lördag 26 juni 2021

Fem år med portföljen

Jag startade min portfölj runt midsommar för fem år sedan och följer traditionsenligt upp. I år blir det lite mindre analys än tidigare främst då jag som jag tidigare har skrivit just nu är i en fas där jag främst amorterar ifatt inför hösten samtidigt som det händer mycket annat spännande både på jobbet och privat i livet just nu. Därför kommer jag först till hösten börja titta mer aktivt på case och investeringar igen. Vad det innebär för bloggen får vi se. Jag utgår från att det blir mindre tid att blogga men har tänkt så tidigare och kanske blir det tvärtom mer tid och intresse. Vi får se.

När jag startade hade jag ett mål om att på fem år försöka gneta ihop en utdelningsportfölj om 2 miljoner kronor. Kanske 2,25 miljoner kronor om allt föll riktigt väl ut med återinvesterade utdelningar och utdelningshöjningar.

Fem år senare överstiger portföljen en bit över 3,5 miljoner kronor netto och en bit över 4 miljoner kronor brutto. Det är dubbelt så mycket som mitt ursprungliga mål och något jag inte ens vågade drömma om. Och det trots att båda mina största innehav Minesto och Azelio är inne i en kursmässig svacka just nu med den kanske lägsta kursutvecklingen på ett halvår. Skulle de vända upp igen till någonstans kring medianen av deras värderingar senaste året kommer portföljen snabbt passera 4 miljoner kronor också netto.

Det finns flera förklaringar till portföljutvecklingen:

1) Portföljen har på det stora hela över tid utvecklats bättre än de 4-5 procent årligen som är mitt blygsamma mål. Det kan låta overkligt lågt i tider när många har orimligt uppskruvade förväntningar om att dubblera avkastning på dagar eller veckor men jag är faktiskt nöjd så länge jag uppnår det målet.

2) Anledningen till det är insikten att sparkvoten och ränta på ränta över tid gör jobbet så länge jag sparar tillräckligt mycket tillräckligt länge. Resten är bara en härlig bonus. Sparkvoten är den allra viktigaste förklaringen då den har gett utrymme att öka månadsinsättningarna. Jag har aktivt arbetat med att sänka utgifterna genom lägre boende- och levnadskostnader. Därför har jag kunnat ha en extremt hög sparkvot över 70 procent de senaste två åren, som allra högst runt 80 procent. Pandemin har förstås hjälpt till i ytterlighetsfallen då jag kunnat skjuta upp klädinköp samtidigt som jag kunnat laga mat billigt hemma.

3) Inkomster har ökat mer än jag hade räknat med och jag har också gjort ett par engångsinsättningar. Det förtar inte att avräknat de faktorerna överträffar jag fortfarande mina mål med över en halv miljon kronor.

Sammantaget innebär det att jag redan befinner mig på en nivå där jag kan göra FIRE om jag vill vilket var en målsättning. Men då jag inte äger någon bostad i Sverige och fortfarande gillar mitt jobb kommer jag köra på tills vidare. Tanken är också att flytta tillbaka till Sverige så småningom även om det nog dröjer 2-3 år ytterligare. Det gör att jag kommer återvända med en portfölj som dels uppfyller mina ursprungliga mål som utdelningsportfölj men dels också kryddar med ett par, tre riktigt fina innehav i miljöteknikaktier med tillväxtpotential. Skulle något av dem lyckas enligt plan ser framtiden riktigt ljus ut. Skulle de misslyckas är det inte hela världen för då har jag fortfarande en utdelningsportfölj som bör leverera 150 000 kronor årligen vid det laget.

Jag brukar främst räkna utdelning månads- och årsvis men så här fem år senare kan det vara trevligt att konstatera att portföljen sedan start har inbringat 165 000 kronor i utdelningar. Det motsvarar 2 750 kronor per månad utslaget över hela perioden. De 50 000 kronor jag får in i utdelningar i år är också lägre än de cirka 100 000-125 000 kronor per år som jag ursprungligen hade tänkt gneta ihop till följd av att jag har gjort en riktad större satsning i enskilda tillväxtaktier de senaste två åren. Nu när jag har stora positioner i Minesto och Azelio är tanken att jag ska koncentrera mig på defensiva utdelningsaktier igen för att bättre balansera portföljrisk igen.

