torsdag 17 december 2020

Emission i Serneke - Balder garanterar Karlatornet

Det har surrats ett tag och funnits signaler på att byggarbetet Karlatornet påbörjas igen ute på Hisingen. Idag kom beskedet att Balder med Erik Selin går in och garanterar projektet. Därmed ökar Balder sin ägarandel i Serneke till 8,2 procent. Utöver en företrädesemission garanteras Balder även 50% av aktierna i Sernekes Joint Venture-bolag och går in med 3,2 miljarder kronor i utbyte mot byggrättigheter i tio projekt om 100 000 kvadratmeter. I tillägg till emissionen löser Serneke även finansiering genom Nordea om 3 miljarder kronor.

För oss småägare innebär nyemissionen konkret att vi erbjuds att teckna 1 aktie för 53 kronor för varje 7 aktier vi äger idag. Avstämningsdatum är den 28 december och teckningsperioden pågår mellan den 30 december och den 13 januari 2021. Emissionen innebär en utspädning om 12,5 procent exklusive den del av vinst i Karlastadenprojektet som tillfaller Balder.

Normalt brukar aktiekursen röra sig ned mot emissionskursen i nyemissioner men det är ingen självklarhet att vi går hela vägen ned till 53 kronor dagens röriga handel till trots. Jag ska försöka reda ut varför nedan.

Karlatornet och Karlastaden (pressbild Serneke)

Fullt färdigställt förväntas Karlatornet efter projektutgifter ge nettointäkter på 0,9 miljarder kronor. Det kan ställas mot ett börsvärde i skrivande stund på 1,8 miljarder kronor. Det innebär att Karlatornetprojektet ensamt kan bära halva börsvärdet, och mer än så efter dagens kursnedgång.

Nu ska man ha brasklappen att det förstås förutsätter att det inte blir ytterligare förseningar (nu planeras inflyttning först under andra halvåret 2023) eller svårigheter att sälja och realisera affären i en tillräckligt stor del av lägenhetsförsäljningarna. Men den dag Karlatornet- och Karlastaden-projekten realiseras i intäkter värderas Serneke till ett P/E-tal som är löjligt mycket lägre än konkurrenterna i byggsektorn. Klarar företaget att återgå till historiska vinstnivåer exklusive enskilda större projekt i åtminstone spannet 4-10 kronor per aktie (efter utspädning) är det uppenbart att aktien åtminstone inte kan sägas vara dyr men att marknaden samtidigt prisar in den höga risken Karlatornetprojektet fortsatt innebär och antagligen även är fortsatt skeptisk till underliggande lönsamhet i den löpande verksamheten.

Den stora förtjänsten för Serneke ligger i omkringliggande Karlastaden. Som jag ser det innebär det hela att om Serneke nu lyckas ro i hamn Karlatornet och Karlastaden-projekten på 3-5 års sikt är dessa i sig på tillräckligt för att motivera nuvarande börsvärde. Det är samtidigt oklart i vilken omfattning Karlastaden påverkas av affären med Balder. Skrivningen om tio projekt om 100 000 kvadratmeter och ett värde om 3,2 miljarder antyder att några av dessa rätter rimligen ingår i affären vilket vore en bra deal för Erik Selin och Balder. Det vore underligt om han inte skulle förhandla till sig några av dessa och Selin har i pressmeddelandet kommenterat de 1 400 hyresrätter och 12 000 kvadratmeter kommersiella fastigheter som Balder kommer över genom dealen. Ola Serneke har i intervjuer tidigare i höst också talat om att man tittar på helhetslösningar för de olika rättigheterna och objekten i området. Det finns en del oklarheter här som behöver redas ut för att få en tydligare bild kring kvarstående lönsamhet i Karlastadenprojekt och projektportföljen i stort och Erik Selin framstår som den stora vinnaren i den här affären då Serneke i praktiken tar större del av risk och kostnad för projektet.

