Fem år med portföljen

Jag startade min portfölj runt midsommar för fem år sedan och följer traditionsenligt upp. I år blir det lite mindre analys än tidigare främst då jag som jag tidigare har skrivit just nu är i en fas där jag främst amorterar ifatt inför hösten samtidigt som det händer mycket annat spännande både på jobbet och privat i livet just nu. Därför kommer jag först till hösten börja titta mer aktivt på case och investeringar igen. Vad det innebär för bloggen får vi se. Jag utgår från att det blir mindre tid att blogga men har tänkt så tidigare och kanske blir det tvärtom mer tid och intresse. Vi får se.

När jag startade hade jag ett mål om att på fem år försöka gneta ihop en utdelningsportfölj om 2 miljoner kronor. Kanske 2,25 miljoner kronor om allt föll riktigt väl ut med återinvesterade utdelningar och utdelningshöjningar.

Fem år senare överstiger portföljen en bit över 3,5 miljoner kronor netto och en bit över 4 miljoner kronor brutto. Det är dubbelt så mycket som mitt ursprungliga mål och något jag inte ens vågade drömma om. Och det trots att båda mina största innehav Minesto och Azelio är inne i en kursmässig svacka just nu med den kanske lägsta kursutvecklingen på ett halvår. Skulle de vända upp igen till någonstans kring medianen av deras värderingar senaste året kommer portföljen snabbt passera 4 miljoner kronor också netto.

Det finns flera förklaringar till portföljutvecklingen:

1) Portföljen har på det stora hela över tid utvecklats bättre än de 4-5 procent årligen som är mitt blygsamma mål. Det kan låta overkligt lågt i tider när många har orimligt uppskruvade förväntningar om att dubblera avkastning på dagar eller veckor men jag är faktiskt nöjd så länge jag uppnår det målet.

2) Anledningen till det är insikten att sparkvoten och ränta på ränta över tid gör jobbet så länge jag sparar tillräckligt mycket tillräckligt länge. Resten är bara en härlig bonus. Sparkvoten är den allra viktigaste förklaringen då den har gett utrymme att öka månadsinsättningarna. Jag har aktivt arbetat med att sänka utgifterna genom lägre boende- och levnadskostnader. Därför har jag kunnat ha en extremt hög sparkvot över 70 procent de senaste två åren, som allra högst runt 80 procent. Pandemin har förstås hjälpt till i ytterlighetsfallen då jag kunnat skjuta upp klädinköp samtidigt som jag kunnat laga mat billigt hemma.

3) Inkomster har ökat mer än jag hade räknat med och jag har också gjort ett par engångsinsättningar. Det förtar inte att avräknat de faktorerna överträffar jag fortfarande mina mål med över en halv miljon kronor.

Sammantaget innebär det att jag redan befinner mig på en nivå där jag kan göra FIRE om jag vill vilket var en målsättning. Men då jag inte äger någon bostad i Sverige och fortfarande gillar mitt jobb kommer jag köra på tills vidare. Tanken är också att flytta tillbaka till Sverige så småningom även om det nog dröjer 2-3 år ytterligare. Det gör att jag kommer återvända med en portfölj som dels uppfyller mina ursprungliga mål som utdelningsportfölj men dels också kryddar med ett par, tre riktigt fina innehav i miljöteknikaktier med tillväxtpotential. Skulle något av dem lyckas enligt plan ser framtiden riktigt ljus ut. Skulle de misslyckas är det inte hela världen för då har jag fortfarande en utdelningsportfölj som bör leverera 150 000 kronor årligen vid det laget.

Jag brukar främst räkna utdelning månads- och årsvis men så här fem år senare kan det vara trevligt att konstatera att portföljen sedan start har inbringat 165 000 kronor i utdelningar. Det motsvarar 2 750 kronor per månad utslaget över hela perioden. De 50 000 kronor jag får in i utdelningar i år är också lägre än de cirka 100 000-125 000 kronor per år som jag ursprungligen hade tänkt gneta ihop till följd av att jag har gjort en riktad större satsning i enskilda tillväxtaktier de senaste två åren. Nu när jag har stora positioner i Minesto och Azelio är tanken att jag ska koncentrera mig på defensiva utdelningsaktier igen för att bättre balansera portföljrisk igen.

Jag brukar också uppdatera portföljen årligen. I år väljer jag istället att lista de största innehaven av det enkla skälet att jag har en mycket stor position i Minesto efter emissionen och en stor position i Azelio. Jag tycker i grunden att man ska ha en bättre diversifierad och balanserad portfölj än vad jag har idag. Mitt val är aktivt efter att ha hållit på halva mitt liv sedan tonåren med aktier men vill inte uppmuntra sparare med mindre erfarenhet att spara på det sättet då det innebär en högre risk än en sund diversifiering. Jag är medveten om risken och har gjort ett aktivt val där jag är beredd att riskera hela insatsen in i dessa aktier för möjligheten att mångdubbla den på lång sikt. Men jag behöver inte heller kapitalet och kan sitta lugn.

1. Minesto
2. Azelio
3. Kopparbergs
4. Investor
5. Axfood
6. Handelsbanken
7. Multiconsult
8. TransAlta Renewables
9. Realty Income
10. Castellum 
11. Boston Pizza
12. Skanska
13. J&J
14. Inwido
15. Cibus

Totalt har portföljen nu 48 aktier vilket är fler än de 4 från början men långt mindre än de 75 jag hade som mest. Jag har koncentrerat mig på färre aktier som jag följer mer aktivt. Några av de mindre innehaven är aktier som SWECO, Tomra och Vestas där jag har en såpass bra riskmarginal att det inte finns något skäl att sälja dem samtidigt som jag tycker det är för dyrt att öka. Slutsatsen blir att de får vara kvar.

På topp femton-listan finns tre månadsutdelare, vilket varit en målsättning för jämt kapitalinflöde. Det känns också tryggt att jag har stora positioner i Kopparbergs, Investor, Axfood, Castellum och J&J som är tänkta som ankare i portföljen för att ge stabilitet under svåra år som 2020. Börskraschen i mars förra året blev ett ypperligt tillfälle att öka position i dessa aktier på ovanligt låga nivåer. I Multiconsult är jag fullinvesterad och kommer inte öka mer. Aktien har nästan tredubblats sedan jag tog en slutgiltig position.

Mitt innehav i Minesto sticker ut. Många verkar vara nervösa över kursnedgången sedan årsskiftet. Men ärligt talat är det ju det bästa som kan hända om man är långsiktig investerare och trygg i vad företaget gör. Flera aktieprofiler har varit inne på att man ska skilja på aktiekursens utveckling och företagets verksamhet. Jag har också skrivit en del om det här tidigare och ska förklara igen hur jag resonerar.

Den väsentliga frågan för mig är inte att Minestos aktiekurs har tappat en tredjedel av sin värdering sedan i somras. Det väsentliga frågorna för mig är vad som har hänt i företaget sedan dess. Företaget har bevisligen lyckats flera gånger om med att sjösätta och ha kraftverket i drift. De har bekräftat att de har höjt märkeffekten med mer än tio procent mer än initialt förväntat. Deras kund SEV har dessutom oberoende av företaget bekräftat att kraftverket har levererat el i nät. Företaget har en ny strategisk partner i Schneider som öppnar upp en jättemarknad. De har en produktionsanläggning som redan idag är stor nog att bygga ett tiotal kraftverk per kvartal. De fick en täckningsgrad över 98 procent i nyemissionen och hade under våren en soliditet över 95 procent vilket är urstarkt för ett företag på väg in i kommersiell fas. Kapitalet räcker således mellan 3 till 10 år beroende på hur stora utgifter man uppskattar att de bär för de kommande parkprojekten och kommersiell expansion samt hur snabbt och i vilken omfattning de första intäkterna faller ut. Och då har de dessutom möjlighet att få ytterligare offentlig finansiering som varken professionella analytiker eller jag har räknat med i kalkylen. Pareto har även höjt riktkursen till 28 kronor. Enda gruset i maskineriet är att pandemin och strulet i somras försenade med ett par kvartal men det torde inte påverka den långsiktiga planen. Jag hade hoppats att verifieringen och första ordern samt intäkterna redan skulle ha kommit men samtidigt är jag väl medveten om att jag kanske var alltför optimistisk där. Det har trots allt varit tydligt hela vägen, vilket framgår i de professionella analyserna, att parkprojekten är 2-3 år bort och att betydande intäkter följaktligen kan förväntas 2023-2024. Men företaget upphandlar redan sina första kraftverk i MW-skala och den som har tålamod kommer se dessa i drift inom ett år.

Jag har nu kunnat fortsätta öka hela vägen ned till 20 kronor. Visst finns det en hög risk och om företagets kommersialisering inte lyckas är aktien naturligtvis inte värd 20 kronor. Men omvänt är det närmast löjligt hur lite marknaden prisar in framtida intäkter i Minesto just nu. Om man utgår från Paretos uppskattningar av intäkt per kraftverk och en blygsam vinstmarginal på femton procent gör företaget grovt räknat en intäkt på 3,5 öre per aktie per installerad MW. Det innebär att Minesto behöver installera 28,5 MW årligen för att motivera ett P/E-tal på 20. Men nu är Minesto ett tillväxtföretag som bör värderas till en väsentligt högre P/E mellan 40-80 (jämför med vad Vestas och Tomra fortfarande värderas på trots lägre tillväxtpotential). Med det i åtanke behöver Minesto installera mellan 7-14 MW årligen för att motivera ett P/E-tal 40-80. Minestos första två demonstrationsparker kommer vara i 10 MW-skala vilket ensamt därför försvarar nuvarande värdering. Men om de blir kommersiella kommer man naturligtvis inte bygga så små parker. Som jämförelse har man talat om parker på 30 MW på Färöarna och 80 MW i Wales. En enda park årligen av de senare skulle räcka till att motivera en många gånger högre värdering än idag enligt räkneexempel ovan och vad flera sådana parkorders årligen skulle innebära vill jag inte ens skriva rakt ut. Där är själva grunden till min tilltro till företaget och varför jag fortsätter öka och behålla. Det här är ett företag som om de lyckas kommer få monopol under överskådlig tid framåt på en marknad som överstiger lågt räknat 600 GW totalt. Det här är också ett företag som redan vid 2-300 MW installerat kommer ha ett pris (LCOE) som är mer konkurrenskraftigt än havsbaserad vindkraft samtidigt som man till skillnad från vindkraft erbjuder baskraftslösningar som inte syns. Med tanke på hur enorma investeringar som görs i havsbaserad vindkraft just nu är framtiden uppenbart ljus om kommersialiseringen lyckas.

Min slutsats blir att jag inte kan komma på mycket bättre förutsättningar att gå in och öka i ett förhoppningsbolag avseende vad företaget presterar, bra kundrelationer och finansiella stabilitet. Som jag ser det är det en skänk från ovan som långsiktig investerare att plötsligt kunna handla en aktie man tror på och följt länge till en tredjedel av priset man var beredd att betala för att öka ett år tidigare. Därför tar jag aktiekursens utveckling med ro. Någonstans när jag en dröm om att försöka bygga ett långsiktigt innehav på 0,1 procent av företagets totala antal aktier. Det är nog inte helt realistiskt då jag skulle få göra alltför mycket avkall på min utdelningsstrategi men jag är glad och mycket tacksam över att jag har fått fortsätta bygga på innehavet på dessa nivåer under våren. Det kommande året med första sjösättningen i 1MW-skala samt första sjösättningen i Frankrike ska bli mycket spännande att följa.

