Serneke säljer Säve Flygplats till Castellum för 1,1 miljarder kronor (länk). Castellum har kommenterat mer ingående i ett pressmeddelande (länk).
I det finstilta framgår dock att Serneke erhöll 750 miljoner igår och den resterande betalningen erhåller företaget först 2030. Serneke hävdar samtidigt också att tilläggsköpeskillingar om upp till högst 1 miljard kronor tillkommer under förutsättning att alla fastigheter blir bebyggda och beroende av hur bygglov och detaljplaner faller ut förutsatt att detta sker före 2030.
Som Castellumaktieägare är jag glad att de kommer över ett så fint utvecklingsprojekt. Att de i princip betalar från kassa visar på ett verkligt styrkebesked. En tydlig lärdom om varför man ska äga företag med stabila finanser, inte minst nu när vi närmar oss nästa lågkonjunktur. Castellum beräknar en uthyrningsgrad på 79 procent vilket får anses högt i den typen av projekt och säkert lär stiga om det realiseras. Helt klart en fin långsiktig intjäningspotential för flera decennier framöver.
Som Sernekeaktieägare tycker jag därför att det är synd att de gör sig av med ett av sina två guldägg. Nu är det framförallt Karlastaden som kan generera de stora intäkterna bortom de många mindre projekten. Det visar samtidigt klokskap att ledningen inte tar några risker i det kritiska skedet för Karlatornetprojektet och tar det säkra före det osäkra. Det är en fin affär som ger företaget en helt annan trygghet de kommande åren. Med den större kassan och stabila orderboken sedan tidigare borde man nu kunna ta sig igenom de 2-3 åren intill dess att Karlatornet närmar sig slutförande.
Serneke kommer samtidigt bli föredragen partner vilket i utgångspunkt ska innebära att de ges uppdrag som utvecklare och entreprenör när Castellum realiserar projektet. Däri torde flera betydande framtida orders finnas på längre sikt. Serneke har dock kvar saneringsansvar för området. Tillsammans med tilläggsköpeskillingarna finns därför fortfarande en betydande intäktspotential de kommande tolv åren från Säveprojektet.
Inför den fjärde kvartalsrapporten och årsrapporten som publiceras den 6 februari har Serneke redan gått ut med att man kommer kunna räkna hem en vinst om 275 miljoner kronor för det fjärde kvartalet som konsekvens av försäljningen. Det kan jämföras med drygt en femtedel av vad Serneke brukar ha i intäkter under sommarmånadskvartalet. Det är alltså en väsentlig intäkt som kommer garantera en stabil kvartalsrapport men inte ensam säkra ett toppenresultat. Serneke har under den gångna månaden gått ut med fyra nya orders värda 239 miljoner kronor totalt som kommer bokföras på samma kvartal. Det innebär att vi utifrån känd information kan räkna in minst 514 miljoner kronor för det fjärde kvartalet.
Det framgår också att Serneke har redovisat orealiserade värdeförändringar av fastigheterna i Säve som har bokförts till 52 miljoner totalt de tre tidigare kvartalen i år. Historiskt uppgår bokförda värdeförändringar till 427 miljoner kronor.
Detta torde med all säkerhet innebära att Serneke kan bibehålla sin utdelning om 4 kronor per aktie också i år. Det skulle innebära att mitt Sernekeinnehav överträffar mina utdelningsmål om 4,25 procent, något jag verkligen inte hade räknat med när jag tecknade aktien vid börsnoteringen. Kanske kommer Serneke nu också ta över som huvudsponsor för IFK Göteborg.
Sernekeaktien steg med cirka 11 procent under fredagen på beskedet. Castellumaktien är redan högt värderad och hade en blygsam uppgång omkring en halv procent. I Serneke har jag nu det innehav jag vill ha på lång sikt med ett tusental aktier. I Castellum har jag det innehav jag vill ha på ett års sikt men kommer garanterat öka när nästa tillfälle uppstår. Som vanligt ska inlägget inte ses som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys!
Av kuriosa undrar jag till sist om Sernekes planer på ett evenemangsstråk med aktiviteter såsom ett äventyrsbad och en STCC-bana kommer att förverkligas under Castellums ägarskap?
God Jul!
lördag 22 december 2018
fredag 21 december 2018
Några tankar om dyster rapport från MQ
MQ har i veckan publicerat sin senaste kvartalsrapport (länk) och årsredovisning (länk).
Omsättningen är fortfarande förhållandevis hög men resultatet är direkt uselt. Åtgärderna är fortsatt fokus på e-handelsplattformen och större tydlighet i sortimentserbjudandet med mer fokus på varumärkesurval. Ett strukturellt åtgärdsprogram som bättre tillvaratar synergier låter klokt, inte minst en gemensam lagerlösning för MQ och Joy. Kontentan blir ändå att det är svårt att som utomstående lekman avgöra om det kommer hjälpa eller inte.
Så här i juletider nöjer jag mig med att länka till rapporterna. Det jag tycker är mest intressant är mitt förhållningssätt till MQ. Tanken med MQ var att det skulle vara ett kortsiktigt komplement på ungefär 1 procent av portföljen som på fem års sikt skulle öka genomsnittlig direktavkastning och samtidigt ge lite mer utdelning i början av året då MQ brukar dela ut. Jag hade därefter övervägt att sälja aktien och har tidigare frågat mig vad den tillför egentligen.
Man kan konstatera att denna målsättning misslyckats. Aktien delar inte ut alls kommande år och vinsten har minskat dramatiskt. Lärdomen är tydlig: det finns inget mervärde i att ta in osäkra aktier för att krydda utdelningen på kort till medellång sikt. Nu när portföljen passerat första miljonen är det bättre att bygga långsiktigt. Jag funderar därför snarast på om jag ska plocka ut ett par andra aktier med lite högre risk men det hänger mer ihop med min livssituation kommande året och hur aktivt jag bedömer att jag kan följa börsen från vecka till vecka.