Det viktigaste är  dock att risken för Serneke genom affären minskar väsentligt. Företaget blir genom affären av med risken att sitta fast med stora utgifter för sitt skyskrapeprojekt. Risken återgår liksom före pandemin istället till eventuella fortsatta förseningar eller strul med försäljning av bostäder. Eftersom de flesta redan är sålda, oaktat rättsprocesser till följd av förseningarna, landar jag ändå i att det inte går att se det på något annat sätt än att risken har blivit väsentligt lägre i Serneke idag än vad den var för några månader sedan. Ja, det sker på bekostnad av lönsamheten där Erik Selin och Balder är den stora vinnaren.

Jag tycker dock att Balder och Selin, som sedan tidigare redan ägde cirka 3,1 procent av aktierna, är en sund långsiktig samarbetspartner. När pandemin bröt ut och Oaktree avbröt köpet av 80 procent av rättigheterna i Karlatornet stod det klart att Serneke inte precis hade ett glimrande förhandlingsläge och var under press att slutföra en affär med en finansiär för att inte äventyra företaget. Att betydande delar av finansieringen sker genom emission av aktier tycker jag också är sunt då det på sätt och vis innebär att vi småägare också får vår del av kakan, utspädning till trots, om de bägge storprojekten på Hisingen lyckas.

Jag ska ändå erkänna att jag har blivit allt mer kluven till Serneke med tiden framförallt på grund av svårigheten att uppvisa lönsamhet över tid i den löpande verksamheten där de senaste kvartalens rapporter, även före pandemin, inte har varit någon munter läsning. Det skaver helt enkelt en aning att grundverksamheten framstår som svajig även om företaget har haft en fin förmåga att dra in kulorna genom storaffärer som tidigare försäljningen av Säve flygplats till Castellum. Samtidigt har jag som motiverat ovan bibehållit mitt långsiktiga innehav helt enkelt eftersom värdet i Karlaprojekten är såpass stort att det ensamt räcker för att försvara nuvarande aktiekurs vilket ger en viss uppsida.

Men jag har umgåtts med tanken att sälja halva eller hela långsiktiga innehavet för att lösa in Minestooptioner till valborg. Då utifrån principen att frigöra till aktier med större långsiktig tillväxtpotential. Nu blir nästa Sernekerapport desto viktigare som beslutsunderlag och jag kommer särskilt titta på lönsamheten i den löpande verksamheten. Förhoppningsvis blir den tydligare redovisad när Serneke nu under hösten har renodlat verksamheten genom att tydliggöra affärsområden för löpande verksamhet och större investeringar separat vilket kommer öka transparens för aktieägarna.

53 kronor per aktie är givet ovan dock ett såpass bra pris att det vore direkt oklokt att inte teckna då aktien sannolikt ska vara värd långt mer vid ett lyckad färdigställande och försäljning av Karlatornet med påföljande realisering av Karlastaden. Det är några år bort men såvida jag inte behöver kapital gör jag ändå en notering att jag nog gör klokt i att sitta lugnt i båten ett tag till. Men som sagt: att granska lönsamhet i den underliggande verksamheten i kommande kvartalsrapporter kommer bli viktigt för mig.

Därför har jag tålamod ytterligare en tid och avvaktar hur det här fortlöper. Jag tror inte vi får någon utdelning i vår givet de höga utgifterna just nu men utesluter inte att de kan komma dela ut 4-5 kronor per aktie igen om ett par år precis som för något år sedan. Skulle de klara det är det försvarbart att behålla.

OBS! Serneke är en aktie förenad med en relativt hög risk. Även om dagens emission minskar kapitalrisken kvarstår väsentliga risker i Karlatornetprojektet som beskrivits ovan samtidigt som Serneke i nuläget inte rapporterar vinst. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och bör göra din egen analys.

lördag 12 december 2020

Investera i företag eller spekulera i aktier?

Investerar du i företag eller spekulerar du i aktier?

Jag ogillar trenden med småbolagsraketer och liknande för jag tycker att man tenderar fokusera för mycket på kursen på bekostnad av att förstå sig på företagen. Det riskerar att bli spekulation som vilken annan som helst snarare än investeringar i företag genom deras aktier.

