beskedligt på ett par års sikt. Det är inte orimligt givet att MQ:s vinst mellan 2010-2017 stadigt översteg 1,75 kronor per aktie. En del onödiga kostnader har också funnits i olönsamma JOY och butiker som man nu tar tag i. Även om efterfrågan har minskat till följd av e-handel och varumärket inte är särskilt starkt längre tror jag inte att det är så svagt att det är omöjligt att få lönsamhet i det hela igen. På lång sikt tror jag dock att det finns bättre alternativ. Det handlar
MQ är ändå ett övertydligt exempel på att man aldrig ska försöka fånga fallande knivar. Man vet aldrig var de landar. Dyr läropeng som sagt.
OBS! MQ innebär hög risk. Företaget går just nu med förlust, värdet har skrivits ned och antalet aktier späds ut ytterligare genom emissionen. MQ är i nuläget ingen säker investering. Gör alltid din egen analys.
Aktiekursen kollapsade på beskedet och efter att ha fallit en längre tid var den ned 30 procent som mest idag. Carnegie sänkte riktkursen till 3,50 kronor per aktie varför det finns risk för ytterligare ras. Mitt innehav är ned 70 procent. Till det kan man dock möjligen dra av minst 10 procent i totala utdelningar under de föregående två åren. MQ är dock min överlägset sämsta affär så här långt. Samtidigt klarar portföljen att bära det tack vare god diversifiering och riskspridning.
För att klara omställningen efter nedskrivningar och nedskärningar genomförs en nyemission. För varje aktie får man två teckningsrätter a 2,50 kronor styck.
Jag har valt att inte sälja eftersom jag tror att MQ kommer kunna klara vinst på 1-2 års sikt när de värsta omställningskostnaderna är tagna. Det var min bedömning vid 8,50 kronor per aktie när jag trodde att botten var nådd efter nedskrivningarna och därför kvarstår den idag också. En emission är surt eftersom den kostar mig pengar men det ger samtidigt företaget kapital att ta itu med utmaningarna på ett ordentligt sätt. Mitt innehav utgör dessutom bara cirka 0,5 procent av portföljen varför jag vill ge det chansen att se vad som kan räddas genom åtgärderna. Det rör sig om cirka 7 500 kronor vilket inte gör särskilt stor skillnad vare sig till eller från. Med tanke på nedskrivningarna tror jag att företaget kommer gå att få på fötter igen, om än inte särskilt lönsamt, och att med tålamod över ett par år kan man säkert få mer för aktierna än idag. Kommer ändå sätta mig in i hur det ser ut och öppen för att också överväga att bita i det sura äpplet och sälja med brakförlust.
Jag lutar ändå åt att teckna åtminstone hälften av aktierna i emissionen, kanske fullt. Min inställning är att man i en emission antingen bör sälja eller teckna nytt. Anledningen är att aktierna tappar värde när antalet aktier späs ut. Om man fortfarande hyser någon tilltro till företaget är det då lika bra att fortsätta. I mitt fall rör det sig om en kostnad på cirka 5 000 kronor vilket inte är astronomiskt. Eftersom Öresund och familjen Qviberg har tecknat sin andel och gett garantier är det i alla fall säkert att emissionen kommer ta in nödvändigt kapital. Jag har inga som helst illusioner om att MQ ska återvända till kursnivåer runt 30 kronor igen eller ge utdelning om 1,75 kronor per aktie. Däremot tror jag att MQ kan vända till vinst på ett par års sikt vilket skulle möjliggöra en vinst per aktie på kanske 36 öre mot dagens antal aktier. Det skulle i utspätt antal aktier ge en YOC på över 3,6 procent. Helt klart inte värt alternativkostnaden men jag lutar intill vidare mot att ändå ge det chansen till följd av att aktiekursen i så fall borde kunna återhämta sig. Min lärdom från SSAB var att emissioner ofta reder ut en del på kort sikt. Med ett P/E som borde vara under 10 mätt mot prognos att MQ lyckas vända till en vinst över 50 öre per aktie i nuvarande antal aktier borde kursen återhämta sig beskedligt på ett par års sikt. Det är inte orimligt givet att MQ:s vinst mellan 2010-2017 stadigt översteg 1,75 kronor per aktie. En del onödiga kostnader har också funnits i olönsamma JOY och butiker som man nu tar tag i. Även om efterfrågan har minskat till följd av e-handel och varumärket inte är särskilt starkt längre tror jag inte att det är så svagt att det är omöjligt att få lönsamhet i det hela igen. På lång sikt tror jag dock att det finns bättre alternativ. Det handlar
MQ är ändå ett övertydligt exempel på att man aldrig ska försöka fånga fallande knivar. Man vet aldrig var de landar. Dyr läropeng som sagt.
