Reflektioner vid årets slut

Årsskiftet är en bra tidpunkt att stanna upp och reflektera på lite längre sikt kring sparmål. För egen del har jag brutet kalenderår på portföljen och brukar göra portföljavstämningen kring midsommar men givet att det finns lite tid att reflektera runt helgerna har jag redan påbörjat en översyn av portföljen, mål och hur jag ska fortsätta investera under 2023 (fokus på utdelningar fortsätter).

Jag resonerade mer ingående för ett år sedan om hur det förbluffar mig med detta ständiga fokus på att aktiekurserna ska öka. Då mitt sparande är långsiktigt vill jag se att företagens verksamhet utvecklas, omsättningen, tillväxten och vinsten ökar samtidigt som marginalerna är stabila. Det ger i sin tur förutsättningar för långsiktigt stabila utdelningar. Om aktiekursen i ett sådant läge minskar är det i de flesta lägen tacksamt. Detta är av två skäl. Dels ger det möjlighet att köpa fler aktier till rimliga värderingar. Dels innebär det att skatten på investeringssparkontot och kapitalförsäkringen blir lägre.

I år när räntan har ökat är det desto mer sant. Jag kan ärligt säga att det inte bekommer mig att portföljen är värd ungefär lika mycket som för ett år sedan trots högre insättningar än något tidigare år. För kapitalskatten blir ju nästan dubbelt så hög som förra året ändå men tack vare den svaga börsen blir den något lägre. Tvärtom spar jag flera tusen kronor i kapitalskatt på det. Utdelningar överstiger kapitalskatten men då flera av mina innehav inte ger någon utdelning känns det faktiskt rätt onödigt att betala mer skatt innan de börjar göra vinst och börjar dela ut. Därför är jag som sagt rätt nöjd med det låga portföljvärdet.

Däremot utvärderar jag förstås portföljinnehaven vilket blir extra viktigt i tider som dessa. Har jag varit för optimistisk relativt ränteriskerna i fastighetsaktier? Kanske, just nu håller caset men jag bör nog hålla ett extra öga på kommande kvartalsrapporter. Har jag varit för optimistisk inför hur snabbt Scandic Hotels återgår till lönsamhet? Kanske, trenden har varit fin men består den om vi går in i en svagare konjunktur? Har jag varit för optimistisk till Clas Ohlsons möjligheter att återgå till historisk lönsamhet? Kanske men ökningen är en medveten risk då jag får igen nästan en femtedel redan inom ett år i utdelning och extrautdelning. Vad sysslar Swedish Stirling med? Det verkar onekligen inget vidare men det är också en affär där jag skalade ned rätt mycket för många år sedan vilket gör att jag så att säga är i ett läge där jag inte kan förlora något då jag redan kvittat hem investeringen i försäljningen för flera år sedan. När det gäller Midsummer och Soltech behöver de också börja uppvisa lönsamhet. När det gäller Minesto är de i vanlig ordning osedvanligt sega men där är jag mer optimistisk då tekniken nu äntligen är i drift. Där handlar det om att snart få igång D12 och börja få in data över tid i sin minipark för att få med nätaspekten. Det finns naturligtvis alltid en risk men jag tror att man är väldigt nära att lösa den första fasen av parken i Hestfjord. Mycket talar för det om man tar till sig all tillgänglig offentlig information och läser mellan raderna. Sedan är det ingen garanti för att allt klaffar men när den parken är igång är risken mycket låg och Minesto är i en fas där de i princip redan har intäkter nog att bli kassaflödespositiva. Och till sist undrar jag om Avanza på allvar börjar tappa det i konkurrensen med Nordnet. De verkar inte vara förmögna att ha långsiktighet och förutsägbarhet för kunderna utan ändrar hela tiden villkoren.

Något jag samtidigt tycker är klurigt som ger en del huvudbry så här över helgerna är hur man ska förhålla sig till den högre inflationen. Enligt min basstrategi är aktier i regel köpvärda förutsätt att företaget i övrigt visar sund verksamhet och nyckeltal när direktavkastningen överstiger 4,25 procent. Nu är det rätt många aktier det stämmer in på men givet nuvarande inflation blir det i praktiken en utspädning från inflationen. Därför tenderar jag att titta snarare i spannet 5-6 procent. Men jag frågar mig om det inte är en alltför dogmatisk hållning? Det är sannolikt att inflationen toppar någon gång kommande månader och även om det är bedrägligt att sia i ett så exceptionellt läge borde den till sist hamna på en högre nivå där den biter sig fast. I ett sådant läge är nämnda direktavkastningskrav rätt bra. Jag minns hur bra affär det var att köpa Hemfosa på dessa nivåer trots att ränteläget på den tiden egentligen var jämförbart med nu. Det är lätt att fastna i nuet och jag tror det är bra att ta ett steg tillbaka och skaffa sig distans.

