Portföljutvärdering: fastighetssektorn

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta inlägg ingår i en serie där jag bryter ned portföljanalysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion och bör inte läsas som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Har gjort en högst översiktlig utvärdering av mina fastighetsaktier och hur riskbilden ser ut.

Utgångsunkt är ungefärlig portföljandel när portföljen uppgår till en miljon kronor:

Realty Income 3,5 procent
Castellum 3,0 procent
Bosjö 2,5 procent
Hemfosa 2,5 procent
Sydsvenska hem 2,0 procent
Akelius pref 0,5 procent
Omega Healthcare 0,3 procent
Bonäsudden 0,1 procent
Pioneer pref 0,1 procent
Saltängen 0,1 procent

Totalt 14,6 procent

Mina fastighetsaktier skulle om jag inte ökar och kursutvecklingen som helhet är ungefär oförändrad utgöra en sjundedel av portföljen. Jag vill egentligen inte ha en alltför stor exponering mot fastighetssektorn eftersom det finns risker om bomarknaden fortsätter nedåt och räntan stiger. Är därför ganska nöjd med den balans jag har nu. Det är en ganska tacksam sits att jag egentligen inte behöver öka i någon av fastighetsaktierna det kommande året.

Castellum är jag lite småförsiktig med. Det är ett fint företag med en exceptionell historik men jag tror att de kommer få svårare att uppvisa lika fina resultat i framtiden där hyresintäkter och tillväxtregioner kring mellanstora städer blir allt viktigare. Just nu tycker jag att aktien är lite dyr och kommer antagligen avvakta vårutdelningen innan jag ökar.

Hemfosa avvaktar jag av ett annat skäl. Det har talats en tid om att aktien ska delas upp i två delar. Där är det den defensivare delen med samhällsfastigheter som jag är mest intresserad av. Därför planerar jag avvakta. Kanske blir det så att jag flyttar över hela innehavet i den senare delen.

Akelius pref vill jag skala upp till någonstans mellan 2 till 3 procent av portföljen. Jag tycker dock att den har varit lite väl dyr det senare året. Det är dock motiverat eftersom företagets rating har förbättrats senaste året. Bonäsudden tittar jag på att försöka skala upp till 0,5 procent vilket skulle motsvara ungefär 50 aktier. När det gäller enfastighetsaktierna är jag lite mer försiktig med att ta in nya eller större innehav. Det är en risk som jag inte behöver just nu eftersom genomsnittsutdelningen är god nog. Delarka är jag glad att jag sålde och mycket riktigt har aktien också tappat 5 procent sedan jag sålde. Pioneer pref funderar jag också på att sälja mest för att den i ärlighetens namn inte längre tillför portföljen så mycket. Bättre att öka i något av de större innehaven istället. Saltängen har jag en låg GAV i så den lilla skvätten som är där får vara kvar tills vidare.

Sydsvenska Hem vill jag nog vara lite försiktig med eftersom rapporterna var lite svajiga under det första året. Senaste rapporten såg bättre ut och utdelningen har också höjts vilket innebär att jag plötsligt har en YOC över 7 procent. Aktien har stigit med 6 procent så här blir det som planerat helt enkelt att vänta ut våren, kommande rapport och ta en titt till sommaren på om jag vill öka eller inte.
Avsikten med både Sydsvenska Hem och Bosjö var att kickstarta portföljens genomsnittliga utdelning. Det syftet är nu uppnått och portföljandelarna börjar äntligen bli hanterbara. Därför tänker jag istället leta efter diversifiering och riskspridning.

Omega Healthcare är en historia för sig. Jag var medveten om att risken är mycket hög just nu både ekonomiskt och juridiskt. Aktien handlades till en YOC runt 10 procent och jag tog en liten chansning med en avvägd liten engångspost. Här kommer jag inte öka. Som jag ser det är den värd att behålla så länge de klarar att upprätthålla utdelningarna. Det är den typen av aktie som jag har på prov över de kommande fem åren men kanske säljer av på sikt till förmån för något säkrare.

