Utdelningar juni 2021

Sommarmånaderna är traditionellt årets svagaste utdelningsmånader. Juni månad lyckades jag ändå skrapa ihop 1 806 kronor.

 

Elva aktier delade ut totalt varav de flesta är kvartals- eller månadsutdelare. Nobina sticker ut och stod för nästan en fjärdedel av den totala utdelningen. Noterar att Kopparbergs i år delade ut i slutet av maj igen samtidigt som jag hade en till följd av pandemin senarelagd utdelning från Investor i juni ifjol. Därför återgår årets juniutdelning till normala nivåer igen.

Min försäljning av enfastighetsaktierna Bosjö och Sydsvenska Hem, som bägge tjänat portföljen bra med årliga utdelningar om 9 respektive 7 procent, innebär att jag nog tyvärr inte når upp till tusenlappen i juli. Det var samtidigt också ett led i att minska risken i portföljen där den enda betydande risk jag tillåter är min stora investering i Minesto. Enfastighetsaktier ger hög utdelning men är också bedrägliga då en enskild förändring i hyresavtalet kan få väldigt stora inverkningar. Givet att jag nu är i en portföljstorlek där jag kan klara en FIRE om och när jag vill anser jag mig inte behöva ta den risken längre. Då väljer jag hellre lite mer väldiversifierade fastighetsaktier som Castellum, Cibus och Wallenstam istället samt NorthWest Healthcare och Realty Income bland de utländska månadsutdelarna.

Glädjande är att juni månads utdelningar redan har passerat 2018 års totala utdelningar och i år redan har inkasserat över 37 000 kronor netto efter utländsk källskatt. En extra månadslön på ett halvår. Nu följer som sagt ett par svaga utdelningsmånader men om Clas Ohlson delar ut som planerat i september kommer jag redan då även passera 2018 års utdelningar och 2020 var bara ett tillfälligt hack i utdelningskurvan.

Nu går jag snart på semester men till hösten ska det bli roligt att återigen lägga mer fokus på att bygga utdelningsportföljen igen. Nu vet jag att jag har alla förutsättningar att gneta ihop mina utdelningsmål.

Minestos kraftverk verifierat av tredjepart med bättre effekt än förväntat

Minesto kom i morse med ett mycket efterlängtat besked att teknikens effektkurva har verifierats av tredje part (länk). Därtill levererar de en märkeffekt som är hela 39 procent högre än initialt uppskattat. Urstarkt!

Sedvanlig disclaimer! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en volatil aktie förenad med hög risk och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och personlig reflektion över den information företaget gick ut med i morse. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 

Viktigaste beskedet - teknikens effektkurva är verifierad av tredje part

Det viktigaste beskedet är att teknikens effektkurva nu är verifierad av tredje part Det Norske Veritas (DNV). Det här är ett jätteviktigt besked då det innebär att vi nu kan lita på att kraftverkets drift över en tidvattencykel fungerar och levererar de resultat företaget tidigare har sagt att det ska göra och mer därtill.

Det innebär i sin tur också att kunder och parkprojektinvesterare nu kommer få lättare att investera då avslutad tredjepartsverifiering gör tekniken bankable, att de helt enkelt kan få lån till investeringen. 

Man ska notera att det här är ett löpande arbete som lär fortsätta och man bygger upp längre och längre driftsdata över kommande månader och år. Men dagens besked är det enskilt viktigaste eftersom det slutgiltigt borde undanröja alla tvivel om ifall tekniken fungerar som det är tänkt eller inte. Det gör den.

Urstarka resultat - 39 procent högre märkeffekt

Det kanske mest iögonfallande är resultatet som kommuniceras.  Märkeffekten har nu uppmätts till hela 139 kW. Detta på ett kraftverk som ursprungligen var designat för en märkeffekt på 100 kW och där man vid vårens tester uppnådde en toppeffekt om 110 kW. Vi har alltså en märkeffekt som är 39 procent högre än vad man tidigare har beräknat. Jag återkommer i resonemanget om pris och LCOE till vad detta innebär men det är glasklart att en effektivare produkt kan säljas till fler kunder än tidigare då marknaden breddas.

