Utdelningar och aktieköp i november

Det blev min bästa novembermånad sedan start med hela 12 773 kronor i utdelningar. Av de femton aktierna som delade ut bidrog Intrum med mer än hälften tack vare en extrem yield on cost på årets direktavkastning. Den kommer dock inte upprepas nästa år varför det här blir en tillfällig topp.

Ibland får man trevliga överraskningar som att Tokmanni har delat ut två gånger i år. Nu är det ett litet komplementsinnehav men det är aldrig fel att få ytterligare någon hundralapp i oväntad utdelning.

Portföljbelåningen är på den lägsta nivån sedan jag började använda hävstång. 0,6 procent är såpass lågt att jag funderar på om jag är alltför defensiv? Den kommer öka något i december, dels kan Avanzas ändrade belåningsvärden påverka och dels följer jag min strategi att inte göra insättningar sista månaden före ett kvartalsskifte. Har skrivit mer ingående förr om varför men därigenom undviker jag dubbelbeskattning för insättningen på bägge kvartalen och det är rationellt att avvakta insättningen. Dessutom finns en viss skatteteknisk fördel av att ha en viss belåning före årsskiftet då jag kan dra av en del av det från kapitalskatten genom ränteavdraget. Nu när skatten ökar till följd av den höjda räntan kan jag lika gärna låta belången passera 1 procent före årsskiftet. Min enda målsättning är ju att ha en låg räntenivå och nu när jag också har bolån att tänka på finns en bättre alternativkostnad på att amortera av det lånet än portföljbelåningen. I andra vågskålen finns att jag vill ha utrymme för att teckna fullt i ett par förväntade nyemissioner under första halvan av 2024.

Det börjar bli dags att titta på 2024 års utdelningar. Jag räknar med ett avbräck i utdelningar från i år som av olika skäl inte upprepas motsvarande åtminstone 20 000 kronor. Det beror på försäljningar, uppköp, sänkt utdelning eller innehållen utdelning. Samtidigt har jag ett par aktier som kan höja eller börja betala utdelning igen. Men december kommer jag ägna åt att identifiera fler aktier att öka i för att se till att jag inte hamnar efter med mina utdelningsmål. Norska aktier tittar jag lite extra på just nu.

Det har varit en ganska lugn börsmånad för min del. Jag har haft mycket att göra på jobbet följt av semester (bland annat för att fira min nyligen uppnådda milstolpe). En aktie har försvunnit ur portföljen. Jag valde att rycka plåstret i SBB. Nu kan aktien förvisso återhämta sig till följd av en eventuell räntetopp men de strukturella problemen är stora i företaget och de säljer av flera av sina bättre innehav varför frågan är vad som blir kvar när de är färdiga. Som turn-around-case finns säkert ett case för den riskvillige men jag avstår eftersom mitt case har varit ett utdelningscase och jag tror helt enkelt att jag får bättre utdelning på annat håll. Min filosofi är att man kan jämföra aktieportföljen med en trädgård. Man ska rensa bort ogräset, inte de träd som växer fint och ger mer frukt år för år. Det ger utrymme åt bättre plantor att växa och utvecklas. Därför har jag på så vis gett utrymme att teckna i kommande nyemissioner i andra innehav. Ett sådant innehav är ett nytt innehav. Svedbergs har jag haft på bevakning i ett par år och nu har aktien varit löjligt lågt fundamentalt värderad. Det beror förstås på konjunkturoro och deras produkter köps förstås inte i samma omfattning i en recession. Så långt är kursnedgång motiverad men det är ett välskött företag som kan övervintra en recession och på längre sikt tror jag, liksom med Inwido som i grunden har samma situation, att tålmodigheten kommer belöna sig. Sedan har det gnällts på att de aviserat en nyemission för att finansiera förvärv i förväg. Jag gillar tvärtom det för det ger mig chansen att köpa in mig på en sett till fundamentala data orimligt låg nivå. Därför har jag börjat fasa in ett litet provinnehav med sikte på att teckna fullt och öka ytterligare i anslutning till den kommande emissionen.

Därutöver har det blivit ökningar i Multiconsult. Medan den svenska kronan är svagare än de flesta större valutor är den nästan lika mycket värd som den norska kronan. Därför passar jag på att fylla på i ett i grunden välskött företag som få intresserar sig för. Jag har också ökat i EVO. Det är ett litet komplementsinnehav och jag är inte så mycket för innehav som alla intresserar sig för men samtidigt är det lockande att öka varje gång aktien tillfälligt tittar ned under tusenlappen. Sedan har jag småhandlat lite i Minesto också. Där har jag sedan gammalt en långsiktig plan för hur stort innehav jag vill ha i relation till totalt antal aktier men jag har i år passat på att ha lite övervikt. Skulle det komma ytterligare en emission är jag balanserad för att teckna fullt men jag är faktiskt inte säker på att företaget kommer vända sig till oss småsparare i första hand då lejonparten av parkfinansieringen bör kunna lösas på andra vägar.

Jag följer med stort intresse sjösättningen av Minestos kraftverk på Färöarna och det är en proffsig presentation av deras planerade parker på Färöarna som de har med sig till COP28. När jag skrev mitt första längre inlägg om Minesto noterade jag förvisso att det fanns en teoretisk potential för 200 MW på Färöarna men jag har aldrig räknat med mer än 60-70 MW (märkeffekt) i sålda parker där. I det finstilta syns i presentationen också att företaget räknar med att kraftverken kommer bli så effektiva att de kan leverera mellan 1,65 till över 2 MW (märkeffekt) redan på Färöarna. Förklaringen till detta fick vi nog från VD-presentationen hos Aktiespararna där han berättade att kraftverken har en så hög hastighet att de behöver större turbiner för att utnyttja dem optimalt. Det borde innebära att de kan förbättra marginalen eller intäkten per sålt kraftverk eftersom produktionskostnaden inte är dubbelt så hög för att producera ett 2 MW-kraftverk som nuvarande kraftverk samtidigt som det för kund genererar nästan dubbelt så mycket energi. Nu ska sjösättningen av D12 förhoppningsvis klaffa kommande dagar och därefter är den sista pusselbiten att lösa de första kommersiella avtalen. Sedan är företaget verkligen igång på allvar.

Jag har nu 92 820 kronor i utbetalda utdelningar i år vilket gör att jag med den stärkta kronan kan få svårt att nå 95 000 kronor. Insåg dock att jag nog retroaktivt faktiskt har en god chans att passera 100 000 kronor i år framåt våren när Avanza har lovat att betala tillbaka utländsk källskatt. Förra året blev det 4 485 kronor. Det borde bli något lite mer i år även om utländska innehav totalt sett är relativt oförändrade.

Milstolpe!

Idag passerades ännu en milstolpe!

Sedan jag startade bloggen har det tagit mig mindre än åtta år att nå hit - eller nästan på dagen sju och ett halvt år för att vara mer exakt - vilket jag inte hade vågat hoppas på. Jag är glad att den uppnåddes en månad före min initiala plan trots det ändrade ränteläget och förutsättningarna på senare tid.

Avsikten är att fira i början av december. Enligt traditionen brukar jag göra ett extra aktieköp vid varje sådan milstolpe. Vid min första milstolpe blev det Minesto. Ska fundera i lugn och ro på vad jag ska passa på att unna mig att köpa den här gången. Det kan också bli en symbolisk extraamortering.

Det här blir antagligen den sista milstolpen jag lägger upp på bloggen (uppnåddes även netto den 24 november) dels för att jag då har uppnått alla mina initialt uppsatta sparmål och dels eftersom jag kommer att sätta av en del av det ännu inte investerade kapitalet i fastigheter vid återflytt till Sverige och av principskäl inte räknar fastigheter som en kapitaltillgång då den är tänkt att bo i och inte att realisera.

Det är dock ännu ett kvitto på att jag i princip kan göra en FIRE om jag skulle vilja vilket jag inte hade trott att jag skulle kunna uppnå på mindre än åtta år. Nu har jag inga planer på det i nuläget dels eftersom mitt jobb är väldigt roligt, varierat och utvecklande och dels eftersom jag prioriterar att låsa in kapital i en fastighet och därmed egentligen redan har säkrat mina målsättningar också på den fronten.

Bloggsfären och sociala medier har förändrats sedan jag började spara där jag finner (f.d.) twitter allt mindre givande efter alla förändringar så jag nöjer mig med en liten enkel dagboksanteckning på detta vis.

champagnen är på kylning i skrivande stund - inlägg uppdateras med bild senare!

Utdelningar och aktieköp i oktober

Oktoberutdelningen slutat på 1 676 kronor i år vilket är den lägsta nivån sedan 2017 där så lite som åtta aktier bidrar med utdelning. De totala utdelningarna har samtidigt passerat 80 000 kronor för helåret. Det är min bästa utdelningsnivå någonsin även om jag inte kommer nå utdelningsmålet om 100 000 kronor då några aktier har dragit in eller sänkt utdelningen samtidigt som jag har prioriterat köp på längre sikt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har äntligen mer eller mindre uppnått mitt långsiktiga mål om att sänka belåningsgraden med lägsta räntenivån. På kapitalförsäkringen har jag i skrivande stund inga lån, främst eftersom jag till följd av den svaga kronan tycker att det är onödigt att köpa utländska aktier just nu förutom norska aktier som jag bevakar lite. Även om jag får lön i utländsk valuta och det egentligen så sett inte spelar någon roll tycker jag att det finns nog att öka i på den svenska börsen nu när även kvalitetsbolag börjar värderas på rimligare nivåer. Investeringssparkontot är återigen nere på den lägsta räntenivån igen med en belåning på 2,1 procent. Egentligen hade jag kunnat bli helt skuldfri redan nu i oktober men då det finns en hel del intressanta tillfällen att öka i aktier har jag tyckt att det var fel tidpunkt och dessutom har jag inte gjort min månadsinsättning ännu för oktoberlönen. Räntan på under två procent understiger i regel nettoutdelningen för de flesta aktier jag köper just nu och så sett är det rationellt att ha en viss belåning. Huvudorsaken är att jag löste in TransAlta RES mot kontant ersättning vilket ju samtidigt innebär mer än 5 000 kronor i uteblivna utdelningar som är svåra att kompensera för då jag hade en brutalt fin yield on cost i trakterna 7-8 procent på mitt innehav. Medan jag funderar på hur jag ska ersätta dem med något likvärdigt nu när Avanza så gentilt nekar möjligheten att köpa andra kanadensiska fina utdelare så utnyttjar jag möjligheten att både minska belåningen och räntenivån samtidigt som jag även ökar i en rad aktier.

