Sent omsider kommer här månadsuppföljningen för utdelningar under juni. Traditionellt har juni varit min svagaste utdelningsmånad. Därför har jag medvetet ökat lite mer i ett antal aktier som delar ut i juni för att få lite mindre svängningar. Efter de fina vårutdelningsmånaderna blir juni en traditionellt lugnare månad. Ändå är jag stolt över att ha lyckats uppnå tio gånger så hög utdelning som ifjol. Att jag har uppnått mer än tusen kronor också i juni är jag alltså helnöjd med! Juli månad kommer dock bli den andra av de två månader i år då jag inte klarar minst tusen kronor i utdelning.
Den stora anledningen är Kopparbergs som, trots bibehållen utdelning, ensam står för nära hälften av månadens utdelningar. Jag har medvetet köpt en stort post i Kopparbergs som långsiktigt innehav.
Totalt är det bara tio av mina innehav som delar ut i juni. Bland dessa kan Nobina nämnas som står för ungefär en sjättedel av utdelningarna i juni. Det är en något osäker aktie på en starkt konkurrensutsatt marknad med små marginaler men jag har en god säkerhetsmarginal vilket avspeglar i en yield on cost på hysteriskt höga 8,15 procent. Endast två enfastighetsaktier där risken är högre (Bosjö, Saltängen) har bättre YOC bland mina svenska innehav. J&J och Brookfield RES är två strategiska långsiktiga innehav av mycket defensiv karaktär som jag har ökat väsentligt i under året också för att få en fin spridning på mina utdelningar. Också VFC ger ett väsentligt bidrag. Resten är antingen mina månadsutdelare eller riktigt små innehav som 3M och Xylem.
Jag har nu inkasserat 22 164 kronor i utdelningar under det första halvåret 2018 och 36 459 kronor sedan portföljens start för två år sedan.
Jag har nu börjat plocka in Holmen i portföljen. Vet att aktien är i nedtrend och har därför än så länge en mycket liten position. Skälet är att det är en aktie som jag vill köpa och behålla på riktigt lång sikt varför jag har passat på helt enkelt. Skogsbranden har inte direkt påverkat mitt beslut eftersom jag vet att Holmen är en cyklisk aktie som jag vill äga för alltid. Ser det som att den handlas till rimlig värdering, om än smärtgränsen för när jag kan köpa runt YOC 3,33 procent, varför jag helt enkelt börjar fylla på för längre sikt. Holmen är för övrigt också den allra första aktien jag köpte när jag var medlem i Unga Aktiesparare. Ångrar att jag sålt den portföljen men skälet var att det kostade pengar på den tiden att ha en passivt förvaltad portfölj hos Aktieinvest. Med tanke på att jag då var student och hade en relativt liten portfölj var det helt enkelt inte värt att betala för att behålla portföljen.
Annars har den gångna månaden mest präglats av ganska ospännande påfyllningar i flera större innehav såsom Axfood, Castellum, Hemfosa, Investor och Scandic. Inwido har jag passat på att fylla på i långsiktigt också liksom Boston Pizza som har varit värderad på lägre nivåer igen.
Det har varit mycket på både jobbet och fritiden varför jag haft en lite lägre takt i mitt investerande. Det har medfört att jag nu har en del likvider mest eftersom jag inte har kunnat fylla på så mycket med hänsyn till portföljandel i mina större innehav samtidigt som jag inte har haft tid att göra analys för att eventuellt öka i mindre, mer riskabla innehav. Nu börjar snart utlandssvensksemestern och jag kommer försöka göra en rejäl uppdatering av portföljens resultat och vad jag vill köpa framöver.
lördag 21 juli 2018
söndag 8 juli 2018
Min syn på diversifiering
Har varit en intressant diskussion om diversifiering i bloggsfären den senaste tiden så jag väljer att ge min syn på saken i ett långt blogginlägg. Först och främst tycker jag att diversifiering är jätteviktigt. Sträva efter att ha minst tio aktier i olika sektorer och valutor. Mina tankar kan sammanfattas i några punkter men du bör läsa in dig mer på ämnet då min diversifieringsfilosofi helt är anpassad efter min passiva strategi med relativt låga avkastningsmål. Ett genomgående tema är att jag hanterar diversifiering genom att köpa för att öka i aktier och endast i undantagsfall genom att sälja.
Portföljbalans är viktigast för professionella förvaltare som vid envar tillfälle måste kunna försvara för sina kunder hur deras portfölj utvecklas. För egen del har jag som amatör lyxen att jag kan låta enskilda aktier sticka iväg eller bli obetydliga utan att det gör så mycket. Det viktiga är att portföljen som helhet fungerar bra.
Hur jag resonerar om portföljandel har jag tidigare skrivit om. Förenklat räknar jag ut imaginära riktmärken på vad portföljen är värd på längre sikt. Ökar jag för att fylla på för att bibehålla portföljandelen till normal värdering tittar jag med en kort horisont. Om ett fyndläge uppstår när en aktie är lägre värderad än vanligt tittar jag ofta på en längre horisont, t.ex. när portföljen är värd 2 eller 3 miljoner kronor. Då ser jag hur stor andel aktier som vore försvarbart att äga då och accepterar helt enkelt att portföljandelen till dess kommer vara något högre. Det innebär att jag idag kan ha 7 procent portföljandel i en aktie som jag om ett år vill ha 5 procent portföljandel i.
Min portfölj har över 50 aktier. Fördelen är att få innehav är större än ett par procent. Det innebär att varje enskilt innehav som går dåligt i regel vägs upp av minst ett annat lika stort innehav som går bra. Några brukar mena att små innehav är en nackdel då vinsten aldrig blir så stor att man gör de där stora klippen på en enskild aktie. Jag håller inte med om det. Minesto var inledningsvis 2-3 procent av portföljen och drog iväg och dubblerade sitt värde. Från att ursprungligen ha köpt aktier för cirka 20 000 kronor (före emissionen) har jag nu en orealiserad vinst på 40 000 kronor. Visst kunde jag ha köpt tio gånger så många aktier och fått en större vinst men då hade ju risken också varit tio gånger större och det kunde jag inte stå för att jag var kunnig och påläst nog att hantera. Det är just det diversifiering handlar om: se till att du tar kalkylerade risker så att du har en god uppsida men samtidigt inte sitter med skägget i brevlådan om enskilda aktier går dåligt.
Nackdelen med det är uppenbar: jag kan omöjligen hinna granska alla företag i detalj.
Frågan är samtidigt om jag verkligen behöver det? Flera aktier är innehav under en procent av portföljen där jag antingen köpt vad som en gång i tiden var en stor post när ett sällsynt tillfälle att göra ett klipp uppstod eller utländska aktier där jag har utnyttjat Avanzas courtagefria kampanjer. Skulle någon av dessa aktier haverera påverkar det i ärlighetens namn inte ens mina utdelningsmål. Skulle de fortsätta leverera som vanligt behöver jag knappt ens bevaka dem mer än ytligt. Det kostar courtage att sälja och även om jag i många fall kan få en kursvinst finns de ju där i portföljen och ger mig utdelningar så jag låter dem helt enkelt vara.
