tisdag 30 november 2021

Månadssammanfattning november

Efter två steg fram var november månad ett steg tillbaka för portföljen. Den passerade fyra miljoner för första gången men har nu tippat under den milstolpen igen den senaste veckan.

En underlighet är att Realty Income delade ut Orion REIT till aktieägarna. Jag fick några nävar aktier och detta bokför jag som en extrautdelning på ett par tusen kronor. Har inte bestämt om jag vill behålla dem eller inte. Tänker att Realty Income brukar äga bra saker och att de kanske börjar dela ut under 2022. Men har bestämt mig för att inte förhasta mig utan se hur innehavet utvecklas och fatta ett beslut i lugn och ro. Just nu behöver jag inte sälja dem men lutar åt att jag hellre koncentrerar innehavet till Realty Income.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det innebär att novemberutdelningen landade på höga 4466 kronor.

Det har blivit några köp och jag gläds åt att åter köpa utdelningsaktier igen. Jag är nu bara 50 aktier från att vara fullinvesterad i Kopparbergs. Jag tycker att den senaste rapporten visade tecken på återhämtning och tycker att det är lite av en överreaktion i veckan efter pandeminojan. Det kliar i fingrarna att köpa de sista 50 aktierna till jämna tusentalet. Jag valde att för första gången på något år öka i TransAlta Renewables. Det är ett ganska ospännande avknoppningsbolag som har en stark finansiell ställning och långsiktigt ägande i flera förnybar energiparker i Kanada, USA och Australien (naturgas i senare fallet). Aktien har dragits med i ESG-trenden och blivit dyr på sistonen men när den återigen handlades runt 18,5 CAD tyckte jag att en direktavkastning på 5 procent är fullt försvarbart. Investeringar är gjorda, parkerna rullar på och genererar intäkter år efter år. Ganska ospännande men helt i min smak. I början av månaden blev det också en liten påfyllning i min svenska månadsutdelare Cibus. Jag tror att jag ska försöka öka i en månadsutdelare varje månad då det oftast finns någon av dem som är lite aptitligare värderad än de andra. Det ger ett fint kassaflöde för portföljen på marginalen. Det blev också en större position i Vitreous Glass. Det är ett litet och svårbedömt bolag som återvinner glas men min position är också så liten att jag tycker mig ha råd att dubblera den. Typiskt underanalyserat företag med en ganska ospännande affärsidé och verksamhet som större aktörer inte intresserar sig för. Sådant ska inte underskattas.

Jag har faktiskt mest för skojs skull köpt en enda aktie i Evolution Gaming. Är inte så mycket för spelbranschen men köper att det är en affärsmodell som är mycket lönsam. Faller aktien ytterligare köper jag kanske några till men den passar inte riktigt mitt utdelningscase. Det blev också en liten skvätt mer i Azelio. Jag är inte särskilt imponerad över deras kommunikation men tycker ändå att risk-reward är på rimliga nivåer igen.

Det är på dagen ett år sedan Minesto hade sin historiska milstolpe att för första gången leverera el i nät på Färöarna. Mycket har hänt sedan dess. Märkeffekten på kraftverket har ökat med 39 procent samtidigt som tekniken har utvecklats ytterligare samt installationsproceduren har förkortats i tid vilket också bidrar till bättre kostnadseffektivitet. Vi har också sett ett partnerskap med den globala jätten Schneider Electric och vet att företaget för dialog med investerare om de första parkerna. Vi vet också att det kommer finnas något större utrymme för en park även i Vestmannasund på Färöarna. Men kanske viktigast var gångna veckans nyhet att UK avsätter en särskild pott för bara tidvattenenergi i kommande auktion för contracts for difference vilken Minesto rimligen har en mycket god chans att vinna. Att aktien har tappat 40 procent på ett år är smått overkligt men tacksamt. Dels har jag kunnat öka innehavet väldigt väsentligt. Dels innebär det ju faktiskt också att jag får lägre skatt på mina konton. Det spar mig några tusenlappar om året vilket jag i detta skede hellre köper något hundratal extra Minestoaktier för. Därför gör det mig faktiskt inte särskilt mycket alls utan jag ser istället fram emot ett mycket spännande 2022 när de nya "drakarna" ska sjösättas på Färöarna, i Frankrike och utanför Wales.