Då jag efter rätt många år utomlands vid det här laget kommer närmare och närmare dagen då man börjar titta på att bo i Sverige igen blir det i högre grad en faktor att ta hänsyn till. Jag har redan lagt det pusslet och har i praktiken realiserat ett av mina långsiktiga mål där så jag befinner mig i den bästa av världar där jag inte har behövt tumma på aktieportföljen utöver nämnda inlösen men ändå kan ha en bas jag är helnöjd med livet ut i Sverige. Det innebär i det kortare perspektivet dock att jag kommer få mindre utrymme att köpa aktier då jag får andra omkostnader än idag men det är ju i grunden ett scenario som jag har räknat på i åtta års tid och där utfallet ändå trots allt blev ett av de bättre jag hade vågat hoppas på. Därför har jag landat i en avvägning i hur jag ska förhålla mig till portföljen framöver där det blir lägre insättningar men ändå utrymme att låta portföljen växa genom återinvesterade utdelningar och just lägre men kontinuerliga insättningar. Just att jag har löst de andra bitarna och vet vilken utgiftsnivå jag har för min bas i tillvaron gör att jag i grunden redan har löst ännu en mycket viktig pusselbit i FIRE-kalkylen. Men jag planerar inte för en FIRE, tvärtom är det jag håller på med väldigt roligt och jag ser fram emot att köra på många år till. Men nu är de flesta förutsättningar för en FIRE på plats och det känns som en riktigt fin trygghet.

Är börsen billig då? Nej, jag tycker faktiskt inte det eftersom den också prisar in högre räntenivåer, mer ansträngda balansräkningar, högre råvaru- och fraktpriser, ofta högre personalkostnader och så vidare. Ett exempel som finns på min aktiva bevakningslista igen sedan ett par månader tillbaka är Kopparbergs. Jag har redan en stor position i aktien men ser att den kan komma ned på mer intressanta nivåer som inte har skådats sedan pandemikraschen, det är knappt tio procent kvar dit ned. Men jag tycker ändå inte att Kopparbergs är billig. Varför? Jo eftersom råvarukostnader har ökat och en rad andra faktorer sammantaget har bidragit till att marginalerna pressas och lönsamheten är lägre än normalt just nu. Men aktien är inte dyr och som värdecase finner jag den intressant även om jag vill ha mer riskpremie innan jag tar en ännu större andel. Jag resonerar ungefär som jag gjorde när jag ökade i Cloetta - råvarupriser må pressa marginaler och lönsamhet just nu samtidigt som balansräkningen ansträngs då lån kostar mer och valutaeffekter är ofördelaktiga. Men om man har ett värdeinvesteringsperspektiv som är långsiktigt (som i lägg undan telefonen ett halvår, titta in till nästa årsrapport och upprepa samma procedur - få investerar så nuförtiden med dagens gamification) med vilket jag menar köp och behåll allt annat lika så tror jag ändå att man får en god nog utveckling under tiden. I ordet värdeinvestering är också inbegripet att jag inte förväntar mig att slå index med dessa investeringar utan helt enkelt bara tror att jag kan räkna hem 5-6 procent i rena utdelningar redan före framtida utdelningstillväxt samtidigt som det finns viss riskmarginal.

En aktie jag har ökat mitt innehav med femtio procent i under oktober är Wallenstam. Jag ser dem som fastighetsbranschens Handelsbanken - branschens uttalat defensiva och långsiktiga innehav med en VD som genom mycken klokskap har ridit ut värre finans- och fastighetskrascher än vad vi åtminstone hittills ser. Jag lyssnade på en intervju med Hans Wallenstam och även den senaste rapporten och det långsiktiga tänket gillas skarpt. Kloka investeringar i bra lägen vilket ofta innebär lägre risk (ja, det är i Göteborg och det gillas!). Det som vägde över till beslutet att öka var dock bemyndigandet om aktieåterköp på uppemot 10 procent. Det är ett styrkebesked att företaget så att säga minskar sin skuldsättning genom att återköpa aktier. Nu har Hans Wallenstam uttryckligen sagt att de inte prioriterar utdelning men av samma skäl som jag ökade rejält i Castellum i anslutning till Roger Akelius härjningar där gillas det här skarpt. För ett aktieåterköp på tio procent innebär att den disponibla vinsten per aktie i princip bör öka med tio procent då den delas ut över färre aktier. Det innebär att det på lång sikt så småningom kommer finnas utrymme till fina utdelningar för den tålmodige (återigen, lägg undan telefonen och kolla nästa årsrapport). Intill dess misstänker jag att man har planer på att försöka utnyttja sin relativt stabila marknadsposition till att göra förvärv när mindre nogräknade konkurrenter får det svettigt och tvingas sälja. Det bör tilläggas att Wallenstam till skillnad från många fastighetsbolag har mycket av sin finansiering genom traditionella långsiktiga bankrelationer snarare än optioner och liknande. Det gör dem i princip mindre känsliga då det här är relationer som har upparbetats under mer än fyra decennier där banken har en bra insyn. Wallenstam har ett uttalat mål om att på sikt nå en värdering runt 100 kronor per aktie vilket jag också tror är rimligt (nej, inte nästa vecka eller nästa gång du känner att du måste kolla mobilen utan på flera års sikt men det är en uppsida som är stor nog att den är värd att vänta på även om det skulle dröja till närmare 2030 innan den realiseras). Aktien handlades vid köptillfället till under 75 procent av eget kapital vilket är en hygglig säkerhetsmarginal för ett defensivt fastighetsbolag om än inte fullt på Grahams idag rätt utopiska nivåer.

En liten kul grej med ökningen i Wallenstam är att den putsar till det här sämre än väntade utdelningsåret med ytterligare ett par hundralappar då jag får med novemberutdelningen. Egentligen hade jag tänkt öka i Nyfosa men jag har skrämts av deras höga skuldsättning och räntekänslighet. Nu sprattlade aktien till efter rapporten då de har stärkt balansräkningen men de har också minskat sina potentiella intäkter genom försäljningar för att uppnå detta. Därför var jag inte fullt övertygad och avvaktar alltjämt.

Jag passade också på att öka i Investor. Är Investor billig just nu? Nej. Är Investor någonsin billig? Njae knappt ens under pandemibotten. Är det ett rimligt nog läga att öka lite försiktigt under tvåhundralappen? Ja det tyckte jag absolut. Det är länge sedan jag ökade i Investor och nu är första gången på ett år som jag tyckte att man fick ett bra nog pris. Ökar mest för att bibehålla en relativ portföljandel sedan får vi se hur marknaden utvecklas framöver. I Cloetta har jag fortsatt öka av samma skäl som föregående månad. Nu har jag en stor position där och är rätt nöjd. Har ökat i Profoto där jag testar att köpa aktier som kombinerar utdelning med utdelningstillväxt. Det blev också en dito ökning i EVO. Jag har aldrig hört till företagets fanboys mycket eftersom jag egentligen inte gillar att investera i den sektorn. Men jag tog mig tiden att läsa kvartalsrapporten och lyssna på VD-presentationen och landade i slutsatsen att företaget värderas till en rimlig värdering sett till innevarande vinstnivå och en lockande värdering sett till rimliga förväntningar om vinsttillväxt. Jag brukar fylla på när aktien handlas under tusenlappen och så också denna gång. Har ingen ambition att EVO ska vara ett stort innehav utan tänker mer en halv procent av portföljen eller så. Men företaget är redan nu på en nivå där man kan prata om kommande utdelning i linje med min ursprungliga filosofi om minst tre procent. Jag tror att tillväxten kommer mattas av och normaliseras och har inge några stora förväntningar där men att öka till rimliga värderingar, varför inte?

Och ja, det har stått ett kraftverk i Uddevalla hamn ett par veckor där det nu finns en båt bokad till Vestmanna hamn på Färöarna från just Uddevalla. Ja vad kan det vara som ska fraktas just dit egentligen med tanke på att Torshavn är den stora importhamnen på Färöarna? Noterar att danska sjöfartsverket har lagt ut en notis om arbete i just Vestmannasund i november månad. Spännande veckor framöver - äntligen!

Utdelningar och aktieköp i september

September är traditionsenligt en av det andra halvårets bättre utdelningsmånader. Så också i år. Slutgiltig utdelning haltar lite då jag fortfarande inväntar utdelning från Brookfield RES och Cibus. Den kommer därför höjas ytterligare ungefär en femtiolapp då mina prognoser alltid underskattar valutaeffekterna. Jag skriver inlägget nu när jag har tid och portföljen har stängt för september oavsett. Utdelningen landar tentativt på 5 340 kronor men då ska den alltså räknas upp med cirka 50 kronor. Det är nästan en tusenlapp mindre än förra året, framförallt eftersom Clas Ohlson halverade årets septemberutdelning. Jag uppdaterar det här inlägget med grafer så snart faktisk utdelning är på plats för att slippa göra två omgångar utdelningsdiagram.

En anledning är att Clas Ohlson, och nu för tiden också halva utdelningen från Axfood, ger utdelning i september. Totalt delar tretton aktier ut i årets septemberupplaga.

En tråkig nyhet är att TransAlta RES kommer att köpas upp av moderbolaget TransAlta. En fin affär för moderbolaget då aktien är rätt blygsamt värderad just nu. Jag funderade länge på hur jag skulle göra men landade i att ta pengarna. Framförallt eftersom TransAlta har haft en rätt svag utveckling historiskt och mycket lägre utdelning men också eftersom moderbolaget inte är ett hållbart energibolag. Jag tror att jag kan hitta bättre avkastning på annat håll och det passar min ekonomi bra i övrigt då jag vill få lite extrapengar till resor och andra investeringar. Däremot understryker det vad jag skrev tidigare om hur trist det är som aktieägare när bra företag köps ut från börsen eller köps upp av andra företag. TransAlta var i sammanhanget en riktig tråkaktie som jag hade förväntat mig skulle rulla på med sina långsiktiga investeringar men så blev det inte. Nu glömde jag bort att räkna ut min slutgiltiga genomsnittliga yield on cost för TransAlta RES-innehavet men den är garanterat över 6 procents direktavkastning och jag är rätt säker på att den var högre än 7 procent. Det innebär att bara i ränta på ränta på aktieutdelningar har jag fått tillbaka åtminstone två tredjedelar av insatsen i rena aktieutdelningar under den genomsnittliga investeringsperioden på fem år (jag har ägt aktien längre men också ökat regelbundet). Jag tyckte det var trist att aktien inte såldes för mer men gör personligen en vinst, förstärkt av valutaeffekter, vilket innebär att jag säkert kan räkna hem minst 12 procent per år totalt sett under hela ägandetiden. Det är jag nöjd med. Nu återstår det att se vad jag kan hitta istället att investera i men jag har beslutat mig för att inte jäkta med det utan låta det ta den tid det tar.