Samtidigt har jag också valt att behålla i MQ som ett turn around-case tidigare då jag har bedömt att aktien handlas till nivåer som hade företaget redan gått i konkurs. Skulle MQ börja dela ut i trakterna bortåt 1 krona per aktie så är det en direktavkastning på 9-10 procent. Jag har samtidigt svårt att jag över 10 kronor per aktie skulle vara beredd att öka igen utan tydliga tecken på att trenden är bruten. Och då jag inte tror på någon tillväxt att tala om landar jag ändå någonstans i att det handlar om jag ska rycka av plåstret direkt eller ge såret lite tid att läka för att göra det mindre smärtsamt.
Det som gör att jag ändå behåller är att omsättningen trots allt fortsatt är hög. Det skvallrar om att det finns utrymme för bättre resultat kommande år. Jag tror därför att det inte är osannolikt att jag kommer kunna sälja aktien dyrare i framtiden än idag. Då återstår bara frågan om jag behöver pengarna eller inte. Just nu är portföljen belånad vilket i sig skulle vara ett skäl att sälja av MQ men jag har fortfarande låneutrymme nog att det inte är direkt nödvändigt.
Jag är uppriktigt oroad över framtidsutsikterna men vill ändå se vad ledningen gör nu när man håller inne utdelningen 2019. Utifrån resultat per aktie på 1,17 kronor finns ändå förutsättningar för att de nästa år ska kunna dela ut 1 krona per aktie igen om de åtgärder som görs bär frukt. I så fall är min investering i MQ som helhet faktiskt försvarbar vilket ju var mitt utgångscase. Samtidigt måste i så fall resultaten från de senaste kvartalen vändas. Q1-rapporten visade på en minskning med två tredjedelar jämfört med föregående år. Fortsätter den trenden är det lika bra att bita i det sura äpplet och dumpa innehavet men jag vill ge det ett par rapporter först. En viktig lärdom har det varit oavsett.
Omsättningen är fortfarande förhållandevis hög men resultatet är direkt uselt. Åtgärderna är fortsatt fokus på e-handelsplattformen och större tydlighet i sortimentserbjudandet med mer fokus på varumärkesurval. Ett strukturellt åtgärdsprogram som bättre tillvaratar synergier låter klokt, inte minst en gemensam lagerlösning för MQ och Joy. Kontentan blir ändå att det är svårt att som utomstående lekman avgöra om det kommer hjälpa eller inte.
Så här i juletider nöjer jag mig med att länka till rapporterna. Det jag tycker är mest intressant är mitt förhållningssätt till MQ. Tanken med MQ var att det skulle vara ett kortsiktigt komplement på ungefär 1 procent av portföljen som på fem års sikt skulle öka genomsnittlig direktavkastning och samtidigt ge lite mer utdelning i början av året då MQ brukar dela ut. Jag hade därefter övervägt att sälja aktien och har tidigare frågat mig vad den tillför egentligen.
Man kan konstatera att denna målsättning misslyckats. Aktien delar inte ut alls kommande år och vinsten har minskat dramatiskt. Lärdomen är tydlig: det finns inget mervärde i att ta in osäkra aktier för att krydda utdelningen på kort till medellång sikt. Nu när portföljen passerat första miljonen är det bättre att bygga långsiktigt. Jag funderar därför snarast på om jag ska plocka ut ett par andra aktier med lite högre risk men det hänger mer ihop med min livssituation kommande året och hur aktivt jag bedömer att jag kan följa börsen från vecka till vecka.
Samtidigt har jag också valt att behålla i MQ som ett turn around-case tidigare då jag har bedömt att aktien handlas till nivåer som hade företaget redan gått i konkurs. Skulle MQ börja dela ut i trakterna bortåt 1 krona per aktie så är det en direktavkastning på 9-10 procent. Jag har samtidigt svårt att jag över 10 kronor per aktie skulle vara beredd att öka igen utan tydliga tecken på att trenden är bruten. Och då jag inte tror på någon tillväxt att tala om landar jag ändå någonstans i att det handlar om jag ska rycka av plåstret direkt eller ge såret lite tid att läka för att göra det mindre smärtsamt.
Det som gör att jag ändå behåller är att omsättningen trots allt fortsatt är hög. Det skvallrar om att det finns utrymme för bättre resultat kommande år. Jag tror därför att det inte är osannolikt att jag kommer kunna sälja aktien dyrare i framtiden än idag. Då återstår bara frågan om jag behöver pengarna eller inte. Just nu är portföljen belånad vilket i sig skulle vara ett skäl att sälja av MQ men jag har fortfarande låneutrymme nog att det inte är direkt nödvändigt.
Jag är uppriktigt oroad över framtidsutsikterna men vill ändå se vad ledningen gör nu när man håller inne utdelningen 2019. Utifrån resultat per aktie på 1,17 kronor finns ändå förutsättningar för att de nästa år ska kunna dela ut 1 krona per aktie igen om de åtgärder som görs bär frukt. I så fall är min investering i MQ som helhet faktiskt försvarbar vilket ju var mitt utgångscase. Samtidigt måste i så fall resultaten från de senaste kvartalen vändas. Q1-rapporten visade på en minskning med två tredjedelar jämfört med föregående år. Fortsätter den trenden är det lika bra att bita i det sura äpplet och dumpa innehavet men jag vill ge det ett par rapporter först. En viktig lärdom har det varit oavsett.
torsdag 20 december 2018
Analys beställd av Minesto värderar aktien till 9,10-14,50 kronor
Västra Hamnen Corporate Finance presenterade igår en genomarbetad och läsvärd analys av Minesto (länk). Så här i jultider ska jag också erkänna att jag inte har
gjort någon djupdykning i analysen utan mest läst den mot bakgrund av
att jag följt Minesto i ett par år. Läs därför igenom och bilda dig en egen uppfattning. Jag tycker att det är intressant att
de specificerar en värdering om 9,10-14,50 kronor per aktie. Det
sammanfaller ganska väl med mina tidigare blogginlägg baserade på en
tidigare analys (se fliken Minesto).