När det gäller Azelio skriver flera andra redan mer aktivt och ingående om den aktien. Men det är också ett innehav som har en uppenbart stor potential. Testet för mig blir att de bevisar att de faktiskt omvandlar samförståndsavtal till orders i år. Där är det fortfarande upp till bevis. Jag är inte fullt lika övertygad om deras unika nisch eller förmåga att hålla tidsplan som det brukar surras om men företaget har samtidigt en så uppenbart stor potentiell marknad att det spelar mindre roll då uppsidan är mer än god nog ändå.

Climeon har paradoxalt nog haft det motigare trots att företaget redan får in intäkter och har igång sin produktion. De har drabbats av pandemin och jag tror mycket på företaget men de har en del att bevisa när det gäller att sälja orders i skala till nya kunder.

Avslutningsvis ska det bli väldigt roligt att både bygga utdelningsportfölj och följa Minestos resa framöver. Mina närmaste mål är att passera 100 000 kronor per år i utdelningar vilket jag borde kunna klara om ett par år och därefter sikta mot 150 000 kronor per år. När det gäller kapitalmål vill jag passera milstolpen 4 miljoner netto för aktieportföljen vilket jag bör klara i år om Minesto inte kraschar fullständigt. Därefter är nästa milstolpe 5 miljoner vilket bör vara inom räckhåll på ett till två års sikt.

Fyra år med portföljen - tre miljoner

Ifjol kallade jag det här utvärderingsinlägget för tre år med portföljen - två miljoner. Det känns väldigt roligt att i år följa den trenden och skriva fyra år med portföljen - tre miljoner. Historisk avkastning är som bekant aldrig en garanti för framtida avkastning så det är hårt jobb som gäller.

Cirkeldiagrammet visar portföljens sextio aktier och portföljandel exklusive Minesto. Att jag exkluderar Minesto beror på att innehavet har vuxit sig såpass stort att diagrammet annars inte skulle bli överskådligt. Nu syns mina tjugofem största innehav efter Minesto.

Jag kommer analysera portföljen ingående i lugn och ro och återkommer i ett separat inlägg men vill ändå högtidlighålla milstolpen med några inledande reflektioner och lärdomar längs vägen.

Minesto enskilt största framgångsfaktorn

Den enskilt största förklaringen är att jag under 2019 tog ett beslut att göra ett avsteg från min utdelningsstrategi och sätta av ett års sparande i Minesto. Min ursprungliga plan var att ha en aktieportfölj värd 2,5 miljoner kronor efter fem år och eftersom jag redan ligger minst ett år före den planen med större budgetutrymme än tidigare ansåg jag mig ha råd att vika ett år åt Minesto utan att tumma på min långsiktiga plan. I den bästa av världar ger det både bra tillväxt och god utdelning.

Mitt köp i Minesto har inte varit optimalt, jag har som mest betalat 22,15 kronor och som lägst 2,37 kronor för aktieköp. Hur som helst har mitt största innehav dubblerats i värde jämfört med mitt GAV och det ger naturligtvis avtryck med besked i portföljen.

Jag har beskrivit en gång för alla hur jag ser på Minesto här. Min bedömning grundar sig på två mycket genomarbetade professionella analyser från Västra Hamnen och Pareto, där den senare har reviderat upp vinstprognosen i en uppdaterad analys i maj. Det är fyra år av hårt arbete, bevakning av Minesto och gammal klassisk hederlig värdeinvesteraranalys som ligger bakom den framgången. Jag vill av principskäl inte skriva vad jag anser att aktien är värd eftersom jag tycker att envar bör göra sin egen analys och förstå vad man köper men för mig blev det tydligt att uppsidan i caset var löjligt stor när jag ökade i anslutning till nyemissionen och COVID-19-krisen. Som jag försöker beskriva så objektivt som möjligt finns det naturligtvis flera riskfaktorer då de bägge analyserna prisar in en installerad kapacitet på mellan 111-200 MW den kommande femårsperioden vilket inte är en självklarhet. Allt annat lika håller mitt scenario. Jag ser med stor spänning fram emot sjösättningen av de första kommersiella kraftverken. Hade hoppats att de skulle sjösättas lagom till midsommar med ytterligare genombrott i aktiekursen som följd men får ge mig till tåls ytterligare ett par veckor.

Det här avsteget är intressant då det dels visar en utveckling från en enkel utdelningsstrategi men också hur jag har utvecklats som investerare i analys och förmåga att äga mer komplexa aktier.

Även om fokus nu är på utdelning kommer jag fortsätta krydda portföljen med miljöteknikaktier som Azelio, Climeon och SolTech. Där har jag ännu en del inläsning kvar att göra och små positioner.

Högre inkomst och lägre utgifter ger högre sparkvot

Under de gångna fyra åren har jag genom löneökningar och en ny tjänst lyckats höja min disponibla nettoinkomst med 33 procent. Under samma period har jag lyckats sänka mina fasta utgifter med nära 33 procent. Det innebär sammantaget att jag klarar en sparkvot på mellan 70 och 80 procent varje månad (det senare förutsätter en snålmånad utan andra utgifter än basala matkostnader). Det innebär att mina avsättningar till portföljen är 67 procent högre 2020 än vad de var vid start 2016.

Det kan låta overkligt men i grunden handlar det bara om aktiva beslut som att flytta till en billigare och hälften så stor bostad, ha det billigaste rörliga internet- och mobilabonnemanget, bara försäkra vad jag faktiskt behöver försäkra, laga min mat själv, ta med matlåda, planera mina inköp, vara medveten om energikonsumtionen och utföra energikrävande aktiviteter på de timmar och dagar då elpriset är lägre. Många bloggare som Miljonär innan 30, Utdelningsseglaren och Farbror Fri har mer ingående beskrivit den här typen av spartips och på deras bloggar hittar du handfasta tips och råd.

Även om portföljen spurtade den senaste tiden tack vare Minesto är lejonparten av min förmögenhet uppbyggd på ett regelbundet månadssparande med en mycket hög sparkvot över tid. Ungefär en åttondel av insättningarna kommer från annat än mitt ordinarie månadspar.

En total portföljavkastning på nära femtio procent efter fyra år är klart godkänt och en bra bit över mitt mål om fem procent per år men på intet sätt exceptionellt, många lyckas prestera långt bättre än så. Högt sparande över tid kombinerat med en blygsam ränta på ränta-effekt gör den stora skillnaden.

Sälj av aktier som underpresterar och öka i aktier som presterar

Jag har till sist tagit till mig att man ska sälja av surdegar för att skapa utrymme för bättre innehav att växa och ge utdelningar. Jag gillar trädgårdsarbete och det är egentligen samma sak: du måste rensa bort ogräs för att växter ska kunna få utrymme att växa ordentligt och bära frukt. Resan har verkligen inte varit spikrak och jag har åkt på några kännbara smällar längs vägen. Jag förlorade femsiffriga belopp i både EcoWavePower och MQ och har gjort förluster även i andra mindre innehav. I Serneke kan jag stoltsera med att jag prickade in botten när jag sålde hela mitt korta innehav för 25 kronor per aktie sedan Karlatornetförsäljning och bygge sattes på paus. Mitt långa innehav behåller jag dock.

Men att jag trots allt har sålt när det blivit uppenbart för mig att mitt case inte längre håller har begränsat förlusten i flera fall och desto viktigare skapat utrymme för att investera i bättre aktier. Här finns fortfarande förbättringspotential och jag behöver bli än mer cynisk i att minska tidigare när jag ser signaler på att mitt case inte håller.

En anledning till den ökade risken är att jag har andra förutsättningar idag. När portföljen startade ville jag endast ha en passiv avkastning som bevarade kapitalet och gav utdelning som översteg inflationen. Då ansåg jag mig inte ha möjlighet att följa börsen på daglig eller ens veckobasis varför risken var låg. Idag har jag möjlighet att följa i stort sett varje morgoncall och titta in ytterligare någon gång under dagen. Avanzas mobilapp med kurslarm ger mig bättre kontroll och möjlighet att agera snabbare om något skulle inträffa.

Tålamod, tålamod, tålamod

Där många sparare går bet är att de säljer bra aktier för tidigt. Anledningen till detta är dels att de inte gör en ordentlig analys och därför inte förstår vad de äger eller varför. De blir i sin tur nervösa när aktien faller efter en längre tids uppgång och lockas att ta hem en vinst på 25, 50 eller 100 procent trots att anledningen till uppgången ofta är att risken har minskat och förutsättningarna för att uppnå den teoretiska potentialen har ökat. Jag har i Minesto en bestämd uppfattning om vad jag anser aktien rimligen vara värd och kommer inte sälja innan den nivån uppnås såvida inget förändras. Mer regelbunden analys av samtliga innehav är min uttalade målsättning för det femte året med portföljen.

Under COVID-19-krisen var det rätt svettigt och pratet om att köpa när det flyter blod på gatorna är inte utan anledning. Min belåningsgrad slog i taket och hade vi fortsatt ned ytterligare någon procent hade jag i värsta fall tvingats till tvångsförsäljningar. Jag hade tagit höjd för en börsnedgång på 50 procent och har kapital att betala av lån men var inte beredd på hastigheten i nedgången. Jag valde därför att ganska tidigt dumpa flera mindre innehav som underpresterar för att istället öka i aktier som Axfood, Castellum, Investor, Kopparbergs och Realty Income. I de två sistnämnda lyckades jag pricka in botten och de är bägge upp med över 50 sedan dess - återigen varför man inte ska vara rädd för att dumpa aktier som underpresterar för man kan köpa något bättre för pengarna istället.

FIRE är redan idag en möjlighet

Med över tre miljoner i kapital är FIRE redan idag en möjlighet. Faktum är att om jag säljer alla mina icke-utdelande aktier och pytsar in det kapitalet i utdelningsaktier med en genomsnittlig portföljutdelning på 4,25 procent skulle jag klara över 10 000 kronor per månad i utdelningar. Det skulle räcka till att täcka min lilla bostad i Göteborg, mat och löpande utgifter och ändå ha 20 procent över. Det är naturligtvis inte rimligt eller önskvärt men att ha möjligheten känns fantastiskt. Min lägsta nivå för att göra en FIRE landar på 4,5 miljoner kronor efter att boendefrågan är löst. Alltså behövs ungefär 5-6 miljoner för att säkerställa en låg belåningsgrad på den framtida bostaden.

Man brukar räkna med att det tar ungefär tio år att spara ihop tillräckligt kapital för att göra en FIRE. I mitt fall skulle det med en sparkvot på som lägst 70 procent över tid därför ta ytterligare fem år.

Jag räknar med att köra på minst till 40 års ålder varvid jag kommer ha en utdelningsportfölj av ovan storlek i tillägg till Minesto. Förmodligen kommer jag sedan flytta hem till Sverige och köra på ett par år för att känna på hur det känns innan jag beslutar mig för om jag gör en FIRE eller inte. Även om jag har blivit mer cynisk till arbetslivet på äldre dar och hemarbete hela våren har gjort att man känt på skillnaden i praktiken på sätt och vis tycker jag i grund och botten fortfarande att jag har ett riktigt häftigt jobb och det är mycket möjligt att jag kör på om det blir spännande arbetsuppgifter.

I ett drömscenario kommer jag kunna använda delar av Minestoinnehavet till att lösa boendefrågan före FIRE varefter jag kan använda återstående portfölj att leva på. Framtiden ser ljus ut just nu.

Tre år med portföljen - Två miljoner

Aktieportföljen passerade 2 miljoner kronor brutto exakt på dagen tre år sedan jag startade mitt sparande. Vid börsens stängning föll bruttovärdet till sist tillbaka från toppen till 1 919 072 kronor. Där ingår en belåning på cirka 7,5 procent. Nettovärdet exklusive belåning blev 1 754 902 kronor.