Visst är det ett lite lat förhållningssätt men jag har ett jobb som upptar mycket av min tid och fritiden är värdefull för mig. Hade jag haft tid att vara mer aktiv, inte som att följa börsen i realtid jämt utan som i kunna följa börsen kontinuerligt en stund varje dag utan längre avbrott, skulle jag nog också förvalta mer aktivt och handla mer efter kursutveckling och trender än vad jag gör idag. Den här filosofin passar helt enkelt mina förutsättningar och gör att jag kan sova gott även när enskilda innehav som Clas Ohlson, H&M och MQ alla har tappat en tredjedel av sitt värde. Det är ett helt inlägg för sig men min filosofi är att så länge företagen går med vinst och ger utdelning och inte löper en reell risk för konkurs behåller jag dem även om vinsten och utdelningen minskar något. Diversifieringen kompenserar nämligen mina misstag och gör att portföljen går plus samtidigt som mina utdelningsmål uppnås med råge. Det räcker gott för mig och min ambitionsnivå.
Säljer inte aktier som går bra
Jag säljer nästan aldrig aktier enbart för att kursutvecklingen har varit god. Dessa aktier ska man snarast behålla så länge inte något fundamentalt förändras vid kommande rapporter.
Beijer och Tomra är ett par lysande exempel. Jag drar mig för att öka vid nuvarande värdering men företagen går som tåget och med mindre än att något dramatiskt inträffar har jag en mycket god säkerhetsmarginal och kan sälja om företagen skulle tappa vinst och marginaler i framtiden. Visst har bägge aktierna setts som övervärderade och det har funnits möjligheter till kursvinster men jag skulle aldrig kunna köpa tillbaka aktierna till samma pris. Därför tycker jag inte att det är värt risken att jag råkar sälja en bra aktie och inte kan köpa tillbaka den till en bättre kurs. Det misstaget har jag gjort tidigare som så många andra. I den här kategorin ingår också rena chansningar där tillfället givit mig möjligheter att ta in aktier som jag annars aldrig skulle ha som portföljinnehav att regelbundet öka i. AstraZeneca är det klockrena exemplet. Det uppstod i somras ett tillfälle när aktien var sällsynt pressad. Eftersom jag inte har så mycket läkemedel i portföljen valde jag att ta in aktien. Jag kommer inte öka i aktien då det inte är ett kärninnehav som jag analyserar på djupet. Däremot har jag tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte behöva bekymra mig om att sälja.
Omvänt finns dilemmat med större innehav som växer sig riktigt stora. Jag hade inledningsvis en portföljandel på 2-3 procent i Minesto vilket jag tyckte var en väl avvägd risk. Nu är aktien mitt största innehav. Enligt portföljbalansteorin bör jag då minska för att hålla en bättre diversifiering. Men som jag ser det har inget som förändrar mina grundantaganden förändrats, tvärtom har de senaste testerna ökat chansen att företaget verkligen lyckas kommersialisera sin teknik i full skala på sikt. Något av det svåraste som finns är att våga hålla sina vinnare och inte frestas att ta hem vinst i avsaknad av negativa signaler. I Minestos fall ökar jag just nu inte, för att göra det vill jag ha tecken på att tekniken faktiskt fungerar i full skala vilket lär dröja ytterligare några månader. Därför kommer min portföljandel sannolikt successivt minska något igen allteftersom jag ökar i andra aktier.
I Ripasso gjorde jag dock ett undantag. Där valde jag att sälja precis så många aktier att jag hade kvittat hela min grundinsats. Skulle företaget gå i konkurs och aktien blir värdelös skulle jag alltså gå plus minus noll. Eftersom jag tycker att det företaget är mer svårbedömt och verkar på en starkt konkurrensutsatt marknad (solenergiteknologi i bred mening) valde jag att ta det säkra före det osäkra.
Vilka innehav överväger jag då att sälja?
Bland bankerna äger jag alla fyra och då Handelsbanken är min favorit på grund av deras grundmurade defensiva filosofi och historik skulle jag inte dra mig för att sälja någon av de övriga tre.
Jag har tidigare sökt öka portföljens långsiktiga utdelningstillväxt genom att ta in flera aktier med lägre utdelning men högre utdelningstillväxt. Min lärdom av detta är att det är lika svårt att pricka in utdelningstillväxt över tid som om stabila tråkutdelare kommer kunna bibehålla sin inflationsjusterade utdelning år efter år. Därför funderar jag på att återgå till att renodla portföljen i utdelningsaktier och inte kompromissa lika mycket med mitt treprocentsmål. Elanders är ett bra exempel som jag dock tror på. Cloetta tillför inte portföljen särskilt mycket men är i gengäld stabil nog som utdelare. Intrum har en väl hög risk men jag vill nog ge aktien nästa utdelningsbesked innan jag tar ställning då jag fortfarande tror att de kommer höja.
Omega Healthcare är en chansning med en direktavkastning på över 10 procent men rätt hög risk. Om jag på lite längre sikt har en stabil absolut direktavkastning kommer jag nog plocka bort den här aktien då den i det långa perspektivet nog inte är värd risken. Så resonerar jag också med enfastighetsaktierna.
Alligator är en av mycket få IPO i min portfölj innan jag beslutade mig för att fokusera nästan helt på vinstgivande aktier med utdelning. Kursutvecklingen är medioker och portföljandelen patetiskt liten men det är också ett forskningsbolag som har mäktiga investerare som J&J bakom sig. Jag behöver inte de där småslantarna och kan lika gärna låta aktien ligga kvar ytterligare ett par år. Om ingen utveckling sker på tre års sikt kommer jag däremot sälja för det är ett företag som jag personligen inte har kapacitet att analysera på djupet. Med ett större innehav i J&J kan jag då nöja mig med att indirekt kunna ta del av eventuella framgångar den vägen.
Ahlsell är till sist en aktie som jag tecknade när den åternoterades på börsen. Tillväxtmöjligheterna är begränsade och kursutvecklingen sedan teckningsvinsten är inget vidare men direktavkastningen är något bättre i år. Här skulle jag lätt kunna göra en bekväm vinsthemtagning i en konjunkturkänslig aktie (underleverantör till byggsektorn i bred mening) men å andra sidan är det också ett stabilt företag och en riktig tråkaktie som jag med stor sannolikhet kan behålla och glömma utan att den skadar portföljen.
Men visst säljer jag aktier ibland också
REC Silicon kan föras till kontot nybörjarmisstag. När det efter ett par rapporter blev uppenbart för mig att företagets finansiella situation var dålig och konkursrisken på längre sikt inte kunde uteslutas valde jag att bita i det sura äpplet och sälja av innehavet oavsett hur mycket jag tror på tekniken.
