lördag 27 januari 2018

Utdelningstillväxt

Den senaste veckan har bjudit på härliga utdelningshöjningar i flera av mina innehav. Jag har fått några hundralappar extra utan att behöva göra någonting annat än att behålla mina aktier. Portföljens utdelningsprognos för 2018 kommer när som helst passera 25 000 kronor. Ännu en fin milstolpe!

Fortsätter det så här kommer de tre härliga vårmånaderna mars, april och maj att ge mig minst lika mycket utdelningar ensamt som jag fick totalt under 2017. Inte så illa.

Det senaste halvåret har jag försökt komplettera portföljen med aktier som har lite lägre utdelning men i gengäld förmodas ha bättre framtidsutsikter avseende tillväxt. Det är flera av dessa innehav som i veckan har bekräftat hur mycket som kommer delas ut till aktieägarna i år.

När det gäller Cloetta är jag förstås överförtjust över extrautdelningen vilket gör att jag får 1,50 kronor per aktie istället för 0,75 kronor. Jag hade dock alla dagar i veckan föredragit en beskedlig och långsiktigt hållbar utdelningshöjning till 1 krona per aktie i år. Även om aktiekursen har gått upp med nästan 30 procent sedan köp tycker jag fortfarande att jag betalade dyrt för Cloetta eftersom YOC knappt nådde 3 procent. Det kommer ta några år innan Cloettas utdelning är ikapp t.ex. Axfood eller Castellum som ju också tenderar höja sin utdelning.

Elanders bibehöll sin utdelning oförändrad. Det här är ett utmärkt exempel på risken i att köpa "tillväxtaktier" för att de på lång sikt ska ge en bättre avkastning än mer mogna utdelningsaktier. Jag har köpt Elanders till en YOC runt 3 procent vilket innebär att den just nu drar ned portföljens genomsnittliga utdelning. Dessutom har kursen inte varit någon höjdare. Jag var medveten vid köp om att Elanders drogs med vissa omställningsproblem och att aktien innebär en risk. På den positiva sidan räknar analytiker med en tillväxt över 10 procent under 2018 vilket torde innebära utrymme att höja utdelningen framöver. Jag kommer därför nu ta mig en allvarlig funderare på om jag vill behålla Elanders eller inte. Poängen är återigen att jag nog kommer få räkna med ganska normala utdelningar på runt 5 procent i genomsnitt de kommande åren. Det skulle då ta sju år att komma ifatt mina mer mogna kärninnehav även när man inte räknar med utdelningstillväxt i kärninnehaven.

Ahlsell överraskade däremot positivt. Utdelningen höjs från 35 öre till 1,65 kronor per aktie. Det motsvarar hela 470 procent! Ska erkänna att jag har tvekat en del kring om jag vill behålla Ahlsell givet att byggkonjunkturen är på väg nedåt vilket indirekt påverkar även Ahlsell samtidigt som företaget har relativt begränsade tillväxtmöjligheter. Har helt enkelt funderat på att ta hem vinsten från att jag tecknade aktien när den åter noterades på börsen. Jag hade dock bestämt mig för att vänta in veckans rapport. En anledning till det var att Ahlsell, trots att kursen haft en hel del kräftgång senaste tiden, fortsatt göra flera mindre förvärv i det tysta. Det var också förväntat att aktien skulle höja utdelningen ordentligt givet att Ahlsell har en utdelningspolicy att dela ut mellan 40 och 60 procent av nettovinsten. Nu landade utdelningsandelen på ungefär 50 procent vilket var lite mer än jag hade förväntat mig. Det ger mig förvisso bara en YOC strax över 3,5 procent men samtidigt har jag ju tecknat aktien rätt så förmånligt och jag låter mitt resterande hundratal aktier vara kvar.

Kone hör också till kategorin fina aktier med god tillväxt. Det är ett företag med en stor marknadsandel på den oligopolliknande hissmarknaden vilket gör att jag ser den som ett förhållandevis defensivt företag. Även om också Kone är känsligt för byggkonjunktur så har de fortfarande underhåll av sina befintliga hissar vilket inbringar intäkter även i svårare tider. Utdelningen höjdes med 10 cent till 1,65 EUR per aktie. Historiskt har Kone gjort tvåsiffriga utdelningstillväxthöjningar. Nu blev det istället 6,5 procent utdelningstillväxt i år. Det är inte så illa det heller och jag är ändå rätt nöjd av det enkla skälet att det var exakt den här utdelningshöjningen som jag hade räknat på när jag ökade i Kone.

Poängen med det här blogginlägget är dels att glädjas åt vårens utdelningstillväxt men också att illustrera att det faktiskt inte är självklart att aktier med lägre utdelning och bättre tillväxtmöjligheter faktiskt i slutänden ger bättre tillväxt. Nästan alla företag går i något skede från att ha varit snabbväxande tillväxtföretag till att närma sig mer mogna och solida företag som fortfarande växer men i en rätt lugn takt. Problemet är att om man köper utdelningsaktier i sådana företag har marknaden ofta redan kalkylerat in framtida tillväxt. Därför handlas de ofta till en YOC mellan 2-3 procent. Samtidigt finns det ingen garanti för att de faktiskt infriar historisk utdelningstillväxt också i framtiden. Vi småsparare brukar dessutom tendera upptäcka dessa företag i ett sent skede när de redan börjat värderas upp. Savaria som Gustav brukar skriva om är ett bra exempel. Jag skulle verkligen ha älskat att äga den aktien men nu tycker jag att den är lite för dyr med tanke på att tillväxten antagligen är något lägre framöver även om det fortfarande är ett väldigt fint företag. Nu finns ju naturligtvis ingen garanti för att mogna utdelningsaktier heller fortsätter leverera. Poängen är dock att dessa är lite tråkigare. Äger man till exempel Axfood, ICA eller Handelsbanken kan man, så länge inget dramatiskt inträffar som helt ritar om spelplanen, förvänta sig att de åtminstone kommer kunna ge utdelningar på en bibehållen nivå netto mot inflationen. Har man en god YOC räcker det också rätt så långt och också dessa aktier tenderar höja med mellan 2,5-5 procent per år över tid.

Jag brukar förvisso räkna defensivt med en tillväxt någonstans mellan 5-10 procent i tillväxtaktier men som exemplen ovan visar kan inte ens det tas för givet. Som alltid gäller att man i första hand bör försöka aktier i bra företag men samtidigt vara medveten om att man ofta får betala dyrt för dessa aktier vilket i sig innebär en risk om något plötsligt skulle förändras som t.ex. i H&M.

När det gäller H&M har jag tagit det säkra före det osäkra och redan kalkylerat in en sänkt utdelning till 8,30 kronor i år totalt, en minskning med 15 procent. Ser allt annat som en positiv överraskning.

Till sist glädjs också jag åt Castellums mycket fina utdelningstillväxt. Noterbart är att Castellum, trots att det är ett moget företag som handlas runt en YOC på 4 procent och har en relativt begränsad uppsida, faktiskt presterade bättre eller lika bra som Cloetta, Elanders och Kone. Det illustrerar återigen att det inte är självklart att de aktier som ses som tillväxtaktier faktiskt levererar bättre än mer mogna företag. Det enda man kan göra är att försöka köpa bra aktier till hyggliga värderingar.

Diskussionen om kurstillväxt kontra utdelningar återkommer jag till separat vid ett senare tillfälle. Konstaterar bara att jag fokuserar på utdelningar av det enkla skälet att jag inte planerar sälja aktier i närtid och hur tillväxtaktier har utvecklats på över tjugo års sikt är mycket svårt att sia om.