Jag brukar också uppdatera portföljen årligen. I år väljer jag istället att lista de största innehaven av det enkla skälet att jag har en mycket stor position i Minesto efter emissionen och en stor position i Azelio. Jag tycker i grunden att man ska ha en bättre diversifierad och balanserad portfölj än vad jag har idag. Mitt val är aktivt efter att ha hållit på halva mitt liv sedan tonåren med aktier men vill inte uppmuntra sparare med mindre erfarenhet att spara på det sättet då det innebär en högre risk än en sund diversifiering. Jag är medveten om risken och har gjort ett aktivt val där jag är beredd att riskera hela insatsen in i dessa aktier för möjligheten att mångdubbla den på lång sikt. Men jag behöver inte heller kapitalet och kan sitta lugn.

  1. Minesto
  2. Azelio
  3. Kopparbergs
  4. Investor
  5. Axfood
  6. Handelsbanken
  7. Multiconsult
  8. TransAlta Renewables
  9. Realty Income
  10. Castellum 
  11. Boston Pizza
  12. Skanska
  13. J&J
  14. Inwido
  15. Cibus

Totalt har portföljen nu 48 aktier vilket är fler än de 4 från början men långt mindre än de 75 jag hade som mest. Jag har koncentrerat mig på färre aktier som jag följer mer aktivt. Några av de mindre innehaven är aktier som SWECO, Tomra och Vestas där jag har en såpass bra riskmarginal att det inte finns något skäl att sälja dem samtidigt som jag tycker det är för dyrt att öka. Slutsatsen blir att de får vara kvar.

På topp femton-listan finns tre månadsutdelare, vilket varit en målsättning för jämt kapitalinflöde. Det känns också tryggt att jag har stora positioner i Kopparbergs, Investor, Axfood, Castellum och J&J som är tänkta som ankare i portföljen för att ge stabilitet under svåra år som 2020. Börskraschen i mars förra året blev ett ypperligt tillfälle att öka position i dessa aktier på ovanligt låga nivåer. I Multiconsult är jag fullinvesterad och kommer inte öka mer. Aktien har nästan tredubblats sedan jag tog en slutgiltig position.

Mitt innehav i Minesto sticker ut. Många verkar vara nervösa över kursnedgången sedan årsskiftet. Men ärligt talat är det ju det bästa som kan hända om man är långsiktig investerare och trygg i vad företaget gör. Flera aktieprofiler har varit inne på att man ska skilja på aktiekursens utveckling och företagets verksamhet. Jag har också skrivit en del om det här tidigare och ska förklara igen hur jag resonerar.

Den väsentliga frågan för mig är inte att Minestos aktiekurs har tappat en tredjedel av sin värdering sedan i somras. Det väsentliga frågorna för mig är vad som har hänt i företaget sedan dess. Företaget har bevisligen lyckats flera gånger om med att sjösätta och ha kraftverket i drift. De har bekräftat att de har höjt märkeffekten med mer än tio procent mer än initialt förväntat. Deras kund SEV har dessutom oberoende av företaget bekräftat att kraftverket har levererat el i nät. Företaget har en ny strategisk partner i Schneider som öppnar upp en jättemarknad. De har en produktionsanläggning som redan idag är stor nog att bygga ett tiotal kraftverk per kvartal. De fick en täckningsgrad över 98 procent i nyemissionen och hade under våren en soliditet över 95 procent vilket är urstarkt för ett företag på väg in i kommersiell fas. Kapitalet räcker således mellan 3 till 10 år beroende på hur stora utgifter man uppskattar att de bär för de kommande parkprojekten och kommersiell expansion samt hur snabbt och i vilken omfattning de första intäkterna faller ut. Och då har de dessutom möjlighet att få ytterligare offentlig finansiering som varken professionella analytiker eller jag har räknat med i kalkylen. Pareto har även höjt riktkursen till 28 kronor. Enda gruset i maskineriet är att pandemin och strulet i somras försenade med ett par kvartal men det torde inte påverka den långsiktiga planen. Jag hade hoppats att verifieringen och första ordern samt intäkterna redan skulle ha kommit men samtidigt är jag väl medveten om att jag kanske var alltför optimistisk där. Det har trots allt varit tydligt hela vägen, vilket framgår i de professionella analyserna, att parkprojekten är 2-3 år bort och att betydande intäkter följaktligen kan förväntas 2023-2024. Men företaget upphandlar redan sina första kraftverk i MW-skala och den som har tålamod kommer se dessa i drift inom ett år.