Pioneer Pref var ett litet norskt innehav som kryddade portföljen med hög direktavkastning. Över tid blev det såpass litet att det nästan inte gjorde någon skillnad samtidigt som jag hade andra kvartalsutdelare med hög direktavkastning. Jag tyckte inte att preferensaktien tillförde portföljen något mervärde utan snarare en ökad risk. Därför sålde jag med en blygsam vinst.
Telia chansade jag och köpte i portföljens tidiga månader. Det är en känd högutdelare men också ett företag med flera utmaningar. Dels har man avvecklat mycket av sina tillväxtmöjligheter utanför Sverige. Dels är man känslig för politiska beslut. Dels hade man vid tillfället rättegångsprocesser som i det korta perspektivet skulle minska vinst och direktavkastning. Jag är personligen dessutom dålig på att bedöma IT och Telekomsektorn. Därför valde jag att sälja efter ett år. Kursmässigt blev det väl en knapp vinst som understeg vad en indexfond skulle ha gett samma period men jag fick en direktavkastning på 9 procent under samma period tack vare att jag prickade in tre utdelningar på tretton månader.
Delarka äger Postterminalen i Stockholm och är en enfastighetsaktie vilket i sig innebär en rätt hög risk men också en god kvartalsvis direktavkastning. När nyheten kom att Posten avsåg hyra ut delar av Delarkas lokaler tolkade jag det som ett dåligt tecken på att man på sikt kan söka omlokalisera sig eller åtminstone omförhandla hyreskontraktet vid nästa tillfälle. Då Delarka hade lägst direktavkastning av mina aktier i den riskkategorin valde jag att sälja direkt medan jag fortfarande kunde få en viss kursvinst. Det finns andra aktier där riskbilden kontra direktavkastning är bättre.
SKF plockade jag in en liten post i när kursen var omotiverat nedpressad. Jag retade mig dock på att aktien aldrig riktigt tog fart och direktavkastningen är inte av växande karaktär. Därför valde jag att sälja. I efterhand hade det gett mig en bättre kursvinst att behålla men jag vidhåller att aktien inte tillförde min portfölj särskilt mycket.
Duni och ICA har jag tidigare sålt eftersom de inte utvecklades som jag tänkt och jag hade bättre aktier. Jag har nu tagit in dem igen när de handlades till lägre pris. Ser dem som buffertaktier som jag inte skulle tveka att sälja om jag behöver frigöra kapital till att öka i andra aktier.
- Undvik att ha mer än 10 procent i en enskild aktie. Om mer än 5 procent i en aktie ska detta vara med avsikt att uppnå en portföljandel om 5 procent på längre sikt. För de flesta aktier bör portföljandelen vara mellan 1-3 procent.
- Använd riktmärken med olika tidshorisont när jag ökar. Om jag ökar för att bibehålla portföljandel räcker det att använda nuvarande portföljandel som riktmärke. Om jag ökar när jag anser att en aktie är tillfälligt undervärderad kan jag istället använda en längre tidshorisont motsvarande när portföljen har ett visst värde, till exempel ett visst antal miljoner kronor.
- Sälj aldrig aktier som går bra för att portföljandelen blir för stor. Köp i andra aktier minskar portföljandelen över tid.
- Sälj aldrig aktier som går bra för att portföljandelen blir för liten. Detta beror på att jag har ökat i andra aktier.
- Sälj däremot aktier med låg portföljandel om de inte tillför något mervärde till bättre innehav.
- Sälj aktier där de fundamentala förutsättningarna har förändrats men inte på grund av portföljandelen.
Portföljbalans är viktigast för professionella förvaltare som vid envar tillfälle måste kunna försvara för sina kunder hur deras portfölj utvecklas. För egen del har jag som amatör lyxen att jag kan låta enskilda aktier sticka iväg eller bli obetydliga utan att det gör så mycket. Det viktiga är att portföljen som helhet fungerar bra.
Hur jag resonerar om portföljandel har jag tidigare skrivit om. Förenklat räknar jag ut imaginära riktmärken på vad portföljen är värd på längre sikt. Ökar jag för att fylla på för att bibehålla portföljandelen till normal värdering tittar jag med en kort horisont. Om ett fyndläge uppstår när en aktie är lägre värderad än vanligt tittar jag ofta på en längre horisont, t.ex. när portföljen är värd 2 eller 3 miljoner kronor. Då ser jag hur stor andel aktier som vore försvarbart att äga då och accepterar helt enkelt att portföljandelen till dess kommer vara något högre. Det innebär att jag idag kan ha 7 procent portföljandel i en aktie som jag om ett år vill ha 5 procent portföljandel i.
Min portfölj har över 50 aktier. Fördelen är att få innehav är större än ett par procent. Det innebär att varje enskilt innehav som går dåligt i regel vägs upp av minst ett annat lika stort innehav som går bra. Några brukar mena att små innehav är en nackdel då vinsten aldrig blir så stor att man gör de där stora klippen på en enskild aktie. Jag håller inte med om det. Minesto var inledningsvis 2-3 procent av portföljen och drog iväg och dubblerade sitt värde. Från att ursprungligen ha köpt aktier för cirka 20 000 kronor (före emissionen) har jag nu en orealiserad vinst på 40 000 kronor. Visst kunde jag ha köpt tio gånger så många aktier och fått en större vinst men då hade ju risken också varit tio gånger större och det kunde jag inte stå för att jag var kunnig och påläst nog att hantera. Det är just det diversifiering handlar om: se till att du tar kalkylerade risker så att du har en god uppsida men samtidigt inte sitter med skägget i brevlådan om enskilda aktier går dåligt.
Nackdelen med det är uppenbar: jag kan omöjligen hinna granska alla företag i detalj.
Frågan är samtidigt om jag verkligen behöver det? Flera aktier är innehav under en procent av portföljen där jag antingen köpt vad som en gång i tiden var en stor post när ett sällsynt tillfälle att göra ett klipp uppstod eller utländska aktier där jag har utnyttjat Avanzas courtagefria kampanjer. Skulle någon av dessa aktier haverera påverkar det i ärlighetens namn inte ens mina utdelningsmål. Skulle de fortsätta leverera som vanligt behöver jag knappt ens bevaka dem mer än ytligt. Det kostar courtage att sälja och även om jag i många fall kan få en kursvinst finns de ju där i portföljen och ger mig utdelningar så jag låter dem helt enkelt vara.