OBS! MQ innebär hög risk. Företaget går just nu med förlust, värdet har skrivits ned och antalet aktier späds ut ytterligare genom emissionen. MQ är i nuläget ingen säker investering. Gör alltid din egen analys.
lördag 9 mars 2019
Utdelningsvikt
Utdelningsvikt är ett praktiskt redskap för att hålla koll på hur sårbar portföljen är för sänkt eller utebliven utdelning i enskilda aktier.
Utdelningvikt beräknas enklast genom att dividera utdelningen i en enskild aktie med portföljens totala utdelning. Jag använder min utdelningsprognos i googledoc där jag löpande fyller i utbetalda utdelningar och prognos över kommande utdelningar för varje kalenderår. Även om de flesta aktier har tillkännagivit sin utdelning för i år finns det fortfarande några aktier som kan ändra utdelningen. Dels spelar valutaeffekter in, dels kvartals- och månadsutdelare som kan ändra utdelning senare i år. Serneke avvaktar till april med att tillkännage sin utdelning. Clas Ohlson har inte heller bekräftat sin utdelning för i höst men företagets VD har sagt i medier att avsikten är att bibehålla också i år.
Utdelningvikt beräknas enklast genom att dividera utdelningen i en enskild aktie med portföljens totala utdelning. Jag använder min utdelningsprognos i googledoc där jag löpande fyller i utbetalda utdelningar och prognos över kommande utdelningar för varje kalenderår. Även om de flesta aktier har tillkännagivit sin utdelning för i år finns det fortfarande några aktier som kan ändra utdelningen. Dels spelar valutaeffekter in, dels kvartals- och månadsutdelare som kan ändra utdelning senare i år. Serneke avvaktar till april med att tillkännage sin utdelning. Clas Ohlson har inte heller bekräftat sin utdelning för i höst men företagets VD har sagt i medier att avsikten är att bibehålla också i år.
Några observationer kan göras. Serneke har en väldigt hög utdelningvikt men utgör idag ändå bara cirka 5 procent av portföljen. Det ger mig dock tydlig vägledning i att vara lite försiktig med att öka. H&M har fortfarande en hög utdelningsvikt men något lägre jämfört med senast eftersom jag har ökat mer i andra aktier. Också här bör jag vara försiktig med att öka. Oriflame har en oproportionerligt hög utdelningsvikt men det beror på att direktavkastningen i år är så extremt hög. Jag räknar inte med att den kommer kunna bibehållas på sikt och har en liten portföljandel. Clas Ohlson är också en aktie som gör mig sårbar. Här har jag dock hög fallhöjd genom hög yield on cost väl över mina mål. MQ var en nyttig men dyr läropeng i att ta utdelningvikt och portföljandel på allvar. Tack vare min låga ch väl avvägda portföljandel påverkas bara utdelning och portföljutveckling marginellt.
Det bör noteras att några relativt stora innehav som Investor och J&J har en låg utdelningvikt eftersom utdelningen relativt sett är lägre än portföljens genomsnittliga utdelning som brukar vara runt 4,5 procent över tid. Också Wallenstam, Xylem, Tomra och Fenix är exempel på lågutdelare där en låg portföljandel ger ännu lägre utdelningsvikt.