Vad jag däremot ska börja snickra på är att för första gången räkna på portföljens totala, och möjligen viktade, utdelningstillväxt. Det blir en lite meckig övning eftersom flera nya innehav har tillkommit de senaste månaderna samtidigt som H&M med stor sannolikhet sänker. Klarar jag en genomsnittlig utdelningstillväxt om 5 procent på portföljen som helhet vore det alldeles fantastiskt.

söndag 14 januari 2018

Portföljutvärdering: fastighetssektorn

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta inlägg ingår i en serie där jag bryter ned portföljanalysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion och bör inte läsas som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Har gjort en högst översiktlig utvärdering av mina fastighetsaktier och hur riskbilden ser ut.

Utgångsunkt är ungefärlig portföljandel när portföljen uppgår till en miljon kronor:

Realty Income 3,5 procent
Castellum 3,0 procent
Bosjö 2,5 procent
Hemfosa 2,5 procent
Sydsvenska hem 2,0 procent
Akelius pref 0,5 procent
Omega Healthcare 0,3 procent
Bonäsudden 0,1 procent
Pioneer pref 0,1 procent
Saltängen 0,1 procent

Totalt 14,6 procent

Mina fastighetsaktier skulle om jag inte ökar och kursutvecklingen som helhet är ungefär oförändrad utgöra en sjundedel av portföljen. Jag vill egentligen inte ha en alltför stor exponering mot fastighetssektorn eftersom det finns risker om bomarknaden fortsätter nedåt och räntan stiger. Är därför ganska nöjd med den balans jag har nu. Det är en ganska tacksam sits att jag egentligen inte behöver öka i någon av fastighetsaktierna det kommande året.

Castellum är jag lite småförsiktig med. Det är ett fint företag med en exceptionell historik men jag tror att de kommer få svårare att uppvisa lika fina resultat i framtiden där hyresintäkter och tillväxtregioner kring mellanstora städer blir allt viktigare. Just nu tycker jag att aktien är lite dyr och kommer antagligen avvakta vårutdelningen innan jag ökar.

Hemfosa avvaktar jag av ett annat skäl. Det har talats en tid om att aktien ska delas upp i två delar. Där är det den defensivare delen med samhällsfastigheter som jag är mest intresserad av. Därför planerar jag avvakta. Kanske blir det så att jag flyttar över hela innehavet i den senare delen.

Akelius pref vill jag skala upp till någonstans mellan 2 till 3 procent av portföljen. Jag tycker dock att den har varit lite väl dyr det senare året. Det är dock motiverat eftersom företagets rating har förbättrats senaste året. Bonäsudden tittar jag på att försöka skala upp till 0,5 procent vilket skulle motsvara ungefär 50 aktier. När det gäller enfastighetsaktierna är jag lite mer försiktig med att ta in nya eller större innehav. Det är en risk som jag inte behöver just nu eftersom genomsnittsutdelningen är god nog. Delarka är jag glad att jag sålde och mycket riktigt har aktien också tappat 5 procent sedan jag sålde. Pioneer pref funderar jag också på att sälja mest för att den i ärlighetens namn inte längre tillför portföljen så mycket. Bättre att öka i något av de större innehaven istället. Saltängen har jag en låg GAV i så den lilla skvätten som är där får vara kvar tills vidare.

Sydsvenska Hem vill jag nog vara lite försiktig med eftersom rapporterna var lite svajiga under det första året. Senaste rapporten såg bättre ut och utdelningen har också höjts vilket innebär att jag plötsligt har en YOC över 7 procent. Aktien har stigit med 6 procent så här blir det som planerat helt enkelt att vänta ut våren, kommande rapport och ta en titt till sommaren på om jag vill öka eller inte.
Avsikten med både Sydsvenska Hem och Bosjö var att kickstarta portföljens genomsnittliga utdelning. Det syftet är nu uppnått och portföljandelarna börjar äntligen bli hanterbara. Därför tänker jag istället leta efter diversifiering och riskspridning.

Omega Healthcare är en historia för sig. Jag var medveten om att risken är mycket hög just nu både ekonomiskt och juridiskt. Aktien handlades till en YOC runt 10 procent och jag tog en liten chansning med en avvägd liten engångspost. Här kommer jag inte öka. Som jag ser det är den värd att behålla så länge de klarar att upprätthålla utdelningarna. Det är den typen av aktie som jag har på prov över de kommande fem åren men kanske säljer av på sikt till förmån för något säkrare.

Det som jag är mest kluven till är istället hur stor andel jag ska ha i Realty Income. Jag har ökat kontinuerligt och ordentligt eftersom jag vill ha en stor andel månadsutdelare. Nu ökade jag igen i veckan och överväger ytterligare ett köp i januari. Kursutvecklingen är dock inget vidare varför jag funderar på om jag inte borde vara lite försiktig med att inta en alltför stor portföljandel. Någonstans tänker jag ändå att 5 procent av portföljen vid ett värde av en miljon inte är orimligt eftersom det ger en fin grundplåt på längre sikt. Därefter kan jag öka lite försiktigare. En liten dröm är att kunna ha en såpass stor andel månadsutdelare att månadsutdelarnas utdelning ensam ska kunna vara såpass hög att jag kan öka bara genom utdelningen. Jag skulle behöva ett 3-4 ggr stort innehav för att utdelningen ska kunna räkna till att köpa en ny aktie varje månad. Min målsättning att diversifiera och identifiera en ny månadsutdelare står fast. Northwest Healthcare fortsatt på bevakning men tycker kurs- och valutarisken är väl hög just nu. Kontentan blir att jag kommer fortsätta öka i Realty Income så länge aktien handlas till en YOC runt 5 procent vilket motsvarar cirka 51 USD/aktie.

Sammanfattningsvis var genomgången ganska betryggande såtillvida att jag  får svart på vitt att andelen fastighetsinnehav inte är så hög som jag befarade. Jag tycker också att spridningen är rätt god. Ingen aktie utgör mer än 3 procent av portföljen. Jag undviker boutvecklarna och de mer spekulativa aktierna (ok, Omega Healthcare är högrisk). Jag har dessutom en viss spridning mellan olika typer av fastighetsinvesteringar där Akelius och Realty är exponerade i hög grad utanför Sverige vilket minskar sårbarheten om det skulle bli alltför illa i sektorn här.

Jag behöver egentligen inte öka i fastighetsaktierna det kommande året om inga sällsynt fina köplägen uppstår vilket är en minst sagt bekväm sits. Utgångspunkten är därför att sitta lugnt i båten. Akelius och Bonäsudden kommer jag dock titta på om jag kan skala upp något under 2018.

torsdag 4 januari 2018

Portföljutvärdering: lärdomar från H&M

Ett mervärde med att blogga är att det blir som en slags dagbok. Det möjliggör att gå tillbaka och lära av hur man har resonerat längs vägen. I fallet H&M finns tydligt lärdomar att dra. Därför har jag gått igenom de flesta inlägg på bloggen om just H&M. Avsikten har varit att se om jag har ändrat hur jag har resonerat längs vägen, varför jag har ändrat mig och var jag har haft en konsekvent åsikt.

Detta här inlägget ingår i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Att köpa aktier i H&M innebär just nu en tydlig risk. Gör alltid din egen analys.