Visst är det ett lite lat förhållningssätt men jag har ett jobb som upptar mycket av min tid och fritiden är värdefull för mig. Hade jag haft tid att vara mer aktiv, inte som att följa börsen i realtid jämt utan som i kunna följa börsen kontinuerligt en stund varje dag utan längre avbrott, skulle jag nog också förvalta mer aktivt och handla mer efter kursutveckling och trender än vad jag gör idag. Den här filosofin passar helt enkelt mina förutsättningar och gör att jag kan sova gott även när enskilda innehav som Clas Ohlson, H&M och MQ alla har tappat en tredjedel av sitt värde. Det är ett helt inlägg för sig men min filosofi är att så länge företagen går med vinst och ger utdelning och inte löper en reell risk för konkurs behåller jag dem även om vinsten och utdelningen minskar något. Diversifieringen kompenserar nämligen mina misstag och gör att portföljen går plus samtidigt som mina utdelningsmål uppnås med råge. Det räcker gott för mig och min ambitionsnivå.
Säljer inte aktier som går bra
Jag säljer nästan aldrig aktier enbart för att kursutvecklingen har varit god. Dessa aktier ska man snarast behålla så länge inte något fundamentalt förändras vid kommande rapporter.
Beijer och Tomra är ett par lysande exempel. Jag drar mig för att öka vid nuvarande värdering men företagen går som tåget och med mindre än att något dramatiskt inträffar har jag en mycket god säkerhetsmarginal och kan sälja om företagen skulle tappa vinst och marginaler i framtiden. Visst har bägge aktierna setts som övervärderade och det har funnits möjligheter till kursvinster men jag skulle aldrig kunna köpa tillbaka aktierna till samma pris. Därför tycker jag inte att det är värt risken att jag råkar sälja en bra aktie och inte kan köpa tillbaka den till en bättre kurs. Det misstaget har jag gjort tidigare som så många andra. I den här kategorin ingår också rena chansningar där tillfället givit mig möjligheter att ta in aktier som jag annars aldrig skulle ha som portföljinnehav att regelbundet öka i. AstraZeneca är det klockrena exemplet. Det uppstod i somras ett tillfälle när aktien var sällsynt pressad. Eftersom jag inte har så mycket läkemedel i portföljen valde jag att ta in aktien. Jag kommer inte öka i aktien då det inte är ett kärninnehav som jag analyserar på djupet. Däremot har jag tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte behöva bekymra mig om att sälja.
Omvänt finns dilemmat med större innehav som växer sig riktigt stora. Jag hade inledningsvis en portföljandel på 2-3 procent i Minesto vilket jag tyckte var en väl avvägd risk. Nu är aktien mitt största innehav. Enligt portföljbalansteorin bör jag då minska för att hålla en bättre diversifiering. Men som jag ser det har inget som förändrar mina grundantaganden förändrats, tvärtom har de senaste testerna ökat chansen att företaget verkligen lyckas kommersialisera sin teknik i full skala på sikt. Något av det svåraste som finns är att våga hålla sina vinnare och inte frestas att ta hem vinst i avsaknad av negativa signaler. I Minestos fall ökar jag just nu inte, för att göra det vill jag ha tecken på att tekniken faktiskt fungerar i full skala vilket lär dröja ytterligare några månader. Därför kommer min portföljandel sannolikt successivt minska något igen allteftersom jag ökar i andra aktier.
I Ripasso gjorde jag dock ett undantag. Där valde jag att sälja precis så många aktier att jag hade kvittat hela min grundinsats. Skulle företaget gå i konkurs och aktien blir värdelös skulle jag alltså gå plus minus noll. Eftersom jag tycker att det företaget är mer svårbedömt och verkar på en starkt konkurrensutsatt marknad (solenergiteknologi i bred mening) valde jag att ta det säkra före det osäkra.
Vilka innehav överväger jag då att sälja?
Bland bankerna äger jag alla fyra och då Handelsbanken är min favorit på grund av deras grundmurade defensiva filosofi och historik skulle jag inte dra mig för att sälja någon av de övriga tre.
Jag har tidigare sökt öka portföljens långsiktiga utdelningstillväxt genom att ta in flera aktier med lägre utdelning men högre utdelningstillväxt. Min lärdom av detta är att det är lika svårt att pricka in utdelningstillväxt över tid som om stabila tråkutdelare kommer kunna bibehålla sin inflationsjusterade utdelning år efter år. Därför funderar jag på att återgå till att renodla portföljen i utdelningsaktier och inte kompromissa lika mycket med mitt treprocentsmål. Elanders är ett bra exempel som jag dock tror på. Cloetta tillför inte portföljen särskilt mycket men är i gengäld stabil nog som utdelare. Intrum har en väl hög risk men jag vill nog ge aktien nästa utdelningsbesked innan jag tar ställning då jag fortfarande tror att de kommer höja.
Omega Healthcare är en chansning med en direktavkastning på över 10 procent men rätt hög risk. Om jag på lite längre sikt har en stabil absolut direktavkastning kommer jag nog plocka bort den här aktien då den i det långa perspektivet nog inte är värd risken. Så resonerar jag också med enfastighetsaktierna.
Alligator är en av mycket få IPO i min portfölj innan jag beslutade mig för att fokusera nästan helt på vinstgivande aktier med utdelning. Kursutvecklingen är medioker och portföljandelen patetiskt liten men det är också ett forskningsbolag som har mäktiga investerare som J&J bakom sig. Jag behöver inte de där småslantarna och kan lika gärna låta aktien ligga kvar ytterligare ett par år. Om ingen utveckling sker på tre års sikt kommer jag däremot sälja för det är ett företag som jag personligen inte har kapacitet att analysera på djupet. Med ett större innehav i J&J kan jag då nöja mig med att indirekt kunna ta del av eventuella framgångar den vägen.
Ahlsell är till sist en aktie som jag tecknade när den åternoterades på börsen. Tillväxtmöjligheterna är begränsade och kursutvecklingen sedan teckningsvinsten är inget vidare men direktavkastningen är något bättre i år. Här skulle jag lätt kunna göra en bekväm vinsthemtagning i en konjunkturkänslig aktie (underleverantör till byggsektorn i bred mening) men å andra sidan är det också ett stabilt företag och en riktig tråkaktie som jag med stor sannolikhet kan behålla och glömma utan att den skadar portföljen.
Men visst säljer jag aktier ibland också
REC Silicon kan föras till kontot nybörjarmisstag. När det efter ett par rapporter blev uppenbart för mig att företagets finansiella situation var dålig och konkursrisken på längre sikt inte kunde uteslutas valde jag att bita i det sura äpplet och sälja av innehavet oavsett hur mycket jag tror på tekniken.
Pioneer Pref var ett litet norskt innehav som kryddade portföljen med hög direktavkastning. Över tid blev det såpass litet att det nästan inte gjorde någon skillnad samtidigt som jag hade andra kvartalsutdelare med hög direktavkastning. Jag tyckte inte att preferensaktien tillförde portföljen något mervärde utan snarare en ökad risk. Därför sålde jag med en blygsam vinst.
