Månadssammanfattning februari

Februari avslutades i moll efter lite ränteoro på börsen, återstår att se om mars fortsätter så eller studsar tillbaka på nyheten om stimulanser i USA. För portföljen innebär det att den fortsätter nedtrenden och månaden stänger på 2,8 miljoner kronor netto eller 3,3 miljoner kronor brutto.

Anledningen till portföljens nedåtgående trend är att mitt absolut största innehav Minesto har fortsatt ned.

Minesto är nu löjligt lågt värderad. En uppdatering från Simply Wallstreet skrev i veckan att företaget värderas cirka 30 procent under fair value (cirka 28 kronor). Utifrån samma resonemang som jag skrev om för en månad är P/E-talet nu 8-12 för de vinstestimat Pareto och Västra Hamnen har gjort 3-4 år fram i tiden när de första två parkerna är byggda. Det prisar mer än väl in risken och när företaget börjar få intäkter vore det orimligt att det handlas ens under P/E 20. Teknikrisken är lägre idag än när analyserna skrevs och jag skulle bli jätteförvånad om kommande analyser sänker riktkursen. Minestos VD har nyligen sagt att arbetet kör igång igen på Färöarna i mars och jag ser också fram emot bokslutskommuniké den 18 mars där vi kommer få veta mer från ledningen om det gångna året och vägen framåt in i lönsamhet. Jag ska försöka skriva ett uppföljande inlägg igen efter rapporterna, var ett tag sedan senast.

Därför har jag bestämt mig för att både teckna teckningsoptionerna och samtidigt öka genom att köpa fler stamaktier. Jag gasar helt enkelt. Jag sålde mitt innehav i H&M för att skapa mer likviditet. Det är möjligt att H&M fortsätter uppåt men någon utdelning kommer inte förrän tidigast i november och jag ser inte uppsidan som mer än på sin höjd 10-20 procent till dess. Det går säkert att köpa tillbaka H&M senare i år på rimliga nivåer om jag skulle vilja göra det. I Minesto däremot är uppsidan rimligen en bra bit över 30 procent (fair value för historiska analyser) bara i det korta perspektivet på 3-6 månaders sikt såvida de inte klantar till det monumentalt i driften kommande veckor på Färöarna. Egentligen är jag redan fullinvesterad sedan länge men jag har en stark tilltro till företaget och bottnar i det gedigna analysarbete och inläsning jag gjorde för ett år sedan. Förvisso är portföljandelen orimligt hög men samtidigt har mina ekonomiska förutsättningar förbättrats väsentligt och kommer bli ännu bättre till sommaren. Därför är det en rakt igenom kalkylerad risk där jag vet att det kanske är 5-10 procents chans att jag förlorar kapitalet, kanske ytterligare 10 procents chans att det blir en dålig affär men som jag bedömer det långt mer sannolikt än inte att det blir en bra affär både i det korta och långa perspektivet. Uppsidan när de väl börjar sälja parker tillsammans med en industriell partner är mycket stor. Jag resonerar helt enkelt som så att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag inte tog chansen att öka i en potentiell tiodubblare när det finns ett så uppenbart läge. Däremot skulle jag klara mig gott nog även om det skiter sig och ändå kunna sno ihop en utdelningsportfölj som avkastar minst 15 000 kronor per månad. Tålamod är fortfarande nyckelordet.

På utdelningssidan har det blivit bättre. Jag tyckte att utdelningsåret började svagt där bankerna och ytterligare några aktier gav lägre utdelningar i år än jag hade hoppats på. 

Utdelningen blev också rekordhög för februari, hela 3 008 kronor. Februari är annars min näst sämsta månad efter augusti. Nu beror det dock till på en extrautdelning på 500 kronor från Boston Pizza och på att Swedbank i år betalar ut en del av sin (lägre) utdelning i februari. Också Gjensidige gav en extrautdelning i februari. Sammantaget står ovanstående tre anledningar för årets ökade utdelning och så kommer det inte se ut nästa år. Totalt delade tolv aktier ut.

Det kom också flera roliga besked om höjda utdelningar. Jag har skrivit om några av dem i Cibus (länk), Kopparbergs (länk) som kommer innebära över 6 000 kronor i slutet av maj, och Multiconsult (länk), som innebär att jag nu har en yield on cost på 10 procent i detta etablerade konsultbolag som marknaden glömde bort när jag tog position för 2-3 år sedan. Sammantaget innebär det att jag med säkerhet kommer passera 50 000 kronor i utdelningar under 2021. Som synes i diagrammet har jag nu också börjat redovisa återbetald källskatt för utländska utdelningar. Den återbetalas retroaktivt med 3 års eftersläpning. Jag räknar nettoutdelningar i min utdelningsstatistik varför faktiska utdelningar i praktiken är högre över tid.

I och med försäljningen av H&M har jag nu sänkt belåningsgraden ytterligare något till 13,7 procent trots ökningen i Minesto och portföljens nedgång. Sharpekvot blev 0,39 precis som i januari och standardavvikelsen 52,43 procent, något lägre än i januari. Fortfarande för låg Sharpekvot och för hög standardavvikelse men det indikerar att det börjar lugna sig vilket de lägre handelsvolymerna har visat. 

Sparkvoten landade åter på 80 procent, det är fortfarande lockdown med hemarbete varför jag utöver fasta utgifter för bostaden endast har små matutgifter (lagar allt själv) och en annan extrautgift i februari.

Nu börjar utdelningssäsongen och under mars till maj är prognosen att nära 30 000 kronor i utdelningar ska in på kontot! Det innebär att jag i år kommer passera fjolårets totalutdelning redan under våren.

Några tankar om H&M kvartalsrapport

H&M är ett av mina ursprungliga innehav. Den senaste tiden har jag låtit aktien vara till följd av företagets utmaningar men det är fortfarande ett av portföljens större innehav. Så här tre år efter att jag gick in i aktien tyckte jag dock att det vore på sin plats att dyka ned i rapporten och uppdatera mig om hur det egentligen går för företaget.

Rapporten motsvarade nästan exakt analytikernas förväntningar med en felmarginal på endast 2 promille starkare resultat än förväntat. Man ska dock komma ihåg att detta är en minskning med 1,3 procent jämfört med ifjol. Bruttomarginalen blev 55,4 procent helt enligt förväntan. Också detta är en minskning med 0,7 procent jämfört med ifjol.

Tillväxten på flera större marknader är lovande, särskilt noterbart stor ökning i både USA och Ryssland. Samtidigt minskade försäljningen med 2 procent i lokal valuta i Tyskland som är H&Ms största marknad med 15 procent av företagets omsättning. Detta är faktiskt anmärkningsvärt lågt med tanke på att försäljningen av kläder i branschen som helhet var god i Tyskland i senaste statistiken. Detta förklaras av ett byte av onlineplattform i Tyskland och det blir viktigt att i kommande rapporter söka tecken på en vändning.

Försäljning online ökar med 27 procent (20 procent i lokala valutor). Antalet medlemmar i kundlojalitetsprogrammet har ökat med 23 procent sedan föregående kvartals utgång. Antalet nya butiker (130) är något lägre (45 färre) än förväntat för 2019. Nästan alla är utanför Europa och USA, nya länder är Tunisien och Vitryssland samtidigt som man etablerar sig online och genom franchise i ytterligare tre länder. Endast tre nya H&M Home-butiker planeras vilket är en påminnelse om risken att bli hemmablind för vad som fungerar i Sverige, som idag utgör en liten del av H&M:s omsättning.Samtidigt stängs något fler butiker än tidigare planerat (165 jämfört med 160). Något man ofta glömmer är att H&M trots de svaga åren fortfarande växer på nya marknader. Problemet är att marginalerna är lägre både online och offline. Samtidigt kan inte uteslutas att H&M skulle kunna vända de här årens investering till sin fördel när det blir tuffare tider för flera konkurrenter så som företaget har gjort historiskt. Jag tycker dock att rapporten tydliggör att H&M inte längre är en tillväxtaktie och inte heller ska värderas som sådan.

Att varulagret ökar med 11 procent (4 procent i lokala valutor) är oroande. Samtidigt utgjorde det 18,3 procent av omsättningen vilket är 0,3 procent lägre än första kvartalet i år. H&M skriver i rapporten att de förväntar sig att kostnaden för prisnedsättningar (reor) minskar med 1,5 procent det tredje kvartalet vilket skulle innebära något bättre marginal och vinst. Att prisnedsättningarna i relation till omsättningen minskade med 1 procent är en försiktigt positiv indikation om bättre tider på sikt men för tidigt att säga om det är en variation eller trend. Till sist en positiv prognos om att sommarförsäljningen har börjat bra och förväntas upp 12 procent i juni jämfört med ifjol.

En notering inför nästa kvartalsrapport blir därför att försäljning i Tyskland, prisnedsättningar och varulager särskilt bör följas upp för att få indikationer på om problemen lösts eller är bestående.

Min syn på H&M kvarstår i allt väsentligt. Företagets utmaningar kvarstår men det finns åtminstone förutsättningar för en bättre utveckling på sikt. Man bör komma ihåg att utdelningen överstiger vinst per aktie varför en förändring behövs på sikt. Kommande rapporter får avgöra om man kan skönja en mer permanent trend i rätt riktning. H&M har inte varit en särskilt bra investering hittills men aktien har å andra sidan utdelningsmässigt levererat det jag har förväntat mig till ett hyggligt pris. Därför kommer jag behålla H&M men varken ökar eller minskar på nuvarande nivåer.

Marknaden tog emot rapporten mer positivt än mig och aktien är upp över 8 procent i morgoncallen. Kanske beror detta till dels på att tidigare inprisad oro över svagare rapport inte infriades. Jag ser det därför snarare som att marknaden återvänder till den nivå där H&M har värderats den senaste tiden.

Som vanligt ska mina inlägg inte läsas som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Några korta tankar om H&M

Dagens stora snackis är H&M-rapporten och beskedet om att H&M bibehåller sin utdelning trots att den överstiger vinst per aktie. Många andra har skrivit mer och bättre om rapporten men jag vill ändå göra en dagboksanteckning om hur jag agerade. Det har nämligen varit lärdom att tidigare gå tillbaka till mina blogginlägg om H&M för att lära mig mer om felbeslut längs vägen.

Jag valde faktiskt att öka mitt innehav igen. Anledningen är att jag minskade mitt innehav med 9 procent när H&M handlades omkring 165 kronor i september. Nu valde jag helt enkelt att köpa tillbaka de aktierna till 30 kronor lägre kostnad per aktie.

Jag ser det egentligen som att jag även efter återköpet har en portföljandel på lägre än 4 procent i H&M. Jag ser det alltså inte som att jag egentligen ökar min portföljandel utan snarare ser till att den inte minskar så mycket på längre sikt. Jag kan kosta på mig 2-3 procent av portföljen i H&M på lång sikt så länge den negativa trenden bottnar och nu var ett hyggligt tillfälle att fylla på lite.

Den bibehållna utdelningen bidrog också till beslutet då jag handlar till en YOC på 7,25 procent och även om de skulle sänka utdelningen till 6 kronor per aktie nästa år skulle jag klara en YOC på 4,5 procent som är mitt övergripande mål för portföljen som helhet. Inte orimlig risk men med tanke på hur vinstmarginalerna utvecklas och kassan sinar bör man fortsatt vara vaksam kring H&M. Det kan mycket väl gå ännu sämre. Men vänder det här är det en försvarbar ökning tyckte jag. Skulle H&M klara att prestera vinster över 8 kronor per aktie de kommande åren tror jag att man fortsätter bibehålla utdelningen trots lägre vinst per aktie. I så fall handlas aktien till ett P/E-tal på 15-16 vilket inte är speciellt dyrt men det förutsätter ju också att trenden verkligen har bottnat en gång för alla.