Jag har nu kunnat fortsätta öka hela vägen ned till 20 kronor. Visst finns det en hög risk och om företagets kommersialisering inte lyckas är aktien naturligtvis inte värd 20 kronor. Men omvänt är det närmast löjligt hur lite marknaden prisar in framtida intäkter i Minesto just nu. Om man utgår från Paretos uppskattningar av intäkt per kraftverk och en blygsam vinstmarginal på femton procent gör företaget grovt räknat en intäkt på 3,5 öre per aktie per installerad MW. Det innebär att Minesto behöver installera 28,5 MW årligen för att motivera ett P/E-tal på 20. Men nu är Minesto ett tillväxtföretag som bör värderas till en väsentligt högre P/E mellan 40-80 (jämför med vad Vestas och Tomra fortfarande värderas på trots lägre tillväxtpotential). Med det i åtanke behöver Minesto installera mellan 7-14 MW årligen för att motivera ett P/E-tal 40-80. Minestos första två demonstrationsparker kommer vara i 10 MW-skala vilket ensamt därför försvarar nuvarande värdering. Men om de blir kommersiella kommer man naturligtvis inte bygga så små parker. Som jämförelse har man talat om parker på 30 MW på Färöarna och 80 MW i Wales. En enda park årligen av de senare skulle räcka till att motivera en många gånger högre värdering än idag enligt räkneexempel ovan och vad flera sådana parkorders årligen skulle innebära vill jag inte ens skriva rakt ut. Där är själva grunden till min tilltro till företaget och varför jag fortsätter öka och behålla. Det här är ett företag som om de lyckas kommer få monopol under överskådlig tid framåt på en marknad som överstiger lågt räknat 600 GW totalt. Det här är också ett företag som redan vid 2-300 MW installerat kommer ha ett pris (LCOE) som är mer konkurrenskraftigt än havsbaserad vindkraft samtidigt som man till skillnad från vindkraft erbjuder baskraftslösningar som inte syns. Med tanke på hur enorma investeringar som görs i havsbaserad vindkraft just nu är framtiden uppenbart ljus om kommersialiseringen lyckas.

Min slutsats blir att jag inte kan komma på mycket bättre förutsättningar att gå in och öka i ett förhoppningsbolag avseende vad företaget presterar, bra kundrelationer och finansiella stabilitet. Som jag ser det är det en skänk från ovan som långsiktig investerare att plötsligt kunna handla en aktie man tror på och följt länge till en tredjedel av priset man var beredd att betala för att öka ett år tidigare. Därför tar jag aktiekursens utveckling med ro. Någonstans när jag en dröm om att försöka bygga ett långsiktigt innehav på 0,1 procent av företagets totala antal aktier. Det är nog inte helt realistiskt då jag skulle få göra alltför mycket avkall på min utdelningsstrategi men jag är glad och mycket tacksam över att jag har fått fortsätta bygga på innehavet på dessa nivåer under våren. Det kommande året med första sjösättningen i 1MW-skala samt första sjösättningen i Frankrike ska bli mycket spännande att följa.

När det gäller Azelio skriver flera andra redan mer aktivt och ingående om den aktien. Men det är också ett innehav som har en uppenbart stor potential. Testet för mig blir att de bevisar att de faktiskt omvandlar samförståndsavtal till orders i år. Där är det fortfarande upp till bevis. Jag är inte fullt lika övertygad om deras unika nisch eller förmåga att hålla tidsplan som det brukar surras om men företaget har samtidigt en så uppenbart stor potentiell marknad att det spelar mindre roll då uppsidan är mer än god nog ändå.

Climeon har paradoxalt nog haft det motigare trots att företaget redan får in intäkter och har igång sin produktion. De har drabbats av pandemin och jag tror mycket på företaget men de har en del att bevisa när det gäller att sälja orders i skala till nya kunder.

