Tankar om index

Nu går indexdebatten ännu ett varv och passar på att damma av min bestämda uppfattning i frågan.

Indexfonder med låg avgift är ett utmärkt sätt för passiva sparare att spara långsiktigt med en ganska god diversifiering. Jag använder själv indexfonder med mycket låga förvaltningsavgifter i mitt pensionssparande och ett annat sparande. Om man inte har tiden, intresset eller kunskapen att spara i aktier är det ett bra val och det ger i långa perioder ofta en bättre avkastning. 

Den här bloggen är inte ett forum för finansiell rekommendation eller rådgivning utan skriver detta endast som ett inlägg i debatten i bloggsfären och sociala medier. Det här är en hobbyblogg om sparande och du är själv ansvarig för dina finansiella beslut.

Med det sagt tycker jag att debatten bortser från vad index i grunden är. Olika index har tagits fram av finansbranschen ytterst för att det ska bli lättare att jämföra de produkter man säljer till sparare. 

Det finns flera fällor med index. Det svenska OMX30-indexet är t.ex. tungt på finanssektorn men undervikt på andra sektorer som t.ex. energi och kemiindustri. I tillägg finns det valutarisker vilket utlandssvensken som spar i svenska kronor men får sin lön i andra valutor har praktiska erfarenheter av. Därför är diversifieringen och riskspridningen inte fullt så god som man kan få genom en väl sammansatt aktieportfölj där flera sektorer och valutor finns representerade.

Utifrån det hänseendet tror jag att man på ett inte alltför aktivt sätt kan sätta ihop en portfölj som presterar lika bra eller bättre än ett visst utvalt index om det nu är det man vill. Till exempel kan den som vill överprestera OMX30-indexet på Stockholmsbörsen köpa de mer trygga "gubbaktierna" som för tillfället presterar och välja bort de få mest riskfyllda aktierna såsom SBB. Nackdelen med en sådan strategi är dock att indexfonderna kommer överprestera dig om de sämre aktierna i index löser sina problem. Men i många fall kommer du ha lägre risk än index och under de flesta omständigheter en stabil avkastning.

Som en utlandssvensk som har bott i flera länder på flera kontinenter, besökt rätt många och kan ta del av nyheter på fler språk än svenska och engelska blir index än mer absurt när man tittar utanför de mest kända marknaderna. Kanske vill man köpa indexfonder i en viss geografisk region som för tillfället verkar spännande men i många fall är det inte säkert att de mest intressanta företagen som verkar där är registrerade i regionen. I många fall kan man få bättre exponering mot regionen genom köpa andra bredare indexfonder eller aktier som indirekt tar del av tillväxten i den regionen. De kommer fortfarande efterfråga de marknadsledande produkterna från de bästa företagen oavsett om det är finska hissar, dansk diabetesmedicin, amerikanska vaccin, tyska bilar och så vidare.

Nästa frågor är sedan varför man vill slå index, vilket index och under vilken tidsperiod?

Återigen - index är en produkt som finansbranschen har skapat för att kunna jämföra finansiella produkter och enklare sälja dessa på ett mer begripligt sätt till kunder. Det finns inget egenvärde i att slå till exempel OMX30 för du blir antagligen samtidigt utklassad av både OMXSPI som innehåller småföretag med kraftigare tillväxt och flera utländska index som inte har en lika svag valuta i nuläget.

Av det skälet tycker jag i grunden att index är rätt ointressant.

Jag tror att det viktigaste är att börja med att titta på sina egna förutsättningar. Hur mycket kunskap har jag? Hur kan jag få mer kunskap och hur mycket risk är det sunt att ta givet den kunskap jag har? Hur mycket intresse har jag? Orkar jag läsa alla rapporter och nyheter från ett företag och följa med i hur det utvecklas? Om inte är indexfonder antagligen ett bättre val. Har jag tid och praktiska förutsättningar att följa börsen i den utsträckning som behövs? Om inte är antagligen indexfonder ett bra val, eller som i mitt fall en uttalat långsiktig investeringsfilosofi då jag vet att det finns perioder när jag inte hinner eller har praktiska förutsättningar att regelbundet följa börsen. Däremot har jag oftast förutsättningar att följa upp i stort sett varje helg och det räcker gott nog för den långsiktiga investeraren. Hur mycket risk är jag beredd att ta och vilken sparhorisont har jag? Och inte minst vad vill jag uppnå med mitt sparande?

I mitt fall har jag ända sedan start haft ett blygsamt mål om att uppnå minst fem procents avkastning företrädesvis räknat i återinvesterade aktieutdelningar, eller åtminstone en procents avkastning utöver inflation och kapitalskatt. Det brukar jag klara över tid med utdelningsportföljen. Utifrån mina förutsättningar och min livssituation räcker det för mig och jag uppnår den sortens sparande som jag känner mig bekväm med. Jag har också hunnit spara ihop såpass mycket kapital det senaste decenniet att det är viktigare för mig att ha en balanserad utdelningsportfölj med en relativt defensiv karaktär som sakta men säkert tuffar på år efter år än att försöka mig på stockpicking. Sedan har jag sidoprojekt med aktier med högre risk vid sidan av men det är en separat portfölj från utdelningsprojektet som också grundar sig i mina förutsättningar helt enkelt eftersom åren av utlandsarbete har gjort att jag redan har uppnått de flesta av de sparmål jag satte upp när bloggen startade för ungefär åtta år sedan. Personligen tycker jag att indexfonder är kluddigt då de implicerar ett förestående säljbeslut som inte behövs med aktieutdelningar. Aktieutdelningar ger mig ett löpande kassaflöde som i sin tur innebär att jag aldrig behöver sälja bra företag utan kan återinvestera utdelningarna och låta ränta på ränta-effekten göra sitt över tid (ja jag känner till argumenten för nollsummespel och så vidare men de ger mig som sagt vad jag vill ha - bevarar värde gott nog netto efter skatt och inflation över tid och ger likviditet löpande utan att behöva sälja aktier). Därtill ger de mig fördelen att jag när jag vill ta ut dem har möjligheten att använda utdelningarna som t.ex. en FIRE-inkomst utan att behöva tumma på portföljen i onödan. Samtidigt är min utgångspunkt just nu snarast att jag över tid minskar portföljinsättningarna och får större utrymme i min vardag då utdelningsmaskinen redan är stor nog att växa sig större av egen kraft. I min pension däremot passar indexfonder rätt bra eftersom det ännu är ungefär tre decennier kvar innan jag ens behöver fundera på att ta ut den och då är indexfonder ett rätt ok alternativ. Jag brukar välja en svensk indexfond med låg eller ingen avgift, en global dito, en räntefond och ett par mer tillväxtorienterade - t.ex. en småbolagsfond och en fond som är mer inriktad på framtida tekniker. I PPM viktar jag högst någon gång om året där man t.ex. kan minska ränta i lågkonjunktur och öka ränta när man börjar närma sig toppen av konjunkturcykeln.

Avslutningsvis därför återigen som jag inledde med att skriva: för många sparare är indexfonder ett sunt alternativ med lägre risk än enskilda aktier och den här hobbybloggen ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Med det sagt vill jag bara belysa att det finns fällor även med indexfonder. Jag använder samtidigt index som ett komplement och inlägget ska inte ses som kritik mot indexfonder - det är en sund sparform - utan mer läsas som kritik av relevansen av index som måttstock.

Utdelningar och aktieköp i augusti

Augusti brukar vara en lugn utdelningsmånad, så också i år med 1 940 kronor. Nio aktier bidrog, endast kvartals- eller månadsutdelare.

 

Portföljens belåningsgrad har minskat marginellt till 4,9 procent. Jag har dock inte gjort vare sig aktieköp eller insättningar under augusti och kan egentligen amortera ned den. Därför finns det egentligen inte så mycket att skriva om när det gäller aktieportföljen. Anledningen är den vanliga så här års. Jag har helt enkelt prioriterat annat. Bitarna börjar äntligen falla på plats.

En sak jag dock har reflekterat över är alla dessa uppköp och utköp från börsen som genom åren har ställt till det. Hemfosa var en riktigt fin aktie som inte gick att ersätta rakt av. Nobina likaså. Det finns fler exempel men tyvärr verkar TransAlta RES sälla sig till den listan. Det är en riktigt fin månadsutdelare som blir svår att ersätta, inte minst eftersom Avanza samtidigt har upphört med möjlighet att köpa i flera andra intressanta kanadensiska kvartals- eller månadsutdelare. Även om TransAlta, som planerar att köpa upp sin tidigare förnybara avknoppning, äger ungefär 60 procent av aktierna så har brittiska Ecofin annonserat att de inte kommer acceptera erbjudandet. Deras post är mindre än en procent av aktierna och inte ensam stor nog att blockera men man kan alltid hoppas att de får gehör hos andra ägare. De argumenterar för att erbjudandet är för lågt och snarare borde vara 16-18 CAD/aktie. Ett annat erbjudande i augusti rörde J&J. Där valde jag att behålla J&J då jag tycker att kärnverksamheten är solid och då jag inte ville chansa på att växla på spekulation. Jag kan för lite om avknoppningen och tyckte det bästa var att behålla J&J-aktierna.

Månadens mest spektakulära uttalande gjorde Christer Gardell i en intervju i Affärsvärlden där han jämför börsen i allmänhet och indexfonder i synnerhet med ett kasino - det blir inte investerare på börsen längre, utan spelare. Rena Solvalla. Igenkänning. Personligen tycker jag att det korta perspektivet är mindre intressant och att det främst är aktiemäklarna som tjänar pengar på en snabbare omsättning av aktier. Företag tar tid att bygga men de som bygger upp verkliga värden får i längden rätt.

Nu när jag har uppnått de flesta av mina ekonomiska mål går jag i tankar kring om jag ska börja förenkla portföljen för att minska risken för uppköp, utköp och liknande i framtiden. XACT högutdelare utgör nu ungefär två procent av portföljen och jag överväger att fokusera den lite mer på sikt men har samtidigt inte riktigt tid att fundera igenom det i nuläget ordentligt så det får bli som det blir kommande månader.

Totalt är jag redan uppe i 72 947 kronor i utdelningar efter två tredjedelar av 2023.

Utdelningar och aktieköp i juli

Juli hör jämte februari och augusti traditionellt till årets svagaste utdelningsmånader. Så också i år då utdelningen landade på 1 665 kronor vilket bara är min tredje bästa julinotering sedan start. Bara åtta aktier bidrog med utdelning, alla kvartals- eller månadsutdelare. Av för mig oklar anledning har Brookfield RES bokförts även i juli, avvaktar med att redovisa den nya utdelningen då det antagligen är en korrigering av ett misstag hos Avanza.