 Som jag tidigare skrivit har jag uppnått ett portföljvärde över 1,5 miljoner kronor hela tre år tidigare än beräknat tack vare starkare portföljutveckling än jag hade vågat hoppas på. Att jag har investerat cirka 15 procent av mina insättningar i Minesto innebär samtidigt att jag försenar mitt nästa utdelningsmål med ett år helt enkelt eftersom jag har investerat mindre i utdelningsaktier än beräknat.

Portföljen har ökat med 64,26 procent, motsvarande 21,42 procent per år. 

Portföljens utveckling tre år efter start

Orsaken är som diagrammet nedan visar min växande portföljandel i Minesto som har utvecklats strålande det senaste året. Korrelationen är därför stark i såväl uppgång som nedgång de senaste 18 månaderna sedan jag tecknade fullt i emissionen och ökade ytterligare. Även borträknat Minesto skulle portföljen dock uppnå mitt modesta mål om att växa med 5 procent årligen. Det är också så att ränta-på-ränta-effekten har blivit tydligare under det sista halvåret eftersom jag i år återinvesterar över 40 000 kronor i utdelningar. Sedan påverkar den svaga kronan också men just nu utgör utländska innehav på grund av färre köp av nämnda skäl en knapp fjärdedel av portföljen.

En jämförelse med Minesto åskådliggör portföljens korrelation

Så till portföljutvecklingen. Mycket händer på tre år och vid start hade jag bestämt mig för att sprida risken på fyra aktier. Det blev ICA eftersom Axfood då som nu var väldigt högt värderad. Tanken var att köpa på sikt lika stora portföljandelar i fem aktier som jag bedömde vara långsiktigt stabila. Sedan dess har jag spridit risken i desto fler utdelningsaktier vilket var klokt eftersom tre av de fyra aktierna i ursprungliga portföljen har haft en kämpig utveckling de här tre åren som helhet.

Det har hänt en del sedan dess och portföljen innehåller idag 72 aktier. Jag har tagit in ett par nya aktier det senaste halvåret, bl.a. Northwest Healthcare och Soltech Energy, men inriktningen har varit att snarare minska antalet innehav något och sedan ifjol har flera mindre innehav åkt ur portföljen. Det kan bli så att jag säljer några mindre innehav för att kunna fokusera på att bevaka mina större innehav men samtidigt går flera mindre sällanköpsinnehav väldigt bra och därför låter jag dem vara kvar. Som diagrammet nedan visar dominerar Minesto portföljen.

 Portföljens största innehav efter tre år

Naturligtvis är en portföljandel på 42 procent alltför hög. Jag vidhåller dock att jag inte vill minska i mina starkaste aktier av diversifieringskäl. Mitt ställningstagande baserar sig på hur stor andel jag ser det som rimligt att investera i en aktie. Räknat i inköp utgör Minesto 15 procent av mina inköp idag och 10 procent av mina inköp under en femårsperiod (jag har hela tiden tillåtit mig att investera 10 procent av portföljen i aktier som inte uppfyller mina utdelningsmål). Därför ser jag det som att jag har investerat min högsta försvarbara position på medellång sikt i aktien. Jag har också en orealiserad kursvinst på nästan en halv miljon kronor i Minesto. Ser det därför som avdelning lyxproblem att jag låter aktien vara kvar helt enkelt eftersom jag redan vid mitt första inköp bestämde mig för att köpa och öka så länge företaget utvecklas steg för steg mot sin kommersialisering. Minestos teknik fungerar i stor skala och levererar el. Det sista testet blir att se om kraftverken levererar så mycket el som kommersiellt utlovats i de bägge pilotprojekten. Det kommer vi få veta under det kommande året och därför behåller jag och tittar snarare på att öka om aktien skulle få en ny nedgång igen till dess.

aktieportföljens sammansättning exklusive Minesto

inser att läsbarheten är sådär - tar gärna emot designtips!

Åter till portföljen. För att tydligare kunna bedöma portföljens sammansättning och diversifiering och helt enkelt göra diagrammet mer lättöverskådligt har jag i min vanliga portföljuppdatering den här gången valt att exkludera Minesto och räkna portföljandel för återstående aktier.

 diagram med mina 25 största innehav och bättre läsbarhet

Finans är just nu överviktat helt enkelt eftersom jag har ökat i alla fyra storbankerna och Resurs den senaste tiden. Man kan säga att jag har tagit en dubbelt så stor position som jag vill ha långsiktigt i alla dessa aktier för att ha en lagom stor portföljandel den dag min portfölj är dubbelt så stor och överstiger tre miljoner kronor. Att Axfood och Realty Income utgör 15 procent tillsammans ger en god grund. Jag har också uppfyllt min målsättning att skala upp månadsutdelarna Boston Pizza och TransAlta Renewables liksom målet att öka långsiktigt stabila defensiva innehav som Kopparbergs, J&J och Investor. Oriflame säljs i uppköpet nu i juli och i övrigt är mina största innehav ungefär den typen av aktier som jag vill ha där. Jag skulle vilja öka mer i Castellum och Hemfosa och ytterligare i Investor och J&J så det är ett projekt över det kommande året. Just nu är aktierna dock dyra.

Något jag kan bli bättre på är att våga öka i bra innehav även när de upplevs som dyra. I Minesto har jag lyckats väl men jag behöver prioritera att frigöra tid att läsa in mig bättre också på andra bra aktier för att ha väl underbyggda skäl att öka. Av mina bästa innehav är noterbart att Tomra och Lagercrantz egentligen inte uppfyller mina utdelningsmålskriterier varför jag bara undantagsvis har köpt. Nyfosa är en avknoppning från Hemfosa. AstraZeneca var ett engångsköp när aktien var rejält urblåst för två år sedan eftersom jag såg det som ett engångstillfälle att ta in lite läkemedel i portföljen. Swedish Stirling, f.d. Ripasso Energy, tog jag in som en annan krydda i portföljen samtidigt som Minesto. Tekniken är smart men jag har tyckt att företaget är mer svåranalyserat och därför har jag inte ökat. Jag har också sålt av såpass mycket att jag redan realiserat en vinst som gör att jag inte kan gå med förlust oavsett hur det går framöver. Soltech är ett nytt innehav där jag försökte teckna fem gånger så många aktier. Emissionen övertecknades med tre gånger och aktien var värd det dubbla redan när den började handlas. Generellt är jag skeptisk till att investera i den starkt konkurrensutsatta solenergimarknaden där det också finns politiska risker. Samtidigt tycker jag att integrerade solpaneler är en briljant affärsidé och såvitt jag kan bedöma är Soltech långt framme design och teknikmässigt. Kan man öka effektiviteten och närma sig traditionella solpaneler kan det här företaget växa ytterligare. Sämst innehav är förstås MQ men även H&M och Serneke även om de senare har utvecklats bättre på sistone underbyggt av mer lovande rapporter. Det finns ytterligare några surdegar som ligger på minus men de har återhämtat sig det senaste halvåret.

En lärdom jag har börjat tillämpa är att jag nu intar större engångspositioner när jag tror att ett tillfälle har uppstått. Jag gör helt enkelt färre men större köp snarare än att köpa småskvättar. Detta beror på att jag upptäckte när portföljen växte att mina små dag-till-dag-köp som jag fortfarande gör ibland snarare minskade portföljandelen över tid i bra aktier trots att jag köpte kontinuerligt. Att jag har möjliggjort belåning som normalt uppgår till allra högst 10 procent av portföljen möjliggör också att jag kan utnyttja enskilda tillfällen att öka. Det återstår att se när jag summerar om fem år om det var klokt eller dumdristigt.

Portföljens direktavkastning överstiger 5 procent och landar runt 5 procent om man räknar av min köpandel i Minesto. Det är väl över mitt långsiktiga mål om 4,25 procent. En utmaning är dock att de aktier med högst direktavkastning minskar i portföljandel. Samtidigt gör det mig inte särskilt mycket eftersom jag just nu är i en fas där jag prioriterar stabilitet och hellre ökar i lite tryggare aktier med idag lägre direktavkastning som kan få öka de kommande åren. När dessa aktier också har 4,25 procent eller mer i direktavkastning har jag en riktigt fin balans i portföljen.

 

Min sharpekvot är i skrivande stund på rekordnivån 2,51 medan standardavvikelsen också är i högsta laget på 18,99 procent. Orsaken är dock trevlig i uppgång.

Belåningen är relativt hög men den har också möjliggjort den snabba värdeökningen i Minesto. Jag kommer försöka minska till under 5 procent och lite lägre ränta det kommande halvåret.

Har fått frågor om startkapital. Portföljen startade i princip från noll kronor runt midsommar 2016. Jag hade 50 000 kronor som fördes över under den sommaren innan jag började månadsspara löpande i augusti 2016. Mina insättningar är höga och har ökat med 25 procent år tre jämfört med år ett. Mer än 83 procent av insättningarna kommer från löpande månadsinsättningar medan resterande knappt 13 procent kommer från försäljningar och utdelningar av aktier på VP-konto och annat spar som förts över till aktieportföljen i ISK/KF. Jag kommer vara kvar utomlands några år till och ser just nu över hur högt sparande jag ska ha de kommande åren. Det kan bli så att jag minskar sparkvoten något men också att jag ökar insättningarna med ytterligare minst 50 000 kronor per år.

Vågar man drömma om ett portföljvärde över 3 miljoner kronor redan efter fem år med portföljen?

Portföljen 2018

Det andra ordinarie börsåret med aktieportföljen har passerat. Efter det nya årets första handelsdag stängde portföljen åter över 1 miljon kronor netto efter lån och jag är åter platinakund hos Avanza. Det är ganska precis där jag ville att portföljen skulle vara vid årsskiftet och då har vi ändå fått se en betydande börsnedgång.

Utlandsutdelarens portfölj den 31 december 2017

Endast innehav större än 1 procent redovisas av utrymmesskäl - separat inlägg följer 

Man kan direkt konstatera att portföljandelen Minesto har ökat med osunda 13 procent. Dels hade jag ett GAV på 300 procent på aktien i september och jag ser inte skäl till att sälja bra aktier som jag tror långsiktigt på när de ökar. Dels har jag ökat ytterligare inför att teckningsoptionerna ställs ut eftersom jag i stort har fått bekräftat vad jag har velat veta samtidigt som aktien föll tillbaka ordentligt mot årets slut när många plockade hem vinster och sålde av oro för framtida finansiering. Jag ser det som att Minesto har ett mycket bättre utgångsläge idag än när jag köpte mina första aktier för ett par år sedan. Därför har jag bestämt mig för att ha 20 000 aktier varav minst hälften på lång sikt. 

Skon klämmer dock i att aktien drar ned portföljens genomsnittliga utdelning till cirka 4,75 procent. De utdelande aktierna har en total utdelning om cirka 5,5 procent.Bägge är faktiskt något upp jämfört med 4,5 procent och 5 procent för ett år sedan.

Det kompenseras dock av att Serneke för första gången delade ut generösa 4 kronor per aktie under 2018. Innehavet har minskat med en tredjedel och är nu på en mer sund nivå. Jag har samtidigt skalat upp till 1 000 aktier långsiktigt på vägen ned eftersom jag vill vara med på Karlatornetresan och tycker att marknaden hade överprisat sektorrisken jämfört med konkurrenter.

Också H&M har minskat något, delvis för att jag sålde av drygt var tionde aktie för att omfördela portföljrisken. Nuvarande portföljandel är ganska lagom och jag går i tankar om att kanske rent av öka lite till 300 aktier igen. Att det inte hänt beror på att det finns många bättre aktier att köpa till fin värdering just nu.

Man kan konstatera att kvartetten Axfood, Realty Income, Kopparbergs och Castellum på plats 3-6 i portföljen med sina totalt 20 procent utgör en utmärkt defensiv bas. 25 procent totalt med Investor och J&J inräknat. Mer i den riktningen 2019.

