torsdag 17 december 2020

Emission i Serneke - Balder garanterar Karlatornet

Det har surrats ett tag och funnits signaler på att byggarbetet Karlatornet påbörjas igen ute på Hisingen. Idag kom beskedet att Balder med Erik Selin går in och garanterar projektet. Därmed ökar Balder sin ägarandel i Serneke till 8,2 procent. Utöver en företrädesemission garanteras Balder även 50% av aktierna i Sernekes Joint Venture-bolag och går in med 3,2 miljarder kronor i utbyte mot byggrättigheter i tio projekt om 100 000 kvadratmeter. I tillägg till emissionen löser Serneke även finansiering genom Nordea om 3 miljarder kronor.

För oss småägare innebär nyemissionen konkret att vi erbjuds att teckna 1 aktie för 53 kronor för varje 7 aktier vi äger idag. Avstämningsdatum är den 28 december och teckningsperioden pågår mellan den 30 december och den 13 januari 2021. Emissionen innebär en utspädning om 12,5 procent exklusive den del av vinst i Karlastadenprojektet som tillfaller Balder.

Normalt brukar aktiekursen röra sig ned mot emissionskursen i nyemissioner men det är ingen självklarhet att vi går hela vägen ned till 53 kronor dagens röriga handel till trots. Jag ska försöka reda ut varför nedan.

Karlatornet och Karlastaden (pressbild Serneke)

Fullt färdigställt förväntas Karlatornet efter projektutgifter ge nettointäkter på 0,9 miljarder kronor. Det kan ställas mot ett börsvärde i skrivande stund på 1,8 miljarder kronor. Det innebär att Karlatornetprojektet ensamt kan bära halva börsvärdet, och mer än så efter dagens kursnedgång.

Nu ska man ha brasklappen att det förstås förutsätter att det inte blir ytterligare förseningar (nu planeras inflyttning först under andra halvåret 2023) eller svårigheter att sälja och realisera affären i en tillräckligt stor del av lägenhetsförsäljningarna. Men den dag Karlatornet- och Karlastaden-projekten realiseras i intäkter värderas Serneke till ett P/E-tal som är löjligt mycket lägre än konkurrenterna i byggsektorn. Klarar företaget att återgå till historiska vinstnivåer exklusive enskilda större projekt i åtminstone spannet 4-10 kronor per aktie (efter utspädning) är det uppenbart att aktien åtminstone inte kan sägas vara dyr men att marknaden samtidigt prisar in den höga risken Karlatornetprojektet fortsatt innebär och antagligen även är fortsatt skeptisk till underliggande lönsamhet i den löpande verksamheten.

Den stora förtjänsten för Serneke ligger i omkringliggande Karlastaden. Som jag ser det innebär det hela att om Serneke nu lyckas ro i hamn Karlatornet och Karlastaden-projekten på 3-5 års sikt är dessa i sig på tillräckligt för att motivera nuvarande börsvärde. Det är samtidigt oklart i vilken omfattning Karlastaden påverkas av affären med Balder. Skrivningen om tio projekt om 100 000 kvadratmeter och ett värde om 3,2 miljarder antyder att några av dessa rätter rimligen ingår i affären vilket vore en bra deal för Erik Selin och Balder. Det vore underligt om han inte skulle förhandla till sig några av dessa och Selin har i pressmeddelandet kommenterat de 1 400 hyresrätter och 12 000 kvadratmeter kommersiella fastigheter som Balder kommer över genom dealen. Ola Serneke har i intervjuer tidigare i höst också talat om att man tittar på helhetslösningar för de olika rättigheterna och objekten i området. Det finns en del oklarheter här som behöver redas ut för att få en tydligare bild kring kvarstående lönsamhet i Karlastadenprojekt och projektportföljen i stort och Erik Selin framstår som den stora vinnaren i den här affären då Serneke i praktiken tar större del av risk och kostnad för projektet.

Det viktigaste är  dock att risken för Serneke genom affären minskar väsentligt. Företaget blir genom affären av med risken att sitta fast med stora utgifter för sitt skyskrapeprojekt. Risken återgår liksom före pandemin istället till eventuella fortsatta förseningar eller strul med försäljning av bostäder. Eftersom de flesta redan är sålda, oaktat rättsprocesser till följd av förseningarna, landar jag ändå i att det inte går att se det på något annat sätt än att risken har blivit väsentligt lägre i Serneke idag än vad den var för några månader sedan. Ja, det sker på bekostnad av lönsamheten där Erik Selin och Balder är den stora vinnaren.

Jag tycker dock att Balder och Selin, som sedan tidigare redan ägde cirka 3,1 procent av aktierna, är en sund långsiktig samarbetspartner. När pandemin bröt ut och Oaktree avbröt köpet av 80 procent av rättigheterna i Karlatornet stod det klart att Serneke inte precis hade ett glimrande förhandlingsläge och var under press att slutföra en affär med en finansiär för att inte äventyra företaget. Att betydande delar av finansieringen sker genom emission av aktier tycker jag också är sunt då det på sätt och vis innebär att vi småägare också får vår del av kakan, utspädning till trots, om de bägge storprojekten på Hisingen lyckas.

Jag ska ändå erkänna att jag har blivit allt mer kluven till Serneke med tiden framförallt på grund av svårigheten att uppvisa lönsamhet över tid i den löpande verksamheten där de senaste kvartalens rapporter, även före pandemin, inte har varit någon munter läsning. Det skaver helt enkelt en aning att grundverksamheten framstår som svajig även om företaget har haft en fin förmåga att dra in kulorna genom storaffärer som tidigare försäljningen av Säve flygplats till Castellum. Samtidigt har jag som motiverat ovan bibehållit mitt långsiktiga innehav helt enkelt eftersom värdet i Karlaprojekten är såpass stort att det ensamt räcker för att försvara nuvarande aktiekurs vilket ger en viss uppsida.

Men jag har umgåtts med tanken att sälja halva eller hela långsiktiga innehavet för att lösa in Minestooptioner till valborg. Då utifrån principen att frigöra till aktier med större långsiktig tillväxtpotential. Nu blir nästa Sernekerapport desto viktigare som beslutsunderlag och jag kommer särskilt titta på lönsamheten i den löpande verksamheten. Förhoppningsvis blir den tydligare redovisad när Serneke nu under hösten har renodlat verksamheten genom att tydliggöra affärsområden för löpande verksamhet och större investeringar separat vilket kommer öka transparens för aktieägarna.

53 kronor per aktie är givet ovan dock ett såpass bra pris att det vore direkt oklokt att inte teckna då aktien sannolikt ska vara värd långt mer vid ett lyckad färdigställande och försäljning av Karlatornet med påföljande realisering av Karlastaden. Det är några år bort men såvida jag inte behöver kapital gör jag ändå en notering att jag nog gör klokt i att sitta lugnt i båten ett tag till. Men som sagt: att granska lönsamhet i den underliggande verksamheten i kommande kvartalsrapporter kommer bli viktigt för mig.

Därför har jag tålamod ytterligare en tid och avvaktar hur det här fortlöper. Jag tror inte vi får någon utdelning i vår givet de höga utgifterna just nu men utesluter inte att de kan komma dela ut 4-5 kronor per aktie igen om ett par år precis som för något år sedan. Skulle de klara det är det försvarbart att behålla.

OBS! Serneke är en aktie förenad med en relativt hög risk. Även om dagens emission minskar kapitalrisken kvarstår väsentliga risker i Karlatornetprojektet som beskrivits ovan samtidigt som Serneke i nuläget inte rapporterar vinst. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och bör göra din egen analys.

lördag 12 december 2020

Investera i företag eller spekulera i aktier?

Investerar du i företag eller spekulerar du i aktier?

Jag ogillar trenden med småbolagsraketer och liknande för jag tycker att man tenderar fokusera för mycket på kursen på bekostnad av att förstå sig på företagen. Det riskerar att bli spekulation som vilken annan som helst snarare än investeringar i företag genom deras aktier.

Jag ägnar mig rätt sällan åt spekulation i aktier helt enkelt eftersom det är svårt och paradoxalt nog kräver långt mycket mer tid. Har man korta positioner i aktier - oavsett om det är daytrading eller över några veckor - räcker det inte bara med att bevaka företaget utan man måste också hålla ett öga på makrohändelser och andra händelser som kan påverka börsen i stort, nu senast sektorrotationen. Man måste alltså följa börsen på daglig basis för att säkerställa att man inte förlorar kapital på sin position. Går något fel måste man vara snabbare ut än andra men samtidigt snabbt göra en korrekt analys av informationen som påverkar marknaden, i fallet makro oftast komplext. Därtill måste man ha koll på hur man reagerar rent psykologiskt när man hamnar i pressade situationer för att undvika de vanligaste fällorna och sälja ut sig vid fel tidpunkt. Som lekman är man i utgångspunkt i underläge mot professionella investerare och robotar om inte annat för att man inte har samma tid som de förra och inte samma tekniska möjligheter att vara snabbare än de senare. Det är lätt att fastna i bruset och lägga alltför mycket energi på hur aktien rör sig från dag till annan och läsa in väl mycket i vilka som köper och säljer.

Jag är förvisso van och tränad för att hantera olika typer av minst sagt pressade situationer i mitt jobb men tycker därför också att det räcker så och vill inte utsätta mig för det på börsen också i onödan. En fördel är att det långsiktiga perspektivet just för med sig ger ett lugn inför de perioder då aktiekursen gör en utflykt igen till de nedre regionerna. Visst kan det vara trist i perioder när portföljen är ned men är man trygg i sina investeringscase och inget negativt har hänt i företagen finns egentligen inget skäl att bekymra sig.

Har man gjort ett investeringscase där man själv har bildat sig en uppfattning om vad aktien är värd i framtiden givet att den lyckas bibehålla sin marknad och fortsätta sin tillväxt och därtill satt upp egna riktlinjer för sin investering ger det en trygghet. I en utdelningsaktie vet jag att den över tid normalt kommer kunna ge mig en utdelning som motsvarar minst 3 procent årligen av vad jag har betalat för aktien. Pandemin har här varit ett bra kvitto på att många företag faktiskt klarar att leverera åtminstone 2/3 av sin ordinarie utdelning också i en kris vilket är väl i linje med de 3 procent jag ser som minimum medan jag normalt försöker köpa till 4-5 procent just för att ha en sådan säkerhetsmarginal. De flesta av de företag som inte har delat ut har egentligen haft utrymme att dela ut men av någon anledning valt att inte göra det, oftast till följd av politiska beslut. I tillväxtaktierna i miljöteknikbranschen har pandemin förvisso medfört mindre förseningar i stort sett i samtliga företag jag äger men det innebär inte mycket mer än att projekt flyttas fram ett kvartal. Det innebär en viss kapitalrisk men om den långsiktiga finansieringen intill kommersialisering är stabil vilket man bör ha kollat upp på förhand utgör det i sig ingen avgörande risk.