En positiv effekt av försäljningen är att jag nu är helt utan belåning på kapitalförsäkringen. I investeringssparkontot hade jag bara ett mindre antal TransAlta RES-aktier som jag råkade köpa på fel konto av misstag för många år sedan som har fått ligga kvar så där är effekten försumbar på några tusenlappar. Totalt sett har portföljbelåningen ökat till 6 procent. Det beror på att jag har gjort nyinköp i portföljen samtidigt som jag vanan trogen inte för över kapital i slutet av sista månaden i kvartalet då man som bekant dubbelbeskattas på bägge kvartalen vilket ju är lite onödigt. Därför bekymrar belåningen mig föga då den kommer korrigeras till nivåer under augustibokslutet redan på måndag.

Så köp har det alltså blivit. Även om Mums Mums-effekten väl har klingat av fortsätter jag att ta en långsiktig rejäl position i Cloetta. Jag har ökat mitt innehav med hela 40 procent (av tidigare innehav) i september vilket nu gör Cloetta till portföljens femte största innehav, marginellt större än Investor och några tusenlappar större än Axfood. Egentligen var jag nöjd med innehavet jag hade i augusti men när aktien handlas till mer än 5,56 procents direktavkastning, ett P/E-tal under 14 och till i princip sitt egna kapital tycker jag att jag får en hygglig riskmarginal. Godis är ett defensivt och konjunkturokänsligt innehav då det är dagligvaror som för det mesta säljs. Därför säkrar jag att få påskgodis i portföljen många år framöver. Jag har ju också möjligheten att sälja av innehav längre fram för att vikta upp i annat - ett tänk som jag har börjat pröva på senare tid när jag tar övervikt. Vill samtidigt understryka att det förstås finns fler anledningar än ränteläget och konjunkturen till att Cloetta faller. Dels har företaget tagit lån för långsiktiga investeringar i nya produktionsanläggningar. Dels har råvarupriser såsom socker ökat dramatiskt. Jag tror dock att detta är övergående effekter i det långa loppet som förvisso kan störa företaget i det mer omedelbara perspektivet men inte borde äventyra företagets överlevnad och vinst.

Det blev också en betydande ökning i Minesto motsvarande ungefär ytterligare en procent av mitt befintliga innehav. Det var som senast helt enkelt en stående order som föll in. Företaget är nu äntligen rätt nära sin avgörande sjösättning av det stora D12-kraftverket med en märkeffekt på 1,2 MW. En urläcker video på den färdigproducerade vingen släpptes (länk) tidigare i veckan och vi vet sedan tidigare att fundament och infästningslösning också är färdig (finns en tidigare video på det också). Det verkar som att nästa steg för installationen tas nu i oktober. Om allt är klart då vet jag inte och jag ser hellre att det blir rätt första gången än att det går fort. Jag räknar med att de precis som med DG100 och D4 kommer testa och optimera D12 i några veckor innan de går ut med mer konkreta resultat efter den första sjösättningen. Men nu är det väldigt nära. Och det är skönt att äntligen se att företaget börjar leverera konkreta kraftverk i stor skala. Det må ha varit förseningar men det är en fälla tror jag att blicka bakåt till hur det har sett ut de senaste fem åren. Vad som är väsentligt framöver är att det är det här kraftverket som ska ligga till grund för kommersiella parker och det ska vara mer optimerat och effektivt än testmodellen D4. Och nu är det antagligen bara några veckor bort innan det äntligen är i vattnet. När det har bevisat sig kan bitarna falla på plats relativt fort då det här är vad som ska ligga till grund för de första kommersiella parkerna.

Det har varit mycket att göra i september och jag har i övrigt inte hunnit följa börsen så noga. Det finns lite bevakningstrådar att ta upp under oktober och november. Det finns några företag som jag har börjat följa lite extra, både befintliga och eventuella nya. Återstår att se vad jag plockar in men fokus är först och främst på att minska portföljbelåningen så jag kommer inte köpa något som inte genererar en högre nettoutdelning än räntan. Man får räkna med att det högre ränteläget också gör att det blir en högre kapitalskatt på aktieportföljen de kommande åren varför jag är mån om att den i princip ska vara täckt av utdelningsnivån.

Det här inlägget kommer att uppdateras med ett utdelningsdiagram så snart alla utdelningar är sammanställda men jag har redan 10 000 kronor mer 2023 än under 2022 med ett kvartal kvar på året.

Efter utköp från börsen och inställda utdelningar i ett par innehav verkar det inte som att jag passerar drömgränsen 100 000 kronor i utdelningar redan i år. Min prognos just nu är på 93 000 kronor men den borde bli närmare 95 000 kronor efter valutaeffekter och någon ökning i enskilda aktier. Framförallt har jag dock investerat på längre sikt än så och då jag gillar jobbet just nu och i övrigt har det mesta löst med ett framtida boende i Sverige känner jag ingen stress utan bygger tålmodigt bit för bit upp min portfölj.

Tankar om index

Nu går indexdebatten ännu ett varv och passar på att damma av min bestämda uppfattning i frågan.

Indexfonder med låg avgift är ett utmärkt sätt för passiva sparare att spara långsiktigt med en ganska god diversifiering. Jag använder själv indexfonder med mycket låga förvaltningsavgifter i mitt pensionssparande och ett annat sparande. Om man inte har tiden, intresset eller kunskapen att spara i aktier är det ett bra val och det ger i långa perioder ofta en bättre avkastning. 

Den här bloggen är inte ett forum för finansiell rekommendation eller rådgivning utan skriver detta endast som ett inlägg i debatten i bloggsfären och sociala medier. Det här är en hobbyblogg om sparande och du är själv ansvarig för dina finansiella beslut.

Med det sagt tycker jag att debatten bortser från vad index i grunden är. Olika index har tagits fram av finansbranschen ytterst för att det ska bli lättare att jämföra de produkter man säljer till sparare. 

Det finns flera fällor med index. Det svenska OMX30-indexet är t.ex. tungt på finanssektorn men undervikt på andra sektorer som t.ex. energi och kemiindustri. I tillägg finns det valutarisker vilket utlandssvensken som spar i svenska kronor men får sin lön i andra valutor har praktiska erfarenheter av. Därför är diversifieringen och riskspridningen inte fullt så god som man kan få genom en väl sammansatt aktieportfölj där flera sektorer och valutor finns representerade.

Utifrån det hänseendet tror jag att man på ett inte alltför aktivt sätt kan sätta ihop en portfölj som presterar lika bra eller bättre än ett visst utvalt index om det nu är det man vill. Till exempel kan den som vill överprestera OMX30-indexet på Stockholmsbörsen köpa de mer trygga "gubbaktierna" som för tillfället presterar och välja bort de få mest riskfyllda aktierna såsom SBB. Nackdelen med en sådan strategi är dock att indexfonderna kommer överprestera dig om de sämre aktierna i index löser sina problem. Men i många fall kommer du ha lägre risk än index och under de flesta omständigheter en stabil avkastning.

Som en utlandssvensk som har bott i flera länder på flera kontinenter, besökt rätt många och kan ta del av nyheter på fler språk än svenska och engelska blir index än mer absurt när man tittar utanför de mest kända marknaderna. Kanske vill man köpa indexfonder i en viss geografisk region som för tillfället verkar spännande men i många fall är det inte säkert att de mest intressanta företagen som verkar där är registrerade i regionen. I många fall kan man få bättre exponering mot regionen genom köpa andra bredare indexfonder eller aktier som indirekt tar del av tillväxten i den regionen. De kommer fortfarande efterfråga de marknadsledande produkterna från de bästa företagen oavsett om det är finska hissar, dansk diabetesmedicin, amerikanska vaccin, tyska bilar och så vidare.

Nästa frågor är sedan varför man vill slå index, vilket index och under vilken tidsperiod?

Återigen - index är en produkt som finansbranschen har skapat för att kunna jämföra finansiella produkter och enklare sälja dessa på ett mer begripligt sätt till kunder. Det finns inget egenvärde i att slå till exempel OMX30 för du blir antagligen samtidigt utklassad av både OMXSPI som innehåller småföretag med kraftigare tillväxt och flera utländska index som inte har en lika svag valuta i nuläget.

Av det skälet tycker jag i grunden att index är rätt ointressant.

Jag tror att det viktigaste är att börja med att titta på sina egna förutsättningar. Hur mycket kunskap har jag? Hur kan jag få mer kunskap och hur mycket risk är det sunt att ta givet den kunskap jag har? Hur mycket intresse har jag? Orkar jag läsa alla rapporter och nyheter från ett företag och följa med i hur det utvecklas? Om inte är indexfonder antagligen ett bättre val. Har jag tid och praktiska förutsättningar att följa börsen i den utsträckning som behövs? Om inte är antagligen indexfonder ett bra val, eller som i mitt fall en uttalat långsiktig investeringsfilosofi då jag vet att det finns perioder när jag inte hinner eller har praktiska förutsättningar att regelbundet följa börsen. Däremot har jag oftast förutsättningar att följa upp i stort sett varje helg och det räcker gott nog för den långsiktiga investeraren. Hur mycket risk är jag beredd att ta och vilken sparhorisont har jag? Och inte minst vad vill jag uppnå med mitt sparande?

