lördag 20 januari 2024

Reflektioner över det gångna börsåret

Utdelningarna landade på 94 406 kronor under 2023. Brutto är det ensamt tillräckligt för en knäckebröds-FIRE även om det förstås inte är önskvärt eller rimligt. Jag når inte hela vägen till 100 000 kronor vilket jag hade som en vision snarare än mål. En anledning till det är att flera aktier drog in utdelning eller köptes ut från börsen. Samtidigt finns en liten chans att jag kan nå dit när återbetalning av utländsk källskatt betalas tillbaka men då jag inte har köpt så mycket utländska aktier ifjol på grund av den svaga kronan tror jag att den utländska källskatten liksom föregående år landar runt 4 000 kronor. Decemberutdelningen stannade på 1 545 kronor. Portföljen innehåller vid årets slut 53 innehav inklusive XACT högutdelande. Jag tror att ungefär 50 aktier är en långsiktigt rimlig nivå då flera är mindre innehav som jag köpt billigt en gång i tiden och inte har vare sig anledning att öka i eller avyttra. Jag tänker mig att portföljen även framöver kommer ha ett femtiotal innehav.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att passera 100 000 kronor under 2024 vore en naturlig målsättning men jag är i ärlighets namn nöjd om jag uppnår samma utdelning som ifjol. Några finare utdelare har tyvärr köpts ut från börsen. Särskilt ledsen är jag över TransAlta Renewables som var en stabil och pålitlig månadsutdelare. Den hade en utdelningsvikt på 4,4 procent av totalutdelningarna under 2023 och blir inte helt lätt att ersätta. Intrum håller som förväntat inne utdelningen under 2024 för att få kontroll på sin balansräkning. Detta var förväntat men givet den groteskt höga utdelningen under 2023 hade aktien en utdelningsvikt på 18 procent. Det syns också tydligt i diagrammet ovan över utdelningar månadsvis 2023. Den extremt höga engångsutdelningen i Intrum dopade så att säga det här årets utdelning över normala nivåer. Jag har sålt SBB då jag inte ser någon utsikt att de får styr på det hela under överskådlig tid och då det kommer finnas mindre värden kvar. Även om kursen kanske kan återhämta sig på sikt jobbar mina pengar bättre på annat håll. Nu var SBB ett ganska litet innehav men de utgjorde likväl en procent av utdelningsvikten då de hade en hög utdelningsgrad. Castellum har jag ökat i ordentligt men även de utgjorde 2,5 procent bara på sin vårutdelning förra året och därmed är det mer än 5 procent av utdelningsvikt som försvinner där också. Kanske ska förtydliga att utdelningsvikt är ett mått på hur stor procent av totalutdelningen en viss akties utdelning utgör under ett år. Sedan har vi Nordic Waterproofing med en utdelningsvikt på 0,77 procent som tyvärr riskerar att köpas ut. Jag kommer mot min vilja tvingas acceptera uppköpsbudet och placera pengarna på annat håll även om det i skrivande stund inte är helt givet att budplikten också kommer innebära att de faktiskt köps ut från börsen. Det har varit ett fint innehav. Som synes innebär ovanstående att ungefär en tredjedel av fjolårets utdelning försvinner. Därtill har något innehav sänkt utdelningen också. Att uppnå en bra utdelningsnivå 2024 kommer bli en utmaning.

Men samtidigt har jag ju aktivt köpt aktier när börsen var sur och räntan var hög ifjol. Mitt innehav i Cloetta har gått från ett komplementsinnehav till ett sex gånger så stort innehav så med en bibehållen utdelning kan det ensamt klara en tiondel av utdelningsmålet. Nu ska en brasklapp skrivas om de höga råvarupriserna just nu liksom omkostnader kring fabriksbygget i Nederländerna. Men på lång sikt tror jag att Cloetta är en bra värdeaktie som inte kommer att slå index men väl studsa tillbaka till en mer normal nivå historiskt och jag får ju över fem procents yield on cost för besväret vilket är högt för etablerade bolag. Castellum ska inte uteslutas att de kan börja dela ut igen till hösten om ränteläget stabiliseras men jag räknar med att de prioriterar att stärka balansräkningen och utnyttja utrymme till uppköp istället. Wallenstam har förvisso en låg utdelning men eftersom jag ökade när räntefrossan var som högst ska jag kunna inkassera minst dubbelt så mycket utdelning som ifjol från Göteborgsbolaget. Sedan börjar det bli på tiden att Scandic Hotels delar ut igen för första gången sedan pandemin. Jag köpte på mig en större post givet deras fina marknadsposition när de var som mest pressade och väntar tålmodigt på att det ska betala sig. Jag tror faktiskt inte att det sker redan i år då det är vettigare att prioritera annat men utrymmet finns. Lite utdelningshöjningar ska det väl kunna bli också. Investor höjer som förväntat utdelningen. Ja, det är en kanonaktie men den är alltid dyr och jag ställer mig inte in i hyllningskören då det är en aktie som jag nöjer mig med att öka i vid de sällsynta tillfällen då den dras med i allmän börsoro, senast i oktober när man kunde öka för under tvåhundra kronor. Tillsammans med lite arbitragebyte mellan A och B-aktien räcker det för att ge några hundralappar mer i år än ifjol. Avanza har också höjt utdelningen och mitt innehav är större varför min utdelning blir ungefär dubbelt så stor som ifjol. Profoto och Svedbergs är nya lite mindre innehav och jag har ökat i Inwido.