Som långsiktig investerare i företag räcker det egentligen att läsa kvartalsrapporterna, vilket går fortare med tiden eftersom man snabbare kan urskilja vad som ändras eller ej från en rapport till annan, och däremellan hålla koll på nyheter från eller om företaget. Jag är något ambitiösare och lägger även ned energi på att försöka få en bild av företagskulturen och hur personer i ledande ställning agerar liksom läsa på om marknaden i stort och de större kunderna, vilket ibland kräver lite gräv på andra språk. Egentligen tycker jag att det räcker att ställa sig frågan om man tycker att aktien är värd att köpa utifrån sitt case när man investerar i den. Naturligtvis blir man aldrig ledsen när det ges tillfällen att köpa någon eller några procent billigare men jag tycker inte att det är värt att lägga energi på att försöka tajma marknaden. Det beror på att jag sällan planerar en exit i mina aktier. Min utgångspunkt är att kontinuerligt äga och behålla aktier i bra företag som kan ge mig en viss miniminivå av utdelning, helst växande, över tid. Det gäller faktiskt också i mina miljöteknikaktier för mitt perspektiv är minst tio år fram i tiden och vid det laget hoppas jag att de gör såpass goda vinster att de också har börjat ge utdelning och utifrån mina prognoser kommer de då också att klara mina utdelningsmål med en fin tillväxt framför sig. Allt jag då behöver göra är att följa företagen för att säkerställa att inget händer som motbevisar mitt case. Endast i så fall säljer jag.

Önskar alla läsare en fin Lucia och tredje advent!

måndag 7 december 2020

Insidersälj i Soltech - jag minskade och ökade i Minesto istället

Idag kom nyheten att Soltechs VD säljer aktier till ett värde av cirka 1,3 miljoner kronor. Det ska sägas att det bara är 3 procent av hans innehav före sälj och att de ska användas till en bostadsrenovering (länk) men jag ser insiderförsäljningar som ett tecken att vara vaksam på och valde denna gång därför att agera.

Jag har tänkt skriva om Soltech som är ännu en spännande miljöteknikaktie i portföljen rätt länge och de stod väl näst på tur men har hittills inte hunnit. Hoppas kunna fördjupa mina tankar längre fram. Att jag valde att minska mitt innehav beror på att jag under några månaders tid allt medan jag har läst in mig mer har känt en tveksamhet inför just ledningen. Utvecklar det inte här då jag i så fall vill göra det mer ingående och genomtänkt men solenergibranschen är starkt konkurrensutsatt varför det som drev mig till att investera från början var satsningarna på integrerade tak- och panellösningar. Det är en smart teknik som jag tror mycket på men som har hamnat i skymundan av företagets tillväxt genom förvärv. Enligt min uppfattning är därför företagets absolut största tillgång just nu deras innovationschef. Förenklat kan man säga att jag just nu tycker att de lägger mer energi på att köpa upp andras kompetens än att förvalta sin egen varför jag är något tveksam till om det blir så lyckat i längden. Optimisten i mig ser att uppköpen skapar en stark marknadsposition med stordriftsfördelar på hemmamarknaden men pessimisten tror samtidigt att Soltech saknar moat när det gäller den delen av verksamheten. Som jag ser det är det just inom nya smarta designlösningar som integrerar solenergi i arkitekturen som företaget har en om inte unik nisch så åtminstone en tydlig konkurrensfördel. Jag har också tveksamheter kring särnoteringen av dotterbolaget Advanced Soltech som sitter på de mest väsentliga intäkterna från flera långa avtal. 

När nu en kom bekräftelse på mina tidigare tveksamheter samtidigt som kursen hade arbetat sig uppåt under hösten valde jag att stiga av och i morgoncallen vid börsens öppning sälja halva mitt innehav. Tidigare valde jag att dubblera mitt innehav under emissionen tidigare i år utöver det långsiktiga innehav som jag äger sedan före emissionen avser jag fortfarande behålla på längre sikt. Det innehavet är fortfarande stort nog att utgöra ett par procent av portföljen exklusive Minesto. Det är inte uteslutet att jag ökar i Soltech igen i framtiden men det är några frågetecken jag vill se uträttade och jag har ingen brådska.

Jag har istället valt att öka ytterligare i Minesto och samtidigt frigöra utrymme för att lösa in optionerna i april. Den tanken att växla ut andra innehav har jag umgåtts med en tid, där Soltech var en av flera aktier jag titar på, och valde nu att göra slag i saken när ett mer än rimligt läge uppstod samtidigt i båda aktierna.

För en vecka sedan kom nyheten att Minestos första kommersiella tidvattenkraftverk levererar el vilket innebär att teknikrisken nu har minskat väsentligt. Sedan mitt senaste blogginlägg har företagets VD också givit en investerarpresentation där han med sprudlande entusiasm och gott självförtroende berättar om framtidsutsikterna (länk). Jag tycker därför givet min långsiktiga analys som bygger på var företaget kan vara om åtminstone tio år efter en lyckad kommersialisering att det är fullt rimligt att betala 20 procent mindre idag än för några månader sedan när risken nu är lägre än då. Aktien handlas åter på nivåer väl inom ramen för, eller rent av under de bägge professionella analyser av aktien som har gjorts. Jag har tidigare beskrivit rätt såväl hur dessa bägge analyser är gjorda som Minesto i maj (länk) med en uppdatering i september (länk). Noterbart är att teknikrisken och kapitalrisken bör vara lägre idag än för 3-6 månader sedan eftersom tekniken fungerar samtidigt som företaget nu kommer att få in kommersiella intäkter, om ännu i blygsam skala. Dessa har Pareto och Västra Hamnen diskonterat in i sina värderingar vilket innebär att om företaget lyckas kommer den diskonteringen kunna räknas av.

Det är tråkigt och kontraintuitivt att marknaden reagerar som den gör på goda nyheter men jag tror också tyvärr att det beror på att för många har för korta investeringshorisonter eller är för dåligt inlästa varför de säljer ut sig nu. Hoppas att de åtminstone inte behöver ta en förlust och lär sig något om skillnaden mellan långsiktig investering och kortsiktig trading. Jag tycker att man ska fokusera på vad företaget gör i verkligheten och utifrån det bilda sig en egen uppfattning av en akties värde några år fram i tiden givet att vissa parametrar inträffar. Om dessa parametrar inte inträffar bör man förstås sälja (jag är från början medveten om exakt hur mycket kapital jag i så fall riskerar att förlora i den här investeringen och bekväm med det, även en vecka som denna när det redan rör sig om nedgångar på sexsiffriga belopp för min del). Men jag ser inte logiken i att sälja bara för att kursen går ned när vi samtidigt precis har fått bekräftat den viktigaste milstolpen i företagets historia. Har man gjort ett långsiktigt och genomtänkt investeringsbeslut både avseende hur mycket man investerar och vilka parametrar man vill se eller ej blir det också lättare att ta oväntade och stora nedgångar som denna med ro för det är "bara" brus i den dagliga handeln. Förr eller senare kommer aktiekursen styras av vad som händer - eller inte - i verkligheten och det är det jag baserar mina investeringsbeslut på. Den goda nyheten är att Minesto verkar arbeta för fullt för att skapa värde för oss investerare. Det tar sin tid och det måste man förstå. Däremot har Minesto ingen skyldighet att skapa aktiekursvinst för lycksökare. Det här är också en anledning till att jag i mina blogginlägg är bortom övertydlig med risk för volatilitet på kort sikt och vikten av att det är ett långsiktigt perspektiv som krävs. 

Även om jag tycker att årets förseningar är olyckliga är de inte särskilt underliga med tanke på pandemin har inneburit förseningar på ett eller annat sätt i samtliga miljöteknikaktier i min portfölj. Jag känner mig tvärtom nu väldigt trygg i Minestos seriösa långsiktiga arbete.

Som långsiktig investerare sitter jag lugnt still i båten i väntan på nästa steg från Minesto både avseende de tre projekten på Färöarna, i Wales och Frankrike, som eventuell ytterligare finansiering.

OBS! Sedvanlig disclaimer. Minesto och Soltech är bägge företag som i nuläget inte går med vinst. Det finns därför ingen garanti att de kommer lyckas fullt ut med sin kommersialisering. Aktierna har både hög risk och volatilitet för aktiekursen vilket vi nu ser i bägge aktierna. Dessa inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut. Gör därför alltid en egen analys.

tisdag 1 december 2020

Historisk milstolpe för Minesto - kraftverket levererar el i elnät

Minesto nådde idag en historisk milstople när det äntligen står klart att företagets första kommersiella kraftverk levererar el direkt i Färöarnas elnät (länk). 

Varning upprepas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har trots en god soliditet ännu begränsade intäkter. Även om dagens pressmeddelande innebär att teknikrisken minskar väsentligt kvarstår fortfarande flera steg att lösa såväl tekniskt som finansiellt på vägen till kommersialisering. Minesto är fortsatt en starkt volatil aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Inlägget utgör endast en reflektion över företagets och deras samarbetspartners pressmeddelande. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk för att undvika confirmation bias är det oundvikligt att mitt perspektiv färgas av aktieägandet. Gör därför alltid din egen analys. 

Jag har tidigare skrivit rätt ingående om Minsto i maj (länk) med en uppdatering i september (länk).

 
Man kan sammanfatta dagens pressmeddelande så här: vi vet nu med säkerhet att tekniken fungerar. Det som återstår är nu att verifiera de kommande veckorna hur bra tekniken levererar.

Alltså vi vill också få ett kvitto på att resultatet av elproduktion är precis så bra som vi förväntar oss. Och lika viktigt är tredjepartsverifieringen viktig för att övertyga såväl nya kunder som institutionella investerare. Verifiering gör det även lättare för kunder att belåna investeringar i tekniken.

Man kan dock konstatera att teknikrisken nu har minskat väsentligt och jag skulle jämföra med det skede Azelio befinner sig i där tekniken har levererat men man väntar på den slutliga rapporten från tredjepartsverifieringen. I bägge fallen används Det Norske Veritas. Det resultatet kommer antagligen på andra sidan årsskiftet men sannolikt någon gång under januari månad helt enkelt eftersom kraftverket behöver vara i kontinuerlig drift för att producera mätdata och el under alla olika faser av tidvattencykeln. Därefter är det endast en fråga om hur lång tid det tar att slutföra själva rapporten.

Det samtidiga uttalandet från Färöarnas energibolag SEV är en positiv signal. Även om SEV:s VD Hákun Djurhuus påminner om att tester fortskrider understryker han samtidigt att SEV är övertygade om att tidvattenkraft kommer att spela en viktig roll i Färöarnas hållbara energiproduktion. Han påminner också om att tidvattenkraften till skillnad från andra hållbara energikällor är förutsägbar, vilket gör den mer stabil än till exempel vindkraft.

För oss som har följt Minesto ett tag vet vi redan att själva tekniken som sådan fungerar såtillvida att det fem gånger större DG500-kraftverket leverade el redan för två år sedan 2018 utanför Wales kust. I det fallet rörde det sig dock om kontrollerade tester till en elboj ute till havs och inte landelnätet vilket alltså är nytt. De testerna skedde också under avsevärt enklare förhållanden medan det kraftverk som är i drift i Vestmannasundet på Färöarna nu är sjösatt väsentligt djupare med ett mer funktionellt fundament än den gjutna bottenplatta som användes i Wales. Det kommer bli viktigt när man nu går vidare till energiparker.