Eftersom jag har skrivit många H&M-inlägg de senaste 18 månaderna länkar jag inte till dem alla men de finns under fliken H&M till höger. Ett sammanfattande inlägg som i stora drag fortfarande är aktuellt hittar du här (intressant förresten att jag sågade Clas Ohlson men inte övervägde minska). Här finns ytterligare ett längre inlägg som resonerar kring min bedömning av utmaningarna.

Förnekelse?

I mitt första inlägg den 30 september 2016 finns tydlig förnekelse. Samtidigt var detta för 16 månader sedan och vid den tidpunkten rörde det sig om ett par sämre rapporter och någon rätt ok rapport. Tendensen fanns redan där men den var inte understödd av tillräckligt starka negativa data ännu.

Jag valde att tolka H&M:s lån som att ledningen valde att agera offensivt för att klara både investeringar och bibehållen utdelning. Här borde jag dragit öronen åt mig. Till mitt försvar noterade jag samtidigt följande: Att de inte har lånat på ett par decennier gör att det blir en tydlig och påtaglig krissignal. Samtidigt är det fullt normalt att aktiebolag lånar pengar för att finansiera investeringar som kan öka vinsttillväxten. Att H&M lånar ser jag därför inte som ett akut problem. Det stod redan klart att de kan komma behöva sänka utdelning på kort sikt. Vad H&M gör med pengarna och om investeringarna kommer vända skutan i rätt riktning är den stora frågan.

Den 21 dec 2016 skrev jag att för egen del är min största oro om vinsterna skulle sjunka såpass mycket på sikt att nuvarande utdelningsnivå äventyras. Idag är vinsten 11 kronor per aktie med en utdelning på 9,75 kronor per aktie. Det innebär en utdelningsandel på nästan 90 procent. Förvisso är H&M ett moget företag som kan kosta på sig höga utdelningsandelar med tanke på att företaget har tre årsvinster i kassa. Samtidigt är det oroande högt. Credite Suisse har säkert rätt i att det inte kommer finnas några snabba lösningar på H&M:s negativa trend. Däremot går företaget fortfarande med god vinst och fortsätter expandera till nya marknader. Som jag ser det handlar det därför främst om värdering snarare än att företaget skulle ha fundamentala problem.


Så länge det inte kommer indikationer på att vinst och därmed utdelning sänks kommer jag stanna kvar som aktieägare i H&M. Varför? Jag tror helt enkelt att aktien, trots utebliven kurstillväxt och utdelningstillväxt, kommer kvarstå som ett obligationsliknande attraktivt defensivt alternativ. Vid en aktiekurs på 224 kronor är yield on cost 4,35 procent, vilket torde vara gott nog för att aktien ska bottna. Skulle aktien nå såpass låga nivåer kommer jag öka och min riktkurs för att öka är vid 4 procentsgränsen under 244 kronor. Endast allvarliga hot om sänkta vinster och sänkt utdelning skulle kunna få aktien att sjunka mycket lägre än så. Framtiden får utvisa.

Än en gång förnekades att fundamentala problem kunde vara orsaken till att allt fler rapporter blev sämre än tidigare. Jag hade en övertro på att H&M skulle vända trenden. Det krävdes bara ett par normala rapporter i linje med förväntningarna.

Index och olika utgångspunkter?

Något som jag ärligt talat tycker är tröttsamt är att när andra investerare förutsätter att vi utdelningsinvesterare har samma mål och utgångspunkter som de själva. Jag har därför konsekvent hela vägen med att jag bara investerar i H&M för utdelningen. Jag har också varit konsekvent en längre tid med att jag förstår att aktiekursen kommer underprestera jämfört med index.

Redan den 30 september 2016 skrev jag att bedömningen var att aktien skulle klara att bibehålla och något öka en utdelning på över 4 procent per aktie. Blir det så är jag helt nöjd.

Den 17 mars 2017 skrev jag: Min största oro med H&M är om vinsterna bromsar in såpass mycket att de till sist behöver sänka utdelningen. Så länge jag klarar mina fyra procent per år netto efter inflation är jag nöjd och när H&M rett upp sina problem tror jag faktiskt att de fixar det.

Den 18 mars 2017 skrev jag: utifrån långsiktigt utdelningsägande kretsar min oro kring den höga utdelningsandelen. Det finns en inte oväsentlig risk att företaget inom bara något år kan behöva ta av kassan för att ens bibehålla nuvarande utdelningsnivå. Det skulle i sin tur innebära att företaget förr eller senare kan pressas att sänka utdelningen. /.../ Vill du slå index ska du undvika aktien.

Den 2 april 2017 skrev jag: Vill tydligt understryka att jag endast köper H&M för utdelningen. Eftersom H&M lånar och kassan är mindre idag finns risk att utdelningen kan behöva sänkas. För den som långsiktigt köper med förhoppning om att slå index är H&M sannolikt ett uselt val.

Bilden är tydlig om att jag har haft modesta förväntningar om bibehållen utdelning men varit medveten om risk för sänkt utdelning. Samtidigt syns också hur jag steg för steg tagit höjd för detta.

Jag har förvisso räknat in risk för utdelningssänkning i mina resonemang. Men det är ändå tydligt att detta skett stegvis. Först var fokus bibehållen utdelning efter inflation. Därefter började jag ta höjd för en utdelningssänkning till 8 kronor. I senaste inlägget före jul utesluter jag inte en sänkning med 35%.

Underskattade jag risken?

Nej, problemet verkar inte ha varit att jag underskattade risken. Den har jag beskrivit ända från start.  Den 4 oktober 2016 skrev jag att på längre sikt blir det fortfarande upp till bevis och konkreta resultat kommer behövas nästa år på stabil vinsttillväxt. Jag övertolkade att aktien hade bottnat efter Brexit och trodde att det fanns en botten men var samtidigt medveten om att denna endast skulle hålla intill dess att eventuella nya dåliga nyheter dyker upp. 

Den 15 mars 2017 skrev jag att jag oroar mig dock att utdelningsandelen är hög och att trenden över flera månader i rad varit ganska svag.


Underskattade jag förväntningarna?

Ja. Det är tydligt från mitt första inlägg den 30 september 2016 att jag förbryllades över att det egentligen inte finns särskilt mycket ny information som inte redan var känd som kan förklara kursfallet. Det är förstås en reaktion på att rapporten bekräftade marknadens farhågor. Samtidigt måste man fråga sig om dessa inte redan var inräknade i kursen? /.../ Uppskruvade förväntningar om ökande vinsttillväxt som inte infriats och oro för framtiden är enda rimliga förklaringarna jag kan se.

På sätt och vis var jag medveten om förväntningarnas roll men jag misstolkade dem och trodde att de endast berodde på oro över förväntad minskning av vinsttillväxt. Min slutsats är att H&M i kraft av sin ökade storlek börjar tappa fart och inte längre lever upp till de upptrissade tillväxtförväntningar som tidigare funnits. I själva verket var det ju förväntningar om minskad vinst som jag borde varit mer lyhörd inför. Samtidigt var dessa förväntningar inte lika utbredda då. Carnegie talade om svårigheter att bibehålla utdelning men SME-data visade till och med på en liten ökning av utdelning till 10 kronor eftersom man räknade med att vinst per aktie ökade om än i lägre takt än tidigare.



Var problemet värderingen?