OBS! Västra Hamnen Corporate Finance analys är beställd av Minesto. Jag äger själv aktier i Minesto och har ökat den senaste tiden. Även om jag alltid eftersträvar objektivitet och förutsätter att Västra Hamnen Corporate Finance gör detsamma bör du som läsare vara medveten om detta. Gör alltid din egen analys. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning. Det ska endast ses som en uppföljning av en aktie jag har ägt sedan börsnoteringen och regelbundet skriver om.
Analysen visar också indirekt att risken är hög men uppsidan stor om Minesto lyckas utveckla tekniken. Ett P/E på 111 på estimerad vinst 2021 är mycket högt och likaså P/E på 27,5 på estimerad vinst 2022. Estimaten om vinst 2026 ger dock ett mycket mer aptitligt P/E 2026 men då ska förstås mycket gå rätt på vägen. Resonemanget om potentiell vinsttillväxt är intressant där Västra Hamnen CF beräknar 7 procent per år mellan 2030-2040. Skulle det infrias kan aktien inte ses som dyr men då ska först kommersialiseringen lyckas och det är femton år fram i tiden. Det jag gillar med analysen är att den så svart på vitt visar hur hög risken är men också uppsidan i den här typen av aktier. Framtida kommersialisering är redan inprisad för de kommande åren men skulle den lyckas finns också en tydlig uppsida på längre sikt.
Intressant att notera är att man bedömer att märkeffekten ska utvecklas till 750 kW genom produktförbättringar av vingprofil och turbindesign. Detta var en nyhet för mig som tidigare endast läst om DG500-modellen med 500 kW. Att tala om DG750 är offensivt.
Jag tycker också att det är något offensivt att räkna med fyra orders på DG100-modellen under 2019. Min mer modesta gissning är att det nog kan ta ytterligare ett år eller två innan företaget börjar inbringa riktiga intäkter.
Uppdatering 21 december: Minesto informerade under fredagen om att man är i slutfasen av att ta in ytterligare planeringsmedel genom Wales regering. Aktien rusade 12 procent på nyheten.
OBS! Västra Hamnen Corporate Finance analys är beställd av Minesto. Jag äger själv aktier i Minesto och har ökat den senaste tiden. Även om jag alltid eftersträvar objektivitet och förutsätter att Västra Hamnen Corporate Finance gör detsamma bör du som läsare vara medveten om detta. Gör alltid din egen analys. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning. Det ska endast ses som en uppföljning av en aktie jag har ägt sedan börsnoteringen och regelbundet skriver om.
Analysen visar också indirekt att risken är hög men uppsidan stor om Minesto lyckas utveckla tekniken. Ett P/E på 111 på estimerad vinst 2021 är mycket högt och likaså P/E på 27,5 på estimerad vinst 2022. Estimaten om vinst 2026 ger dock ett mycket mer aptitligt P/E 2026 men då ska förstås mycket gå rätt på vägen. Resonemanget om potentiell vinsttillväxt är intressant där Västra Hamnen CF beräknar 7 procent per år mellan 2030-2040. Skulle det infrias kan aktien inte ses som dyr men då ska först kommersialiseringen lyckas och det är femton år fram i tiden. Det jag gillar med analysen är att den så svart på vitt visar hur hög risken är men också uppsidan i den här typen av aktier. Framtida kommersialisering är redan inprisad för de kommande åren men skulle den lyckas finns också en tydlig uppsida på längre sikt.
Intressant att notera är att man bedömer att märkeffekten ska utvecklas till 750 kW genom produktförbättringar av vingprofil och turbindesign. Detta var en nyhet för mig som tidigare endast läst om DG500-modellen med 500 kW. Att tala om DG750 är offensivt.
Jag tycker också att det är något offensivt att räkna med fyra orders på DG100-modellen under 2019. Min mer modesta gissning är att det nog kan ta ytterligare ett år eller två innan företaget börjar inbringa riktiga intäkter.
Uppdatering 21 december: Minesto informerade under fredagen om att man är i slutfasen av att ta in ytterligare planeringsmedel genom Wales regering. Aktien rusade 12 procent på nyheten.
söndag 16 december 2018
Förändringar om aktier som ingår i superlånet kan påverka din ränta
Avanza har förändrat de aktier som ligger till grund för superlånet. Grundprincipen är som bekant att du kan belåna en andel av vissa av dina aktieinnehav för att köpa nya aktier med belåning. I princip ingår främst etablerade aktier som anses ha lägre risk och den listan har Avanza nu sett över. Det innebär att din lånränta kan förändras ifall flera aktier som ligger till grund för lånet utgår varför ditt låneutrymme minskar.
Jag tycker det är synd att Avanza ger oss knappt två veckor att få information om förändringen. Förstår att det finns någon sorts värderingsmodell i grunden men det inger inte förtroende när även några förhållandevis stabila företag åker ur samtidigt som vi närmar oss en eventuell räntehöjning.
Jag har fyra av de aktierna som utgår i portföljen: Clas Ohlson, Cloetta, Hemfosa och Inwido. I det första och sista fallet finns företagsspecifika utmaningar som motiverar att de plockas bort. Avseende Cloetta och Hemfosa har jag svårare att förstå det. Det är två stabila och defensiva aktier och i Hemfosas fall har man dessutom renodlat till mer samhällsfastigheter och mindre spekulation då den senare riskdelen flyttats till avknoppade Nyfosa. Därför har risken i Hemfosa snarast minskat.