Det bör också påminnas om att dagens nyhet är historisk såtillvida att den innebär att Minesto för första gången kommer att kunna fakturera intäkter. Minestos affärsmodell är som bekant lik Vestas där fokus är på att sälja kraftverk men i det innevarande första avtalet med SEV får Minesto intäkterna från just elförsörjningen. Nu rör det sig ännu om ganska blygsamma belopp från ett kraftverk med en märkeffekt i spannet 100-120 kW men det är självfallet välkommet och något att hålla utkik efter i 2021 års rapporter.

I ett nästa steg ska ytterligare ett DG100-kraftverk installeras i Vestmannasund i början av 2021. Som Minesto har kommunicerat tidigare i år pågår dock redan arbetet med att förbereda den första parken på Färöarna (i Hestfjørður söder om Vestmanna). Minestos styrelseordförande bekräftar i pressmeddelandet att företaget nu går in i en fas där de går från enstaka installationer till uppsättningar av parker, precis så som vindkraft har kommersialiserats (Jonas Millqvist har en bakgrund i Vestas). Under 2021 bör vi därför kunna hoppas på nyheter om hur arbetet fortskrider med de bägge första parkerna på Färöarna och i Wales. Där kommer det av allt att döma vara den tio gånger större DG1000-modellen som sjösätts med en märkeffekt på mellan 1-1,5 MW per kraftverk.

Personligen är det här en mycket glädjande nyhet. Jag hade förvisso hoppats att det skulle ske 5-6 månader tidigare men det är glädjande att äntligen få resultat. Men givet att Minesto är mitt i särklass största innehav i portföljen är dagens besked en stor lättnad. Nu återstår att luta sig tillbaka och följa med på den spännande resa som företaget har framför sig de kommande åren.

Vestmannasund, Färöarna

Vill avslutningsvis påminna om att det här är en aktie som det gäller att ha stort tålamod med. Fokusera på vad företaget gör och inte bruset i dagshandeln. De verkligt stora förtjänsterna är åtminstone fem år bort när företaget påbörjar industriell massproduktion och bygger upp en orderbok med orders i parkskala.

Nu återstår bara att korka upp champagnen och ställa fram tårtan!

måndag 30 november 2020

Månadssammanfattning november

Portföljen är värd ungefär lika mycket som i september och oktober men eftersom jag har skjutit till ytterligare en månadsinsättning minskar avkastningen mot insatt kapital med 1 procent till 169 procent. Portföljvärdet netto överstiger alltjämt 3,5 miljoner kronor netto och 4 miljoner brutto.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För ovanlighets skull finns egentligen inga köp eller sälj att rapportera och det blir en ovanligt kort månadssammanfattning. Allt fokus just nu är för min del på mitt största innehav Minesto och jag spar kapital till att minska belåningen och ha utrymme att lösa in så många optioner som möjligt den sista april nästa år. Belåningen är i skrivande stund 12,2 procent. Utdelningarna skrev jag om i helgen (länk).

Jag förundras över marknadens ljumma reaktion på pressmeddelandet som kom om framsteg i teknikverifieringen i Minestos projekt på Färöarna. För egen del var jag nog alltför optimistisk och trodde att det skulle gå fortare än det gjorde men de fortsätter uppenbarligen arbeta i Vestmannasundet och så länge inga negativa nyheter dyker upp är det tålamod som gäller. Jag är nu mentalt inställd på att bekräftelse på verifieringen kan dröja till början av nästa år helt enkelt eftersom kraftverket lär behöva köras ett tag för att ge all nödvändig data. Champagne kvar på kylning ett tag till således.

Vi är i någon sorts nedstängning igen och därför har jag egentligen inga andra utgifter än löpande matkostnader och de fasta utgifterna för bostaden. Därför landar sparkvoten återigen på 80 procent i november. Där ingår dock den kvartalsvisa CSN-återbetalningen som förstås också är ett sorts sparande.

Det var meningen att jag skulle sätta av lite pengar till resor, nöjen och guldkant på tillvaron i år motsvarande upp till 10 procent av min månadsinkomst. På grund av pandemin har jag undantaget sommarsemestern i praktiken inte haft den möjligheten varför sparandet har ökat istället. Samtidigt finns det lyckligtvis andra glädjeämnen just nu i en annars rätt stillsam tillvaro.

Min sharpekvot är återigen på en godkänd nivå på 1,06.

Standardavvikelsen är hysteriskt höga 49,13.

Jag förväntar mig ännu en lugn börsmånad i december där jag minskar belåningsgrad utan nya inköp.

Ser fram emot att det snart är jul och hoppas åtminstone kunna återvända till de närmaste där hemma.

lördag 28 november 2020

Utdelningar november 2020

Utdelningarna i november landade på 1 752 kronor. Ännu en svag utdelningsmånad efter två starka månader med senarelagda utdelningar. Dussinet aktier delade ut men ett normalt år skulle H&M ha delat ut cirka 2 000 kronor och därför blir november ovanligt svag i år. Samtidigt kom en glädjande senarelagd utdelning från ATEA som snyggade till siffrorna och stod ensam för 30 procent av novemberutdelningen.

Jag har passerat 30 000 kronor i utdelningar i år. Det blir också en stark avslutning på året där ytterligare något större innehav betalar utdelning retroaktivt. Tyvärr verkar det som att jag landar snöpligt nära 2018 års utdelning med cirka en tusenlapp mindre i år. Det är ändå en skaplig återhämtning ett år som detta och det visar om inte annat att utdelningsstrategier håller även i tuffare tider eftersom de flesta företag har utrymme att fortsätta dela ut utan att äventyra sin stabilitet (om de tillåts dela ut men det är en annan fråga). Sprider man risken med god diversifiering över flera sektorer och marknader samtidigt som man har en trygg grund med välskötta företag i defensiva sektorer räcker det långt. Det stärker mig i övertygelsen att det är rimligt att anta att man långsiktigt kan leva på utdelningar om en utdelningsgrad på 3 procent av kapitalet är tillräckligt att leva på helt enkelt eftersom utdelningsgraden normalt överstiger 4 procent eller till och med 5 procent. 2020 har varit ett nyttigt stresstest på portföljen och strategin.

Jag befarade inledningsvis att utdelningarna skulle halveras i år, det såg länge ut som att jag skulle få en tredjedel mindre men när året summeras blir det bara en fjärdedel lägre utdelningar än i fjol. Då ska man dock komma ihåg att utdelningarna ett normalt börsår ska vara högre än föregående år på grund av utdelningstillväxt samt ökningar i utdelningsaktier efter fler månadsinsättningar. 




onsdag 18 november 2020

Extrautdelning från Kopparbergs

Kopparbergs kom idag med beskedet att de avser betala ut en extrautdelning på 1,75 kronor per aktie under december vilket ger 6,50 kronor totalt under 2020. Detta i samband med att deras tredje kvartalsrapport i år publicerades (länk).

För exakt sex månader sedan skrev jag att det faktum att Kopparbergs fortfarande bibehållit en utdelning på 4,75 kronor, förvisso en sänkning med två tredjedelar, är ett tungt bärande skäl [till min dåvarande ökning] då jag dels vill ha kassaflödet från utdelningen men framförallt tror att Kopparbergs kommer dela ut 6,5 kronor nästa år med potential över 7 kronor per aktie på några års sikt (länk). Det visade sig alltså stämma redan i år. Jag hade förvisso förväntat mig en utdelning på 6,5 kronor per aktie innan pandemin slog till men trodde inte att de skulle ha utrymme att dela ut så mycket även pandemiåret. Därför tror jag att det finns potential att dela ut 7 kronor redan till våren och 7,25-7,50 kronor på ett par års sikt.

Nu är 9,80 kronor bara 1,2 procent högre vinst per aktie än ifjol för de första tre kvartalen. Men Kopparbergs bör med ett jämförbart sista kvartal klara en vinst per aktie på åtminstone 10 kronor för helåret 2020. Givet att stora investeringar i Storbritannien och nya produktions/logistikkedjor redan har tagits de gånga 3-4 åren tror jag att Kopparbergs har råd att dela ut två tredjedelar av sin vinst till våren helt enkelt eftersom många viktiga investeringar redan alltså är tagna. Jag förväntar mig också en glädjeyraeffekt det år då pandemin väl lagt sig när folk kommer vara sugna på att resa, festa, äta ute och fler stora evenemang äger rum igen.

Rapporten innehöll dock inte enbart ljusglimtar. Omsättningen minskade med nästan 15 procent vilket jag anser vara en naturlig reaktion då hotell och restaurang-kunder av uppenbara skäl säljer mindre produkter än vanligt. Vinsten förklaras istället av de ökade kostnaderna. Personalkostnaderna har förvisso minskat med cirka 7,5 procent men den större förklaringen är att övriga externa kostnader har minskat med 15 procent samtidigt som råvarukostnader också har gått ned något. Vinst per aktie för det tredje kvartalet blev därför 22,5 procent lägre än ifjol. Under pandemins andra våg tycker jag att det är en rimlig vinstminskning till följd av ovan nämnda lägre efterfrågan i stängda sektorer. Det blir dock viktigt att följa upp under 2021 att det här bara var en pandemieffekt och inte en mer bestående trend. Det egna kapitalet är samtidigt 13,2 procent starkare än motsvarande period ifjol varför Kopparbergs fortsatt står stadigt.

För egen del innebär extrautdelningen i december att jag kommer nå snöpligt nära 2018 års utdelningsnivå på cirka 34 000 kronor. Jag tror inte att jag når ända fram för det saknas enligt min prognos ungefär 750 kronor ytterligare dit. Förvisso brukar jag ta lite höjd för valutadifferenser och källskatt i mina prognoser så jag kommer knappa in med ett par hundralappar till men är ändå nöjd med att symboliskt nästan klara den där extra månadslönen från 2018 även pandemiåret 2020. Det bådar gott inför 2021.

Jag vill ödmjukast tacka den vänliga själ som möjliggjorde att jag kunde köpa Kopparbergsaktier för 98 kronor per aktie den 16 mars tidigare i år. De har bara i år betalat tillbaka en direktavkastning på 6,63 procent. Kopparbergs är just nu mitt tredje största innehav i portföljen efter Minesto och Azelio.

Utöver extrautdelningen till aktieägarna gav Kopparbergs och deras VD Peter Bronsman även en extrautdelning till spelarna i Göteborgs Kopparbergs FC i form av en guldklocka som tack för den förnämliga insatsen att spela hem klubbens första SM-guld någonsin. Starkt jobbat av alla inblandade!

Påminner om att Kopparbergs handlas på Nordic SME-listan med lägsta courtage 19 kronor. Jag handlar därför aktien i poster om minst 50 aktier för att få ett genomsnittscourtage på högst 0,25 procent per aktie.

OBS! Jag äger aktier i Kopparbergs. Även om jag alltid eftersträvar att skriva så objektivt som möjligt och kritiskt granska mina innehav är mitt perspektiv aktieägarens. Inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys och du är själv ansvarig för dina investeringar. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. 

tisdag 17 november 2020

Utdelningsprognos för 2021

Nu när det åter är lite lugnare igen efter två minst sagt hektiska månader har jag tagit mig tiden att för första gången försöka mig på någon sorts första prognos för hur stora utdelningarna blir 2021.