Portföljbelåningen har ökat till 5,0 procent. Anledningen till det är dels att jag har ökat aktieinköp vid rimliga lägen i några aktier, mer om det nedan, men också att jag inte har satt in hela månadsinsättningen ännu. Justerat för det ligger portföljbelåningen ungefär på samma nivåer som föregående månad och jag kommer att justera den igen till hösten. Traditionsenligt spar jag alltid lite mer likvider då jag brukar titta på fastigheter när jag är hemma på semester i Sverige. Skulle jag ta ett bolån är den räntan högre än räntan på min hävstång i portföljen. Apropå bostäder vill jag göra en shout out till Günter Mårder för hans folkbildande artiklar i år om hur man lägger skambud och köper bostäder till rimliga priser. Naturligtvis har mäklarorganisationer gått ut och försökt skrämma köpare från sådan praxis i syfte att hålla säljaren nöjd och få en bra provision för egen vinning. I förlängningen lär det inte hjälpa för marknadens "osynliga hand" kommer justera det högre än vanliga utbudet till den lägre än vanliga efterfrågan. Kort sagt säljare kommer behöva gå ned i pris, inte sällan med 20-30 procent av vad deras granne fick, för att få sålt fastigheten inom en överskådlig framtid. Förklaringen är helt enkelt att folk i allmänhet inte kommer ha möjlighet att få lika stora lånelöften tidigare till följd av de högre räntorna. Även om det fortfarande finns de som kan betala som förr är utbudet som sagt för högt. Lyssna på Günthers råd, de är kloka. Har för övrigt sett att det är någon sorts diskussion om bostadsrätt kontra hyresrätt på finanstwitter. Något som exemplen där missar är att det är krångligt att äga en bostad om man inte bor kontinuerligt i samma stad eller land. Förvisso kan man hyra ut om man ska utomlands ett par-tre år men om man mer regelbundet bor utomlands kan det bli rätt krångligt. Personligen föredrar jag därför att hyra bostad då det ger mer flexibilitet under utlandsvistelsen och istället för amortering kan jag lägga de pengarna in i aktieportföljen.

Så till aktieköpen. Cloetta föll efter att de gick ut med att de drog tillbaka Mums Mums. Den produkten var uppenbarligen inte lönsam och jag har personligen aldrig tyckt den har hört till de bättre i deras sortiment. Jag tackade och tog emot och har mer än dubblerat mitt innehav till en nivå där jag känner mig fullinvesterad. Inväntar några tusenlappar till i utdelning lagom till påsk. Att köpa till P/E omkring 14-15, över 5,25 procents direktavkastning och nära 95% av eget kapital är en fin värdering för ett defensivt dagligvaruföretag. Nu ska en brasklapp göras för att Cloetta har en högre skuldsättning än normalt efter investering i en ny fabrik för något år sedan men det är inom ramen för kärnverksamheten och något som bör kunna hanteras på några års sikt. Därutöver har en storägare gjort en större ökning av sitt innehav vilket brukar vara ett långsiktigt bra tecken. Omsättningen är god nog och stigande även om jag vill understryka att Cloetta är ett moget företag med sin största tillväxt bakom sig och ingen aktie som lär växa snabbare än index. Jag ser det ändå som en bra hörnsten i portföljen då det är relativt konjunkturokänsligt då människor köper godis även i lågkonjunkturer (även om det förstås är något man kan komma spara in på). Därför blev mums-mums-effekten mums-mums för min utdelningsportfölj.

XACT Högutdelande är en börshandlad utdelningsfond som jag håller ett öga på genom stående orders. Nu gick en sådan in i juli och jag har således ungefär 2 procent av portföljen i utdelningsfonden. Jag ser det som att den ger ytterligare diversifiering och i någon mån parerar mina egna misstag. Jag fick nya andelar till över 5 procents direktavkastning (netto avräknat den årliga avgiften på cirka 0,3 procent som jag är noga med att betona att man bör räkna med). Det här är en bra parkeringsplats för pengar tycker jag då kursen inte har så stor volatilitet. Det innebär att man inte kan förvänta sig någon kurstillväxt då den tenderar att ske i ökade utdelning istället varje år men det innebär samtidigt att utdelningsnivån också i regel innebär ett golv för hur lågt kursen kan sjunka. Jag lägger som sagt stående order på nivåer där jag tycker att jag får en god nog utdelning och då och då trillar de in. Nu kan jag ha en lite lägre order då det inte är någon brådska att öka än på ett tag. Tids nog erbjuder Mr. Market ett bra pris till mig igen.

Elanders är ett annat företag där jag har jobbat med stående order under väldigt lång tid. Nu fick jag förvisso bara 4 procents direktavkastning vid den här ökningen men då det är länge sedan jag har ökat i aktien och företaget i grunden är välskött med viss tillväxt har jag en längre tid planerat att ta en något större position för diversifiering. Jag tittar samtidigt på att öka på än lägre nivåer. På kort sikt påverkas företaget av konjunkturen men det handlas en bit under sitt eget kapital och har ett urstarkt kassaflöde varför jag ser det som en möjlighet att öka en långsiktig position steg för steg.

Profoto är det sista företaget jag har ökat i under juli. Också här rör det sig om över 5 procents direktavkastning och ett P/E i spannet 14-15 vilket är fullt försvarbart för ett företag med förmodade tillväxtmöjligheter. Det är en något mer osäker investering men sedan jag först tog in dem har jag hunnit få återbekräftat min investering i ytterligare ett par kvartalsrapporter. Jag nöjer mig i nuläget med en portföljandel på ungefär en halv procent av portföljen.

Jag får en del frågor om vad jag tror om aktiekursens utveckling i olika aktier. Jag investerar utifrån ett långsiktigt värdeperspektiv där jag utgår från de långsiktiga värden som finns i ett företag och ökar så länge verksamheten bedrivs bra och dessa värden ökar. Jag lägger ingen energi vid hur aktiekursen rör sig på dag, timme eller månadsbasis utan arbetar mer från liggande köporder som då och då faller in precis som exemplen ovan visar. Istället lägger jag min tid på att läsa rapporter, följa information om företagen och lyssna på rapportpresentationer med frågestund i poddformat. Det senare rekommenderas varmt!

Månaden summeras med över 71 000 kronor i erhållna utdelningar hittills i år netto efter avdragen utländsk källskatt. Just nu är det tveksamt om jag når 100 000 kronor i utdelningar redan i år på grund av ett par innehållna utdelningar men jag bygger portföljen tålmodigt steg för steg. Intrums innehållna utdelning i vår var förväntad och kalkylerad i min kalkyl och den blir naturligtvis en plump i kommande års utdelning men över tid ökar utdelningsportföljens utdelningar och det är det långsiktiga målet.

Utdelningar och aktieköp i juni

Juni brukar vara en lugn utdelningsmånad. Så också i år. Nio aktier delade totalt ut 2 216 kronor.

För den nyfikne uppdaterar jag traditionsenligt min portföljöversyn varje år efter midsommar. Ett separat blogginlägg om det skrevs förra veckan.

Under juni har jag som jag skrev i portföljuppdateringen äntligen uppnått mitt mål om att sänka min portföljbelåning till den lägsta räntenivån. Nu innebär det inte längre nollränta men jag planerar att som utgångsläge hålla mig på den lägsta nivån för att tillfälligt överskrida denna när det dyker upp bra köptillfällen. Vid månadsskiftet är belåningen 3,7 procent vilket är den lägsta nivån sedan före pandemin. Några köporders gick in tidigare i månaden och några aktier har återhämtat sig med ökat portföljvärde som följd men dessförinnan var skuldsättningen under 3,5 procent. Under det andra halvåret tittar jag nu på att börja öka mer aktivt i olika aktier igen då en lägre belåning inte är ett självändamål. Utdelningarna kommer över tid ändå att sänka belåningen ytterligare. Samtidigt ställer jag det mot att jag sedan ett år tillbaka har börjat titta mer aktivt på att lösa ett boende i Sverige inför att jag någon gång i framtiden flyttar tillbaka. Om det blir bostadsrätt eller istället hyresrätt/andrahand med eget fritidshus har jag inte bestämt ännu. Det senare alternativet lockar då jag hellre har en fast punkt under semestern och en framtida pension så småningom än där jag befinner mig i jobbet om jag skulle flytta hem.

Jag har åter börjat arbeta mer aktivt med stående köporders som ligger på en nivå som jag finner rimlig där flera tenderar att gå igenom när Mr. Market har en dålig dag eller vecka. Jag följer upp dessa varje helg för att säkerställa att jag inte sätter orders alltför snålt men i regel är det ett bra sätt att fasa in mig bit för bit i aktier. Under juni har jag ökat i Cloetta som handlas till en bra direktavkastning över fem procent och förvisso har lite högre skuldsättning än vanligt då de gjorde en större investering innan räntorna sköt i höjden men som i grunden är en defensiv aktie då godis inte är speciellt konjunkturkänsligt. I Castellum köpte jag ytterligare något hundratal aktier för att runda av uppåt till närmaste jämna tusental aktier efter nyemissionen. Jag lyckades få den för under hundra kronor styck vilket är mindre än 2/3 av eget kapital, en rätt bra värdering på ett på det stora hela bra företag som just nu pressas av räntor men också är välkapitaliserat genom Roger Akelius inträde och nyemissionen som var förmånlig för oss aktieägare varför jag tecknade så många aktier jag lyckades få. Tids nog får vi nog utdelning igen, kanske 2025. En order föll också in för att öka i Inwido när aktien handlades under eget kapital. Företaget pressas naturligtvis av konjunkturen men har gått in i det högre ränteläget med en fin orderbok och är i grunden ett välskött företag med fin tillväxtpotential på längre sikt. Mitt innehav börjar bli väl stort men jag vill inte försumma lägen att öka på bra nivåer. Det har även blivit ytterligare en ökning i TransAlta RES. Företaget hade problem med återinvesteringar i en vindkraftspark i Kanada förra året men många av de kostnaderna är nu tagna och verksamheten är sund där ledningen har en klok och konservativ syn på risk och nyinvesteringar samtidigt som intäkter tickar in löpande från de energiinvesteringar man äger sedan gammalt. Det finns möjlighet till aktieåterköp i korten om man inte skulle få utrymme att investera och kanske vore det ett bra läge för ledningen nu när aktien är relativt lågt värderad. Jag gillar den här typen av tråkaktier som äger tillgångar som de förvaltar på ett långsiktigt klokt sätt. Till sist blev det också en mindre ökning i Cibus. Ränterisken är hög precis som i de flesta fastighetsaktier och skuldsättningen är hög. Samtidigt är tillgångarna utpräglat defensiva, främst livsmedelsaffärer i Sverige och Finland. Jag tar därför en kalkylerad risk att återinvestera utdelning löpande men med en rätt låg portföljandel.