Det som jag är mest kluven till är istället hur stor andel jag ska ha i Realty Income. Jag har ökat kontinuerligt och ordentligt eftersom jag vill ha en stor andel månadsutdelare. Nu ökade jag igen i veckan och överväger ytterligare ett köp i januari. Kursutvecklingen är dock inget vidare varför jag funderar på om jag inte borde vara lite försiktig med att inta en alltför stor portföljandel. Någonstans tänker jag ändå att 5 procent av portföljen vid ett värde av en miljon inte är orimligt eftersom det ger en fin grundplåt på längre sikt. Därefter kan jag öka lite försiktigare. En liten dröm är att kunna ha en såpass stor andel månadsutdelare att månadsutdelarnas utdelning ensam ska kunna vara såpass hög att jag kan öka bara genom utdelningen. Jag skulle behöva ett 3-4 ggr stort innehav för att utdelningen ska kunna räkna till att köpa en ny aktie varje månad. Min målsättning att diversifiera och identifiera en ny månadsutdelare står fast. Northwest Healthcare fortsatt på bevakning men tycker kurs- och valutarisken är väl hög just nu. Kontentan blir att jag kommer fortsätta öka i Realty Income så länge aktien handlas till en YOC runt 5 procent vilket motsvarar cirka 51 USD/aktie.

Sammanfattningsvis var genomgången ganska betryggande såtillvida att jag  får svart på vitt att andelen fastighetsinnehav inte är så hög som jag befarade. Jag tycker också att spridningen är rätt god. Ingen aktie utgör mer än 3 procent av portföljen. Jag undviker boutvecklarna och de mer spekulativa aktierna (ok, Omega Healthcare är högrisk). Jag har dessutom en viss spridning mellan olika typer av fastighetsinvesteringar där Akelius och Realty är exponerade i hög grad utanför Sverige vilket minskar sårbarheten om det skulle bli alltför illa i sektorn här.

Jag behöver egentligen inte öka i fastighetsaktierna det kommande året om inga sällsynt fina köplägen uppstår vilket är en minst sagt bekväm sits. Utgångspunkten är därför att sitta lugnt i båten. Akelius och Bonäsudden kommer jag dock titta på om jag kan skala upp något under 2018.

Uppföljning av risk i kvartalsutdelande enfastighetsaktier

Jag har tidigare skrivit om riskhantering i kvartalsutdelare. Enfastighetsaktier kan verka som trygga och solida innehav men risken är högre än vad de kan ge sken av. Därför ser jag kontinuerligt över innehaven i linje med min riskhanteringsstrategi. Tänkte nu följa upp hur jag har agerat efter att ha sålt av delar av innehaven för att ta hem vinster och minska risken.

Varför minskade jag? 

Ränterisken har ökat sedan köp, inte minst efter räntebeskeden i december. Eftersom många av företagen har en beskedlig belåning utgör det en risk för lägre vinster och därmed lägre utdelningar. Det innebär i sin tur en ökad kursrisk vilket innebär att jag med större sannolikhet kan behöva sälja av innehavet med en kursförlust.

Eftersom jag kunde räkna hem en vinst, utöver januariutdelningen, som motsvarade minst ytterligare en utdelning behöver jag egentligen inte köpa tillbaka aktierna igen före sommaren. Till dess bedömer jag det sannolikt att vid något tillfälle kunna köpa tillbaka på samma nivå eller lägre jämfört med senast.

Det sista skälet är att jag såg en möjlighet att istället öka långsiktigt i bättre och tryggare fastighetsaktier inför deras kommande utdelningar. Hemfosa ökade jag i rejält. Castellum har jag också passat på att öka i inför marsutdelningen. Ett företag som Castellum är mindre känsligt för höjda räntor eftersom de har en starkare kassa, större position och lägre skuldsättning relativt andra fastighetsinvesterare. Även om höjda räntor givetvis slår mot Castellum och dess vinst innebär de samtidigt nya lägen att köpa fastigheter till bra pris när konkurrenter med (alltför) höga skulder tvingas sälja.