Någon kanske invänder att märkeffekten inte är allt. Så är det naturligtvis för det är komplicerat att bedöma kraftverks prestanda och det är resultat som helhet över tid som är det viktiga. Men också här får vi ett mycket bra resultat då högsta genomsnittseffekten på ett varv uppges vara 92 kW. När jag tog min första position i Minesto spekulerades det i en verkningsgrad på kanske 30 procent av märkeffekten varför jag nog egentligen är än mer imponerad över att de faktiskt presterar nära 100 kW inte bara i maxläge under optimala förutsättningar utan nu också genomsnittligt över tid. Det är direkt imponerande.

Produktoptimering sänker utgifter på marginalen

VD Edlund har tidigare pratat om att man har effektiviserat 5 procent av komponenterna vilket jag tolkar som att det i sig borde göra produkten något mer kostnadseffektiv på utgiftssidan på marginalen utöver att man tar hänsyn till den ökade effekten i vad kraftverket genererar. Vi får här reda på att man bland annat har justerat generatorkonfiguration och roderstyrning.

Pressar LCOE ytterligare - Minesto kommer kunna konkurrera med havsbaserad vindkraft

Något som jag tror många även bland de som har ögonen på Minesto missar är att de senaste två årens landvinningar i produktutveckling både avseende kraftverkets prestanda och den smidigare proceduren för sjösättning, installation och underhåll innebär stora kostnadseffektiviseringar. Minesto har tidigare tagit bra höjd för underhållskostnader och dessa ser nu också ut att vara mycket lägre än man tidigare har uppskattat. Den LCOE-kurva som vi ser i Minestos återkommande presentationer har såvitt jag förstår nämligen inte fullt ut tagit dessa i beräknande utan baserar sig fortfarande på tidigare beräkningar från DG500-testerna i Wales före testerna på Färöarna. Det ska därför bli väldigt spännande att så småningom få ta del av ännu bättre uppdaterade LCOE-kalkyler som bygger på det senaste årets testdata (LCOE betyder levelized cost of energy, har förklarat begreppet i tidigare inlägg om Minesto).

Vi vet redan sedan tidigare att Minesto när de når stordriftsfördelar kommer kunna konkurrera med offshore vindkraft. Men med dagens besked undrar jag om vi inte redan kommer kunna vara där redan när medelstora parker i arrayskala på 30-80 MW anläggs. Om man ett tag betänker vilka enorma investeringar som EU, UK och USA lägger på havsbaserad vindkraft de kommande åren och sedan tänker den svindlande tanken att Minesto inom bara några år kommer kunna erbjuda kostnadseffektivare produkter. Som också erbjuder fullt förutsägbar baskraft. Når Minesto till att erbjuda projekt i parkskala vore det väldigt märkligt om produkten inte skulle bli väldigt efterfrågad helt enkelt eftersom den svarar upp mot samma behov av förnybar energi som vindkraft, men på ett tillförlitligare och kostnadseffektivare sätt.

Utvidgad marknadspotential

Minesto har tidigare uppskattat en marknad globalt på minst 600 GW för både tidvatten och havsströmmar. Detta bygger på de idag kartlagda siterna globalt där vi vet att vissa kontinenter såsom Sydamerika och Afrika knappt är kartlagda ännu. Detta byggde också på de förutsättningar som gällde för DG500-tekniken avseende prestanda och installationsförutsättningar. Det är idag än rimligt att anta, precis som jag skrev redan för ett år sedan, att Minestos teknik i själva verket har en potential som överskrider 1 000 GW globalt helt enkelt eftersom kraftverken kommer vara mer effektiva per yta än man då beräknade.

Det innebär i sin tur att marknadspotentialen globalt är 10 000 gånger de 100 MW som Pareto har räknat på de kommande åren i sin analys. Och som bekant har Minesto monopol i kraft av att de är det enda företaget som verkar i långsamma strömmar (konkurrenter behöver mycket starkare strömmar för att alls vara kostnadseffektiva) samt patentskydd för tekniken, och får vi förmoda även mikronätsanslutningen.

Den andra aspekten är att kunder för vilka det idag inte är lönsamt att köpa Minestos små kraftverk för mikronät (DG100) kommer finna produkten mer attraktiv när den levererar någonstans mellan 10-40 procent mer än tidigare utlovat. Där blir frågan vilken avvägning Minesto gör mellan att bibehålla ett lågt pris för att utvidga marknaden eller om man höjer priset för att ytterligare stärka lönsamheten.