Jag ägnar mig rätt sällan åt spekulation i aktier helt enkelt eftersom det är svårt och paradoxalt nog kräver långt mycket mer tid. Har man korta positioner i aktier - oavsett om det är daytrading eller över några veckor - räcker det inte bara med att bevaka företaget utan man måste också hålla ett öga på makrohändelser och andra händelser som kan påverka börsen i stort, nu senast sektorrotationen. Man måste alltså följa börsen på daglig basis för att säkerställa att man inte förlorar kapital på sin position. Går något fel måste man vara snabbare ut än andra men samtidigt snabbt göra en korrekt analys av informationen som påverkar marknaden, i fallet makro oftast komplext. Därtill måste man ha koll på hur man reagerar rent psykologiskt när man hamnar i pressade situationer för att undvika de vanligaste fällorna och sälja ut sig vid fel tidpunkt. Som lekman är man i utgångspunkt i underläge mot professionella investerare och robotar om inte annat för att man inte har samma tid som de förra och inte samma tekniska möjligheter att vara snabbare än de senare. Det är lätt att fastna i bruset och lägga alltför mycket energi på hur aktien rör sig från dag till annan och läsa in väl mycket i vilka som köper och säljer.

Jag är förvisso van och tränad för att hantera olika typer av minst sagt pressade situationer i mitt jobb men tycker därför också att det räcker så och vill inte utsätta mig för det på börsen också i onödan. En fördel är att det långsiktiga perspektivet just för med sig ger ett lugn inför de perioder då aktiekursen gör en utflykt igen till de nedre regionerna. Visst kan det vara trist i perioder när portföljen är ned men är man trygg i sina investeringscase och inget negativt har hänt i företagen finns egentligen inget skäl att bekymra sig.

Har man gjort ett investeringscase där man själv har bildat sig en uppfattning om vad aktien är värd i framtiden givet att den lyckas bibehålla sin marknad och fortsätta sin tillväxt och därtill satt upp egna riktlinjer för sin investering ger det en trygghet. I en utdelningsaktie vet jag att den över tid normalt kommer kunna ge mig en utdelning som motsvarar minst 3 procent årligen av vad jag har betalat för aktien. Pandemin har här varit ett bra kvitto på att många företag faktiskt klarar att leverera åtminstone 2/3 av sin ordinarie utdelning också i en kris vilket är väl i linje med de 3 procent jag ser som minimum medan jag normalt försöker köpa till 4-5 procent just för att ha en sådan säkerhetsmarginal. De flesta av de företag som inte har delat ut har egentligen haft utrymme att dela ut men av någon anledning valt att inte göra det, oftast till följd av politiska beslut. I tillväxtaktierna i miljöteknikbranschen har pandemin förvisso medfört mindre förseningar i stort sett i samtliga företag jag äger men det innebär inte mycket mer än att projekt flyttas fram ett kvartal. Det innebär en viss kapitalrisk men om den långsiktiga finansieringen intill kommersialisering är stabil vilket man bör ha kollat upp på förhand utgör det i sig ingen avgörande risk.

Som långsiktig investerare i företag räcker det egentligen att läsa kvartalsrapporterna, vilket går fortare med tiden eftersom man snabbare kan urskilja vad som ändras eller ej från en rapport till annan, och däremellan hålla koll på nyheter från eller om företaget. Jag är något ambitiösare och lägger även ned energi på att försöka få en bild av företagskulturen och hur personer i ledande ställning agerar liksom läsa på om marknaden i stort och de större kunderna, vilket ibland kräver lite gräv på andra språk. Egentligen tycker jag att det räcker att ställa sig frågan om man tycker att aktien är värd att köpa utifrån sitt case när man investerar i den. Naturligtvis blir man aldrig ledsen när det ges tillfällen att köpa någon eller några procent billigare men jag tycker inte att det är värt att lägga energi på att försöka tajma marknaden. Det beror på att jag sällan planerar en exit i mina aktier. Min utgångspunkt är att kontinuerligt äga och behålla aktier i bra företag som kan ge mig en viss miniminivå av utdelning, helst växande, över tid. Det gäller faktiskt också i mina miljöteknikaktier för mitt perspektiv är minst tio år fram i tiden och vid det laget hoppas jag att de gör såpass goda vinster att de också har börjat ge utdelning och utifrån mina prognoser kommer de då också att klara mina utdelningsmål med en fin tillväxt framför sig. Allt jag då behöver göra är att följa företagen för att säkerställa att inget händer som motbevisar mitt case. Endast i så fall säljer jag.