Samtidigt har ett stort antal aktier tillkommit som grund för superlånet. Bland svenska aktier finns i min portfölj Ahlsell. Där har jag nu växlat över hela innehavet till ISK och sålt av det jag hade kvar i KF efter spekulationerna om att företaget åter köps ut från börsen. Det är en defensiv och fin aktie men jag funderar ändå lite på att passa på att sälja innehavet eftersom jag har belåning och andra aktier som har högre utdelning och bättre tillväxtmöjligheter. Samtidigt upplever jag att det finns viss uppsida i Ahlsell som gjort flera förvärv senaste året.
Där finns också en uppsjö nordiska, europeiska och amerikanska aktier vilket gör att basen för superlånet totalt sett utvidgas. Inga av de amerikanska eller nordiska aktierna finns i min portfölj men däremot tyska BASF och Siemens. Oklart varför EON inte får vara med.
Det kan vara klokt att gå igenom listan i lugn och ro under helgen för att kontrollera hur ditt superlån påverkas om du använder belåning. Du hittar listan på Avanzas hemsida som inloggad kund eller i bildbanken på deras twitter.
Jag tycker det är synd att Avanza ger oss knappt två veckor att få information om förändringen. Förstår att det finns någon sorts värderingsmodell i grunden men det inger inte förtroende när även några förhållandevis stabila företag åker ur samtidigt som vi närmar oss en eventuell räntehöjning.
Jag har fyra av de aktierna som utgår i portföljen: Clas Ohlson, Cloetta, Hemfosa och Inwido. I det första och sista fallet finns företagsspecifika utmaningar som motiverar att de plockas bort. Avseende Cloetta och Hemfosa har jag svårare att förstå det. Det är två stabila och defensiva aktier och i Hemfosas fall har man dessutom renodlat till mer samhällsfastigheter och mindre spekulation då den senare riskdelen flyttats till avknoppade Nyfosa. Därför har risken i Hemfosa snarast minskat.
Samtidigt har ett stort antal aktier tillkommit som grund för superlånet. Bland svenska aktier finns i min portfölj Ahlsell. Där har jag nu växlat över hela innehavet till ISK och sålt av det jag hade kvar i KF efter spekulationerna om att företaget åter köps ut från börsen. Det är en defensiv och fin aktie men jag funderar ändå lite på att passa på att sälja innehavet eftersom jag har belåning och andra aktier som har högre utdelning och bättre tillväxtmöjligheter. Samtidigt upplever jag att det finns viss uppsida i Ahlsell som gjort flera förvärv senaste året.
Där finns också en uppsjö nordiska, europeiska och amerikanska aktier vilket gör att basen för superlånet totalt sett utvidgas. Inga av de amerikanska eller nordiska aktierna finns i min portfölj men däremot tyska BASF och Siemens. Oklart varför EON inte får vara med.
Det kan vara klokt att gå igenom listan i lugn och ro under helgen för att kontrollera hur ditt superlån påverkas om du använder belåning. Du hittar listan på Avanzas hemsida som inloggad kund eller i bildbanken på deras twitter.
söndag 9 december 2018
Tankar kring eventuellt fortsatt börsnedgång
Den senaste tiden har jag ägnat en del energi åt att fundera över hur jag ska hantera en eventuell fortsatt börsnedgång. Min strategi är i utgångspunkt köp och behåll. Därför säljer jag inte aktier utifrån hur Mr Market agerar utan utifrån om fundamentala förändringar sker i företaget som ändrar mitt ursprungscase. Samtidigt har börsnedgången medfört möjligheter att med lite belåning öka långsiktigt mina kärninnehav. Det har i sin tur medfört att jag funderar över att sälja andra aktier för att öka i de aktier som utgör portföljens grundbult.
Flera aktier är dock inte väsentligt billigare än vad de var för en månad sedan vid första skovet av nedgången. Jag tänker på aktier som Axfood, Castellum, Holmen, Investor, J&J, Scandic Hotels. De handlas alla på helt klart trevliga nivåer men inte med någon väsentlig premie. Eftersom jag redan har en stor position i de flesta av dessa aktier blir det mest att jag fortsätter öka lite pö om pö men inväntar ytterligare nedgång om jag skulle använda ytterligare belåning. Man skulle kunna säga att jag i de flesta av dessa aktier redan har en så stor portföljandel som jag vill ha på minst ett par års sikt. Då vill jag kunna köpa till en sällsynt låg värdering om jag ska öka ytterligare med belåning. Annars kan jag ju lika gärna vänta ett par månader och köpa utan belåning med samma nettokostnad.
Just nu har jag 9 procents belåning vilket är rekord för min portfölj. Det beror till dels dock på att jag har skalat upp mitt innehav i Minesto varför belåning på ordinarie aktier är runt 5 procent. Det är hur som helst den högsta belåningen jag haft. Återkommande läsare vet att jag ogillar belåning och endast använder det för likvider snarare än som långsiktig hävstång.
Jag skulle känna mig bekväm med upp till 20 procents belåning. En viktig anledning som måste understrykas är att jag har kapital på ett sparkonto (avsett för kontantinsats till fastighetsköp när jag flyttar hem). Därför finns det ingen risk att jag inte kan betala av lånen om så skulle bli nödvändigt. Man bör inte köpa aktier med belåning om man inte med säkerhet har möjlighet att betala tillbaka (aktuella och tråkiga exempel finns ju senaste tiden på hur illa det kan gå).
Haken är dock att när låneräntan passerar över en procent blir jag mer skeptisk till om det är värt kostnaden och vill i så fall ha en högre riskpremie. Alltså behöver aktierna ned ytterligare något.
Belåning i sig har jag inget problem med. Med tanke på att många aktier delar ut under våren och just nu handlas rätt billigt tycker jag att det är rätt trevligt att handla mer just nu för att kanske knappt handla alls till sommaren. Dessutom kan jag låta utdelningarna beta av belåningen. Anledningen till att jag har minskat min skepsis till belåning är helt och hållet att räntan är såpass låg att de aktier jag köper kan räknas hem endast på nettoutdelning efter ränta. Annars vore risken väl hög.