Samtidigt har H&M tagit betydande kostnader för investeringar och omställningar under det gångna året. Samtidigt fortsätter omsättningen att öka och att fullprisförsäljningen ökar efter de många reorna de senaste åren är ett positivt tecken. Hög lagernivå oroar men den var något lägre än senast. Får man rätsida på det hela finns det alltså en viss uppsida och min subjektiva bild är att modet har blivit bättre senaste tiden (sådant förstår jag mig egentligen inte på och är en usel trendbarometer men till och med jag borde se när det är direkt dåligt som flera kollektioner var för något år sedan).

OBS! H&M innebär en tydlig risk för lägre vinst och sänkt utdelning. Läs på ordentligt och läs inte blogginlägg som finansiell rådgivning.

Veckosammanfattning: H&M, Minesto och tyska aktier

När bloggen var ny använde jag mig ofta av veckosammanfattningar för att kunna gå tillbaka i efterhand och utvärdera hur jag agerade från vecka till vecka. Det senaste året har jag haft mycket att göra och hinner inte blogga så ofta längre. Det har varit en rad börshändelser den senaste veckan som jag egentligen hade velat skriva enskilda inlägg om men samlar istället ihop dem i en lång veckosammanfattning. På söndag följer en månadssammanfattning som vanligt och jag ska försöka uppdatera portföljstatistiken inför årets sista kvartal. Ambitionen att spara aktieköp till andra sidan kvartalet för att undvika dubbelbeskattning gick sådär men jag kommer ägna helgen åt att planera större aktieköp på måndag i det nya kvartalet. Att öka i Axfood har jag redan beslutat mig för.

H&M har varit börssveriges snackis den senaste veckan. Jag valde att minska mitt innehav med 8,4%. Varför minska om jag har varit långsiktig så länge? Jag ser det helt enkelt som oroande att vinst, marginaler och lagernivåer inte hängde med trots den senaste månadens försäljningsökning. Att internethandeln ökar har mindre betydelse. Aktien handlas nu till ett P/E-tal runt 20 vilket är dyrt för en aktie som fortfarande har motvind. Nu kommer styrelsen vad det verkar förvisso föreslå bibehållen utdelning också nästa år. Samtidigt har jag en yield on cost på 4,5% i H&M vilket på intet sätt beaktar risken för sänkt utdelning på sikt. Därför valde jag som sagt att ta det säkra före det osäkra och minska. Jag tror förvisso att H&M på lång sikt är en helt OK utdelningsaktie. Men mitt ursprungsscenario från sommaren 2016 var att den fortfarande hade en viss tillväxt. Då var jag beredd att ha en portföljandel uppemot 10%. Idag ser jag H&M mer som en slags preferensaktie där jag med stor sannolikhet kan få en hygglig utdelning så länge jag betalar ett rimligt pris. Därför vill jag samtidigt inte ha en lika stor portföljandel längre. De 4,25% H&M nu utgör i portföljen är i dagsläget i överkant men ganska lagom för att motsvara 2-3% på 3-5 års sikt. Skulle H&M i framtiden leverera ökade vinster och marginaler igen har jag inga problem att köpa tillbaks aktien vid min nuvarande YOC-nivå även om det skulle innebära att jag får betala en femtiolapp mer per aktie än idag. Jag ser det här som att jag har mognat som investerare och anpassar portföljrisken efter hur företagen levererar. I det avseendet kommer jag på torsdag med skräckblandad förtjusning läsa MQ årsrapport. Precis som i H&M har jag där minskat portföljandelen ungefär lika mycket för att ta det säkra före det osäkra. Inte minst är jag nyfiken på hur hög utdelning man vågar sätta. Analytikerna bedömde tidigare en sänkning till 1,25-1,35 kronor. Jag tror att det blir mer än så med tanke på hur svag den senaste rapporten var och 1 krona per aktie nöjer jag mig så som det ser ut just nu.

Minesto har varit ett annat glädjeämne den senaste veckan, och månaden. Jag funderade tidigare på att öka runt 12 kronor per aktie och ångrar att jag inte gjorde det. I en äldre men genomarbetad analys som Analyst Group/G&W fondkommission gjorde i december 2015 (länk) inför börsnoteringen bedömde man en möjlig tillväxt på 259% till 396% utifrån då prognostiserad försäljning två år senare (vi vet idag att utvecklingen tog längre tid än AG då bedömde).

Vid emissionen kunde man köpa 4 nya aktier för varje 8 aktier man tidigare ägde. Det innebär att en ursprunglig aktie som var värd 12 kronor nu istället borde vara värd 8 kronor eftersom resultatet slås ut på ett högre antal aktier. Detta kompliceras dock av att man också fick rätt till 1 teckningsoption i tillägg till de 4 aktierna. Jag orkar inte räkna på det i detalj utan vill här bara redovisa resonemanget för varför jag inte tycker att Minesto är orimligt dyr. Jag har tidigare skrivit om emissionen och den som vill räkna mer i detalj har uppgifterna här.

Utifrån ovan resonemang motsvarar en aktie som idag kostar 14 kronor istället en aktie värd 21 kronor före emissionen. Minesto värderades i december 2015 till lågt räknat ungefär 7 kronor per aktie. Det innebär att en aktie som jag betalar 14 kronor för idag är 300% högre värderad än vad aktien var i december 2015.

Vad jag vill komma fram till är att jag är att jag trots den senaste tidens dramatiska uppgång tycker att det är försvarbart, om än inte särskilt billigt, att öka i Minesto utifrån de förhållandevis rimliga estimat som analysen ovan gjort. Detta beror på att jag tror att Minesto är nära att lyckas med det sista testet och bevisa att man kan klara elförsörjning varefter kommersialisering återstår vilket är en förutsättning för att en sådan värdering ska vara befogad. Även om Minesto till följd av den dramatiska uppgången nu är mitt största innehav så har jag bestämt mig för att försöka öka innehavet till 10 000 aktier. Det är en liten bit kvar dit. Osäkerheten till följd av den höga volatiliteten gjorde också att jag swingtradade lite under den gångna veckan. Det gav några hundra kronor i vinst beroende på vilken köpkurs jag väljer att räkna på. På kort sikt oroar det mig att aktiekursen har ökat så fruktansvärt mycket trots att det var ett par veckor sedan nyheter i substans kom senast. Samtidigt har de senaste nyheterna alla bekräftat mitt utgångsscenario som gjorde att jag köpte aktier för som lägst 2,37 kronor styck tidigare i år. Också här ser jag det som att jag mognar som investerare. Jag vågar öka i medvind så länge mina fundamentala antaganden håller och den värdering som jag hade som utgångspunkt från allra första början fortfarande håller. Spännande veckor att vänta i Minesto.

Avanza hade under fredagen courtagefri kampanj på tyska aktier. Som vanligt utgår växelavgift och valutakursen är rätt dyr just nu vilket jag som utlandssvensk märker av på marginalen. Därför ville jag egentligen inte köpa tyska aktier just nu. Samtidigt skulle det normalt kosta mig 10,3/,0025 = 4 120 kronor att köpa en post tyska aktier utan att behöva betala mer än de 0,25% jag betalar för svenska aktier. Det tycker jag definitivt är för mycket. Min syn på tyska aktier har jag skrivit om tidigare på bloggen. Jag ser dem främst som komplement i sektorer som är lite svårare att handla på den svenska aktiemarknaden: kemikalier (BASF) och energi (EON). Därtill äger jag industrikonglomeratet Siemens. Efter att samtliga tre aktier inte verkade vara vare sig dyra eller billiga men handlades till rimlig yield on cost såg jag det som ett tillfälle att öka blygsamt med sikte på att min position i dessa redan ganska små innehav inte ska bli helt obetydliga. Det är egentligen bara i BASF som jag har tagit en tydlig position som motsvarar lite mer än 1 procent av portföljen. Anledningen är just att det är svårt att köpa bra kemikalieaktier på den svenska börsen varför den diversierar sektorrisken i min portfölj på ett komplementerande sätt. Kemikaliebranschen är inte känd för sitt hållbarhetstänk men BASF har ändå ett integrerat och långsiktigt hållbarhetsarbete som gör att jag tycker att det är en försvarbar långsiktig investering. Jag var rejält sugen på att plocka in Munich Re som är en av de mest tydliga utdelningsaktierna på den tyska aktiemarknaden där det inte finns samma utdelningstradition som i flera andra länder. Eftersom jag inte har gjort min analys ordentligt valde jag dock att följa mina tidigare uppsatta regler och göra min hemläxa först.

OBS! H&M och Minesto är två aktier som just nu har stora kursrörelser och högre risk än vanligt. Detta inlägg ska endast läsas som en dagboksanteckning om hur jag har resonerat. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendationer. Gör alltid din egen analys!

Reflektioner efter H&M:s kapitalmarknadsdag

Blev lite surr om H&M på twitter. Jag gillar att pulsen på twitter när aktuella frågor diskuteras men tycker ibland det är frustrerande att behöva förenkla och förkorta så mycket att budskapen snuttifieras. Därför följer jag upp med ett köttigare inlägg där jag kan lägga ut orden lite mer.

Gör inte anspråk på någon sorts heltäckande analys av kapitalmarknadsdagen utan detta inlägg ska endast läsas som mina subjektiva reflektioner. Tänk på att jag äger aktier i H&M vilket präglar mitt inlägg. Jag strävar alltid efter att granska företag objektivt men inlägget ska inte ses som finansiell rådgivning. Gör din egen analys. Alltid.

För det första är det viktigt att förstå att min sparfilosofi bygger på långsiktigt ägande där jag endast är intresserad av att mina aktier över tid ska ge en viss utdelningsnivå. Jag försöker alltså inte slå index eller tajma marknaden. Vad aktiekursen står i är för mig sekundärt. Tyck vad du vill om det och jag kommer så småningom utveckla det resonemanget i separat inlägg.

Det viktiga för mig är att företaget har förutsättningar för en långsiktig intjäning som är god nog för att jag ska kunna uppnå mina mål. Därför intresserar det företagsspecifika mig mer än aktiekursen eller trenden. Här ska med sådan tydlighet att det inte kan misstolkas säga att jag förstås också är orolig över H&M:s framtidsutsikter. Att äga H&M just nu innebär tydlig risk. Vinst per aktie i kombination med kassaflöde är just nu inte stor nog att jag ska kunna känna mig säker på att få mina utdelningar på sikt.

Faran för utdelningssänkning är överhängande. Här ska också sägas så tydligt att det inte kan missförstås att jag förstås inte köper H&M endast på basis av deras direktavkastning idag, ej heller på direktavkastning efter en sänkning. Så då var det sagt. Det är helt enkelt kupongen i kombination med att jag tycker att det ändå någonstans finns förutsättningar att långsiktigt rätta till det här som gör att jag stannar i H&M. Återigen, mitt perspektiv är den långsiktiga utdelningsägaren. Det skulle svida om utdelningen sänks men så länge jag tror att de kan styra upp det hela behåller jag.

Jag gick mot strömmen och ökade faktiskt lite både på januarisiffrorna och vid kapitalmarknadsdagen. Varför? Jag har ju skrivit kritiskt om aktien tidigare. Orsaken är helt enkelt att jag tycker att H&M:s problem är så genomlysta, för att inte säga överbelysta, att de flesta institutionella investerare redan har lämnat den fallande kniven. Förtroendet är på ett absolut minimum. Jag tänker inte upprepa varför här eftersom många har skrivit mer och bättre om det. Däremot tyckte jag att januarisiffrorna indikerade ett försiktigt trendbrott. H&M klarade i flera, om än långt ifrån alla, avseenden ändå att leva upp till marknadens förväntningar. Låt vara att dessa är extremt lågt ställda och att det i sig förstås inte är någon större framgång.

Kapitalmarknadsdagen var intressant av samma skäl. De positiva överraskningarna eller förklaringarna som kunde givit kursen uppåtskjuts uteblev. Förtroendet för ledningens förklaringar och framtidsprognoser är naturligt nog lågt. När de inte konkretiserades reagerar många med fog defensivt. Vad som föranledde att jag ökade, mer om det nedan, är att vi ändå fick ett kvitto på att e-handeln och flera av de nya koncepten är lönsamma och växer. Är glaset halvfullt är det förstås i sin tur inte särskilt smickrande alls för kärnverksamheten och varumärket H&M. Det är uppenbart ett problem. Men det finns saker som H&M gör rätt som på lång sikt kan skapa tillväxt igen.