Jag får då och då frågor om Minesto. De här månadssammanfattningarna är mest en slags månadsvis dagbok jag för över portföljutveckling, hur utdelningsportföljen utvecklas och hur jag agerar i olika aktier. Syftet är att kunna lära mig av mitt sparande över tid. Jag skriver därför inte om allt som händer i Minesto för mitt perspektiv i Minesto är långsiktigt precis som i utdelningsaktierna. Jag tror att det är osunt att följa en aktie på dag- eller veckobasis och det är bara tre veckor sedan vi senast fick en uppdatering med goda besked. Mitt sparande utgår allt som oftast från de översyner jag gör varje helg. Det finns saker jag vill se ska hända i företagets utveckling under det andra halvåret men jag sitter lugn i båten och känner mig tillräckligt trygg i vad vi vet hittills. Hur som helst valde jag att göra en lite större ökning igen på de besked som kom tidigare i månaden (vilket också syns i portföljuppdateringen). Jämfört med mitt initiala scenario för Minesto finns förvisso negativt i att det har blivit utspädning och tagit något längre tid än jag hade hoppats på. Samtidigt har företaget bara på Färöarna en potential i realiserbara projekt som är mer än dubbelt så stor som jag beräknade i det skedet. Och den globala potentialen är större än jag hade vågat drömma om i mina mest optimistiska case. Jag tycker därför fortsatt att det är en bra risk-reward i aktien men understryker som alltid att det är en aktie med hög risk då intäkterna ännu är symboliska och de inte går med vinst än.

Till det där med sparande, Avanza har inte precis rosat marknaden för oss kunder på senare tid. Tycker inte längre att de lever upp till epitetet spararnas bank och att det finns mycket att önska som kund. Samtidigt är jag inget fan av Nordnet och tycker inte att det finns bättre alternativ. En sak som jag dock gillar med Avanza är att man kan lyssna på presentationer från kvartalsrapporter i podd-format genom deras hemsida. Det är en bra tjänst som jag har börjat använda allt mer. Under juni lyssnade jag t.ex. igenom Cloetta, Scandic Hotels och TransAlta RES senaste rapportpresentationer. Ledningarna är förstås måna om att ge en positiv bild men jag tycker att jag fick bra svar på mina frågor och det ringer ofta in professionella analytiker som ger en hel del skarpa frågor. Det gör det lättare att förstå företagen.

Till sist har mina totala utdelningar för 2023 redan passerat 69 342 kronor i juni efter avdragen källskatt. Det innebär att jag redan under det första halvåret har passerat hela 2022 års totala utdelningar. Nu utdelas förvisso majoriteten av utdelningen alltid under vårmånaderna men det är ändå ett roligt kvitto på att utdelningsportföljen börjar röra sig i rätt riktning. Prognosen för helåret är i skrivande stund ungefär 92 000 kronor vilket är något lägre än de 100 000 kronor jag har som förhoppning. Då har jag räknat med sänkta eller uteblivna utdelningar men däremot inte alls räknat med positiva valutaeffekter vilka i år borde inbringa minst en tusenlapp mer än jag har kalkylerat med.

Sju år med portföljen

Det ska inledningsvis understrykas att det här är en hobbyblogg för att få en översikt över mitt sparande. Inlägg ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation och du bör inte ta rygg på mig. Det är bara en utlandssvensks möjlighet att få utbyte för de ideella diskussioner man annars har genom Aktiespararna, aktiepubar och liknande hobbyverksamheter på ett mer strukturerat sätt än vad som är möjligt i andra sociala medier. Min strategi bygger på min rätt speciella livssituation och långsiktighet. Den syftar inte till att maximera portföljavkastning utan mer att bygga en långsiktig utdelningsportfölj.

Mitt sparande startade runt midsommar 2016 då jag åter började spara i aktier. Därför uppdaterar jag traditionsenligt portföljen under midsommarhelgen. Det är ett sätt att följa upp sparandet långsiktigt.

Jag konstaterar att jag redan har uppnått min målnivå och teoretiskt skulle kunna leva på utdelningar och göra en FIRE om jag vill. Men då beaktar jag inte utspädning i realvärde på grund av inflation, att jag har ungefär en tredjedel av portföljen i aktier som inte ger utdelning och att jag rimligen även kommer köpa en fastighet med kontantinsats i anslutning till att jag återvänder till Sverige igen. Samtidigt är valutaeffekten för närvarande extremt gynnsam då jag får min lön i utländska valutor men mestadels sparar i svenska kronor. Jag ökar lite i de kanadensiska aktier som Avanza fortfarande tillåter handel i då och då och har också ökat i Multiconsult men håller i övrigt igen med att öka i utländska aktier.

Mitt ursprungliga mål var dock satt på tio år och jag kan därför konstatera att det just nu ser förhållandevis bra ut då det kommer nya insättningar och utdelningstillväxt de återstående tre åren. Även om OMX-index handlas högt innehåller min portfölj flera sektorer såsom fastigheter och miljöteknik som är särskilt missgynnade i det höga ränteläget. De företag som hänger kvar till ett mer normaliserat ränteläge om ett par år kommer säkert återhämta sig och jag ska ju inte sälja av några aktier för uttag innan dess ändå.

Minesto är mitt största innehav, jag väljer att visa storleken även om det påverkar läsbarheten. De aktier som inte syns i diagrammet är i fallande ordning: Vitreous Glass, Gjensidige, Siemens, BASF, ATEA, Nordic Waterproofing, Soltech Energy, Evolution Gaming, P&G, Coca Cola, Elanders, SWECO, Beijer Alma, Omega Healthcare, Profoto, Apple, AstraZeneca, 3M, Xylem, SBB, Nyfosa, Holmen, Tokmanni, Northwest Healthcare, Brookfield RES, Industrivärden, EON, Midsummer, Bonäsudden, Tomra, Pepsi.

Jag får löpande mycket frågor om Minesto som jag just nu mest skriver om i månadssammanfattningar när jag ökar i aktien eller om det har hänt något särskilt. Mitt innehav är mycket långsiktigt men vill på detta sätt ändå visa att jag fortfarande i högsta grad äger aktier och tror på företaget.

En fråga som jag ofta får är hur Minesto passar in i min utdelningsportfölj. Nej, jag räknar inte med utdelning före 2030 då de måste återinvestera framtida intäkter i tillväxt. Det enkla svaret är att mina nuvarande levnadsbetingelser helt enkelt möjliggör att köpa mer aktier än vad jag hade räknat med när jag påbörjade min sparresa för sju år sedan. Jag anser mig därför ha utrymme att ta en rejäl position i Minesto utan att för den sakens skull tumma särskilt mycket på min tioåriga plan för utdelningsportföljen.

Jag konstaterar att det finns en osäkerhet kring flera aktier i portföljen som också kommer att påverka utfallet. SBB och Neobo är en följetång som jag inte ger mig på att kommentera men noterar att jag inte har köpt på vägen upp utan gick in på betydligt blygsammare nivåer och har hållit disciplin i att aldrig ha mer än 1 procent av portföljen i aktien. Portföljen är diversifierad på ett sådant sätt att den klarar en missbedömning i SBB. När det gäller Cibus har jag resonerat på samma sätt. Sedan finns en rad andra i grunden bra företag som är lite mer svårbedömda än vanligt. Intrum är en chansning där jag räknar med sänkt eller innehållen utdelning på ett par års sikt men aktien handlas på Benjamin Graham-nivåer under 50 procent av eget kapital vilket är extremt sällsynt idag jämfört med på hans tid. Just att förkovra mig i Benjamin Graham och Peter Lynch har varit ett projekt det senaste året och jag försöker i högre grad använda mig av deras investeringsfilosofi. Hur som helst är företagets skuldsättning och räntekalkyler inte särskilt upplyftande, helt klart en tydlig risk. Samtidigt finns ett utrymme i att investeringar lär bli mindre än gångna kvartal och möjligheten att hålla inne utdelning. Läget är allvarligt men risk-reward också lockande. Importberoende Clas Ohlson dras med stora utmaningar pressad av den svaga kronan. Därför har utdelningen minskat, vilket dock kompenserades av en extrautdelning senast. I grunden är det dock ett välskött företag som har öppnat fler butiker och även om det inte är något tillväxtföretag tror jag ändå att det lugnar sig på lite sikt. Castellum har innehållit utdelningen och aktiekursen har fallit rejält. Samtidigt har risken i företaget minskat väsentligt genom Roger Akelius inträde i företaget och nyemissionen var rena julklappen till oss långsiktiga aktieägare. Jag har passat på att öka så mycket jag kunde i emissionen och även lite ytterligare senare då aktien handlas till 65 procent av eget kapital. Scandic Hotel har jag haft som ett case ända sedan pandemin och företaget börjar nu återhämta sig bit för bit. Alltjämt ingen utdelning och räknar inte med det kommande år heller då företaget fortfarande har ett relativt litet eget kapital som används bättre till uppköp än att dela ut samtidigt som de också har känslighet kring sina lån.

En fördel med att göra en sådan här portföljöversyn är att jag kan se tydligare var jag har mer utrymme än jag tror att öka eller var jag kanske inte har så mycket utrymme att öka. Minesto har jag ökat i nyligen och jag vill på dessa nivåer inte ha mer än en tredjedel av portföljen i aktien. Det finns lite utrymme att öka. Intrum bör jag inte ta så väldigt mycket mer risk i just nu. Inwido ökade jag i alldeles nyligen. Där vill jag öka ytterligare men inte högsta prioritet. Cloetta, Scandic och Wallenstam är däremot tre aktier där jag ser mer utrymme för att öka portföljandelen. Jag vill också öka i XACT Högutdelande men är nöjd med att ha 1,4 procent av portföljen i utdelningsfonden för ytterligare diversifiering. Jag ser XACT Högutdelande som ett bra ställe att parkera pengar varje gång den handlas på rimliga nivåer. Förväntar mig ingen vidare kursutveckling, den sker i utdelningshöjningar istället, men ej heller någon vidare kursnedgång.

Mina miljöteknikaktier har som bekant också en hög risk men jag tycker att det har skett positiv utveckling i företagen i samtliga jag äger där de har bättre förutsättningar för intäkter än tidigare.