Telia chansade jag och köpte i portföljens tidiga månader. Det är en känd högutdelare men också ett företag med flera utmaningar. Dels har man avvecklat mycket av sina tillväxtmöjligheter utanför Sverige. Dels är man känslig för politiska beslut. Dels hade man vid tillfället rättegångsprocesser som i det korta perspektivet skulle minska vinst och direktavkastning. Jag är personligen dessutom dålig på att bedöma IT och Telekomsektorn. Därför valde jag att sälja efter ett år. Kursmässigt blev det väl en knapp vinst som understeg vad en indexfond skulle ha gett samma period men jag fick en direktavkastning på 9 procent under samma period tack vare att jag prickade in tre utdelningar på tretton månader.
Delarka äger Postterminalen i Stockholm och är en enfastighetsaktie vilket i sig innebär en rätt hög risk men också en god kvartalsvis direktavkastning. När nyheten kom att Posten avsåg hyra ut delar av Delarkas lokaler tolkade jag det som ett dåligt tecken på att man på sikt kan söka omlokalisera sig eller åtminstone omförhandla hyreskontraktet vid nästa tillfälle. Då Delarka hade lägst direktavkastning av mina aktier i den riskkategorin valde jag att sälja direkt medan jag fortfarande kunde få en viss kursvinst. Det finns andra aktier där riskbilden kontra direktavkastning är bättre.
SKF plockade jag in en liten post i när kursen var omotiverat nedpressad. Jag retade mig dock på att aktien aldrig riktigt tog fart och direktavkastningen är inte av växande karaktär. Därför valde jag att sälja. I efterhand hade det gett mig en bättre kursvinst att behålla men jag vidhåller att aktien inte tillförde min portfölj särskilt mycket.
Duni och ICA har jag tidigare sålt eftersom de inte utvecklades som jag tänkt och jag hade bättre aktier. Jag har nu tagit in dem igen när de handlades till lägre pris. Ser dem som buffertaktier som jag inte skulle tveka att sälja om jag behöver frigöra kapital till att öka i andra aktier.
söndag 1 juli 2018
Portföljanalys - var bör jag öka och inte?
Igår gjorde jag en uppföljning av portföljen efter två år (länk). Jag är nöjd med att portföljen nu äntligen är rätt bra diversifierad varför inget enskilt innehav riskerar att totalt sänka min avkastning.
Jag har under helgen tittat på vilket utrymme jag har att öka eller avstå från att öka i aktier det kommande halvåret. Jag gillar när man kan ta först ett steg tillbaka och titta hur det blev för att sedan ta ett steg framåt och titta var jag borde öka den kommande tiden. De som följt bloggen vet att jag har haft ett riktmärke i mina investeringar kring en imaginär portföljandel när portföljen är värd en miljon kronor. Dit kommer jag nå före årsskiftet varför jag också behöver titta än längre fram. Jag har som jag skrev igår ett långsiktigt mål om att portföljen ska vara värd två miljoner kronor senast 2021. Samtidigt har jag också ett mål om att klara 2,5-3 miljoner kronor inom den kommande tioårsperioden. Det har i några extrema fall där jag gått in mycket på en gång utgjort ett bortre riktmärke. Dessa bägge riktmärken kommer alltså framöver bli än mer relevanta. Bortom tre miljoner kronor kan så mycket hinna hända i livet, inte minst är det sannolikt att jag skaffar fritidshus eller köper ett helårsboende den dag jag flyttar tillbaka. Därför ser jag det i detta skede inte som meningsfullt att blicka än längre fram än så.
Jag har de senaste månaderna hållit lite i investeringarna eftersom jag har sneglat på fritidshus och haft en del utlägg både privat och i jobbet som har gjort att jag velat vara mer likvid än vanligt. Nu är de bitarna, semestern oaktat, avklarade varför jag plötsligt när räkningarna är betalda har mer pengar kvar än jag hade förväntat mig. Därför är det ett fint tillfälle att passa på att öka i olika aktier i sommar. Varning för långt blogginlägg för den särskilt intresserade.
OBS! Blogginläggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning.
Amerikanska aktier
Jag tror att hela finanstwitter och aktiebloggsfären håller tummarna för att Avanza ska köra en ny kampanj med courtagefri handel den 4 juli. Eftersom det är redan på onsdag blir det särskilt relevant att titta på mina amerikanska innehav. Först och främst värderas USD/SEK till nära 9 kronor vilket är förhållandevis högt. Det ger att jag, trots ev. courtagefri handel, knappast bör storöka om aktien inte har en god värdering.
J&J har jag haft ett långsiktigt mål att öka i. Jag tycker förvisso att många skriver upp företaget till skyarna baserat på historiken men ett företag som har god kassa och är skuldfritt är aldrig fel att äga (så sa vi förvisso om H&M för några år sedan också). Aktien handlas just nu till en YOC runt 3 procent. Det brukar vara min smärtgräns men när det gäller J&J är det faktiskt ovanligt att den handlas till lägre värdering än så, snarare tenderar den handlas till 2,7 YOC eller ännu dyrare. Jag har just nu 2,07 procent vilket är bra men för att bibehålla och öka på längre sikt, vilket är min ambition, skulle jag redan nu kunna passa på att köpa motsvarande en portföljandel på 3 procent. Det skulle innebära en ökning med 7-8 aktier ungefär.
VFC är dyr just nu och handlas till YOC 2,2 procent. Samtidigt är min portföljandel nu lägre än jag vill. Med valutan uppe på det blir det sammantaget en ökning med någon enstaka aktie.
Realty Income är nu ett av mina största innehav. Månadsutdelaren utgör dock en fin bas i portföljen och värderingen är fortfarande fullt rimlig så det lutar åt att jag passar på att fylla på med sikte på att inte behöva öka på ett bra tag. Det gynnar dessutom min utdelningsstatistik för 2018. ;)
Omega Healthcare handlas just nu till YOC 8,5 procent men företaget har allvarliga utmaningar. Jag har en YOC på över 10 procent på min lilla chansning men lutar åt att jag håller i pengarna. Behöver inte mer risk.
PG och Coca-Cola handlas bägge just nu till YOC 3,6 procent vilket är bra men har samtidigt en del utmaningar i konkurrens och tillväxt. Det är nog ändå ett rimligt tillfälle att öka med någon enstaka aktie i bägge. Så också i 3M och Xylem som är två aktier jag verkligen gillar men tycker är för dyra att köpa i större poster, därför är det nu jag kan passa på att öka blygsamt med 1-2 aktier. Apple och Berkshire Hathaway tror jag dock att jag låter vara, de passar inte min utdelningsfilosofi och nu är dollarkursen för hög för att ta in i större skala.