I mitt fall har jag ända sedan start haft ett blygsamt mål om att uppnå minst fem procents avkastning företrädesvis räknat i återinvesterade aktieutdelningar, eller åtminstone en procents avkastning utöver inflation och kapitalskatt. Det brukar jag klara över tid med utdelningsportföljen. Utifrån mina förutsättningar och min livssituation räcker det för mig och jag uppnår den sortens sparande som jag känner mig bekväm med. Jag har också hunnit spara ihop såpass mycket kapital det senaste decenniet att det är viktigare för mig att ha en balanserad utdelningsportfölj med en relativt defensiv karaktär som sakta men säkert tuffar på år efter år än att försöka mig på stockpicking. Sedan har jag sidoprojekt med aktier med högre risk vid sidan av men det är en separat portfölj från utdelningsprojektet som också grundar sig i mina förutsättningar helt enkelt eftersom åren av utlandsarbete har gjort att jag redan har uppnått de flesta av de sparmål jag satte upp när bloggen startade för ungefär åtta år sedan. Personligen tycker jag att indexfonder är kluddigt då de implicerar ett förestående säljbeslut som inte behövs med aktieutdelningar. Aktieutdelningar ger mig ett löpande kassaflöde som i sin tur innebär att jag aldrig behöver sälja bra företag utan kan återinvestera utdelningarna och låta ränta på ränta-effekten göra sitt över tid (ja jag känner till argumenten för nollsummespel och så vidare men de ger mig som sagt vad jag vill ha - bevarar värde gott nog netto efter skatt och inflation över tid och ger likviditet löpande utan att behöva sälja aktier). Därtill ger de mig fördelen att jag när jag vill ta ut dem har möjligheten att använda utdelningarna som t.ex. en FIRE-inkomst utan att behöva tumma på portföljen i onödan. Samtidigt är min utgångspunkt just nu snarast att jag över tid minskar portföljinsättningarna och får större utrymme i min vardag då utdelningsmaskinen redan är stor nog att växa sig större av egen kraft. I min pension däremot passar indexfonder rätt bra eftersom det ännu är ungefär tre decennier kvar innan jag ens behöver fundera på att ta ut den och då är indexfonder ett rätt ok alternativ. Jag brukar välja en svensk indexfond med låg eller ingen avgift, en global dito, en räntefond och ett par mer tillväxtorienterade - t.ex. en småbolagsfond och en fond som är mer inriktad på framtida tekniker. I PPM viktar jag högst någon gång om året där man t.ex. kan minska ränta i lågkonjunktur och öka ränta när man börjar närma sig toppen av konjunkturcykeln.

Avslutningsvis därför återigen som jag inledde med att skriva: för många sparare är indexfonder ett sunt alternativ med lägre risk än enskilda aktier och den här hobbybloggen ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Med det sagt vill jag bara belysa att det finns fällor även med indexfonder. Jag använder samtidigt index som ett komplement och inlägget ska inte ses som kritik mot indexfonder - det är en sund sparform - utan mer läsas som kritik av relevansen av index som måttstock.

Utdelningar och aktieköp i augusti

Augusti brukar vara en lugn utdelningsmånad, så också i år med 1 940 kronor. Nio aktier bidrog, endast kvartals- eller månadsutdelare.

 

Portföljens belåningsgrad har minskat marginellt till 4,9 procent. Jag har dock inte gjort vare sig aktieköp eller insättningar under augusti och kan egentligen amortera ned den. Därför finns det egentligen inte så mycket att skriva om när det gäller aktieportföljen. Anledningen är den vanliga så här års. Jag har helt enkelt prioriterat annat. Bitarna börjar äntligen falla på plats.

En sak jag dock har reflekterat över är alla dessa uppköp och utköp från börsen som genom åren har ställt till det. Hemfosa var en riktigt fin aktie som inte gick att ersätta rakt av. Nobina likaså. Det finns fler exempel men tyvärr verkar TransAlta RES sälla sig till den listan. Det är en riktigt fin månadsutdelare som blir svår att ersätta, inte minst eftersom Avanza samtidigt har upphört med möjlighet att köpa i flera andra intressanta kanadensiska kvartals- eller månadsutdelare. Även om TransAlta, som planerar att köpa upp sin tidigare förnybara avknoppning, äger ungefär 60 procent av aktierna så har brittiska Ecofin annonserat att de inte kommer acceptera erbjudandet. Deras post är mindre än en procent av aktierna och inte ensam stor nog att blockera men man kan alltid hoppas att de får gehör hos andra ägare. De argumenterar för att erbjudandet är för lågt och snarare borde vara 16-18 CAD/aktie. Ett annat erbjudande i augusti rörde J&J. Där valde jag att behålla J&J då jag tycker att kärnverksamheten är solid och då jag inte ville chansa på att växla på spekulation. Jag kan för lite om avknoppningen och tyckte det bästa var att behålla J&J-aktierna.

Månadens mest spektakulära uttalande gjorde Christer Gardell i en intervju i Affärsvärlden där han jämför börsen i allmänhet och indexfonder i synnerhet med ett kasino - det blir inte investerare på börsen längre, utan spelare. Rena Solvalla. Igenkänning. Personligen tycker jag att det korta perspektivet är mindre intressant och att det främst är aktiemäklarna som tjänar pengar på en snabbare omsättning av aktier. Företag tar tid att bygga men de som bygger upp verkliga värden får i längden rätt.

Nu när jag har uppnått de flesta av mina ekonomiska mål går jag i tankar kring om jag ska börja förenkla portföljen för att minska risken för uppköp, utköp och liknande i framtiden. XACT högutdelare utgör nu ungefär två procent av portföljen och jag överväger att fokusera den lite mer på sikt men har samtidigt inte riktigt tid att fundera igenom det i nuläget ordentligt så det får bli som det blir kommande månader.

Totalt är jag redan uppe i 72 947 kronor i utdelningar efter två tredjedelar av 2023.

Utdelningar och aktieköp i juli

Juli hör jämte februari och augusti traditionellt till årets svagaste utdelningsmånader. Så också i år då utdelningen landade på 1 665 kronor vilket bara är min tredje bästa julinotering sedan start. Bara åtta aktier bidrog med utdelning, alla kvartals- eller månadsutdelare. Av för mig oklar anledning har Brookfield RES bokförts även i juli, avvaktar med att redovisa den nya utdelningen då det antagligen är en korrigering av ett misstag hos Avanza.

Portföljbelåningen har ökat till 5,0 procent. Anledningen till det är dels att jag har ökat aktieinköp vid rimliga lägen i några aktier, mer om det nedan, men också att jag inte har satt in hela månadsinsättningen ännu. Justerat för det ligger portföljbelåningen ungefär på samma nivåer som föregående månad och jag kommer att justera den igen till hösten. Traditionsenligt spar jag alltid lite mer likvider då jag brukar titta på fastigheter när jag är hemma på semester i Sverige. Skulle jag ta ett bolån är den räntan högre än räntan på min hävstång i portföljen. Apropå bostäder vill jag göra en shout out till Günter Mårder för hans folkbildande artiklar i år om hur man lägger skambud och köper bostäder till rimliga priser. Naturligtvis har mäklarorganisationer gått ut och försökt skrämma köpare från sådan praxis i syfte att hålla säljaren nöjd och få en bra provision för egen vinning. I förlängningen lär det inte hjälpa för marknadens "osynliga hand" kommer justera det högre än vanliga utbudet till den lägre än vanliga efterfrågan. Kort sagt säljare kommer behöva gå ned i pris, inte sällan med 20-30 procent av vad deras granne fick, för att få sålt fastigheten inom en överskådlig framtid. Förklaringen är helt enkelt att folk i allmänhet inte kommer ha möjlighet att få lika stora lånelöften tidigare till följd av de högre räntorna. Även om det fortfarande finns de som kan betala som förr är utbudet som sagt för högt. Lyssna på Günthers råd, de är kloka. Har för övrigt sett att det är någon sorts diskussion om bostadsrätt kontra hyresrätt på finanstwitter. Något som exemplen där missar är att det är krångligt att äga en bostad om man inte bor kontinuerligt i samma stad eller land. Förvisso kan man hyra ut om man ska utomlands ett par-tre år men om man mer regelbundet bor utomlands kan det bli rätt krångligt. Personligen föredrar jag därför att hyra bostad då det ger mer flexibilitet under utlandsvistelsen och istället för amortering kan jag lägga de pengarna in i aktieportföljen.

Så till aktieköpen. Cloetta föll efter att de gick ut med att de drog tillbaka Mums Mums. Den produkten var uppenbarligen inte lönsam och jag har personligen aldrig tyckt den har hört till de bättre i deras sortiment. Jag tackade och tog emot och har mer än dubblerat mitt innehav till en nivå där jag känner mig fullinvesterad. Inväntar några tusenlappar till i utdelning lagom till påsk. Att köpa till P/E omkring 14-15, över 5,25 procents direktavkastning och nära 95% av eget kapital är en fin värdering för ett defensivt dagligvaruföretag. Nu ska en brasklapp göras för att Cloetta har en högre skuldsättning än normalt efter investering i en ny fabrik för något år sedan men det är inom ramen för kärnverksamheten och något som bör kunna hanteras på några års sikt. Därutöver har en storägare gjort en större ökning av sitt innehav vilket brukar vara ett långsiktigt bra tecken. Omsättningen är god nog och stigande även om jag vill understryka att Cloetta är ett moget företag med sin största tillväxt bakom sig och ingen aktie som lär växa snabbare än index. Jag ser det ändå som en bra hörnsten i portföljen då det är relativt konjunkturokänsligt då människor köper godis även i lågkonjunkturer (även om det förstås är något man kan komma spara in på). Därför blev mums-mums-effekten mums-mums för min utdelningsportfölj.

XACT Högutdelande är en börshandlad utdelningsfond som jag håller ett öga på genom stående orders. Nu gick en sådan in i juli och jag har således ungefär 2 procent av portföljen i utdelningsfonden. Jag ser det som att den ger ytterligare diversifiering och i någon mån parerar mina egna misstag. Jag fick nya andelar till över 5 procents direktavkastning (netto avräknat den årliga avgiften på cirka 0,3 procent som jag är noga med att betona att man bör räkna med). Det här är en bra parkeringsplats för pengar tycker jag då kursen inte har så stor volatilitet. Det innebär att man inte kan förvänta sig någon kurstillväxt då den tenderar att ske i ökade utdelning istället varje år men det innebär samtidigt att utdelningsnivån också i regel innebär ett golv för hur lågt kursen kan sjunka. Jag lägger som sagt stående order på nivåer där jag tycker att jag får en god nog utdelning och då och då trillar de in. Nu kan jag ha en lite lägre order då det inte är någon brådska att öka än på ett tag. Tids nog erbjuder Mr. Market ett bra pris till mig igen.

Elanders är ett annat företag där jag har jobbat med stående order under väldigt lång tid. Nu fick jag förvisso bara 4 procents direktavkastning vid den här ökningen men då det är länge sedan jag har ökat i aktien och företaget i grunden är välskött med viss tillväxt har jag en längre tid planerat att ta en något större position för diversifiering. Jag tittar samtidigt på att öka på än lägre nivåer. På kort sikt påverkas företaget av konjunkturen men det handlas en bit under sitt eget kapital och har ett urstarkt kassaflöde varför jag ser det som en möjlighet att öka en långsiktig position steg för steg.