Just under våren vill jag positionera mig i de traditionella utdelningsaktierna som jag planerar att äga på riktigt lång sikt (köp och behåll). Enfastighetsaktier är mer en utfyllnad för att portföljen ska växa snabbare men jag planerar egentligen inte att behålla dem i mer än högst fem år. Köpa enfastighetsaktier kan jag dessutom göra igen under lågsäsongen när det är nästan ett år till utdelning i vanliga aktier.

Bonäsudden

Sålt en tredjedel av innehavet. Har på de sålda aktierna hämtat hem en vinst som överstiger aprilutdelningen. Min målsättning är att följa nästa rapport och beslut om utdelning för kommande året. När den väl är bekräftad känns det säkrare att köpa tillbaka och det behöver jag egentligen inte göra före midsommar. Mitt GAV är under 105 kronor och kursen är fortfarande högre. Här handlade det dock främst om riskhantering eftersom jag är osäker på hur de kommer prestera i årsrapporten och vad det kommer innebära för framtiden. Bonäsudden är förvisso inget renodlat enfastighetsföretag men risken är ändå ganska hög.

Delarka

Sålde tre fjärdedelar av innehavet för 119,5 i genomsnitt och mitt GAV är 116 kronor. Det innebär att jag nästan fick två utdelningar extra, utöver att jag lyckades ta del av januariutdelningen för hela innehavet. Delarka är ett bra innehav men att få extrautdelningar gratis var för bra för att tacka nej till. Dessutom har de stärkt sin balansräkning den senaste tiden. Aktien handlas nu till 117 kronor om jag skulle vilja köpa tillbaka igen så det har helt klart varit ett riktigt beslut. Kan även här vänta till midsommar med att öka.

Saltängen 

Undantaget som bekräftar regeln. Mitt lilla innehav har ett lågt GAV på 107,7 kronor. Så lågt har aktien inte handlats sedan Trump vann valet den 9 november. Därför behöll jag hela innehavet.

Kallebäck

Detta är en aktie som jag länge varit lite skeptisk till. Ville dock ta in ett litet innehav inför januariutdelningen. Det visade sig att aktien steg dagen före ex-dag och jag lyckades sälja med en vinst som översteg hela januariutdelningen efter courtage. Blev ingen utdelning men att bara behöva äga aktien i en dag minskar onekligen risken.

Det viktiga är vinsten jag får. Om det är genom utdelning eller försäljning är sekundärt. Tycker förvisso att det är lite tråkigt att sälja då vinsten inte syns i mina utdelningsdiagram. Den bästa av världar är förstås att sälja efter ex-datum och få både och men det hör förstås inte till vanligheterna att aktier stiger efter ex-datum.

Veckoplan - v. 38. Kvartalsutdelare på Aktietorget i fokus.

Min stora målsättning är att öka portföljens genomsnittliga utdelningsandel och utdelningsfrekvensen. Därför kommer jag de kommande veckorna fokusera på att öka andelen kvartalsutdelare.

Nu när jag har en väl så god andel i defensiva innehav som jag inte verkar kunna köpa billigare den kommande veckan och till och med ökat lite försiktigt i amerikanska aktier är tillfället rätt att öka i kvartalsutdelarna. Varför?

Nästan samtliga kvartalsutdelare har ex-dag i slutet av december och utdelning runt årsskiftet. Kan jag öka i dem nu kan jag räkna in en kvartalsutdelning som i samtliga fall motsvarar 1-2 procent. Bättre att köpa stort nu och sedan avvakta till februarilönen med att öka nästa gång.