Prognosen för 2021 landar på 49 000 kronor i utdelningar. Då har jag inte räknat med full utdelning från storbankerna och räknar inte med utdelning från Scandic eller Serneke. Januariutdelningen från Clas Ohlson är också borträknad då det redan är känt att den inte kommer äga rum. Jag har inte heller räknat in utdelningstillväxt ens i utdelningsaristokrater som förutsägbart höjer utdelningen år efter år.

Därmed bör utdelningarna överstiga 50 000 kronor 2021 och jag tror rent av att jag kommer passera 60 000 kronor. Det beror på hur hög utdelningstillväxten blir och i hur hög utsträckning jag återinvesterar i aktier som delar ut under 2021. I nuläget är det ungefär 50 aktier som kommer ge utdelning under 2021.

Det innebär att jag har passerat frihetsgraden att kunna täcka all mat och löpande konsumtion genom utdelningar och börjar närma mig nivån när jag kan täcka mina boendeutgifter med utdelningar. Faktum är att om jag skulle sälja hela min miljöteknikportfölj och investera den i utdelningsaktier istället skulle den utdelningen täcka alla mina löpande utgifter. Känns tryggt att veta. Nu kommer jag behålla dessa aktier över det kommande decenniet helt enkelt eftersom jag tror att de också kommer betala utdelning i framtiden och den utdelningen kommer på sikt bli riktigt fin också. Men skulle jag vilja göra en FIRE känns det väldigt tryggt att veta att jag redan faktiskt har passerat nivån där det är teoretiskt möjligt.

När det gäller utdelningsportföljens genomsnittliga direktavkastning får jag återkomma till den tidigast till sommaren men antagligen först vid nästa års årsskifte helt enkelt eftersom det alltjämt är en stor osäkerhetsfaktor kring hur mycket företagen faktiskt delar ut 2021. Mitt långsiktiga mål är en direktavkastning som överstiger 4 procent yield on cost men jag har historiskt klarat att överstiga 5 procent. Det tror jag att jag kommer göra också i framtiden om man räknar på utdelningsportföljen exklusive miljöteknikaktierna helt enkelt eftersom jag har kunnat öka till en fin direktavkastning under våren när det var pandemirabatter i många annars stabila aktier.

Utdelningarna har i övrigt blivit lite eftersatta i fokus på miljöteknikaktier i år och kommer antagligen så vara hela mitt femte år med portföljen eftersom jag kommer behöva amortera ned mina hävstång från 12 procent till en långsiktigt mer stabil ränta. Därför blir det antagligen först till sommaren som jag återgår till att investera 90 procent av insättningarna i utdelningsaktier igen.

söndag 15 november 2020

Climeon

Climeon omvandlar värme till energi och är den av miljöteknikaktierna i min portfölj som är längst fram i sin kommersialisering. Jag har nu äntligen fått tid att ta en djupare titt på företaget.

Inledande varning utfärdas! Climeon gör i nuläget ingen vinst och har alltjämt betydande utgifter. Climeon är därför en aktie förenad med en betydande risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas i den mening att företaget genererar vinst. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och reflektion över befintliga professionella analyser och den information som företaget har publicerat. Jag äger aktier långsiktigt i Climeon och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. Du är själv ansvarig för dina investeringar.

Det här inlägget bygger alltså uteslutande på information från Climeon och analyser från Pareto (länk), som är beställda av Climeon. Pareto har i sina analyser uppskattat att Climeon kommer bli EBIT och kassaflödespositivt senast 2022. Intäkterna förväntas vara tre gånger högre 2023 än idag. Aktien bedöms korrekt värderad på nuvarande nivåer också 2021 men förväntas vara värd 120 kronor per aktie 2023. Den värderingen sänktes i maj till 85 kronor per aktie och i augusti till 80 kronor per aktie, nedan visar varför.

Vad är Climeon

Climeon är ett miljöteknikföretag med den övergripande affärsidén att omvandla värme till elektricitet. Verksamhet är fokuserad på tre områden:

1. Geotermisk värmeenergi, där de redan har fungerande anläggningar i drift på Island och Japan.
2. Tillvaratagande av spillvärme i kraftverk, bl.a. SSAB och stort fokus på brittiska marknaden.
3. Tillvaratagande av spillvärme i sjöfart, bl.a. Virgin och Viking Line.

Climeon är ett företag som flera redan har skrivit om tidigare, varför jag inte gör en fördjupad presentation av själva tekniken. Den stora fördelen med Climeon jämfört med de flesta övriga företag i min miljöteknikportfölj är att de redan har lyckats sälja och kommersiella projekt i samtliga av sina tre affärssegment. Företaget erbjuder alltså bevisligen miljötekniska lösningar som går att dra in väsentliga intäkter på. Det innebär samtidigt att tillväxtresan redan är ganska inprisad i aktiekursen men samtidigt har aktien sedan noteringen för tre år sedan haft en lugnare resa än flera andra miljöteknikaktier där aktien idag åter handlas nära noteringskursen och som mest har handlats till dubbla noteringskursen. Climeon är längst fram inom geotermisk värmeenergi. Detta är dock en nischad energilösning som fungerar optimalt på särskilda platser varför marknaden är något begränsad. Noterbart är att geotermisk energi är mer förutsägbar än sol- och vindenergi varför det är närmare att betraktas energislaget som basenergi.

När det gäller sjöfart dras den med utmaningar just nu med alla restriktioner kring Coronakrisen, där det är noterbart att Climeon i dagsläget har orders inom kryssningsfartyg. Deras investeringsvilja är rimligen lägre än normalt den kommande tiden, vilket också bekräftades i den senaste kvartalsrapporten. Därför tror jag att större potential finns i det andra segmentet eftersom den potentiella marknaden där är såpass stor att många kraftverk enkelt kan räkna hem den här typen av investeringar på sikt.

Den totala marknadspotentialen är mycket stor. Över 110 GW för geotermisk värmeenergi, över 30 GW för spillvärme i kraftverk och över 5 GW för dito i sjöfart. Lyckas Climeon få ekonomi och marginaler i det hela samtidigt som man behåller en stor marknadsandel i framtida konkurrens finns helt klart potential.

Jag är lite osäker faktiskt på i vilken utsträckning tekniken som helhet är verifierad. Jag vet att det tredje affärsområdet har verifierats av Det Norske Veritas (DNV), samma företag som Azelio och Minesto använder för sin verifiering. Eftersom företaget redan är i en tidig kommersiell fas där man har sålt konkreta produkter i samtliga tre affärsområden till konkreta kunder och därmed har intäkter är företaget inte lika känsligt som ovan nämnda företag i detta avseende. För Climeons vidkommande handlar det mindre om tekniska överväganden och mer om företagsekonomiska överväganden såtillvida att produkten måste erbjuda tillräckligt kostnadseffektiv energi. Teknikrisken är därför relativt låg.

LCOE

Ett nyckeltal som är särskilt viktigt när man jämför energilösningar är levelized cost of energy (LCOE). Det räknar ut den genomsnittliga kostnaden per producerad enhet energi över kraftverkets totala livstid. Detta möjliggör att på ett objektivt sätt jämföra energikällor med en hög initial installationskostnad men hög effektivitet med energikällor som är billigare att installera men har kortare livslängd och lägre effektivitet. Kort och gott kan man se vilka förutsättningar en ny energiteknik har att fullt ut konkurrera med andra energitekniker på kommersiella grunder. 

För geotermisk energi generellt bedömdes LCOE vara mellan 77-117 USD (notera att jag har använt beräkningar i EUR/MWh i tidigare blogginlägg om miljöteknikaktier. Climeon uppgav 2019 att de kunde lösa en LCOE mellan 51 USD (ej borrad) och 104 USD (medeldjup borrning). Den förra siffran är redan idag att betrakta som konkurrenskraftig på marknadsmässiga villkor på platser där de geografiska förutsättningarna är goda. I framtiden bedömer Climeon att de kommer kunna sänka sin LCOE till 37 USD (ej borrad) respektive 66 USD (medeldjup borrning). Climeons tekniska lösning är därmed att betrakta som konkurrenskraftig utan stöd från subventioner eller att kund betalar premier för mer miljövänlig och stabil energi.

Negativt kassaflöde och ökande kostnader

Den senaste årsredovisningen (länk) var dock ingen munter läsning. Omsättningen har förvisso dubblerats i runda svängar jämfört med föregående år. Soliditeten på 83% är också god efter en nyligen genomförd lyckad riktad emission där Climeon tog in ytterligare 260 miljoner kronor. Den innebar samtidigt ytterligare 5 miljoner B-aktier och därmed en utspädning på cirka 10 procent. Jag ogillar som jag ofta skriver på bloggen och twitter plötsliga riktade emissioner där vi småägare inte får chansen att teckna men det ger samtidigt arbetsro under en överskådlig tid framöver. Samtidigt har resultatet minskat med nästan en fjärdedel och kassaflödet minskar, alltjämt negativt, jämfört med föregående år och endast emissionen samt kundfodringar bidrar positivt. Resultat per aktie (-2,30 kronor) är förvisso lika stort som ifjol, vilket beror på utspädning efter emissionen. Rörelseintäkterna ökar med 16% men från en låg nivå och ger ingen väsentlig påverkan på resultatet. Intäkterna från de första projekt som är igång är idag helt enkelt låga än så länge. Grovt förenklat kan man befara att Climeon antingen måste ta bättre betalt för sina projekt i full kommersiell utsträckning eller sälja väsentligt fler eller större projekt i framtiden för att nå god lönsamhet.

Pareto bedömer samtidigt att Climeon skulle uppvisa positivt EBIT och kassaflöde 2022 (man har skjutit fram prognosen med ett år till följd av pandemin). I rapporten för det andra kvartalet 2020 stärktes kassaflödet samtidigt som kostnaderna var lägre än förväntat. Därför finns fortfarande förutsättningar för positivt kassaflöde liksom att undvika ytterligare nyemissioner.

Men alltjämt en god orderbok och potential vid nya större orders

Det reser sammantaget frågetecken kring om företaget investerar i rätt saker eftersom orderingången inte följer med kostnadsökningen. Tydligt är att antalet anställda har ökat (33% fler i år och 7 gånger så många som för två år sedan) vilket optimisten kan välja att se som ett tecken på en offensiv satsning där allt fler order kan säljas kommande år. Öström har också sagt att en lärdom hittills har varit just att ha tillräcklig och kvalificerad personal för att kunna driva och expandera projekten. Det är säkert en riktig och klok prioritering. Climeon har samtidigt en god orderbok där företaget hade en backlog på nära 800 miljoner kronor under 2019. Det är en orderbok som är tio gånger så stor som fjolårets förlust per aktie.

Climeon har tidigare dragit in enskilda större order, den isländska ordern om 100 kraftverk uppskattas till ett värde om 300 miljoner kronor. Climeon har också tagit in flera mindre order i storleksordningen 1-5 miljoner euro i bland annat Kanada och Tyskland. Ett par sådana order per år är tillräckligt för att täcka kostnaderna. Jag noterar dock en betydande risk om orderingången inte skulle öka framöver och företaget har en viss sårbarhet till följd av tuffa tider för den marina sektorn. Det finns helt klart möjligheter och potential men också en viss risk och sårbarhet till följd av de höga utgifterna. I det korta perspektivet bör den goda orderboken och höga soliditeten dock utrymme att på några års sikt rulla ut ingångna affärer.

