Oktoberutdelningen slutat på 1 676 kronor i år vilket är den lägsta nivån sedan 2017 där så lite som åtta aktier bidrar med utdelning. De totala utdelningarna har samtidigt passerat 80 000 kronor för helåret. Det är min bästa utdelningsnivå någonsin även om jag inte kommer nå utdelningsmålet om 100 000 kronor då några aktier har dragit in eller sänkt utdelningen samtidigt som jag har prioriterat köp på längre sikt.
Jag har äntligen mer eller mindre uppnått mitt långsiktiga mål om att sänka belåningsgraden med lägsta räntenivån. På kapitalförsäkringen har jag i skrivande stund inga lån, främst eftersom jag till följd av den svaga kronan tycker att det är onödigt att köpa utländska aktier just nu förutom norska aktier som jag bevakar lite. Även om jag får lön i utländsk valuta och det egentligen så sett inte spelar någon roll tycker jag att det finns nog att öka i på den svenska börsen nu när även kvalitetsbolag börjar värderas på rimligare nivåer. Investeringssparkontot är återigen nere på den lägsta räntenivån igen med en belåning på 2,1 procent. Egentligen hade jag kunnat bli helt skuldfri redan nu i oktober men då det finns en hel del intressanta tillfällen att öka i aktier har jag tyckt att det var fel tidpunkt och dessutom har jag inte gjort min månadsinsättning ännu för oktoberlönen. Räntan på under två procent understiger i regel nettoutdelningen för de flesta aktier jag köper just nu och så sett är det rationellt att ha en viss belåning. Huvudorsaken är att jag löste in TransAlta RES mot kontant ersättning vilket ju samtidigt innebär mer än 5 000 kronor i uteblivna utdelningar som är svåra att kompensera för då jag hade en brutalt fin yield on cost i trakterna 7-8 procent på mitt innehav. Medan jag funderar på hur jag ska ersätta dem med något likvärdigt nu när Avanza så gentilt nekar möjligheten att köpa andra kanadensiska fina utdelare så utnyttjar jag möjligheten att både minska belåningen och räntenivån samtidigt som jag även ökar i en rad aktier.
Då jag efter rätt många år utomlands vid det här laget kommer närmare och närmare dagen då man börjar titta på att bo i Sverige igen blir det i högre grad en faktor att ta hänsyn till. Jag har redan lagt det pusslet och har i praktiken realiserat ett av mina långsiktiga mål där så jag befinner mig i den bästa av världar där jag inte har behövt tumma på aktieportföljen utöver nämnda inlösen men ändå kan ha en bas jag är helnöjd med livet ut i Sverige. Det innebär i det kortare perspektivet dock att jag kommer få mindre utrymme att köpa aktier då jag får andra omkostnader än idag men det är ju i grunden ett scenario som jag har räknat på i åtta års tid och där utfallet ändå trots allt blev ett av de bättre jag hade vågat hoppas på. Därför har jag landat i en avvägning i hur jag ska förhålla mig till portföljen framöver där det blir lägre insättningar men ändå utrymme att låta portföljen växa genom återinvesterade utdelningar och just lägre men kontinuerliga insättningar. Just att jag har löst de andra bitarna och vet vilken utgiftsnivå jag har för min bas i tillvaron gör att jag i grunden redan har löst ännu en mycket viktig pusselbit i FIRE-kalkylen. Men jag planerar inte för en FIRE, tvärtom är det jag håller på med väldigt roligt och jag ser fram emot att köra på många år till. Men nu är de flesta förutsättningar för en FIRE på plats och det känns som en riktigt fin trygghet.
Är börsen billig då? Nej, jag tycker faktiskt inte det eftersom den också prisar in högre räntenivåer, mer ansträngda balansräkningar, högre råvaru- och fraktpriser, ofta högre personalkostnader och så vidare. Ett exempel som finns på min aktiva bevakningslista igen sedan ett par månader tillbaka är Kopparbergs. Jag har redan en stor position i aktien men ser att den kan komma ned på mer intressanta nivåer som inte har skådats sedan pandemikraschen, det är knappt tio procent kvar dit ned. Men jag tycker ändå inte att Kopparbergs är billig. Varför? Jo eftersom råvarukostnader har ökat och en rad andra faktorer sammantaget har bidragit till att marginalerna pressas och lönsamheten är lägre än normalt just nu. Men aktien är inte dyr och som värdecase finner jag den intressant även om jag vill ha mer riskpremie innan jag tar en ännu större andel. Jag resonerar ungefär som jag gjorde när jag ökade i Cloetta - råvarupriser må pressa marginaler och lönsamhet just nu samtidigt som balansräkningen ansträngs då lån kostar mer och valutaeffekter är ofördelaktiga. Men om man har ett värdeinvesteringsperspektiv som är långsiktigt (som i lägg undan telefonen ett halvår, titta in till nästa årsrapport och upprepa samma procedur - få investerar så nuförtiden med dagens gamification) med vilket jag menar köp och behåll allt annat lika så tror jag ändå att man får en god nog utveckling under tiden. I ordet värdeinvestering är också inbegripet att jag inte förväntar mig att slå index med dessa investeringar utan helt enkelt bara tror att jag kan räkna hem 5-6 procent i rena utdelningar redan före framtida utdelningstillväxt samtidigt som det finns viss riskmarginal.