Avslutningsvis ska det bli väldigt roligt att både bygga utdelningsportfölj och följa Minestos resa framöver. Mina närmaste mål är att passera 100 000 kronor per år i utdelningar vilket jag borde kunna klara om ett par år och därefter sikta mot 150 000 kronor per år. När det gäller kapitalmål vill jag passera milstolpen 4 miljoner netto för aktieportföljen vilket jag bör klara i år om Minesto inte kraschar fullständigt. Därefter är nästa milstolpe 5 miljoner vilket bör vara inom räckhåll på ett till två års sikt.

söndag 13 juni 2021

Nasdaq Green Equity - hur mycket klokare blir hållbara investerare egentligen?

Har länge efterfrågat en grön stämpel för aktier. Därför blev jag väldigt nyfiken på Nasdaqs bägge grönaklassningar för aktier. Som jag ser det är det i första hand en fråga om information till konsumenter och investerare vilket är bra. Samtidigt förhåller jag mig kritisk till vad stämpeln inte innebär.

OBS! Vänligen respektera att detta inlägg är skrivet från en hållbar investerare som är genuint intresserad av miljö och hållbara investeringar riktat till likasinnade. Jag gillar idén med miljömärkning av aktier och företags miljöarbete. Det är något jag i sig välkomnar och har efterfrågat länge. Just därför förhåller jag mig också kritisk till det jag tycker kan göras bättre och är faktiskt rätt besviken på resultatet. För mig är det en fråga om kvalitativ och relevant information till investerare och konsumenter.

Så här kommer de bägge miljöklasserna se ut.

Tidigare i veckan lanserade Nasdaq sina bägge miljöklasser Nasdaq Green Equity Designation, som riktar sig till företag som redan idag har ett bra hållbarhetsarbete, och Nasdaq Green Equity Transition Designation, som riktar sig till företag som växer in i att bli mer hållbara. Cicero Shades of Green och V.E. (Moodys) är kontrakterade för att genomföra hållbarhetsutvärderingen. Inledningsvis kommer märkningen finnas för svenska, norska, finska och danska aktier och man utvidgar i framtiden eventuellt till isländska och baltiska aktier. Även aktier på First North kan ansöka om grönmärkningarna.

För att kunna grönklassas och få Nasdaq Green Equity Designation måste minst 50 procent av bolagets omsättning och investeringar vara ”gröna” och att mindre än 5 procent av omsättningen kommer från fossila aktiviteter. Jag tycker att det låter som en ganska blygsam ambition givet att kvalificeringen av "gröna" är rätt allmänt hållen och inte särskilt progressiv. Nästa fråga blir vad de där 5 procenten har för krav för uppenbarligen finns en gråzon mellan "gröna" och "fossila aktiviteter". Det är för övrigt rätt få företag i Sverige som idag har mer än 5 procent av verksamheten i "fossila aktiviteter".

Ännu lurigare är Nasdaq Green Equity Transition Designation. 50 procent av bolagets investeringar måste vara gröna. Den här märkningen inriktar sig mer på företag som ställer om till ökad hållbarhet. Samtidigt får högst mindre än 50 procent av verksamheten komma från "fossila aktiviteter". Mig veterligen finns det inget större noterat svenskt företag som har mer än halva sin verksamhet från "fossila aktiviteter" idag. Därför tycker jag att det är en högst tveksam kvalitetsstämpel som inte säger mycket. Där är inte precis Naturskyddsföreningens Bra Miljöval eller nordiska Svanmärkt som står för betydligt högre och tydligare miljökrav där man som konsument kan vara trygg i att företaget i allt väsentligt är ett bra miljöval.

Min gissning är att de flesta OMX30-företag, kanske rent av i stort sett alla, redan idag uppfyller det kriteriet. Därför tycker jag att det finns en risk att lite av poängen med miljömärkningen går förlorad. Det blir som etikfonder som sorterar ut vapen (SAAB), Tobak (Swedish Match) och Alkohol (Kopparbergs) med resultatet att du som konsument ändå får nästan samma indexfondprodukt men får betala mer för besväret. Man går helt enkelt miste om att styra in marknaden på att gynna de mer progressiva företagen som gör ett föredömligt och proaktivt arbete medan medelmåttorna åker med av bara farten. 