Övriga utländska aktier
Generellt är det inget bra tillfälle att öka i utländska aktier när kronan är svag. Norska aktier har jag ökat i flitigt det senaste halvåret, både när de bägge kronorna var lika mycket värda och när Avanza hade sin syttende mai-kampanj. Mina tyska aktier är köp av engångskaraktär på en courtagefri kampanj, där ökar jag inte vid nuvarande valutaläge. Kone vill jag öka i men inväntar ett bättre tillfälle. Företaget har också haft svagare vinsttillväxt än historiskt det senaste året varför det finns skäl att vara lite försiktig då aktien kan komma nedvärderas om framtida rapporter inte lever upp till de höga förväntningarna. Där jag skulle vilja öka är Boston Pizza. Aktien är lägre värderad än på länge men har också en mycket hög utdelningsandel vilket gör den sårbar för eventuellt sämre tider och ökad konkurrens på längre sikt. Samtidigt är YOC så hög och min portföljandel låg så jag tittar på att passa på att öka i sommar. Precis som med Realty Income gillar jag det stadiga utdelningsflödet månad för månad vilket ju också ökar på min utdelningsstatistik för 2018.
Öka om tillfälle
Castellum och Hemfosa upplever jag vara trygga och frekventa utdelare. Jag vill öka i bägge. I Hemfosa är det framförallt uppdelningen i två företag som har gjort att jag avvaktat. Samtidigt bör jag fortsätta öka för att minst bibehålla portföljandelen så länge värderingen är rimlig och med YOC 4,5 procent tycker jag att den är det. Castellum upplever jag däremot som något dyrare just nu och inväntar bättre tillfälle.
Bonäsudden och Saltängen har jag löjligt låga portföljandelar i. Särskilt när det gäller Bonäsudden som inte är ett enfastighetsföretag har jag en längre tid övervägt öka. Jag tycker dock att aktien är lite dyr med tanke på risken att kursen sjunker när räntan stiger. Blir nog till att fortsätta ha en stående order men i ärlighetens namn känns det rimligare att öka i Bonäsudden än Akelius preferensaktie när de bägge ändå har ungefär samma värdering.
Investor har jag faktiskt tagit tag i att månadsspara i. Det brukar bli någon enstaka aktie varje månad och det ska jag fortsätta med så länge värderingen är åtminstone rimlig (YOC över 3 procent).
Resurs Holding ser jag som ett lite mer riskabelt alternativ i finanssektorn. Men nu när jag har ungefär vad jag vill ha i Handelsbanken samtidigt som jag har små kuriosainnehav i de andra tre storbankerna nu när de värderas lägre igen bedömer jag att jag har utrymme att öka i Resurs istället. Portföljandelen är rimlig och YOC lika så, dessutom bör den dela ut redan i höst igen.
Scandic Hotels har jag ökat medvetet i de senaste veckorna för att få en beskedlig portföljandel. Jag vill upp till 2,5 procent och ser utrymme att fortsätta öka. Ja, hotellbranschen har sin guldålder med extrem beläggning bakom sig och såväl ökad konkurrens som lägre beläggning blir en utmaning för Scandic men varumärket är starkt och jag ser det som en trygg aktie att äga på riktigt lång sikt. Värderingen är fullt rimlig kring YOC 4,5 procent även om lägre vinster som sagt är en reell risk.
För högt värderad för att öka
Bosjö och Sydsvenska hem har jag just nu ungefär den portföljandel jag vill ha i. Det finns ett tillfälle att passa på att öka om aktiekursen kommer ned något. Samtidigt ser jag bägge aktierna som något riskabla. I Bosjös fall är det ett enfastighetsföretag som är sårbart för förändringar hos hyresgästen Ellos. I Sydsvenska hems fall är det ett ungt fastighetsföretag som förvisso har en sund inriktning på mycket offentliga hyresgäster med lägre riskbild men samtidigt är mer sårbart för räntehöjningar och finansiell instabilitet än Castellum och Hemfosa. Jag vill ha en riskpremie i form av lägre kurs för att öka.
Akelius pref har jag länge velat öka i men det har aldrig riktigt blivit av. Jag tycker det är anmärkningsvärt hur högt aktien värderas med tanke på att den inte har någon kurs- eller utdelningstillväxt och tvärtom borde inflateras bort sakta men säkert. Nu är knappt 6 procent ändå rätt bra men frågan är om jag i detta skede när portföljen nu är rätt etablerad verkligen behöver den utdelningsboosten? Jag är benägen att tycka att jag lika gärna kan satsa på säkrare kort som Investor och J&J.
Cloetta är ingen favorit och jag tycker att aktien är hajpad för att folk förstår produkten. Nu är den dock åter på värderingsnivåer som närmar sig min smärtgräns. Eftersom portföljandelen är löjligt liten inleder jag åtminstone bevakning med kurslarm. Företaget växer dock mer genom förvärv än organiskt och det gör mig tveksam på längre sikt.
Kinnevik har jag velat öka i en längre tid som substitut för min okunskap om IT och telekom. Aktien är doc
SWECO ångrar jag att jag inte tog en större position i när jag hade chansen. Nu är aktien dyr och även om tillväxten är god och kassan stor nog att ge fina utdelningshöjningar tror jag att aktiens värdering kan komma omprövas när konjunkturen vänder. Jag avvaktar.
Nöjd med min portföljandel
Handelsbanken har utmaningar nu och det är upp till bevis i kommande rapporter. Jag tar det därför försiktigt och nöjer mig med att jag har en portföljandel som räcker till minst 2,5 procent vid årsskiftet.
Kopparbergs ökade jag strategiskt i och tog en portföljandel som garanterar minst 1 procent även på riktigt lång sikt. Dels tycker jag att värderingen med en YOC väl under 3 procent är väl hög. Dels finns det fortfarande frågetecken kring expansion på några av de nya marknaderna och hur Kopparbergs står sig i konkurrensen mot de marknadsledande jättarna. Jag vill nog invänta ett par rapporter som återbekräftar en fortsatt fin framtida tillväxt innan jag ökar mer.
Skanska är förvisso aptitligt värderad men byggsektorn kan möta utmaningar både vid vändande konjunktur i Sverige och svagare efterfrågan under pågående handelskrig på andra stora marknader. Därför är jag lite försiktig och ökar då och då med sikte på att bibehålla nuvarande portföljandel.
Inwido är i ett klurigt skede där företaget har interna utmaningar med bl.a. höga investeringar i fabriker, viss vikande efterfrågan men samtidigt uppköp av andra företag och expansion på nya marknader. Jag tycker att det är ett intressant tillfälle att öka långsiktigt men gör det med försiktighet med sikte på att bibehålla min långsiktiga portföljandel då risken är lite högre än i andra aktier.