Det andra jag funderar på är portföljandelar. Många av mina större innehav börjar jag bli fullinvesterad i och jag har redan övervikt i flera. Samtidigt börjar jag mer och mer resonera som så att jag nog ändå kan koncentrera portföljen till innehav jag gillar och redan följer. Jag har tittat lite på att diversifiera mig ytterligare och det har blivit några mindre poster i bland annat Nyfosa, Profoto och Tokmanni men tycker generellt att det är svårt att hitta bra och stabila utdelningsaktier utanför de sektorer där jag redan har rätt bra täckning. Jag kommer också att titta på utdelningsvikt igen under 2023 när årets utdelningar spikas.

En annan utmaning är att aktier försvinner då och då. I det här fallet är det inte uppköp utan att Avanza än en gång har snurrat till det. Är rätt bedrövad över att den större tårtbiten i Brookfield Renewables tvångssäljs då det var en riktigt fin och defensiv utdelningsaktie som jag hade en väldigt bra yield on cost i. Det innebär att jag inte längre har någon belåning att tala om i kapitalförsäkringen. Att hitta nya innehav att ersätta med är klurigt och jag är motvillig att köpa aktier i utomnordiska valutor just nu när valutadifferensen är så stor (vilket jag på den positiva sidan mycket handfast ser i löneinsättningarna).

När det gäller portföljbelåningen som helhet har jag egentligen både december- och januariinsättningen att göra nu per första handelsdagen. Den slutade på 8,8 procent på helåret vilket är marginellt högre än i november men då har jag som sagt inte gjort mina december- och januariinsättningar ännu vilka torde sänka belåningen en bra bit under 8 procent. Anledningen är att jag vanan trogen inte sätter in lönen det sista kvartalet för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen för både insättning och innehav. Därtill finns en poäng i att inte amortera ned i onödan strax före årsskiftet då det ger mig ett bättre ränteavdrag att räkna av mot kapitalskatten. Hur som helst är läget sådant att jag i princip äntligen kan sänka mig till den lägre räntenivån redan nu i januari. Frågan är dock om jag ska ta allt på ett bräde, förmodligen väljer jag en medelväg där jag ger mig utrymme att köpa aktier för hälften av insättningen om det finns vettiga köplägen i vetskap om att februariinsättningen och vårutdelningarna snart kommer justera portföljbelåningen ändå. Räntan understiger oavsett utdelningarna och då kan det vara trevligt att köpa lite mer vårutdelare för en snabb utdelningseffekt.

En nymodighet är att jag har börjat diversifiera genom XACT högutdelande. Det är en fond som har marginell kursutveckling och därför investerar jag hellre i aktier men samtidigt handlas den just nu till bra direktavkastning varför jag ser det som ett sätt att diversifiera från mina egna bias. Den kan utgöra ännu ett ankare i portföljen då den i regel garanterar god grundutdelning så länge man har köpt andelar på bra nivå.

När det gäller börsutvecklingen bekymrar den mig inte då mitt perspektiv är just långsiktigt. Jag investerar och spekulerar inte. Tyvärr tror jag att många har tvingats sälja på grund av inflationens reallönesäkningar och de höjda elpriserna. Det driver i sin tur ned börsen. Jag tror att det är i lägen som dessa som man ska försöka spara som vanligt och köpa aktier som är rimligt värderade för förr eller senare vänder det.

Min reflektion ifjol att jag har fått mer att göra är att jag finner det allt mindre värt att lägga ned tid på finanstwitter och liknande. Det var en välgärning att Avanza stängde ned placeraforumet men nu är det tydligen tillbaka. Jag är inte aktiv på sådana forum men läser lite ibland. Även under 2023 kommer jag att lägga mer tid på egenanalys av företagens rapporter igen och mindre tid på finanstwitter och liknande.

 

Under december blev utdelningarna 2 174 kronor vilket är något lägre än föregående år.

Jag skrev vid den här tiden förra året att en rimlig målsättning var att jag skulle ha över 60 000 kronor i utdelningar vid helhåret. Det har jag uppnått. Jag väntar fortfarande på den sista hela utdelningen från Brookfield RES men utdelningarna är i skrivande stund över 64 000 kronor. Nu sätter jag ett ambitiöst mål för 2023 då jag vill uppnå hela 100 000 kronor i utdelningar. Det blir väldigt tufft men då ska man beakta att jag före utdelningshöjningar redan kan räkna in över 80 000 kronor i utdelningar på de köp som redan är gjorda under 2022 men som delar ut fullt först under 2023. Sedan finns risk för att valutaeffekten inte är lika förmånlig under 2023 men det brukar jag ta höjd för i mina kalkyler. Då behöver jag klara cirka 15-20 000 kronor ytterligare i utdelningar under 2023 vilket förefaller möjligt med viss utdelningstillväxt.