I korthet riskerar det bli gröna fastigheter och gräsklippare för hela slanten medan de företag som verkligen tar fram progressiva miljölösningar är för små för att ha personalresurser att ta sig igenom det här ännu på något år. Även om 100 000 kronor inte är en drakoniskt hög avgift är det ändå inget som växande småföretag med en i grunden sund verksamhet kommer prioritera. Därför kan märkningen paradoxalt nog tendera lyfta fram redan etablerade företag med ett bra men som helhet ganska blygsamt hållbarhetsarbete medan de aktier som hållbara investerare verkligen ser som framtidslösningar för en hållbar omställning inledningsvis antagligen inte ens kommer göra sig besväret att få den här märkningen.

Så ser det också ut inledningsvis då det är övervikt på fastighetsaktier samtidigt som man bara har ett cleantech-företag, där det senare nog är det som de som vill investera i miljö är mest intresserade av.

För enkelhets skull har jag godtyckligt översatt kriterierna som nämns nedan men ni hittar dem här (länk).

Vi börjar med det som är bra. Att företag rapporterar sina växthusgasutsläpp är positivt och värdefull information som investerare. Likaså är det bra att företag uppmuntras till nettonollutsläpp och att sätta upp vetenskapligt baserade mål.

Det är lite typiskt finans att man försöker kvantifiera andel av omsättning, vinst och CAPEX som blir "grön" och följer EU:s taxonomi. Man räknar och kvantificerar istället för att kvalificera och titta kvalitativt på företagets miljöpåverkan (nu överdriver jag, det gör kontraktörerna förstås i någon mån också men min poäng är att jag hade velat se störst fokus där). Samtidigt tycker jag att det är lite roligt att man faktiskt kvantifierar detta och visar på de gröna värdena i företaget.

Det bör noteras att taxonomin är ett nytt koncept varför det är rimligt att förvänta sig att Nasdaq kommer utveckla hur de här märkningarna implementerar taxonomin allt eftersom vi får mer tydlighet kring detta.

Publicerar företaget en miljö- eller hållbarhetspolicy?

Finns det något större företag på Stockholmsbörsen som inte gör det idag i någon form? Det intressanta är innehållet och åtgärderna. På motsvarande sätt är det bra att det finns krav om att kunder/leverantörer behöver följa en code of conduct men en sådan har väl de flesta företag? Det har inte hindrat otaliga skandaler i H&M trots en in grunden rigid och seriös uppföljning av leverantörers verksamhet. Återigen är det innehåll och efterlevnad som är det väsentliga. Det spelar igen roll om 90 procent av leverantörerna följer din code of conduct om de få som inte gör det ställer till en miljöskandal. Fråga AAK.

Hållbarhetstillsyn från styrelse/företagsledning

Här är ett annat kriterium som jag tror att de flesta företag på Stockholmsbörsen på ett eller annat sätt redan uppfyller. Om det inte finns en sådan funktion i styrelsen har nästan alla större företag en miljö- eller CSR-chef som rapporterar direkt till VD, och i sin tur till styrelsen, i de här frågorna. Återigen förstärker det bilden att man slår in sedan länge öppna dörrar. Intressant är dock att de frågar om det finns incitamentsprogram till ledning för att leverera på hållbarhetsmål.

När det gäller energimix behöver företaget lista topp-3. Något märkligt kan jag tycka då den fjärde energikällan kan ha betydande miljöpåverkan, inte minst om den inte är förnybar.

Därutöver måste bolaget sätta upp KPI:er i linje med Parisavtalet och låta sig hållbarhetsgranskas av ovan utsedda parter.

Sammanfattningsvis tycker jag å ena sidan att det är roligt och bra att vi äntligen får en märkning av hållbara aktier. Det välkomnas. Samtidigt är jag å andra sidan tveksam till om det kommer att gå att sålla ut de mest hållbara aktierna. Jag misstänker att det istället snarare blir ett redskap för att sålla ut aktier som underpresterar. Inledningsvis ser det också ut som att man kan missa flera av de mest intressenterna då det än så länge bara är ett cleantechföretag som är med. Jag hade gärna sett en tredje mer progressiv märkning av typen 90-95 procent av företagets verksamhet/värde är hållbart för jag tror att det här är krav som de flesta storföretag på Stockholmsbörsen redan lever upp till. Kanske kommer det i framtiden?

Oavsett är det ett välkommet initiativ och det ska bli intressant att se vilka företag som nu hakar på.