Inga skäl att öka
Serneke och H&M har jag ganska lagom stora portföljandelar i och bägge företagen är inne i svårare perioder där det är upp till bevis. I Sernekes fall vill jag avvakta ett par starka rapporter i ett svårare konjunkturläge innan jag ökar ytterligare. I H&M fall vill jag se tecken på en vändning. När det gäller MQ är aktien värderad som hade de gått i konkurs. En yield on cost på 12,5 procent är ju lätt absurt. Då ska man dock komma ihåg att det är sannolikt att utdelningen sänks till 1,25 kronor per aktie eller rent av 1 krona nästa år. Det skulle fortfarande innebära en YOC på 7 procent varför jag är benägen att fortsätta öka lite försiktigt utmaningarna till trots. Detsamma gäller Clas Ohlson, en lurig aktie med stora utmaningar framför sig och risk för sänkt utdelning. Samtidigt handlas aktien till en YOC nära 9 procent med utdelning redan i september. Frestar att fortsätta öka lite trots allt.
HiQ retar jag mig lite på eftersom de löser in aktier och krånglar till det. Dessutom tror jag att de är lite konjunkturkänsliga. Då IT-sektorn inte är min starkaste sida lutar det åt att jag avvaktar.
In i portföljen?
Till sist vill jag gärna ta in Holmen, SCA och Essity i portföljen på sikt men de är alla rätt dyra just nu. Kanske Holmen ligger närmast till hands men det är en cyklisk aktie som jag sannolikt kan köpa billigare i framtiden.
Jag har under helgen tittat på vilket utrymme jag har att öka eller avstå från att öka i aktier det kommande halvåret. Jag gillar när man kan ta först ett steg tillbaka och titta hur det blev för att sedan ta ett steg framåt och titta var jag borde öka den kommande tiden. De som följt bloggen vet att jag har haft ett riktmärke i mina investeringar kring en imaginär portföljandel när portföljen är värd en miljon kronor. Dit kommer jag nå före årsskiftet varför jag också behöver titta än längre fram. Jag har som jag skrev igår ett långsiktigt mål om att portföljen ska vara värd två miljoner kronor senast 2021. Samtidigt har jag också ett mål om att klara 2,5-3 miljoner kronor inom den kommande tioårsperioden. Det har i några extrema fall där jag gått in mycket på en gång utgjort ett bortre riktmärke. Dessa bägge riktmärken kommer alltså framöver bli än mer relevanta. Bortom tre miljoner kronor kan så mycket hinna hända i livet, inte minst är det sannolikt att jag skaffar fritidshus eller köper ett helårsboende den dag jag flyttar tillbaka. Därför ser jag det i detta skede inte som meningsfullt att blicka än längre fram än så.
Jag har de senaste månaderna hållit lite i investeringarna eftersom jag har sneglat på fritidshus och haft en del utlägg både privat och i jobbet som har gjort att jag velat vara mer likvid än vanligt. Nu är de bitarna, semestern oaktat, avklarade varför jag plötsligt när räkningarna är betalda har mer pengar kvar än jag hade förväntat mig. Därför är det ett fint tillfälle att passa på att öka i olika aktier i sommar. Varning för långt blogginlägg för den särskilt intresserade.
OBS! Blogginläggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning.
Amerikanska aktier
Jag tror att hela finanstwitter och aktiebloggsfären håller tummarna för att Avanza ska köra en ny kampanj med courtagefri handel den 4 juli. Eftersom det är redan på onsdag blir det särskilt relevant att titta på mina amerikanska innehav. Först och främst värderas USD/SEK till nära 9 kronor vilket är förhållandevis högt. Det ger att jag, trots ev. courtagefri handel, knappast bör storöka om aktien inte har en god värdering.
J&J har jag haft ett långsiktigt mål att öka i. Jag tycker förvisso att många skriver upp företaget till skyarna baserat på historiken men ett företag som har god kassa och är skuldfritt är aldrig fel att äga (så sa vi förvisso om H&M för några år sedan också). Aktien handlas just nu till en YOC runt 3 procent. Det brukar vara min smärtgräns men när det gäller J&J är det faktiskt ovanligt att den handlas till lägre värdering än så, snarare tenderar den handlas till 2,7 YOC eller ännu dyrare. Jag har just nu 2,07 procent vilket är bra men för att bibehålla och öka på längre sikt, vilket är min ambition, skulle jag redan nu kunna passa på att köpa motsvarande en portföljandel på 3 procent. Det skulle innebära en ökning med 7-8 aktier ungefär.
VFC är dyr just nu och handlas till YOC 2,2 procent. Samtidigt är min portföljandel nu lägre än jag vill. Med valutan uppe på det blir det sammantaget en ökning med någon enstaka aktie.
Realty Income är nu ett av mina största innehav. Månadsutdelaren utgör dock en fin bas i portföljen och värderingen är fortfarande fullt rimlig så det lutar åt att jag passar på att fylla på med sikte på att inte behöva öka på ett bra tag. Det gynnar dessutom min utdelningsstatistik för 2018. ;)
Omega Healthcare handlas just nu till YOC 8,5 procent men företaget har allvarliga utmaningar. Jag har en YOC på över 10 procent på min lilla chansning men lutar åt att jag håller i pengarna. Behöver inte mer risk.
PG och Coca-Cola handlas bägge just nu till YOC 3,6 procent vilket är bra men har samtidigt en del utmaningar i konkurrens och tillväxt. Det är nog ändå ett rimligt tillfälle att öka med någon enstaka aktie i bägge. Så också i 3M och Xylem som är två aktier jag verkligen gillar men tycker är för dyra att köpa i större poster, därför är det nu jag kan passa på att öka blygsamt med 1-2 aktier. Apple och Berkshire Hathaway tror jag dock att jag låter vara, de passar inte min utdelningsfilosofi och nu är dollarkursen för hög för att ta in i större skala.
Övriga utländska aktier
Generellt är det inget bra tillfälle att öka i utländska aktier när kronan är svag. Norska aktier har jag ökat i flitigt det senaste halvåret, både när de bägge kronorna var lika mycket värda och när Avanza hade sin syttende mai-kampanj. Mina tyska aktier är köp av engångskaraktär på en courtagefri kampanj, där ökar jag inte vid nuvarande valutaläge. Kone vill jag öka i men inväntar ett bättre tillfälle. Företaget har också haft svagare vinsttillväxt än historiskt det senaste året varför det finns skäl att vara lite försiktig då aktien kan komma nedvärderas om framtida rapporter inte lever upp till de höga förväntningarna. Där jag skulle vilja öka är Boston Pizza. Aktien är lägre värderad än på länge men har också en mycket hög utdelningsandel vilket gör den sårbar för eventuellt sämre tider och ökad konkurrens på längre sikt. Samtidigt är YOC så hög och min portföljandel låg så jag tittar på att passa på att öka i sommar. Precis som med Realty Income gillar jag det stadiga utdelningsflödet månad för månad vilket ju också ökar på min utdelningsstatistik för 2018.