Ja, efter att ha gått igenom mina inlägg lutar det åt att jag missbedömde och ökade för mycket för tidigt. Aktien var inte i närheten av att handlas till riskpremie. Jag skrev i oktober 2016 att jag valde att dubblera mitt innehav men detta rörde en ökning från 30 till 60 aktier utslaget på två månader. Eftersom H&M var ett av vid den tiden mycket få kärninnehav var det egentligen inte så underligt att jag fortsatte öka enligt plan med 15 procent av mina totala månadsinsättningar i två månader. Jag skrev då att jag tyckte att det var lite synd att aktien inte gav ännu bättre köptillfällen. Samtidigt konstaterade jag att H&M-raset är ett bra kvitto på att min på förhand uppsatta köpstrategi fungerar ungefär som jag har tänkt. Det ger mig en trygghet att jag har satt upp nivåer i flera steg där jag ökar vilket gör att jag varken förköper mig eller missar goda köptillfällen.

Just det här är intressant eftersom en reflektion jag har gjort senare under 2017 mer allmänt är att jag snarast tenderar missa köptillfällen genom att inte gå in tillräckligt stort när de väl uppstår. Vid den här tidpunkten var paradoxalt nog positionen motiverad och rimlig helt enkelt för att H&M var en av de 5 aktier jag då hade valt ut och jag hade precis börjat ta in andra aktier. Det stora köpet under september-oktober ska också ses mot bakgrund av att jag inte köpte några H&M-aktier under juli-augusti. Utspritt på fyra månader motsvarade det därför köp motsvarande 7,5 procent av mina totala månadsinsättningar i genomsnitt.

Vad var då värderingen på H&M? En yield on cost som knappt uppgick till 4 procent. Det motsvarade min Köp B-nivå utifrån min strategi som jag som sagt följde. Däremot gjorde jag ett misstag såtillvida att det snarast är en normalnivå för ett etablerat företag med god utdelning och att portföljen vid den tidpunkten var för dåligt diversifierad.

Portföljandel in absurdum?

En kommentar jag gjorde den 2 april 2017 visar tydligt värdet av analys. Jag fortsatte nämligen att öka i H&M trots att aktien inte var mer prisvärd än andra kärninnehav med sikte på att bibehålla en portföljandel. Här finns anledning till självkritik. Att bibehålla en redan rätt hög portföljandel i sämre tider är inte motiverat, inte minst när det sker utan väsentlig riskpremie.

Att jag inte ökar mer beror just på att H&M paradoxalt nog inte är så billig att den handlas till premie jämfört med andra stabila aktier /.../ som just nu alla handlas över min köp B-nivå med en YOC på över 4 procent. Alternativen är helt enkelt lika prisvärda just nu. Därför ökar jag främst för att bibehålla portföljandel i H&M.

Faktum är också att H&M har tredje lägst YOC i den svenska ISK-portföljen just nu. Endast Investor och Scandic, där jag accepterat att ta en första position på köp A-nivå under 4 procent, har en lägre YOC. Just nu drar alltså H&M även ned min genomsnittliga utdelningsnivå.

Samtidigt konstaterade jag att riskpremien var för låg men förnekade ändå på grund av den heliga portföljandelen: Först nedåt 216 kronor (YOC 4,5 procent) tycker jag att man kan tala om en rimlig riskpremie som någorlunda kompenserar risk för kursnedgång och minskade utdelningar. Därför förvånar det mig inte att flera utländska analytiker har sänkt riktkursen. 

Att öka för att bibehålla är inte fel. Men mitt ursprungliga mål var att ha 200 H&M-aktier vid 2017 års slut. Jag borde ha stannat där, nu är jag fortfarande överviktad på kort sikt runt 250 aktier.

Nedan reflekterade jag till och med kring att målet var uppnått men ändå valde jag att fortsätta öka. Detta trots att min portföljandel redan var alarmerande höga 11,3 procent. Här borde jag nog ha stannat upp och funderat på om aktien verkligen är tillräckligt billig med beaktande av utdelningssäkning och minskad vinst? Behövde jag verkligen öka ytterligare just då med ett par år fram i tiden i åtanke eller räckte det inte att jag hade en position som skulle klara minst 4 procent vid 2018 års utgång?

Den 2 juni 2017 skrev jag att när aktien åter handlades till en YOC väl över 4,5 procent under torsdag valde jag att öka ytterligare. Lyckligtvis skrev medier senare om en positiv nyhet om sjunkande bomullspriser som väntas gynna H&M:s resultat framöver. Mitt mål är att köpa 200 aktier i år och det är nu nästan uppnått. De sista få aktierna får jag se när jag köper men skulle jag behöva betala mer är det ett lyxproblem. Noteras bör dock att min portföljandel i relativa tal faktiskt har minskat från 12,5 procent till 11,3 procent. Därför tycker jag att veckans ökning är försvarbar. Mitt mål är på lång sikt en portföljandel på 5 procent. Dit når jag naturligt allteftersom jag ökar mer i andra aktier. Just nu tyckte jag dock att det var en god riskpremie för att fortsätta öka.


Den 9 juni 2017 hade aktien redan blivit ännu billigare: H&M är ett av mina kärninnehav vilket innebär att jag regelbundet ökar i aktien. När aktien nu handlas nedåt en yield on cost på 4,75 procent tycker jag att det är en hygglig riskpremie för att öka. Därför har jag köpt ytterligare ett tjog aktier. Jag hade sedan tidigare bestämt hur stor portföljandel jag vill ha vid årsskiftet: minst 200 aktier. När kursen nu gick ned kunde jag få fler aktier för samma relativa portföljandel i kronor räknat. Oroar jag mig inte för fallande knivar? Jo, det är klart att jag också läser analyser och rapporter som alla andra sparare. Det jag frågar mig vid varje enskild kursnedgång är varför faller aktien? Finns det ny information som marknaden inte tidigare kände till som förklarar fallet? Om inte finns risk att Mr. Market reagerar på känslor snarare än fakta.

Lärdomen här är att jag bör vara mer försiktig med att ta större positioner än mina uppsatta mål om det finns indikationer på väsentligt lägre vinster i framtiden.


Psykologi?

En intressant aspekt som jag har reflekterat mycket över är den psykologiska. Jag är van vid tuffa situationer och har is i magen. Jag kan se ett innehav halveras i värde utan att känna att jag behöver sälja så länge mitt antagande håller. När man agerar på börsen är detta normalt en god egenskap men i fallet H&M har det blivit tydligt att det inte är utan nackdelar. Jag hade förvisso bestämt mig för att jag inte ville sälja av hela innehavet. Däremot lärde jag mig att jag behöver ha en bättre säljstrategi. Rimligt hade varit att när mitt antagande väl förändrats åtminstone minska innehavet en aning. Istället ökade jag på marginalen. Eller som jag uttryckte det öka för att bibehålla minskande portföljandel.

Så vad gick fel?

Ganska skönt är att kunna konstatera att jag hela vägen har varit väl medveten om risken i H&M. Redan i oktober 2016 konstaterade jag att på längre sikt blir det fortfarande upp till bevis och konkreta resultat kommer behövas nästa år på stabil vinsttillväxt. De resultaten kom som bekant inte utan tvärtom var det proppen ur i 2017 års sista rapport.

Tydligt är däremot att jag underskattade oron för e-handel och dess genomslag. Den 18 mars skrev jag tvärtom att H&M hade levererat kläder via posten i många år och e-handel var som sådant ingen ny företeelse även om jag samtidigt medgav att H&M:s plattform var bristfällig.

Portföljhanteringen är den andra stora lärdomen. Jag måste reflektera mer över när jag ska ta positioner som är dubbelt så stora som vanligt och när jag bör överväga att minska.