Jag är därför särskilt stolt över att Investor, J&J och Kopparbergs i år tar sig in på topp 20-listan över största innehav. Det har varit en långsiktig målsättning att stegvis öka när tillfälle uppstår i den här typen av stabila tråkaktier på bekostnad av aktier med högre risk. Scandic faller delvis i den kategorin också. Jag behöver inte längre hög direktavkastning när portföljen redan har passerat första miljonen och värdesätter stabiliteten mer så länge jag får minst 4 procent årligen totalt sett. MQ har där blivit en dyrköpt läxa som har gjort att jag omprövat min syn på värdet av att ta in aktier med hög direktavkastning men mer tveksamma resultat. Jag tror fortfarande att MQ vänder det här och bibehåller men utebliven utdelning svider. Det fina är att andra innehav och god diversifiering gör att jag har råd med den sortens plumpar ändå. Jag har haft för målsättning att köpa minst en Investoraktie varje månad så länge aktien inte är totalt orimligt värderad. Det har bidragit men jag inser samtidigt att jag behöver köpa en handfull aktier för att bibehålla en mer rimlig portföljandel.

Hemfosa har jag velat avvakta emissionen i och kommer titta i lugn och ro under 2019 på att åter skala upp portföljandelen. Aktien passar min defensiva utdelningsstrategi ännu bättre nu när den är mer renodlad till defensiva samhällsfastigheter. Jag är samtidigt nöjd över att högriskaktier i sektorn som Bosjö och Sydsvenska Hem har en betydligt mer normal och blygsam portföljandel under 2,5 procent. De tjänade ett syfte att kickstarta regelbunden och återinvesterad hög utdelning under portföljens första två år. Jag kommer utvärdera i lugn och ro om jag alls ska behålla dem. Jag har köpt dem med god riskmarginal så det är ingen panik att sälja och hänger mer ihop med hur min boendesituation och arbetssituation kommer se ut de kommande åren. Skulle jag resa mer och ha sämre löpande internettillgång än idag kommer de nog bytas ut mot stabilare aktier.

Andelen utländska innehav har minskat, mycket beroende på att kronan har försvagats varför de relativt sett har blivit dyrare under det gångna året. Jag köpte många norska aktier när de bägge kronorna var lika mycket värda en kort period. När norska kronan nu är på en mer normal nivå finns inte längre valutapremie. Också euron och dollarn har varit relativt dyr. Min målsättning är att mellan en tredjedel och en fjärdedel av portföljen ska vara utländska innehav för att göra mig mindre beroende av risker i Sverige. En rimlig målsättning under 2019 blir därför att titta på att öka lite mer i utländska aktier. Jag har också ett danskt innehav i Vestas och ett finskt i KONE. Det sistnämnda, norska Gjensidige och kanadensarna ligger närmast till hands att öka i just nu. Kanske borde jag rent av bestämma mig för att systematiskt köpa minst två utländska aktieposter varje månad?

Aktier in under 2018

11 aktier in och 6 ut är jag inte helt nöjd med. Portföljen ökar och jag tror att jag under 2019 ska se över att rensa ut fler aktier än jag tar in. Flera mindre innehav har en allt mer tveksam funktion när jag har likvärdiga aktier med stabilare jämförbar direktavkastning.

Fenix blev ett litet spontanköp under börsnedgången. Inte helt säker på att jag vill behålla givet låg direktavkastning men en fin aktie som jag övervägt länge att köpa.

Holmen har jag länge velat ta in som ett stabilt basinnehav. Det var dessutom min allra första aktie en gång i tiden! Nu har jag tagit in en liten blygsam första position. Trenden är nedåtgående och det är en cyklisk aktie varför jag inte har bråttom.


Nordea har åkt in i portföljen på grund av den löjligt stora premien sedan flytten. Jag gillar inte Nordea sedan jag själv var kund och tror inte långsiktigt på företaget men tycker ändå att det är ett rimligt komplement i liten skala.

Nordic Waterproofing har jag sett potential att ta in som långsiktigt komplement.

NorthWest Healthcare har jag till sist tagit in i portföljen. Den höjer inte utdelningarna varför de inflateras över tid men med en YOC på cirka 8,5 procent tycker jag att det är ett bra komplement. Kanske ökar jag lite när jag istället minskar i preffar och andra mindre högriskinnehav.

Nyfosa fick jag till skänks i emissionen från Hemfosa. Aktien passar inte min utdelningsstrategi men jag tror ändå att den större tillväxten finns där och tycker det vore oklokt att sälja av principskäl något som jag trots allt har köpt till ett väldigt fint pris när Hemfosa värderades till en YOC över 5 procent. Jag växlade över lite mer i Hemfosa men behåller ändå 250 Nyfosaaktier tills vidare.

Oriflame har under hösten sett aktiekursen slaktas. Jag tycker att det verkar vara en överreaktion och såg ett läge att ta in aktien som ett komplement. Väl medveten om risk för sänkt utdelning.

Savaria har för låg direktavkastning för min smak men då jag har haft ett uttalat mål att öka andelen månadsutdelare och inte ville ha för stor andel i de tre som fanns i portföljen såg jag den defensiva aktien som ett tryggt komplement. Kursutvecklingen har inte varit något vidare men tror på aktien som långsiktigt innehav. Funderar på att öka lite.

SEB äger jag indirekt genom andra aktier men tyckte inte det skadar att ha en liten andel i alla storbankerna och har alltid sett dem som nummer två efter Handelsbanken.

Veidekke åkte in som ett komplement eftersom aktien var lågt värderad i samband med Avanzas courtagefria 17 maj-kampanj. Lite tveksam till om jag vill behålla aktien på sikt eller renodla portföljen mer men just nu går den bättre än branschen i stort.

Wallenstam har egentligen för låg direktavkastning för min smak. Det lite udda skälet till att jag tar in den är att jag hyr ut min svenska bostad i andrahand. Efter hyra, el och andra avgifter blir det över lagom till att köpa en näve nya aktier de flesta månaderna.

Aktier ut under 2018

Ahlsell försvinner i praktiken från portföljen när aktien nu återköps från börsen. Har avvaktat att svara på erbjudandet eftersom jag kan tänka mig att sälja någon krona lägre om jag behöver mer likvider.

Hufvudstaden hade jag för liten andel i och direktavkastning var för låg. Riktigt fin långsiktig aktie men tyckte att Wallenstam räcker i den kategorin och bytte helt enkelt Stockholm mot Göteborg.

Industrivärden tyckte jag att jag hade för liten andel i och sålde med vinst i början av nedgången. Kommer kanske köpa tillbaka senare men ville ha likvider till annat.

Pioneer Pref var ett litet innehav som var lite otydligt i när det delade ut. Jag tyckte också att risken var onödigt hög och ökade istället i bättre alternativ som Castellum.

SAS Pref löstes in.

Telia trodde jag att jag sålde redan 2017 men de sista aktierna försvann i början av 2018. Lever på gamla meriter och har inte framtiden för sig.

Historik över portföljens utveckling

Många sparbloggar redovisar portföljens månadsvis utveckling jämfört med insättningarna. Här kommer för första gången en översiktlig statistik över hur min portfölj utvecklas jämfört med pengarna jag har satt in i portföljen. För enkelhets skull börjar jag hela kalenderår januari 2017.

Vad som är särskilt intressant att notera är att det inte i första hand är mina utdelningsaktier och hörnstenar i portföljen som bidrar till ytterlighetsresultaten. Uppgången nu i höst kan i hög utsträckning förklaras av att Minesto, som nu utgör tio procent av portföljen, har rusat ordentligt sedan tekniken sjösattes i stor skala utanför Wales. Omvänt bidrog Minesto också i en väsentlig utsträckning till att portföljen tippade ned till att utvecklas lägre än insättningarna i början av året. Då var Minesto nämligen ned med bortemot 40 procent och handlades mellan 2,50-3,50 kronor per aktie under årets första kvartal. Sedan var det en börskorrigering nedåt då som nu under den perioden.

De flesta av mina aktier är annars inte särskilt volatila utan tuffar på i en rätt förutsägbar och tråkig riktning. Jag tänker här på aktier som Axfood, Castellum, Investor och Kopparbergs. Visst har de också upp och nedgångar men över ett längre perspektiv är de sällan särskilt dramatiska. De utdelningsaktier som dominerar min portfölj är i regel förhållandevis mogna företag som växer i en måttlig takt vilket förstås också gör att portföljen också växer i en måttlig takt.

Notera också att insättningarna ibland fördelas något ojämnt över månaderna. Ibland spar jag en del av insättningen för att ha mer likviditet när jag har större engångsutgifter. Till exempel bidrar den lägre insättningen till nedgången i januari 2018. Detta korrigerade jag först i juli när jag såg att jag fick över pengar från semesterutgifterna. Motsvarande skedde i juli 2017 där jag hade större engångsutgifter som jag fortfarande inte har kompenserats. Insättningarna är också större under 2018 än under 2017. Detta beror på att jag hade fler engångsutgifter under mitt första år i den nya bostaden medan jag nu har det mesta jag behöver och klarar mig inom mitt normala buffertsparande.

I skrivande stund är portföljen upp 8,5 procent jämfört med insättningar under oktober. Det tycker jag är rätt OK med tanke på de senaste veckornas börsnedgång som också har dragit med sig annars stabila aktier i fallet. Mitt mål är en portföljtillväxt på 5 procent per år och det innebär att jag portföljen vid årsskiftet bör vara cirka 12 procent upp jämfört med mina insättningar. Det är inte ouppnåeligt om börsen återhämtar sig. Det bör noteras att portföljen har använt Avanzas gratislån upp till 50 000 kronor varför aktieportföljens värde är över en miljon kronor men jag drar av belåningen mot detta varför jag just nu ligger strax under miljonen. Det kommer korrigeras vid nästa löneöverföring nästa vecka då jag åter kommer passera miljonen. Jag för nämligen för enkelhets skull statistik på kalendermånadsbasis. Detta innebär att jag vid månadsskiftet i regel fortfarande har ett par procent i likvida medel vid varje månadsskifte eftersom jag sprider ut inköpen över månaden.

Jag menar också att det i regel inte i första hand är bra placeringar som får portföljen att växa månad efter månad. Jag talar därför gärna om insättningstillväxt. Det vill säga en hög sparkvot medför ett högt sparande vilket också möjliggör att kapitalet i regel växer även i perioder som nu där portföljen tyngs av börsnedgångar. Det gör att portföljen måste minska med mer än 2-3 procent en enskild månad för att gå sämre än föregående månad efter insättningar. Det är en hörnsten i min sparfilosofi.

Portföljanalys

Som vanligt när jag har uppdaterat min portfölj tar jag tillfället i akt att se över vilka aktier jag bör hålla ett öga på att öka på längre sikt. Börsnedgången har aktualiserat detta ytterligare då flera aktier plötsligt handlas på om än inte billiga så åtminstone rätt aptitliga nivåer. Därför glad att jag i helgen påbörjade min hemläxa men fick först idag tid att publicera inlägget.

OBS att detta inlägg inte ska ses som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys. Det här inlägget fokuserar på att bedöma aktier som jag tidigare analyserat främst utifrån hur stor portföljandel jag har idag jämfört med mina långsiktiga portföljmål.

Överväg att minska

Ahlsell har jag gjort en fin kursresa på sedan börsåternoteringen som dock till stora delar utraderats under senaste veckans nedgång. Detta är heller inget tillväxtföretag och utdelningen är lägre än portföljens genomsnitt. På pluskontot är det en stabil tråkaktie som har relativt liten risk. Frågan är dock om den tillför portföljen ett mervärde eller om jag inte bör växla över i t.ex. Investor. I det korta perspektivet har företaget dock vuxit genom förvärv. Jag vill därför ge det lite tid att se om aktien tar fart och vad vårens utdelning blir innan jag bestämmer mig.