Öka om tillfälle
Castellum och Hemfosa upplever jag vara trygga och frekventa utdelare. Jag vill öka i bägge. I Hemfosa är det framförallt uppdelningen i två företag som har gjort att jag avvaktat. Samtidigt bör jag fortsätta öka för att minst bibehålla portföljandelen så länge värderingen är rimlig och med YOC 4,5 procent tycker jag att den är det. Castellum upplever jag däremot som något dyrare just nu och inväntar bättre tillfälle.
Bonäsudden och Saltängen har jag löjligt låga portföljandelar i. Särskilt när det gäller Bonäsudden som inte är ett enfastighetsföretag har jag en längre tid övervägt öka. Jag tycker dock att aktien är lite dyr med tanke på risken att kursen sjunker när räntan stiger. Blir nog till att fortsätta ha en stående order men i ärlighetens namn känns det rimligare att öka i Bonäsudden än Akelius preferensaktie när de bägge ändå har ungefär samma värdering.
Investor har jag faktiskt tagit tag i att månadsspara i. Det brukar bli någon enstaka aktie varje månad och det ska jag fortsätta med så länge värderingen är åtminstone rimlig (YOC över 3 procent).
Resurs Holding ser jag som ett lite mer riskabelt alternativ i finanssektorn. Men nu när jag har ungefär vad jag vill ha i Handelsbanken samtidigt som jag har små kuriosainnehav i de andra tre storbankerna nu när de värderas lägre igen bedömer jag att jag har utrymme att öka i Resurs istället. Portföljandelen är rimlig och YOC lika så, dessutom bör den dela ut redan i höst igen.
Scandic Hotels har jag ökat medvetet i de senaste veckorna för att få en beskedlig portföljandel. Jag vill upp till 2,5 procent och ser utrymme att fortsätta öka. Ja, hotellbranschen har sin guldålder med extrem beläggning bakom sig och såväl ökad konkurrens som lägre beläggning blir en utmaning för Scandic men varumärket är starkt och jag ser det som en trygg aktie att äga på riktigt lång sikt. Värderingen är fullt rimlig kring YOC 4,5 procent även om lägre vinster som sagt är en reell risk.
För högt värderad för att öka
Bosjö och Sydsvenska hem har jag just nu ungefär den portföljandel jag vill ha i. Det finns ett tillfälle att passa på att öka om aktiekursen kommer ned något. Samtidigt ser jag bägge aktierna som något riskabla. I Bosjös fall är det ett enfastighetsföretag som är sårbart för förändringar hos hyresgästen Ellos. I Sydsvenska hems fall är det ett ungt fastighetsföretag som förvisso har en sund inriktning på mycket offentliga hyresgäster med lägre riskbild men samtidigt är mer sårbart för räntehöjningar och finansiell instabilitet än Castellum och Hemfosa. Jag vill ha en riskpremie i form av lägre kurs för att öka.
Akelius pref har jag länge velat öka i men det har aldrig riktigt blivit av. Jag tycker det är anmärkningsvärt hur högt aktien värderas med tanke på att den inte har någon kurs- eller utdelningstillväxt och tvärtom borde inflateras bort sakta men säkert. Nu är knappt 6 procent ändå rätt bra men frågan är om jag i detta skede när portföljen nu är rätt etablerad verkligen behöver den utdelningsboosten? Jag är benägen att tycka att jag lika gärna kan satsa på säkrare kort som Investor och J&J.
Cloetta är ingen favorit och jag tycker att aktien är hajpad för att folk förstår produkten. Nu är den dock åter på värderingsnivåer som närmar sig min smärtgräns. Eftersom portföljandelen är löjligt liten inleder jag åtminstone bevakning med kurslarm. Företaget växer dock mer genom förvärv än organiskt och det gör mig tveksam på längre sikt.
Kinnevik har jag velat öka i en längre tid som substitut för min okunskap om IT och telekom. Aktien är doc
SWECO ångrar jag att jag inte tog en större position i när jag hade chansen. Nu är aktien dyr och även om tillväxten är god och kassan stor nog att ge fina utdelningshöjningar tror jag att aktiens värdering kan komma omprövas när konjunkturen vänder. Jag avvaktar.
Nöjd med min portföljandel
Handelsbanken har utmaningar nu och det är upp till bevis i kommande rapporter. Jag tar det därför försiktigt och nöjer mig med att jag har en portföljandel som räcker till minst 2,5 procent vid årsskiftet.
Kopparbergs ökade jag strategiskt i och tog en portföljandel som garanterar minst 1 procent även på riktigt lång sikt. Dels tycker jag att värderingen med en YOC väl under 3 procent är väl hög. Dels finns det fortfarande frågetecken kring expansion på några av de nya marknaderna och hur Kopparbergs står sig i konkurrensen mot de marknadsledande jättarna. Jag vill nog invänta ett par rapporter som återbekräftar en fortsatt fin framtida tillväxt innan jag ökar mer.
Skanska är förvisso aptitligt värderad men byggsektorn kan möta utmaningar både vid vändande konjunktur i Sverige och svagare efterfrågan under pågående handelskrig på andra stora marknader. Därför är jag lite försiktig och ökar då och då med sikte på att bibehålla nuvarande portföljandel.
Inwido är i ett klurigt skede där företaget har interna utmaningar med bl.a. höga investeringar i fabriker, viss vikande efterfrågan men samtidigt uppköp av andra företag och expansion på nya marknader. Jag tycker att det är ett intressant tillfälle att öka långsiktigt men gör det med försiktighet med sikte på att bibehålla min långsiktiga portföljandel då risken är lite högre än i andra aktier.
Inga skäl att öka
Serneke och H&M har jag ganska lagom stora portföljandelar i och bägge företagen är inne i svårare perioder där det är upp till bevis. I Sernekes fall vill jag avvakta ett par starka rapporter i ett svårare konjunkturläge innan jag ökar ytterligare. I H&M fall vill jag se tecken på en vändning. När det gäller MQ är aktien värderad som hade de gått i konkurs. En yield on cost på 12,5 procent är ju lätt absurt. Då ska man dock komma ihåg att det är sannolikt att utdelningen sänks till 1,25 kronor per aktie eller rent av 1 krona nästa år. Det skulle fortfarande innebära en YOC på 7 procent varför jag är benägen att fortsätta öka lite försiktigt utmaningarna till trots. Detsamma gäller Clas Ohlson, en lurig aktie med stora utmaningar framför sig och risk för sänkt utdelning. Samtidigt handlas aktien till en YOC nära 9 procent med utdelning redan i september. Frestar att fortsätta öka lite trots allt.
HiQ retar jag mig lite på eftersom de löser in aktier och krånglar till det. Dessutom tror jag att de är lite konjunkturkänsliga. Då IT-sektorn inte är min starkaste sida lutar det åt att jag avvaktar.
In i portföljen?
Till sist vill jag gärna ta in Holmen, SCA och Essity i portföljen på sikt men de är alla rätt dyra just nu. Kanske Holmen ligger närmast till hands men det är en cyklisk aktie som jag sannolikt kan köpa billigare i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)