Önskar alla läsare en fin Lucia och tredje advent!

måndag 7 december 2020

Insidersälj i Soltech - jag minskade och ökade i Minesto istället

Idag kom nyheten att Soltechs VD säljer aktier till ett värde av cirka 1,3 miljoner kronor. Det ska sägas att det bara är 3 procent av hans innehav före sälj och att de ska användas till en bostadsrenovering (länk) men jag ser insiderförsäljningar som ett tecken att vara vaksam på och valde denna gång därför att agera.

Jag har tänkt skriva om Soltech som är ännu en spännande miljöteknikaktie i portföljen rätt länge och de stod väl näst på tur men har hittills inte hunnit. Hoppas kunna fördjupa mina tankar längre fram. Att jag valde att minska mitt innehav beror på att jag under några månaders tid allt medan jag har läst in mig mer har känt en tveksamhet inför just ledningen. Utvecklar det inte här då jag i så fall vill göra det mer ingående och genomtänkt men solenergibranschen är starkt konkurrensutsatt varför det som drev mig till att investera från början var satsningarna på integrerade tak- och panellösningar. Det är en smart teknik som jag tror mycket på men som har hamnat i skymundan av företagets tillväxt genom förvärv. Enligt min uppfattning är därför företagets absolut största tillgång just nu deras innovationschef. Förenklat kan man säga att jag just nu tycker att de lägger mer energi på att köpa upp andras kompetens än att förvalta sin egen varför jag är något tveksam till om det blir så lyckat i längden. Optimisten i mig ser att uppköpen skapar en stark marknadsposition med stordriftsfördelar på hemmamarknaden men pessimisten tror samtidigt att Soltech saknar moat när det gäller den delen av verksamheten. Som jag ser det är det just inom nya smarta designlösningar som integrerar solenergi i arkitekturen som företaget har en om inte unik nisch så åtminstone en tydlig konkurrensfördel. Jag har också tveksamheter kring särnoteringen av dotterbolaget Advanced Soltech som sitter på de mest väsentliga intäkterna från flera långa avtal. 

När nu en kom bekräftelse på mina tidigare tveksamheter samtidigt som kursen hade arbetat sig uppåt under hösten valde jag att stiga av och i morgoncallen vid börsens öppning sälja halva mitt innehav. Tidigare valde jag att dubblera mitt innehav under emissionen tidigare i år utöver det långsiktiga innehav som jag äger sedan före emissionen avser jag fortfarande behålla på längre sikt. Det innehavet är fortfarande stort nog att utgöra ett par procent av portföljen exklusive Minesto. Det är inte uteslutet att jag ökar i Soltech igen i framtiden men det är några frågetecken jag vill se uträttade och jag har ingen brådska.

Jag har istället valt att öka ytterligare i Minesto och samtidigt frigöra utrymme för att lösa in optionerna i april. Den tanken att växla ut andra innehav har jag umgåtts med en tid, där Soltech var en av flera aktier jag titar på, och valde nu att göra slag i saken när ett mer än rimligt läge uppstod samtidigt i båda aktierna.

För en vecka sedan kom nyheten att Minestos första kommersiella tidvattenkraftverk levererar el vilket innebär att teknikrisken nu har minskat väsentligt. Sedan mitt senaste blogginlägg har företagets VD också givit en investerarpresentation där han med sprudlande entusiasm och gott självförtroende berättar om framtidsutsikterna (länk). Jag tycker därför givet min långsiktiga analys som bygger på var företaget kan vara om åtminstone tio år efter en lyckad kommersialisering att det är fullt rimligt att betala 20 procent mindre idag än för några månader sedan när risken nu är lägre än då. Aktien handlas åter på nivåer väl inom ramen för, eller rent av under de bägge professionella analyser av aktien som har gjorts. Jag har tidigare beskrivit rätt såväl hur dessa bägge analyser är gjorda som Minesto i maj (länk) med en uppdatering i september (länk). Noterbart är att teknikrisken och kapitalrisken bör vara lägre idag än för 3-6 månader sedan eftersom tekniken fungerar samtidigt som företaget nu kommer att få in kommersiella intäkter, om ännu i blygsam skala. Dessa har Pareto och Västra Hamnen diskonterat in i sina värderingar vilket innebär att om företaget lyckas kommer den diskonteringen kunna räknas av.