Är modet för kasst? Jo men det har jag varit inne på tidigare som vad jag tror är ett egentligt problem. Är varumärket skadeskjutet? Ja, i någon mening. Men H&M tjänar fortfarande pengar. Resonemanget om att det tar tid att justera modet från fabrik till butik ska man ha respekt för. Men produktionskostnaden är fortfarande lägre än för flera e-handelskonkurrenter. Och i ärlighetens namn är det bara en best guess för oss aktienördar att bedöma vad H&M ska göra för att få mer attraktiva produkter igen. Det blir en fråga om man litar på deras förmåga eller inte. H&M har tillräckliga finansiella muskler för att rekrytera skickliga designers så förutsättningarna bör finnas. Innebär det att de kommer lyckas? Ingen aning.

Sedan det där med e-handeln. Här visade kapitalmarknadsdagen tydligt att e-handeln som helhet tär på de traditionella butikernas lönsamhet. Men är det verkligen bara e-handeln som gör att de traditionella butikerna är olönsamma? Kan det inte också vara någon sorts kombination med att produkterna inte är lika attraktiva på grund av brister i design samtidigt som ständiga reor har skadat kundernas förväntan på prissättningen på ett långsiktigt ohållbart sätt? Kanske kan offensiv prissättning för att komma tillrätta med kundernas förväntningar igen även om det kostar på kort sikt vara en väg? Det överlåter jag åt dem som kan att räkna på. Jag menar bara att det näppeligen är så enkelt som att e-handeln ensam gör butikerna olönsamma. Mindre lönsamma, ja, men inte olönsamma överlag.

Detta bevisas ju av att flera av H&M:s nischvarumärken har en tydlig tillväxttrend. Problemet verkar vara att H&M:s kärnverksamhet tynger. Här menar jag att H&M bör kunna använda sina synergieffekter på ett listigt sätt. Må vara att många H&M-butiker är stora och har dyra hyror i centrala lägen. Men torde det inte finnas utrymme att t.ex. omförhandla kontrakt där man behåller delar av ytan i olönsamma butiker och vågar prova sina mer lönsamma koncept där istället? Skulle det kosta pengar att ställa om? Helt uppenbart. Är det värt att försöka? Jo kanske.

Sedan e-handeln. En intressant diskussion är om den verkligen kan vara så lönsam som H&M anger. Det tror inte jag heller. Jag tror nämligen att H&M döljer faktiska kostnader och synergieffekter i kostnadsposter på kärnverksamhetens sida vilket i sin tur gör att e-handeln framstår som väl lönsam. Det som är intressant är dock att e-handeln är lönsam och växer. Den utgör idag en för liten del för att på allvar kompensera butikernas kräftgång men återigen kan den långsiktigt tålmodige investeraren i ett optimistiskt scenario möjligen se en lyckad omställning. Kommer fri frakt inte tynga? Jo men självklart. Men ärligt talat så är det ju en konkurrensfördel att H&M har råd att ge fri frakt och ändå, om man ska tro vad som presenterades igår, på e-handelssidan vara mer lönsam än de flesta större konkurrenter. Det är faktiskt ett av skälen till att jag har hopp om H&M:s framtid. Modet oroar mer.

Så kommer vi till vad flera tyckare varit inne på: H&M kan på sikt styra upp resultatet med hjälp av kostnadskontroll. Många har påpekat att det tar tid och kostar att stänga butiker. Det tror jag också. Vi kommer säkert inte se några väsentliga resultat de kommande 2-3 åren. Poängen är att min strategi har tid att vänta där andra vill prestera från kvartal till kvartal eller mot årets jämförelseindex. Rider H&M ut stormen och över tid klarar att prestera en jämn intjäningsförmåga igen är det på sikt inte orealistiskt att aktien kan röra sig uppåt 200 kronor igen. Självklart finns en överhängande risk att det motsatta inträffar varför vi kan snudda vid 100 kronor om H&M inte ens skulle klara att uppvisa lika dåliga resultat som de senaste kvartalen framgent. Men att köpa aktier innebär alltid en risk och innebär alltid ett val.

Och till sist en observation som jag tycker är talande för synen på H&M-aktien. Flera reagerade igår med att mena att man borde stycka upp H&M i ett e-handelsbolag som växer och lämpa över surdegen i ett annat bolag. Jag tycker det är talande för hur olika syn på investeringsstrategier påverkar hur vi förhåller oss till aktier. Familjen Persson är liksom mig långsiktiga och man får förmoda att de, även om de förstås vill uppnå sina mål och tjäna pengar, struntar i om H&M presenterar bästa möjliga kvartalsrapport så länge de växer långsiktigt. Att bokföringstekniskt dela upp aktier för att de ska framstå som mer snabbväxande intresserar inte mig och där tycker jag att Perssonfamiljens långsiktiga syn är sund. Att den för med sig andra kända utmaningar är en annan sak.

Kontentan blir någonstans att det absolut finns en betydande risk att utvecklingen fortsätter nedåt, att H&M tappat greppet om modet och inte klarar paradigmskiftet. Jag väljer dock att se det som att det finns utrymme att styra upp det här. Frågan blir någonstans om H&M klarar att styra över till sin vinstdrivande verksamhet och kapa kostnaderna. Man kan tycka att det borde finnas stordriftsfördelar här utifrån resonemang om lönsam e-handel och lönsamma nischvarumärken. Och då kommer vi tillbaka till det där med YOC:en. Jag tar upp det sist av allt för att tydliggöra bortom alla möjliga missförstånd och förväntningar att den i sig inte är skälet till mitt köpbeslut. Men H&M handlas just nu till en YOC på 7,25 procent på dagens utdelning. Det är högt. Vad jag tycker är mer intressant är att mitt mål är tre procent lägre än så. Det innebär att H&M kan sänka utdelningen med åtminstone fyra kronor per aktie och jag klarar ändå mitt mål. De skulle rent av kunna hålla inne hela höstutdelningen och jag får ändå en försvarbar om än inte god utdelning. Där någonstans menar jag att såvida man inte tror att H&M kommer gå i konkurs bör det finnas utrymme för långsiktigt och tålmodigt ägande. Att det helt uppenbart finns många aktier som i alla avseenden presterar bättre just nu är en annan historia.

Ny milstolpe: 25 000 kronor i utdelningar

I veckan passerades en ny milstolpe: portföljen kommer dela ut minst 25 000 kronor i utdelningar under 2018. Dessutom fick jag årets första tusenlapp i utdelningar från MQ.

Till följd av utmaningarna med ökad konkurrens, butiksdöd och e-handel är jag lite försiktig. Utmaningen blir de kommande åren att söka få lönsamhet i JOY. Klarar MQ det tror jag att det i sig vore tillräckligt för att hålla aktien flytande och ge ytterligare utdelningar de kommande åren. Det här är en aktie som jag har köpt på grund av att jag, risken till trots, tycker att den är undervärderad. Jag återinvesterade faktiskt halva utdelningen i ytterligare 25 aktier och överväger att återinvestera hela utdelningen. Anledningen är att aktien handlas till en yield on cost runt 7,5 procent samtidigt som P/E-talet är under 10 just nu. Nog för att det finns en risk men räknar man med en utdelningssänkning till 1 krona nästa år skulle jag fortfarande få 4,25 procent i direktavkastning. Det vore en sänkning med över 40 procent. Samtidigt har MQ de senaste tio åren haft en vinst per aktie som överstiger 1,75 kronor. Därför tycker jag att marknaden överskattar risken. MQ må ha utmaningar i sin verksamhet och lönsamhet är ett orosmoln men jag tror ändå att företaget kommer klara sig hyggligt i det korta perspektivet om de bara får ordning på JOY, vilket ju också är en delanledning till den sjunkande lönsamheten. MQ är såpass litet att de enklare kan genomföra förändringar på kostnadssidan än t.ex. H&M. Dessutom är de långt framme i sin omnikanal och e-handelsplattform. Jag tycker därför att det är lockande att fortsätta ta en position i MQ på ett par års sikt. Min tanke är att behålla aktien på 3-5 års sikt och därefter leta efter något stabilare.

Efter att ha funderat i veckan på H&M:s besked om bibehållen utdelning kan jag ändå inte säga att jag är missnöjd. Jag hade i mitt kalkylark redan räknat in en sänkning till 8,3 kronor. På sätt och vis hade jag kanske föredragit det före den lösningen som det nu blev. Samtidigt kan man väl försiktigt uttrycka det som så att rapporten inte var så illa som jag hade befarat, tvärtom var resultatet något bättre än de förvisso rätt pessimistiska förväntningarna. Som jag tidigare skrivit blir kapitalmarknadsdagen senare i februari det stora testet. Om utdelningen tycker jag ändå inte att det är så dumt. Visst, det är en slags emission och i utgångsläget hade jag just nu nog hellre tagit pengarna och investerat i andra aktier. Men samtidigt får jag trots allt 9,75 kronor istället för 8,3 kronor. Aktien späds förvisso ut men jag gillar att möjligheten att återinvestera aktier gynnar oss som är långsiktiga i H&M. Och jag har ju ingen avsikt att sälja, i så fall hade jag ju gjort det för länge sedan. Därför tror och hoppas jag att vi trogna aktieägare kommer erbjudas en viss premie för att återinvestera i nya aktier.

Om jag inte räknar helt tokigt torde utspädningen av nya aktier grovt räknat på dagskurs bli cirka 7 procent. För den som tar pengarna och behåller aktierna skulle det motsvara en utdelningssänkning till 9 kronor. Det jag funderar på är hur H&M tänker sig att lösa sin utdelningsaristokratstatus nästa år? För de kan ju omöjligt dela ut 9,75 kronor på de nya antalet aktier. Det skulle motsvara en utdelning om 10,50 kronor vid dagens antal aktier och det har H&M knappast råd med.

Oavsett hur man räknar om H&M har jag alltså passerat 25 000 kronor i utdelningar i år med råge. Dessutom är jag redan första helgen i februari bara en femhundralapp från att ha ökat mina utdelningar 2018 med lika mycket som 2017 års totala utdelning.

Jag skrev senast om att jag ogillar debatten om utdelningstillväxt. Det är nämligen inte så enkelt att man kan ta förgivet att tillväxtaktier kommer ge en god tillväxt på sikt. Ofta ger de bättre tillväxt än etablerade företag men detta är samtidigt inprisat i aktien och förr eller senare tar också dessa bolag steget till mogna företag med lägre tillväxt. Ytterligare ett sådant exempel är Inwido som i veckan presenterade bibehållen utdelning. Återigen får jag alltså mer utdelningstillväxt från Axfood, Castellum och Handelsbanken hur tråkiga dessa aktier än må vara. Nu har jag ändå en YOC över 4,25 procent i Inwido och även om företaget ser utmaningar när konjunkturen vänder och är i en omställningsfas där man har flyttat jobb så tror jag på dess framtid.

Portföljen är kursmässigt under prövning sedan flera tunga aktier som Clas Ohlson, H&M, Multiconsult, Serneke och Skanska har en svag kursutveckling. Jag tar det med ro för med undantag möjligen av Clas Ohlson är det inga aktier jag planerar att sälja på ett bra tag. I Sernekes fall ser jag med stor spänning fram till rapporten på onsdag. Orderingången under det sista kvartalet har varit högre än föregående år varför förväntan bör vara ett bättre resultat.

I övrigt i veckan har jag passat på att öka i Castellum, Gjensidige, HiQ, Multiconsult och Skanska. Jag har också äntligen sålt mitt sista innehav i Telia.

Portföljutvärdering: lärdomar från H&M

Ett mervärde med att blogga är att det blir som en slags dagbok. Det möjliggör att gå tillbaka och lära av hur man har resonerat längs vägen. I fallet H&M finns tydligt lärdomar att dra. Därför har jag gått igenom de flesta inlägg på bloggen om just H&M. Avsikten har varit att se om jag har ändrat hur jag har resonerat längs vägen, varför jag har ändrat mig och var jag har haft en konsekvent åsikt.