Profoto är det sista företaget jag har ökat i under juli. Också här rör det sig om över 5 procents direktavkastning och ett P/E i spannet 14-15 vilket är fullt försvarbart för ett företag med förmodade tillväxtmöjligheter. Det är en något mer osäker investering men sedan jag först tog in dem har jag hunnit få återbekräftat min investering i ytterligare ett par kvartalsrapporter. Jag nöjer mig i nuläget med en portföljandel på ungefär en halv procent av portföljen.

Jag får en del frågor om vad jag tror om aktiekursens utveckling i olika aktier. Jag investerar utifrån ett långsiktigt värdeperspektiv där jag utgår från de långsiktiga värden som finns i ett företag och ökar så länge verksamheten bedrivs bra och dessa värden ökar. Jag lägger ingen energi vid hur aktiekursen rör sig på dag, timme eller månadsbasis utan arbetar mer från liggande köporder som då och då faller in precis som exemplen ovan visar. Istället lägger jag min tid på att läsa rapporter, följa information om företagen och lyssna på rapportpresentationer med frågestund i poddformat. Det senare rekommenderas varmt!

Månaden summeras med över 71 000 kronor i erhållna utdelningar hittills i år netto efter avdragen utländsk källskatt. Just nu är det tveksamt om jag når 100 000 kronor i utdelningar redan i år på grund av ett par innehållna utdelningar men jag bygger portföljen tålmodigt steg för steg. Intrums innehållna utdelning i vår var förväntad och kalkylerad i min kalkyl och den blir naturligtvis en plump i kommande års utdelning men över tid ökar utdelningsportföljens utdelningar och det är det långsiktiga målet.

Utdelningar och aktieköp i juni

Juni brukar vara en lugn utdelningsmånad. Så också i år. Nio aktier delade totalt ut 2 216 kronor.

För den nyfikne uppdaterar jag traditionsenligt min portföljöversyn varje år efter midsommar. Ett separat blogginlägg om det skrevs förra veckan.

Under juni har jag som jag skrev i portföljuppdateringen äntligen uppnått mitt mål om att sänka min portföljbelåning till den lägsta räntenivån. Nu innebär det inte längre nollränta men jag planerar att som utgångsläge hålla mig på den lägsta nivån för att tillfälligt överskrida denna när det dyker upp bra köptillfällen. Vid månadsskiftet är belåningen 3,7 procent vilket är den lägsta nivån sedan före pandemin. Några köporders gick in tidigare i månaden och några aktier har återhämtat sig med ökat portföljvärde som följd men dessförinnan var skuldsättningen under 3,5 procent. Under det andra halvåret tittar jag nu på att börja öka mer aktivt i olika aktier igen då en lägre belåning inte är ett självändamål. Utdelningarna kommer över tid ändå att sänka belåningen ytterligare. Samtidigt ställer jag det mot att jag sedan ett år tillbaka har börjat titta mer aktivt på att lösa ett boende i Sverige inför att jag någon gång i framtiden flyttar tillbaka. Om det blir bostadsrätt eller istället hyresrätt/andrahand med eget fritidshus har jag inte bestämt ännu. Det senare alternativet lockar då jag hellre har en fast punkt under semestern och en framtida pension så småningom än där jag befinner mig i jobbet om jag skulle flytta hem.

Jag har åter börjat arbeta mer aktivt med stående köporders som ligger på en nivå som jag finner rimlig där flera tenderar att gå igenom när Mr. Market har en dålig dag eller vecka. Jag följer upp dessa varje helg för att säkerställa att jag inte sätter orders alltför snålt men i regel är det ett bra sätt att fasa in mig bit för bit i aktier. Under juni har jag ökat i Cloetta som handlas till en bra direktavkastning över fem procent och förvisso har lite högre skuldsättning än vanligt då de gjorde en större investering innan räntorna sköt i höjden men som i grunden är en defensiv aktie då godis inte är speciellt konjunkturkänsligt. I Castellum köpte jag ytterligare något hundratal aktier för att runda av uppåt till närmaste jämna tusental aktier efter nyemissionen. Jag lyckades få den för under hundra kronor styck vilket är mindre än 2/3 av eget kapital, en rätt bra värdering på ett på det stora hela bra företag som just nu pressas av räntor men också är välkapitaliserat genom Roger Akelius inträde och nyemissionen som var förmånlig för oss aktieägare varför jag tecknade så många aktier jag lyckades få. Tids nog får vi nog utdelning igen, kanske 2025. En order föll också in för att öka i Inwido när aktien handlades under eget kapital. Företaget pressas naturligtvis av konjunkturen men har gått in i det högre ränteläget med en fin orderbok och är i grunden ett välskött företag med fin tillväxtpotential på längre sikt. Mitt innehav börjar bli väl stort men jag vill inte försumma lägen att öka på bra nivåer. Det har även blivit ytterligare en ökning i TransAlta RES. Företaget hade problem med återinvesteringar i en vindkraftspark i Kanada förra året men många av de kostnaderna är nu tagna och verksamheten är sund där ledningen har en klok och konservativ syn på risk och nyinvesteringar samtidigt som intäkter tickar in löpande från de energiinvesteringar man äger sedan gammalt. Det finns möjlighet till aktieåterköp i korten om man inte skulle få utrymme att investera och kanske vore det ett bra läge för ledningen nu när aktien är relativt lågt värderad. Jag gillar den här typen av tråkaktier som äger tillgångar som de förvaltar på ett långsiktigt klokt sätt. Till sist blev det också en mindre ökning i Cibus. Ränterisken är hög precis som i de flesta fastighetsaktier och skuldsättningen är hög. Samtidigt är tillgångarna utpräglat defensiva, främst livsmedelsaffärer i Sverige och Finland. Jag tar därför en kalkylerad risk att återinvestera utdelning löpande men med en rätt låg portföljandel.

Jag får då och då frågor om Minesto. De här månadssammanfattningarna är mest en slags månadsvis dagbok jag för över portföljutveckling, hur utdelningsportföljen utvecklas och hur jag agerar i olika aktier. Syftet är att kunna lära mig av mitt sparande över tid. Jag skriver därför inte om allt som händer i Minesto för mitt perspektiv i Minesto är långsiktigt precis som i utdelningsaktierna. Jag tror att det är osunt att följa en aktie på dag- eller veckobasis och det är bara tre veckor sedan vi senast fick en uppdatering med goda besked. Mitt sparande utgår allt som oftast från de översyner jag gör varje helg. Det finns saker jag vill se ska hända i företagets utveckling under det andra halvåret men jag sitter lugn i båten och känner mig tillräckligt trygg i vad vi vet hittills. Hur som helst valde jag att göra en lite större ökning igen på de besked som kom tidigare i månaden (vilket också syns i portföljuppdateringen). Jämfört med mitt initiala scenario för Minesto finns förvisso negativt i att det har blivit utspädning och tagit något längre tid än jag hade hoppats på. Samtidigt har företaget bara på Färöarna en potential i realiserbara projekt som är mer än dubbelt så stor som jag beräknade i det skedet. Och den globala potentialen är större än jag hade vågat drömma om i mina mest optimistiska case. Jag tycker därför fortsatt att det är en bra risk-reward i aktien men understryker som alltid att det är en aktie med hög risk då intäkterna ännu är symboliska och de inte går med vinst än.

Till det där med sparande, Avanza har inte precis rosat marknaden för oss kunder på senare tid. Tycker inte längre att de lever upp till epitetet spararnas bank och att det finns mycket att önska som kund. Samtidigt är jag inget fan av Nordnet och tycker inte att det finns bättre alternativ. En sak som jag dock gillar med Avanza är att man kan lyssna på presentationer från kvartalsrapporter i podd-format genom deras hemsida. Det är en bra tjänst som jag har börjat använda allt mer. Under juni lyssnade jag t.ex. igenom Cloetta, Scandic Hotels och TransAlta RES senaste rapportpresentationer. Ledningarna är förstås måna om att ge en positiv bild men jag tycker att jag fick bra svar på mina frågor och det ringer ofta in professionella analytiker som ger en hel del skarpa frågor. Det gör det lättare att förstå företagen.

Till sist har mina totala utdelningar för 2023 redan passerat 69 342 kronor i juni efter avdragen källskatt. Det innebär att jag redan under det första halvåret har passerat hela 2022 års totala utdelningar. Nu utdelas förvisso majoriteten av utdelningen alltid under vårmånaderna men det är ändå ett roligt kvitto på att utdelningsportföljen börjar röra sig i rätt riktning. Prognosen för helåret är i skrivande stund ungefär 92 000 kronor vilket är något lägre än de 100 000 kronor jag har som förhoppning. Då har jag räknat med sänkta eller uteblivna utdelningar men däremot inte alls räknat med positiva valutaeffekter vilka i år borde inbringa minst en tusenlapp mer än jag har kalkylerat med.

Sju år med portföljen

Det ska inledningsvis understrykas att det här är en hobbyblogg för att få en översikt över mitt sparande. Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation och du bör inte ta rygg på mig. Det är bara en utlandssvensks möjlighet att få utbyte för de ideella diskussioner man annars har genom Aktiespararna, aktiepubar och liknande hobbyverksamheter på ett mer strukturerat sätt än vad som är möjligt i andra sociala medier. Min strategi bygger på min rätt speciella livssituation och långsiktighet. Den syftar inte till att maximera portföljavkastning utan mer att bygga en långsiktig utdelningsportfölj.

Mitt sparande startade runt midsommar 2016 då jag åter började spara i aktier. Därför uppdaterar jag traditionsenligt portföljen under midsommarhelgen. Det är ett sätt att följa upp sparandet långsiktigt.

Jag konstaterar att jag redan har uppnått min målnivå och teoretiskt skulle kunna leva på utdelningar och göra en FIRE om jag vill. Men då beaktar jag inte utspädning i realvärde på grund av inflation, att jag har ungefär en tredjedel av portföljen i aktier som inte ger utdelning och att jag rimligen även kommer köpa en fastighet med kontantinsats i anslutning till att jag återvänder till Sverige igen. Samtidigt är valutaeffekten för närvarande extremt gynnsam då jag får min lön i utländska valutor men mestadels sparar i svenska kronor. Jag ökar lite i de kanadensiska aktier som Avanza fortfarande tillåter handel i då och då och har också ökat i Multiconsult men håller i övrigt igen med att öka i utländska aktier.

Mitt ursprungliga mål var dock satt på tio år och jag kan därför konstatera att det just nu ser förhållandevis bra ut då det kommer nya insättningar och utdelningstillväxt de återstående tre åren. Även om OMX-index handlas högt innehåller min portfölj flera sektorer såsom fastigheter och miljöteknik som är särskilt missgynnade i det höga ränteläget. De företag som hänger kvar till ett mer normaliserat ränteläge om ett par år kommer säkert återhämta sig och jag ska ju inte sälja av några aktier för uttag innan dess ändå.

