Nu är utdelningssäsongen äntligen igång igen! Mars till maj brukar traditionellt vara årets bästa utdelningsmånader då ungefär hälften av årets utdelningar betalas ut. Under mars fick jag i år 13 213 kronor vilket är min högsta marsutdelning hittills. Fjorton aktier delade ut varav Handelsbanken med sin extrautdelning i år ensam stod för 60 procent av marsutdelningarna. Axfood, J&J och KONE bidrog också och nu har jag även en beskedlig tårtbit i XACT Högutdelare.
Månaden har annars helt och hållet handlat om nyemissionen i Minesto. Jag har tecknat fullt och även utökat innehavet genom både extratilldelning i nyemissionen samt arbitragehandel. Det senare innebär att jag över emissionsperioden i praktiken fått några tusen aktier finansierade genom rena arbitrageeffekter.
Det är synd att teckningsgraden inte blev högre och tajmingen för emissionen är så här i efterhand olycklig. Den enskilt största anledningen till att teckningsgraden inte blev högre var att en av storägarna BGA inte tog sin del. Därutöver är teckningsgraden med beaktande av de svåra tiderna ganska bra. Andra liknande företag, inklusive flera som har betydande intäkter, har haft sämre eller likvärdig teckningsgrad i mars. Inte minst har insynspersoner i Minesto fullt ut tecknat de teckningsrätter de tilldelades.
Som jag har skrivit tidigare är kapitalrisken nu paradoxalt nog lägre i det medellånga perspektivet eftersom företaget nu har kapital att bedriva sin verksamhet under en överskådlig framtid. Och i det korta perspektivet kommande sex månader bör vi rimligen ha svar på att ha sett D12-kraftverket i drift samt information om finansiering kring det första parkprojektet. Det är där nästa väsentliga besked kommer. I substans har vi fått ytterligare en positiv nyhet kring företagets teknik då den nya förankringslinan möjliggör ytterligare förbättring i prestanda. Hur mycket lär också visa sig under kommande månader. Det är lätt att dras med i känslor kring aktiekursen men jag försöker att konsekvent förhålla mig till vad som faktiskt händer i själva företaget och landar då i slutsatsen att tekniken nu är i drift och att företaget nu har kapital som bör räcka för att påbörja fas 1 i deras första tidvattenpark och de första intäkterna. Därför sitter jag lugnt i båten och utvärderar allteftersom det kommer mer information under kommande månader.
Jag har prioriterat att hålla portföljbelåningen låg och trots emissionen stänger mars månad på en belåningsgrad på 6,9 procent. Den kommer sjunka ytterligare vid nästa löneinsättning efter påsk. Inför emissionen hade jag kommit ned så lågt som 0,4 procent vilket visar att jag ganska snabbt kan betala ned min belåning om det skulle behövas. Mitt omedelbara mål har varit att hålla mig inom de lägre räntenivåerna så att låneräntan understiger portföljens genomsnittliga aktieutdelning. Så länge så är fallet är det rationellt att ha viss belåning då det möjliggör en snabbare ränta på ränta-effekt genom återinvesterade utdelningar. Jag kommer dock fortsatt prioritera att sänka portföljbelåningen ytterligare då jag i dessa högräntetider i normalläget inte vill ha en låneränta över en procent. Min tanke med belåningen är att den ska tillfälligt kunna möjliggöra att öka stort när väl ovanligt bra lägen uppstår i bra aktier.
Jag återinvesterade utdelning i Cibus. Företaget har tagit in kapital i en riktad nyemission och har en rad insynsköp och deras månadsutdelningar ger utdelningsportföljen ett nyttigt löpande kassaflöde att återinvestera som jag redan börjar märka en liten ränta på ränta-effekt av. Jag ökade också i mindre skala i Castellum runt 113 kronor per aktie. Även om eget kapital för ett fastighetsbolag påverkas av fastigheternas värdering är det likväl sällsynt att kunna öka såpass i grunden gedigna företag till Benjamin Grahams mål om en aktiekurs som värderas till 50 procent av eget kapital. På denna nivå inföll just detta för Castellum vilket jag tycker är en bra riskpremie. Tids nog återkommer utdelningen igen.
Det har tydligen varit en debatt på finanstwitter om varför det delas färre case nuförtiden. Jag delar den bilden. Det är tyvärr allt mer sällsynt med intressanta och faktabaserade reflektioner kring verksamheten i enskilda företag. Att ta del av och dela information om företagshändelser och analyser av rapporter är en huvudanledning till att jag började följa sociala medier kring aktier mer aktivt. Samtidigt är det mycket känslor kring kortsiktiga kursrörelser vilket inte intresserar mig allt med ett värdeinvesterarperspektiv (även i förhoppningsbolag tittar jag på dem utifrån företagets potential om de lyckas kommersialisera sig). Att det för egen del blir mindre bloggande och färre case är helt och hållet kopplat till mitt nuvarande jobb med allt vad det innebär. Det tar tid att skriva case och jag har de senaste åren valt att hålla dem för mig själv och ha ett enklare format för att få mer tid över till annat. Personligen upplever jag att de direkta kommentarer man får över lag väger över till det positiva och sakliga och att det är mer sällsynt med negativa kommentarer ens kring case som har utvecklats sämre än förväntat. Men det är kanske annorlunda om man tar hela diskussionen direkt på finanstwitter istället för indirekt via bloggen.
Källskatten för pandemiåret 2020 är nu utbetald retroaktivt. På grund av uteblivna och sänkta utdelningar blev den något lägre än för 2019 före pandemin. Det innebär att 2020 års slutgiltiga utdelningar revideras till 36 303 kronor. Lite nesligt är det endast 64 kronor lägre än 2018 års slutgiltiga utdelningar. Då väntar vi fortfarande på källskatteåterbäringen för 2021 och 2022.
Nu i april kommer jag att få en utdelning i ungefär samma storleksgrad som under mars. Sedan i maj kommer jag att få vad man skulle kunna kalla en hel nettolön då utdelningen kommer överstiga 30 000 kronor. Portföljen har helt klart redan nått långt under de här åren och jag är redan på en nivå där jag kan finansiera mina löpande mat- och boendekostnader med utdelningar om det skulle behövas.