Det innebär i sin tur att affärscaset stärks ytterligare

Det innebär i sin tur att affärscaset stärks ytterligare. De bägge analyserna från Pareto och Västra Hamnen har tidigare uppskattat ett produktpris på 30 miljoner kronor (3 miljoner euro) per installerad MW. Jag spekulerade senast i en vinst per installerad MW på cirka 3,5 öre med en blygsam marginal på 15 procent. Om vi antar att Minesto nu kan ta cirka 15-20 procent mer för sin produkt än tidigare till följd av ökad prestanda och kostnadseffektivare produktion samt installationsprocedur skulle jag rent av våga räkna på cirka 4 öre per installerad MW vid en blygsam marginal på 15 procent. 

Det är här det blir riktigt intressant. Vi känner till att Minestos bägge första små parker i arrayskala på Färöarna och Wales i ett första steg ska vara på 10 MW vardera eller 20 MW totalt. Det skulle innebära en intäkt på 80 öre per aktie. Det innebär att de aktier jag köpte i morse i morgoncallen betalade jag inte ens P/E 25 endast till en årlig produktion som motsvarar värdet av dessa två första projekt. Om vi betänker att tanken är en park om åtminstone 30 MW på Färöarna och 80+ MW i Wales skulle denna nivå ge oss en vinst per aktie på 4,4 kronor enligt samma resonemang. Det är P/E 5 på dagshögstanivåerna runt 22 kronor per aktie. En aktie värderas historiskt normalt i spannet P/E 15-20 och tillväxtföretag brukar värderas efter framtida vinst snarare än dagens nivå varför det är rimligt att Minesto värderas till ett P/E i linje med företag som Tomra och Vestas. Återigen skriver jag av principskäl inte ut dessa scenario utan den som själv gör sig besväret att räkna kan själv dra dessa slutsatser om vilken potential caset Minesto har som långsiktig investering. Hur som helst är det för mig en fullkomlig gåta att vi alltjämt handlas under sommarens ATH-nivåer. Men jag är glad och tacksam över det för det innebär att jag det gångna året har kunnat öka med 20-30 procent fler aktier än jag någonsin hade kunnat drömma om.

Jag vill med dessa räkneexempel egentligen mest bara uppmuntra envar att själv göra sig besväret att räkna på caset för då blir det uppenbart att aktiekursen inte på långa vägar har kalkylerat in de intäkter företaget borde ha den dag de når lönsamhet i en rimlig kommersiell skala. Minesto har redan idag möjlighet att producera 10 kraftverk per kvartal eller 40 per år i sin produktionsanläggning i Wales.

Jag tror att Minesto kommer klara en marginal på över 20 procent på sikt när de är etablerade på marknaden men använder av principskäl lite mer blygsamma kalkyler eftersom marginalen inledningsvis är något lägre. Det jag främst vill åskådliggöra är att det ekonomiska värdet av dagens besked ökar värdet av Minestos produkter och potentialen för lönsamhet ytterligare. Hur mycket får framtiden utvisa.

Risken är väldigt mycket längre idag än för ett år sedan

För mig som långsiktig investerare är det här ett av de två besked jag har väntat på då det innebär att tekniken är verifierad av tredjepart och med ett par månaders tester i ryggen nu bör kunna anses fungera som den är tänkt och till och med bättre än så. Teknikrisken får därmed anses försumbar framöver.

Det som återstår är kapitalrisken vilket konkret innebär att företaget behöver nå lönsamhet. Men som jag har skrivit flera gånger tidigare har Minesto en för tillväxtföretag urstark finansiell position med en soliditet över 95 procent och ett eget kapital som med all säkerhet räcker i minst tre år, vilket är då företaget och analytiker bedömer att företaget ska ha första parkerna i kommersiell drift, men på dagens utgiftsnivåer räcker i cirka tio år. Det handlar mycket om hur stor insats Minesto själva behöver ta i parkprojekten. Det mer troliga scenariot är att projektinvesterare, kund och offentliga stödsystem tar den större delen av den risken varför jag känner mig fullt trygg med att vänta ut vilka besked vi har under de kommande två åren om de kommande kraftverks- och parkprojekten på Färöarna, i Wales och Bretagne.

Det framstår som ett skämt att aktien i morgoncallen handlades runt 20 kronor. Undertecknad gjorde slag i saken och ökade med en bit över 5 000 aktier nu när försäljningen i Azelio skapat lite utrymme.