Minesto är mitt största innehav, jag väljer att visa storleken även om det påverkar läsbarheten. De aktier som inte syns i diagrammet är i fallande ordning: Vitreous Glass, Gjensidige, Siemens, BASF, ATEA, Nordic Waterproofing, Soltech Energy, Evolution Gaming, P&G, Coca Cola, Elanders, SWECO, Beijer Alma, Omega Healthcare, Profoto, Apple, AstraZeneca, 3M, Xylem, SBB, Nyfosa, Holmen, Tokmanni, Northwest Healthcare, Brookfield RES, Industrivärden, EON, Midsummer, Bonäsudden, Tomra, Pepsi.

Jag får löpande mycket frågor om Minesto som jag just nu mest skriver om i månadssammanfattningar när jag ökar i aktien eller om det har hänt något särskilt. Mitt innehav är mycket långsiktigt men vill på detta sätt ändå visa att jag fortfarande i högsta grad äger aktier och tror på företaget.

En fråga som jag ofta får är hur Minesto passar in i min utdelningsportfölj. Nej, jag räknar inte med utdelning före 2030 då de måste återinvestera framtida intäkter i tillväxt. Det enkla svaret är att mina nuvarande levnadsbetingelser helt enkelt möjliggör att köpa mer aktier än vad jag hade räknat med när jag påbörjade min sparresa för sju år sedan. Jag anser mig därför ha utrymme att ta en rejäl position i Minesto utan att för den sakens skull tumma särskilt mycket på min tioåriga plan för utdelningsportföljen.

Jag konstaterar att det finns en osäkerhet kring flera aktier i portföljen som också kommer att påverka utfallet. SBB och Neobo är en följetång som jag inte ger mig på att kommentera men noterar att jag inte har köpt på vägen upp utan gick in på betydligt blygsammare nivåer och har hållit disciplin i att aldrig ha mer än 1 procent av portföljen i aktien. Portföljen är diversifierad på ett sådant sätt att den klarar en missbedömning i SBB. När det gäller Cibus har jag resonerat på samma sätt. Sedan finns en rad andra i grunden bra företag som är lite mer svårbedömda än vanligt. Intrum är en chansning där jag räknar med sänkt eller innehållen utdelning på ett par års sikt men aktien handlas på Benjamin Graham-nivåer under 50 procent av eget kapital vilket är extremt sällsynt idag jämfört med på hans tid. Just att förkovra mig i Benjamin Graham och Peter Lynch har varit ett projekt det senaste året och jag försöker i högre grad använda mig av deras investeringsfilosofi. Hur som helst är företagets skuldsättning och räntekalkyler inte särskilt upplyftande, helt klart en tydlig risk. Samtidigt finns ett utrymme i att investeringar lär bli mindre än gångna kvartal och möjligheten att hålla inne utdelning. Läget är allvarligt men risk-reward också lockande. Importberoende Clas Ohlson dras med stora utmaningar pressad av den svaga kronan. Därför har utdelningen minskat, vilket dock kompenserades av en extrautdelning senast. I grunden är det dock ett välskött företag som har öppnat fler butiker och även om det inte är något tillväxtföretag tror jag ändå att det lugnar sig på lite sikt. Castellum har innehållit utdelningen och aktiekursen har fallit rejält. Samtidigt har risken i företaget minskat väsentligt genom Roger Akelius inträde i företaget och nyemissionen var rena julklappen till oss långsiktiga aktieägare. Jag har passat på att öka så mycket jag kunde i emissionen och även lite ytterligare senare då aktien handlas till 65 procent av eget kapital. Scandic Hotel har jag haft som ett case ända sedan pandemin och företaget börjar nu återhämta sig bit för bit. Alltjämt ingen utdelning och räknar inte med det kommande år heller då företaget fortfarande har ett relativt litet eget kapital som används bättre till uppköp än att dela ut samtidigt som de också har känslighet kring sina lån.

En fördel med att göra en sådan här portföljöversyn är att jag kan se tydligare var jag har mer utrymme än jag tror att öka eller var jag kanske inte har så mycket utrymme att öka. Minesto har jag ökat i nyligen och jag vill på dessa nivåer inte ha mer än en tredjedel av portföljen i aktien. Det finns lite utrymme att öka. Intrum bör jag inte ta så väldigt mycket mer risk i just nu. Inwido ökade jag i alldeles nyligen. Där vill jag öka ytterligare men inte högsta prioritet. Cloetta, Scandic och Wallenstam är däremot tre aktier där jag ser mer utrymme för att öka portföljandelen. Jag vill också öka i XACT Högutdelande men är nöjd med att ha 1,4 procent av portföljen i utdelningsfonden för ytterligare diversifiering. Jag ser XACT Högutdelande som ett bra ställe att parkera pengar varje gång den handlas på rimliga nivåer. Förväntar mig ingen vidare kursutveckling, den sker i utdelningshöjningar istället, men ej heller någon vidare kursnedgång.

Mina miljöteknikaktier har som bekant också en hög risk men jag tycker att det har skett positiv utveckling i företagen i samtliga jag äger där de har bättre förutsättningar för intäkter än tidigare.

Kan till sist konstatera att jag har uppnått mitt projekt sedan något år tillbaka och minskat ränterisken i portföljen. Med en total belåning för bägge mina konton på 3,5 procent och den lägsta räntegraden finns det en god riskmarginal och gott om utrymme att utnyttja eventuella lägen att ta in fler aktier till bra värdering. Det finns fortfarande en god möjlighet att nå mitt portföljmål vid årsskiftet men det beror på hur börsen och ränteläget utveckas. Nu när portföljbelåningen är på en sund nivå tittar jag på att öka mer aktivt igen under mitt åttonde sparår. De investeringar jag gör nu kanske inte betalar av sig i utdelningar redan nästa år på grund av ränteläget men jag ser det mer långsiktigt än så och sätter som mål för mitt åttonde sparår att öka mer i företag som i grunden har en sund och gedigen verksamhet men som handlas till goda värderingar i rådande ränteläge. Jag hoppas att det kommer visa sig klokt på några års sikt.

Utdelningar och aktieköp i maj

Maj bjöd på en rekordutdelning som ensam nästan är lika stor som helårsutdelningen för 2018 och 2020. Utdelningsportföljen tuffar på i det tysta och växer planenligt år för år. Jag är redan på en nivå där jag teoretiskt kan leva på utdelningarna men just nu lockar det inte då jag trivs med mitt jobb. Däremot är det härligt att veta att jag har möjligheten. Totalt blev utdelningen 32 314 kronor under maj månad. Nästan dubbelt så mycket som förra året och i grafen nedan syns det tydliga skuttet uppåt! Nu är maj alltid portföljens största utdelningsmånad men det är helt klart inspirerande att få ett kvitto på att det går.

Hela 23 aktier delade ut under maj månad. Några av de aktier jag har köpt när de var historiskt nedpressade börjar ge tillbaka. Tänker framförallt på de nära 10 000 kronor jag får från Kopparbergs som jag kunde köpa till över 6 procents direktavkastning under pandemikraschens botten. Inwido och Intrum har jag passat på att köpa till nedpressade kurser och fått fin utdelning från i år. Där återstår det att se hur de utvecklas kommande år då de har en lite tuffare tid framför sig. Ett annat fint exempel i vår är Multiconsult som analytiker till sist verkar ha fått upp ögonen för och riktkurserna är nu mer än tre gånger vad jag betalade när jag ökade med en stor position för fem år sedan i aktien. Tio procents yield on cost.

 

 

 

 

 

Något jag är stolt över är att jag under maj har sänkt portföljbelåningen till den lägsta räntenivån. Som lägst var jag nere på 4,3 procents belåning men belåning och räntenivå studsade tillfälligt tillbaks till 5,0 procent efter nyemissionen i Castellum. Att få möjlighet att köpa Castellumaktier till en tredjedel av eget kapital (före emission och utspädning) är riktigt förmånligt. Det var självklart att teckna fullt. Eftersom det är mitt största fastighetsinnehav kostade det dock en liten slant men redan i juni kommer jag vara tillbaka på dessa låga ränte- och belåningsnivåer igen om inget exceptionellt bra köptillfälle dyker upp. Från och med juni när jag planenligt har lägsta räntenivå och låg belåning kommer jag öka andelen köp igen.

Å ena sidan är det säkert ett långsiktigt bra läge att investera mer. Men å andra sidan är det ändå inte så många aktier som kan köpas till rabatt nu. I fastighetssektorn handlas alla aktier just nu långt under eget kapital, delvis på grund av marknadens förväntningar om nedjusterade fastighetsvärden. Jag har det senaste året bland annat förkovrat mig i Benjamin Graham (the intelligent investor är en tidlös bok om investeringar som alla långsiktiga aktiesparare borde läsa!) och enskilda aktier har kunnat handlas vid eller nära hans tumregel om 50 procent av eget kapital, vilket få företag uppnår på en modern aktiemarknad.

Jag har därför en bra kassa där det finns möjlighet att gå in och ta en stor position direkt i enskilda aktier om läge skulle uppstå framöver. Jag tänker, liksom Graham, inte så mycket på hur börskurser utvecklas i det korta perspektivet. Det är en fälla som det är lätt att fastna i där känslorna kring aktiekursens utveckling riskerar att ta över. Det väsentliga att fråga sig är om företagen rider ut stormen eller inte. Gör de det finns det fina lägen men det finns också lägen där risken för att de inte gör det är så stor att det inte är värt att öka. Hur som helst har jag gjort en bruttolista med åtminstone ett dussin företag som jag följer lite extra där jag är beredd att öka om lägen skulle uppstå. Tyvärr har Avanza för stunden upphört med möjlighet att köpa i flera fina kanadensiska utdelare. Trist att det inte kan finnas förutsägbarhet som kund. Hur börsen utvecklas kommande månader vet jag inte och funderar inte heller så mycket kring. Börsen brukar å ena sidan vara några månader före vad som händer i realekonomin. Samtidigt kan det bli ytterligare en räntehöjning och det sker en eftersläpning i realekonomin i hur räntehöjningarna påverkar där det inte är säkert att vi har sett hela effekten ännu. Bostadsmarknaden är iskall just nu och på ett par av de ställen där jag tittar på att köpa boende har det inte sålts en enda boende av det slag jag letar efter på senare tid trots ett rekordhögt utbud. Marknaden har helt enkelt inte justerat sig efter det högsta ränteläget på femton år och det kommer den förr eller senare tvingas att göra. Vissa säljare övervintrar nog det hela men de som kommer behöva sälja kommer också behöva gå ned i pris ordentligt för att få sålt bostaden. Jag är tacksam att jag inte har bolån just nu utan istället kan spara inför framtiden men tänker även där att det kan vara ett läge att passa på kommande år. Det är också ett skäl till amorteringen i portföljen - att jag vill ha lite mer utrymme att agera både på börsen och fastighetsmarknaden när helst ett bra läge uppstår.