Detta här inlägget ingår i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Att köpa aktier i H&M innebär just nu en tydlig risk. Gör alltid din egen analys.

Eftersom jag har skrivit många H&M-inlägg de senaste 18 månaderna länkar jag inte till dem alla men de finns under fliken H&M till höger. Ett sammanfattande inlägg som i stora drag fortfarande är aktuellt hittar du här (intressant förresten att jag sågade Clas Ohlson men inte övervägde minska). Här finns ytterligare ett längre inlägg som resonerar kring min bedömning av utmaningarna.

Förnekelse?

I mitt första inlägg den 30 september 2016 finns tydlig förnekelse. Samtidigt var detta för 16 månader sedan och vid den tidpunkten rörde det sig om ett par sämre rapporter och någon rätt ok rapport. Tendensen fanns redan där men den var inte understödd av tillräckligt starka negativa data ännu.

Jag valde att tolka H&M:s lån som att ledningen valde att agera offensivt för att klara både investeringar och bibehållen utdelning. Här borde jag dragit öronen åt mig. Till mitt försvar noterade jag samtidigt följande: Att de inte har lånat på ett par decennier gör att det blir en tydlig och påtaglig krissignal. Samtidigt är det fullt normalt att aktiebolag lånar pengar för att finansiera investeringar som kan öka vinsttillväxten. Att H&M lånar ser jag därför inte som ett akut problem. Det stod redan klart att de kan komma behöva sänka utdelning på kort sikt. Vad H&M gör med pengarna och om investeringarna kommer vända skutan i rätt riktning är den stora frågan.

Den 21 dec 2016 skrev jag att för egen del är min största oro om vinsterna skulle sjunka såpass mycket på sikt att nuvarande utdelningsnivå äventyras. Idag är vinsten 11 kronor per aktie med en utdelning på 9,75 kronor per aktie. Det innebär en utdelningsandel på nästan 90 procent. Förvisso är H&M ett moget företag som kan kosta på sig höga utdelningsandelar med tanke på att företaget har tre årsvinster i kassa. Samtidigt är det oroande högt. Credite Suisse har säkert rätt i att det inte kommer finnas några snabba lösningar på H&M:s negativa trend. Däremot går företaget fortfarande med god vinst och fortsätter expandera till nya marknader. Som jag ser det handlar det därför främst om värdering snarare än att företaget skulle ha fundamentala problem.


Så länge det inte kommer indikationer på att vinst och därmed utdelning sänks kommer jag stanna kvar som aktieägare i H&M. Varför? Jag tror helt enkelt att aktien, trots utebliven kurstillväxt och utdelningstillväxt, kommer kvarstå som ett obligationsliknande attraktivt defensivt alternativ. Vid en aktiekurs på 224 kronor är yield on cost 4,35 procent, vilket torde vara gott nog för att aktien ska bottna. Skulle aktien nå såpass låga nivåer kommer jag öka och min riktkurs för att öka är vid 4 procentsgränsen under 244 kronor. Endast allvarliga hot om sänkta vinster och sänkt utdelning skulle kunna få aktien att sjunka mycket lägre än så. Framtiden får utvisa.

Än en gång förnekades att fundamentala problem kunde vara orsaken till att allt fler rapporter blev sämre än tidigare. Jag hade en övertro på att H&M skulle vända trenden. Det krävdes bara ett par normala rapporter i linje med förväntningarna.

Index och olika utgångspunkter?

Något som jag ärligt talat tycker är tröttsamt är att när andra investerare förutsätter att vi utdelningsinvesterare har samma mål och utgångspunkter som de själva. Jag har därför konsekvent hela vägen med att jag bara investerar i H&M för utdelningen. Jag har också varit konsekvent en längre tid med att jag förstår att aktiekursen kommer underprestera jämfört med index.

Redan den 30 september 2016 skrev jag att bedömningen var att aktien skulle klara att bibehålla och något öka en utdelning på över 4 procent per aktie. Blir det så är jag helt nöjd.

Den 17 mars 2017 skrev jag: Min största oro med H&M är om vinsterna bromsar in såpass mycket att de till sist behöver sänka utdelningen. Så länge jag klarar mina fyra procent per år netto efter inflation är jag nöjd och när H&M rett upp sina problem tror jag faktiskt att de fixar det.

Den 18 mars 2017 skrev jag: utifrån långsiktigt utdelningsägande kretsar min oro kring den höga utdelningsandelen. Det finns en inte oväsentlig risk att företaget inom bara något år kan behöva ta av kassan för att ens bibehålla nuvarande utdelningsnivå. Det skulle i sin tur innebära att företaget förr eller senare kan pressas att sänka utdelningen. /.../ Vill du slå index ska du undvika aktien.

Den 2 april 2017 skrev jag: Vill tydligt understryka att jag endast köper H&M för utdelningen. Eftersom H&M lånar och kassan är mindre idag finns risk att utdelningen kan behöva sänkas. För den som långsiktigt köper med förhoppning om att slå index är H&M sannolikt ett uselt val.

Bilden är tydlig om att jag har haft modesta förväntningar om bibehållen utdelning men varit medveten om risk för sänkt utdelning. Samtidigt syns också hur jag steg för steg tagit höjd för detta.

Jag har förvisso räknat in risk för utdelningssänkning i mina resonemang. Men det är ändå tydligt att detta skett stegvis. Först var fokus bibehållen utdelning efter inflation. Därefter började jag ta höjd för en utdelningssänkning till 8 kronor. I senaste inlägget före jul utesluter jag inte en sänkning med 35%.

Underskattade jag risken?

Nej, problemet verkar inte ha varit att jag underskattade risken. Den har jag beskrivit ända från start.  Den 4 oktober 2016 skrev jag att på längre sikt blir det fortfarande upp till bevis och konkreta resultat kommer behövas nästa år på stabil vinsttillväxt. Jag övertolkade att aktien hade bottnat efter Brexit och trodde att det fanns en botten men var samtidigt medveten om att denna endast skulle hålla intill dess att eventuella nya dåliga nyheter dyker upp. 

Den 15 mars 2017 skrev jag att jag oroar mig dock att utdelningsandelen är hög och att trenden över flera månader i rad varit ganska svag.


Underskattade jag förväntningarna?

Ja. Det är tydligt från mitt första inlägg den 30 september 2016 att jag förbryllades över att det egentligen inte finns särskilt mycket ny information som inte redan var känd som kan förklara kursfallet. Det är förstås en reaktion på att rapporten bekräftade marknadens farhågor. Samtidigt måste man fråga sig om dessa inte redan var inräknade i kursen? /.../ Uppskruvade förväntningar om ökande vinsttillväxt som inte infriats och oro för framtiden är enda rimliga förklaringarna jag kan se.

På sätt och vis var jag medveten om förväntningarnas roll men jag misstolkade dem och trodde att de endast berodde på oro över förväntad minskning av vinsttillväxt. Min slutsats är att H&M i kraft av sin ökade storlek börjar tappa fart och inte längre lever upp till de upptrissade tillväxtförväntningar som tidigare funnits. I själva verket var det ju förväntningar om minskad vinst som jag borde varit mer lyhörd inför. Samtidigt var dessa förväntningar inte lika utbredda då. Carnegie talade om svårigheter att bibehålla utdelning men SME-data visade till och med på en liten ökning av utdelning till 10 kronor eftersom man räknade med att vinst per aktie ökade om än i lägre takt än tidigare.



Var problemet värderingen?

Ja, efter att ha gått igenom mina inlägg lutar det åt att jag missbedömde och ökade för mycket för tidigt. Aktien var inte i närheten av att handlas till riskpremie. Jag skrev i oktober 2016 att jag valde att dubblera mitt innehav men detta rörde en ökning från 30 till 60 aktier utslaget på två månader. Eftersom H&M var ett av vid den tiden mycket få kärninnehav var det egentligen inte så underligt att jag fortsatte öka enligt plan med 15 procent av mina totala månadsinsättningar i två månader. Jag skrev då att jag tyckte att det var lite synd att aktien inte gav ännu bättre köptillfällen. Samtidigt konstaterade jag att H&M-raset är ett bra kvitto på att min på förhand uppsatta köpstrategi fungerar ungefär som jag har tänkt. Det ger mig en trygghet att jag har satt upp nivåer i flera steg där jag ökar vilket gör att jag varken förköper mig eller missar goda köptillfällen.

Just det här är intressant eftersom en reflektion jag har gjort senare under 2017 mer allmänt är att jag snarast tenderar missa köptillfällen genom att inte gå in tillräckligt stort när de väl uppstår. Vid den här tidpunkten var paradoxalt nog positionen motiverad och rimlig helt enkelt för att H&M var en av de 5 aktier jag då hade valt ut och jag hade precis börjat ta in andra aktier. Det stora köpet under september-oktober ska också ses mot bakgrund av att jag inte köpte några H&M-aktier under juli-augusti. Utspritt på fyra månader motsvarade det därför köp motsvarande 7,5 procent av mina totala månadsinsättningar i genomsnitt.

Vad var då värderingen på H&M? En yield on cost som knappt uppgick till 4 procent. Det motsvarade min Köp B-nivå utifrån min strategi som jag som sagt följde. Däremot gjorde jag ett misstag såtillvida att det snarast är en normalnivå för ett etablerat företag med god utdelning och att portföljen vid den tidpunkten var för dåligt diversifierad.

Portföljandel in absurdum?

En kommentar jag gjorde den 2 april 2017 visar tydligt värdet av analys. Jag fortsatte nämligen att öka i H&M trots att aktien inte var mer prisvärd än andra kärninnehav med sikte på att bibehålla en portföljandel. Här finns anledning till självkritik. Att bibehålla en redan rätt hög portföljandel i sämre tider är inte motiverat, inte minst när det sker utan väsentlig riskpremie.

Att jag inte ökar mer beror just på att H&M paradoxalt nog inte är så billig att den handlas till premie jämfört med andra stabila aktier /.../ som just nu alla handlas över min köp B-nivå med en YOC på över 4 procent. Alternativen är helt enkelt lika prisvärda just nu. Därför ökar jag främst för att bibehålla portföljandel i H&M.

Faktum är också att H&M har tredje lägst YOC i den svenska ISK-portföljen just nu. Endast Investor och Scandic, där jag accepterat att ta en första position på köp A-nivå under 4 procent, har en lägre YOC. Just nu drar alltså H&M även ned min genomsnittliga utdelningsnivå.

Samtidigt konstaterade jag att riskpremien var för låg men förnekade ändå på grund av den heliga portföljandelen: Först nedåt 216 kronor (YOC 4,5 procent) tycker jag att man kan tala om en rimlig riskpremie som någorlunda kompenserar risk för kursnedgång och minskade utdelningar. Därför förvånar det mig inte att flera utländska analytiker har sänkt riktkursen. 

Att öka för att bibehålla är inte fel. Men mitt ursprungliga mål var att ha 200 H&M-aktier vid 2017 års slut. Jag borde ha stannat där, nu är jag fortfarande överviktad på kort sikt runt 250 aktier.

Nedan reflekterade jag till och med kring att målet var uppnått men ändå valde jag att fortsätta öka. Detta trots att min portföljandel redan var alarmerande höga 11,3 procent. Här borde jag nog ha stannat upp och funderat på om aktien verkligen är tillräckligt billig med beaktande av utdelningssäkning och minskad vinst? Behövde jag verkligen öka ytterligare just då med ett par år fram i tiden i åtanke eller räckte det inte att jag hade en position som skulle klara minst 4 procent vid 2018 års utgång?

Den 2 juni 2017 skrev jag att när aktien åter handlades till en YOC väl över 4,5 procent under torsdag valde jag att öka ytterligare. Lyckligtvis skrev medier senare om en positiv nyhet om sjunkande bomullspriser som väntas gynna H&M:s resultat framöver. Mitt mål är att köpa 200 aktier i år och det är nu nästan uppnått. De sista få aktierna får jag se när jag köper men skulle jag behöva betala mer är det ett lyxproblem. Noteras bör dock att min portföljandel i relativa tal faktiskt har minskat från 12,5 procent till 11,3 procent. Därför tycker jag att veckans ökning är försvarbar. Mitt mål är på lång sikt en portföljandel på 5 procent. Dit når jag naturligt allteftersom jag ökar mer i andra aktier. Just nu tyckte jag dock att det var en god riskpremie för att fortsätta öka.