En sak jag är stolt över är att jag har räntefri hävstång i kapitalförsäkringen igen. Portföljen som helhet har en belåning på 9,9 procent vilket jag tycker är försvarbart. Jag kommer dock fortsätta minska belåningen främst för att få ned låneräntan något också i mitt ISK. Framförallt då jag tycker att mycket är såpass högt värderat att det inte är någon brådska att öka. Lägen att göra det dyker alltid upp.

Till sist har den senaste veckans turer hemmavid inneburit ett fint tillskott till mitt pensionssparande. Då jag som bekant får lön i utländsk valuta men sparar och konsumerar företrädesvis i svenska kronor blir det någon tusenlapp extra i praktiken. Tror inte det var mig de menade med pensionerna men jag klagar inte.

lördag 27 november 2021

Lördagsreflektioner över nytt pandemiras och nya möjligheter för tidvattenenergi

Så kom till sist en börskorrigering till följd av ny pandemioro efter den senaste mutationen. Jag börjar tycka att det hela är rätt märkligt för med mindre än att mutationen innebär att merparten av de redan fullvaccinerade svävar i livsfara är det åtgärderna snarare än mutationen i sig som skadar ekonomin. Jag tror att man i framtiden när man ser tillbaka kommer se det som en exceptionell överreaktion där hälsoinstitutionerna gavs historiskt oöverträffade befogenheter. Om samma riskanalys skulle tillämpas på till exempel vägar och trafiksäkerhet skulle samhället behövt investera många gånger vad man gör idag. Och skulle samma resonemang tillämpas om alkohol och rökning skulle det antagligen vara förbjudet.

Därför tar jag det hela med stor ro och konstaterar att börsen trots nedgången inte är väsentligt billigare. Scandic åkte på en rejäl smäll. Och jag hade personligen nog trott att de så här snart två år efter pandemin skulle ha återhämtat sig till normal verksamhet. Nu verkar det dröja lite. Men med mindre än att det blir bestående förändringar i hotell- och resevanor borde verksamheten ändå komma igång de kommande två åren. De senaste rapporterna har tytt på det och jag ska ta och följa upp lite till i helgen ifall aktien går  ned ytterligare på måndag. Kopparbergs ökade jag i nyligen då den senaste rapporten visade tydliga tecken på återhämtning och normalisering från pandemieffekterna. Nu riskerar vi se ytterligare ett tufft kvartal men kanske ger det mig utrymme att köpa de sista femtio aktierna till fullinvesterade tusentalet. Oavsett tror jag att det kommer en morgondag där bra företag kommer fortsätta göra vinster när det hela lagt sig. Därför ska jag titta lite extra i helgen för att se över om något är såpass lågt värderat efter den lilla Black Friday-rea som vi såg igår att man borde lägga en order inför måndagen. Ska medges att jag har börjat titta på Evolution Gaming för första gången. Trots exemplariska data och fin skalbarhet i affärsmodellen har jag tyckt att aktien prisat in lite väl stor framtida tillväxt för lite väl lång tid framöver men nu är aktien åtminstone på nivåer där det kan vara värt att ta sig en titt sedan börsens hasardspelare verkar sålt bort sig.