Två aktier som jag särskilt har siktat in mig på är Sydsvenska Hem och Bonäs. I bägge fallen vill jag bara ha ett litet innehav men eftersom de handlas på Aktietorget är lägsta courtage 19 kronor. Därför måste jag köpa en post på åtminstone 7 500 kronor för att inte betala onödigt mycket courtage. När jag nu har fyllt på i de flesta andra kategorier i min strategi är det alltså ett bra tillfälle att, inför utdelningen, passa på att köpa cirka 75 aktier av varje slag. Oftast finns det ju andra företag som jag hellre vill köpa vilket brukar hindra mig från att köpa för större belopp på Aktietorget men nu känner jag mig ganska väl investerad i de flesta prioriterade innehaven. Det jag har grunnat mest på är om jag verkligen bör köpa före den räntehöjning som alla väntar sig att FED ska göra. Detta får dock genomslag på svenska börsen först handelsdagen därpå den 15 december. Det är med tanke på den annalkande julhelgen såpass nära inpå ex-dag att det samtidigt finns risk att kursen hinner öka ändå om räntehöjningen redan är inprisad, inte minst eftersom riksbanken inte väntas agera än på ett tag. Därför har jag landat i att jag kommer försöka köpa innan FED:s slutgiltiga besked och tar risken att kursen möjligen faller efter det.

Bonäs vill jag köpa för 105 kronor eller lägre, vilket ger en YOC på hela 9 procent. För den som inte känner till Bonäs är det en enfastighetsaktie som äger Ellos centrallager. Hög risk som alltid med enfastighetsaktier.

Sydsvenska Hem hoppas jag på att kunna köpa för 102 kronor och har det som utgångspunkt men kommer kanske köpa för 103 kronor om ordern inte skulle falla in. Det ger en YOC på 6,3 procent.
Sydsvenska Hem har ett mer diversifierat innehav med fokus på ett mindre antal företrädesvis offentliga fastigheter och hyresrätter i Skåne. Deras senaste rapport är inte glimrande men riskspridningen och de defensiva innehaven gör att jag ändå ser dem som en av de mindre riskabla aktierna i kategorin, där risken generellt är ganska hög.

När nästan 16 000 kronor har bokats in till dessa bägge affärer blir det bara utrymme kvar för lite småaffärer. Eftersom jag dessutom "lånade av mig själv" för att köpa Serneke kommer jag antagligen köpa för ett par tusen kronor mindre än vanligt som en liten avbetalning till min egen sparandebalans. Det innebär att jag i första hand fiskar efter fyndlägen i kvartalsutdelare, vill ju inte bränna hela novemberlönen redan första veckan.

Bonäsudden, som är en av få kvartalsutdelare med mer diversifierat fastighetsinnehav, vill jag gärna ta in i portföljen. Allra helst vill jag köpa för 107 kronor vid YOC 7,5 procent och 109 kronor är en rimlig normalnivå. Eftersom jag inte äger aktien sedan tidigare kan jag dock tänka mig att betala så mycket som 110 kronor, YOC 6,8 procent, för mina första fem aktier.

Saltängen, som jag skrev om igår, kommer jag försöka öka i med 5-10 aktier för 107 kronor eller lägre.

Delarka har jag redan ett ganska stort innehav i motsvarande ett par procent av portföljen. Lyckas jag öka vid 114 kronor eller lägre till en YOC på över 7 procent kommer jag göra det.

Solnaberg finns med där i blickfånget också. Utdelning ska enligt företaget vara i spannet 8 procent årligen men först från och med sommaren 2017 och med tanke på att aktien ökat något tycker jag inte att det är någon brådska utan inväntar mer tydlighet och bekräftelse av att det faktiskt blir utdelning. Mer än 105 kronor är jag definitivt inte beredd att betala i nuläget.

Akelius preferensaktie tittar jag också på att öka i med tre aktier i taget. Senast köpte jag ett första innehav för 307 kronor och med tanke på riskbilden ska kursen ner ytterligare ett par kronor varje gång jag ökar. Nästa utdelning är i februari så här är det inte lika bråttom men det hindrar inte att det är ett bra tillfälle att fiska på lägre nivåer för att se om man får napp!