Kan till sist konstatera att jag har uppnått mitt projekt sedan något år tillbaka och minskat ränterisken i portföljen. Med en total belåning för bägge mina konton på 3,5 procent och den lägsta räntegraden finns det en god riskmarginal och gott om utrymme att utnyttja eventuella lägen att ta in fler aktier till bra värdering. Det finns fortfarande en god möjlighet att nå mitt portföljmål vid årsskiftet men det beror på hur börsen och ränteläget utveckas. Nu när portföljbelåningen är på en sund nivå tittar jag på att öka mer aktivt igen under mitt åttonde sparår. De investeringar jag gör nu kanske inte betalar av sig i utdelningar redan nästa år på grund av ränteläget men jag ser det mer långsiktigt än så och sätter som mål för mitt åttonde sparår att öka mer i företag som i grunden har en sund och gedigen verksamhet men som handlas till goda värderingar i rådande ränteläge. Jag hoppas att det kommer visa sig klokt på några års sikt.

Utdelningar och aktieköp i maj

Maj bjöd på en rekordutdelning som ensam nästan är lika stor som helårsutdelningen för 2018 och 2020. Utdelningsportföljen tuffar på i det tysta och växer planenligt år för år. Jag är redan på en nivå där jag teoretiskt kan leva på utdelningarna men just nu lockar det inte då jag trivs med mitt jobb. Däremot är det härligt att veta att jag har möjligheten. Totalt blev utdelningen 32 314 kronor under maj månad. Nästan dubbelt så mycket som förra året och i grafen nedan syns det tydliga skuttet uppåt! Nu är maj alltid portföljens största utdelningsmånad men det är helt klart inspirerande att få ett kvitto på att det går.

Hela 23 aktier delade ut under maj månad. Några av de aktier jag har köpt när de var historiskt nedpressade börjar ge tillbaka. Tänker framförallt på de nära 10 000 kronor jag får från Kopparbergs som jag kunde köpa till över 6 procents direktavkastning under pandemikraschens botten. Inwido och Intrum har jag passat på att köpa till nedpressade kurser och fått fin utdelning från i år. Där återstår det att se hur de utvecklas kommande år då de har en lite tuffare tid framför sig. Ett annat fint exempel i vår är Multiconsult som analytiker till sist verkar ha fått upp ögonen för och riktkurserna är nu mer än tre gånger vad jag betalade när jag ökade med en stor position för fem år sedan i aktien. Tio procents yield on cost.

 

 

 

 

 

Något jag är stolt över är att jag under maj har sänkt portföljbelåningen till den lägsta räntenivån. Som lägst var jag nere på 4,3 procents belåning men belåning och räntenivå studsade tillfälligt tillbaks till 5,0 procent efter nyemissionen i Castellum. Att få möjlighet att köpa Castellumaktier till en tredjedel av eget kapital (före emission och utspädning) är riktigt förmånligt. Det var självklart att teckna fullt. Eftersom det är mitt största fastighetsinnehav kostade det dock en liten slant men redan i juni kommer jag vara tillbaka på dessa låga ränte- och belåningsnivåer igen om inget exceptionellt bra köptillfälle dyker upp. Från och med juni när jag planenligt har lägsta räntenivå och låg belåning kommer jag öka andelen köp igen.

Å ena sidan är det säkert ett långsiktigt bra läge att investera mer. Men å andra sidan är det ändå inte så många aktier som kan köpas till rabatt nu. I fastighetssektorn handlas alla aktier just nu långt under eget kapital, delvis på grund av marknadens förväntningar om nedjusterade fastighetsvärden. Jag har det senaste året bland annat förkovrat mig i Benjamin Graham (the intelligent investor är en tidlös bok om investeringar som alla långsiktiga aktiesparare borde läsa!) och enskilda aktier har kunnat handlas vid eller nära hans tumregel om 50 procent av eget kapital, vilket få företag uppnår på en modern aktiemarknad.

Jag har därför en bra kassa där det finns möjlighet att gå in och ta en stor position direkt i enskilda aktier om läge skulle uppstå framöver. Jag tänker, liksom Graham, inte så mycket på hur börskurser utvecklas i det korta perspektivet. Det är en fälla som det är lätt att fastna i där känslorna kring aktiekursens utveckling riskerar att ta över. Det väsentliga att fråga sig är om företagen rider ut stormen eller inte. Gör de det finns det fina lägen men det finns också lägen där risken för att de inte gör det är så stor att det inte är värt att öka. Hur som helst har jag gjort en bruttolista med åtminstone ett dussin företag som jag följer lite extra där jag är beredd att öka om lägen skulle uppstå. Tyvärr har Avanza för stunden upphört med möjlighet att köpa i flera fina kanadensiska utdelare. Trist att det inte kan finnas förutsägbarhet som kund. Hur börsen utvecklas kommande månader vet jag inte och funderar inte heller så mycket kring. Börsen brukar å ena sidan vara några månader före vad som händer i realekonomin. Samtidigt kan det bli ytterligare en räntehöjning och det sker en eftersläpning i realekonomin i hur räntehöjningarna påverkar där det inte är säkert att vi har sett hela effekten ännu. Bostadsmarknaden är iskall just nu och på ett par av de ställen där jag tittar på att köpa boende har det inte sålts en enda boende av det slag jag letar efter på senare tid trots ett rekordhögt utbud. Marknaden har helt enkelt inte justerat sig efter det högsta ränteläget på femton år och det kommer den förr eller senare tvingas att göra. Vissa säljare övervintrar nog det hela men de som kommer behöva sälja kommer också behöva gå ned i pris ordentligt för att få sålt bostaden. Jag är tacksam att jag inte har bolån just nu utan istället kan spara inför framtiden men tänker även där att det kan vara ett läge att passa på kommande år. Det är också ett skäl till amorteringen i portföljen - att jag vill ha lite mer utrymme att agera både på börsen och fastighetsmarknaden när helst ett bra läge uppstår.

Några köp har det ändå blivit. Dels nämnda stora emission i Castellum och dels en väsentligt mindre emission i Midsummer.  Jag ökade också i Intrum. Företaget har hög risk men över 18 procents direktavkastning är en nivå där marknaden prisar in konkurs vilket jag hoppas är överdrivet. Att det kan bli sänkta eller uteblivna utdelningar vid svårigheter räknar jag med men ser det som sagt som med råge inprisat. De kan hålla inne utdelningen i ett par-tre år och det är fortfarande försvarbart om de därefter återgår till normal lönsamhet. Det har även blivit en ökning i XACT högutdelande. Jag ser det som ett bra ställe att parkera pengar då utdelningen är rätt pålitlig. Däremot räknar jag inte med någon väsentlig kursutveckling i den börshandlade fonden då de höjda utdelningarna brukar jämna ut kursen över tid. Till sist passade jag också på att öka i TransAlta Renewables. Som utlandssvensk får man lite distans till den stundtals extremt polariserade diskussionen om vindkraft i Sverige. Istället för att fästa någon vikt vid den la jag en timme på att lyssna på presentation och frågestund från den senaste kvartalsrapporten. Jag tycker att man fick kloka svar kring en ambitiös investeringsplan framöver men där man samtidigt inte tar risk bara för att. Det är sunt och klokt. Det pratades även om aktieåterköp vilket sänder en sund signal. Det finns helt enkelt möjligheter att fortsätta skapa aktieägarvärden för TransAlta Renewables framöver.

Utdelningarna har redan nästan passerat 2022 års totala utdelningar vilka kommer att passeras under juni månad. Hittills i år har jag fått in 67 000 kronor i utdelningar. Med tanke på att jag inte räknar med återbäring för utländsk källskatt innan den är inne på kontot är jag nog redan på samma nivå som hela 2022 då jag fick 4 485 kronor i källskatteåterbäring förra året. Efter ett par innehållna utdelningar är jag inte längre säker på att jag kommer att klara 100 000 kronor i utdelningar redan i år men jag kommer att vara nära nog. Det är inget självändamål utan jag fortsätter att köpa de aktier som jag på lång sikt tror är vettigast att bygga portföljen kring oavsett om de delar ut under våren eller hösten eller bådadera.

Utdelningar och aktieköp i april

Utdelningen i april blev 11 863 kronor. Hela tjugo aktier bidrog i år varav Multiconsults höjning ensam bidrog med ungefär en tredjedel efter betald utländsk källskatt trots en ovanligt svag norsk krona.

Det är faktiskt inte min bästa april månad någonsin men som vanligt beror det på under vilka kalendermånader utdelningarna faller in och avsaknaden av utdelning från Castellum påverkar också.

Jag har nu fått återbetalt utländsk källskatt för samtliga år vilket syns i de bägge diagrammen nedan.

Belåningsgraden är 7 procent vilket jag finner godtagbart givet att flera aktier är relativt lågt värderade just nu. Jag har en bra räntenivå på belåningen med lägsta möjliga ränta på det ena kontot och kan sänka det andra kontot till lägsta möjliga ränta i maj också om jag skulle prioritera det. Tryggt i dessa tider.

Fick en fråga om Serneke. Ja, absolut jag har ägt Serneke och finner det inte speciellt underligt att företaget köps upp. Det finns stora värden att realisera i företaget som konsekvent värderats lägre än branschen i stort. Det beror delvis på relativt låga marginaler och högre risk i större projekt men de som köper upp har antagligen någon tanke om att få synergier med sina övriga investeringar. För egen del sålde jag Serneke för ett par-tre år sedan och har investerat i annat istället. Det har jag inte ångrat.

Mitt enda köp under april är faktiskt en mindre ökning i Minesto. Jag får en del frågor om risk för konkurs, kärnkraft osv så det är väl antagligen någon eller några som håller på och spinner. Sådant är trist men mina investeringar är långsiktiga och jag lägger inte så mycket energi på det och aktiekursen intresserar mig egentligen inte heller eftersom potentiell värdering vid kommersialisering inte är sämre idag än när jag först tog in aktien i portföljen. Personligen är jag mer oroad över risken för uppköp eller riktad emission (jämför Eolus Vind nyligen) på låga nivåer. Som jag ser det har företaget nu tagit in nog med kapital för att kunna bygga det första steget i sin första kommersiella park i Hestfjord. Dels finansieras en del av Minestos verksamhet av redan beviljade stöd, bl.a. D12-kraftverken med fundament som redan är upphandlade. Dels är kostnadskostymen sådan att den går att åtgärda om man skulle behöva bromsa. De enda verkligt löpande kostnaderna är egentligen personal och hyra vilka bägge är möjliga att påverka. Övriga kostnader går också att påverka om det skulle behövas (t.ex. att man fokuserar på bara Färöarna och tar mindre resor och projekt på andra sajter). Samtidigt finns det ett stort värde i kraftverken som man lätt glömmer bort. Varje D12-kraftverk förväntas producera elektricitet till ett värde av flera miljoner kronor årligen. Därför skapar företaget en tillgång i balansräkningen när man väl kommer igång. Jag tycker att det är en bra signal att man får in en styrelserepresentant från en av storägarna, det borgar för stabilitet och lite nya perspektiv. Just nu är det väldigt mycket börspsykologi på börsen i stort och jag tror det är viktigt att hålla huvudet kallt. Det kan verka paradoxalt med tanke på kursutvecklingen men risken i Minesto är faktiskt mindre nu än vad den var runt nyår. Man har ryckt plåstret och tagit in kapital.