Climeon uppger en försäljning om cirka 120 miljoner kronor under 2019.

Den stora förtjänsten är projekten i Japan där Climeon på några års sikt kan nå väsentliga intäkter. Marknaden på Japan bedöms ensam ha en potential på 23 GW vilket egentligen räcker för att hålla Climeon sysselsatt det kommande decenniet inom det affärsområdet (jämför cirka 14 GW installerad geotermisk energi globalt). Företaget fick nyligen också en order för en geoenergianläggning på Taiwan. Elpriserna är också förhållandevis höga på bägge marknaderna varför företaget kommer få väsentliga intäkter under lång tid från dessa projekt. Jag gör en notering att det kommer bli viktigt i kommande års rapporter att se hur intäktssidan påverkas av de projekt som nu är i drift där. Det kommer ge en viktig fingervisning om företagets potential då marknaden är stor och det finns möjlighet att skala upp nu när man har tagit de inledande kostnaderna för att få tillstånd, förtroende och första anläggningarna på plats.

Fullt rimlig värdering utifrån uppskattade intäkter

Pareto uppskattar i sin reviderade analys i Augusti att Climeon kommer vara EBIT-positiva 2022 med intäkter på 942 miljoner kronor vilka sedan uppskattas öka till 1 362 miljoner kronor 2023.

Det skulle motsvara en intäkt på 91 respektive 238 miljoner kronor vilket motsvarar 2,27 kronor per aktie 2022 och 5,93 kronor per aktie 2023.

Utifrån samma resonemang som jag tidigare har använt skulle aktien utifrån dessa vinstestimat handlas till en uppskattad P/E om 21 på 2022 års vinstestimat och P/E 8 på 2023 års vinstestimat. Den stora frågan blir då hur snabbt ytterligare vinsttillväxt kommer igång kontra den idag höga kostnadskostymen?

Klart står i alla fall att om man tror att Paretos bedömning är rimlig så borde aktien utifrån en uppskattat vinst på nära 6 kronor per aktie 2023 handlas till 2,5 gånger dagens aktiekurs för att motsvara ett för tillväxtföretag modest P/E-tal på 20. Som bekant brukar tillväxtföretag värderas till högre multiplar än så varför jag tycker att en målsättning om 5 gånger dagens aktiekurs är rimlig i ett längre perspektiv bortemot 2030. Hur som helst finner jag Paretos tidigare riktkurs omkring 120 kronor år 2023 vara rimlig under förutsättning att företaget framgångsrikt lyckas fortsätta sin försäljningsresa. Aktien handlas i skrivande stund till 48 kronor per aktie vilket mot bakgrund av vinstestimaten framstår som fullt rimligt.

Trots den rimliga värderingen är jag ändå inte fullt övertygad ännu och jag återkommer till varför nedan.

Burn rate och tidskrävande processer

Climeon hade före den riktade emissionen ett eget kapital som täckte ungefär två års verksamhet med nuvarande kostnads- och intäktsnivå. Med ytterligare 260 miljoner kronor in i kassan och en orderbok värd cirka 700 miljoner kronor löper företaget därför ingen omedelbar risk givet. Kapitalkostnaden är att betrakta som rimlig. Burn rate är likväl betydande varför det alltjämt är en risk som inte kan negligeras.

Energiinstallationer av Climeons typ är väldigt tidskrävande när det kommer till administrativa tillstånd, vilket inte minst projekten i Japan har visat. Där ligger också en viss risk då det inledningsvis kan ta tid från avtal om projekt till att det levererar intäkter. Samtidigt finns styrkan i att det första geotermiska affärsområdet efter att den initiala höga kostnaden är tagen kommer ge intäkter under hela avtalets längd.

Konkurrens

En farhåga jag har är hur pass unik och skyddad marknaden är. Geotermisk energi och att tillvarata spillvärme är i sig inget nytt. Climeons stora förtjänst är att de erbjuder mer effektiva och småskaliga lösningar som möjliggör att tillvarata energi även vid lägre temperaturer (70-120 grader Celsius). Det är dock inte självklart att de kommer få moat på sin marknad och det torde finnas utrymme till prispress från konkurrenter i framtiden, där Climeon hamnar i kvalitetssegment genom att erbjuda en högre effektivitet. 

Stabil ägarbild och relativt få aktier

En notering i marginalen är att ägarbilden är relativt stabil där grundarna utgående VD Thomas Öström och CTO Joachim Karthäuser tillsammans äger mer än 30% aktierna. Så länge de bägge herrarna inte får för sig att sälja för att casha in och fortsatt tror långsiktigt på sin verksamhet är uppköpsrisken låg. Jag tycker för övrigt att Öström konsekvent ger ett sympatiskt, seriöst, gediget och jordnära intryck i intervjuer och presentationer. Nu kommer Climeon dock tillsätta en ny VD vilket kanske är rätt tidpunkt när kommersiell utrullning accelererar men Öström blir oavsett kvar i organisationen.

Riktigt spännande är att Climeon stöds av Bill Gates och hans fond Breakthrough Energy Ventures som äger samarbets- och finansieringsbolaget Baseload Capital där Climeon också är medlem med upp till 20 procents ägarandel. Samtidigt är det totala antalet aktier lågt i Climeon jämfört med andra miljöteknikaktier, cirka 40 miljoner aktier efter den riktade emissionen nyligen.

Sammanfattning

Det är tydligt att Climeon är ett gediget miljöteknikföretag som redan är långt framme i sin kommersialisering, antagligen längst fram av de miljöteknikaktier jag äger. Även om Climeon inte heller går med vinst idag har företaget redan väsentliga intäkter och en god orderbok (utslaget per aktie motsvarar det utestående ordervärdet över 17,50 kronor per aktie).

Samtidigt bör man beakta att Climeon kan förväntas utsättas för konkurrens på några års sikt varför det också är kritiskt att de bygger upp ett starkt varumärke med goda kundrelationer. Man bör också beakta att Climeon ännu har en stor kostnadskostym där man trots betydande intäkter ännu har några år kvar till vinst. Det finns en särskilt stor osäkerhet kring den maritima sektorn just nu eftersom sektorn har drabbats hårt av pandemirestriktioner och vikande efterfrågan. Den kan i sin tur också drabba Climeon då utrymmet för investeringar är lägre. Climeon har därför också en betydande risk.

En fördel med Climeon är att de, till skillnad från de bägge andra miljöteknikaktierna jag hittills har skrivit om, i sin geotermiska verksamhet förefaller få intäkter från långa avtal i länder med relativt höga energipriser. Det innebär i sin tur att Climeon vid en lyckad storskalig etablering i Japan och Taiwan, där man redan idag har drift igång, kommer kunna räkna in intäkter under många år framöver.

Jag tycker att Climeon är ett spännande och nyttigt miljöteknikföretag men den teoretiska uppsidan är inte lika stor som i Azelio och Minesto. Climeon har själva uppskattat en marknadspotential på cirka 150 GW för deras teknik. Det är antagligen en blygsam bedömning som är i underkant men den bygger också på var de anser det är rimligt och kostnadseffektivt att upparbeta kundrelationer. Teoretiskt finns det naturligtvis en större potentiell marknad för att omvandla värme till energi. Det bör ändå som sagt påminnas om att det här är högst en fjärdedel av den marknadspotential som Minestos teknik besitter. Oavsett är det ur en aktieägarhorisont så att Climeon skulle kunna ha en betydande lönsamhet det kommande decenniet med endast någon procent av sin självuppskattade marknadspotential.

Min förutfattade mening var att Climeon redan hade en del av sin tillväxtresa bakom sig varför jag inte ser aktien som en potentiell tiodubblare. Det verkar det inte finnas fog för vid djupare analys då aktien handlas till P/E 8 på 2023 års vinstestimat vilket innebär att det inte är långsökt att aktien ska värderas upp med minst 2,5 gånger och har potential att värderas upp minst 5 gånger på 5-10 års sikt om företaget lyckas infria förväntningarna och uppnå intäkter och tillväxt i linje med nuvarande estimat. Det är en god nog potential för att jag ska vara beredd att ta en långsiktig portföljandel i företaget. Det antyder också att företaget med en sådan vinstnivå och en utdelningsandel på cirka en tredjedel av vinsten har potential att på åtminstone fem års sikt betala en utdelning som är i linje med mina utdelningsmål för etablerade aktier (3-5 procent yield on cost). Hur fort det går bestäms av hur stora utgifter Climeon har framöver för att växa ytterligare. Utdelning är förstås inget självändamål i detta skede.

Jag valde att öka när nyheten kom den 24 april att geoenergianläggningen i Japan är igång och levererar elektricitet. Samtidigt medger Climeon i sina senaste kvartalsrapporter att den kommande tiden blir utmanande då sjöfartssektorn som är svårt drabbad av COVID-19-krisen.

Trots att företaget redan idag har betydande intäkter väljer jag ändå en mellanväg och är lite försiktig helt enkelt eftersom jag tycker att andra alternativ är mer spännande just nu. Det kan tyckas irrationellt då företaget är mer moget än Azelio och Minesto och, trots lägre teoretisk potential, har en uppenbar möjlighet att bli en stabil utdelningsaktie. Samtidigt vill jag som sagt se att den negativa trenden från de senaste rapporterna när det gäller utgifter och orderingång vänds innan jag satsar mer. Jag vill ha åtminstone 0,5 procent av portföljen i Climeon och tittar på att skala upp till 1 procent på något års sikt men håller utsikt efter tecken på en vändning avseende kostnadskostymen och ökad lönsamhet innan jag tar en större position. Till dess kommer jag fortsätta att öka lite pö om pö för att långsiktigt bygga en position, precis som jag har gjort under hösten, när utrymme medges och hoppas att det här blir en aktie som man kan fylla på i regelbundet när de är ett moget industribolag. 

För transparens: mitt ägande i Climeon är som framgår av detta inlägg rakt igenom långsiktigt. Jag tror att de stora förtjänsterna är åtminstone fem-tio år bort i tiden och avser därför allt annat lika behålla hela mitt innehav till dess. Climeon utgör idag ungefär 0,5 procent av portföljen exklusive Minesto.

lördag 7 november 2020

Några spridda tankar om veckan som har gått

Det är väldigt mycket att göra just nu - nedstängning till trots - och därför samlar jag istället lite spridda tankar i ett helginlägg. Helst hade jag velat skriva flera separata inlägg, inte minst för att titta på Multiconsultrapporten, men det hinner jag helt enkelt inte med just nu.

Presidentvalet i USA har förstås varit veckans stora snackis. Jag är en mikrosnubbe och tycker att marknaden ofta tenderar överskatta effekten av stora men greppbara makrohändelser som ett presidentval men underskattar mer komplexa makrohändelser som kan vara långt viktigare men inte lika greppbara.