Fiska kommer jag också göra lite försiktigt i Oscar som i så fall skulle bli min andra preferensaktie. Kalendern är densamma där varför det inte är bråttom. Med tanke på hög riskbild och att jag inte har lika högt förtroende för dem som Akelius kan jag kosta på mig att fiska efter 3-5 aktier vid 250 kronor som motsvarar en YOC på 8 procent. Inte särskilt sannolikt att det går i veckan om man tittar på teknisk analys men på längre sikt tror jag att det är en ganska rimlig köpkurs för att få en viss säkerhetsmarginal när man beaktar långsiktig kurs- och ränterisk.

Till sist finns det två IPO som jag inte har tecknat men håller ett litet extra öga på. Alligator Bioscience är ett bioteknikbolag som specialiserar sig på cancerbehandling. Med både Johnson & Johnson, Investor och Stenasfären i ryggen känns det spännande nog för en liten krydda i portföljen i ett tidigt skede direkt efter noteringen. Jag tänker mig 15 aktier om kursen inte drar iväg.

Flitiga läsare vet att jag har en aktiv målsättning att investera i hållbarhet, miljöteknik och förnybar energi när vettiga möjligheter uppstår. Därför är jag mycket nyfiken på Ripasso Energy som erbjuder miljötekniklösningar i solenergisektorn. Att de är ett Göteborgsföretag gör att lokalpatrioten i mig dessutom vill att de ska lyckas och blir än mer nyfiken på deras innovativa och spännande tekniska lösningar. Om jag har förstått det rätt blev teckningskursen till slut 4 kronor och därmed är en rimlig ambitionsnivå 100-150 aktier beroende på om den inledande handeln i aktien rör sig uppåt eller nedåt. Eftersom aktien var övertecknad är min gissning att den på kort sikt nog rör sig uppåt då fler, liksom mig, i det korta perspektivet vill teckna in sig.

Att köpa in små kryddor om högst en promille eller två av portföljen innebär inte särskilt stor portföljrisk och det är jag helt klart villig att göra eftersom det här är företag som jag tycker är otroligt roliga och spännande att följa. Jag hoppas verkligen att Ripasso lyckas med betoning på hoppas. För som alltid är det mycket osäkert att investera i företag innan de har passerat kommersialiseringsfasen. Det här är alltså pengar som jag är fullt beredd på att jag helt kan förlora.

En anledning till att jag känner mig redo att ta in lite mer kryddor är för att belöna mig själv för att jag har lyckats hålla mina utgifter osedvanligt låga under november. Mitt mål är egentligen totala löpande utgifter om 4 - 5 000 kronor per månad exklusive hyra och semestersparande. Den här månaden kommer jag klara mig under 2 000 kronor och ligger nu på 1 300 kronor exklusive internet- och mobilräkning. Då passade jag ändå på att ta några lite dyrare utgifter på lång sikt i form av basmatvaror och lyxa till det lite med julblommor och lite god mat. När mina utgifter är så låga ser jag det som att jag har gjort mig förtjänt av att sätta av en femhundralapp i en riskabel aktie som Ripasso eller Alligator. Skulle jag förlora pengarna har jag åtminstone sparat in dem genom att hålla låga utgifter så att det blir så att säga bonusköp. Mina extraordinära utgifter har dock varit höga till följd av restskatt och en eftersläpande kontokortsräkning varför sparkvoten är lite lägre än mitt mål. Klarar jag att hålla så här låga löpande utgifter kommer jag dock kunna öka mitt sparande än mer på sikt utan att känna att jag behöver göra avkall på små semesteravsättningar och lite vardagslyx då och då. Återkommer om detta på onsdag.

Är fortfarande inne i en intensiv period på slutspurten inför julledigheten och blir antagligen därför något färre inlägg än vanligt. Ripasso kommer jag med säkerhet skriva om längre fram men hinner inte denna veckan.

Måndag - om hur jag försöker minska risken i kvartalsutdelare.
Onsdag - planerar att summera november månad.
Fredag - sedvanlig veckosammanfattning.
Lördag - fortsätter min serie om kvartalsutdelare.
Söndag - veckoplan - v. 39.