I övrigt har jag börjat titta på att passa på att öka i olika aktier. Det är en hel del emissioner, bl.a. har jag tecknat fullt i Midsummer och lite trist med Castellum men samtidigt bra att företaget säkras upp. Därför vill jag ha en större "krigskassa" än vanligt och fokuserar på amortering. Samtidigt finns andra alternativa investeringar utanför börsen i rådande läge som lockar också varför jag försöker hitta en balans.

I tider som dessa tror jag att det är klokt att lägga sin energi på det riktiga livet och lägga börsen åt sidan. Annars dras man lätt med i börspsykologin. Jag har därför lagt mer tid på annat under den fina aprilmånaden och ska börja arbeta mig ifatt börsutvecklingen igen nu framåt sommaren.

Nu är sköna maj välkommen där prognosen är ytterligare ungefär 32 000 kronor i utdelningar!

Utdelningar och aktieköp i mars

Nu är utdelningssäsongen äntligen igång igen! Mars till maj brukar traditionellt vara årets bästa utdelningsmånader då ungefär hälften av årets utdelningar betalas ut. Under mars fick jag i år 13 213 kronor vilket är min högsta marsutdelning hittills. Fjorton aktier delade ut varav Handelsbanken med sin extrautdelning i år ensam stod för 60 procent av marsutdelningarna. Axfood, J&J och KONE bidrog också och nu har jag även en beskedlig tårtbit i XACT Högutdelare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Månaden har annars helt och hållet handlat om nyemissionen i Minesto. Jag har tecknat fullt och även utökat innehavet genom både extratilldelning i nyemissionen samt arbitragehandel. Det senare innebär att jag över emissionsperioden i praktiken fått några tusen aktier finansierade genom rena arbitrageeffekter. 

Det är synd att teckningsgraden inte blev högre och tajmingen för emissionen är så här i efterhand olycklig. Den enskilt största anledningen till att teckningsgraden inte blev högre var att en av storägarna BGA inte tog sin del. Därutöver är teckningsgraden med beaktande av de svåra tiderna ganska bra. Andra liknande företag, inklusive flera som har betydande intäkter, har haft sämre eller likvärdig teckningsgrad i mars. Inte minst har insynspersoner i Minesto fullt ut tecknat de teckningsrätter de tilldelades.

Som jag har skrivit tidigare är kapitalrisken nu paradoxalt nog lägre i det medellånga perspektivet eftersom företaget nu har kapital att bedriva sin verksamhet under en överskådlig framtid. Och i det korta perspektivet kommande sex månader bör vi rimligen ha svar på att ha sett D12-kraftverket i drift samt information om finansiering kring det första parkprojektet. Det är där nästa väsentliga besked kommer. I substans har vi fått ytterligare en positiv nyhet kring företagets teknik då den nya förankringslinan möjliggör ytterligare förbättring i prestanda. Hur mycket lär också visa sig under kommande månader. Det är lätt att dras med i känslor kring aktiekursen men jag försöker att konsekvent förhålla mig till vad som faktiskt händer i själva företaget och landar då i slutsatsen att tekniken nu är i drift och att företaget nu har kapital som bör räcka för att påbörja fas 1 i deras första tidvattenpark och de första intäkterna. Därför sitter jag lugnt i båten och utvärderar allteftersom det kommer mer information under kommande månader.

Jag har prioriterat att hålla portföljbelåningen låg och trots emissionen stänger mars månad på en belåningsgrad på 6,9 procent. Den kommer sjunka ytterligare vid nästa löneinsättning efter påsk. Inför emissionen hade jag kommit ned så lågt som 0,4 procent vilket visar att jag ganska snabbt kan betala ned min belåning om det skulle behövas. Mitt omedelbara mål har varit att hålla mig inom de lägre räntenivåerna så att låneräntan understiger portföljens genomsnittliga aktieutdelning. Så länge så är fallet är det rationellt att ha viss belåning då det möjliggör en snabbare ränta på ränta-effekt genom återinvesterade utdelningar. Jag kommer dock fortsatt prioritera att sänka portföljbelåningen ytterligare då jag i dessa högräntetider i normalläget inte vill ha en låneränta över en procent. Min tanke med belåningen är att den ska tillfälligt kunna möjliggöra att öka stort när väl ovanligt bra lägen uppstår i bra aktier.

Jag återinvesterade utdelning i Cibus. Företaget har tagit in kapital i en riktad nyemission och har en rad insynsköp och deras månadsutdelningar ger utdelningsportföljen ett nyttigt löpande kassaflöde att återinvestera som jag redan börjar märka en liten ränta på ränta-effekt av. Jag ökade också i mindre skala i Castellum runt 113 kronor per aktie. Även om eget kapital för ett fastighetsbolag påverkas av fastigheternas värdering är det likväl sällsynt att kunna öka såpass i grunden gedigna företag till Benjamin Grahams mål om en aktiekurs som värderas till 50 procent av eget kapital. På denna nivå inföll just detta för Castellum vilket jag tycker är en bra riskpremie. Tids nog återkommer utdelningen igen.

Det har tydligen varit en debatt på finanstwitter om varför det delas färre case nuförtiden. Jag delar den bilden. Det är tyvärr allt mer sällsynt med intressanta och faktabaserade reflektioner kring verksamheten i enskilda företag. Att ta del av och dela information om företagshändelser och analyser av rapporter är en huvudanledning till att jag började följa sociala medier kring aktier mer aktivt. Samtidigt är det mycket känslor kring kortsiktiga kursrörelser vilket inte intresserar mig allt med ett värdeinvesterarperspektiv (även i förhoppningsbolag tittar jag på dem utifrån företagets potential om de lyckas kommersialisera sig). Att det för egen del blir mindre bloggande och färre case är helt och hållet kopplat till mitt nuvarande jobb med allt vad det innebär. Det tar tid att skriva case och jag har de senaste åren valt att hålla dem för mig själv och ha ett enklare format för att få mer tid över till annat. Personligen upplever jag att de direkta kommentarer man får över lag väger över till det positiva och sakliga och att det är mer sällsynt med negativa kommentarer ens kring case som har utvecklats sämre än förväntat. Men det är kanske annorlunda om man tar hela diskussionen direkt på finanstwitter istället för indirekt via bloggen.

Källskatten för pandemiåret 2020 är nu utbetald retroaktivt. På grund av uteblivna och sänkta utdelningar blev den något lägre än för 2019 före pandemin. Det innebär att 2020 års slutgiltiga utdelningar revideras till 36 303 kronor. Lite nesligt är det endast 64 kronor lägre än 2018 års slutgiltiga utdelningar. Då väntar vi fortfarande på källskatteåterbäringen för 2021 och 2022.

Nu i april kommer jag att få en utdelning i ungefär samma storleksgrad som under mars. Sedan i maj kommer jag att få vad man skulle kunna kalla en hel nettolön då utdelningen kommer överstiga 30 000 kronor. Portföljen har helt klart redan nått långt under de här åren och jag är redan på en nivå där jag kan finansiera mina löpande mat- och boendekostnader med utdelningar om det skulle behövas.

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt en av årets svagaste utdelningsmånader men i år skrapade jag ändå ihop 2 799 kronor i utdelningar. Elva aktier delade ut och draghjälp fick jag av en ovanligt stor utdelning i Vitreous Glass där jag nyligen ökade innehavet.

Utdelningshöjningarna har blandat och gett i år. Utöver att Castellum håller inne sin utdelning och gör en emission blev det ingen utdelning från Scandic i år, vilket dock är klokt, och Kopparbergs bibehöll sin utdelning på samma nivå som föregående år. Cibus har sänkt något kortsiktigt vilket också är klokt för att få en starkare balansräkning. Mest förbryllad är jag av SBB som höjer utdelningen men väljer att dela ut i aktier. Det är i mitt tycke en aning oseriöst. I praktiken måste man ju tacka ja till aktierna om man inte vill ha innehavet utspätt så så kommer det att bli för min del. Men det ger inga bra signaler tycker jag.

På den positiva sidan gillar jag särskilt utdelningshöjningen till 9 kronor per aktie från Multiconsult. Det brukar sägas att aktiemarknaden omfördelar pengar från dem som är otåliga till dem som har tålamod. I det här fallet kunde det inte vara mer sant. Jag köpte merparten av mitt innehav mellan 60-90 kronor per aktie under 2017-2018. Företaget var underanalyserat och få analytiker följde det trots en stabil och mångårig verksamhet med en trovärdig tillväxtplan genom nyligen genomförda förvärv. Det innebär att jag bara i år får tillbaka mellan 10-15 procent i utdelning på den investeringen. Multiconsult blir nu min tredje aktie där jag passerar en yield on cost på över 10 procent. Och då ökade jag ändå mitt innehav med 20 procent på beskedet i den senaste rapporten till 6,67 procents direktavkastning vilket är nog så gott.

 

Belåningsgraden är återigen nere på låga nivåer och stängde på 4,8 procent. Det är under min normala nivå mellan 5-10 procent. Givet de ökande räntorna vill jag ha en god marginal och undvika att stanna längre på högre räntenivåer i onödan.

Mitt fokus just nu är på nyemissionen i Minesto där jag kommer att teckna fullt. Givet ett stort innehav blir det därför en ytterligare insättning då jag vill hålla belåningsgraden fortsatt relativt låg även om den kommer öka med ett par-tre procent på kort sikt. Jag skrev för några veckor sedan om hur jag ser på emissionen och jag tycker fortsatt att det är ett mycket bra läge. Vi fick en bra nyhet i måndags som bekräftar att en tredje marknad öppnar upp i Asien. Jag tror att det här kommer att bli instegsmarknaden för havsströmstekniken och att det kan röra på sig relativt snabbt med en första testsajt där. Rapporten visade också på en fortsatt god kassakontroll där man hushållar försiktigt med sina resurser vilket inger förtroende. När det gäller prospektet bjuder det inga större överraskningar utan är vad man kan förvänta sig. Jag tycker att sida 14-15 är särskilt läsvärda då de visar hur affärsmodellen fungerar. För att förstå caset är det här nyckeln. Nu tar Minesto in kapital för att medfinansiera de fyra första kraftverken i fas 1a i Hestfjord men det är tydligt att det inte är avsikten på medellång sikt att Minesto ska binda kapital i parker. Det handlar nu om att få Dragon Class 12 i drift eftersom det är den sista bekräftelsen inför den första större parkordern och Minesto behöver antagligen medfinansiera det initiala steget. Men återigen är det här också en tillgång. Varje Dragon Class 12-kraftverk förväntas producera elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen.