Azelio har nyligen fått en tredje order i Sydafrika. De kommer tvivelsutan påverkas negativt av reserestriktionerna då det lär innebära förseningar i installation av projektet. Men det är inte säkert att det rör sig om mer än några veckor och någon enstaka månad. I ett långsiktigt perspektiv är det inget som äventyrar företagets verksamhet. Man ska dock ha respekt för de kraftigt ökade transportkostnaderna då dessa steg kraftigt när efterfrågan ökade dramatiskt på allehanda varor efter tidigare pandemivågor. Utlandssvensken märker detta på ett handfast sätt och tror att det är huvudförklaringen till att Azelio har varit försiktiga med att rulla ut orders under 2021. Något jag tycker är märkligt är att de inte har fullgjort samförståndsavtal med kunder där man har en första specificerad installerad kapacitet redan under 2021 i sin femårsplan (att de väljer ett diffust företag inom hållbart jordbruk på en av de mest svårtillgängliga, om inte svåraste, marknaderna före kunder med större avtal). Så är fallet i åtminstone ett par MoU. Men jag tror helt enkelt att detta har sin förklaring i att det för både kund och Azelio givet den mindre försening om något enstaka kvartal som pandemin inneburit sedan avtalet ingicks är kostnadseffektivare att transportera något större volymer. Jag skulle därför inte bli förvånad om Azelio omförhandlar sina avtal till denna effekt och kommer leverera en lite större volym 2022 istället. Det är helt enkelt mer kostnadseffektivt. Mitt scenario står kvar att jag har tillförsikt fram till sommaren för att avvakta att de levererar enligt plan med vissa justeringar för pandemin. Därför sitter jag lugn i båten och passade på att öka lite smått i Azelio igen nu när risk-reward är bra. Kursen är lägre samtidigt som jag blev positivt överraskad av kostnadskontrollen i den senaste rapporten. Jag hade räknat med större utgifter då man har rullat igång produktion och nyanställt för att hantera kommersiell utrullning på flera marknader samtidigt. Jag räknar fortfarande med viss nyemissionsrisk men skulle säga att den är 18 månader bort snarare än de 12 månader som jag uppskattade före den senaste rapporten. Även om de orders vi ser är små borde de ändå ge intäkter och ännu väsentligare att kassaflöde börjar röra sig i positiv riktning. Kapitalrisken är som jag ser det alltså lägre än förra kvartalet samtidigt som kursen nu är nere på rätt låga nivåer igen. Det förutsätter att tekniken fungerar och även om DNV har gjort en första verifiering är långtidsverifieringen inte genomförd. Det är normalt då all energiteknik först verifieras principiellt för att bevisa att tekniken fungerar och därefter utifrån kontinuerlig drift för att visa att det inte sker oväntade driftsstörningar eller problem i teknikens hållbarhet över tid. Så är fallet också i Minesto och andra företag jag följer. Azelio publicerade dock ett vitpapper med tekniska specifikationer som gör att jag åtminstone känner mig rimligt trygg i att tekniken kommer fungera som utlovat. Eller åtminstone inte mindre trygg än när jag var att betala några mer för aktien senast jämfört med vad den handlas för idag. Risk-reward är alltså bättre.

Utlandssvensken tackar till sist ödmjukast för den senaste veckans turer på Helgeandsholmen. Nu är jag till skillnad från popular opinion på finanstwitter av åsikten att samtliga åtta partier var och en på sitt sätt är medskyldiga till den fars som utspelade sig. Även om det är ett sorgligt skådespel såväl från regerings som oppositions sida med deras oförmåga att ta sig samman och ta ansvar för att se till att landet på ett eller annat sätt kan styras oavsett regeringsunderlag har det åtminstone positiva sidoeffekter för mig. Då jag får min lön i utländsk valuta innebär den försvagade kronan i praktiken en löneökning på mellan 5-7,5 procent för den stora majoritet pengar jag spar i svenska aktier. För utländska aktier blir det ju ingen skillnad i mitt fall. Det kan nog bli lite extra konsumtion när man kommer hem till Sverige över jul.

Det blir därför ett par tusenlappar extra att investera från lönen. Den här veckan valde jag att köpa ytterligare ett par hundra aktier i Minesto. Kan tyckas symboliskt i en tid när energipolitiken blir partipolitisk symbolpolitik där det av oklar anledning är politikerna som ska detaljstyra vilket energislag som skattepengar ska investeras i. Medan svenska politiker käbblar vidare i samma hjulspår som de senaste fem decennierna har man i Storbritannien en smart lösning för att skapa incitament för marknaden att utveckla nya energilösningar som ges förutsättningar att konkurrera med etablerade lösningar.

Det kallas contracts for difference och innebär att regeringen avsätter en viss summa pengar i ett auktionsförfarande där olika typer av framväxande energilösningar konkurrerar (länk för det fåtal som orkar göra sig besväret). De projekt som kan bevisa sig ha möjlighet att mest kostnadseffektivt producera energi vinner auktionen. Dessa företag får då under 15 år ett garantipris där staten går in och garanterar mellanskillnaden mellan faktiskt elpris och det elpris som i det initiala skedet krävs för lönsamhet.