Några köp har det ändå blivit. Dels nämnda stora emission i Castellum och dels en väsentligt mindre emission i Midsummer.  Jag ökade också i Intrum. Företaget har hög risk men över 18 procents direktavkastning är en nivå där marknaden prisar in konkurs vilket jag hoppas är överdrivet. Att det kan bli sänkta eller uteblivna utdelningar vid svårigheter räknar jag med men ser det som sagt som med råge inprisat. De kan hålla inne utdelningen i ett par-tre år och det är fortfarande försvarbart om de därefter återgår till normal lönsamhet. Det har även blivit en ökning i XACT högutdelande. Jag ser det som ett bra ställe att parkera pengar då utdelningen är rätt pålitlig. Däremot räknar jag inte med någon väsentlig kursutveckling i den börshandlade fonden då de höjda utdelningarna brukar jämna ut kursen över tid. Till sist passade jag också på att öka i TransAlta Renewables. Som utlandssvensk får man lite distans till den stundtals extremt polariserade diskussionen om vindkraft i Sverige. Istället för att fästa någon vikt vid den la jag en timme på att lyssna på presentation och frågestund från den senaste kvartalsrapporten. Jag tycker att man fick kloka svar kring en ambitiös investeringsplan framöver men där man samtidigt inte tar risk bara för att. Det är sunt och klokt. Det pratades även om aktieåterköp vilket sänder en sund signal. Det finns helt enkelt möjligheter att fortsätta skapa aktieägarvärden för TransAlta Renewables framöver.

Utdelningarna har redan nästan passerat 2022 års totala utdelningar vilka kommer att passeras under juni månad. Hittills i år har jag fått in 67 000 kronor i utdelningar. Med tanke på att jag inte räknar med återbäring för utländsk källskatt innan den är inne på kontot är jag nog redan på samma nivå som hela 2022 då jag fick 4 485 kronor i källskatteåterbäring förra året. Efter ett par innehållna utdelningar är jag inte längre säker på att jag kommer att klara 100 000 kronor i utdelningar redan i år men jag kommer att vara nära nog. Det är inget självändamål utan jag fortsätter att köpa de aktier som jag på lång sikt tror är vettigast att bygga portföljen kring oavsett om de delar ut under våren eller hösten eller bådadera.

Utdelningar och aktieköp i april

Utdelningen i april blev 11 863 kronor. Hela tjugo aktier bidrog i år varav Multiconsults höjning ensam bidrog med ungefär en tredjedel efter betald utländsk källskatt trots en ovanligt svag norsk krona.

Det är faktiskt inte min bästa april månad någonsin men som vanligt beror det på under vilka kalendermånader utdelningarna faller in och avsaknaden av utdelning från Castellum påverkar också.

Jag har nu fått återbetalt utländsk källskatt för samtliga år vilket syns i de bägge diagrammen nedan.

Belåningsgraden är 7 procent vilket jag finner godtagbart givet att flera aktier är relativt lågt värderade just nu. Jag har en bra räntenivå på belåningen med lägsta möjliga ränta på det ena kontot och kan sänka det andra kontot till lägsta möjliga ränta i maj också om jag skulle prioritera det. Tryggt i dessa tider.

Fick en fråga om Serneke. Ja, absolut jag har ägt Serneke och finner det inte speciellt underligt att företaget köps upp. Det finns stora värden att realisera i företaget som konsekvent värderats lägre än branschen i stort. Det beror delvis på relativt låga marginaler och högre risk i större projekt men de som köper upp har antagligen någon tanke om att få synergier med sina övriga investeringar. För egen del sålde jag Serneke för ett par-tre år sedan och har investerat i annat istället. Det har jag inte ångrat.

Mitt enda köp under april är faktiskt en mindre ökning i Minesto. Jag får en del frågor om risk för konkurs, kärnkraft osv så det är väl antagligen någon eller några som håller på och spinner. Sådant är trist men mina investeringar är långsiktiga och jag lägger inte så mycket energi på det och aktiekursen intresserar mig egentligen inte heller eftersom potentiell värdering vid kommersialisering inte är sämre idag än när jag först tog in aktien i portföljen. Personligen är jag mer oroad över risken för uppköp eller riktad emission (jämför Eolus Vind nyligen) på låga nivåer. Som jag ser det har företaget nu tagit in nog med kapital för att kunna bygga det första steget i sin första kommersiella park i Hestfjord. Dels finansieras en del av Minestos verksamhet av redan beviljade stöd, bl.a. D12-kraftverken med fundament som redan är upphandlade. Dels är kostnadskostymen sådan att den går att åtgärda om man skulle behöva bromsa. De enda verkligt löpande kostnaderna är egentligen personal och hyra vilka bägge är möjliga att påverka. Övriga kostnader går också att påverka om det skulle behövas (t.ex. att man fokuserar på bara Färöarna och tar mindre resor och projekt på andra sajter). Samtidigt finns det ett stort värde i kraftverken som man lätt glömmer bort. Varje D12-kraftverk förväntas producera elektricitet till ett värde av flera miljoner kronor årligen. Därför skapar företaget en tillgång i balansräkningen när man väl kommer igång. Jag tycker att det är en bra signal att man får in en styrelserepresentant från en av storägarna, det borgar för stabilitet och lite nya perspektiv. Just nu är det väldigt mycket börspsykologi på börsen i stort och jag tror det är viktigt att hålla huvudet kallt. Det kan verka paradoxalt med tanke på kursutvecklingen men risken i Minesto är faktiskt mindre nu än vad den var runt nyår. Man har ryckt plåstret och tagit in kapital.

I övrigt har jag börjat titta på att passa på att öka i olika aktier. Det är en hel del emissioner, bl.a. har jag tecknat fullt i Midsummer och lite trist med Castellum men samtidigt bra att företaget säkras upp. Därför vill jag ha en större "krigskassa" än vanligt och fokuserar på amortering. Samtidigt finns andra alternativa investeringar utanför börsen i rådande läge som lockar också varför jag försöker hitta en balans.

I tider som dessa tror jag att det är klokt att lägga sin energi på det riktiga livet och lägga börsen åt sidan. Annars dras man lätt med i börspsykologin. Jag har därför lagt mer tid på annat under den fina aprilmånaden och ska börja arbeta mig ifatt börsutvecklingen igen nu framåt sommaren.

Nu är sköna maj välkommen där prognosen är ytterligare ungefär 32 000 kronor i utdelningar!

Utdelningar och aktieköp i mars

Nu är utdelningssäsongen äntligen igång igen! Mars till maj brukar traditionellt vara årets bästa utdelningsmånader då ungefär hälften av årets utdelningar betalas ut. Under mars fick jag i år 13 213 kronor vilket är min högsta marsutdelning hittills. Fjorton aktier delade ut varav Handelsbanken med sin extrautdelning i år ensam stod för 60 procent av marsutdelningarna. Axfood, J&J och KONE bidrog också och nu har jag även en beskedlig tårtbit i XACT Högutdelare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månaden har annars helt och hållet handlat om nyemissionen i Minesto. Jag har tecknat fullt och även utökat innehavet genom både extratilldelning i nyemissionen samt arbitragehandel. Det senare innebär att jag över emissionsperioden i praktiken fått några tusen aktier finansierade genom rena arbitrageeffekter. 

Det är synd att teckningsgraden inte blev högre och tajmingen för emissionen är så här i efterhand olycklig. Den enskilt största anledningen till att teckningsgraden inte blev högre var att en av storägarna BGA inte tog sin del. Därutöver är teckningsgraden med beaktande av de svåra tiderna ganska bra. Andra liknande företag, inklusive flera som har betydande intäkter, har haft sämre eller likvärdig teckningsgrad i mars. Inte minst har insynspersoner i Minesto fullt ut tecknat de teckningsrätter de tilldelades.

Som jag har skrivit tidigare är kapitalrisken nu paradoxalt nog lägre i det medellånga perspektivet eftersom företaget nu har kapital att bedriva sin verksamhet under en överskådlig framtid. Och i det korta perspektivet kommande sex månader bör vi rimligen ha svar på att ha sett D12-kraftverket i drift samt information om finansiering kring det första parkprojektet. Det är där nästa väsentliga besked kommer. I substans har vi fått ytterligare en positiv nyhet kring företagets teknik då den nya förankringslinan möjliggör ytterligare förbättring i prestanda. Hur mycket lär också visa sig under kommande månader. Det är lätt att dras med i känslor kring aktiekursen men jag försöker att konsekvent förhålla mig till vad som faktiskt händer i själva företaget och landar då i slutsatsen att tekniken nu är i drift och att företaget nu har kapital som bör räcka för att påbörja fas 1 i deras första tidvattenpark och de första intäkterna. Därför sitter jag lugnt i båten och utvärderar allteftersom det kommer mer information under kommande månader.

Jag har prioriterat att hålla portföljbelåningen låg och trots emissionen stänger mars månad på en belåningsgrad på 6,9 procent. Den kommer sjunka ytterligare vid nästa löneinsättning efter påsk. Inför emissionen hade jag kommit ned så lågt som 0,4 procent vilket visar att jag ganska snabbt kan betala ned min belåning om det skulle behövas. Mitt omedelbara mål har varit att hålla mig inom de lägre räntenivåerna så att låneräntan understiger portföljens genomsnittliga aktieutdelning. Så länge så är fallet är det rationellt att ha viss belåning då det möjliggör en snabbare ränta på ränta-effekt genom återinvesterade utdelningar. Jag kommer dock fortsatt prioritera att sänka portföljbelåningen ytterligare då jag i dessa högräntetider i normalläget inte vill ha en låneränta över en procent. Min tanke med belåningen är att den ska tillfälligt kunna möjliggöra att öka stort när väl ovanligt bra lägen uppstår i bra aktier.