Många pratar om att det är bra att Joe Biden blir president för miljöteknikaktier som jag ju gillar. Att Joe Biden vill återinträda i ett anständigt internationellt samarbete genom bland annat Parisavtalet är väldigt positivt. Att det skulle påverka mina miljöteknikaktier särskilt mycket på kort sikt tror jag däremot faktiskt inte. Jag ökade i Vestas och TransAlta Renewables när Trump valdes till president på oron över hur vindkraft skulle klara sig. Facit blev att del klarade sig fint, även i USA, helt enkelt eftersom marknaden efterfrågar deras produkter och är beredd att betala för dem. På motsvarande sätt tror jag inte att Joe Biden över en natt kommer totalt förändra förutsättningarna för mina miljöteknikaktier. Minesto har förvisso ett samarbete om havsströmmar i Florida men lär oavsett inte kicka igång större projekt i USA än på ett par år då fokus är på Färöarna och Wales. Azelio och Soltech har redan en viss verksamhet i USA och även om det knappast är en nackdel att USA nu tar miljö på mer allvar tror jag inte att det kommer bli någon dramatisk förändring på kort sikt. Climeon har en del kunder i fartygssegmentet i Nordamerika, där skulle möjligen nya investeringar i gröna lösningar kunna vara tungan på vågen då det är en Coronadrabbad bransch som kanske annars inte kan investera lika snabbt. Framtiden får utvisa.

Multiconsult kommer att betala utdelning på 2 NOK per aktie mot årets slut. För min del blir det en tusenlapp före källskatt! Även om jag tidigare har skrivit om hur fint företaget återhämtar sig hade jag inte räknat med utdelning i år. Rapporten var också bra. Kassaflödet ökar tydligt och vinst per aktie blev 1,36 NOK för kvartalet och 6,92 NOK hittills i år. Orderingången dock lite svagare, inte underligt i dessa tider. Jag hade velat skriva ett inlägg men hinner alltså inte och Multiconsultinläggen brukar färre läsa så nöjer mig med att konstatera att min tidigare hypotes håller och att det sannolikt blir en fin utdelning i trakterna 3 NOK igen till våren. Med ett bra fjärde kvartal skulle det motsvara en utdelningsandel på en tredjedel vilket vore lågt för att vara Multiconsult. Företaget har helt klart mer att ge!

Swedish Stirling kommer framöver att handlas på First North vilket innebär att det tidigare minimicourtaget på 19 kronor nu ersätts av vanliga courtagenivåer. Att man tidigare har behövt köpa aktieposter om flera tusen kronor per tillfälle är faktiskt en anledning till att jag inte har handlat mer i aktien. Swedish Stirling är en av de miljötekniker jag har tänkt skriva om länge och påbörjat ett utkast om.

Minesto är som vanligt den aktie som står mest i fokus för mig. Jag hade nog trott att vi skulle förbi 30 kronor redan i veckan efter ett positivt PM förra veckan om framsteg i installationen på Färöarna där de utmaningar man hade i infästningen av kraftverket nu alltså är lösta. Nu blev det ändå 7 procent upp över den här veckan vilket är ett steg på vägen. Verifieringsarbetet pågår och det gäller att ha tålamod i aktier som denna. Många söker genvägar och tror att aktier ska dra iväg flera gånger vid ett PM och säljer ut sig för snabbt när så inte sker. Som jag tidigare har skrivit finns de verkligt stora värdena i Minesto tio år fram i tiden när företaget är kommersialiserat och börjar snegla på utdelning på några kronors vinst per aktie. Sådana här aktier ska man bara sitta på längs hela resan så länge inget går fel.Vi såg dock hur Azelio reagerade när verifieringen avslutades och aktien snabbt värderades upp med 50 procent. När teknikrisken minskar i Minesto efter att företaget levererar el i nät på Färöarna, fakturerar elbolaget SEV och får en godkänd verifiering från Det Norske Veritas, samma företag som Azelio och Climeon har använt, bör risken justeras ned och kursen följaktligen upp. Jag är dock skrockfull nog att låta champagnen vara kvar i kylen några veckor till och inte ta ut något i förskott. Hemläxan är gjord men tålamod är nyckelordet.

Värt att hålla koll på är också att Avanza åter ändrar villkoren för belåningsbara aktier. I mitt fall är det bara två aktier som berörs. Scandic är inte längre belåningsbar samtidigt som just Multiconsult blir belåningsbar med 40 procent. Innehaven är ungefär lika stora varför min totala belåning inte förändras nämnvärt. Däremot blir det lägre utrymme på investeringssparkontot och högre i kapitalförsäkringen.

lördag 31 oktober 2020

Månadssammanfattning oktober

Portföljvärdet landade på 3,5 miljoner kronor i oktober vilket är en minskning med 100 000 kronor jämfört med i september. Börsfrossan inför det amerikanska valet på tisdag och nedstängningar i flera Europeiska länder, inklusive det där undertecknad befinner sig, la sordin på börsen som har stigit under flera månader sedan börskraschen i mars. Portföljen tappade en tredjedels miljon i portföljvärde under den gångna veckan men jag funderar faktiskt inte så mycket över det utan fortsätter med mitt långsiktiga sparande enligt precis som vanligt. Brutto är portföljen just nu värd 4 miljoner. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att portföljen inte faller mer i oktober beror på att jag som vanligt gör lägre insättningar sista månaden före ett nytt kvartal för att istället föra över ett större belopp på andra sidan kvartalet. På så vis slipper jag dubbelbeskattas på bägge kvartalen när skatten på mitt investeringssparkonto beräknas.

Insättningarna har totalt passerat 2 miljoner kronor efter 5 år med portföljen. Allt är inte månadsinsättningar utan inledningsvis kom också en del från tidigare sparande i fonder, aktier och annat som jag förde över till mitt investeringssparkonto. 

Den faktiska portföljutvecklingen relativt insättningar minskar dock till 170 procent vilket motsvarar en årlig ökning av portföljvärdet på 16 procent i genomsnitt sedan start.

Utöver börsnedgången är den enskilt största förklaringen till den minskande portföljen att Minestoaktien har tappat 10 procent under oktober. Jag har tackat och tagit emot genom att öka lite ytterligare. Faktiskt innebär det att den totala kostnaden för det antal aktier jag vill ha på lång sikt också minskar lite då jag har kunnat köpa aktier för en mindre total kostnad än vad jag hade räknat med vid inlösen av mina optioner.

Minesto arbetar som bekant för fullt med att installera sitt första kommersiella kraftverk i Vestmannasund på Färöarna. Under fredagen efter börsens stängning kom så ett pressmeddelande (länk) som uppdaterar om installationsarbetet som nu har pågått i tio dagar. I pressmeddelandet framgår att arbetet fortsätter enligt driftsättningsplan och Minesto har hittills kunnat verifiera DG100-systemets huvudfunktioner. Det mest väsentliga är att vi därmed kan utesluta att det fel som inträffade i infästningssystemet under sommaren vållar fortsatta problem då det nu alltså är löst. Det innebär i sin tur att teknikrisken har minskat väsentligt. Hur börsen reagerar är alltid vanskligt att bedöma men min tolkning är att vi rimligen bör passera 30 kronor igen och närmast titta uppåt mot de kursnivåer där aktien rörde sig i somras. Att teknikrisken är lägre nu än då är också skälet till att jag såg det som rea nog att kunna öka ytterligare under den gångna veckan. Nästa steg för Minesto är nu att ha kraftverket i kontinuerlig drift mot färöiska elbolaget SEV:s elnät varefter en verifikation från en tredjepart ska äga rum. Som jag tidigare har skrivit är det den nyheten jag ser mest fram emot och resultatet bör komma under det första kvartalet 2021. 

 
 
Utdelningarna under oktober föll in bättre än förväntat och landade på 2 417 kronor, bara 7,3 procent under 2019 års nivå. En senarelagd utdelning från Skanska kompenserade flera uteblivna utdelningar.

Redan i helgen förväntar jag mig den första utdelningen sedan pandemin bröt ut från Boston Pizza och eftersom jag har ökat vid två tillfällen sedan dess blir utdelningen minst i samma storleksordning som historiskt trots sänkt nivå nuförtiden. Annars är det ett par magra utdelningsmånader som avslutar året.
Klart står att jag kommer passera 30 000 kronor i utdelningar innan året är slut men däremot kommer jag inte nå hela vägen fram till 2018 års nivå. Det beror på att jag har prioriterat miljöteknikaktierna Minesto, Azelio och Climeon framför att öka i utdelningsaktier under hösten.

Jag köpte som jag skrev en del aktier under Avanzas courtagefria kampanj i måndags. Det möjliggjorde att fylla på med mindre belopp i mina amerikanska innehav. Det blev 5 aktier vardera i Realty Income och Omega Healthcare, 2 aktie till i J&J samt 1 aktie vardera i 3M och Coca Cola. 1 aktie blev det också i Pepsi som jag nu tar in på prov i portföljen och ut går istället min aktie i Berkshire Hathaway. Jag har också ökat lite i Climeon som jag tycker handlades på väl låga nivåer runt 40 kronor. Har fler inlägg på gång om dem och andra miljöteknikaktier men det är väldigt mycket på jobbet just nu så jag har helt enkelt inte hittat tid. Det här är trots allt en hobbyblogg som skrivs på min fritid.

Som jag tidigare skrev ökade jag mitt innehav med en tredjedel i Azelio på 31 kronor på besked om att verifieringen har varit framgångsrik (inväntar alltjämt att tredjepart bekräftar). Aktien har fallit tillbaka under veckans börsnedgång men gör nu jämte Kopparbergs upp om platsen som mitt näst största innehav varför ökningen tidigare i månaden var av sexsiffrig karaktär.
 
Att jag har ökat i ovan nämnda aktier i kombination med börsnedgången som minskar belåningsbara aktiers värde innebär också att portföljbelåningen har ökat till 11,7 procent. Min limit är 20 procent och även om det är höga belopp i absoluta tal befinner jag mig nära nog en normal hävstång på 10 procent även om jag långsiktigt strävar mot 5 procent. Enligt resonemanget ovan är min syn på Minesto att aktien ska handlas till de mer normala nivåerna runt 30 kronor eller högre där aktien har handlats de senast 4-5 månaderna. Därför tycker jag att det är försvarbart att betala 1,97-3,87 procent i ränta för aktier som jag räknar med redan i år bör vara värda minst 10 procent mer än vad jag har betalat. Jag har därför någorlunda realistiska förhoppningar om att uppnå ytterligare en milstolpe för portföljen innan året är slut.

Sparkvoten landade på 76 procent, högre än jag hade förväntat mig då det har varit ett par engångskostnader som jag inte brukar ha och lite högre matkostnader än vanligt. Samtidigt är vi i nedstängning igen och därför har jag inga andra extrautgifter just nu vilket ger en del extra sparbuffert.

Sharpekvot sjunker något till 0,97 vilket är nära nog mitt långsiktiga mål om att överstiga 1 för att vara godkänt en så här volatil månadsavslutning.

Standardavvikelsen är fortsatt rekordhög på 47,76 procent. Undra på det när storbanker och deras robotar spär på volatiliteten i Minesto. 