Alligator Biocare utgör någon enstaka promille av portföljen och även om företaget skulle utvecklas till en tiotaggare kommer det knappt påverka portföljen nämnvärt. Behöver jag den här aktien? Behöver jag likvider? Nej, då kan jag vänta men på sikt räcker det att äga indirekt genom J&J.

Elanders tillför kanske inte portföljen särskilt mycket. Jag tog in aktien när jag ville öka andelen aktier med utdelningstillväxt men ironiskt nog har mina kärninnehav höjt utdelningen och inte Elanders.


HiQ brukar ibland lösa utdelning på alternativa vägar som jag tycker är meckiga. Samtidigt är aktien svårvärderad tycker jag och börjar undra om den, bortom en fin YOC, tillför portföljen så mycket längre. Finns på listan över innehav som jag kan tänka mig att dumpa på sikt.

Intrum är jag rejält kluven till. På pappret en bra utdelningstillväxtaktie. Samtidigt har risken ökat väsentligt genom de italienska affärerna. Min portföljandel är låg men frågan är om jag behöver den risken och om Intrum verkligen tillför min portfölj något som inte en kvarts procent mer i Investor kan göra precis lika bra? Behåller tills vidare.

Inwido har jag fyllt på ganska aktivt i det senaste året efter strukturella problem av tillfällig engångskostnadskaraktär. Min tro är att företaget på sikt kommer vara väletablerat på sin marknad även om lägre efterfrågan i byggsektorn och nästa lågkonjunktur förstås kommer bromsa tillväxten. Just nu har jag 1,33 procent av portföljen och mer än 1 procent vill jag inte ha då det här är en komplementaktie och på intet sätt ett kärninnehav.

MQ har jag redan minskat portföljinnehavet med 8 procent i aktier räknat. Sedan det fastslogs att det inte kommer någon utdelning 2019 överväger jag att minska ytterligare i aktien. Just nu har jag likvider och det är inte min melodi att sälja om jag inte hittar bättre aktier att använda alla likvider i istället men kommer ett sådant tillfälle tvekar jag inte att minska.

Lagom portföljandel

Brookfield RES är en tråkig förnybar energiaktie med ganska måttlig risk. Samtidigt kvartalsvis utdelning. Skälet till att jag inte ökar bortom 1 procent är att jag retar mig på att utdelningarna ofta kommer in på depån för många dagar i efterhand och ibland på ett svåröverskådligt sätt.

Clas Ohlson har jag liksom H&M omvärderat från en stabil tillväxtaktie till en slags preferensaktieliknande komplementaktie. Därför är portföljandelen på 2,3 procent ganska lagom med beaktande av risken i ökad konkurrens från e-handel och butiksstängningar. Jag har en mycket god YOC varför jag tycker att jag har marginal att behålla så länge resultaten inte minskar till den grad att utdelningen skulle minska med mer än en tredjedel jämfört med dagens nivå. Jag har återinvesterat höstutdelningen (2 000 kronor jämt!) men i övrigt låter jag aktien vara tills vidare.

Gjensidige är en norsk favorit och förhållandevis defensiv aktie. Samtidigt är utdelningsandelen hög och norska kronan handlas inte längre med premie. Även om 1,25 procent är en relativt låg portföljandel och aktiekursen är låg är det ingen brådska att öka. Bevakar dock lågintensivt.

Handelsbanken är som vanligt lägst värderad av bankerna. Detta beror historiskt på den lägre risken och bättre förmågan att hantera svårare tider. Det är också vad som har gjort SHB till mitt förstaval. Samtidigt är banken inte vad den en gång var. Dels finns företagsspecifika utmaningar i ledningen och omställningen från traditionella kontor. Dels senaste tidens skandaler ger inte mersmak och kan riskera försvåra rekrytering i det korta perspektivet. Jag avvaktar och strax över 3 procent ger ingen brådska att öka i nuläget.

H&M har jag redan minskat med 25 aktier i. Jag tycker helt enkelt inte att det tillväxtcase som ursprungligen var skäl till att jag ville ha aktien som kärninnehav håller längre. Jag ser idag H&M som ett gott komplement mer som en slags preferensaktie än som ett kärninnehav. Jag vill se mer konkreta bevis i kommande rapporter på att problemen verkligen rätats ut. Först då är jag beredd att öka även om det skulle bli till en högre aktiekurs än idag. De 4,45 procent jag har idag är utifrån rådande förutsättningar fullt tillräckliga på många års sikt utan att öka alls.

J&J är en riktig kvalitetsaktie där jag gick in långsiktigt när tillfälle öppnade sig tidigare i år. De 2,69 procent av portföljen som aktien nu utgör är en bit över mitt mål om 2,5 procent långsiktigt. Att jag inte vill ha en större portföljandel just nu beror på den låga yield on cost som aktien har medan portföljen fortfarande växer. Precis som med Investor skalar jag succesivt upp innehavet men jag vill inte göra det så stort idag att det drar ned portföljens genomsnittliga avkastning under 4 procent. Ger börsnedgången tillfällen att öka? Än tycker jag på intet sätt att aktien är billig.

Minesto har förvisso en groteskt stor portföljandel. Men som jag ser det finns det inga skäl att sälja så länge företaget fortsätter ge rätt signaler i testerna av storskalig teknik och därpå följande kommersialisering. Jag skulle kunna tänka mig att öka till 10 000 aktier jämnt och har därför faktiskt ökat uppgången till trots. Jag ser det också som att portföljandelen kommer minska med tiden allteftersom jag ökar i andra aktier. Kan jämföras med hur jag har hanterat Serneke.

Multiconsult har haft en pressad aktiekurs det senaste året men där har jag gjort ett långsiktigt val om hur många aktier jag vill ha. Just nu avvaktar jag därför. Kanske ökar om börsen fortsätter ned.

Utrymme att öka

Axfood vill jag alltid ha minst 5 procent av portföljen i. Det är inget snabbväxande företag men jag räknar med en stabil utdelning (endast bibehållen i år?). Även om konkurrens kommer från t.ex. Lidl är företaget väl rustat både i lågpris och kvalitetssegmentet samtidigt som man har gjort sunda investeringar i både hållbarare affärsmodeller och e-handel. Just nu värderas aktien på rimliga nivåer i YOC räknat men dyrt i P/E räknat. Eftersom jag ser det som en köp och behåll-aktie ökar jag vidare. Uppemot 7,5 procent kan jag tänka mig att ha på kort till medellång sikt så länge jag kan fortsätta till den yield on cost väl över 4 procent som aktien nu handlas till.

Akelius och Bonäsudden har jag velat öka i länge av ungefär samma skäl. Samtidigt vill jag ha en YOC över 6 procent som absolut smärtgräns. Risken har förvisso minskat de senaste två åren vilket reflekteras i värderingen men det är inga tillväxtaktier och därför är jag mån om att köpa med en god riskpremie. Uppstår det ett läge ökar jag.

Castellum vill jag ha en högre portföljandel i än idag. 3,5 procent är godtagbart för stunden men jag måste börja tänka på att öka på längre sikt. 3,33 procent YOC är inte billigt men acceptabelt och det innebär ungefär 3,67 procent på min förväntade utdelningshöjning. Fortsatt öka i veckan.

Hemfosa börjar det bli dags att öka i då portföljandelen runt 3 procent annars kommer krympa för mycket. Jag har väntat med en större ökning eftersom jag vill se hur avknoppningen av Nyfosa går till och först då bestämma mig utifrån hur det som är kvar i Hemfosa värderas. Jag lutar idag åt att behålla mina Nyfosaaktier till följd av en fin YOC och endast öka i Hemfosa.

Investor ska liksom J&J på sikt utgöra en hörnsten i min utdelningsportfölj. Jag vill dock inte öka till en yield on cost under 3 procent. Under den senaste tiden har jag ökat ambitiöst och gjorde en arbitrageswap där jag passade på att köpa ytterligare någon aktie. Nu är portföljandelen 1,5 procent vilket är väl över skamgränsen. På medellång sikt vill jag ha 2-3 procent och på lång sikt minst 5 procent. I det korta perspektivet vill jag liksom J&J dock inte att Investor ska dra ned portföljens genomsnittliga utdelning alltför mycket. Börsnedgången har dock gjort det möjligt att öka mer.

Kinnevik ser jag som ett sätt att kompensera för min okunskap inom de sektorer investmentbolaget investerar. Jag har också ökat innehavet till en tredjedels procent senaste kvartalet. Det är förstås löjligt lite men jag tycker att aktien är lite dyr med beaktande av att man har avyttrat MTG samtidigt som Zalando som inte växer som förr utgör en groteskt stor andel av deras portfölj. Avvaktar besked om var Kinnevik lägger MTG-pengarna innan jag går in större men fortsätter småöka lite till dess.

KONE är ett riktigt fint företag på en oligopolliknande marknad där man utöver nyinstallationer också kan säkra underhåll på längre sikt. Portföljandelen är knappt 1 procent vilket är i underkant. Jag har länge velat öka och det som håller mig tillbaka är den höga eurokursen (som är kännbar för en utlandssvensk i ett euroland). Lita på att jag går in stort nästa gång tillfälle uppstår, nu i veckan har jag därför fortsatt öka.

Kopparbergs vill jag ha ungefär 3 procent i på riktigt lång sikt. Det är den portföljandel jag har idag. Därför ser jag ett möjligt tillfälle att öka lite om aktien trillar ned under 200 kronor per aktie igen. Samtidigt ser jag det som att aktien håller på att omvärderas från en tillväxtaktie till ett etablerat företag. Utdelningstillväxten kommer vara lägre än historiskt (ifjol bibehölls utdelningen). Det blir säkert en höjning till minst 6 kronor per år men jag kan ändå inte räkna på en yield on cost särskilt mycket över 3 procent. Aktien rasade svårförklarligt mycket idag. Även om jag tycker att den nu är ganska rimligt värderad först efter raset valde jag att öka långsiktigt.

Resurs Holding skulle jag känna mig bekväm med att öka något för att ha ungefär 1 procent av portföljen på sikt. Nu avvaktar jag eftersom hellre ökar i basaktier under börsnedgången.

Savaria ångrar jag att jag inte ökade i på fallet. Aktien passar egentligen inte mina utdelningsmål då utdelningen är för låg. Stabiliteten och månadsutdelningen gör ändå att jag överväger att öka vid tillfälle. En fjärdedels procent är inte särskilt mycket och det är jag mån om att minst bibehålla.

Wallenstam har jag bestämt mig att plöja in den lilla mellanskillnaden från min andrahandsuthyrning av min svenska bostad i. Det räcker till ungefär en näve aktier per månad. Samtidigt tycker jag att värderingen är något ansträngd och ser ingen brådska.

Portföljen efter tre kvartal 2018

Det tredje kvartalet 2018 är avslutat och jag följer min goda vana att åtminstone kvartalsvis göra mig besväret att se över portföljen ordentligt. Detta är ett bra tillfälle att ta ett mer långsiktigt perspektiv avseende portföljbalans och diversiviering. Själva analysen gör jag i lugn och ro och skriver mer om den senare i veckan. Här följer i alla fall portföljen så länge. Till följd av det stora antalet aktier redovisas i diagrammet endast de som har en portföljandel om minst en halv procent.

Några inledande observationer kan ändå göras.

Minesto är förstås mitt största innehav till följd av att man nu har bevisat att själva "draken", eller kraftverket, fungerar i full skala. Återstår att få bekräftat att den klarar att producera el in på land och hur stor kapacitet kraftverket levererar jämfört med estimaten. Därefter kommersialisering.