Kopparbergs har jag ökat beskedligt i med belåning och skulle egentligen vela öka till 500 aktier men avvaktar lite för att inte dra på mig onödigt höga lån. Jag ser det, som jag tidigare resonerat om på bloggen, som att aktien först nu når rimliga nivåer. Kopparbergs har alltför länge handlats som om det vore en tillväxtaktie där utdelningen kommer öka med tvåsiffriga tal årligen. Det är kanske inte helt rimligt för ett moget och etablerat företag även om potentialen finns där på vissa nya marknader. Samtidigt är det förbluffande att det är först nu som marknaden på allvar har börjat kalkylera in Brexitaspekter i aktiekursen såsom risk för fallande pund. Detta samtidigt som företaget tack och lov själva har tagit höjd genom att ägna de två senaste åren till investeringar i sin brittiska verksamhet. Därför känner jag att det är ett ganska trevligt läge att öka. Aktien handlas till en direktavkastning omkring 4 procent vilket vare sig är bra eller dåligt. Det är dock inte osannolikt att de på ett par års sikt höjer till 6,50 kronor per aktie vilket skulle ge en direktavkastning över 4,3 procent. För ett defensivt innehav som Kopparbergs tycker jag därför att det är ett sällsamt trevligt läge att öka.
Jag börjar också titta på om jag ska positionera om risken i portföljen något. Det vill säga sälja av några mindre innehav som mest tar tid att följa för att minska belåningen. Det problematiska är att de aktier som är lättast att sälja är de som har gått bäst. Det är samtidigt just dessa man bör behålla. Det vore oklokt att sälja t.ex. Tomra trots liten portföljandel för jag kommer aldrig kunna köpa tillbaka aktien till ett lika bra pris i framtiden. Det vore lättast att dumpa t.ex. MQ och realisera förlusten. Samtidigt vill jag i de fallen invänta ytterligare fakta i nästa rapport för att ta ett mer välgrundat beslut. Istället funderar jag på att dumpa lite småinnehav. Alligator Bioscience är t.ex. en litet innehav som kommer ta tid att generera vinst. Jag överväger att dumpa ICA för att öka mer i Axfood istället.
Jag har landat i att avvakta ytterligare en vecka och kanske fatta beslutet kring årsskiftet. Anledningen hänger ihop med min livssituation där jag idag inte vet hur aktivt jag kommer kunna följa börsen om ett år. Skulle jag ha sämre tillgång till börsen på daglig basis kommer jag nog sälja helt enkelt eftersom det i sig ökar risken att jag behöver reagera för sent på oförutsedda händelser.
Flera aktier är dock inte väsentligt billigare än vad de var för en månad sedan vid första skovet av nedgången. Jag tänker på aktier som Axfood, Castellum, Holmen, Investor, J&J, Scandic Hotels. De handlas alla på helt klart trevliga nivåer men inte med någon väsentlig premie. Eftersom jag redan har en stor position i de flesta av dessa aktier blir det mest att jag fortsätter öka lite pö om pö men inväntar ytterligare nedgång om jag skulle använda ytterligare belåning. Man skulle kunna säga att jag i de flesta av dessa aktier redan har en så stor portföljandel som jag vill ha på minst ett par års sikt. Då vill jag kunna köpa till en sällsynt låg värdering om jag ska öka ytterligare med belåning. Annars kan jag ju lika gärna vänta ett par månader och köpa utan belåning med samma nettokostnad.
Just nu har jag 9 procents belåning vilket är rekord för min portfölj. Det beror till dels dock på att jag har skalat upp mitt innehav i Minesto varför belåning på ordinarie aktier är runt 5 procent. Det är hur som helst den högsta belåningen jag haft. Återkommande läsare vet att jag ogillar belåning och endast använder det för likvider snarare än som långsiktig hävstång.
Jag skulle känna mig bekväm med upp till 20 procents belåning. En viktig anledning som måste understrykas är att jag har kapital på ett sparkonto (avsett för kontantinsats till fastighetsköp när jag flyttar hem). Därför finns det ingen risk att jag inte kan betala av lånen om så skulle bli nödvändigt. Man bör inte köpa aktier med belåning om man inte med säkerhet har möjlighet att betala tillbaka (aktuella och tråkiga exempel finns ju senaste tiden på hur illa det kan gå).
Haken är dock att när låneräntan passerar över en procent blir jag mer skeptisk till om det är värt kostnaden och vill i så fall ha en högre riskpremie. Alltså behöver aktierna ned ytterligare något.
Belåning i sig har jag inget problem med. Med tanke på att många aktier delar ut under våren och just nu handlas rätt billigt tycker jag att det är rätt trevligt att handla mer just nu för att kanske knappt handla alls till sommaren. Dessutom kan jag låta utdelningarna beta av belåningen. Anledningen till att jag har minskat min skepsis till belåning är helt och hållet att räntan är såpass låg att de aktier jag köper kan räknas hem endast på nettoutdelning efter ränta. Annars vore risken väl hög.
Kopparbergs har jag ökat beskedligt i med belåning och skulle egentligen vela öka till 500 aktier men avvaktar lite för att inte dra på mig onödigt höga lån. Jag ser det, som jag tidigare resonerat om på bloggen, som att aktien först nu når rimliga nivåer. Kopparbergs har alltför länge handlats som om det vore en tillväxtaktie där utdelningen kommer öka med tvåsiffriga tal årligen. Det är kanske inte helt rimligt för ett moget och etablerat företag även om potentialen finns där på vissa nya marknader. Samtidigt är det förbluffande att det är först nu som marknaden på allvar har börjat kalkylera in Brexitaspekter i aktiekursen såsom risk för fallande pund. Detta samtidigt som företaget tack och lov själva har tagit höjd genom att ägna de två senaste åren till investeringar i sin brittiska verksamhet. Därför känner jag att det är ett ganska trevligt läge att öka. Aktien handlas till en direktavkastning omkring 4 procent vilket vare sig är bra eller dåligt. Det är dock inte osannolikt att de på ett par års sikt höjer till 6,50 kronor per aktie vilket skulle ge en direktavkastning över 4,3 procent. För ett defensivt innehav som Kopparbergs tycker jag därför att det är ett sällsamt trevligt läge att öka.