Jag har redan nu nått en frihetsgrad där jag kan betala mitt boende i Sverige fullt ut med utdelningar. Under 2023 kommer jag om jag klarar mina mål redan att nå en nivå där jag kan göra en FIRE. Men då blir det på leva-som-student-nivå där endast hyra och basala utgifter täcks vilket är för låg marginal. Egentligen har jag redan nu tillräckligt med kapital för en sådan FIRE totalt sett även utan utdelningar.

Samtidigt tittar jag nu på de kommande årens jobb då jag har ett roligt och utvecklande jobb så jag har inga planer på att trappa ned. Men det är en trygghet att veta att jag snart är där att jag har full frihet. Det mesta talar för att också 2023 tillbringas utomlands.

Utdelningar och aktieköp i november

Utdelningen i november landade på 3 373 kronor. Det är ingen nivå att hurra för då den är lägre än både 2021 och 2019 samt bara 161 kronor mer än 2018. Det finns förklaringar i extrautdelningar tidigare år och aktier som har köpts ut från börsen men jag gör en mental notering att novemberutdelare kan vara något att titta lite extra på för att få en bättre balans igen. Det är naturligtvis inget självändamål men de flesta utdelarna är månads- eller kvartalsutdelare så det handlar mer om att titta på att öka där igen. Investor och XACT högutdelande är två uppenbara lågriskalternativ där det mer handlar om att tålmodigt invänta bra lägen att öka lite större nästa gång. Gör en mental notering om detta och lägger nya stående ordrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mitt fokus på att sänka portföljbelåningen fortsätter men då det har funnits ett par lägen i enskilda aktier som jag har tyckt varit för bra för att motstå har portföljbelåningen fått vänta ytterligare en månad. I skrivande stund är portföljbelåningen åter 8,7 procent vilket dock bara är en promille högre än i oktober. Om inget oförutsett inträffar eller exceptionellt bra köplägen uppstår under december lär jag vara åter på en bra kurs till att sänka räntan redan i januari 2023. Anledningen till det är att jag traditionsenligt inte gör insättningar under sista månaden under ett kvartal för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen. Dessutom skadar det inte att ha en lite högre belåning vid årsskiftet då jag kan utnyttja ränteavdraget bättre inför nästa års deklaration vilket gör att kapitalskatten på mitt investeringssparkonto blir lite lägre.

Noterar för övrigt att Avanza har börjat betala ut ränta på sina aktiekonton och investeringssparkonton. Som Private Banking-kund har jag möjlighet att få 1 procent i ränta vilket givet högre flexibilitet är ett rimligt alternativ till konservativa sparkonton. Samtidigt tror jag mer på att ha en liten hävstång i portföljen medan den växer men tanken är att fasa ned hävstången över de kommande åren allteftersom utdelningsportföljen börjar bli allt mer färdig. I nuläget tror jag inte på att ha räntesparande på ett ISK då pengarna gör större nytta investerade. I så fall tror jag att det är ett bättre alternativ att låta månadsinsättningar vila på ett vanligt aktiekonto tills de används ungefär så som jag använde sparkonto+ innan jag skaffade hävstång.

Det var alltså ovanligt få köp under november men den stora ökningen i Intrum gör ändå att jag inte minskar portföljbelåningen. Sedan har jag ökat i Inwido och Minesto också.

Nu är jag fullinvesterad även i Intrum. Förvisso har företaget en väl hög nettoskuld, sänkt kreditrating och emitterar nya obligationer och nya nedskrivningar vilket sammantaget är dåliga besked. Samtidigt har jag köpt hela mitt innehav till en yield on cost som överstiger tio procents direktavkastning vilket jag tycker är en rätt bra riskmarginal. Utmaningarna till trots tror jag tyvärr också att företag i Intrums bransch har en del möjligheter i kristider som dessa och kan de försvara utdelningen ger det en god möjlighet.