Försvarstal

Det framgår en tydlig bild av att jag förvisso såg problemen i H&M men samtidigt trodde att de inte var större än att de skulle kunna lösas genom investeringar, effektiviseringar, besparingar och utnyttjande av sin stora marknadsposition. Den analysen tyckte jag ändå höll ända till 2017 års sista rapport. Min bedömning var att H&M i kraft av ett starkt varumärke skulle gå samma öde som McDonalds och CocaCola till mötes - en slumrande jätte som gör stora vinster men inte längre i samma takt som historiskt. Jag trodde att ett åtgärdspaket skulle vara tillräckligt för att uppnå detta men att det skulle ta tid att vända skutan, minst ett år. Samtidigt konstaterade jag att det räcker för att jag ska få mina fyra procent om året under ytterligare ett par decennier och så långt är jag nöjd.

Samtidigt har jag flera gånger skrivit att min stora oro för H&M är att deras mode helt enkelt inte verkar vara särskilt populärt. Där tror jag ärligt talat fortfarande att H&M:s största problem ligger. De smala designkollektionerna säljer ut omgående men breddmodet är inte lika attraktivt som på 90-talet.

Problemet insåg jag för sent. Även om jag hade läst flera varningar. Först efter årets sista rapport hade vinsten minskat så dramatiskt att det omkullkastade mitt ursprungliga scenario. Läs här.

Framtiden

Risken är betydande att H&M faller ytterligare under 150 kronor. P/E-talet är fortfarande relativt högt att jämföra med t.ex. MQ som handlas till ett P/E omkring 10. Om inte utdelningen sänks i år kommer det att hända nästa år med mindre än att det vänder ordentligt. Som jag ser det handlar allt om hur H&M lyckas kommunicera åtgärder med marknaden. Och förstås att dessa får effekt på vinstutveckling, marginaler och kostnader. En första utgångspunkt är kapitalmarknadsdagen i februari. Inte minst skulle mer information om vilka delar av H&M som är minst lönsamma kunna lugna marknaden. Är det så att investeringskostnader i de nya koncepten och e-handel på kort sikt drar ned H&M samtidigt som kärnverksamheten levererar kan det nog lugna marknaden något. Samtidigt hävdar H&M själva att e-handeln är lönsam. Jag tror oavsett att det vore orealistiskt att förvänta sig en ihållande uppgång även vid positiva signaler. Mitt tidigare scenario om 245 kronor tror jag inte längre är realistiskt. Många aktieägare kommer helt enkelt tillvarata tillfälle att kliva av tåget om aktien plötsligt skulle gå upp med 10 procent vilket kommer pressa ned kursen igen. Ser vi ens en återhämtning till 200 kronor är det ungefär vad man kan hoppas på. Det här kommer ta tid.

Mitt beslut blir ändå att behålla mina H&M-aktier. Jag tror inte H&M kommer gå i konkurs. Därför tror jag att H&M också framledes kommer kunna ge mig utdelning. Det kommer vara en dålig affär men jag behöver inte likviditet just nu. Jag vet att man ska sälja sina surdegar men jag är ingen trader som rider på trenderna. Då kan jag lika gärna leva med att H&M ger en lägre direktavkastning nedåt 3 procent eller var det landar. Styrkan är att min portfölj som helhet är såpass diversifierad att den klarar den smällen trots att H&M är ett av mina största innehav. Skulle det däremot bli så att jag köper ett fritidshus är det nära till hands att sälja H&M-innehavet som bidrag till kontantinsatsen.

Lärdomar
  • Analys - jag underskattade megatrenden inom e-handel och hur det påverkat varumärket.
  • Diversiering - ingen aktie bör uppta mer än 5 procent av portföljen på sikt och inte mer än 10 procent när jag ökar på kort sikt.
  • Förväntningar - förväntningar om framtida vinstutveckling spelar mer roll än jag trodde. Börskursen trycktes därför ned tidigare än jag hade väntat mig.
  • Nyckeltal - här behöver jag bli både noggrannare och försiktigare.
  • Psykologi - is i magen är inte alltid den bästa vägen.
  • Säljstrategi - arbeta fram en tydligare strategi för när jag minskar risken. Man behöver inte alltid sälja hela innehavet men att minska lite vid tecken på marknadsoro kan vara klokt.

onsdag 3 januari 2018

Portföljutvärdering: kärninnehaven - behövs de verkligen till varje pris?

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta är det första inlägget i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Tillbakablick - det började med kärninnehaven

När jag startade min aktieportfölj för 18 månader sedan hade jag en enkel filosofi. Jag skulle regelbundet köpa fem aktier som jag bedömde som stabila nog att få en avkastning genom utdelningar som överträffade den riskfria räntan.

Min ursprungliga portfölj bestod av Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA.

ICA var egentligen ett andrahandsval för att få exponering mot den defensiva livsmedelsmarknaden. Anledningen var att Axfood i spåren av att Brexit precis inträffat var ovanligt dyr. När jag kunde ta in Axfood i portföljen sålde jag till sist av ICA.

Castellum tillkom ganska snart som ett femte kärninnehav. Tanken var att ett sunt och långsiktigt ägande av fastigheter också kan ge en god defensiv avkastning över tid oavsett hur fastighetsmarknaden utvecklas.

Handelsbanken valde jag eftersom det är den av de fyra storbankerna som har bäst historik av att hantera kriser. Jag har sett ett par finanskriser på nära håll i andra länder och har stor respekt för den risken. Handelsbankens direktavkastning är i regel acceptabel men ändå lägre än övriga storbanker.

H&M har jag ägt privat genom arv (det innehavet ger tekniskt fortfarande en kursvinst) och de hade pålitligt delat ut direktavkastning under hela min uppväxt. Clas Ohlson hade en bra verksamhet och lika fin historik varför de var två okomplicerade innehav och relativt enkla att förstå sig på.

Flera kärninnehav?

Allt eftersom portföljen har vuxit och jag har upptäckt nya aktier har jag strävat efter att frångå tänket att bara ha fem aktier. Min målbild för kärninnehaven sjönk från 20 procent till någonstans mellan 5 och 10 procent beroende på utveckling och möjligheter att köpa till bra pris.

Det innebar att jag fick utrymme att ta in andra större innehav i portföljen. Två av dem är redan idag såpass frekventa att de närmast kan ses som kärninnehav: Hemfosa och Skanska.

Skanska är ett klassiskt byggföretag med verksamhet både i Sverige och utomlands. Det gillar jag eftersom det innebär att de blir mindre sårbara för den svenska konjunkturen. Jag känner till väl sedan Unga Aktiesparare att byggföretag är cykliska. Det är också ett skäl till att jag valde Skanska: de har nämligen sedan en tid tillbaka en historik av att höja utdelningen. Den planeringen föredrar jag. Allt annat lika kan jag lita på att utdelningen som minst kommer hålla jämna steg med den riskfria räntan och det räcker faktiskt ganska långt för mig.

Hemfosa växte fram till ett kärninnehav mycket tack vare att jag kunde köpa stora poster billigt och de därefter fortsatt att utvecklas bra. Jag gillar särskilt deras mer defensiva inriktning på samhällsfastigheter vilket jag tycker är klokt i en tid när privata bostäder och kommersiella fastigheter har en högre risk än på länge.

Kopparbergs har jag funderat på att ta in som ett kärninnehav på grund av produktens defensiva karaktär. Aktien är enligt mitt tycke fortfarande inte billig men handlas i alla fall på godtagbara nivåer igen. Här kan jag se mig själv öka väsentligt under 2018. Utmaningarna beror till stor del på den brittiska marknaden medan förutsättningar för att växa på den stora amerikanska marknaden finns.