Jag börjar också titta på om jag ska positionera om risken i portföljen något. Det vill säga sälja av några mindre innehav som mest tar tid att följa för att minska belåningen. Det problematiska är att de aktier som är lättast att sälja är de som har gått bäst. Det är samtidigt just dessa man bör behålla. Det vore oklokt att sälja t.ex. Tomra trots liten portföljandel för jag kommer aldrig kunna köpa tillbaka aktien till ett lika bra pris i framtiden. Det vore lättast att dumpa t.ex. MQ och realisera förlusten. Samtidigt vill jag i de fallen invänta ytterligare fakta i nästa rapport för att ta ett mer välgrundat beslut. Istället funderar jag på att dumpa lite småinnehav. Alligator Bioscience är t.ex. en litet innehav som kommer ta tid att generera vinst. Jag överväger att dumpa ICA för att öka mer i Axfood istället.
Jag har landat i att avvakta ytterligare en vecka och kanske fatta beslutet kring årsskiftet. Anledningen hänger ihop med min livssituation där jag idag inte vet hur aktivt jag kommer kunna följa börsen om ett år. Skulle jag ha sämre tillgång till börsen på daglig basis kommer jag nog sälja helt enkelt eftersom det i sig ökar risken att jag behöver reagera för sent på oförutsedda händelser.
lördag 8 december 2018
Nordeaanalys beställd av Serneke värderar aktien till 80-120 kronor
En läsvärd Nordeaanalys av Serneke publicerades igår där aktien värderas i spannet 80-120 kronor.
OBS! Nordeas analys är beställd av Serneke. Jag äger själv aktier i Serneke och har ökat den senaste tiden. Även om jag alltid eftersträvar objektivitet och förutsätter att Nordea gör detsamma bör du som läsare vara medveten om detta. Gör alltid din egen analys. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning. Det ska endast ses som en uppföljning av en aktie jag har ägt sedan börsnoteringen och regelbundet skriver om.
Det bör noteras att många diagram i analysen härrör från årsskiftet ifjol. Vinstvarningen i senaste rapporten syns då inte lika tydligt. Jag kommer därför här inte gå igenom särskilt många detaljer i Nordeas analys. Läs den själv och bilda dig en egen uppfattning. För någon som har följt Serneke och läst rapporter och nyheter regelbundet från företaget bjuder analysen på få överraskningar. Det jag gillar med den är främst hur den visar att Serneke är lågt värderad relativt konkurrenterna.
Nordea argumenterar i sin analys för att Serneke borde värderas i spannet 80-120 kronor. Det är ett brett men inte orimligt spann. Det reflekterar ganska väl den värdering som olika aktörer från Peter Benson till Aktiespararna gjorde i anslutning till att aktien börsnoterades.
Jag har tidigare skrivit hur jag ser på Serneke på bloggen. Om kommande rapporter visar sig att vinstvarningen i senaste rapporten inte var en engångshändelse drar jag öronen åt mig och blir orolig. Om Serneke däremot klarar att bibehålla marginaler i linje med tidigare år och går med vinst blir jag mindre orolig. Jag tror att det avgörande är hur de större projekten lyckas. Där har Serneke en intressant projektportfölj som just nu är lågt värderad.
Som jag var inne på i senaste blogginlägget är Serneke rätt svårvärderad just nu eftersom det helt enkelt är ett stort spann mellan pessimistisk syn på fortsatta vinstvarningar och optimistisk syn på att de värden som finns i projektportföljen faktiskt realiseras. Analysen visar detta tydligt enligt tabellen ovan. Det framgår dock också att Serneke på intet sätt är en dyr aktie vid en värdering runt 50 kronor.
Nordea konstaterar precis som jag tidigare har argumenterat för att Karlastadenprojektet i det korta perspektivet urvattnar vinster. I det långa perspektivet finns har en stor potential om det lyckas genomföras och man lyckas sälja fastigheterna som dock är av unik karaktär då Göteborg intill idag saknar den typen av höghusobjekt. Här har 85 procent av objekten dessutom redan sålts. Som Nordea lyfter fram är finansieringen förstås inte slutgiltigt säkerställt. Därför kan man inte utesluta att det finns risk att flera kunder inte kommer kunna köpa i sämre ränteläge och låneläge när projektet är färdigställt. Det finns förstås också en risk att företaget inte framgångsrikt lyckas slutföra projektet till kalkylerad kostnad. Detta lyfter Nordea också fram där man jämför med hur Turning Torse blev dubbelt så dyrt till slut. Projektet ska slutföras 2022 men med inflyttning påbörjad under 2021. Det innebär ytterligare tre år av osäkerhet där det finns risk att aktien inte lyfter.
Nordea förväntar sig att marginalerna just ökar. De är förvisso lägre än Sernekes femprocentsmål men inte lägre än branschen i stort. Jag tycker att det finns visst fog för att Serneke inte ska värderas så mycket lägre än konkurrenterna.
Nordea räknar på en uppskattad utdelning om 10,5 procent 2020. Det låter otroligt högt men är faktiskt inte orimligt. Serneke delade i år ut 4 kronor per aktie. Med värderingen runt en femtiolapp senaste tiden motsvarar redan en bibehållen utdelning en direktavkastning på 8 procent. Det innebär att de över tre års tid behöver höja utdelningen med totalt 20 procent till 5 kronor per aktie. Inte orimligt för ett företag med växande omsättning där man väl får förmoda att Serneke var något försiktiga i sin första utdelning.