Den 9 juni 2017 hade aktien redan blivit ännu billigare: H&M är ett av mina kärninnehav vilket innebär att jag regelbundet ökar i aktien. När aktien nu handlas nedåt en yield on cost på 4,75 procent tycker jag att det är en hygglig riskpremie för att öka. Därför har jag köpt ytterligare ett tjog aktier. Jag hade sedan tidigare bestämt hur stor portföljandel jag vill ha vid årsskiftet: minst 200 aktier. När kursen nu gick ned kunde jag få fler aktier för samma relativa portföljandel i kronor räknat. Oroar jag mig inte för fallande knivar? Jo, det är klart att jag också läser analyser och rapporter som alla andra sparare. Det jag frågar mig vid varje enskild kursnedgång är varför faller aktien? Finns det ny information som marknaden inte tidigare kände till som förklarar fallet? Om inte finns risk att Mr. Market reagerar på känslor snarare än fakta.

Lärdomen här är att jag bör vara mer försiktig med att ta större positioner än mina uppsatta mål om det finns indikationer på väsentligt lägre vinster i framtiden.


Psykologi?

En intressant aspekt som jag har reflekterat mycket över är den psykologiska. Jag är van vid tuffa situationer och har is i magen. Jag kan se ett innehav halveras i värde utan att känna att jag behöver sälja så länge mitt antagande håller. När man agerar på börsen är detta normalt en god egenskap men i fallet H&M har det blivit tydligt att det inte är utan nackdelar. Jag hade förvisso bestämt mig för att jag inte ville sälja av hela innehavet. Däremot lärde jag mig att jag behöver ha en bättre säljstrategi. Rimligt hade varit att när mitt antagande väl förändrats åtminstone minska innehavet en aning. Istället ökade jag på marginalen. Eller som jag uttryckte det öka för att bibehålla minskande portföljandel.

Så vad gick fel?

Ganska skönt är att kunna konstatera att jag hela vägen har varit väl medveten om risken i H&M. Redan i oktober 2016 konstaterade jag att på längre sikt blir det fortfarande upp till bevis och konkreta resultat kommer behövas nästa år på stabil vinsttillväxt. De resultaten kom som bekant inte utan tvärtom var det proppen ur i 2017 års sista rapport.

Tydligt är däremot att jag underskattade oron för e-handel och dess genomslag. Den 18 mars skrev jag tvärtom att H&M hade levererat kläder via posten i många år och e-handel var som sådant ingen ny företeelse även om jag samtidigt medgav att H&M:s plattform var bristfällig.

Portföljhanteringen är den andra stora lärdomen. Jag måste reflektera mer över när jag ska ta positioner som är dubbelt så stora som vanligt och när jag bör överväga att minska.

Försvarstal

Det framgår en tydlig bild av att jag förvisso såg problemen i H&M men samtidigt trodde att de inte var större än att de skulle kunna lösas genom investeringar, effektiviseringar, besparingar och utnyttjande av sin stora marknadsposition. Den analysen tyckte jag ändå höll ända till 2017 års sista rapport. Min bedömning var att H&M i kraft av ett starkt varumärke skulle gå samma öde som McDonalds och CocaCola till mötes - en slumrande jätte som gör stora vinster men inte längre i samma takt som historiskt. Jag trodde att ett åtgärdspaket skulle vara tillräckligt för att uppnå detta men att det skulle ta tid att vända skutan, minst ett år. Samtidigt konstaterade jag att det räcker för att jag ska få mina fyra procent om året under ytterligare ett par decennier och så långt är jag nöjd.

Samtidigt har jag flera gånger skrivit att min stora oro för H&M är att deras mode helt enkelt inte verkar vara särskilt populärt. Där tror jag ärligt talat fortfarande att H&M:s största problem ligger. De smala designkollektionerna säljer ut omgående men breddmodet är inte lika attraktivt som på 90-talet.

Problemet insåg jag för sent. Även om jag hade läst flera varningar. Först efter årets sista rapport hade vinsten minskat så dramatiskt att det omkullkastade mitt ursprungliga scenario. Läs här.

Framtiden

Risken är betydande att H&M faller ytterligare under 150 kronor. P/E-talet är fortfarande relativt högt att jämföra med t.ex. MQ som handlas till ett P/E omkring 10. Om inte utdelningen sänks i år kommer det att hända nästa år med mindre än att det vänder ordentligt. Som jag ser det handlar allt om hur H&M lyckas kommunicera åtgärder med marknaden. Och förstås att dessa får effekt på vinstutveckling, marginaler och kostnader. En första utgångspunkt är kapitalmarknadsdagen i februari. Inte minst skulle mer information om vilka delar av H&M som är minst lönsamma kunna lugna marknaden. Är det så att investeringskostnader i de nya koncepten och e-handel på kort sikt drar ned H&M samtidigt som kärnverksamheten levererar kan det nog lugna marknaden något. Samtidigt hävdar H&M själva att e-handeln är lönsam. Jag tror oavsett att det vore orealistiskt att förvänta sig en ihållande uppgång även vid positiva signaler. Mitt tidigare scenario om 245 kronor tror jag inte längre är realistiskt. Många aktieägare kommer helt enkelt tillvarata tillfälle att kliva av tåget om aktien plötsligt skulle gå upp med 10 procent vilket kommer pressa ned kursen igen. Ser vi ens en återhämtning till 200 kronor är det ungefär vad man kan hoppas på. Det här kommer ta tid.

Mitt beslut blir ändå att behålla mina H&M-aktier. Jag tror inte H&M kommer gå i konkurs. Därför tror jag att H&M också framledes kommer kunna ge mig utdelning. Det kommer vara en dålig affär men jag behöver inte likviditet just nu. Jag vet att man ska sälja sina surdegar men jag är ingen trader som rider på trenderna. Då kan jag lika gärna leva med att H&M ger en lägre direktavkastning nedåt 3 procent eller var det landar. Styrkan är att min portfölj som helhet är såpass diversifierad att den klarar den smällen trots att H&M är ett av mina största innehav. Skulle det däremot bli så att jag köper ett fritidshus är det nära till hands att sälja H&M-innehavet som bidrag till kontantinsatsen.

Lärdomar

• Analys - jag underskattade megatrenden inom e-handel och hur det påverkat varumärket.
• Diversiering - ingen aktie bör uppta mer än 5 procent av portföljen på sikt och inte mer än 10 procent när jag ökar på kort sikt.
• Förväntningar - förväntningar om framtida vinstutveckling spelar mer roll än jag trodde. Börskursen trycktes därför ned tidigare än jag hade väntat mig.
• Nyckeltal - här behöver jag bli både noggrannare och försiktigare.
• Psykologi - is i magen är inte alltid den bästa vägen.
• Säljstrategi - arbeta fram en tydligare strategi för när jag minskar risken. Man behöver inte alltid sälja hela innehavet men att minska lite vid tecken på marknadsoro kan vara klokt.

Portföljutvärdering: kärninnehaven - behövs de verkligen till varje pris?

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta är det första inlägget i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Tillbakablick - det började med kärninnehaven

När jag startade min aktieportfölj för 18 månader sedan hade jag en enkel filosofi. Jag skulle regelbundet köpa fem aktier som jag bedömde som stabila nog att få en avkastning genom utdelningar som överträffade den riskfria räntan.

Min ursprungliga portfölj bestod av Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA.

ICA var egentligen ett andrahandsval för att få exponering mot den defensiva livsmedelsmarknaden. Anledningen var att Axfood i spåren av att Brexit precis inträffat var ovanligt dyr. När jag kunde ta in Axfood i portföljen sålde jag till sist av ICA.

Castellum tillkom ganska snart som ett femte kärninnehav. Tanken var att ett sunt och långsiktigt ägande av fastigheter också kan ge en god defensiv avkastning över tid oavsett hur fastighetsmarknaden utvecklas.

Handelsbanken valde jag eftersom det är den av de fyra storbankerna som har bäst historik av att hantera kriser. Jag har sett ett par finanskriser på nära håll i andra länder och har stor respekt för den risken. Handelsbankens direktavkastning är i regel acceptabel men ändå lägre än övriga storbanker.

H&M har jag ägt privat genom arv (det innehavet ger tekniskt fortfarande en kursvinst) och de hade pålitligt delat ut direktavkastning under hela min uppväxt. Clas Ohlson hade en bra verksamhet och lika fin historik varför de var två okomplicerade innehav och relativt enkla att förstå sig på.

Flera kärninnehav?

Allt eftersom portföljen har vuxit och jag har upptäckt nya aktier har jag strävat efter att frångå tänket att bara ha fem aktier. Min målbild för kärninnehaven sjönk från 20 procent till någonstans mellan 5 och 10 procent beroende på utveckling och möjligheter att köpa till bra pris.

Det innebar att jag fick utrymme att ta in andra större innehav i portföljen. Två av dem är redan idag såpass frekventa att de närmast kan ses som kärninnehav: Hemfosa och Skanska.

Skanska är ett klassiskt byggföretag med verksamhet både i Sverige och utomlands. Det gillar jag eftersom det innebär att de blir mindre sårbara för den svenska konjunkturen. Jag känner till väl sedan Unga Aktiesparare att byggföretag är cykliska. Det är också ett skäl till att jag valde Skanska: de har nämligen sedan en tid tillbaka en historik av att höja utdelningen. Den planeringen föredrar jag. Allt annat lika kan jag lita på att utdelningen som minst kommer hålla jämna steg med den riskfria räntan och det räcker faktiskt ganska långt för mig.

Hemfosa växte fram till ett kärninnehav mycket tack vare att jag kunde köpa stora poster billigt och de därefter fortsatt att utvecklas bra. Jag gillar särskilt deras mer defensiva inriktning på samhällsfastigheter vilket jag tycker är klokt i en tid när privata bostäder och kommersiella fastigheter har en högre risk än på länge.

Kopparbergs har jag funderat på att ta in som ett kärninnehav på grund av produktens defensiva karaktär. Aktien är enligt mitt tycke fortfarande inte billig men handlas i alla fall på godtagbara nivåer igen. Här kan jag se mig själv öka väsentligt under 2018. Utmaningarna beror till stor del på den brittiska marknaden medan förutsättningar för att växa på den stora amerikanska marknaden finns.

Till sist funderar jag nu för första gången på om jag inte vill göra Multiconsult till ett mentalt kärninnehav? Framtiden tror jag på med tanke på de goda möjligheterna för tillväxt genom förvärv vars potential ännu inte har fått genomslag i resultat för de förvärv som har gjorts under den senaste tiden. Jag har dock valt att inte uppgradera till kärninnehav eftersom aktien är under press just nu.

Indexliknande komplement?

En tanke jag bollat med är att ta in investmentbolag eller billiga indexfonder för att sprida risk.

Investor har jag redan bestämt mig för att ge permanent plats i portföljen. Investor äger många av de större aktierna på OMX30-indexet vilket gör att den är som en indexfond fast oftast bättre. Inte minst gillar jag att de har stora innehav i både Atlas Copco och ABB, två aktier jag tittat på att ta in i portföljen men som har varit för dyra. Innehavet i Astra Zeneca kompletterar min lilla tillfällighetspost i den defensiva läkemedelsbranschen väl.

Jag har satt upp ett mål om att köpa minst en aktie varje månad som den handlas till en YOC över 3 procent. Att jag accepterar en låg YOC i Investor beror på att jag tror att de kommer ha en utdelningstillväxt enligt etablerad modell med höjning en krona per år under de kommande 5-10 åren. Det innebär förvisso att utdelningstillväxten minskar men jag kan räkna med en genomsnittlig utdelningstillväxt om minst 5 procent över hela perioden.