Till sist funderar jag nu för första gången på om jag inte vill göra Multiconsult till ett mentalt kärninnehav? Framtiden tror jag på med tanke på de goda möjligheterna för tillväxt genom förvärv vars potential ännu inte har fått genomslag i resultat för de förvärv som har gjorts under den senaste tiden. Jag har dock valt att inte uppgradera till kärninnehav eftersom aktien är under press just nu.

Indexliknande komplement?

En tanke jag bollat med är att ta in investmentbolag eller billiga indexfonder för att sprida risk.

Investor har jag redan bestämt mig för att ge permanent plats i portföljen. Investor äger många av de större aktierna på OMX30-indexet vilket gör att den är som en indexfond fast oftast bättre. Inte minst gillar jag att de har stora innehav i både Atlas Copco och ABB, två aktier jag tittat på att ta in i portföljen men som har varit för dyra. Innehavet i Astra Zeneca kompletterar min lilla tillfällighetspost i den defensiva läkemedelsbranschen väl.

Jag har satt upp ett mål om att köpa minst en aktie varje månad som den handlas till en YOC över 3 procent. Att jag accepterar en låg YOC i Investor beror på att jag tror att de kommer ha en utdelningstillväxt enligt etablerad modell med höjning en krona per år under de kommande 5-10 åren. Det innebär förvisso att utdelningstillväxten minskar men jag kan räkna med en genomsnittlig utdelningstillväxt om minst 5 procent över hela perioden.

Jag har bollat med tanken att ta in Avanza Zero igen. Att jag inte gör det beror på att jag tror att börsen under de kommande två åren kommer se en större nedgång. Min filosofi är ju främst att få direktavkastning från aktieutdelningar och då vill jag inte behöva grubbla på om jag ska sälja av en indexfond i rätt skede. Jag äger dock Avanza Zero som bas i mitt pensionssparande.

Investmentbolag är något jag vill återkomma till längre fram. Det finns två nackdelar som jag ser det. Dels är substansrabatterna idag inte lika höga som tidigare varför de inte med samma självklarhet är köpvärda. Dels handlar det om tillit. Långsiktiga privata förvaltare som Wallenberg eller Lundberg brukar borga för långsiktig stabilitet och avkastning. Exemplet Ratos visar dock att det kan gå i andra riktningen också och när jag väl har köpt ett investmentföretag är det svårt att analysera på djupet. Svolder är jag nära att ta en liten kompletterande position i. Industrivärden lockar också men är dyr.

Nackdelen med kärninnehav

Fördelen med kärninnehaven har varit deras höga och jämna direktavkastning. Nackdelen är att de, utöver Axfood, inte med självklarhet är så stabila att jag bör ha en så hög portföljandel nu när jag är igång och fått in flera andra fina aktier i portföljen. Faktum är att kärninnehaven tynger portföljens värdeutveckling. Det hade jag i sig struntat i om det inte vore för att två av kärninnehaven löper risk för sänkt utdelning i framtiden. Därför kommer jag ompröva mitt tänk och ha lägre positioner med sikte på 2,5 procent av portföljen som lägst och 5 procent som högst, Axfood undantaget.

Målbild för 2018

Axfood är jag idag glad att jag passade på att öka beskedligt i när jag hade chansen. Det gör att jag inte behöver öka så dramatiskt i år. Jag vill dock ha minst 5 procent av portföljen i denna defensiva aktie. Därför bedömer jag mig behöva minst 300 aktier vid årsskiftet vilket innebär ytterligare 50 i år. Det bör noteras att jag är medveten om att framtida utdelningstillväxt i Axfood sannolikt är ganska modest. Givet aktiens defensiva karaktär är jag ganska nöjd med att fortsätta äga den ändå. Målet är 4 procent direktavkastning till låg risk som överträffar den riskfria räntan över tid.

Castellum fick jag till sist inte köpt fullt så många aktier som jag hade tänkt i men då hade jag också reviderat upp mitt mål något. Min portföljandel är idag nämligen tillräcklig för att klara 2,5 procent av portföljen också vid nästa årsskifte. Givet osäkerheten på fastighetsmarknaden ser jag det därför som att jag kan öka men inte behöver göra det till varje pris. Jag kan dock tänka mig skala upp till 5 procent igen om priset är det rätta vilket skulle innebära omkring 400 aktier.


Clas Ohlson presenterade som bekant en svag rapport senast och många oroar sig över att näthandeln ska ta marknadsandelar. Jag har också reagerat med viss försiktighet där jag bara köpte 2/3 av de 200 aktier jag hade som mål under 2017. I praktiken har portföljandelen därför minskat som en försiktighetsåtgärd. Sälja tänker jag inte göra för jag vill först se vad VD Lyrå och ledningen presenterar i den sedan länge utannonserade strategin inför framtiden som kommer presenteras i vår. Clas Ohlson har en historik av postorderhandel och borde ha rimliga förutsättningar att ha marknadsandelar också på nätet. Jag tror också att deras just-in-time-butiker kommer fortsätta leverera för kunder som snabbt och enkelt vill köpa produkter när de behöver dem. Omställning blir det och osäkerhet men behålla gör jag. Frågan är vilken portföljandel jag vill se? 2 procent tycker jag är ganska lagom vilket reflekterar en minskad position. Det skulle ändå innebära att jag behöver öka till 200 aktier under året. Kanske kommer jag därför köpa en handfull aktier per månad.

Handelsbanken har varit mitt minsta kärninnehav. Glädjande under 2017 var att jag äntligen har fått en portföljandel på mellan 3-4 procent. Jag klarade också mitt mål att äga minst 150 aktier under 2017. På längre sikt, åtminstone ett decennium, är jag något försiktig inför risken att Handelsbanken konkurreras ut av nischbanker. I det kortare perspektivet har vi med största sannolikhet en fin utdelningshöjning att se fram emot i vår och det surrades i höstas om extrautdelningar. Aktien handlas samtidigt på ganska aptitliga nivåer. Därför avser jag öka ordentligt under januari och februari.
Ett rimligt mål är att bibehålla samma portföljandel vilket torde motsvara 300 aktier under 2018.


H&M har jag redan ett stort innehav i. Jag ökade under 2017 mellan 200-225 kronor när jag tyckte att aktien handlades till rimlig riskpremie. Min utgångspunkt är därför att inte öka nämnvärt intill dess att det finns positiva indikationer på att trenden har vänt. Kapitalmarknadsdagen och hur den tas emot blir ett viktigt test. Jag kommer följa upp H&M i ett separat inlägg eftersom jag vill gå tillbaka och se hur jag har resonerat under det gångna året. Kontentan är att jag inte räknar med att nettoköpa fler aktier under 2018. Däremot kan det bli så att jag minskar något på marginalen. Min utgångspunkt är dock att bita i det sura äpplet och behålla aktien. Utdelningssänkning hade jag räknat med när jag köpte och jag tror ändå att jag kommer kunna räkna med en utdelning motsvarande över 3,33 procent av YOC även de kommande åren (det vill säga över 7,50 kronor per år eller en sänkt utdelning med 25 procent). Ser man till portföljandel blir min målbild 2,5 procent av portföljen på lång sikt. Det är en tydlig och motiverad ambitionssänkning. Det innebär att jag behöver runt 300 aktier den dag portföljen är värd 2,5 miljoner kronor. Alltså kan jag köpa ytterligare ett femtiotal aktier om trenden skulle vända men under det kommande året tänker jag snarast sitta still i båten med fokus på analys.