I övrigt gläds jag åt att de aktier som har en portföljvikt över en procent alla är aktier som jag långsiktigt vill ha en stor portföljandel i. Jag ser samtidigt utrymme att kunna öka i framförallt Hemfosa, Holmen och kanske även Cloetta.
Vid nästa portföljanalys överväger jag att göra en parallell stapel där jag kan mäta utdelningsvikt mot portföljvikt vilket tydligare åskådliggör relationen mellan portföljandel och utdelningsvikt. Det var knepigt nog att presentera alla mina 64 utdelande aktier på ett någorlunda läsbart sätt så återstår att klura på om det går att tekniskt åskådliggöra för er läsare på ett vettigt sätt.
fredag 1 mars 2019
Månadssammanfattning februari
Portföljen levererar fina resultat igen och landar på 1 178 648 kronor. Jag tror inte att jag har skrivit det tidigare men har i år passerat en miljon i insättningar. Det vänder fort och efter att ha varit ned i december är jag åter plus 9,5 procent. Mitt stora portföljinnehav i Minesto som åter har vänt uppåt är en del av förklaringen. Minesto står ensam för 2,5 procent av portföljökningen. Men lika stor del kan tillskrivas en generellt god utveckling för portföljen som helhet. Noterbart att portföljvärdet brutto innan belåning avräknas är 1 266 418 kronor.
Utdelningssäsongen har varit sämre i år än de senaste två åren. På det stora hela blir det i stort sett plus minus noll efter utdelningstillväxt och några sänkningar där många större innehav har bibehållit utdelningen. Om februariutdelningarna kan du läsa här (länk).
Serneke levererade en fin bokslutskommuniké men Säveaffären dolde att den löpande verksamheten i mindre grad än tidigare bidrog till resultatet (länk).
Hemfosa levererade en stark rapport och ser allt mer stabil ut som defensivt långsiktigt innehav efter uppdelningen i två aktier när den mer offensiva verksamheten har avyttrats i Nyfosa. Samtidigt är aktien högt värderad därefter (länk).
Minesto lyckades bli i det närmaste fulltecknade när teckningsoptionerna löstes in vilket var ett positivt besked som stärker företagets kassa under de kommande kritiska två åren. De har också presenterat teknikutveckling och ett avtal med Antigua och Barbuda. Jag har ökat igen runt 9 kronor och motstod den här gången frestelsen att ta hem en femsiffrig vinst över 11 kronor per aktie. Framtiden får utvisa om det var rätt beslut men jag vill äga långsiktigt och har endast sålt av lite småposter för att finansiera kostnaden för min belåning det kommande kvartalet.
Multiconsult som är en annan aktie jag har bevakat under flera år visade i rapporten tydliga tecken på att man åter är på rätt väg. Tyvärr bibehålls fjolårets utdelningssänkning i år men jag ser med tillförsikt på framtiden när resultatet och intäkterna nu ökar igen.
Belåningen har minskat och är nu nere på 6,5 procent av portföljen. Noterbart tack vare inlösen av mina Ahlsellaktier som gav en vinst på Det innebär att min ränta nu är 0,99 procent vilket inte känns särskilt dramatiskt. Eftersom jag tycker att många aktier är dyra och fyllde på ordentligt i många innehav med belåning vid nedgången under årets slut avvaktar jag på det stora hela och prioriterar istället försöka få ned belåningen under 50 000 kronor vilket är räntefritt hos Avanza.
Några småköp har det blivit, bland annat tog jag tillfället i akt att justera min lilla portföljandel i Swedbank så att den åter är cirka 0,5 procent. Mer vill jag inte ha med tanke på att jag dels inte ser det som en stabil utdelningsaktie och dels är mer tveksam jämfört med Handelsbanken och SEB. Utöver Minestohandel och arbitrageswap i Investor har annars jag faktiskt inte köpt några aktier i februari. Känns lite konstigt men jag är rätt nöjd med de innehav jag har och det har inte varit billigt nog för att öka belåningen varför jag har prioriterat att minska belåningen istället.