Jag vidhåller att risken aldrig har varit lägre i Minesto än den är idag. Teknikrisken är låg såtillvida att vi vet att Dragon Class 4-kraftverket fungerar i drift och i princip är redo att sälja kommersiellt. Kapitalrisken kommer lösas genom nyemissionen givet att den till merparten är garanterad och man har så att säga redan ryckt plåstret så det finns rimligen nog kapital för de kommande tre åren. Och då räknar jag inte med de initiala intäkter Minesto bör hinna få under den tiden. Den potentiella marknaden är så stor att tillväxt inte längre är en fråga. När jag började följa Minesto var det här faktiskt något jag var orolig för - skulle man komma bortom de första 150 MW? Då räknade jag på kanske 50-70 MW på Färöarna och 70-80 MW i Wales inledningsvis. Vi vet idag att bara dessa två projekten nu är 125 MW respektive 100 MW. Därtill har man öppnat upp tre marknader i Asien med konkreta samarbeten och man har även goda möjligheter i Frankrike och USA där initiala kontakter redan är tagna. Tekniken är uppenbarligen mycket mer effektiv idag än när jag skrev mitt första inlägg om aktien. I Hestfjord kan man få ut så mycket som 1,6 MW per kraftverk i märkeffekt vilket är väldigt mycket (även om det till del också beror på goda lokala förutsättningar). Jämför det med DG500 som levererade 0,5 MW per kraftverk för fem år sedan i en någorlunda jämförbar storlek. Tekniken är bättre och de konkreta möjligheterna är större idag än då.

Jag tror att lite av utmaningen är att många är skrämda av aktier som Azelio och Swedish Stirling och är oroade att Minesto ska gå samma öde till mötes. Minesto har skött sin verksamhet på ett mycket mer seriöst sätt och undvikit att lova mer än de kan hålla. De har haft förseningar men verksamheten är i grunden sund. Till skillnad från de ovan nämnda har Minesto inte tagit på sig en större kostym än de kan leverera och de har inte börjat massproducera innan de har verkliga intäkter. De möjligheter man har till produktion och underhåll i Göteborg, Wales och på Färöarna räcker till att producera de olika faserna i planerade projekt på Färöarna och i Wales över de kommande fem åren. Och vi kommer rimligen få fler besked inom ett halvår efter avslutad emission om riktningen framåt både för Hestfjordsparken och för ansökan om contracts for difference-stöd för en första park i Wales. Förhoppningsvis kommer vi ha fått se det första D12-kraftverket innan dess. Vid det laget är det verkligen på riktigt när man bygger ut den första etappen för stora kraftverk i parkskala. Och en hel del talar för att det kommer ytterligare nyheter för att uppdatera kring något av projekten i Asien redan i år. Det är en ovanligt bra risk-reward nu under emissionen då många säljer aktier eller outnyttjade teckningsrätter. Om något av de sannolika projektuppdateringar som nämns ovan faller väl ut bör det lugna sig redan i år. Jag vidhåller att man bör ha is i magen vid emissioner när många agerar irrationellt. Jag är trygg i mina grundkalkyler. Bara Hestfjordparken fullt utbyggd bör rimligen vara värd ett par-tre gånger teckningskursen lite beroende på hur många år man räknar på och hur högt P/E man väljer. Vi har en spännande tid framför oss.

En nackdel med emissionen är att det försenar nyinvesteringar i utdelningar. Inte bara för emissionskostnaden i sig, den har jag utrymme till, utan också eftersom jag planerar att amortera ned belåningsgraden igen före midsommar för att undvika onödiga räntekostnader. Min utdelningsprognos för i år är efter alla besked om utdelningshöjningar 92 000 kronor. Då har jag dock inte räknat med valutaeffekter då jag som vanligt är konservativ i mina estimat. Därför bör jag klara 95 000 kronor utan problem i utdelningar i år. Ska jag passera mitt mål om 100 000 kronor krävs dock nyinvesteringar i aktier som delar ut under det andra halvåret och det är inget egenvärde i sig att investera i sådana utdelningsaktier. Men med allt fler aktier som delar ut åtminstone två gånger per år tror jag ändå att jag kommer att ha en god chans att nå det här målet redan i år. För nu börjar årets höjdpunkt - de tre utdelningsmånaderna. Jag förväntas inkassera över 56 000 kronor mellan mars och april i utdelningar varav hela 31 000 kronor bara i maj månad. Det är i sig en bra grundplåt för att nå årets utdelningsmål.

Tankar om företrädesemissionen i Minesto

Minesto gick i onsdags ut med att de gör en företrädesemission. Erbjudandet innebär att befintliga aktier får en teckningsrätt per aktie där fjorton teckningsrättigheter berättigar till köp av tre nya aktier för 5,20 kronor vardera. Är du befintlig aktieägare och undrar hur många aktier du har rätt att teckna är det bara till att dividera ditt nuvarande antal aktier med 4,67 (14/3). Det vill säga för varje 467 aktier du äger har du rätt att teckna 100 aktier för 5,20 kronor styck. Det har kommit flera frågor sedan dess och då det säkert blir fler tänkte jag att det är lika bra att sätta ihop ett blogginlägg för att ge min syn på saken.

OBS! Sedvanlig disclaimer: Minesto gör i nuläget ingen vinst och har ännu symboliska intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Var beredd på stor volatilitet i bägge riktningar de kommande veckorna medan emissionen pågår. Det innebär att du snabbt kan förlora mycket pengar om du försöker dig på kortsiktig handel. Detta inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.  

Jag kommer att teckna fullt i företrädesemissionen. Tänker dessutom se om det går att köpa lite fler aktier eller växla i arbitragehandeln med mål att komma upp i närmaste jämna större antal aktier. Då var det sagt.

En anledning till det är att det är ett riktigt generöst erbjudande (mer om det nedan) om man tror att företaget kommer att klara sin kommersiella resa. Jag bedömer personligen att det är mer än 90 procents chans att Minesto lyckas. Det tycker jag egentligen är snålt räknat. Teknikrisken är låg eftersom vi vet att ett D4-kraftverk har varit i drift i över ett halvår och att de har all data de behöver när det gäller själva kraftverket och kärntekniken. Risken framåt är om något skulle skita sig med att köra D12-kraftverket i stor skala. Och att man vidare lyckas överföra tekniken till installation i havsströmmar i ännu större skala och större djup. Men tekniken är skalbar så det ska i princip fungera att skala upp precis som man har gjort från sina mångåriga tester i kvartsskala på Nordirland till D4-tekniken. Eftersom kraftverket befinner sig i vatten och så att säga "flyter" under ytan är det enda riskmomentet jag kan se belastning vid vridmomentet i drift. När det gäller kapitalrisken har den varit större men nu när man har kapital för att bedriva verksamheten framåt i minst tre år till och lösa hela fas 1 i Hestfjord på Färöarna är det sekundärt. Kapitalrisken är alltså lägre idag än vad den var i januari. Det är viktigt att hålla huvudet kallt och komma ihåg att företagets verksamhet inte har förändrats. Företagets potential är densamma som tidigare.

Det har återkommande varit mycket frågor genom åren om varför insynspersoner inte köper aktier. Nu har de samtliga gjort teckningsåtaganden i emissionen. När det gäller de två storägarna är det inte bekräftat i detta skede men de har alla förbundit sig att inte sälja några aktier under en period av 180 dagar efter teckningsperiodens utgång, det vill säga till och med mitten av september 2023. Det borgar för stabilitet.

När det gäller kassan är det återigen viktigt att titta på vilka kostnader som är löpande driftskostnader och vad som är projektrelaterade kostnader. Jag understryker som flera gånger förr ånyo att Minestos affärsmodell egentligen inte är att de ska investera i att äga kraftverksparker, hyra dyra installationsfartyg för att lägga sjökablar och liknande. Deras affärsmodell är samma som för Vestas i vindskraftverksindustrin. De ska utveckla och producera havsenergikraftverk. Sedan kommer företag i projektörsledet installera och driva dessa. Tänk Eolus Vind och Arise i vindkraftsektorn. Det är den sortens avtal vi har sett Minesto börja sluta med sina första partners i Asien de senaste veckorna. Åter till kassan innebär det att Minestos primära löpande kostnader är personalens löner och kostnader för hyra av lokaler. Dessa uppgick föregående år till cirka 45 miljoner kronor per år (30+15 miljoner). Vi får se i bokslutskommunikén vad de blir under 2023, jag räknar förstås med att de är högre. Hur som helst visar det med all tydlighet att kapitaltillskottet från emissionen bör räcka i ytterligare 3 år då Minesto har en del kapital kvar före emissionen och i övrigt fortfarande får del av en del offentliga stödprogram. Om 3 år ska Minesto även med beaktande av förseningar vara i minst fas 2 av Hestfjordsparken och ha kommit igång på minst en annan marknad. Därav bör företaget i det skedet redan ha intäkter som gör att burn rate är lägre än idag. I princip kan företaget vara kassaflödespositiva och gå runt om 3 år bara på projektplanen på Färöarna. Går man inte med vinst om 3 år är det för att man gasar på flera marknader samtidigt och i vilket fall som helst kommer man ha en lägre burn rate än idag eftersom en väsentlig andel av utgifterna täcks av inkomster från de första parkprojekten. Därför tror jag inte att företaget behöver fler emissioner i framtiden. De blir också bankable och kommer ha möjlighet att ta vanliga lån till framtida investeringar.

När det blir emissioner brukar det tyvärr bli livat då opportunister försöker tjäna pengar på de kraftiga kursrörelserna. Jag tror därför att det är viktigt att hålla huvudet kallt. Reptilhjärnan kickar lätt igång när man ser att kursen är lägre och man luras lätt med i att sälja i affekt. Men företagets börsvärde och verksamhet har egentligen inte förändrats efter nyheten om emissionen. Förhoppningsvis kommer företaget ha en starkare kassaposition efter emissionen vilket tvärtom sänker kapitalrisken. Det som har hänt är att börsvärdet och framtida vinster nu späds ut på 17,6 procent på grund av att det ställs ut fler aktier än tidigare. Det är naturligtvis inte så roligt men för den som tecknar i emissionen får man ju också del av vinsten. Det brukar bli ett förbannat gapande om att aktien ska ned till teckningskursen men det är inte självklart för det förutsätter att det finns säljare som är beredda att sälja till underpris då emissionen ställs ut med en ordentlig rabatt. I utgångspunkt är Minesto värt lika mycket idag som före emissionen. Skillnaden är att värdet har spätts ut på fler aktier och att företaget nu har en starkare kassa vilket som ovan beskrivet faktiskt minskar kapitalrisken. Ett mer korrekt värde på Minesto beaktar utspädningen. Om aktiekursen var 9,5 kronor före emissionen ska den vara 7,82 kronor. Därutöver är det som vanligt frågan om hur man bedömer företagets potential och sannolikhet att lyckas.