Jag vill öka med mina sista 3-5 000 aktier under det kommande året lite pö om pö. Sedan är jag helt fullinvesterad vid min absoluta gräns. Vill tacka alla spekulanter som har sålt de senaste månaderna för att ni har givit mig möjligheten att få köpa in mig på så här fina nivåer. I december när vi fick besked om att Minesto producerade el i nät var jag redo att betala 30 kronor per aktie. Ett halvår senare har jag kunnat öka för 20 kronor per aktie. Det är egentligen helt ofattbart. Vi fåtal som läser in oss på hur företagets verksamhet och produkt fungerar och gör oss besväret att räkna på vad aktien rimligen bör vara värd blir förhoppningsvis belönade flera gånger om i framtiden. Nu låter jag det här innehavet ligga och kan med gott samvete låta aktiekursen vara de kommande 2-3 åren. Sedan får vi se vad den står i när företaget är igång med sina första parkprojekt på Färöarna, i Wales och förhoppningsvis även i Frankrike.

Framöver är det två besked jag vill se. Det första är den första parkordern. Men jag är övertygad om att den kommer. Grejen är ju att den första kunden betalar mest för parken varför man behöver sy ihop en lösning med parkinvesterare och kanske offentliga medel som vi vet att Minesto har sagt att de har sökt. Det ligger i sakens natur att de väntar in dessa besked vilka vi borde få åtminstone innan året är slut.

Det andra jag vill se är att företaget sätter igång antingen i Florida eller Taiwan med tester av havsströmstekniken som har en ännu större potential. Men de tror jag rullar igång inom det kommande arbetsåret så snart företaget har testat DG1000-skalan.

Vad jag däremot räknar med att få se är de första små symboliska intäkterna från elproduktion på Färöarna som borde faktureras under kommande två kvartal. Det kanske blir ännu en trevlig nyhet i närtid?

 (foto från Minestos mediakit från tidigare testtillfälle under våren 2021)

Hann eigur reiðina, ið fyri ríður.

Mina tankar om skriverierna i veckan kring Azelio

Det var under fredagen ovanligt stökigt i Azelio som var mitt näst största innehav i portföljen. En artikel i dagens industri beskrev bland annat ett par tveksamheter kring ett par av företagets större kunder när det gäller deras verksamhet och finansiella ställning. Jag tycker i och för sig att artikeln selektivt valde ut och vinklade några negativa aspekter och utelämnade det positiva men instämmer samtidigt i kritiken som sådan då den är i linje med de risker jag varnade för i mitt första längre inlägg om aktien för ett år sedan.

Efter att funderat på saken över natten valde jag under fredagsmorgonen att sälja halva mitt innehav.

Det finns två skäl. Det ena har med aktien och det andra har med ändrade privata förutsättningar att göra.

Det första är att jag alltid försöker förhålla mig kritiskt till aktier jag äger för att undvika confirmation bias. Det finns helt enkelt några varningsflaggor som jag skrev redan när jag skrev om aktien för ett år sedan. Har varit medveten om dessa och följt dem löpande. En fördel med att skriva ned mina tankar regelbundet är att jag kan gå tillbaka och objektivt titta på vad jag tidigare har bedömt som risker och möjligheter med företaget. Jag påmindes om några flaggor som har hängt med längs vägen. Tycker samtidigt även att det blivit lite väl okritiskt haussig atmosfär runt Azelio där värderingen förvisso inte har varit orimlig givet den stora potentialen, tvärtom är den rätt rimlig om företaget lyckas, men med det följer också risk för ökad volatilitet som jag inte gillar. Jag är en småsparare på min fritid med ett heltidsjobb och kan inte utnyttja extrema svängningar på samma sätt som större investerare som framförallt har tid och möjlighet. Det innebär i sig en risk när aktier blir alltför volatila till följd av plötsliga händelser.