Noterar till sist att sharpekvot på 1,28 återigen är över 1 (0,65 i januari) vilket är mitt långsiktiga mål. Jag tar generellt inte så hög risk att jag kan få toppresultat där men ett sundhetstecken om jag klarar mig över 1 på sikt. Nu bidrar förstås Minesto. Så också till att standardavvikelsen landar på 14,65 procent vilket är alldeles för högt. Den här gången dock av trevliga skäl. Det är samtidigt 0,3 procent lägre än i januari.
Utdelningssäsongen har varit sämre i år än de senaste två åren. På det stora hela blir det i stort sett plus minus noll efter utdelningstillväxt och några sänkningar där många större innehav har bibehållit utdelningen. Om februariutdelningarna kan du läsa här (länk).
Serneke levererade en fin bokslutskommuniké men Säveaffären dolde att den löpande verksamheten i mindre grad än tidigare bidrog till resultatet (länk).
Hemfosa levererade en stark rapport och ser allt mer stabil ut som defensivt långsiktigt innehav efter uppdelningen i två aktier när den mer offensiva verksamheten har avyttrats i Nyfosa. Samtidigt är aktien högt värderad därefter (länk).
Minesto lyckades bli i det närmaste fulltecknade när teckningsoptionerna löstes in vilket var ett positivt besked som stärker företagets kassa under de kommande kritiska två åren. De har också presenterat teknikutveckling och ett avtal med Antigua och Barbuda. Jag har ökat igen runt 9 kronor och motstod den här gången frestelsen att ta hem en femsiffrig vinst över 11 kronor per aktie. Framtiden får utvisa om det var rätt beslut men jag vill äga långsiktigt och har endast sålt av lite småposter för att finansiera kostnaden för min belåning det kommande kvartalet.
Multiconsult som är en annan aktie jag har bevakat under flera år visade i rapporten tydliga tecken på att man åter är på rätt väg. Tyvärr bibehålls fjolårets utdelningssänkning i år men jag ser med tillförsikt på framtiden när resultatet och intäkterna nu ökar igen.
Belåningen har minskat och är nu nere på 6,5 procent av portföljen. Noterbart tack vare inlösen av mina Ahlsellaktier som gav en vinst på Det innebär att min ränta nu är 0,99 procent vilket inte känns särskilt dramatiskt. Eftersom jag tycker att många aktier är dyra och fyllde på ordentligt i många innehav med belåning vid nedgången under årets slut avvaktar jag på det stora hela och prioriterar istället försöka få ned belåningen under 50 000 kronor vilket är räntefritt hos Avanza.
Några småköp har det blivit, bland annat tog jag tillfället i akt att justera min lilla portföljandel i Swedbank så att den åter är cirka 0,5 procent. Mer vill jag inte ha med tanke på att jag dels inte ser det som en stabil utdelningsaktie och dels är mer tveksam jämfört med Handelsbanken och SEB. Utöver Minestohandel och arbitrageswap i Investor har annars jag faktiskt inte köpt några aktier i februari. Känns lite konstigt men jag är rätt nöjd med de innehav jag har och det har inte varit billigt nog för att öka belåningen varför jag har prioriterat att minska belåningen istället.
Noterar till sist att sharpekvot på 1,28 återigen är över 1 (0,65 i januari) vilket är mitt långsiktiga mål. Jag tar generellt inte så hög risk att jag kan få toppresultat där men ett sundhetstecken om jag klarar mig över 1 på sikt. Nu bidrar förstås Minesto. Så också till att standardavvikelsen landar på 14,65 procent vilket är alldeles för högt. Den här gången dock av trevliga skäl. Det är samtidigt 0,3 procent lägre än i januari.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)