Serneke är inte längre ett groteskt stort innehav trots att jag har ökat lite för första gången på ett tag det gångna kvartalet.

Övriga aktier är ganska väl diversifierade. Notera att inget annat innehav utöver Realty Income och Axfood utgör mer än 5 procent. Notera också det stora spannet aktier mellan 1-3 procent. Det här är mycket i linje med min filosofi. Jag vill ha många utdelningsaktier och sprida risken. Det innebär också att jag inte bekymrar mig så jättemycket över enskilda plumpar som Clas Ohlson, H&M eller MQ. Flertalet bra aktier kompenserar nämligen fåtalet dåliga aktier.

Portföljens genomsnittliga utdelning är en bra bit över 4,5 procent. Detta trots att MQ håller inne sin utdelning nästa år och trots att en tiondel av portföljen (Minesto) inte ger någon utdelning. Jag är fortsatt på rätt spår men har växlat ned risk genom att öka i fler tryggare aktier som Investor och J&J.

Efter att portföljen nu har passerat den första miljonen känns det som en riktig prioritering. Jag behöver inte längre jaga högutdelare. De högutdelare jag har räcker gott och väl där sådana innehav med hög risk som t.ex. Bosjö och Sydsvenska Hem inte längre utgör en särskilt stor portföljandel. Portföljbalansen är därför antagligen den bästa jag har haft sedan portföljen startade. Den nyfikne läsaren kan gå tillbaka till mina historiska portföljinlägg och jämföra själv.

PS. medveten om att diagrammet är svårläst. Har någon läsare bra tips på hur jag kan förbättra läsbarhet och design mottages dessa tacksamt! Jag använder mig av google sheets diagramfunktion.

Portföljen efter två år

Två år har gått sedan jag startade om mitt aktiesparande igen. Det är en bra tidpunkt för att göra en ordentlig portföljanalys.

När jag började köpte jag lika delar i Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA. Nu har jag ett femtiotal aktier där några är mer seriösa innehav medan andra är mer av små positioner när ett tillfälle har uppstått genom plötsligt låga värderingar eller tillfälliga kampanjer från Avanza.

Portföljens genomsnittliga utdelning mätt i yield on cost uppgår till 4,75 procent vilket är väl över mitt mål om 4 procent årligen. Det ger mig utrymme att öka i aktier med lägre utdelning i år.

Diagrammet är tyvärr lite svåröverskådligt och jag är inte så tekniskt bevandrad så skriver upp innehaven separat. Ett uppföljande inlägg kommer imorgon där jag går igenom de olika aktier

Tyvärr tar det tid att uppdatera portföljstatistiken nu när jag har många aktier. Jag är dock av den skolan att jag inte tycker det finns någon poäng i att sälja bra aktier bara för att innehaven är små. Tomra är ett utmärkt exempel på det. Det jag tycker är mest värdefullt med att göra portföljanalys är att det visar svart på vitt vilka aktier jag har utrymme att öka i och var jag bör ta det lite lugnt.

Nu är portföljen mer väldiversifierad än någonsin. Serneke är fortfarande stort men då ska man ha i åtanke att jag köpte en engångspost motsvarande 20 procent av portföljen när aktien börsnoterades. Minesto är nu mitt största innehav vilket är glädjande. Det finns dock inget som helst skäl att sälja eftersom mitt investeringscase fortfarande håller. Jag glädjs särskilt åt att J&J och Investor nu har beskedliga andelar i portföljen. Det har varit en långsiktig ambition att växla över till den här typen av lite tråkigare men stabila och förutsägbara aktier. Samtidigt är t.ex. Akelius, Bosjö och Sydsvenska Hem nu mer blygsamma innehav. Där ska jag ta mig en funderare på om och till vilket pris jag vill öka. Castellum och Bosjö skulle jag också kunna öka mer i.

Här är mina trettio största innehav:

Minesto 8,63%
Serneke 8,13%
Axfood 6,32%
Realty Income 6,11%
H&M 5,03%
Multiconsult 4,45%
Castellum 4,06%
Kopparbergs 3,88%
TransAlta RES 3,67%
Handelsbanken 3,51%
Bosjö 3,43%
Skanska 3,31%
Hemfosa 3,25%
Sydsvenska Hem 2,76%
Clas Ohlson 2,26%
J&J 2,07%
MQ 1,76%
Gjensidige 1,55%
Scandic Hotels 1,50%
Brookfield RES 1,35%
BASF 1,29%
Investor 1,27%
Boston Pizza 1,18%
Kone 1,14%
VFC 1,11%
Inwido 1,07%
Nobina 0,90%
HiQ 0,82%
SWECO 0,81%
Resurs 0,81%
ATEA 0,81%

Nu ska jag sätta mig ned i helgen så snart vädret tillåter och analysera vad jag vill öka mer i och var jag bör ta det lite lugnt de kommande månaderna.

Utdelningstillväxt och Serneke ökar portföljutdelningen till över 5 procent

Jag brukar oftast följa upp portföljen vid månadsskifte men nyfikenheten över hur det påverkar portföljens genomsnittliga utdelning att mitt största innehav Serneke börjar dela ut blev för stor.

Vid min senaste portföljöversyn var portföljens genomsnittliga utdelning 4,50 procent.

Under de senaste veckorna har många portföljinnehav fastslagit årets utdelning vilket i många fall har inneburit en utdelningstillväxt. Redan innan jag räknar in Sernekes utdelning har portföljens genomsnittliga utdelning därför uppgått till till 4,70 procent.

Sernekes utdelning har förvisso yield on cost på 3,75 procent vilket är något lägre än genomsnittet.

När också Serneke räknas in blir portföljens genomsnittliga utdelning 5,10 procent.

Jag har ett långsiktigt mål att portföljen ska avkasta 5 procent årligen varav minst 4 procent i utdelningar. Att jag just nu uppnår det målet enbart genom utdelningar är jag helnöjd med!

Jag använder begreppet yield on cost eftersom det är ett enkelt riktmärke för att se hur många procents utdelning jag får på min investering under 2018. Jag har inte räknat med extrautdelningar från Cloetta och Handelsbanken i statistiken. Har inte heller uppdaterat utdelningshöjningar för de mindre utländska innehaven så den genomsnittliga utdelningen är förhoppningsvis något i underkant.

Portföljen den 9 februari 2018

Glädjande är att Investor för första gången utgör mer än en procent av portföljen. Jag vill ha en betydande portföljande som diversifierande och defensiv bas även om utdelningen är rätt låg. Den senaste tiden har aktien dock kunnat handlas till en YOC över 3,4 procent vilket jag tycker är helt acceptabelt med tanke på att den starka kassan och höga vinsten per aktie gör att man med hög sannolikhet kan räkna in en kronas utdelningshöjning också de kommande åren.

Telia har nu äntligen åkt ur portföljen. Sålde strax under 40 kronor per aktie och det var god timing. Vet att det finns de som spekulerar i att aktien kan stiga igen av olika anledningar men jag tycker att tillväxtmöjligheterna och vinst per aktie är för låg varför jag i ärlighetens namn hellre köper Kinnevik eller preffar.

Noterbart att Handelsbanken äntligen har en beskedlig portföljandel på fyra procent. Mer än fem procent vill jag inte ha just nu men kanske ökar lite ytterligare om fortsätter handlas på nuvarande nivåer. Också Kopparbergs har jag äntligen lyckats ta en ordentlig position i.

Om man ser uteslutande utifrån portföljandel och diversifiering bör jag ha utrymme att, under rimligt pris, öka i Axfood (till 7,5 procent), Castellum, Handelsbanken, Hemfosa, Multiconsult (till 5 procent), Akelius Pref, Boston Pizza, Gjensidige och Investor (till 2,5 procent).

Realty Income är nu mitt näst största innehav. Det är lite oroande eftersom jag ser det som ett medelriskinnehav. Samtidigt handlas aktien till såväl låg kurs som dollar. Anledningen antagligen oro över att räntorna stiger. 5 procent YOC tycker jag är en god riskpremie för en fin månadsutdelare och därför har jag passat på att öka väl mycket. Inte uteslutet att jag köper ytterligare några aktier, har 100 totalt just nu. Andel andra månadsutdelare minskar samtidigt. Har funderat på att öka i Boston Pizza för första gången på över 18 månader. Anledningen till att det inte har blivit av är främst att jag har velat passa på att investera mer i stabilare innehav som handlats till god kurs under börsnedgången.

H&M minskar av fel anledning men för första gången på mycket länge är portföljandelen åtminstone inte längre orimligt stor. Därför bekymrar det mig inte så fruktansvärt mycket. Jag kommer att få utdelning från H&M också de kommande åren. Och min utdelningsstrategi är stabil nog att kunna klara av att också ett av mina största innehav utvecklas uselt. Det ser jag trots allt som en styrka.

Serneke ökade jag lite i för att nå jämt antal aktier efter beskedet om utdelning. Jag kommer ha viss försiktighet och överväger eventuellt sälja min korta position som utgör ungefär en sjundedel av mitt innehav. Avvaktar och ser hur det utvecklas.

Minesto är nu istället min största IPO med 2 procent av portföljen. Det är lägre än på ett tag men beror också på att vi är mitt uppi företrädesemissionen. När den har genomförts kommer portföljandelen åter vara åtminstone 2,5 procent eftersom jag avser teckna fullt.

Att portföljens värde och sharpekvot har sett bättre dagar är en annan historia. Så länge innehaven som helhet fortsätter öka sina vinster bekymrar det mig i ärlighetens namn inte så mycket.

Portföljutvärdering: kärninnehaven - behövs de verkligen till varje pris?

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta är det första inlägget i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Tillbakablick - det började med kärninnehaven

När jag startade min aktieportfölj för 18 månader sedan hade jag en enkel filosofi. Jag skulle regelbundet köpa fem aktier som jag bedömde som stabila nog att få en avkastning genom utdelningar som överträffade den riskfria räntan.

Min ursprungliga portfölj bestod av Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA.

ICA var egentligen ett andrahandsval för att få exponering mot den defensiva livsmedelsmarknaden. Anledningen var att Axfood i spåren av att Brexit precis inträffat var ovanligt dyr. När jag kunde ta in Axfood i portföljen sålde jag till sist av ICA.

Castellum tillkom ganska snart som ett femte kärninnehav. Tanken var att ett sunt och långsiktigt ägande av fastigheter också kan ge en god defensiv avkastning över tid oavsett hur fastighetsmarknaden utvecklas.

Handelsbanken valde jag eftersom det är den av de fyra storbankerna som har bäst historik av att hantera kriser. Jag har sett ett par finanskriser på nära håll i andra länder och har stor respekt för den risken. Handelsbankens direktavkastning är i regel acceptabel men ändå lägre än övriga storbanker.

H&M har jag ägt privat genom arv (det innehavet ger tekniskt fortfarande en kursvinst) och de hade pålitligt delat ut direktavkastning under hela min uppväxt. Clas Ohlson hade en bra verksamhet och lika fin historik varför de var två okomplicerade innehav och relativt enkla att förstå sig på.

Flera kärninnehav?

Allt eftersom portföljen har vuxit och jag har upptäckt nya aktier har jag strävat efter att frångå tänket att bara ha fem aktier. Min målbild för kärninnehaven sjönk från 20 procent till någonstans mellan 5 och 10 procent beroende på utveckling och möjligheter att köpa till bra pris.

Det innebar att jag fick utrymme att ta in andra större innehav i portföljen. Två av dem är redan idag såpass frekventa att de närmast kan ses som kärninnehav: Hemfosa och Skanska.