Av den totala budgeten på 275-285 miljoner GBP per år blev i veckan 20 miljoner GBP per år öronmärkt för tidvattenenergi. Detta är fantastiska nyheter för Minesto då de av vad de har presterat i år på Färöarna bör kunna vara det mest konkurrenskraftiga alternativet. Det innebär med säkerhet att den första 10 MW-parken utanför Wales i praktiken kan prisgaranteras för parkinvesteraren. Kapitalrisken är därmed ännu lägre i Minesto än tidigare. För oavsett om det tar ett par år innan parken är i full drift är det mindre väsentligt då det som alltid är kassaflödet som är det viktiga och det kan man alltså snart börja räkna med. Auktionen startar den 13 december 2021, ansökan ska vara inlämnad den 14 januari 2022. Besked kommer någon gång under 2022 och när det väl kommer kan vi i praktiken börja räkna kassaflöde. Att själva parken är i full drift först ett par år senare är ur ett investerarperspektiv mindre relevant. Faktum är att kassaflödet som en framgångsrik auktion skulle generera för Minesto ensamt är tillräckligt för att försvara nuvarande börsvärde vid en värdering över P/E 50 (då räknar jag bara på 10 MW/år installerat).

Jag har skrivit om det här tidigare men att det skulle bli en pott endast avsatt för tidvattenenergi hade jag ärligt talat inte vågat hoppas på. Jag trodde att Minesto skulle behöva konkurrera med andra energitekniker i ett liknande skede av sin teknik- och kostnadsutveckling. Men det som kanske inte är uppenbart är att de öronmärkta pengarna för tidvattenenergi bara är en garanti. Minesto har i framtiden möjlighet att konkurrera med andra tekniker under förutsättning att Minesto är såpass konkurrenskraftigt. Det innebär att det i ett andra steg inte enbart rör sig om något tiotal MW utan öppnar upp möjligheten att få garantipris för installation i GW-skala. Det innebär att vägen till kommersiell lönsamhet är vidöppen då det finns möjlighet att få prisgaranterade projekt så att det räcker och blir över bara på den brittiska marknaden. Garantipriset för tidvattenenergi är satt till 211 GBP/MWh. Men det är satt av de brittiska tidvattenföretagens lobbyister, de tunga och inte särskilt kostnadseffektiva tekniker som kräver mycket starka tidvattenströmmar. Utan att känna till Minestos nuvarande LCOE i detalj vågar jag påstå att den är långt, långt lägre än så vilket innebär att det här är en enorm enabler för de projektinvesterare och partners Minesto för diskussioner med för de första parkerna. Det kommer accelerera kommersialiseringen då projektrisken blir lägre tack vare garantierna vilka också gör att investerat kapital räcker till fler kraftverk.

Därav gladdes jag åt hur dessa tre händelser sammanföll vilket möjliggjorde för mig att i veckan köpa ytterligare några hundra aktier. 2022 kommer verkligen bli ett mycket spännande år för Minesto.

OBS som alltid ska understrykas att aktier som berörs i detta inlägg är förenade med en väsentlig risk. Aktier i sektorer som är påverkade av pandemin kan drabbas negativt av ytterligare restriktioner. Azelio och Minesto är fortfarande företag på väg in i kommersiell fas som inte har intäkter varför de har en hög risk. I det korta perspektivet kan, som vi har sett i bägge aktierna, volatiliteten vara hög. Även i det långa perspektivet finns ytterst ingen garanti för att de lyckas. Inlägg på bloggen ska aldrig ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör själv göra dig själv tjänsten att läsa igenom och förstå vad du investerar i. Du är själv alltid ansvarig för dina egna investeringsbeslut. Det här är endast en hobbyblogg där jag delar med mig av min sparresa och tankar längs vägen.

onsdag 10 november 2021

ICA köps ut från börsen

Idag kom beskedet att ICA-handlarna och AMF lägger ett erbjudande för att köpa ut ICA från börsen. Erbjudandet gäller 534 kronor per aktie och avslutas den 14 december. Det innebär att det blir en liten julklapp in på kontot lagom till julledigheten hemma i Sverige från och med den 20 december.