Det är tråkigt och kontraintuitivt att marknaden reagerar som den gör på goda nyheter men jag tror också tyvärr att det beror på att för många har för korta investeringshorisonter eller är för dåligt inlästa varför de säljer ut sig nu. Hoppas att de åtminstone inte behöver ta en förlust och lär sig något om skillnaden mellan långsiktig investering och kortsiktig trading. Jag tycker att man ska fokusera på vad företaget gör i verkligheten och utifrån det bilda sig en egen uppfattning av en akties värde några år fram i tiden givet att vissa parametrar inträffar. Om dessa parametrar inte inträffar bör man förstås sälja (jag är från början medveten om exakt hur mycket kapital jag i så fall riskerar att förlora i den här investeringen och bekväm med det, även en vecka som denna när det redan rör sig om nedgångar på sexsiffriga belopp för min del). Men jag ser inte logiken i att sälja bara för att kursen går ned när vi samtidigt precis har fått bekräftat den viktigaste milstolpen i företagets historia. Har man gjort ett långsiktigt och genomtänkt investeringsbeslut både avseende hur mycket man investerar och vilka parametrar man vill se eller ej blir det också lättare att ta oväntade och stora nedgångar som denna med ro för det är "bara" brus i den dagliga handeln. Förr eller senare kommer aktiekursen styras av vad som händer - eller inte - i verkligheten och det är det jag baserar mina investeringsbeslut på. Den goda nyheten är att Minesto verkar arbeta för fullt för att skapa värde för oss investerare. Det tar sin tid och det måste man förstå. Däremot har Minesto ingen skyldighet att skapa aktiekursvinst för lycksökare. Det här är också en anledning till att jag i mina blogginlägg är bortom övertydlig med risk för volatilitet på kort sikt och vikten av att det är ett långsiktigt perspektiv som krävs. 

Även om jag tycker att årets förseningar är olyckliga är de inte särskilt underliga med tanke på pandemin har inneburit förseningar på ett eller annat sätt i samtliga miljöteknikaktier i min portfölj. Jag känner mig tvärtom nu väldigt trygg i Minestos seriösa långsiktiga arbete.

Som långsiktig investerare sitter jag lugnt still i båten i väntan på nästa steg från Minesto både avseende de tre projekten på Färöarna, i Wales och Frankrike, som eventuell ytterligare finansiering.

OBS! Sedvanlig disclaimer. Minesto och Soltech är bägge företag som i nuläget inte går med vinst. Det finns därför ingen garanti att de kommer lyckas fullt ut med sin kommersialisering. Aktierna har både hög risk och volatilitet för aktiekursen vilket vi nu ser i bägge aktierna. Dessa inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning. Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut. Gör därför alltid en egen analys.

tisdag 1 december 2020

Historisk milstolpe för Minesto - kraftverket levererar el i elnät

Minesto nådde idag en historisk milstople när det äntligen står klart att företagets första kommersiella kraftverk levererar el direkt i Färöarnas elnät (länk). 

Varning upprepas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har trots en god soliditet ännu begränsade intäkter. Även om dagens pressmeddelande innebär att teknikrisken minskar väsentligt kvarstår fortfarande flera steg att lösa såväl tekniskt som finansiellt på vägen till kommersialisering. Minesto är fortsatt en starkt volatil aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Inlägget utgör endast en reflektion över företagets och deras samarbetspartners pressmeddelande. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk för att undvika confirmation bias är det oundvikligt att mitt perspektiv färgas av aktieägandet. Gör därför alltid din egen analys. 

Jag har tidigare skrivit rätt ingående om Minsto i maj (länk) med en uppdatering i september (länk).

 
Man kan sammanfatta dagens pressmeddelande så här: vi vet nu med säkerhet att tekniken fungerar. Det som återstår är nu att verifiera de kommande veckorna hur bra tekniken levererar.