Jag noterar att man också kan komma fram till ett aktievärde på 8,74 kronor efter utspädning. I det fallet räknar man på medelvärdet av de tidigare innehavda aktierna och de tre nya aktierna man tecknar till en lägre kurs. Jag väljer att räkna med det lägre värdet men bägge illustrerar att det är en generös rabatt.

En sak man kan tjäna pengar på är att växla betald tecknad aktie till tecknade aktier. De ska i princip vara värda lika mycket men det uppstår alltid arbitrage där man kan sälja det ena aktieslaget för att köpa fler aktier av det andra aktieslaget, eller behålla mellanskillnaden. Jag har gjort sådana arbitrageaffärer i en handfull emissioner vid det här laget. Senast i Minesto gav det ett gäng ytterligare aktier helt gratis. Det går i princip även att växla teckningsrätter mot stamaktier men då måste man ha tungan rätt i mun när man räknar så att man inte lurar sig själv. Det är för övrigt ett allmänt råd i dessa tider. 

Det finns de som försöker göra gällande att det är en naturlag att en aktie med emission alltid går till teckningskursen. Det är det inte. Anledningen är att aktien tecknas med en rabatt som bara erbjuds befintliga aktieägare och att den som inte redan äger aktier är begränsad till att köpa till den kurs som bjuds på den öppna marknaden. För att ta ett extremt övertydligt exempel. Ponera att Investor av någon anledning skulle vilja ta in fem procents kapitaltillskott och ställer ut den andelen aktier till tio procents rabatt för aktieägarna. Ska aktien ned med tio procent? Nej för Investors börsvärde och substansvärde är fortfarande detsamma. Det som förändras är en utspädning på fem procent. Tvärtom kommer de som tecknar aktier i Investor få möjlighet att köpa andelar i företaget till mer substansrabatt än normalt. Om de inte vill behålla dessa kommer de kunna sälja dessa till potentiella köpare då aktiens kurs allt annat lika borde vara i linje med utspädningen på fem procent. Samma sak såg vi faktiskt i Minesto under den första handelsdagen. Somliga säljer i affekt eller i värsta fall för att de tror att aktien omgående ska ned till 5,20 kronor men aktiekursen stabiliserade sig rätt snabbt i intervallet 7-7,5 kronor vilket är mer i linje med det utspädda börsvärdet med en viss nedgångseffekt som man får förmoda är driven av att somliga säljer aktier som de inte har råd att teckna för att kunna utnyttja sina kvarvarande teckningsrättigheter maximalt.

5,20 kronor tycker jag oavsett är väldigt generöst gentemot oss befintliga aktieägare. Som jag ser det är det en rabatt på minst 35 procent jämfört med vad aktien handlades för före emissionen, utspädning inkluderat. De första 10 MW i Hestfjordsparken (som ska uppgå till 30 MW fullt utbyggd) är ensam värd ungefär 5,20 kronor per aktie i en normal värdering. Det är att betrakta som mycket sannolikt att fas 1 av Hestfjord kommer att bli av. I den första fasen sjösätts fyra D12-kraftverk om jag minns korrekt. Nu har Minesto kapital nog att ta sig igenom den fasen. Det ska till ett monumentalt fiasko om de skulle misslyckas med det när tekniken i allt väsentligt fungerar som den ska och kapital finns tillgängligt för att hålla företaget flytande intill dess att parken är färdig. När Minesto är där kommer aktien allt annat lika värderas närmare det faktiska värdet på parken eftersom risken då är ännu lägre än idag. Detta glöms ofta bort i de abstrakta, kortsiktiga resonemangen att kraftverken har ett värde. Vart och ett av kraftverken producerar i drift elektricitet värt mångmiljonbelopp årligen över hela kraftverkets livstid. Det är därför inte en slump att VD redan för ett par år sedan pratade om att Hestfjord och aktiviteten på Färöarna kommer ta Minesto beyond break even. Företaget kommer börja bygga ett positivt kassaflöde och så småningom nå lönsamhet. Därtill har Färöarna och deras energibolag SEV vid åtminstone ett handfull tillfällen det senaste kvartalet på olika sätt bekräftat att de ser tidvattenkraft som en huvudsaklig beståndsdel i Färöarnas energimix. Det är uppenbart att de aktivt planerar för tidvattenparker på Färöarna och att det har gjorts en hel del arbete genom dem när det gäller infrastruktur och tillstånd.

Vad jag landar i är att risk-reward-kalkylen är mycket bra. Jag får teckna fler aktier till 35 procents rabatt för att få vara med på en resa där det allra mesta talar för att vi kommer få se den första tidvattenparken i drift under 2024. Men aktiekursen då? Ja men om folk i affekt vill dumpa aktier till 35 procents rabatt när företaget är så nära ett kommersiellt genombrott får de väl göra det. Jag kommer att köpa fler, det är givet.

Sedan är det det där med Asien också. Jag tror inte att folk i allmänhet försöker greppa vad det är värt om Minesto når kommersiell verksamhet i Asien. Titta på presentationen från bolagsstämman i juni. VD säger det rätt ut men när reptilhjärnan tar över tappar man proportionerna. Det finns en så stor marknad där att Minesto kan sälja i GW-skala årligen i flera decennier. I monopolställning i långsamma strömmar. Lyckas man med det sitter man på ett guldägg. Jag vidhåller min princip att inte skriva ut mina olika personliga scenario för företagets börsvärde. Men det är mellanstadiematematik att förstå skillnaden mellan att sälja en 30 MW park på Färöarna om året jämfört med att sälja parkorders för 1 GW om året (alltså 1 000 MW). Nu vill jag vara jättetydlig med att det här, precis som jag skrev redan i mitt första inlägg om företaget, är något som ligger längre fram i tiden. Att jag pratar om potential på de marknader man etablerar sig, inte vad som kommer ske de kommande 12-24 månaderna. År 2030 skulle jag uppskatta att man har förutsättningar att nå den potentialen. Men aktiemarknaden är framåtblickande och så fort Minesto är igång kommersiellt och börjar bygga en orderbok kommer uppvärderingen tids nog precis som den har gjort i Vestas, Tomra och likande aktier historiskt. Skillnaden mot Vestas är att Minesto har monopol. Ibland undrar jag vad i förståelsen av ordet monopol som går förlorat när man fastnar i fokus på aktiekursen. Och då är det förnybar energi som genererar fullt förutsägbar baskraft utan att ta landyta eller ha några väsentliga negativa sidoeffekter. Allt handlar om att lyckas med det kommersiella caset och börja bygga en kommersiell orderbok. Om Minesto gör det är framtiden deras. Det finns förstås en risk att de inte lyckas men den har aldrig varit lägre än idag. Tekniken fungerar i D4-skala och kapital löser man nu, även om vi med säkerhet ännu bara kan räkna med 78,2 procent garanterade åtaganden samt min promille.

Jag hade hoppats på en riktad emission kopplad till ett SPV för den första tidvattenkraftsparken på Färöarna, hade helst sett en lägre utspädning och tycker också att förseningarna är irriterande och kostsamma. Men erbjudandet är som sagt mycket generöst för befintliga aktieägare så det är bara till att gilla läget och göra det bästa av det. Jag har skaffat utrymme nog att både teckna fullt och öka ytterligare. Sedan är det surt att belåningen studsar tillbaka under våren och att jag missar lite lägen i utdelningsaktier men värderingarna har krupit upp på dem igen så det är kanske rätt läge nu att fokusera på Minesto igen. 

Min personliga gissning är att det utöver externa chocker är förseningar i leverans av komponenter till D12-kraftverket som påverkat behovet av att ta in kapital. Utöver att det har varit långa ledtider på elektroniska komponenter länge tror jag att det kan vara fundament/infästning snarare än kraftverket där man inte hann avsluta upphandling i tid. Men det är som sagt bara spekulation från min sida.

Samtidigt har vi också fått ett par för mig oväntade nyheter som jag inte har räknat med i mina scenario. Den första ordern av en förstudie är rent symbolisk ekonomisk men visar åtminstone att de har en potentiell kund som är villig för att betala för att utvärdera möjligheterna med Minestos teknik. Vi borde rimligen höra mer om det här i år. Samarbetsavtalen i Indonesien och på Filippinerna är i sig i detta skede inte jättestora men det viktiga är att man knyter samarbeten i ett tidigt skede med företag som kommer bli för Minesto vad Arise och Eolus är för Vestas. De kommer att göra mycket av jobbet på de marknaderna med att projektera nya parker och därmed frigöra resurser till snabbare tillväxt när Minesto väl är igång.

Vi kommer få fler besked redan på måndag från VD Edlund då han talar på stora aktiedagen hos Aktiespararna Göteborg (länk om du vill följa live - Martin talar klockan 17:40). Det ska bli spännande att höra Martin igen, man brukar alltid bli lugn av att höra honom fokusera på vad företaget gör i kontrast till allt kortsiktigt brus om aktiekursen. Personligen är jag mest nyfiken på hur de tänker ta sig vidare i Asien och om de söker i den femte contracts for difference-rundan i Wales.

Om du känner dig obekväm över att aktiekursen är ryckig just nu - håll huvudet kallt, påminn dig om varför du först köpte aktien och lyssna på Martin på måndag! Så hanterar jag det hela.

Utdelningar och aktieköp i januari

Utdelningsåret 2023 har börjat bra med en rekordstor utdelning under januari på hela 6 936 kronor. 

En bidragande orsak var att Castellum trots allt delade ut i januari som enda kända månad i år samt en extrautdelning stor nog att motsvara en helårsutdelning totalt sett från Clas Ohlson. Därutöver är det månads- och kvartalsutdelare. Elva aktier delade ut totalt i januari.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det gäller portföljbelåningen har jag äntligen gjort slag i saken och sänkt den ytterligare en räntenivå. Nu är portföljbelåningen på en bra nivå, som lägst strax under 5,5 procent. Den slutade på 6,2 procent vid månadens slut sedan jag gjorde några ytterligare aktieköp. Jag tycker att en långsiktig belåning på mellan 5 till 10 procent är rimlig. Det ger en viss hävstång att kunna köpa utdelningsaktier och få en snabbare ränta-på-ränta-effekt samtidigt som det ger en rimlig marginal för att klara extremscenarion. Jag såg hur nära den gränsen det var under pandemikraschen 2020 och vill inte riskera att hamna där igen. Sedan är det också så att de högre räntenivåerna gör marginaleffekten i ränta-på-ränta mindre varför en högre belåning inte är lika lönsam om räntenettot blir lägre mellan utdelning och belåning. Därför strävar jag snarare åt att hålla mig inom de räntekategorier där jag får en bra differens mellan utdelning och belåning.