När det gäller Inwido tycker jag fortfarande att företaget hanterar utmaningarna förhållandevis rimligt och trots ökade priser på vissa insatsvaror och vikande konjunktur bör det också finnas en efterfrågan på energieffektivare fönster. Här noterar utlandssvensken som har bott i mer än ett land där fönster inte är av svensk energieffektiviseringsstandard milt uttryckt att det finns uppenbara investeringar för kunder på flera av företagets marknader där man vill sänka uppvärmningskostnader genom bättre isolering där investeringar i energieffektivare fönster är en sådan investering. Som jag tidigare har skrivit fortsätter jag att bevaka eventuella lägen där jag allt annat lika kan öka för under hundralappen. Ett sådant läge dök upp under november och då högg jag direkt. Jag har beredskap att öka ytterligare om det kommer fler lägen.

I Minesto är jag egentligen också fullinvesterad. Men det har kommit en hel del relevant information under november som ytterligare stärker risk-rewardkalkylen. Framförallt har det nu bekräftats att Dragon 4-kraftverket har varit i kontinuerlig drift och levererat el till elnätet under hösten varför det i princip går att fastslå att tekniken fungerar. Nu närmast ska det andra kraftverket installeras under december varefter en minipark med mer än ett kraftverk ska köras i parallell drift för första gången. Minesto har varit aktiva i sin kommunikation under november i olika sammanhang. Mest intressant tycker jag är att de är aktiva på en ny marknad (Sydostasien och framförallt Indonesien där det tydligen förs konkreta diskussioner) där det finns potential i GW-skala. Om man räknar på det hela är det uppenbart att företaget om dessa projekt realiseras kommer ha en växande orderbok i decennier framöver. Först ska dock D12-kraftverket sjösättas vilket inte är långt borta. Hur som helst fortsätter jag att gneta till mig fler aktier genom regelbundna köp, också i större skala. Saker och ting behöver slutgiltigt falla på plats och inget är klart intill allt är klart men teknikrisken har aldrig varit lägre i Minesto än den är idag och de har i princip färdiga tillväxtplaner och projektplaner som kan realiseras när allt går i lås. Naturligtvis finns det fortsatt en risk i aktien intill dess att de har stabila intäkter men den har aldrig varit så liten som nu. När företaget väl får parkorders kommer aktien inte handlas på dessa nivåer längre så som jag ser det passar jag på medan det går.

Castellum kommer av allt att döma hålla inne utdelningen under 2023. Dock inte i januari då den redan är beslutad så den betalas ut som vanligt. Det är ett trist besked då vi verkar få vänta på den första svenska utdelningsaristokraten med tjugofemårig historik. Samtidigt är det i ärlighetens namn det klokaste för företaget vilket långsiktigt skapar bäst aktieägarvärde. Det ska inte heller uteslutas att de gör en retroaktiv utdelning under slutet av 2023 om läget medger.

En annan sak jag tänker ta en titt på igen över helgerna är utdelningsvikt, det vill säga hur stor del av portföljutdelningen enskilda aktier ger. I min prognos för 2023 som förutsätter bibehållen utdelning vilket på intet sätt är givet når Intrum en utdelningsvikt på 16,76 procent, Kopparbergs 11,25 procent och Inwido 8,4 procent. Det är anmärkningsvärt högt jämfört med knappt tre procent för Investor som är ett stort innehav men förklaras också av att jag i min kalkyl inte räknar med utdelning från Castellum eller Scandic under 2023 även om jag tror att den senare återupptar utdelningen nästa år. Jag har medvetet inte följt upp utdelningsvikten på ett tag då pandemieffekterna på aktieutdelningar har gjort det svårare att göra vettiga jämförelser med innehållna utdelningar och kompenserande extrautdelningar. Den effekten är som sagt överhängande 2023 också i vissa aktier men det vore oavsett intressant att följa upp utdelningsvikten igen.

Mitt andra pågående projekt är att fördjupa mig i Benjamin Grahams investeringsfilosofi. Att leta efter lågt värderade aktier som handlas under eller nära sitt eget kapital tilltalar mig och är något som jag har börjat titta mer och mer på långsiktigt. Hittills har de investeringar jag har gjort med Grahams riskmarginal-tänk visat sig vara lyckosamma även om det inte är någon garanti för att de kommer vara det också framgent.

Det är mycket prat om Elon Musks köp av twitter. Jag gillar inte förändringarna och befarar att samtalsklimatet kommer bli ännu värre än det ibland redan är. Antagligen innebär det mer fokus på bloggsfären och mindre fokus på twitter för min del precis som det var från första början.

Mycket talar för att utdelningsåret 2022 landar retligt nära 64 000 kronor. Det är jag nöjd med då jag av allt att döma får ut cirka 12,5 procent mer utdelning i år än under förra året. Den större effekten av årets aktieköp kommer jag se 2023 då jag har en möjlighet att få utdelningar runt 100 000 kronor lite beroende på hur jag investerar i aktier med utdelning under det andra halvåret samt eventuell utdelningstillväxt.