Säveprojektet lyfts fram. Här har Serneke en investering med stor potential. Man bör samtidigt vara medveten om att intill dess att den realiseras utgör Säve endast en kostnad. Det kan ju bli så att Serneke inte lyckas realisera projektet de kommande åren. I så fall är värderingen överskattad.
Jag har nu köpt så många Sernekeaktier jag vill ha. Att jag har dubblerat innehavet jämfört med börsnoteringen beror på att jag fortfarande tror på mitt utgångscase och att aktien nu är hälften så billig varför jag ansåg mig ha råd att köpa fler aktier.
OBS! Nordeas analys är beställd av Serneke. Jag äger själv aktier i Serneke och har ökat den senaste tiden. Även om jag alltid eftersträvar objektivitet och förutsätter att Nordea gör detsamma bör du som läsare vara medveten om detta. Gör alltid din egen analys. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning. Det ska endast ses som en uppföljning av en aktie jag har ägt sedan börsnoteringen och regelbundet skriver om.
Det bör noteras att många diagram i analysen härrör från årsskiftet ifjol. Vinstvarningen i senaste rapporten syns då inte lika tydligt. Jag kommer därför här inte gå igenom särskilt många detaljer i Nordeas analys. Läs den själv och bilda dig en egen uppfattning. För någon som har följt Serneke och läst rapporter och nyheter regelbundet från företaget bjuder analysen på få överraskningar. Det jag gillar med den är främst hur den visar att Serneke är lågt värderad relativt konkurrenterna.
Nordea argumenterar i sin analys för att Serneke borde värderas i spannet 80-120 kronor. Det är ett brett men inte orimligt spann. Det reflekterar ganska väl den värdering som olika aktörer från Peter Benson till Aktiespararna gjorde i anslutning till att aktien börsnoterades.
Jag har tidigare skrivit hur jag ser på Serneke på bloggen. Om kommande rapporter visar sig att vinstvarningen i senaste rapporten inte var en engångshändelse drar jag öronen åt mig och blir orolig. Om Serneke däremot klarar att bibehålla marginaler i linje med tidigare år och går med vinst blir jag mindre orolig. Jag tror att det avgörande är hur de större projekten lyckas. Där har Serneke en intressant projektportfölj som just nu är lågt värderad.
Nordea konstaterar precis som jag tidigare har argumenterat för att Karlastadenprojektet i det korta perspektivet urvattnar vinster. I det långa perspektivet finns har en stor potential om det lyckas genomföras och man lyckas sälja fastigheterna som dock är av unik karaktär då Göteborg intill idag saknar den typen av höghusobjekt. Här har 85 procent av objekten dessutom redan sålts. Som Nordea lyfter fram är finansieringen förstås inte slutgiltigt säkerställt. Därför kan man inte utesluta att det finns risk att flera kunder inte kommer kunna köpa i sämre ränteläge och låneläge när projektet är färdigställt. Det finns förstås också en risk att företaget inte framgångsrikt lyckas slutföra projektet till kalkylerad kostnad. Detta lyfter Nordea också fram där man jämför med hur Turning Torse blev dubbelt så dyrt till slut. Projektet ska slutföras 2022 men med inflyttning påbörjad under 2021. Det innebär ytterligare tre år av osäkerhet där det finns risk att aktien inte lyfter.
Nordea förväntar sig att marginalerna just ökar. De är förvisso lägre än Sernekes femprocentsmål men inte lägre än branschen i stort. Jag tycker att det finns visst fog för att Serneke inte ska värderas så mycket lägre än konkurrenterna.
Nordea räknar på en uppskattad utdelning om 10,5 procent 2020. Det låter otroligt högt men är faktiskt inte orimligt. Serneke delade i år ut 4 kronor per aktie. Med värderingen runt en femtiolapp senaste tiden motsvarar redan en bibehållen utdelning en direktavkastning på 8 procent. Det innebär att de över tre års tid behöver höja utdelningen med totalt 20 procent till 5 kronor per aktie. Inte orimligt för ett företag med växande omsättning där man väl får förmoda att Serneke var något försiktiga i sin första utdelning.
Säveprojektet lyfts fram. Här har Serneke en investering med stor potential. Man bör samtidigt vara medveten om att intill dess att den realiseras utgör Säve endast en kostnad. Det kan ju bli så att Serneke inte lyckas realisera projektet de kommande åren. I så fall är värderingen överskattad.
Jag har nu köpt så många Sernekeaktier jag vill ha. Att jag har dubblerat innehavet jämfört med börsnoteringen beror på att jag fortfarande tror på mitt utgångscase och att aktien nu är hälften så billig varför jag ansåg mig ha råd att köpa fler aktier.
måndag 3 december 2018
Multiconsult återköper aktier
En kort uppdatering för att informera om att Multiconsult, som är ett innehav som jag aktivt följt under flera år, har gjort ett återköpsprogram om 700 000 aktier (länk). Det motsvarar cirka 2,5 procent av det totala antalet aktier och programmet slutfördes i fredags. Därför är det inte så underligt att kursen ökade eftersom många förmodligen passade på att sälja när det fanns en artificiellt stor efterfrågan på köpsidan vilket gjorde att priset kunde tryckas upp kortsiktigt. En kurs runt 62-63 norska kronor skulle mer normalt reflektera att antalet aktier minskar varför vinst per aktie sprids över ett lägre antal aktier än tidigare. Jag gillar generellt återköpsprogram av just det skälet - det blir mer kvar av kakan för oss som är kvar som aktieägare samtidigt som företaget får mindre "utgifter" då utdelningen delas ut på färre aktieägare. Återköpsprogrammet möjliggör ensamt nämligen ytterligare 5 öre per aktie i utdelning nästa år. Jag tror därför att det är sannolikt att vi får en utdelningshöjning som kompenserar fjolårets sänkning.
lördag 1 december 2018
Månadssammanfattning november 2018
Aktieportföljens värde är cirka 1 050 000 kronor men eftersom jag fortfarande har ungefär 5 procents belåning då jag har passat på att öka i flera långsiktiga innehav redovisar jag nettovärdet 989 915 kronor. Jag ser det helt enkelt som att jag har passat på att öka mer nu och kommer öka mindre någon månad längre fram då det jämnar ut sig. Det innebär att portföljen har minskat sedan föregående månad trots lite större insättningar än vanligt till följd av utdelningar från innehav utanför portföljen.