Det har varit stort intresse för inläggen om Serneke. Delade uppfattningar också om hurvida det var en god investering eller inte. Jag är inne långsiktigt i aktien över det kommande decenniet och tror företaget kommer fortsätta göra vinster. Ska bli väldigt spännande att se hur det utvecklas.

Hur som helst innebar det att bloggen nu har passerat 17 000 läsare varav 11 000 under november. Det känns roligt och överväldigande, inte minst eftersom jag bara är ännu en i raden av entusiaster som hobbybloggar på min fritid, och vill än en gång tacka för att ni fortsätter att läsa!

Kvartalsutdelare: Saltängen

Med sina nio procents utdelning årligen är Saltängen den kvartalsutdelare som kanske ger bäst utdelning. Det är som alltid dock inte utan risk och vill redan från början tydligt understryka att risken är hög.

Saltängen är ett enfastighetsföretag som äger ICA:s centrallager i Västerås. ICA kan låta som en stabil kund men det bör dels noteras att kontraktet löper ut redan 2022 och att lånen omförhandlas 2020. Därtill är fastigheten specialiserad, bland annat med ett fryslager, vilket innebär att det inte är helt lätt att hitta andra hyresgäster om ICA väljer att flytta på sig i framtiden. Vid första påseende kan det verka som en lugn och trygg defensiv aktie men det är en falsk trygghet. Risken är hög för om ICA flyttar eller kontraktet omförhandlas i väsentlig utsträckning kommer kursen snabbt falla ordentligt.

Med det tydligt understruket förvånade det mig samtidigt att den finansiella risken i övrigt verkar lägre än i många andra kvartalsutdelande fastighetsaktier. Företaget går med vinst på cirka 27 kronor per aktie, vilket innebär en ganska defensiv utdelningsandel på 36 procent, och det verkar finnas en stark kassa med ett eget kapital på 110,50 kronor per aktie. Detta lugnar mig något. Samtidigt är det sannolikt så att företaget inte kommer ta av kassan för att dela ut med förlust till aktieägarna om ICA skulle flytta eftersom kassan då skulle behövas till att anpassa lokalen för andra potentiella hyresgästers behov. Jag tror också att det ligger i sakens natur att ett enfastighetsföretag som närmar sig slutet av kontraktscykeln har bättre resultat jämfört med aktier i början av cykeln där man kan dela ut mer under de första åren med förlust i vetskap om att det med största sannolikhet genererar kalkylerade vinster sett över hela kontraktslängden.

Utdelningen är 2,45 kronor per kvartal, 9,8 kronor årligen. Detta motsvarar cirka 9 procent per år. Som vanligt är det inte bestämt att företaget kommer dela ut på samma nivå framgent. Däremot kan det hållas sannolikt att så kommer ske så länge inga förändringar i avtalet sker eftersom företaget gör goda vinster och har en rejäl kassa. Jag har samtidigt mycket svårt att se att företaget, den stabila kassan till trots, skulle höja utdelningen så nära avtalens slutdatum.

Flyttrisk känns spontant inte särskilt stor. ICA äger granntomten och jag tolkar det snarast som att de kommer expandera. Det vore rimligen billigare att köpa loss Saltängens fastighet än att bygga en helt ny alldeles brevid. Samtidigt är ICA utsatta för ökad konkurrens från Lidl vilket kan innebära minskade marknadsandelar och därmed behov för mindre lager. Även om risken att de skulle behöva flytta ett centrallager är liten bör den ändå beaktas.

Ränterisk behöver beaktas som för alla fastighetsaktier. Det är mycket osannolikt att Saltängen ger utdelningstillväxt. Det innebär att innehavet på längre sikt sakta men säkert inflateras bort. Den risken är försumbar med tanke på att utdelningsandelen är högre än de flesta alternativ med likvärdig riskbild. Realutdelningen kommer fortfarande överstiga åtta procent även efter inflation, vilket är mycket bra. Däremot kan en räntehöjning påverka aktien negativt, inte minst eftersom det bara är fyra år till det att låneavtalet omförhandlas. Vid det laget är det mycket sannolikt att räntan är högre.