En aktie jag har ökat mitt innehav med femtio procent i under oktober är Wallenstam. Jag ser dem som fastighetsbranschens Handelsbanken - branschens uttalat defensiva och långsiktiga innehav med en VD som genom mycken klokskap har ridit ut värre finans- och fastighetskrascher än vad vi åtminstone hittills ser. Jag lyssnade på en intervju med Hans Wallenstam och även den senaste rapporten och det långsiktiga tänket gillas skarpt. Kloka investeringar i bra lägen vilket ofta innebär lägre risk (ja, det är i Göteborg och det gillas!). Det som vägde över till beslutet att öka var dock bemyndigandet om aktieåterköp på uppemot 10 procent. Det är ett styrkebesked att företaget så att säga minskar sin skuldsättning genom att återköpa aktier. Nu har Hans Wallenstam uttryckligen sagt att de inte prioriterar utdelning men av samma skäl som jag ökade rejält i Castellum i anslutning till Roger Akelius härjningar där gillas det här skarpt. För ett aktieåterköp på tio procent innebär att den disponibla vinsten per aktie i princip bör öka med tio procent då den delas ut över färre aktier. Det innebär att det på lång sikt så småningom kommer finnas utrymme till fina utdelningar för den tålmodige (återigen, lägg undan telefonen och kolla nästa årsrapport). Intill dess misstänker jag att man har planer på att försöka utnyttja sin relativt stabila marknadsposition till att göra förvärv när mindre nogräknade konkurrenter får det svettigt och tvingas sälja. Det bör tilläggas att Wallenstam till skillnad från många fastighetsbolag har mycket av sin finansiering genom traditionella långsiktiga bankrelationer snarare än optioner och liknande. Det gör dem i princip mindre känsliga då det här är relationer som har upparbetats under mer än fyra decennier där banken har en bra insyn. Wallenstam har ett uttalat mål om att på sikt nå en värdering runt 100 kronor per aktie vilket jag också tror är rimligt (nej, inte nästa vecka eller nästa gång du känner att du måste kolla mobilen utan på flera års sikt men det är en uppsida som är stor nog att den är värd att vänta på även om det skulle dröja till närmare 2030 innan den realiseras). Aktien handlades vid köptillfället till under 75 procent av eget kapital vilket är en hygglig säkerhetsmarginal för ett defensivt fastighetsbolag om än inte fullt på Grahams idag rätt utopiska nivåer.
En liten kul grej med ökningen i Wallenstam är att den putsar till det här sämre än väntade utdelningsåret med ytterligare ett par hundralappar då jag får med novemberutdelningen. Egentligen hade jag tänkt öka i Nyfosa men jag har skrämts av deras höga skuldsättning och räntekänslighet. Nu sprattlade aktien till efter rapporten då de har stärkt balansräkningen men de har också minskat sina potentiella intäkter genom försäljningar för att uppnå detta. Därför var jag inte fullt övertygad och avvaktar alltjämt.
Jag passade också på att öka i Investor. Är Investor billig just nu? Nej. Är Investor någonsin billig? Njae knappt ens under pandemibotten. Är det ett rimligt nog läga att öka lite försiktigt under tvåhundralappen? Ja det tyckte jag absolut. Det är länge sedan jag ökade i Investor och nu är första gången på ett år som jag tyckte att man fick ett bra nog pris. Ökar mest för att bibehålla en relativ portföljandel sedan får vi se hur marknaden utvecklas framöver. I Cloetta har jag fortsatt öka av samma skäl som föregående månad. Nu har jag en stor position där och är rätt nöjd. Har ökat i Profoto där jag testar att köpa aktier som kombinerar utdelning med utdelningstillväxt. Det blev också en dito ökning i EVO. Jag har aldrig hört till företagets fanboys mycket eftersom jag egentligen inte gillar att investera i den sektorn. Men jag tog mig tiden att läsa kvartalsrapporten och lyssna på VD-presentationen och landade i slutsatsen att företaget värderas till en rimlig värdering sett till innevarande vinstnivå och en lockande värdering sett till rimliga förväntningar om vinsttillväxt. Jag brukar fylla på när aktien handlas under tusenlappen och så också denna gång. Har ingen ambition att EVO ska vara ett stort innehav utan tänker mer en halv procent av portföljen eller så. Men företaget är redan nu på en nivå där man kan prata om kommande utdelning i linje med min ursprungliga filosofi om minst tre procent. Jag tror att tillväxten kommer mattas av och normaliseras och har inge några stora förväntningar där men att öka till rimliga värderingar, varför inte?
Och ja, det har stått ett kraftverk i Uddevalla hamn ett par veckor där det nu finns en båt bokad till Vestmanna hamn på Färöarna från just Uddevalla. Ja vad kan det vara som ska fraktas just dit egentligen med tanke på att Torshavn är den stora importhamnen på Färöarna? Noterar att danska sjöfartsverket har lagt ut en notis om arbete i just Vestmannasund i november månad. Spännande veckor framöver - äntligen!