Hemfosa är jag väldigt sugen på att öka i när de väl delar upp aktien i en samhällsfastighetsdel och en mer spekulativ del. Det kan bli så att jag säljer den senare för att lägga alla ägg i den förra korgen. Intill dess väntar jag eftersom aktien nu är rätt dyr. Mitt mål är 2,5 procent av portföljen i Hemfosa.

Skanska handlas på rätt aptitliga nivåer. Den stora frågan är dock om jag vill ha mer än 2,5 procent i aktien på längre sikt? Nja. Samtidigt har jag nu ett tillfälle att handla aktien till nära 5 procents direktavkastning. Därför tänker jag mig nog ändå öka portföljandelen till 5 procent med längre sikte. Det skulle innebära att jag behöver öka med 250 procent till 300 aktier.

Avslutande reflektion

Tendensen har varit att jag minskar mina kärninnehav till 2,5 procent av portföljen på längre sikt. Undantaget är uttalat defensiva Axfood. Detta innebär dock att de sammantaget faktiskt bara utgör 15-20 procent av portföljen. Därför ökar det pressen på att öka i andra aktier som sannolikt kommer ha en mindre portföljandel mellan 1-2 procent. Den klokare lösningen är antagligen att sikta på att ha runt 10 kärninnehavsliknande aktier under 2018. Kopparbergs och Multiconsult tror jag kan bli två sådana aktier. Scandic kan kanske bli ett kärninnehav men är liksom Kopparbergs lite svår att handla regelbundet till tillräckligt god direktavkastning. Investor bör bli det på sikt. Realty Income ser jag inte som ett kärninnehav eftersom det är en mer svåranalyserad utländsk aktie men i praktiken kommer portföljandelen vara i den trakten. Vad jag gärna vill ta in är skog. Det är en uttalat defensiv sektor men den är också cyklisk. Både Holmen och SCA som jag vill ta in är med beaktande av den begränsade vinsttillväxten och sannolikhet för cyklisk nedgång inom en snar framtid väldigt högt värderade just nu. En målsättning för 2018 blir ändå att försöka ta en portföljandel om 1 procent i minst en av dessa bägge skogsaktier.

Fortsatt diversifiering blir som sagt ledordet och kärninnehaven offras på diversifieringens altare. H&M visar tydligt risken med för stora innehav och Clas Ohlson visar att även till synes stabila och välskötta företag med utmärkt historik kan möta utmaningar med kort varsel. Jag tror att både Castellum och Handelsbanken riskerar liknande förtroendeutmaningar någon gång de kommande åren. Kärninnehaven vill jag därför se som en grundsten i portföljen som jag kan ganska väl och kan öka i allt annat lika. Däremot vill jag undvika att se det som att jag måste ha en stor portföljandel.

Nästa årsskifte tror jag därför att jag har gått från 5 aktier som utgör en stor del av portföljen till 10 aktier som utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av portföljen.

tisdag 2 januari 2018

Portföljen 2017

Det första ordinarie börsåret med aktieportföljen har passerat och det är dags för 2017 års portföljrapport.

Jag kommer följa upp med specifika inlägg om kategorier av aktier eller enskilda aktier men här kommer en översiktlig första portföljanalys.


Utlandsutdelarens portfölj den 31 december 2017

Mål

Mest glädjande att konstatera är att portföljens utdelningsprognos för 2018 ger en yield on cost på 4,5 procent totalt och över 5 procent om man räknar bort IPO-aktier utan utdelning. Det innebär att jag, när utländsk källskatt återbetalas retroaktivt, på den horisonten presterar bättre än jag hade förväntat. Minst 4 procent per år är min målsättning och 4,25 procent hade jag senast. Att portföljutdelningen uttryckt i yield on cost fortsätter öka är mycket glädjande av två skäl. Jag har börjat investera även i aktier med låg YOC som diversifierar genom god utdelningstillväxt och stabil utdelning. Trots detta har min YOC alltså inte påverkats negativt. Samtidigt gör det att jag inte behöver känna någon större dramatik över de aktier som riskerar svagare utdelning de kommande åren, inte minst H&M. Min diversifiering utdelningsmässigt verkar alltså vara tillräckligt god för att andra aktier ska kunna kompensera utdelningssänkningar även i större innehav. Även om H&M skulle halvera sin utdelning skulle portföljen klara en genomsnittlig utdelning över 4,25 procent mot investerat kapital. För de läsare som ogillar yield on cost som nyckeltal framgår med all önskvärd tydlighet här varför det är ett mycket användbart nyckeltal för mig. Jag kan nämligen på ett lättöverskådligt sätt se vad min portfölj avkastar i utdelningar jämfört med ursprunglig kapitalinsats. Jag kan därmed följa upp förändring över tid liksom hur känslig portföljen är för negativ förändring av utdelning i enskilda aktier.

Mitt utdelningsmål i absoluta termer var 25 000 kronor i utdelningar under 2017. Det har jag däremot inte uppnått. Jag stannade på 13 570 kronor. Anledningen är att jag investerade mer i aktier som delar ut först i vår varför jag istället kan se fram emot 23 500 kronor i utdelningar under 2018 på 2017 års investeringar. Samtidigt har jag tagit hem vinster i förtid genom att sälja utdelande aktier i förtid. Jag har också ökat investeringar i aktier med lite lägre utdelning än vad jag hade kalkylerat med enligt ovan. Dessutom har jag källskatteåterbäring att se fram emot. Sammantaget tycker jag därför att jag har investerat på ett sätt som varit förenligt med min utdelningsplan för det gångna året. Läs mer här.

Mitt riktvärde var att portföljen skulle ha en storlek om 600 000 kronor vid årsskiftet. Det har jag uppnått. Jag har nämligen kvar merparten av decemberlönen eftersom jag avvaktade årsskiftet att föra över den till mitt ISK för att slippa dubbelbeskattas på bägge kvartalen.

Ett mål som jag däremot inte uppnådde är att på årsbasis klara minst 5 procent avkastning totalt på utdelningar och kurstillväxt. Faktum är att portföljen just nu är nästan precis lika stor som mina totala insättningar, till och med 0,4 procent lägre vid årsskiftet. Nu bryr jag mig egentligen inte så mycket om kursutvecklingen och hur jag presterar relativt index eller andra bloggare. Att jag hamnar såpass mycket lägre än flera sparare med jämförbara strategier gör ändå att det finns skäl att se över vad orsaken är. Det är egentligen rätt uppenbart att flera större innehav nu tynger portföljen samtidigt.

Min slutsats av måluppföljningen blir att jag har klarat mina uppsatta utdelningsmål och kapitalmål men samtidigt kritiskt behöver granska portföljsammansättning och diversifiering enligt nedan.

Flera större innehav tynger portföljen

Utmaningen just nu är att 6 av mina 15 största innehav underpresterar på lägre nivåer än på länge. 

H&M är en historia för sig som jag kommer följa upp separat. MQ hoppas jag har bottnat för den här gången åtminstone intill nästa rapport, skrev mer om detta här. Clas Ohlson är jag i så fall något mer orolig för men där har jag bestämt mig för att avvakta VD:ns strategi, skrev om detta här.
Serneke och Minesto är två aktier som haft nedgång under årets slut men som jag tror på långsiktigt. I fallet Minesto är det nyemissionen och avsaknaden av information under julhelgen som spökar kortsiktigt. I fallet Serneke är det oro för bygg- och fastighetsmarknadens framtidsutsikter som spökar. När det gäller Serneke är jag en enveten optimist. På lång sikt har många politiska och juridiska hinder avklarats under det gångna året varför det idag är mer sannolikt än för ett år sedan att Karlatornet kommer bli ett framgångsrikt projekt. På kort sikt verkar marknaden ännu inte ha vägt in att Serneke med största sannolikhet kommer prestera en bättre Q4-rapport för 2017 än 2016. Jag har skrivit om det här men det står sedan dess klart att orderingången ensam motsvarar en ökning på cirka 10 procent jämfört med Q4 2016. Detta medan konkurrenters resultat minskar. Multiconsult handlas också på en historiskt låg nivå. Anledningen är en tvist som går till domstol om ett prestigeprojekt i Stortinget. När det gäller tillväxt genom förvärv har Multiconsult dock en fortsatt intressant utveckling och jag har sett detta som ett tillfälle att öka långsiktigt när valutan dessutom var billig.