Jag har egentligen tänkt sänka belåningen till denna nivå länge men det blev så många bra fyndlägen i framförallt fastighetsaktier i höstas att jag ville passa på att långsiktigt fylla på i innehav som sällan handlas på de nivåerna som Castellum och Wallenstam där jag nu är helt fullinvesterad i bägge.

En annan anledning till att jag vill ha belåningen låg är att Minesto lär ta in mer kapital på ett eller annat sätt under de kommande månaderna. Mitt utgångsscenario är fortfarande inte att de gör en renodlad nyemission till småspararna utan snarare en riktad emission kopplad till deras SPV för deras första parkprojekt på Färöarna eller en kombination samtidigt som de första symboliska intäkterna för företaget verkar komma redan i vår. Senast gjorde de en kombination där den ena halvan var riktad och den andra halvan gav småsparare möjlighet att teckna för att undvika utspädning. Jag har helt enkelt sett till att jag har utrymme att teckna fullt om det skulle uppstå ett sådant scenario.

Trots att jag har minskat belåningen har det också blivit utrymme att göra några större aktieköp. Anledningen är att jag traditionsenligt sätter in decemberöverföringen först i januari eftersom jag tycker att det är onödigt att dubbelbeskattas på bägge kvartalen och eftersom det deklarationstekniskt är fördelaktigt att ha lite högre belåning vid årsskiftet för att kunna utnyttja ränteavdraget maximalt i deklarationen.

Intrum har en hel del problem just nu och risken är hög i aktien. Detta återspeglas i den extrema direktavkastningen på tio procent. Att företaget skulle göra en förlust var väntat och den bör tas på allvar. Samtidigt var den som sagt förväntad och jag var inställd på en sänkt utdelning men beskeden från ledningen var bra där de tror sig kunna minska belåningen bland annat genom ökade affärsmöjligheter. Jag tyckte att det var trovärdigt nog för ett skäl till att jag köper aktien är att företag som Intrum ju tyvärr har bättre möjligheter att tjäna pengar i tider som dessa på grund av deras affärsidé. Att de behöll utdelningen tolkas jag som en tydlig signal om att de månar om oss aktieägare vilket kan bli viktigt om de skulle behöva ta in kapital i en emission framöver vilket jag inte skulle utesluta. Hur som helst fanns det en hel del positivt i rapporten, framförallt att kassaflödet ökar. Även EBIT är stabil över helåret vilket liksom det växande kassaflödet antyder att det mycket riktigt är engångskostnader och amorteringar som sänker lönsamheten, inte själva kärnverksamheten. Därtill har jag fortfarande mitt Benjamin Graham-projekt och faktum är att Intrum i anslutning till rapporten handlades en beskedlig bit under sitt eget kapital. Att köpa aktier till ett börsvärde om 50 procent av eget kapital kan man knappt göra längre men att köpa aktier till ett börsvärde som understiger 90 procent av eget kapital tycker jag ändå ger en god riskmarginal.

Det blev ett större köp i det kanadensiska förnybar energi-företaget Transalta RES. Månadsutdelaren handlas åter på historiskt låga nivåer, endast överträffade av osäkerheten i anslutning till presidentvalet i USA när Donald Trump valdes. Höjer man blicken bortom kulturkriget om energi i den svenska ankdammen gör företaget lönsamma långsiktiga parkinvesteringar i Nordamerika och Australien. En direktavkastning på 8,35% på helåret eller 0,7% per månad är svårt att motstå. Det blev min största ökning hittills i aktien och den bidrar till ett fint kassaflöde av månadsvis utdelningar att återinvestera.

En liten pärla i portföljen är det lilla kanadensiska glasåtervinningsföretaget Vitreous Glass. Mitt innehav är relativt litet då det finns ganska lite information om företaget och rapporteringen är ganska knapphändig. Hur som helst har de en bra marknadsposition i sin nisch och risken är som jag ser det framförallt om marknaden övergår till substitut till glasprodukter i framtiden. Därför handlar jag bara aktien när jag får en god riskmarginal. I januari kom ett sådant tillfälle. Jag såg i anslutning till rapporten att de i februari kommer dela ut hela 19 kanadensiska cent per aktie. Då aktien är liten och relativt obevakad valde jag att direkt passa på att köpa innan Mr. Market hann prisa in den höga utdelningen (det tycker jag att Mr. Market redan har gjort i skrivande stund). Det innebär att jag fick 4,3 procents direktavkastning enbart på februariutdelningen samtidigt som aktien ju delar ut ytterligare tre gånger under 2023. Jag räknar konservativt med en direktavkastning på minst 7,25 procent under 2023 men det kan också bli mer än så. Utdelningsnivån är ojämn men i det långa loppet tyckte jag att det var ett bra läge att passa på att göra en lite större ökning i aktien. Jag får ju tillbaka 4,3 procent av insatsen redan i veckan.

Jag har gjort en påfyllning i Tokmanni som runt årsskiftet åter handlades på trevliga nivåer med en direktavkastning på 8,5 procent och där jag vid första inköpet inte hann köpa så mycket som jag ville. Det blev också en mindre påfyllning i Cibus mer av typen återinvesterad utdelning och avrunda uppåt till närmaste jämnt antal aktier. Risken i Cibus är lite högre nu eftersom företaget trots defensiva innehav fortfarande har en hög belåningsgrad då det unga företaget inte har hunnit beta av så mycket av sina lån ännu och är känsliga för det höga ränteläget. Jag tror det är klokt att vara en aning försiktig.

Till sist har jag också ökat ytterligare i Minesto trots att det kan bli en emission. En symboliskt viktig nyhet var att Minesto fick en kommersiell order från ett asiatiskt företag om en förstudie. Intäkten är relativt blygsam men signalen om seriöst intresse i Asien är mycket viktig. Jag har knappt skrivit om Minestos potential i Asien i mina större äldre inlägg om aktien då det inte var en så reell möjlighet då. Nu har vi sett att Minesto aktivt positionerar sig för att etablera sig i Asien och utöver Taiwan, där det framförallt handlar om havsströmmar, har man konkreta möjligheter att redan göra affärer kring tidvattenparker i Indonesien i väntan på havsströmstekniken. Jag tror ännu att det är ganska få även bland de som följer företaget som fullt ut förstår vidden av potentialen på den marknaden trots att VD Edlund egentligen sa det rakt ut på årsstämman i juni förra året. Skulle Minesto lyckas etablera sig kommersiellt har de möjligheter att sälja parker i Gigawatt-skala årligen under flera decennier framöver. Om man räknar på vad det skulle innebära jämfört med de 30 MW-parker som redan är under planering på Färöarna är det i samtliga scenario där företaget lyckas uppenbart att det kommer att skapa mycket stora värden för oss aktieägare. Jag gillar inte kortsiktig spekulation och vidhåller min princip att aldrig skriva ut mina värderingsscenario men för den som gör sig besväret att räkna är potentialen direkt uppenbar. Vi har också nu fått bekräftat att D4-tekniken fungerar i drift och är färdig att sälja. Teknikrisken har aldrig varit så liten som idag i Minesto och kapitalrisken är därför mer en fråga om att överbrygga perioden in i lönsamhet. Det ska bli oerhört spännande att följa företagets resa under 2023 men än mer under de 5-6 år som följer.

Mitt mål för 2023 är att uppnå 100 000 kronor i utdelningar. I skrivande stund har min utdelningsprognos passerat 85 500 kronor så det finns goda möjligheter att uppnå det målet. Framförallt eftersom jag ju har elva månader på mig att köpa nya aktier och även om merparten delas ut mellan mars och maj kommer det bli en hel del nyinköp i kvartals- och månadsutdelare också som gör att jag får en del utdelningar senare i år. Sedan räknar jag inte med utdelningstillväxt i min kalkyler och det är rimligt att anta att fler företag höjer utdelningen än tvärtom. Det ensamt borde ge ytterligare minst ett par-tre tusenlappar mer än kalkylerat. Jag räknar ej heller med källskatteåtebäring eller valutaeffekter utan har väldigt försiktiga estimat på växelkursen för utdelningar i mina utländska innehav. Som utlandssvensk gynnas jag ju just nu av att få lön i utländsk valuta men spara merparten i svenska kronor (det blir helt enkelt så att jag köper mindre utländska aktier när växelkursen är historisk hög men också så att jag i praktiken får mer än tio procent mer in att spara än normalt). Valutakursen kan ändras men det ser ändå ut som att jag kommer få lite mer utdelning än kalkylerat även där. Till sist finns det på lite längre sikt ett par aktier som just nu inte delar ut fullt men kan förväntas göra det kanske redan 2024. Jag tänker på Castellum och Scandic Hotels. Jag skulle inte utesluta att vi får se utdelning igen från Scandic Hotels redan i år eller att Castellum kanske gör en utdelning framåt årets slut om ränteläget skulle ha lugnat sig till dess men i min kalkyl räknar jag inte med utdelning från dem under 2023. Hur som helst har jag ytterligare över tio tusen kronor i utdelningar att inkassera det år då de bägge börjar dela ut på normala nivåer igen. Det skulle egentligen ensamt räcka för att klara årets utdelningsmål på över 100 000 kronor.

På det privata planet handlar framåtplaneringen just nu mycket om ifall jag kör på några år till utomlands eller börjar planera inför att återvända till Sverige. Just nu har jag ett roligt och utvecklande jobb med en bra lön men det lockar också att kunna träffa släkt och vänner lite oftare. Det mesta talar väl för att jag kör på något år till men har i alla fall börjat titta på att flytta hem till Sverige eller i alla fall lite närmare hem.

Den dagen jag flyttar hem kommer jag i alla fall ha en bra grundplåt med mig. Även om jag just nu inte tittar på att göra en FIRE då mitt jobb är förbannat roligt och utvecklande är det skönt att veta att jag kommer ha möjligheten i framtiden och utdelningsportföljen ger mig möjlighet att gå ned i arbetstid, ta tjänstledigt för att göra långresor eller helt enkelt bara sänka min sparkvot och unna mig mer samtidigt som utdelningsportföljen fortfarande växer. Den sista pusselbiten är att börja titta på en mer permanent bostad i Sverige och det är ett intressant läge nu när det börjar bli köparens marknad på fastighetsmarknaden. Samtidigt vill jag undvika att sälja aktier i onödan och ränteläget påverkar lånelöftet. Därför har jag lite is i magen tills jag hittar något som verkligen känns helt rätt.