Totalt sett landar prognosen på 70 000 kronor. Detta är dock med en pessimistisk utblick där inga ytterligare utdelningshöjningar förväntas, där jag har tagit höjd för en något stärkt krona och i övrigt inte tar hänsyn till de aktier som kommer köpas under året. Det indikerar oavsett att det blir utmaning nog att klara att bibehålla 2023 års utdelningsnivå men jag ska göra ett försök. Samtidigt har det inget värde i sig själv utan det viktigaste är att portföljen växer på ett sunt sätt över tid. Det är förvisso en bra bit kvar till de över 150 000 kronor i utdelningar som jag siktar på årligen på lite längre sikt men det finns mycket potential i innehav som till exempel Castellum och Scandic som med tiden kommer att göra att portföljen studsar tillbaka. Därför är de mål jag satte upp när jag började spara inom räckhåll.

2023 stängde aktieportföljen med en belåningsgrad på 1,6 procent. Kapitalförsäkringen är helt utan belåning och investeringssparkontot har bara belåning i den lägsta räntenivån. Jag har därmed till sist uppnått min målsättning om att fasa ned belåningen. En anledning till att jag har velat göra det är att jag redan nu närmar mig nivåer där det faktiskt går att leva på portföljen även om jag inte planerar att göra en FIRE då mitt jobb är spännande, utmanande och stimulerande. Hur som helst vore det oklokt närmare en eventuell FIRE att ha en hög belåning i portföljen då det försvårar kapitaluttag och ökar portföljrisken. Jag har funderat på att helt amortera ned belåningen men landat i att det inte är rationellt. Dels överstiger aktieutdelning netto efter skatt räntan jag betalar och så länge jag håller mig på den lägre räntenivån är det därför fullt rationellt med en liten hävstång på någon enstaka procent i portföljen. Dels har jag uppnått ett annat livsmål i att äntligen skaffa ett boende i Sverige. Även om jag inte har så hög belåningsgrad på den bostaden heller och därmed inte har så starka amorteringskrav finner jag alternativkostnaden av att amortera ned bolånet bättre än vad jag sparar i räntekostnad på att amortera ned portföljbelåningen. Därför är mitt utgångsscenario en portföljbelåning på mellan 1-3 procent under 2024. Det ger möjlighet att utnyttja bra köptillfällen samtidigt som jag kan amortera lite mer i perioder när det inte finns lika mycket att köpa till rimliga värderingar. Jag måste också ta hänsyn till att den högre kapitalskatten till följd av högre ränta och portföljvärde äter upp lite mer av mina insättningar än tidigare år. Fokus under 2024 kommer att vara att bygga vidare i lugn och ro och jag lägger allt mer tid på att följa mina existerande innehav snarare än att försöka hitta nya aktier.

En reflektion är att jag tycker att det ger allt mindre att följa aktier och sparande i sociala medier än när jag började. Sedan pandemin verkar det vara mer korta perspektiv och färre som skriver om värdeaktier på ett mer långsiktigt sätt. Sedan Twitter blev X har jag trappat ned min närvaro där även om jag har kvar kontot. Jag är trött på cirkus Musk och ser det som att jag inväntar att det dyker upp något nytt sociala medier-format där man kan få de vuxna aktiesamtalen bland dem som följer företag och bygger långsiktiga portföljer och slippa allt det andra. Mitt jobb har tagit mer tid efter pandemin och det har gått ut över bloggandet så jag funderar även kring i vilken mån jag ska fortsätta med det eller inte. Samtidigt är det ett praktiskt sätt att strukturera mina tankar och få en överblick regelbundet över hur portföljen går vilket gör det lättare att följa upp bakåt, dra lärdomar och planera framåt. Tills vidare kör jag på tills mitt börsår slutar till sommaren och sedan får jag ta en ny funderare.

Avslutningsvis konstaterar jag att jag hade trott att det skulle ta minst tio år att nå dit portföljen och utdelningsnivån är när 2023 år summeras men nu på mitt åttonde sparår är jag väldigt nära att komma i mål. Resan har haft både framgångar och bakslag. Jag har tagit mina läropengar och det har gjort mig till en klokare investerare. Men det visar ändå någonstans att med en diversifiering, tålmodighet och framförallt kontinuerliga aktieköp med en hög sparkvot kommer man väldigt långt. Det fascinerar mig att se att det faktiskt var fullt möjligt att nå hit redan efter mindre än åtta år och att jag av allt att döma kommer vara i mål efter tio år trots att jag också har köpt en bostad. Det finns några kryddor i portföljen som jag förstås hoppas ska ta fart i ett lite lugnare ränteläge 2024 som jag följer aktivt men dem väljer jag att inte skriva om just i det här inlägget, det får bli när det finns något nytt att skriva om. Men oavsett hur det går kommer jag ändå att uppnå mina sparmål och det känns som en stor trygghet. Resten är som jag skrev redan under mitt första sparår en ren krydda som kan ge portföljen ytterligare skjuts.