När det gäller tidsplanen har jag hela vägen förhållit mig kritisk till de som säger att de följer den till punkt och pricka för det stämmer inte till punkt och pricka. Jag har tyckt att företagets kommunikation varit väl optimistiskt med lite utrymme för förseningar och föredrar personligen Minestos mer sakliga och trygga kommunikation där man låter saker ta den tid de tar. En del försening har varit pandemirelaterat bortom företagets kontroll men jag kan ändå inte komma ifrån att företaget är väl optimistiskt. Skulle man inte leverera i tid till hösten kan det snabbt bli nervöst kring aktien, vilket vi har sett redan före fredagens nedgång och vilket jag har sett i liknande aktier. En lärdom jag har gjort med Climeon, Minesto och andra energiföretag är att det tar tid att sälja energilösningar då det är en konservativ bransch. Nu är tekniken förvisso verifierad av DNV men det är inte självklart att orders kommer rulla in i det tempo man förutser. Vidare undrar jag också hur företaget tänker sig rulla ut de första projekten då det är små installationer inledningsvis i de flesta projekten som sedan sekvenseras ut över följande år. Kostnaden är betydande för logistik och installation givet det av naturliga skäl stora geografiska avståndet till flera kunder. Vågat, men lyckas Azelio får vi å andra sidan se en mycket snabb tillväxt. Här tycker jag ändå att Minesto har varit klokare som fokuserar på ett par nyckelprojekt i närområdet och fokuserar resurserna inledningsvis.

Min största tveksamhet rör just samarbetspartners. Jag uttryckte det rätt försiktigt sist men gav ändå ett par konkreta exempel på tveksamheter. Bilden jag har är därför att det i några fall trots allt finns ett visst fog för artikeln i dagens industris kritik kring deras trovärdighet och finansiella position. I sak har de såvitt jag kan bedöma rätt i att Biodico, som har ett ganska stort samförståndsavtal med Azelio, har anmärkningsvärt lite information om sin verksamhet den senare tiden. En sak som jag också tog upp ifjol i mitt första längre inlägg om aktien är att några av dessa partners verkar i svårare länder där projektrisken är högre, att några av dem har kontor på högst modesta adresser i kombination med rätt lite information om företagen (i förekommande fall har jag sökt information även på andra språk än engelska). Därtill är flera av dem återförsäljare till andra kunder vilket innebär att dessa också måste efterfråga och betala för Azelios produkter för att order ska kunna realiseras. En lärdom från mina investeringar i energiaktier är att branschen är konservativ och att kunder ofta vill se tester och drift under längre tid då investeringsbeloppen är stora. Det är inte självklart att det går så fort som man hoppas, vill eller tror.

Möjligen beror det på att jag har lyssnat på de flesta VD-presentationer det senaste året och är väl hemtam vid kommunikationen vid det här laget, som på det stora hela är klok och rimlig. Men jag tycker också att VD:s svar i intervjun med dagens industri var rätt svepande där han inte kommenterade relationen med de kontroversiella företagen specifikt utan endast konstaterade (något förenklat från min sida) att några av dem som idag inte har en stark position kommer gynnas framöver av samarbetet med Azelio. Företaget har också gått ut med ett pressmeddelande som bemöter påståendena i artikeln. Också där saknar jag svar på kritiken avseende samarbetspartner. Företaget konstaterar endast att de inte kommenterar pågående förhandlingar med kunderna med vilka man har undertecknat ett samförståndsavtal.

Samförståndsavtalen inger som jag ser det därför en viss falsk trygghet. Jag kan inte komma ifrån bilden att Azelio är lite för angelägna att sluta samförståndsavtal med leveransmål i närtid även med aktörer som är mer tveksamma vilket reser frågor om hur företaget prioriterar. Givet att de flesta av kunderna verkar i solbältet på betydande avstånd är projekten därtill initialt förknippade med betydande kostnader. Där tycker jag att Minesto agerar klokare som fokuserar på att bygga förtroende i några nyckelprojekt med uppenbart kapitalstarka, etablerade och bortom allt rimligt tvivel trovärdiga kunder. Jag lärde mig en dyrköpt läxa i EcoWavePower (som igår ironiskt nog rusade under mycket märkliga och i substans svårförklarliga omständigheter då företaget hittills inte har genomfört något av det man utlovade i börsintroduktionen för två år sedan) om den biten och är därför en aning försiktig här med Azelio.

Noterar på den negativa sidan även den väntade men plötsliga företrädesemissionen i höstas. Som jag skrev då gjorde jag en mental notering då. Igår hade helt enkelt för många av dessa flaggor hopat sig vilket ledde till beslutet. Jag noterar också att ett antal större ägare minskade sina innehav runt årsskiftet. Det finns även lite andra tveksamheter kring VD:s historik och kommunikation i bred mening. Samtidigt har flera insynspersoner löst in optioner på senare tid, Kent Janér löste in 227 300 optioner för 35,83 kr/styck så sent som i torsdags den 1 juli innan artikeln i dagens industri publicerades.