Jag har bollat med tanken att ta in Avanza Zero igen. Att jag inte gör det beror på att jag tror att börsen under de kommande två åren kommer se en större nedgång. Min filosofi är ju främst att få direktavkastning från aktieutdelningar och då vill jag inte behöva grubbla på om jag ska sälja av en indexfond i rätt skede. Jag äger dock Avanza Zero som bas i mitt pensionssparande.

Investmentbolag är något jag vill återkomma till längre fram. Det finns två nackdelar som jag ser det. Dels är substansrabatterna idag inte lika höga som tidigare varför de inte med samma självklarhet är köpvärda. Dels handlar det om tillit. Långsiktiga privata förvaltare som Wallenberg eller Lundberg brukar borga för långsiktig stabilitet och avkastning. Exemplet Ratos visar dock att det kan gå i andra riktningen också och när jag väl har köpt ett investmentföretag är det svårt att analysera på djupet. Svolder är jag nära att ta en liten kompletterande position i. Industrivärden lockar också men är dyr.

Nackdelen med kärninnehav

Fördelen med kärninnehaven har varit deras höga och jämna direktavkastning. Nackdelen är att de, utöver Axfood, inte med självklarhet är så stabila att jag bör ha en så hög portföljandel nu när jag är igång och fått in flera andra fina aktier i portföljen. Faktum är att kärninnehaven tynger portföljens värdeutveckling. Det hade jag i sig struntat i om det inte vore för att två av kärninnehaven löper risk för sänkt utdelning i framtiden. Därför kommer jag ompröva mitt tänk och ha lägre positioner med sikte på 2,5 procent av portföljen som lägst och 5 procent som högst, Axfood undantaget.

Målbild för 2018

Axfood är jag idag glad att jag passade på att öka beskedligt i när jag hade chansen. Det gör att jag inte behöver öka så dramatiskt i år. Jag vill dock ha minst 5 procent av portföljen i denna defensiva aktie. Därför bedömer jag mig behöva minst 300 aktier vid årsskiftet vilket innebär ytterligare 50 i år. Det bör noteras att jag är medveten om att framtida utdelningstillväxt i Axfood sannolikt är ganska modest. Givet aktiens defensiva karaktär är jag ganska nöjd med att fortsätta äga den ändå. Målet är 4 procent direktavkastning till låg risk som överträffar den riskfria räntan över tid.

Castellum fick jag till sist inte köpt fullt så många aktier som jag hade tänkt i men då hade jag också reviderat upp mitt mål något. Min portföljandel är idag nämligen tillräcklig för att klara 2,5 procent av portföljen också vid nästa årsskifte. Givet osäkerheten på fastighetsmarknaden ser jag det därför som att jag kan öka men inte behöver göra det till varje pris. Jag kan dock tänka mig skala upp till 5 procent igen om priset är det rätta vilket skulle innebära omkring 400 aktier.


Clas Ohlson presenterade som bekant en svag rapport senast och många oroar sig över att näthandeln ska ta marknadsandelar. Jag har också reagerat med viss försiktighet där jag bara köpte 2/3 av de 200 aktier jag hade som mål under 2017. I praktiken har portföljandelen därför minskat som en försiktighetsåtgärd. Sälja tänker jag inte göra för jag vill först se vad VD Lyrå och ledningen presenterar i den sedan länge utannonserade strategin inför framtiden som kommer presenteras i vår. Clas Ohlson har en historik av postorderhandel och borde ha rimliga förutsättningar att ha marknadsandelar också på nätet. Jag tror också att deras just-in-time-butiker kommer fortsätta leverera för kunder som snabbt och enkelt vill köpa produkter när de behöver dem. Omställning blir det och osäkerhet men behålla gör jag. Frågan är vilken portföljandel jag vill se? 2 procent tycker jag är ganska lagom vilket reflekterar en minskad position. Det skulle ändå innebära att jag behöver öka till 200 aktier under året. Kanske kommer jag därför köpa en handfull aktier per månad.

Handelsbanken har varit mitt minsta kärninnehav. Glädjande under 2017 var att jag äntligen har fått en portföljandel på mellan 3-4 procent. Jag klarade också mitt mål att äga minst 150 aktier under 2017. På längre sikt, åtminstone ett decennium, är jag något försiktig inför risken att Handelsbanken konkurreras ut av nischbanker. I det kortare perspektivet har vi med största sannolikhet en fin utdelningshöjning att se fram emot i vår och det surrades i höstas om extrautdelningar. Aktien handlas samtidigt på ganska aptitliga nivåer. Därför avser jag öka ordentligt under januari och februari.
Ett rimligt mål är att bibehålla samma portföljandel vilket torde motsvara 300 aktier under 2018.


H&M har jag redan ett stort innehav i. Jag ökade under 2017 mellan 200-225 kronor när jag tyckte att aktien handlades till rimlig riskpremie. Min utgångspunkt är därför att inte öka nämnvärt intill dess att det finns positiva indikationer på att trenden har vänt. Kapitalmarknadsdagen och hur den tas emot blir ett viktigt test. Jag kommer följa upp H&M i ett separat inlägg eftersom jag vill gå tillbaka och se hur jag har resonerat under det gångna året. Kontentan är att jag inte räknar med att nettoköpa fler aktier under 2018. Däremot kan det bli så att jag minskar något på marginalen. Min utgångspunkt är dock att bita i det sura äpplet och behålla aktien. Utdelningssänkning hade jag räknat med när jag köpte och jag tror ändå att jag kommer kunna räkna med en utdelning motsvarande över 3,33 procent av YOC även de kommande åren (det vill säga över 7,50 kronor per år eller en sänkt utdelning med 25 procent). Ser man till portföljandel blir min målbild 2,5 procent av portföljen på lång sikt. Det är en tydlig och motiverad ambitionssänkning. Det innebär att jag behöver runt 300 aktier den dag portföljen är värd 2,5 miljoner kronor. Alltså kan jag köpa ytterligare ett femtiotal aktier om trenden skulle vända men under det kommande året tänker jag snarast sitta still i båten med fokus på analys.

Hemfosa är jag väldigt sugen på att öka i när de väl delar upp aktien i en samhällsfastighetsdel och en mer spekulativ del. Det kan bli så att jag säljer den senare för att lägga alla ägg i den förra korgen. Intill dess väntar jag eftersom aktien nu är rätt dyr. Mitt mål är 2,5 procent av portföljen i Hemfosa.

Skanska handlas på rätt aptitliga nivåer. Den stora frågan är dock om jag vill ha mer än 2,5 procent i aktien på längre sikt? Nja. Samtidigt har jag nu ett tillfälle att handla aktien till nära 5 procents direktavkastning. Därför tänker jag mig nog ändå öka portföljandelen till 5 procent med längre sikte. Det skulle innebära att jag behöver öka med 250 procent till 300 aktier.

Avslutande reflektion

Tendensen har varit att jag minskar mina kärninnehav till 2,5 procent av portföljen på längre sikt. Undantaget är uttalat defensiva Axfood. Detta innebär dock att de sammantaget faktiskt bara utgör 15-20 procent av portföljen. Därför ökar det pressen på att öka i andra aktier som sannolikt kommer ha en mindre portföljandel mellan 1-2 procent. Den klokare lösningen är antagligen att sikta på att ha runt 10 kärninnehavsliknande aktier under 2018. Kopparbergs och Multiconsult tror jag kan bli två sådana aktier. Scandic kan kanske bli ett kärninnehav men är liksom Kopparbergs lite svår att handla regelbundet till tillräckligt god direktavkastning. Investor bör bli det på sikt. Realty Income ser jag inte som ett kärninnehav eftersom det är en mer svåranalyserad utländsk aktie men i praktiken kommer portföljandelen vara i den trakten. Vad jag gärna vill ta in är skog. Det är en uttalat defensiv sektor men den är också cyklisk. Både Holmen och SCA som jag vill ta in är med beaktande av den begränsade vinsttillväxten och sannolikhet för cyklisk nedgång inom en snar framtid väldigt högt värderade just nu. En målsättning för 2018 blir ändå att försöka ta en portföljandel om 1 procent i minst en av dessa bägge skogsaktier.

Fortsatt diversifiering blir som sagt ledordet och kärninnehaven offras på diversifieringens altare. H&M visar tydligt risken med för stora innehav och Clas Ohlson visar att även till synes stabila och välskötta företag med utmärkt historik kan möta utmaningar med kort varsel. Jag tror att både Castellum och Handelsbanken riskerar liknande förtroendeutmaningar någon gång de kommande åren. Kärninnehaven vill jag därför se som en grundsten i portföljen som jag kan ganska väl och kan öka i allt annat lika. Däremot vill jag undvika att se det som att jag måste ha en stor portföljandel.

Nästa årsskifte tror jag därför att jag har gått från 5 aktier som utgör en stor del av portföljen till 10 aktier som utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av portföljen.

Hållbara Investeringar: H&M - kritiserad branschledare med dold potential?

Krisen i H&M inspirerade mig att ta mig tid att göra ett nytt inlägg i serien om hållbara investeringar. Istället för att analysera det som många andra gör bättre än mig var jag helt enkelt nyfiken på att följa upp H&M:s hållbarhetsarbete. Detta inlägg ska därför endast läsas som en analys av H&M:s hållbarhetsarbete och inte som finansiell rådgivning avseende H&M-aktien. Möjligen kan inlägget däremot bidra med en liten pusselbit till helhetsbilden av H&M:s verksamhet och konkurrenskraft.

Cirkulärt klädd klimattjej by H&M

Först och främst: hållbart mode är närmast en oxymoron. Det mest miljövänliga är naturligtvis kläder med mångårigt bruksvärde medan mode skiftar över tid. Därtill är hållbara kläder en sällsynt svår marknad. Jag har empiriska erfarenheter eftersom jag nästan aldrig köpt hållbara kläder annat än på REA. Anledningen är att det är svårt att bedriva butik eftersom kostnaderna är höga varför de fina butiker jag har handlat i tyvärr inte har varit särskilt långlivade. Majoriteten kunder som ser sig som miljömedvetna har helt enkelt inte ett hållbart konsumtionsmönster som sammanfaller med deras självbild, eller också handlar de begagnat på second hand. H&M:s hållbarhetschef Anna Gedda har i intervjuer implicerat samma sak: "Vi står inför den största utmaningen någonsin, att tillverka plagg till alla på planeten utan att göra avtryck på miljön. Men jag är övertygad om att vi kommer nå dit, men det kräver samarbete. Samarbete mellan oss aktörer i industrin och mellan oss och kunden."

Man kan också konstatera att H&M:s själv tagit på sig en roll som branschföredöme när det gäller CSR vilket också innebär att de granskas hårdare än många konkurrenter på gott och ont. Därför finns det mycket information om de misstag som har begåtts.

Utgångspunkt för analysen är som alltid en kritisk granskning av företagets hållbarhetsrapport (länk till sammanfattning respektive länk till hela rapporten). En första reflektion är att också H&M:s hållbarhetshemsida dras med samma spretighet som e-handelsplattformen. Finns helt klart mer att göra för att öka tillgänglighet till rätt information. H&M är ett multinationellt företag med ett mycket omfattande globalt hållbarhetsarbete vilket innebär lager på lager av fluff fluff.
Därför har jag valt att lyfta ut några framgångar där företaget får guldstjärna för sitt miljöarbete samtidigt som jag kritiserar det konkreta arbete som inte är i samklang med H&M:s visioner och mål. Rekommenderar läsning av rapporten om du är intresserad av en heltäckande redovisning.

Sammanfattning

H&M har ambitioner och visioner i världsklass som enklast kan sammanfattas som fullständig hållbarhet och socialt ansvar. Faktiskt implementeras många uppsatta mål i det tysta i en långt högre takt än man kan ana. Digitaliseringsteamet har uppenbart mycket att lära av sina hållbarhetskollegor.

På klimatsidan når företaget imponerande resultat. 47 procent minskade utsläpp jämfört med föregående år är riktigt starkt. Målet om förnybar energi har i praktiken nästan uppnåtts (96 procent). Också arbetet med att använda hållbar bomull i produkterna fortsätter i rätt riktning (43 procent).