Jag återinvesterade utdelning i Cibus. Företaget har tagit in kapital i en riktad nyemission och har en rad insynsköp och deras månadsutdelningar ger utdelningsportföljen ett nyttigt löpande kassaflöde att återinvestera som jag redan börjar märka en liten ränta på ränta-effekt av. Jag ökade också i mindre skala i Castellum runt 113 kronor per aktie. Även om eget kapital för ett fastighetsbolag påverkas av fastigheternas värdering är det likväl sällsynt att kunna öka såpass i grunden gedigna företag till Benjamin Grahams mål om en aktiekurs som värderas till 50 procent av eget kapital. På denna nivå inföll just detta för Castellum vilket jag tycker är en bra riskpremie. Tids nog återkommer utdelningen igen.

Det har tydligen varit en debatt på finanstwitter om varför det delas färre case nuförtiden. Jag delar den bilden. Det är tyvärr allt mer sällsynt med intressanta och faktabaserade reflektioner kring verksamheten i enskilda företag. Att ta del av och dela information om företagshändelser och analyser av rapporter är en huvudanledning till att jag började följa sociala medier kring aktier mer aktivt. Samtidigt är det mycket känslor kring kortsiktiga kursrörelser vilket inte intresserar mig allt med ett värdeinvesterarperspektiv (även i förhoppningsbolag tittar jag på dem utifrån företagets potential om de lyckas kommersialisera sig). Att det för egen del blir mindre bloggande och färre case är helt och hållet kopplat till mitt nuvarande jobb med allt vad det innebär. Det tar tid att skriva case och jag har de senaste åren valt att hålla dem för mig själv och ha ett enklare format för att få mer tid över till annat. Personligen upplever jag att de direkta kommentarer man får över lag väger över till det positiva och sakliga och att det är mer sällsynt med negativa kommentarer ens kring case som har utvecklats sämre än förväntat. Men det är kanske annorlunda om man tar hela diskussionen direkt på finanstwitter istället för indirekt via bloggen.

Källskatten för pandemiåret 2020 är nu utbetald retroaktivt. På grund av uteblivna och sänkta utdelningar blev den något lägre än för 2019 före pandemin. Det innebär att 2020 års slutgiltiga utdelningar revideras till 36 303 kronor. Lite nesligt är det endast 64 kronor lägre än 2018 års slutgiltiga utdelningar. Då väntar vi fortfarande på källskatteåterbäringen för 2021 och 2022.

Nu i april kommer jag att få en utdelning i ungefär samma storleksgrad som under mars. Sedan i maj kommer jag att få vad man skulle kunna kalla en hel nettolön då utdelningen kommer överstiga 30 000 kronor. Portföljen har helt klart redan nått långt under de här åren och jag är redan på en nivå där jag kan finansiera mina löpande mat- och boendekostnader med utdelningar om det skulle behövas.

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt en av årets svagaste utdelningsmånader men i år skrapade jag ändå ihop 2 799 kronor i utdelningar. Elva aktier delade ut och draghjälp fick jag av en ovanligt stor utdelning i Vitreous Glass där jag nyligen ökade innehavet.

Utdelningshöjningarna har blandat och gett i år. Utöver att Castellum håller inne sin utdelning och gör en emission blev det ingen utdelning från Scandic i år, vilket dock är klokt, och Kopparbergs bibehöll sin utdelning på samma nivå som föregående år. Cibus har sänkt något kortsiktigt vilket också är klokt för att få en starkare balansräkning. Mest förbryllad är jag av SBB som höjer utdelningen men väljer att dela ut i aktier. Det är i mitt tycke en aning oseriöst. I praktiken måste man ju tacka ja till aktierna om man inte vill ha innehavet utspätt så så kommer det att bli för min del. Men det ger inga bra signaler tycker jag.

På den positiva sidan gillar jag särskilt utdelningshöjningen till 9 kronor per aktie från Multiconsult. Det brukar sägas att aktiemarknaden omfördelar pengar från dem som är otåliga till dem som har tålamod. I det här fallet kunde det inte vara mer sant. Jag köpte merparten av mitt innehav mellan 60-90 kronor per aktie under 2017-2018. Företaget var underanalyserat och få analytiker följde det trots en stabil och mångårig verksamhet med en trovärdig tillväxtplan genom nyligen genomförda förvärv. Det innebär att jag bara i år får tillbaka mellan 10-15 procent i utdelning på den investeringen. Multiconsult blir nu min tredje aktie där jag passerar en yield on cost på över 10 procent. Och då ökade jag ändå mitt innehav med 20 procent på beskedet i den senaste rapporten till 6,67 procents direktavkastning vilket är nog så gott.

 

Belåningsgraden är återigen nere på låga nivåer och stängde på 4,8 procent. Det är under min normala nivå mellan 5-10 procent. Givet de ökande räntorna vill jag ha en god marginal och undvika att stanna längre på högre räntenivåer i onödan.

Mitt fokus just nu är på nyemissionen i Minesto där jag kommer att teckna fullt. Givet ett stort innehav blir det därför en ytterligare insättning då jag vill hålla belåningsgraden fortsatt relativt låg även om den kommer öka med ett par-tre procent på kort sikt. Jag skrev för några veckor sedan om hur jag ser på emissionen och jag tycker fortsatt att det är ett mycket bra läge. Vi fick en bra nyhet i måndags som bekräftar att en tredje marknad öppnar upp i Asien. Jag tror att det här kommer att bli instegsmarknaden för havsströmstekniken och att det kan röra på sig relativt snabbt med en första testsajt där. Rapporten visade också på en fortsatt god kassakontroll där man hushållar försiktigt med sina resurser vilket inger förtroende. När det gäller prospektet bjuder det inga större överraskningar utan är vad man kan förvänta sig. Jag tycker att sida 14-15 är särskilt läsvärda då de visar hur affärsmodellen fungerar. För att förstå caset är det här nyckeln. Nu tar Minesto in kapital för att medfinansiera de fyra första kraftverken i fas 1a i Hestfjord men det är tydligt att det inte är avsikten på medellång sikt att Minesto ska binda kapital i parker. Det handlar nu om att få Dragon Class 12 i drift eftersom det är den sista bekräftelsen inför den första större parkordern och Minesto behöver antagligen medfinansiera det initiala steget. Men återigen är det här också en tillgång. Varje Dragon Class 12-kraftverk förväntas producera elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen.

Jag vidhåller att risken aldrig har varit lägre i Minesto än den är idag. Teknikrisken är låg såtillvida att vi vet att Dragon Class 4-kraftverket fungerar i drift och i princip är redo att sälja kommersiellt. Kapitalrisken kommer lösas genom nyemissionen givet att den till merparten är garanterad och man har så att säga redan ryckt plåstret så det finns rimligen nog kapital för de kommande tre åren. Och då räknar jag inte med de initiala intäkter Minesto bör hinna få under den tiden. Den potentiella marknaden är så stor att tillväxt inte längre är en fråga. När jag började följa Minesto var det här faktiskt något jag var orolig för - skulle man komma bortom de första 150 MW? Då räknade jag på kanske 50-70 MW på Färöarna och 70-80 MW i Wales inledningsvis. Vi vet idag att bara dessa två projekten nu är 125 MW respektive 100 MW. Därtill har man öppnat upp tre marknader i Asien med konkreta samarbeten och man har även goda möjligheter i Frankrike och USA där initiala kontakter redan är tagna. Tekniken är uppenbarligen mycket mer effektiv idag än när jag skrev mitt första inlägg om aktien. I Hestfjord kan man få ut så mycket som 1,6 MW per kraftverk i märkeffekt vilket är väldigt mycket (även om det till del också beror på goda lokala förutsättningar). Jämför det med DG500 som levererade 0,5 MW per kraftverk för fem år sedan i en någorlunda jämförbar storlek. Tekniken är bättre och de konkreta möjligheterna är större idag än då.

Jag tror att lite av utmaningen är att många är skrämda av aktier som Azelio och Swedish Stirling och är oroade att Minesto ska gå samma öde till mötes. Minesto har skött sin verksamhet på ett mycket mer seriöst sätt och undvikit att lova mer än de kan hålla. De har haft förseningar men verksamheten är i grunden sund. Till skillnad från de ovan nämnda har Minesto inte tagit på sig en större kostym än de kan leverera och de har inte börjat massproducera innan de har verkliga intäkter. De möjligheter man har till produktion och underhåll i Göteborg, Wales och på Färöarna räcker till att producera de olika faserna i planerade projekt på Färöarna och i Wales över de kommande fem åren. Och vi kommer rimligen få fler besked inom ett halvår efter avslutad emission om riktningen framåt både för Hestfjordsparken och för ansökan om contracts for difference-stöd för en första park i Wales. Förhoppningsvis kommer vi ha fått se det första D12-kraftverket innan dess. Vid det laget är det verkligen på riktigt när man bygger ut den första etappen för stora kraftverk i parkskala. Och en hel del talar för att det kommer ytterligare nyheter för att uppdatera kring något av projekten i Asien redan i år. Det är en ovanligt bra risk-reward nu under emissionen då många säljer aktier eller outnyttjade teckningsrätter. Om något av de sannolika projektuppdateringar som nämns ovan faller väl ut bör det lugna sig redan i år. Jag vidhåller att man bör ha is i magen vid emissioner när många agerar irrationellt. Jag är trygg i mina grundkalkyler. Bara Hestfjordparken fullt utbyggd bör rimligen vara värd ett par-tre gånger teckningskursen lite beroende på hur många år man räknar på och hur högt P/E man väljer. Vi har en spännande tid framför oss.

En nackdel med emissionen är att det försenar nyinvesteringar i utdelningar. Inte bara för emissionskostnaden i sig, den har jag utrymme till, utan också eftersom jag planerar att amortera ned belåningsgraden igen före midsommar för att undvika onödiga räntekostnader. Min utdelningsprognos för i år är efter alla besked om utdelningshöjningar 92 000 kronor. Då har jag dock inte räknat med valutaeffekter då jag som vanligt är konservativ i mina estimat. Därför bör jag klara 95 000 kronor utan problem i utdelningar i år. Ska jag passera mitt mål om 100 000 kronor krävs dock nyinvesteringar i aktier som delar ut under det andra halvåret och det är inget egenvärde i sig att investera i sådana utdelningsaktier. Men med allt fler aktier som delar ut åtminstone två gånger per år tror jag ändå att jag kommer att ha en god chans att nå det här målet redan i år. För nu börjar årets höjdpunkt - de tre utdelningsmånaderna. Jag förväntas inkassera över 56 000 kronor mellan mars och april i utdelningar varav hela 31 000 kronor bara i maj månad. Det är i sig en bra grundplåt för att nå årets utdelningsmål.