Om att låna av sig själv

Det har varit en hel del inlägg om belåning i bloggosfären senaste tiden. Jag är en försiktig general och använder inte extern belåning. Min grundfilosofi är att istället "låna" pengar av mig själv för att kunna öka innehav vid plötsliga kursfall.

Tycker inte principiellt att det är fel att belåna och skulle teoretiskt kunna tänka mig att låna cirka 10 procent av portföljens värde som hävstång vid ett exceptionellt läge. Eftersom jag har sparkapital som inte är bundet i aktier skulle det egentligen inte vara ett problem ur risksynpunkt då jag är säker på att jag omgående skulle kunna betala av lånet vid ett ändrat ränteläge. Av principiella skäl är jag dock tveksam: själva grunden till mitt sparande är att uppnå större frihet - inte binda upp mig i beroenden till min långivare. Min grundinställning är att den som står i skuld inte är fri. Det kan bli trångt i utgången vid en riktig finanskrasch - inte minst då världsekonomin är så dopad av lån att tillräckliga reella tillgångar egentligen saknas vid nuvarande värdering för att kunna täcka lånen. Kapitalet är idag i hög utsträckning lån.

Den stora anledningen till att jag inte belånar är dock att jag helt enkelt inte anser mig behöva.

Redan innan jag startade min nya sejour som aktiesparare under sommaren hade jag sparat ihop ett kapital som nästan motsvarar en bankgaranti. Det var också en av anledningarna till att jag tittade mot börsen - jag hade redan så mycket kapital jag rimligen ansåg mig behöva och inom ett halvår skulle jag behöva placera det på andra konton för att det skulle täckas av bankgarantin (att jag liksom många ekonomer också tror att en bankgaranti främst är en förebyggande åtgärd som sällan fungerar i skarpt läge är en annan diskussion). Avsikten med korträntekontot har varit att använda det som kontantinsats vid kommande fritidshusköp. Denna sommaren blev det inget köp varför jag har tillgängligt kapital över. Som jag ser det är det därför en enkel sak att "låna" 100 000 kronor av mig själv, inte minst nu under vinterhalvåret när det är lågsäsong och fritidshus endast säljs i absolut nödfall.

Strategin är mycket enkel - jag "lånar" helt enkelt så mycket kapital av mig själv som jag anser är befogat och nödvändigt för att utnyttja de exceptionella köplägen som uppstår. Därefter kommer jag "betala tillbaka" i form av lägre andel aktieinköp längre fram, när börsen i bästa fall vänt upp igen.

Som en rent praktisk likviditetsåtgärd har jag dessutom alltid minst 25 000 kronor av mitt egentliga sparande på ett korträntekonto (för närvarande Collector) genom Avanza vilket gör att jag kan föra över åtminstone hela detta belopp på ett ögonblick vid ett plötsligt köp C-läge.

Fördelen är uppenbar - jag slipper räntekostnad och alternativkostnaden på 0,30 procents förlorad sparränta måste i sammanhanget anses vara värd investeringen som normalt ska ge minst tio gånger så mycket i utdelning per år.

Den stora nackdelen med min strategi är som jag ser det att jag i regel inte kan föra över större belopp i realtid då det krävs ett samtal till min bank. Jag har dock en god relation till banken och pengarna bör därför vara mig tillhanda samma handelsdag.