Kemikalieanvändning och vattenhantering behöver konkretiseras i operativa och uppföljningsbara mål. Det finns tydliga och mycket specifika listor med gränsvärden men det är som utomstående lika svårt att avgöra hur den faktiska användningen ser ut som den utbredda diskussionen om vilken del av H&M:s verksamhet som rent ekonomiskt är närande respektive tärande.

Återvinningsarbetet lämnar som bekant mycket att göra. Skandalen känner vi till och H&M måste få styr på sitt miljöledningssystem för att säkerställa att samarbetspartners genomför verksamheten på ett hållbart sätt. Visionerna är samtidigt alldeles fantastiska och verkligt progressiva. Det finns ett långtgående kretsloppstänk. Hur detta ska omsättas i ekonomiskt mervärde är mindre tydligt och en stor utmaning. Klarar H&M detta har man förutsättningar att här skapa sig en unik global nisch.

H&M behöver framförallt bli bättre på att mer konsekvent kommunicera det hållbarhetsarbete man faktiskt gör. Med tanke på hur mycket H&M investerar i olika testkoncept just nu är det närmast ofattbart att man inte tillvaratar de enkla PR-vinster som kan nås endast genom att visa upp vad som redan görs. Många känner nog inte till detta och här finns outnyttjad potential att stärka varumärket. Att H&M minskar försäljningen i Tyskland som har kanske världens mest miljömedvetna konsumenter och inte tillvaratar att stärka sin miljöprofil där är som att missa en straff mot öppet mål.

Till sist finner man i hållbarhetsredovisningar ibland små indirekta glimtar av företagets ekonomiska verksamhet. En sådan är att klimatpåverkan för kategorin som inkluderar flygresor fördubblades  2016. Det antyder ökade investeringskostnader för nya länder och koncept. Därför finner vi här en liten sublim antydan om att far och son kan ha rätt i att H&M har tagit stora investeringskostnader.

H&M har frikopplat sina utsläpp från företagets ekonomiska tillväxt

Är man elak kan detta förstås bero på att miljöarbetet är bättre än företagets tillväxtarbete

Detaljerad läsning visar dock att klimatpåverkan faktiskt minskar även frikopplat från försäljningen  

Återvinningsskandalen

Det går inte att kommentera H&M:s hållbarhetsarbete utan att ta upp skandalen att kläder avsedda för återvinning istället bränns upp (länk).  Jag vill inte göra ett heltäckande inlägg om detta eftersom det redan finns mycket information i medier. Nöjer mig med att konstatera två viktiga frågor:

Har H&M inte etablerade rutiner för att följa upp underleverantörers och kontraktörers efterlevnad?

I någon mån kan jag förstå att H&M inte kan detaljstyra sina samarbetspartners verksamhet. H&M är dock inte vilket företag som helst utan har sedan decennier tillbaka har haft CSR-relaterade incidenter. Redan när jag gick i grundskolan dök då och då upp skandaler om arbetsvillkor och kemikalieanvändning i H&M:s fabriker i utvecklingsländer. Där förefaller H&M idag ta ett större ansvar än branschen som helhet idag. Det jag finner mest anmärkningsvärt är därför istället att H&M om några redan bör ha etablerade kontrollmekanismer för att hålla koll på att underleverantörer och kontraktörers efterlevnad är i linje med H&M:s krav. Kan man upprätthålla detta i utvecklingsländer bör system finnas på plats för att snabbt och professionellt hantera brister i Danmark och Sverige där det med enkelhet finns möjlighet för personal från huvudkontoret att besöka anläggningarna. Detta är vad jag finner mest oroande med återvinningsskandalen. I nästa hållbarhetsrapport förväntar jag mig en tydlig redogörelse av hur H&M:s miljöledningsarbete avser säkerställa efterlevnad.

Har H&M inte koll på kemikalieinnehåll i sina produkter?

Eller som miljöminister Karolina Skog uttryckte det: "varför är det så höga halter kemikalier i produkten att de inte kan säljas?" Här tror jag dock att mediestormen överdriver riskerna utifrån enskilda incidenter. H&M har lovat att senast 2020 upphöra med att bränna kläder som innehåller farliga kemikalier. Mest relevant blir därför att följa upp det målet. Som miljöministern påpekar är den stora trovärdighetsfrågan för H&M varför de ens från första början har såpass höga halter farliga kemikalier i sina produkter? Detta blir en viktig frågeställning i min fortsatta analys.

Klimat och utsläpp av växthusgaser

Målsättningen är att vara klimatpositiva i hela värdekedjan senast 2040. Något som är en aning inkonsekvent är att H&M samtidigt ska vara klimatneutrala i delar av produktionskedjan senast 2030. Nu kan detta förvisso ses som ett delmål på vägen då klimatneutral för den som inte är bevandrad i miljölingo innebär att man inte har några nettoutsläpp av klimatpåverkande växthusgaser. Klimatpositiv däremot innebär att man tar det ett steg till och bidrar med en positiv nettoeffekt som kompenserar andra aktörers utsläpp. Hur detta beräknas är en alltför detaljerad övning för detta inlägg. H&M implicerar att man i någon utsträckning använder sig av klimatkompensering. Det verkar bland annat som att man investerar i förnybar energi också externt. Jag har inte hittat detaljer om detta. H&M skriver att man avser vara ett klimatföredöme och därför planerar att publicera en ingående rapport om klimatpåverkan. Den väntar jag med spänning på men intill dess får jag helt enkelt lita på att uppgifterna stämmer. H&M är också på klimatområdet lite vaga kring detaljerna precis som i sin finansiella rapportering. I rapporten kan den intresserade dock läsa om olika sektorers och leds klimatpåverkan. Föga förvånande står själva produktionen för ungefär hälften.

Imponerande!

Att minska klimatpåverkan uttryckt i koldioxidekvivalenter med 47 procent jämfört med föregående år är ett mycket starkt resultat i ett etablerat företag. Guldstjärna!

 Klimatpåverkan minskar även frikopplat från försäljningsvolym

Något som också imponerar på mig är att H&M faktiskt mäter klimatpåverkan relativt försäljningsvolymen. Detta är inte minst viktigt för att få bekräftat att klimatpåverkan inte minskar på grund av den minskande försäljningstillväxten.

 

 Mer flygresor till nya exotiska marknader?

Kan vi rent av identifiera ökade investeringskostnader här?

En rätt spännande sak som hållbarhetsredovisningar kan skvallra om är företagets flygresande. Just flygresandet har en mycket hög klimatpåverkan varför det är rimligt att anta att detta är grundorsaken till att denna underkategori av växthusgasutsläppen har dubblerats under året. Kan det vara så att H&M:s resor till nya lite mer exotiska marknader har ökat under 2016? Ni som läser detta inlägg främst med klassiskt ekonomiska glasögon kan här hitta en liten pärla som skvallrar om att H&M också kan ha haft stora investeringskostnader i anslutning till sin expansion på nya marknader och lansering av nya koncept. Kanske finner vi här en liten indikation på att H&M trots allt tar stora investeringskostnader nu med tanke på att energi- och miljöpåverkan sammantaget minskar?

Till sist är H&M medlem i WWF:s Climate Savers Program (länk). Bland mina andra portföljinnehav i samma program märks Coca Cola, J&J och P&G.

Ekologisk bomull och återvinning

 Bara 14,5% av bomullen är verkligen ekologisk

43 procent hållbar bomull i produkterna är bra. Målet är att endast använda ekologisk bomull 2020. Det är ambitiöst och skulle innebära att minst 60 procent ekologisk bomull bör ha uppnåtts i nästa års hållbarhetsrapport. H&M är också världens näst största användare av ekologisk bomull. Detta är kanske inte så konstigt som en av världens största klädaktörer men ändå ett kvitto på att man är på rätt väg. Samtidigt är det något vilseledande av H&M då den faktiska andelen ekologisk bomull bara är 14,5 procent. I sammanfattningen inkluderar man också "bättre bomull" som förvisso är långt mer miljövänlig än branschen i stort men inte ekologisk i strikt mening.

 eller hur?

 

Återvinningsskandalen har nämnts ovan. Det är uppenbart H&M:s största utmaning när det gäller förtroende för sitt hållbarhetsarbete. Målet är att produkterna ska vara antingen producerade i hållbart eller återvinningsbart material senast 2030. Andelen var i senaste rapporten 26 procent. Detta skvallrar tyvärr om att återvinningsproblemen kan vara betydande då jag misstänker att också den höga andelen ekologisk bomull räknas in här. Hittar längre in i rapporten mycket riktigt att andelen återvunna kläder endast är 0,7 procent, vilket dock är dubbelt så många som för tre år sedan.

Hur som helst är målsättningen för återvinningsbara kläder att 25 000 ton ska återinsamlas i butiker årligen senast 2020. Under 2016 var andelen 16 000 ton. Med skandalen i beaktande tror jag att H&M får svårt att nå det här målet och dessa siffror var alltså föregående år. Det blir självklart intressant att följa upp om skandalen har påverkat insamlingen eller om trenden fortsätter.

Mitt största frågetecken är hur H&M kapitaliserar på återvinningen? H&M talar om vagga till vagga-visioner vilket rätt implementerat skulle innebära att du kan lämna in H&M-plagg som används till nya H&M-plagg. Visionen finns där, insamlingssystemet likaså redan i 71 procent av butikerna men kan man omvandla de insamlade kläderna till nya produkter på ett marknadsekonomiskt lönsamt sätt?

Det framgår att H&M samarbetar med bl.a. I:CO (länk) på detta område men mer precis vad H&M:s vinst i samarbetet är bortom anseende är lika diffust som vad I:CO konkret gör i nästa led bortom att avsikten är återvinning till nya produkter.

 Blomma gjord av återvunna produkter. 

Kostar mer än det smakar?

Det kan finnas stor potential i hållbar materialåtervinning. H&M får ju råvaran praktiskt taget gratis och utmaningen är att identifiera system för att få lönsamhet i storskalig nyproduktion. Ett ambitiöst mål är uppsatt att uppnå någon sorts cirkularitet kring detta 2025. Utbildning av personal är genomförd. Resultaten lyser ännu med sin frånvaro och detta är en stor utmaning. Klarar H&M av den har de dock ett koncept som de kan få en helt unik global nisch i. En frågeställning är dock hur H&M ska förena konceptet med butiksstängning och onlineplattform. Här behövs ett helhetstänk för det måste vara lätt att samla in kläder också för dem som köpt online utan närhet till butik.

En häftig detalj som skvallrar om företagets skala för påverkan är att H&M använde polyester från 180 000 miljoner PET-flaskor. Näst störst i världen!

När det gäller ansvarsfull djurhållning har H&M vision att alla produkter ska vara fullt spårbara och att djur ska hanteras på ett etiskt sätt (något förenklat). När det gäller fjädrar är H&M redan 100 procent RDS-certifierade men när det gäller ullprodukter finns mer att göra. Förvisso har har alla större ullproducenter informerats (motsvarande 70 procent av ullproduktionen) men endast 25 procent har ännu hunnit fullfölja RWS-certifiering. Arbete pågår och behöver följas upp.

Kemikalieanvändning

Som indikerat i inledningen är kemikalieanvändning en uppenbar utmaning för H&M. Detta blir också tydligt i rapporten som publicerades före återvinningsskandalen.

Målsättningen är att uppnå nollutsläpp av skadliga kemikalier 2020. Både åtgärder och resultat indikerar dock att målsättningen inte verkar ha operationaliserats på ett tillräckligt konkret sätt. Därför kommer skandalen inte som en överraskning. Kemikalier är ett komplext område som kräver särskild expertis i flera led. Paradoxalt nog har H&M en väldigt detaljerad kemikalieredovisning med mycket tydliga gränsvärden (länk) men den konkretiseras underligt nog inte i hållbarhetsredovisningen. Gapet finns alltså någonstans i genomförandet mellan den övergripande visionen och detaljerade specifikationer. Förvisso är det förståeligt att H&M inte listar mål för varje enskild kemikalie i rapporten men resultatet blir att det nästan är lika svårt att avgöra H&M:s faktiska kemikalieanvändning som de mer välkända diskussionerna om öppenhet kring vilken del av verksamheten som är närande och vilken som är tärande. Ökad transparens här skulle gynna H&M:s trovärdighet, inte minst mot bakgrund av all medial kritik på området.