Champagnen har legat på kylning i en vecka nu och det lutar åt att jag korkar upp den idag, eller i alla fall senast på måndag, för att fira att Minesto äntligen är på rätt väg rakt mot kommersialisering och intäkter.

Far beint fram!

söndag 25 oktober 2020

Courtagefri handel i amerikanska aktier imorgon igen!

På måndag har Avanza kampanj för courtagefri handel igen, den här gången åter i amerikanska aktier.

Jag brukar alltid försöka använda Avanzas kampanjer för courtagefri handel i utländska aktier till att fylla på i mindre skala. I normala fall behöver jag köpa aktieposter om minst 5 000 kronor för att få samma nivå som mitt vanliga courtage. Nu har jag möjligheten att öka med enstaka aktier på lägre nivåer än så. Som vanligt utgår en valutaväxelavgift på transaktionen men det gör det i vanliga fall också.

(det här inlägget är som vanligt ingen analys utan främst en minnesanteckning och enklare reflektion över några nyckeltal och vilket P/E och direktavkastning de olika aktierna handlas till just nu. Inlägget utgör inte heller ett samarbete utan jag gillar helt enkelt de courtagefria kampanjerna och delar mina tankar)

Generellt är jag lite mer tveksam i år. Dels eftersom jag har närmast köpstopp då jag redan har planerat mina köp för det kommande halvåret. Dels handlas många amerikanska aktier på en historiskt hög nivå trots utmaningar i realekonomin i det korta perspektivet under pandemin. Samtidigt har dollarkursen till sist åter närmat sig en mer normal nivå varför valutakostnaden är godtagbar. Vanan trogen gör jag min hemläxa genom att se över hur aktierna värderas så har jag ett underlag på måndag att bestämma mig.

Realty Income är självskriven att öka i vid varje sådan här kampanj. Månadsutdelaren höjer troget utdelningen och bidrar till ett fint utdelningsflöde i portföljen. En direktavkastning på 4,5 procent är bra men aktien brukar handlas på bättre nivåer och jag lyckades bottenfiska till 7,2 procents direktavkastning i mars! Spontant tänker jag att två aktier är lagom den här gången men kanske passar jag ändå på att köpa en handfull nu när det är courtagefritt. Aktien är just nu portföljens sjätte största och mitt största utländska innehav så jag behöver inte förköpa mig på ett bra tag men jag gillar att öka regelbundet i månadsutdelare för att ta del av den snabbare ränta-på-ränta-effekt som det ger att återinvestera utdelningen oftare.

J&J är lika given att öka i vid varje sådan här kampanj. Eftersom aktien är så förbannat dyr blir det bara en eller högst två aktier till. Direktavkastning på 2,8 procent är dock inte dyrt för att vara J&J.

Coca Cola handlas på en rimlig nivå med en direktavkastning på 3,3 procent. P/E 26 är dock löjligt dyrt för ett moget företag med sjunkande omsättning. Är aningen kluven men en femhundring räcker till en aktie till så kanske ökar jag för att behålla på lång sikt.

3M handlas till en rätt rimlig värdering på P/E 19 och en direktavkastning på 3,5 procent. Företaget är en renodlad utdelningsaristokrat men har samtidigt haft utmaningar på senare år vilket bland annat visar sig i minskande omsättning. Jag är lite kluven men kanske blir det en aktie till ändå nu när det finns ett läge.

I Omega Healthcare har jag en yield on cost på nära 9,5 procent. Aktien har en lite högre risk men handlas till en direktavkastning på 8,7 procent. Vid ett tillfälle som detta är jag benägen att peta in ytterligare en aktie eller två för runt femhundralappen totalt. Det ger en femma eller två till varje kvartal.

Några aktier har jag också bestämt mig för att inte öka i.

Apple har gått som tåget men passar inte min strategi och funderar rent av på att sälja det lilla innehavet för att renodla portföljen och få kapital till annat. Samtidigt är det en aktie som gör sin nytta och därför låter jag den vara kvar tills vidare. Jag ökar dock inte på dessa nivåer och med så låg direktavkastning.

Berkshire Hathaway är en skojaktie som jag köpt exakt en aktie av i en tidigare courtagefri kampanj. Nu är det tyvärr B-aktien och den har utvecklats ganska mediokert med 8% per år. Kanske säljer jag rent av mitt minsta innehav när det nu är courtagefritt för att ge utrymme åt något som passar min strategi bättre.

Jag brukar öka i P&G i courtagefria kampanjer. Men på ATH med en direktavkastning på 2,2 procent, P/E 27,5 och där en enda aktie trots allt kostar en del inväntar jag den här gången bättre tillfällen.

Vattenteknikföretaget Xylem sorteras in under miljöteknikaktier som kryddar portföljen men ger ändå en direktavkastning på ungefär 1 procent. P/E 40 är i mesta laget även om jag tror att Xylem har framtiden för sig och jag avstår den här gången. Tänkt skriva om dem som miljöteknikaktie men har inte hunnit.

Det finns ett antal aktier som jag har funderat ett tag på att plocka in som komplement men eftersom jag inte har hunnit analysera dessa på djupet avstår jag med ett undantag.

Pepsi är en aktie som jag egentligen har funderat på till och från att plocka in i portföljen i fem års tid. Underligt nog äger jag aktier i Coca Cola men är själv en storkonsument av Pepsi Max. Pepsi har ett lite bredare utbud än bara dryck där man bl.a. äger Lays (chips) och Quaker (flingor). Företaget uppfyller kriteriet stabil och växande utdelningshistorik. Den åtföljs av en år för år växande omsättning vilket lovar gott. Utdelningsandelen är dock hög på omkring 70 procent vilket samtidigt inte är ovanligt för ett så moget och etablerat bolag. Eget kapital är inte speciellt högt och täcker bara två årsutdelningar samtidigt som vinsthistoriken är svajig. Direktavkastningen är 2,9 procent vilket är snäppet under mina mål men ändå på en försvarbar nivå då etablerade amerikanska aktier sällan handlas över 3 procent när de utvecklas väl. Utdelningskalendern är mars, juni, september och december vilket är månader där jag redan har bra täckning men ännu en kvartalsutdelare skadar inte utdelningsflödet i portföljen. Sist men inte minst gillar jag också att Pepsi har beslutat att hela verksamheten endast ska använda förnybar energi senast 2030.

Jag ser inte Pepsi som en optimal aktie och kommer klura till på måndag hur jag gör men funderar på att köpa en enda blygsam första bevakningsaktie. Egentligen ogillar jag så små närmast meningslösa innehav men i just Pepsi kan jag tänka mig att testa på grund av utdelningshistoriken samt att Pepsi erbjuder dagligvaruprodukter som är förhållandevis konjunkturokänsliga.

Man kan konstatera att jag kommer köpa färre aktier än vanligt den här gången men det blir ändå till att öka i en handfull aktier och kanske gör Pepsi entré på Berkshire Hathaways bekostnad.

OBS! inlägg ska inte ses som finansiell rekommendation eller rådgivning. Gör alltid din egen analys och du är själv ansvarig för dina aktieaffärer.

måndag 19 oktober 2020

Framgångsrik teknikverifiering för Azelio och Minesto återinstallerar sitt första kraftverk

I morse kom nyheten att Azelios teknikverifikation förefaller ha gått bra (länk). Utöver att verifieringen är viktig för att bekräfta att tekniken fungerar som uppgivet i praktiken är den också viktig eftersom den gör företaget bankable, det vill säga både Azelio och deras kunder kommer kunna söka lån för att finansiera utgifter kopplade till deras framtida projekt. Därmed minskar risken väsentligt vilket också är skälet till att aktiekursen steg med över femton procent under måndagen.

Mer precist har företaget klarat en uteffekt i enlighet med sin produktspecifikation på 13 kWh för en lagring som motsvarar 13 timmars elproduktion vilket naturligtvis är en viktig milstolpe.

Jag har en uttalad strategi att alltid analysera aktier i lugn och ro när börsen är stängd. Därför funderar jag i förväg ut vilka parametrar jag vill se för att öka eller sälja och bildar mig en egen uppfattning om aktiens värde på längre sikt. I Azelio har jag tidigare skrivit att de två parametrar jag vill få klarhet i var dels emissionen, där företaget nu har kapitaliserats om än inte på det sätt jag hade hoppats, dels verifieringen för att få bekräftat att tekniken verkligen fungerar så som företaget gör gällande. Nu ska man ha brasklappen att det än så länge är Azelio själva som hävdar att tekniken är verifierad och vi får vänta på att DNV-GL bekräftar detsamma i sin rapport om fyra veckor. Efter den negativa erfarenheten med EcoWavePower har jag lärt mig läxan att vara mer skeptisk till vad företag själva hävdar intill dess att det är bekräftat av tredje part. Därför vill jag också se tredjepartsverifieringen. Men likväl vore det mycket anmärkningsvärt om DNV-GL inte bekräftar samma information i sin verifiering om fyra veckor.

Egentligen har jag köpstopp för att ha utrymme att lösa in mina Minestooptioner. Men ville ändå inte missa det här tillfället och ökade följaktligen mitt innehav i Azelio med en tredjedel i morgoncallen just eftersom de bägge parametrar jag nu har inväntat för att känna mig bekväm med en högre portföljandel alltså har inträffat. I värsta fall kan jag alltid sälja av andra aktier eller ta av kapitalbufferten på bankkonto och "låna av mig själv" så länge. Det gör hur som helst Azelio till mitt tredje största innehav efter Minesto och Kopparbergs. Och en halvtimme efter morgoncallen passerade Azelio rent av tillfälligt Kopparbergs och var ett tag mitt näst största innehav. Man vill alltid äga mer i bra aktier men jag har någonstans landat i att den portföljandel jag har nu är den högsta försvarbara givet att jag trots allt bara har följt Azelio i ett års tid. Däremot kommer jag överväga att fortsätta öka i framtiden på ytterligare positiva besked om aktien fortfarande är rimligt värderad då. Nästa två händelser att hålla utkik efter som är viktiga för mig är att industriell produktion av moduler sätter igång i Uddevalla men framförallt att Azelio får in sin första konkreta order. Företaget har i nuläget samförståndsavtal och ett anmärkningsvärt stort intresse men det behöver också omvandlas i konkreta pengar in. VD Eklind har i presentationer under hösten sagt att man förväntar sig den milstolpen nu under det fjärde kvartalet. Verifieringen är en viktig pusselbit på vägen dit.

Just Minesto befinner sig i ett viktigt skede där arbetet med att återinstallera det första kommersiella tidvattenkraftverket påbörjas igen imorgon i Vestmannasund. Företaget släpper också sin kvartalsrapport på torsdag där vi får en indikation på hur mycket installationsarbetet har kostat. Hur lång tid installationsarbetet tar är svårt för mig att bedöma men senast till helgen bör det vara avslutat varför jag räknar med ett pressmeddelande senast på måndag oavsett om installationen går bra den här gången eller inte. Precis som i Azelio har jag redan en strategi klar för Minesto. Jag har passat på att öka innehavet under de tre månadernas osäkerhet eftersom jag finner det mer sannolikt att man lyckas den här gången än inte. Samtidigt är jag ödmjuk inför att jag kan ha missbedömt situationen och visar det sig att jag har fel kommer jag att minska antalet optioner främst eftersom jag har belåning på portföljen. Aktierna kommer jag dock behålla varenda en eftersom företaget är välkapitaliserat varför jag ser det som en tidsfråga.