Alltså vi vill också få ett kvitto på att resultatet av elproduktion är precis så bra som vi förväntar oss. Och lika viktigt är tredjepartsverifieringen viktig för att övertyga såväl nya kunder som institutionella investerare. Verifiering gör det även lättare för kunder att belåna investeringar i tekniken.

Man kan dock konstatera att teknikrisken nu har minskat väsentligt och jag skulle jämföra med det skede Azelio befinner sig i där tekniken har levererat men man väntar på den slutliga rapporten från tredjepartsverifieringen. I bägge fallen används Det Norske Veritas. Det resultatet kommer antagligen på andra sidan årsskiftet men sannolikt någon gång under januari månad helt enkelt eftersom kraftverket behöver vara i kontinuerlig drift för att producera mätdata och el under alla olika faser av tidvattencykeln. Därefter är det endast en fråga om hur lång tid det tar att slutföra själva rapporten.

Det samtidiga uttalandet från Färöarnas energibolag SEV är en positiv signal. Även om SEV:s VD Hákun Djurhuus påminner om att tester fortskrider understryker han samtidigt att SEV är övertygade om att tidvattenkraft kommer att spela en viktig roll i Färöarnas hållbara energiproduktion. Han påminner också om att tidvattenkraften till skillnad från andra hållbara energikällor är förutsägbar, vilket gör den mer stabil än till exempel vindkraft.

För oss som har följt Minesto ett tag vet vi redan att själva tekniken som sådan fungerar såtillvida att det fem gånger större DG500-kraftverket leverade el redan för två år sedan 2018 utanför Wales kust. I det fallet rörde det sig dock om kontrollerade tester till en elboj ute till havs och inte landelnätet vilket alltså är nytt. De testerna skedde också under avsevärt enklare förhållanden medan det kraftverk som är i drift i Vestmannasundet på Färöarna nu är sjösatt väsentligt djupare med ett mer funktionellt fundament än den gjutna bottenplatta som användes i Wales. Det kommer bli viktigt när man nu går vidare till energiparker.

Det bör också påminnas om att dagens nyhet är historisk såtillvida att den innebär att Minesto för första gången kommer att kunna fakturera intäkter. Minestos affärsmodell är som bekant lik Vestas där fokus är på att sälja kraftverk men i det innevarande första avtalet med SEV får Minesto intäkterna från just elförsörjningen. Nu rör det sig ännu om ganska blygsamma belopp från ett kraftverk med en märkeffekt i spannet 100-120 kW men det är självfallet välkommet och något att hålla utkik efter i 2021 års rapporter.

I ett nästa steg ska ytterligare ett DG100-kraftverk installeras i Vestmannasund i början av 2021. Som Minesto har kommunicerat tidigare i år pågår dock redan arbetet med att förbereda den första parken på Färöarna (i Hestfjørður söder om Vestmanna). Minestos styrelseordförande bekräftar i pressmeddelandet att företaget nu går in i en fas där de går från enstaka installationer till uppsättningar av parker, precis så som vindkraft har kommersialiserats (Jonas Millqvist har en bakgrund i Vestas). Under 2021 bör vi därför kunna hoppas på nyheter om hur arbetet fortskrider med de bägge första parkerna på Färöarna och i Wales. Där kommer det av allt att döma vara den tio gånger större DG1000-modellen som sjösätts med en märkeffekt på mellan 1-1,5 MW per kraftverk.

Personligen är det här en mycket glädjande nyhet. Jag hade förvisso hoppats att det skulle ske 5-6 månader tidigare men det är glädjande att äntligen få resultat. Men givet att Minesto är mitt i särklass största innehav i portföljen är dagens besked en stor lättnad. Nu återstår att luta sig tillbaka och följa med på den spännande resa som företaget har framför sig de kommande åren.

Vestmannasund, Färöarna

Vill avslutningsvis påminna om att det här är en aktie som det gäller att ha stort tålamod med. Fokusera på vad företaget gör och inte bruset i dagshandeln. De verkligt stora förtjänsterna är åtminstone fem år bort när företaget påbörjar industriell massproduktion och bygger upp en orderbok med orders i parkskala.

Nu återstår bara att korka upp champagnen och ställa fram tårtan!