Företaget har använd Green Screen Chemicals för att utbilda sina anställda, även i produktionsländer. Intentionen är att identifiera skadliga kemikalier liksom alternativ som kan ersätta dem.

Tillsammans med företaget Veritas har man tagit fram utsläppsmätningssystemet E cube/BVE som man får förmoda ska mäta kemikaliepåverkan i produkter. Några samarbetspartners har tagit del av denna utbildning.

Greenpeace har tilldelat H&M en "avantgarderanking" i sitt detoxprogram.

H&M skriver också, kanske dock inte så uttryckligt som jag gör här, att de har bedrivit lobbyism i EU:s offentliga konsultationer för att begränsa användning av skadliga kemikalier.

Vi får väl gissa att kemikalier kommer få större fokus i vårens hållbarhetsrapport? Vad jag vill se är därför konkreta mål för kemikaliepåverkan. H&M skulle kunna identifiera några miljöfarliga kemikalier, redovisa halter i produkter idag och när dessa ska fasas ut. Det må vara tekniskt men H&M skulle ha allt att vinna på ökad transparens här. En kvalificerad gissning är att H&M kommer få svårt att uppnå sitt övergripande mål i tid helt enkelt till följd av bristande konkretisering.

Vatten

Vattenanvändning är närbesläktat med kemikalieanvändning. Här bör man kunna förvänta sig ett bra track-record från H&M eftersom företaget har arbetat längre med dessa frågor än klimat och förnybar energi. Därför blir jag något förvånad över att övergripande mål saknar motsvarande konkretiseringsgrad. All vattenanvändning ska vara ansvarsfull och effektiv 2020 men vad betyder det och var står man idag i företagets och samarbetspartners verksamhet som helhet?

 Någonstans halvvägs avseende jeansproduktionens vattenpåverkan?

Vad som framgår är bland annat att avancerad teknik används för att utvärdera jeansproduktions vattenpåverkan. Resultatet var att drygt hälften rankades på högsta nivån. Oklart dock om detta ska ses som ett bra första steg eller att man först nu kommit till skott med något man redan borde gjort?

82 procent av avloppsvattenanvändningen upplever fullständigt kraven enligt BSR:s definitioner. Än en gång går H&M genom en samarbetspartner utan att tydligt konkretisera målen. Ja, det är liksom kemikalier ett diffust och komplext område men för mig lyser det alltid röd flagg när man inte kan konkretisera mål utifrån globalt vedertagna mål.

Det finns också några konkreta och väl genomarbetade exempel som uppger att vattenanvändningen  har minskat väsentligt i områden med risk för vattenbrist de senaste åren. Detta är bra.

Något som jag gillar är den ökade andelen regnvatten vilket är miljövänligt eftersom man minskar risken för att urholka akvifer i grundvattnet på ett ohållbart sätt.

Mest positivt är dock en vattenbesparing på 2,3 miljoner kubikmeter tillsammans med samarbetspartners. Detta borde rimligen också innebära ekonomiska besparingar.

 H&M och FN:s hållbarhetsmål

I fluff fluff-delen gör H&M en fin koppling till FN:s hållbarhetsmål. Den följs i slutet av rapporten upp på ett mycket fint sätt. Här är ändå ett område där H&M med enkelhet torde kunna se och lära av Axfood. Det borde vara öppet mål att hitta ett sätt att beräkna hur det sjätte hållbarhetsmålet om vatten operationaliseras för just H&M:s avloppsvattenhantering (länk):

By 2030, improve water quality by reducing pollution, eliminating dumping and minimizing release of hazardous chemicals and materials, halving the proportion of untreated wastewater and substantially increasing recycling and safe reuse globally.

Det uppenbara delmålet är att sträva efter att allt avloppsvatten ska vara hållbart behandlat och därefter konkretisera ett mätbart delmål. Likaså för kemikalier ovan. Vad jag efterfrågar är helt enkelt att H&M också uttryckligen konkretiserar vilka resultat man bidrar med till måluppfyllelsen.

Förnybar energi och energieffektivisering

Målsättningen är att uteslutande använda förnybar energi. Efter en ökning med 23 procent jämfört med föregående år och en total andel förnybar energi på 96 procent uppnår H&M i praktiken nästan målet. Guldstjärna också här!

Det bör dock noteras att målet endast avser H&M:s egna verksamheter. Intressant för framtida vidareutveckling vore att också ställa krav på och hjälpa underleverantörer att uppnå samma mål.

Noterar också att H&M förefaller räkna in någon sorts klimatkompensering genom extern förnybar energi vilket gör det något mindre imponerande jämfört med Axfoods mer handgripliga investeringar.

När det gäller energieffektivisering finns ett lite undangömt mål om att H&M:s butiker som byggs 2030 ska vara 40 procent mer energieffektiva än de som byggs idag. Här finns ett spännande område för kostnadsbesparing. Men ska man tro Mr Market återstår att se hur många butiker som finns 2030.

Elförbrukningen (mätt i elintensitet per kvadratmeter) har minskat med 8 procent sedan basår 2007. Här finns en liten dold kostnadsbesparing.

H&M bedriver enligt rapporten även ett progressivt arbete för att hjälpa samarbetspartners och producenter att investera i förnybar energi och nå energieffektiv produktion.

Hemmasydd miljömärkning imponerar inte

H&M lyfter fram märkningen Clevercare. Miljömärkning låter ju bra men den här kände jag faktiskt inte till trots att jag kan branschen rätt bra. Så vad innebär då Clevercare? En lång rad råd till konsumenten om hur man kan hantera produkterna på ett miljövänligt sätt. Nu ska jag inte helt såga detta initiativ med fotknölarna för vi sparbloggare får här flera handfasta tips som också innebär sparade kronor. Gå därför gärna in på deras hemsida och läs (länk). Men jag har någonstans ändå en grundläggande förväntning om att miljömärkningar visar hur producenten efterlever krav.

Bilden ovan talar för sig själv...

Skrapar man lite bortom ytan framkommer det dessutom att H&M själva tillsammans med den internationella textilmärkningsorganisationen GINITEX har tagit fram Clevercare (länk). Oavsett om innehållet i sak är bra känns det väldigt 80-tal att skapa egna miljömärkningar för sina produkter. Detta är förvisso sekundärt när företaget gör så mycket bra i övrigt men ger ett något oseriöst intryck.

Samtidigt vill jag uppmärksamma på den långa rad samarbetspartners som nämns på sidan 65 i hållbarhetsrapporten. Några nämns redan i blogginlägget men inte alla.

Spretigt CSR-arbete

Mitt intryck av H&M:s CSR-arbete så som det kommuniceras är ganska spretigt. Ett exempel är att H&M har ett partnerskap med UNICEF till stöd för barn med funktionsnedsättningar (länk). UNICEF är en fin organisation som gör mycket bra för behövande barn men när det gäller privata företag ser jag helst att deras filantropi integreras med verksamheten. Att skänka barnkläder ur H&M:s utgående lager till UNHCR för att ge barn i flyktingläger skulle vara ett bra sådant exempel. Samtidigt är det ju så att H&M är ett familjeägt företag och om Stefan Persson genom sin välgörenhetsstiftelse vill bedriva filantropi bortom H&M:s verksamhet är det naturligtvis hedervärt och helt upp till honom.

Dold potential i vision om 100% cirkulära produkter

H&M har stora visioner om 100% cirkulära produkter. För den som inte är bekant med miljölingo är cirkulär ekonomi det senaste modeordet som i väsentligt betyder detsamma som grön ekonomi och mindre hajpade återvinningsekonomi. I praktiken innebär det att H&M vill vara hållbara och ha ett resursekonomiskt återvinningstänk i värdekedjan, alltså att produkter ska produceras på ett hållbart sätt och när de använts ska materialet kunna återanvändas på något sätt. Helt klart en lovvärd vision.

H&M har också nominerats till prestigefulla internationella utmärkelser genom World Economic Forum (länk) för sin vision och bidragit till rapporter (länk) om cirkulär ekonomi.

H&M lider i någon mån av nischtänk. Även om det finns en progressiv och ambitiös hållbarhetsvision som man faktiskt genomför i ett långt snabbare tempo än digitaliseringen framgår detta inte med tydlighet. Jag följer ändå H&M sedan ett tag tillbaka och jämförelsen med Axfood, där jag passivt löpande tar del av de små stegens CSR-arbete, är slående. H&M gör också detta men det kommuniceras för sällan genom företagens huvudsakliga kanaler vilket bidrar till att skandalerna etablerar bilden av H&M. Detta är synd för det finns mycket bra arbete som förtjänar att lyftas fram. Med tanke på hur mycket energi H&M har lagt på nya konceptbutiker och varumärken kan jag tycka att det är anmärkningsvärt att man inte bättre har tillvaratagit det öppna mål som miljöarbetet utgör. Kanske är man rädd för att påminna om återvinningsskandalen men att inte berätta vad man redan gör är slarvigt. Samtidigt kan konstateras att den marknad där H&M just nu kanske utvecklas sämst är Tyskland där många konsumenter är än mer miljömedvetna än i Sverige. H&M skulle ha allt att vinna på att tydligare kommunicera vad som görs. På H&M:s tyska hemsida får man själv gräva fram detta.

En annan fundering jag har är varför H&M inte arbetar mer med namn som har en hög trovärdighet inom hållbart mode som t.ex. Emma Watson eller Summer Rayne Oakes? H&M har ju uppenbarligen resurser att använda stora namn i sin reklam och det här är ett område där man nog bör göra det.

Som jag konstaterade inledningsvis finns ett gap mellan konsumenters syn på sig själva som hållbart medvetna och hur de faktiskt investerar. Ändå tror jag att H&M har goda förutsättningar att skapa sig en tydligare nisch i sitt premiumsegment för just hållbara kläder. Produkterna är ju dessutom billiga. H&M kan i kraft av stordriftsfördelar nå en särställning på marknaden för ekologiska kläder.

Om arbetares rättigheter och jämställdhet

I serien hållbara investeringar främst fokusera på den miljömässiga hållbarheten. CSR täcker som bekant långt mer än så när det gäller socialt ansvarstagande. Eftersom H&M har en historik av skandaler när det gäller arbetares villkor i textilindustrin går detta inte att bortse från. Ämnet utgör ofrånkomligen också merparten av CSR-rapporten. Jag har inte haft tid att analysera detta och hänvisar dig till att läsa H&M:s rapport och andra mer kritiska rapporter från granskningar i frågan.

Jag brukar inte heller skriva om jämställdhet men trevligt att H&M har 75 procent kvinnor anställda, dessutom 69 procent av de ledande positionerna. Kanske inte så konstigt i ett klädföretag men ändå.

Att följa upp

- Tydlighet om miljöledningssystem för att säkerställa underleverantörer/kontraktörers efterlevnad.
- Kemikalie och avloppsvattenhantering behöver konkretiseras för att kunna följas upp på ett tydligt sätt med konkreta resultatmål. Länkning till resultat avseende FN:s sjätte hållbarhetsmål vore snyggt.
- Har H&M börjat konkretisera resultat inom cirkulär ekonomi?
- Är minskad klimatpåverkan och ökad andel förnybar energi verkligen resultat av H&M:s egna verksamhet eller räknas externa effekter in? Fortsätter flygtransporterna öka?
- Uppnår H&M över 60 procent hållbar bomull i nästa hållbarhetsrapport för att med trovärdighet kunna röra sig mot målet om 100 procent ekologisk bomull 2020?
- Att ansvarsfull ullproduktion genomförs.
- Kommunikation bortom hållbarhetsrapporter om vad som redan görs.

Avslutningsvis kan konstateras att hållbarhetsarbetet gav mig en gnutta hopp om H&M:s framtid.