Jag tycker samtidigt att artikeln i dagens industri förstorar upp pris i relation till effekt. Jag har förvisso tidigare noterat att det för mig var osäkert hur produkten prissätts, vilket förstås är av betydelse för värderingen. Men dels har det redan från början varit tydligt att det är flera enheter och containrar som ska installeras i parkprojekten. Det blir annars lite som att värdera ett tak med solpaneler efter vad en enskild panel levererar. Vidare är det inte tydligt om artikelförfattaren gör skillnad på märkeffekt (högsta effekt i drift) och effekt ut under ett visst antal timmar i löpande drift, dessa begrepp verkar ytligt sett blandas ihop. Dels är en kostnad på 0,5 miljoner kronor inte anmärkningsvärt högt, det kan till exempel ställas i relation till cirka 30 miljoner kronor per installerad MW för ett Minesto-kraftverk, vilket ger en jämförbar och ganska likvärdig kostnad per installerad MW för de bägge produkterna. Som jag tidigare har påpekat får Azelios lösning dock en extrakostnad för lagring utöver energiproduktion men caset bygger på att kund kan köpa billigare lagringslösning genom Azelio än genom andra substitut såsom reservaggregat.

Jag är som tidigare beskrivit också medveten om att Pareto i sin analys inte räknar med att 100 procent av MoU faller ut för en riktkurs på 80 kronor utan de räknar med att kanske en fjärdedel inte gör det för att ha en rimlig marginal. Därav räcker det att hälften av projekten går i lås enligt plan för att motivera fredagens värdering. Att den riskmarginalen finns där är också skälet till att jag ändå vågade gå in - och mitt GAV är på en nivå där det skulle räcka att bara var fjärde eller var femte projekt faller väl ut enligt plan.

När det gäller det ekonomiska har företaget en i det korta perspektivet god soliditet som var över 80 procent vid årsskiftet. Samtidigt gick de in i det nya året med en förlust över 2 kronor per aktie och eget kapital över 6 kronor per aktie. Som jag skrev senast om Azelio bedömer Pareto att det egna kapitalet ska räcka hela vägen in i positivt kassaflöde 2024. Då ska man dock komma ihåg att volymproduktion och eventuella projekt också tär mer på kassan än hittills varför jag inte tar för givet att kassan räcker i tre år. Det finns helt enkelt en inte obetydlig emissionsrisk om företaget inte får större orders i tid enligt plan.

Det andra skälet till beslutet har med min privata situation att göra. Förvisso får jag ännu bättre förutsättningar att spara ännu mer än idag framöver. Men jag har de senaste 18 månaderna mest hemarbetat och haft möjlighet att följa börsen på dag till dag-basis på ett sätt som jag annars inte har. Nu går jag snart på semester och därefter kommer jag återgå till en mer arbetsintensiv tillvaro där jag inte kan följa börsen lika regelbundet, kanske i perioder inte ens hålla koll varje dag och ibland kan det gå en vecka eller två. Det ökar risken betydligt i den här typen av aktier med den typ av händelse som inträffade nu i Azelio. Jag gjorde därför bedömningen att jag endast känner mig trygg med att ta den risken i Minesto.

Ska här notera att jag till följd av ändrade privata förutsättningar det senaste halvåret har minskat risk i portföljen som helhet varför Azelio jämte Minesto intill igår var det enda betydande innehavet med hög risk med en större position. Jag äger också Climeon men det är ett litet innehav på några hundra aktier.

På ren svenska är det naturligtvis större risk att sitta i en sådan aktie när man kanske inte kan följa utvecklingen och agera därefter på en vecka eller två än om man kan agera i realtid. Därav justeringen.

Min lösning på osäkerheten blev att sälja halva innehavet. Det innebär förstås att jag riskerar att missa hälften av den sällsynt stora potential företaget har men det innebär också att jag kan räkna hem hela affären med en viss vinst och inte kan förlora några pengar oavsett hur företaget och aktien utvecklas framöver. Naturligtvis ett tacksamt läge för att sitta kvar med resten av innehavet. Därav följer att portföljens belåningsgrad minskade med ett par procent vilket i ett enda avslut realiserar hela mitt sommarprojekt med minskad portföljbelåning. Jag har fortfarande kvar några tusen aktier och ett sexsiffrigt innehav i Azelio och får fundera närmaste tiden på hur jag gör men tycker att detta var ett rimligt sätt att justera risk utifrån mina privata förutsättningar. Så som det ser ut just nu finns ju möjlighet att köpa tillbaka billigare än jag sålde i morse. Det är inte uteslutet att jag väljer att göra det heller.