Skanska är ett klassiskt byggföretag med verksamhet både i Sverige och utomlands. Det gillar jag eftersom det innebär att de blir mindre sårbara för den svenska konjunkturen. Jag känner till väl sedan Unga Aktiesparare att byggföretag är cykliska. Det är också ett skäl till att jag valde Skanska: de har nämligen sedan en tid tillbaka en historik av att höja utdelningen. Den planeringen föredrar jag. Allt annat lika kan jag lita på att utdelningen som minst kommer hålla jämna steg med den riskfria räntan och det räcker faktiskt ganska långt för mig.

Hemfosa växte fram till ett kärninnehav mycket tack vare att jag kunde köpa stora poster billigt och de därefter fortsatt att utvecklas bra. Jag gillar särskilt deras mer defensiva inriktning på samhällsfastigheter vilket jag tycker är klokt i en tid när privata bostäder och kommersiella fastigheter har en högre risk än på länge.

Kopparbergs har jag funderat på att ta in som ett kärninnehav på grund av produktens defensiva karaktär. Aktien är enligt mitt tycke fortfarande inte billig men handlas i alla fall på godtagbara nivåer igen. Här kan jag se mig själv öka väsentligt under 2018. Utmaningarna beror till stor del på den brittiska marknaden medan förutsättningar för att växa på den stora amerikanska marknaden finns.

Till sist funderar jag nu för första gången på om jag inte vill göra Multiconsult till ett mentalt kärninnehav? Framtiden tror jag på med tanke på de goda möjligheterna för tillväxt genom förvärv vars potential ännu inte har fått genomslag i resultat för de förvärv som har gjorts under den senaste tiden. Jag har dock valt att inte uppgradera till kärninnehav eftersom aktien är under press just nu.

Indexliknande komplement?

En tanke jag bollat med är att ta in investmentbolag eller billiga indexfonder för att sprida risk.

Investor har jag redan bestämt mig för att ge permanent plats i portföljen. Investor äger många av de större aktierna på OMX30-indexet vilket gör att den är som en indexfond fast oftast bättre. Inte minst gillar jag att de har stora innehav i både Atlas Copco och ABB, två aktier jag tittat på att ta in i portföljen men som har varit för dyra. Innehavet i Astra Zeneca kompletterar min lilla tillfällighetspost i den defensiva läkemedelsbranschen väl.

Jag har satt upp ett mål om att köpa minst en aktie varje månad som den handlas till en YOC över 3 procent. Att jag accepterar en låg YOC i Investor beror på att jag tror att de kommer ha en utdelningstillväxt enligt etablerad modell med höjning en krona per år under de kommande 5-10 åren. Det innebär förvisso att utdelningstillväxten minskar men jag kan räkna med en genomsnittlig utdelningstillväxt om minst 5 procent över hela perioden.

Jag har bollat med tanken att ta in Avanza Zero igen. Att jag inte gör det beror på att jag tror att börsen under de kommande två åren kommer se en större nedgång. Min filosofi är ju främst att få direktavkastning från aktieutdelningar och då vill jag inte behöva grubbla på om jag ska sälja av en indexfond i rätt skede. Jag äger dock Avanza Zero som bas i mitt pensionssparande.

Investmentbolag är något jag vill återkomma till längre fram. Det finns två nackdelar som jag ser det. Dels är substansrabatterna idag inte lika höga som tidigare varför de inte med samma självklarhet är köpvärda. Dels handlar det om tillit. Långsiktiga privata förvaltare som Wallenberg eller Lundberg brukar borga för långsiktig stabilitet och avkastning. Exemplet Ratos visar dock att det kan gå i andra riktningen också och när jag väl har köpt ett investmentföretag är det svårt att analysera på djupet. Svolder är jag nära att ta en liten kompletterande position i. Industrivärden lockar också men är dyr.

Nackdelen med kärninnehav

Fördelen med kärninnehaven har varit deras höga och jämna direktavkastning. Nackdelen är att de, utöver Axfood, inte med självklarhet är så stabila att jag bör ha en så hög portföljandel nu när jag är igång och fått in flera andra fina aktier i portföljen. Faktum är att kärninnehaven tynger portföljens värdeutveckling. Det hade jag i sig struntat i om det inte vore för att två av kärninnehaven löper risk för sänkt utdelning i framtiden. Därför kommer jag ompröva mitt tänk och ha lägre positioner med sikte på 2,5 procent av portföljen som lägst och 5 procent som högst, Axfood undantaget.

Målbild för 2018

Axfood är jag idag glad att jag passade på att öka beskedligt i när jag hade chansen. Det gör att jag inte behöver öka så dramatiskt i år. Jag vill dock ha minst 5 procent av portföljen i denna defensiva aktie. Därför bedömer jag mig behöva minst 300 aktier vid årsskiftet vilket innebär ytterligare 50 i år. Det bör noteras att jag är medveten om att framtida utdelningstillväxt i Axfood sannolikt är ganska modest. Givet aktiens defensiva karaktär är jag ganska nöjd med att fortsätta äga den ändå. Målet är 4 procent direktavkastning till låg risk som överträffar den riskfria räntan över tid.

Castellum fick jag till sist inte köpt fullt så många aktier som jag hade tänkt i men då hade jag också reviderat upp mitt mål något. Min portföljandel är idag nämligen tillräcklig för att klara 2,5 procent av portföljen också vid nästa årsskifte. Givet osäkerheten på fastighetsmarknaden ser jag det därför som att jag kan öka men inte behöver göra det till varje pris. Jag kan dock tänka mig skala upp till 5 procent igen om priset är det rätta vilket skulle innebära omkring 400 aktier.


Clas Ohlson presenterade som bekant en svag rapport senast och många oroar sig över att näthandeln ska ta marknadsandelar. Jag har också reagerat med viss försiktighet där jag bara köpte 2/3 av de 200 aktier jag hade som mål under 2017. I praktiken har portföljandelen därför minskat som en försiktighetsåtgärd. Sälja tänker jag inte göra för jag vill först se vad VD Lyrå och ledningen presenterar i den sedan länge utannonserade strategin inför framtiden som kommer presenteras i vår. Clas Ohlson har en historik av postorderhandel och borde ha rimliga förutsättningar att ha marknadsandelar också på nätet. Jag tror också att deras just-in-time-butiker kommer fortsätta leverera för kunder som snabbt och enkelt vill köpa produkter när de behöver dem. Omställning blir det och osäkerhet men behålla gör jag. Frågan är vilken portföljandel jag vill se? 2 procent tycker jag är ganska lagom vilket reflekterar en minskad position. Det skulle ändå innebära att jag behöver öka till 200 aktier under året. Kanske kommer jag därför köpa en handfull aktier per månad.

Handelsbanken har varit mitt minsta kärninnehav. Glädjande under 2017 var att jag äntligen har fått en portföljandel på mellan 3-4 procent. Jag klarade också mitt mål att äga minst 150 aktier under 2017. På längre sikt, åtminstone ett decennium, är jag något försiktig inför risken att Handelsbanken konkurreras ut av nischbanker. I det kortare perspektivet har vi med största sannolikhet en fin utdelningshöjning att se fram emot i vår och det surrades i höstas om extrautdelningar. Aktien handlas samtidigt på ganska aptitliga nivåer. Därför avser jag öka ordentligt under januari och februari.
Ett rimligt mål är att bibehålla samma portföljandel vilket torde motsvara 300 aktier under 2018.


H&M har jag redan ett stort innehav i. Jag ökade under 2017 mellan 200-225 kronor när jag tyckte att aktien handlades till rimlig riskpremie. Min utgångspunkt är därför att inte öka nämnvärt intill dess att det finns positiva indikationer på att trenden har vänt. Kapitalmarknadsdagen och hur den tas emot blir ett viktigt test. Jag kommer följa upp H&M i ett separat inlägg eftersom jag vill gå tillbaka och se hur jag har resonerat under det gångna året. Kontentan är att jag inte räknar med att nettoköpa fler aktier under 2018. Däremot kan det bli så att jag minskar något på marginalen. Min utgångspunkt är dock att bita i det sura äpplet och behålla aktien. Utdelningssänkning hade jag räknat med när jag köpte och jag tror ändå att jag kommer kunna räkna med en utdelning motsvarande över 3,33 procent av YOC även de kommande åren (det vill säga över 7,50 kronor per år eller en sänkt utdelning med 25 procent). Ser man till portföljandel blir min målbild 2,5 procent av portföljen på lång sikt. Det är en tydlig och motiverad ambitionssänkning. Det innebär att jag behöver runt 300 aktier den dag portföljen är värd 2,5 miljoner kronor. Alltså kan jag köpa ytterligare ett femtiotal aktier om trenden skulle vända men under det kommande året tänker jag snarast sitta still i båten med fokus på analys.

Hemfosa är jag väldigt sugen på att öka i när de väl delar upp aktien i en samhällsfastighetsdel och en mer spekulativ del. Det kan bli så att jag säljer den senare för att lägga alla ägg i den förra korgen. Intill dess väntar jag eftersom aktien nu är rätt dyr. Mitt mål är 2,5 procent av portföljen i Hemfosa.

Skanska handlas på rätt aptitliga nivåer. Den stora frågan är dock om jag vill ha mer än 2,5 procent i aktien på längre sikt? Nja. Samtidigt har jag nu ett tillfälle att handla aktien till nära 5 procents direktavkastning. Därför tänker jag mig nog ändå öka portföljandelen till 5 procent med längre sikte. Det skulle innebära att jag behöver öka med 250 procent till 300 aktier.

Avslutande reflektion

Tendensen har varit att jag minskar mina kärninnehav till 2,5 procent av portföljen på längre sikt. Undantaget är uttalat defensiva Axfood. Detta innebär dock att de sammantaget faktiskt bara utgör 15-20 procent av portföljen. Därför ökar det pressen på att öka i andra aktier som sannolikt kommer ha en mindre portföljandel mellan 1-2 procent. Den klokare lösningen är antagligen att sikta på att ha runt 10 kärninnehavsliknande aktier under 2018. Kopparbergs och Multiconsult tror jag kan bli två sådana aktier. Scandic kan kanske bli ett kärninnehav men är liksom Kopparbergs lite svår att handla regelbundet till tillräckligt god direktavkastning. Investor bör bli det på sikt. Realty Income ser jag inte som ett kärninnehav eftersom det är en mer svåranalyserad utländsk aktie men i praktiken kommer portföljandelen vara i den trakten. Vad jag gärna vill ta in är skog. Det är en uttalat defensiv sektor men den är också cyklisk. Både Holmen och SCA som jag vill ta in är med beaktande av den begränsade vinsttillväxten och sannolikhet för cyklisk nedgång inom en snar framtid väldigt högt värderade just nu. En målsättning för 2018 blir ändå att försöka ta en portföljandel om 1 procent i minst en av dessa bägge skogsaktier.

Fortsatt diversifiering blir som sagt ledordet och kärninnehaven offras på diversifieringens altare. H&M visar tydligt risken med för stora innehav och Clas Ohlson visar att även till synes stabila och välskötta företag med utmärkt historik kan möta utmaningar med kort varsel. Jag tror att både Castellum och Handelsbanken riskerar liknande förtroendeutmaningar någon gång de kommande åren. Kärninnehaven vill jag därför se som en grundsten i portföljen som jag kan ganska väl och kan öka i allt annat lika. Däremot vill jag undvika att se det som att jag måste ha en stor portföljandel.

Nästa årsskifte tror jag därför att jag har gått från 5 aktier som utgör en stor del av portföljen till 10 aktier som utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av portföljen.

Portföljen 2017

Det första ordinarie börsåret med aktieportföljen har passerat och det är dags för 2017 års portföljrapport.

Jag kommer följa upp med specifika inlägg om kategorier av aktier eller enskilda aktier men här kommer en översiktlig första portföljanalys.