I mitt fall har ICA varit en typisk buffertaktie som jag har haft ett ganska blygsamt innehav i men varit beredd att sälja för att utnyttja tillfällen att öka i andra aktier. En annan sådan aktie var Duni som jag sålde för något år sedan men nu tittar lite på igen. Jag hade en yield on cost på cirka 4,5 procent i ICA vilket inte är jättebra för ett innehav som jag ändå hade haft i drygt fem år men samtidigt ganska väl i linje med vad jag vill att portföljen ska dela ut i genomsnitt som helhet varje år. Därför har aktien varit kvar.

Jag kommer tacka ja med mitt mycket blygsamma innehav men det ger oavsett några tusenlappar in i portföljen att köpa andra aktier för eller amortera ned hävstången lite på marginalen. 

Tyvärr tenderar bra aktier att köpas upp eller ut från börsen, sak samma för mig då det innebär att jag förlorar en långsiktigt bra ägarandel. Jag har redan sett 4-5 ganska fina innehav försvinna den vägen. Nu var inte ICA någon kanonaktie men ändå ett bra defensivt innehav som bidrog till diversifiering. Samtidigt har jag funnit att jag har prioriterat Axfood som tenderar ha högre direktavkastning och utdelningstillväxt. Därför lutar det åt att jag kanske återinvesterar det kapital som frigörs i Axfood. Jag har bestämt mig för att det bör gå in i andra dagligvarukonsumtionsföretag inom mat och dryck. Cloetta och Kopparbergs är två andra alternativ där jag inte är övertygad. Tror jag ska ta mig en funderare på Duni igen också.

torsdag 4 november 2021

Aktieportföljen passerar 4 miljoner

Tredje gången gillt. Idag stängde aktieportföljen äntligen över 4 miljoner kronor netto.

Det är på dagen 16 månader sedan jag nådde milstolpen 4 miljoner i totala kapitaltillgångar men nu har jag det även i aktieportföljen efter att hävstång är avräknad.

Det är tredje gången aktieportföljen passerar 4 miljoner men den första gången som det höll sig med marginal hela vägen in till stängning.

De tidigare milstolparna duggade tätt men efter nedgång det senaste året i ett par större innehav dröjde det lite längre till dagens milstolpe. Jag är dock ändå före min prognos som var att uppnå 4 miljoner lagom till midsommar och bokslut för portföljens sjätte år.

Nästa milstolpe är att uppnå 5 miljoner kronor i totala kapitaltillgångar. Mitt mål är att nå dit senast den 31 december 2023. Så som det just nu ser ut tror jag att jag har en chans att nå det målet redan under 2022.

Jag påminner mig själv om att mitt ursprungliga mål var att gneta ihop 2,5 miljoner kronor efter de fem första åren. Efter halva det sjätte året är jag alltså redan på god väg att nå dubbla det ursprungliga målet. En förklaring är att jag har mer tillväxtaktier än ursprungligen planerat även om de flesta innehaven alltjämt är utdelningsaktier. En annan förklaring är helt enkelt att mitt utrymme att spara är högre än vad jag ursprungligen trodde skulle vara möjligt. Det gäller dock att aldrig ta framgången för given och fortsatt hårt arbete behövs för att bevara kapitalet. Därför kommer jag under de kommande två åren fokusera mer på defensiva utdelningsaktier igen.

Bruttoportföljen överstiger 4,5 miljoner kronor vilket är en nivå som är tillräcklig för att göra en FIRE om jag vill. Det är en stor trygghet och frihet. Just nu är det jag pysslar med väldigt roligt och utvecklande så därför är det lite av den bästa av världar att jag kan bygga vidare på portföljen under tiden.

Det känns också mycket inspirerande att inse att om portföljen klarar att fortsätta växa i bra takt även över de kommande fem åren är mitt drömmål på 11 miljoner inte längre en abstrakt omöjlighet.

Ingen champagne, kir eller öl denna gång men även detta inlägg kommer eventuellt uppdateras med en ny bild senare i veckan när andan faller på!