Det har varit en lugn börsmånad för min del. Det har mer att göra med att jag har haft alltför mycket att göra på jobbet och har valt att prioritera det. Utdelningarna fortsätter däremot att trilla in och landade på fina 3 212 kronor. Investor, H&M, Scandic och ATEA utgör de större utdelningarna medan mina ökningar i månadsutdelarna tidigare i höst nu börjar betala av sig.
En ny aktie har dykt upp sedan Hemfosa delades upp i två separata bolag med den nya aktien Nyfosa. Just nu har jag bara valt att öka lite ytterligare i Hemfosa och behåller Nyfosaaktierna tills vidare. Jag tycker det är svårt att bedöma värde i den här typen av uppdelningar och inväntar hellre ytterligare information när Nyfosa har ett par rapporter bakom sig. Min utgångspunkt är att växla över helt till Hemfosa men samtidigt har jag ju köpt Nyfosa med bra premie en gång i tiden varför jag inte ser något skäl att sälja förhastat.
Jag har passat på att öka i större utsträckning i både Kopparbergs och Scandic Hotels. Som defensiv utdelningsinvesterare passar det mig att marknaden nu inte längre prisar in dem som tillväxtaktier och dess mer realistiska förväntningar passar mig väl. Annars har det mest varit mindre påfyllningar.
Tre aktier har åkt ur portföljen. SAS Pref valde jag att sälja eftersom den löses in snart. Att jag sålde beror på att jag har en liten belåning och tycker att det är bättre att ta in kapitalet direkt. Hufvudstaden och Industrivärden har jag också valt att sälja. Skälet är att det var mycket små andelar i förvisso bra och stabila aktier. När börsen nu rör sig nedåt är jag mer angelägen om att minska risken och tyckte att det var onödigt med småskvättar i aktier som jag inte bevakar aktivt och där jag inte har tagit ett lika genomtänkt köpbeslut.
MQ är portföljens stora sorgebarn. Trots vinstvarningen väljer jag att fortsätta behålla. Jag vill se rapporten strax före jul för att kunna grunda mitt beslut på bättre information. Det svider att det inte blir någon utdelning, jag tvivlar på affärsidén och funderar på att minska ytterligare men samtidigt har jag också tidigare ökat i aktien till en kurs där utmaningarna i stor utsträckning redan var inprisade. Jag har dessutom minskat på den första vinstvarningen tidigare i år. Den fortsatta återgången till mer normala nivåer i Minesto och fortsatt oro i Serneke förklarar också nedgången då de är två av mina största innehav.
Tittar aktivt på hur jag mer långsiktigt kan minska risken då jag inser att jag inte längre behöver den höga direktavkastning som aktier som MQ skulle kunna ha gett. Funderar på att plocka ut aktier av enfastighetskaraktär men vill inte göra det ogrundat då jag har en god riskpremie utan vill först ta en ordentlig genomgång av rapporterna.
Jag har hoppats på att klara 35 000 kronor i utdelningar under 2018. Det står redan klart att jag antagligen inte gör det. Finns ingen anledning att köpa decemberutdelare bara för att. Däremot har mina mer långsiktiga aktieköp redan lagt en grund för 40 000 kronor i utdelningar baserat på mina nuvarande aktier under 2019. Det innebär att jag bör klara 50 000 kronor i utdelningar nästa år.
Det har varit en lugn börsmånad för min del. Det har mer att göra med att jag har haft alltför mycket att göra på jobbet och har valt att prioritera det. Utdelningarna fortsätter däremot att trilla in och landade på fina 3 212 kronor. Investor, H&M, Scandic och ATEA utgör de större utdelningarna medan mina ökningar i månadsutdelarna tidigare i höst nu börjar betala av sig.
Jag har passat på att öka i större utsträckning i både Kopparbergs och Scandic Hotels. Som defensiv utdelningsinvesterare passar det mig att marknaden nu inte längre prisar in dem som tillväxtaktier och dess mer realistiska förväntningar passar mig väl. Annars har det mest varit mindre påfyllningar.
Tre aktier har åkt ur portföljen. SAS Pref valde jag att sälja eftersom den löses in snart. Att jag sålde beror på att jag har en liten belåning och tycker att det är bättre att ta in kapitalet direkt. Hufvudstaden och Industrivärden har jag också valt att sälja. Skälet är att det var mycket små andelar i förvisso bra och stabila aktier. När börsen nu rör sig nedåt är jag mer angelägen om att minska risken och tyckte att det var onödigt med småskvättar i aktier som jag inte bevakar aktivt och där jag inte har tagit ett lika genomtänkt köpbeslut.
Tittar aktivt på hur jag mer långsiktigt kan minska risken då jag inser att jag inte längre behöver den höga direktavkastning som aktier som MQ skulle kunna ha gett. Funderar på att plocka ut aktier av enfastighetskaraktär men vill inte göra det ogrundat då jag har en god riskpremie utan vill först ta en ordentlig genomgång av rapporterna.
Jag har hoppats på att klara 35 000 kronor i utdelningar under 2018. Det står redan klart att jag antagligen inte gör det. Finns ingen anledning att köpa decemberutdelare bara för att. Däremot har mina mer långsiktiga aktieköp redan lagt en grund för 40 000 kronor i utdelningar baserat på mina nuvarande aktier under 2019. Det innebär att jag bör klara 50 000 kronor i utdelningar nästa år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)