Utlandsutdelarens portfölj den 31 december 2017

Mål

Mest glädjande att konstatera är att portföljens utdelningsprognos för 2018 ger en yield on cost på 4,5 procent totalt och över 5 procent om man räknar bort IPO-aktier utan utdelning. Det innebär att jag, när utländsk källskatt återbetalas retroaktivt, på den horisonten presterar bättre än jag hade förväntat. Minst 4 procent per år är min målsättning och 4,25 procent hade jag senast. Att portföljutdelningen uttryckt i yield on cost fortsätter öka är mycket glädjande av två skäl. Jag har börjat investera även i aktier med låg YOC som diversifierar genom god utdelningstillväxt och stabil utdelning. Trots detta har min YOC alltså inte påverkats negativt. Samtidigt gör det att jag inte behöver känna någon större dramatik över de aktier som riskerar svagare utdelning de kommande åren, inte minst H&M. Min diversifiering utdelningsmässigt verkar alltså vara tillräckligt god för att andra aktier ska kunna kompensera utdelningssänkningar även i större innehav. Även om H&M skulle halvera sin utdelning skulle portföljen klara en genomsnittlig utdelning över 4,25 procent mot investerat kapital. För de läsare som ogillar yield on cost som nyckeltal framgår med all önskvärd tydlighet här varför det är ett mycket användbart nyckeltal för mig. Jag kan nämligen på ett lättöverskådligt sätt se vad min portfölj avkastar i utdelningar jämfört med ursprunglig kapitalinsats. Jag kan därmed följa upp förändring över tid liksom hur känslig portföljen är för negativ förändring av utdelning i enskilda aktier.

Mitt utdelningsmål i absoluta termer var 25 000 kronor i utdelningar under 2017. Det har jag däremot inte uppnått. Jag stannade på 13 570 kronor. Anledningen är att jag investerade mer i aktier som delar ut först i vår varför jag istället kan se fram emot 23 500 kronor i utdelningar under 2018 på 2017 års investeringar. Samtidigt har jag tagit hem vinster i förtid genom att sälja utdelande aktier i förtid. Jag har också ökat investeringar i aktier med lite lägre utdelning än vad jag hade kalkylerat med enligt ovan. Dessutom har jag källskatteåterbäring att se fram emot. Sammantaget tycker jag därför att jag har investerat på ett sätt som varit förenligt med min utdelningsplan för det gångna året. Läs mer här.

Mitt riktvärde var att portföljen skulle ha en storlek om 600 000 kronor vid årsskiftet. Det har jag uppnått. Jag har nämligen kvar merparten av decemberlönen eftersom jag avvaktade årsskiftet att föra över den till mitt ISK för att slippa dubbelbeskattas på bägge kvartalen.

Ett mål som jag däremot inte uppnådde är att på årsbasis klara minst 5 procent avkastning totalt på utdelningar och kurstillväxt. Faktum är att portföljen just nu är nästan precis lika stor som mina totala insättningar, till och med 0,4 procent lägre vid årsskiftet. Nu bryr jag mig egentligen inte så mycket om kursutvecklingen och hur jag presterar relativt index eller andra bloggare. Att jag hamnar såpass mycket lägre än flera sparare med jämförbara strategier gör ändå att det finns skäl att se över vad orsaken är. Det är egentligen rätt uppenbart att flera större innehav nu tynger portföljen samtidigt.

Min slutsats av måluppföljningen blir att jag har klarat mina uppsatta utdelningsmål och kapitalmål men samtidigt kritiskt behöver granska portföljsammansättning och diversifiering enligt nedan.

Flera större innehav tynger portföljen

Utmaningen just nu är att 6 av mina 15 största innehav underpresterar på lägre nivåer än på länge. 

H&M är en historia för sig som jag kommer följa upp separat. MQ hoppas jag har bottnat för den här gången åtminstone intill nästa rapport, skrev mer om detta här. Clas Ohlson är jag i så fall något mer orolig för men där har jag bestämt mig för att avvakta VD:ns strategi, skrev om detta här.
Serneke och Minesto är två aktier som haft nedgång under årets slut men som jag tror på långsiktigt. I fallet Minesto är det nyemissionen och avsaknaden av information under julhelgen som spökar kortsiktigt. I fallet Serneke är det oro för bygg- och fastighetsmarknadens framtidsutsikter som spökar. När det gäller Serneke är jag en enveten optimist. På lång sikt har många politiska och juridiska hinder avklarats under det gångna året varför det idag är mer sannolikt än för ett år sedan att Karlatornet kommer bli ett framgångsrikt projekt. På kort sikt verkar marknaden ännu inte ha vägt in att Serneke med största sannolikhet kommer prestera en bättre Q4-rapport för 2017 än 2016. Jag har skrivit om det här men det står sedan dess klart att orderingången ensam motsvarar en ökning på cirka 10 procent jämfört med Q4 2016. Detta medan konkurrenters resultat minskar. Multiconsult handlas också på en historiskt låg nivå. Anledningen är en tvist som går till domstol om ett prestigeprojekt i Stortinget. När det gäller tillväxt genom förvärv har Multiconsult dock en fortsatt intressant utveckling och jag har sett detta som ett tillfälle att öka långsiktigt när valutan dessutom var billig.

H&M liksom i någon mån Clas Ohlson och MQ löper risk att inte kunna bibehålla utdelningen på sikt. Därför är det tydligt att min diversifiering behöver förbättras. Jag har varit inne på detta under hösten och agerat genom att öka i både utdelningstillväxtaktier (Kopparbergs), investmentbolag (Investor) och defensiva utdelare (J&J). Att min yield on cost fortsätter öka visar att diversifieringen går åt rätt håll men detta är något jag behöver fortsätta med under 2018. Samtidigt har jag varit medveten om att min portföljandel i flera av dessa aktier har varit för hög kortsiktigt. Det var helt enkelt ett medvetet val att ta en stor position i dessa aktier när jag gjorde det. Därför är jag inte långsiktigt orolig för själva portföljbalansen. Jag är egentligen inte heller oroad över aktiekursen. Som jag ser det kan jag leva med att den är låg så länge utdelningen är försvarbar. Jag kommer nog ändå titta på en minskningsstrategi för att bättre hantera risk för lägre vinst och utdelning.

På den positiva sidan anser jag mig, trots att jag just nu alltså har lite övervikt i några aktier, äntligen ha kommit ifrån barnsjukdomen som portföljen drogs med det första året där enskilda aktier utgjorde en orimligt stor portföljandel. Med ett par undantag utgör ingen aktie mer än 5 procent av portföljen vilket jag tycker är ett sunt riktmärke.

Antalet aktier har också ökat. Anledningen är enligt ovan dels att jag har behövt ta in mer utvecklingstillväxt, investmentbolag och defensiva utdelare. När det gäller numerären är det framförallt eftersom jag har använt Avanzas kampanjer med courtagefri handel i amerikanska och tyska aktier till att göra engångsköp av köp och glöm-karaktär. Att ha en aktie i Berkshire Hathaway kan knappast sägas öka behovet av att analysera fler aktier. Siemens och BASF är noga utvalda aktier som får gå som de går. Jag kommer varken öka eller minska om inget mycket anmärkningsvärt händer. Det var en engångshändelse som jag ville utnyttja helt enkelt.

Noteringar om enskilda aktier

Min portföljandel i Serneke är nu under 10 procent precis som jag strävade efter vid förra årsskiftet. Jag sålde av ett femtiotal aktier på vägen upp men har nu ökat igen på vägen ned. Min position är fortsatt väl stor men som framgår ovan menar jag att marknaden kortsiktigt underskattar företagets faktiska intjäning som ju redan är offentlig och går att räkna på själv. Därför tror jag att vi kommer testa 100 kronor per aktie senast när Q4-rapporten publiceras i februari.


Min portföljandel i H&M är nu 7,83 procent. Givet att jag inte planerar några väsentliga ökningar under året innebär det att aktien vid nästa årsskifte kan väntas utgöra mellan 4-5 procent av portföljen. Det tycker jag är försvarbart även om jag självklart är lika oroad som alla andra.

I Axfood, Castellum och Hemfosa finns anledning att börja titta på att öka igen inför vårutdelningen. Jag tycker dock att alla aktierna är relativt dyra just nu och när det gäller Hemfosa väntar jag helst in en eventuell uppdelning av företaget först.

Handelsbanken och Skanska har jag däremot nu lyckats få en rätt beskedlig portföljandel i vilket har varit en målsättning det gångna börsåret. Där kommer jag därför ta det lite mer varsamt framöver.

Gjensidige handlas på rimliga men inte billiga nivåer samtidigt som valutan är lågt värderad och jag har en lägre portföljandel än på länge. Där förefaller det mycket rimligt att öka det kommande kvartalet.

Akelius vill jag fortfarande öka i men tycker den är väl högt värderad. Blir kanske ändå en högst modest påfyllning under januari inför februariutdelningen.

Ahlsell funderar jag på om den verkligen tillför portföljen något. Aktien har gått bra sedan teckningen men har dragits med i fastighetsoron. Kanske bör jag helt enkelt ta hem vinsten och öka i något bättre istället. Avvaktar dock besked om hur stor vårutdelningen blir eftersom den kan förväntas höjas väsentligt jämfört med ifjol. Ahlsell genomför också många mindre förvärv som kan väntas öka tillväxten vilket ännu inte fått något väsentligt genomslag på aktiekursen.

Min portföljandel i Investor ökar sakta men säkert precis som är min avsikt. Just nu är aktien dock inte särskilt billig varför jag mest ökar genom regelbundna månadsinsättningar. Det är dock fullt tillräckligt för att klara en ökad portföljandel till mer än en procent vid nästa årsskifte. Jag ser Investor som ett bra sätt att indirekt äga Atlas Copco och ABB som jag tycker är dyra separat.

Ut ur portföljen har Avega (uppköp) och Delarka (ökad risk) försvunnit under året. Telia har jag i praktiken nästan sålt av eftersom jag istället växlar över i Kinnevik. Där återstår en liten skvätt. Duni och ICA är ett par buffertaktier som jag sålt för att köpa bättre aktier under året men nu köpt tillbaka igen när de åter värderades på mer aptitliga nivåer och jag hade likvider över. Ligger i farans riktning att de kan åka ut igen om jag behöver likvider i framtiden.

Slutord

Kommer utvärdera enskilda aktier mer specifikt, sätta upp indikativa köpmål för 2018, följa upp och utvärdera mina mål. H&M kommer jag titta på separat. Ett stort mervärde av att blogga är ju att det är en slags dagbok där jag kan gå tillbaka och se hur jag har resonerat längs vägen. Jag vill helt enkelt göra en ordentlig analys för att dra lärdom av misstag och samtidigt se var jag har tänkt rätt. Detta blir ett löpande tema på bloggen under det kommande kvartalet. Avsikten är inte att få fler läsare genom att bryta ned analys i fler inlägg utan att jag helt enkelt tar den tid som behövs. För er läsare som också gillar att nörda ner er i att bryta ned och analysera aktieportföljer i flera steg kommer det bli en hel del inlägg att se fram emot de kommande veckorna. Övriga läsare får nu anses vara förvarnade! ;)

Om bloggen har jag nu bestämt mig för att den i år inte ska ha någon reklam. Tittar på detta nu och den blir antagligen reklamfri redan i veckan. Anledningen till att det har dröjt är att jag inte har haft tid att gräva ned mig i grafisk webbdesign. Jag har som synes fortfarande inte styrt upp mina portföljpresentationer vilket var en prioritet under hösten. Det är också något jag vill göra bättre.

Under januari kommer jag också uppdatera strategifliken. Den är i breda drag oförändrad sedan jag började spara för 18 månader men jag har anpassat min strategi allteftersom jag har lärt mig längs vägen. Jag kommer också göra en Q&A-sida för att enkelt kunna hänvisa vanliga frågor dit.