Värt att tänka på är att det egentligen inte ingår i Minestos affärsidé att syssla med själva undervattensinstallationerna. Precis som danska Vestas ska Minesto sälja färdiga kraftverk till kund som sedan ansvarar för installationen. Nu är installationen förstås ändå viktig för att företaget ska bevisa att allt fungerar så som det är tänkt. På 4-5 års sikt om allt går som det ska med tekniken är den här typen av installationer en parantes. Då är det order in som räknas där företaget initialt har sagt att de vill få in 40 procent direkt varför företaget kommer få intäkter även om man har en backlog i sin orderbok. Precis som med Azelio inväntar jag egentligen med mer spänning de uppgifter om verifikation av kraftverkets elproduktion som förväntas i början av 2021 när kraftverket har varit i full drift i tre månader. Jag hoppas att Minesto, liksom Azelio, kan gå ut med uppgifter om resultat av verifieringen så snart företaget har detta bekräftat några veckor innan den formella rapporten från tredjepartsverifikationen kommer.

Mitt innehav i båda aktierna är i utgångspunkt mycket långsiktigt på över tio års sikt där jag endast överväger att minska om något motbevisar mitt case. Allt annat lika behåller jag bägge och ökar över tid.

OBS! Azelio och Minesto är aktier i förhoppningsbolag där värderingen bygger på förhoppningar om framtida vinstnivåer. I nuläget går företagen inte med vinst varför de är förenade med en hög risk. Understryker därför som alltid att blogginlägg aldrig ska läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys och du är själv ansvarig för dina aktiebeslut.

torsdag 15 oktober 2020

Clas Ohlsons försäljning minskade i september

Jag har under flera kvartalsrapporter skrivit om en positiv trend i Clas Ohlsons växande kassaflöde och försäljning online. Därför vill jag vara hederlig nog att skriva ett inlägg när försäljningssiffrorna för september som släpptes i morse möjligen indikerade ett trendbrott.

Rubriken i dagens industri är naturligtvis att Claes Ohlson går mot sitt största kursras någonsin! 

Försäljningen minskar både i butik och online i september på samtliga marknader förutom Norge där den, liksom i senaste rapporten, alltjämt är positiv. När det gäller försäljningen online, som annars har varit i ökande trend över de senaste rapporterna, är förklaringen enligt VD Lyrå att Clas Ohlson i september har implementerat ett nytt lagersystem som har haft till följd att leveranstider har varit längre än normalt.

Jag är trygg i den analys jag har gjort av företagets kassaflöde. Samtidigt tar jag till mig att den senaste månadens, och även föregående månads, försäljningssiffror kan vara en signal om att trenden har vänt. Det har talats om en pandemieffekt när alla skulle hemmafixa under karantän under vår och sommar. Nu talas det istället om att pandemin leder till färre besök i butikerna. Jag har tidigare tyckt att uppgången möjligen var en överreaktion och tycker därför inte att korrigeringen är underlig samtidigt som jag finner dagens ras vara en överreaktion i motsatt riktning. Klart står att vi inte är i normala tider under pandemin och jag är tveksam till att i hast överreagera på siffror som väl egentligen bekräftar vad vi snarast hade förväntat oss att se redan i våras: att färre besöker butiker när pandemin härjar. Det säger inte så mycket om hur det kommer att se ut om ett par år när vi får man förmoda har återgått till en mer normal tillvaro.

Mitt beslut i Clas Ohlson kommer som vanligt grunda sig på kvartalsrapporterna för att undvika överreagera på brus enskilda månader. Men gör en anteckning att det blir viktigt att i nästa kvartalsrapport följa upp att kassaflödet fortsatt utvecklas i positiv trend. Jag är medveten om att Clas Ohlson inte har en stor tillväxtresa framför sig men tycker samtidigt att aktien allt som oftast har handlats med tillräcklig riskpremie för att den ska motivera att få vara ett betydande innehav i portföljen.

Sedvanlig disclaimer: jag äger aktier i Clas Ohlson. Inlägg ska inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Clas Ohlson är, inte minst i ljuset av dagens nyhet, en aktie förenad med risk.

lördag 3 oktober 2020

Månadssammanfattning september

För första gången sedan pandemikraschen i mars minskar portföljavkastningen något i september. Det rör sig om en minskning på 5,5 procent i totalavkastning mot insatt kapital jämfört med augusti. Också i absoluta tal utan att justera för insättningar minskar portföljen med 50 000 kronor.

Portföljvärdet landar på 3,6 miljoner kronor netto och 4,1 miljoner brutto inklusive belåning. Det innebär att min portföljavkastning efter justering för insättningar är 81,67 procent på insatt kapital över fyra år.

Efter två steg framåt följer ett steg tillbaka

Huvudanledningen till minskningen är att mitt största innehav Minesto stängde 6 procent lägre i september än i augusti men som helhet har andra innehav i någon mån kompenserat detta. När det gäller Minesto är det som jag tidigare har skrivit nu äntligen dags att återinstallera kraftverket på Färöarna. Det ska ske i mitten av oktober. Exakt när är inte känt men med största sannolikhet under något av de bägge tidvattenfönster då förutsättningarna är som gynnsammast. Jag ser med stor spänning fram emot detta. Skulle installationen gå fel den här gången också finns risk att aktien reagerar starkt. Samtidigt bör det rimligen vara mer sannolikt att installationen går vägen då det var först under inledande drift ett problem inträffade senast. Eftersom jag ser det så har jag utnyttjat möjligheten att öka ytterligare under september.

Det blev också så att jag ökade innehavet i Handelsbanken med 20 procent. Egentligen har jag köpstopp då allt fokus är på att lösa in Minestooptioner men även om jag generellt är skeptisk till storbankernas tillväxtmöjligheter samtidigt som kundrelationsvärnande Handelsbanken har en knepig omställning framför sig tror jag ändå att det här är en utdelningsinvestering som bör betala igen sig i det långa loppet.

Ett annat bolag som det har stormat kring i september är Serneke. Jag har funderat på att skriva ett inlägg men inte hunnit så kommenterar kort här istället. Först fick aktien bränsle och rusade i höjden, svårförklarligt tyckte jag även om några nya orders har trillat in. Sedan har det varit röriga turer i media. Jag följde till sist kapitalmarknadsdagen där Sernekes VD för Sverige-affärsområdet gjorde ett gott intryck. Man vidhåller sina mål men bromsar upp tillväxten. Det är fortsatt spretigt och svårbedömt tycker jag men vill samtidigt inte ta något förhastat beslut. Mitt case har hela tiden byggt på att Karlatornet och Karlastaden realiseras eftersom det är där stora värden finns. Nu ska alltså hela Karlastadenprojektet säljas och på sätt och vis välkomnar jag det då man inte drar ut på det längre utan företaget minskar risken. Samtidigt befarar jag att man kommer behöva sälja till ett lägre pris än vad man ursprungligen hade räknat med. Tvingas företaget slumpa ut dessa för att rädda kärnverksamheten kommer jag titta på att placera pengarna i något annat men jag vill inte sälja innan ett konkret besked ligger på bordet utan står fast vid mitt case. Skulle de vända verksamheten på fötter igen på sikt har jag sannolikt en fin direktavkastning att se fram emot. Men jag medger att tanken har slagit mig mer än en gång att sälja Serneke för att ha råd att lösa in ytterligare ett par tusen Minestooptioner. Det är dock inget beslut jag behöver fatta idag utan jag får ta ställning till det i höst när jag har mer information om var de bägge företagen står då. 

Utdelningsmånaden september har varit desto mer glädjande. Med 4870 kronor är det blott tredje gången i år, och utöver januari och juni alltså andra gången sedan pandemifrossan slog till som utdelningarna överstiger fjolårets en enskild månad. Detta trots att Clas Ohlson, som annars är min stora septemberutdelare, inte kommer dela ut igen förrän nästa höst.

Den stora förklaringen stavas Gjensidige som utöver en utdelningshöjning på 2 procent gav extrautdelning motsvarande en 2/3 årlig utdelning. Samtidigt har jag fått fina utdelningar från stora innehav som Axfood, Castellum och Cibus. Det innebär att jag nu har inkasserat över 25 000 kronor i utdelningar även ett år som detta när utdelningarna hålls inne och att jag kommer få in minst 30 000 kronor i utdelningar innan året är slut. Förhoppningen inför 2020 var snarast det dubbla men det får tas igen 2021 istället!

Glädjande då att Boston Pizza kommer att betala månadsutdelning igen från och med kommande månadsskifte. Det blir 2/3 av tidigare utdelningsnivå men givet att pandemin fortfarande pågår är det ett styrketecken. Grattis till en riktig fin affär för er som lyckats tajma köp i veckan. För egen del ökade jag i Boston Pizza i augusti så det är bara plus 8 procent sedan det köpet. Är inte förvånad över beskedet eftersom Q2-rapporten var riktigt fin. Jag skrev om den här (länk).

Belåningen är åter höga 11 procent. Det beror dels på den icke planerade större positionen i Handelsbanken men framförallt på att jag har velat öka lite ytterligare under 30 kronor i Minesto inför att det första kraftverket ska installeras i mitten av oktober. Som högst hade jag en belåning på 11,4 procent vilket i kronor räknat är ganska mycket men ändå med god marginal till smärtgränsen på 20 procent som jag var nära när jag ökade så mycket jag hade utrymme att göra under pandemikraschen i mars.

För att undvika dubbelbeskattning för mitt investeringssparkonto i både tredje och fjärde kvartalet har jag inte fört över hela mitt kapital i september månad utan det förde jag istället över under torsdagen varför belåningen i skrivande stund redan har minskat till 10,2 procent. Min kapitalförsäkring är alltjämt räntefri.

Under snålmånaden september klarade jag också den extrema sparkvoten 81 procent! Mycket tack vare att mina löpande matutgifter stannade på 800 kronor. Det ger lite utrymme efter sommarsemesterns kontokortsräkning. Tänkte först göra en snålmånad i oktober också men har ett par andra större engångskostnader så nöjer mig med att vara sparsam som vanligt och siktar på 70 procent sparkvot. Att kronan har tappat mot euron ger nästan en tusenlapp mer sparande än jag hade räknat med tidigare i år.

Sharpekvot på 0,99 vilket jag inte är nöjd med men det är likväl ganska precis under min godtagbara nivå på en sharpekvot över 1 i det långa loppet.

Standardavvikelsen fortfarande galet höga 47,34 procent. Börjar bli van men portföljens volatilitet präglas allt mer av miljöteknikerna än utdelarna som tenderar röra sig mindre.

Det blev förvisso en trumpen avslutning på börsveckan. För mig är det smått obegripligt att av alla nyheter risker börsen skulle kunna reagera på den senaste månaden var det denna som fick björnen att vakna under fredagen. Jag tror och hoppas att det är en överreaktion snarare än droppen som fick folk att börja sälja.

Nu ser jag fram emot oktober och riktar blickarna mot Vestmannafjorden på Färöarna.