Det innebär också att Azelio inte längre är mitt näst största innehav då Kopparbergs har sprungit om och i det korta perspektivet även Axfood och Investor, återstår att se om Azelio återhämtar sig och går om igen. Där någonstans är också en viktig anledning till mitt beslut för aktien har på kort tid vuxit snabbt utan att leverera orders och jag tyckte då att det var rimligt att justera portföljandelen och minska portföljrisken. 

Långsiktigt ger det mig en sundare balans samt utrymme att eventuellt fortsätta öka lite steg för steg i Minesto som jag tycker är orimligt lågt värderad i nuläget. Jag drömmer om att köpa en sista post om 10 000 aktier i Minesto över mitt sjätte börsår. Nu har jag frigjort utrymme nog att faktiskt kunna göra det.

Uppsidan i Azelio är uppenbart fortfarande mycket stor om de lyckas. Pareto har i det korta perspektivet en riktkurs på 80 kronor och i ett längre perspektiv än så bör aktien kunna värderas ännu högre om de lyckas. De gick under fredagen ut och återbekräftade att de fortfarande behåller denna riktkurs även om de också gav ett par brasklappar, bland annat att den förutsätter att order trillar in enligt beskrivet i analysen. 

Också Redeye har gått ut och återbekräftat sin riktkurs, på 45 kronor. De skriver att aktiekursen tidigare kan ha reflekterat att några investerare har varit av uppfattningen att alla undertecknade samförståndsavtal fullt ut kommer omvandlas till orders inom den kommunicerade tidsramen liksom att artikeln kan ha ändrat den uppfattningen. De noterar att Biodico-MoU motsvarade 1/4 av totala värdet av företagets innvarande MoU men att de inte hade räknat i sin värdering av att alla skulle omvandlas fullt ut. Häri ligger också min tidigare kritik kring Azelio; att det har funnits en överdriven optimism kring företagets förmåga att på kort sikt omvandla samförståndsavtalen till orders. Initialt är det produktionskapaciteten, och orderstocken i närtid som sätter gränserna. Det hindrar dock inte att potentialen är mycket stor på sikt.

Vill avslutningsvis också vara jättetydlig med att jag inte vet hur aktiekursen kommer utvecklas framöver och inte heller försöker spekulera i det. Det kan bli fortsatt nedgång när fler säljer efter att i helgen ha tagit del av nyheterna. I så fall testar aktien antagligen lägre bottnar. Men det kan lika gärna bli så att de relativt många entusiasterna som tror på företaget passar på att öka och att en ny botten bildas vilket stärker aktien på lång sikt (om företaget lyckas leverera order i höst förstås). Framtiden får utvisa det helt enkelt.

Jag har också helgen på mig att i lugn och ro tänka över beslutet en andra gång och har ju fortfarande möjligheten att köpa tillbaka aktierna på ungefär samma nivåer om jag skulle ångra mig men totalt sett tror jag ändå att det är rimligt att jag minskar risken. Minesto får vara mitt enda större högriskinnehav och jag har sedan tidigare återgått till min utdelningsstrategi helt enkelt eftersom den är mer kompatibel med mina privata förutsättningar för att följa börsen de kommande åren.

Sedvanlig varning utfärdas! Azelio gör i nuläget ingen vinst. Det innebär att Azelio är en aktie förenad med hög risk. Jag har försökt ärligt redovisa min syn på denna risk i inlägget. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering kommer lyckas och du löper risk att förlora kapital. Fredagens försäljning till trots behåller jag fortfarande halva mitt innehav på lång sikt i Azelio. Även om jag uppenbart har ett kritiskt förhållningssätt i detta inlägg där jag söker lyfta fram befogad kritik och samtidigt nyansera med att påminna om en del av det som talar för caset vilket har beskrivits tidigare på bloggen och i långt mer genomarbetade texter från analytiker och investerare. Mitt perspektiv är till syvende och sist aktieägarens. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation.  Gör alltid din egen analys och du är själv alltid ansvarig för dina investeringsbeslut.