H&M liksom i någon mån Clas Ohlson och MQ löper risk att inte kunna bibehålla utdelningen på sikt. Därför är det tydligt att min diversifiering behöver förbättras. Jag har varit inne på detta under hösten och agerat genom att öka i både utdelningstillväxtaktier (Kopparbergs), investmentbolag (Investor) och defensiva utdelare (J&J). Att min yield on cost fortsätter öka visar att diversifieringen går åt rätt håll men detta är något jag behöver fortsätta med under 2018. Samtidigt har jag varit medveten om att min portföljandel i flera av dessa aktier har varit för hög kortsiktigt. Det var helt enkelt ett medvetet val att ta en stor position i dessa aktier när jag gjorde det. Därför är jag inte långsiktigt orolig för själva portföljbalansen. Jag är egentligen inte heller oroad över aktiekursen. Som jag ser det kan jag leva med att den är låg så länge utdelningen är försvarbar. Jag kommer nog ändå titta på en minskningsstrategi för att bättre hantera risk för lägre vinst och utdelning.

På den positiva sidan anser jag mig, trots att jag just nu alltså har lite övervikt i några aktier, äntligen ha kommit ifrån barnsjukdomen som portföljen drogs med det första året där enskilda aktier utgjorde en orimligt stor portföljandel. Med ett par undantag utgör ingen aktie mer än 5 procent av portföljen vilket jag tycker är ett sunt riktmärke.

Antalet aktier har också ökat. Anledningen är enligt ovan dels att jag har behövt ta in mer utvecklingstillväxt, investmentbolag och defensiva utdelare. När det gäller numerären är det framförallt eftersom jag har använt Avanzas kampanjer med courtagefri handel i amerikanska och tyska aktier till att göra engångsköp av köp och glöm-karaktär. Att ha en aktie i Berkshire Hathaway kan knappast sägas öka behovet av att analysera fler aktier. Siemens och BASF är noga utvalda aktier som får gå som de går. Jag kommer varken öka eller minska om inget mycket anmärkningsvärt händer. Det var en engångshändelse som jag ville utnyttja helt enkelt.

Noteringar om enskilda aktier

Min portföljandel i Serneke är nu under 10 procent precis som jag strävade efter vid förra årsskiftet. Jag sålde av ett femtiotal aktier på vägen upp men har nu ökat igen på vägen ned. Min position är fortsatt väl stor men som framgår ovan menar jag att marknaden kortsiktigt underskattar företagets faktiska intjäning som ju redan är offentlig och går att räkna på själv. Därför tror jag att vi kommer testa 100 kronor per aktie senast när Q4-rapporten publiceras i februari.


Min portföljandel i H&M är nu 7,83 procent. Givet att jag inte planerar några väsentliga ökningar under året innebär det att aktien vid nästa årsskifte kan väntas utgöra mellan 4-5 procent av portföljen. Det tycker jag är försvarbart även om jag självklart är lika oroad som alla andra.

I Axfood, Castellum och Hemfosa finns anledning att börja titta på att öka igen inför vårutdelningen. Jag tycker dock att alla aktierna är relativt dyra just nu och när det gäller Hemfosa väntar jag helst in en eventuell uppdelning av företaget först.

Handelsbanken och Skanska har jag däremot nu lyckats få en rätt beskedlig portföljandel i vilket har varit en målsättning det gångna börsåret. Där kommer jag därför ta det lite mer varsamt framöver.

Gjensidige handlas på rimliga men inte billiga nivåer samtidigt som valutan är lågt värderad och jag har en lägre portföljandel än på länge. Där förefaller det mycket rimligt att öka det kommande kvartalet.

Akelius vill jag fortfarande öka i men tycker den är väl högt värderad. Blir kanske ändå en högst modest påfyllning under januari inför februariutdelningen.

Ahlsell funderar jag på om den verkligen tillför portföljen något. Aktien har gått bra sedan teckningen men har dragits med i fastighetsoron. Kanske bör jag helt enkelt ta hem vinsten och öka i något bättre istället. Avvaktar dock besked om hur stor vårutdelningen blir eftersom den kan förväntas höjas väsentligt jämfört med ifjol. Ahlsell genomför också många mindre förvärv som kan väntas öka tillväxten vilket ännu inte fått något väsentligt genomslag på aktiekursen.

Min portföljandel i Investor ökar sakta men säkert precis som är min avsikt. Just nu är aktien dock inte särskilt billig varför jag mest ökar genom regelbundna månadsinsättningar. Det är dock fullt tillräckligt för att klara en ökad portföljandel till mer än en procent vid nästa årsskifte. Jag ser Investor som ett bra sätt att indirekt äga Atlas Copco och ABB som jag tycker är dyra separat.

Ut ur portföljen har Avega (uppköp) och Delarka (ökad risk) försvunnit under året. Telia har jag i praktiken nästan sålt av eftersom jag istället växlar över i Kinnevik. Där återstår en liten skvätt. Duni och ICA är ett par buffertaktier som jag sålt för att köpa bättre aktier under året men nu köpt tillbaka igen när de åter värderades på mer aptitliga nivåer och jag hade likvider över. Ligger i farans riktning att de kan åka ut igen om jag behöver likvider i framtiden.

Slutord

Kommer utvärdera enskilda aktier mer specifikt, sätta upp indikativa köpmål för 2018, följa upp och utvärdera mina mål. H&M kommer jag titta på separat. Ett stort mervärde av att blogga är ju att det är en slags dagbok där jag kan gå tillbaka och se hur jag har resonerat längs vägen. Jag vill helt enkelt göra en ordentlig analys för att dra lärdom av misstag och samtidigt se var jag har tänkt rätt. Detta blir ett löpande tema på bloggen under det kommande kvartalet. Avsikten är inte att få fler läsare genom att bryta ned analys i fler inlägg utan att jag helt enkelt tar den tid som behövs. För er läsare som också gillar att nörda ner er i att bryta ned och analysera aktieportföljer i flera steg kommer det bli en hel del inlägg att se fram emot de kommande veckorna. Övriga läsare får nu anses vara förvarnade! ;)

Om bloggen har jag nu bestämt mig för att den i år inte ska ha någon reklam. Tittar på detta nu och den blir antagligen reklamfri redan i veckan. Anledningen till att det har dröjt är att jag inte har haft tid att gräva ned mig i grafisk webbdesign. Jag har som synes fortfarande inte styrt upp mina portföljpresentationer vilket var en prioritet under hösten. Det är också något jag vill göra bättre.

Under januari kommer jag också uppdatera strategifliken. Den är i breda drag oförändrad sedan jag började spara för 18 månader men jag har anpassat min strategi allteftersom jag har lärt mig längs vägen. Jag kommer också göra en Q&A-sida för att enkelt kunna hänvisa vanliga frågor dit.