Kursrisk hänger ihop med ränterisken. Kursen är förvisso stabil men eftersom aktien endast har handlats i ett minusränteläge går det inte att utesluta att den sjunker lägre än utgångskursen om räntan på sikt stiger såpass mycket att placerare börjar flytta pengarna till säkrare alternativ med likvärdig ränta. Uppsidan är begränsad eftersom företaget inte har någon egentlig tillväxt. Kursen har varit högre än idag men jag ser det ändå som att det främst finns nedsida ju närmare avtalens slutdatum vi kommer och ju närmare en räntehöjning kryper. Man gör nog klokt i att kalkylera in att kursen mycket väl kan vara tio procent lägre när man säljer. Det skulle i praktiken innebära att en årsutdelning går förlorad men på en treårshorisont skulle det ändå ge sex procent årligen vilket fortfarande är bra.

Just nu har jag ungefär 5 aktier i Saltängen med en YOC på 9,1 procent. Det motsvarar bara 0,3 procent av portföljen och jag tittar därför på att öka med ytterligare 5-15 aktier till 0,5-1 procent. På sikt vill jag inte ha en alltför stor andel i Saltängen då kontraktsrisk och kursrisk är hög. Å ena sidan kan en räntehöjning i USA i december möjligen pressa kursen nedåt ytterligare då Saltängen till skillnad från många fastighetsaktier inte verkar ha prisat in en räntehöjning ännu. Å andra sidan är ex-datum inför decemberutdelning nära och jag köper därför hellre nu och plockar hem 2,25 procent direkt än köper om två månader.

Med tanke på att lån löper ut 2020 och kontrakt omförhandlas 2022 är jag relativt vaksam och har en kort horisont på högst tre år. Jag tittar också på att proaktivt ta hem vinster genom försäljningar om jag kan hämta in minst tre procents kursvinst på kort sikt. Det innebär förvisso ökade courtagekostnader jämfört med att inte sälja men samtidigt minskar risken något eftersom jag är i marknaden kortare tid. Även om negativa nyheter kan inträffa när jag äger aktien minskar sannolikheten i alla fall lite då jag inte avser äga aktien 365 dagar om året.

Under normala förutsättningar får jag ut nära 30 procent i ackumulerad bruttoutdening under den perioden vilket är en krockkudde mot kursrisken. Den historiska volatiliteten är i extremmarkering 20 procent och i normalintervall högst 15 procent vilket gör att risken känns rimlig men då ska man samtidigt komma ihåg att det har varit i ett homogent ränteläge varför räntehöjningar kan sänka kursen ytterligare. Skulle ICA säga upp kontraktet hjälper sannolikt inte ens de 30 procenten varför jag tydligt vill understryka att risken är hög och att det därmed finns en anledning till att utdelningen är så hög.

Tanken med serien om kvartalsutdelarna är inte att göra en fullständig analys utan endast att ge en snabb överblick och min syn på de olika aktierna. Jag är en hobbyentusiast som sysslar med detta på min fritid och påminner därför om att mina inlägg ska inte ses som rekommendationer.

Det finns flera bra inlägg om Saltängen som rekommenderas, framförallt Gustavs aktieblogg och Västkustinvesteraren.

Veckoplan - v. 45. Portföljöversyn inför eventuell valfrossa på börsen

Huvudfokus kommande vecka är självklart att försöka hitta bra köptillfällen under börsoron i anslutning till det amerikanska presidentvalet. Jag tittar på att öka ytterligare under måndagen och skulle det rent av bli ett börsras efter valet kommer jag öka stort i traditionella svenska aktier.

Därför har mitt fokus varit lite annorlunda och jag har gjort en översyn av portföljen som helhet för att identifiera hur stora andelar det är rimligt att öka med aktie för aktie. Jag har därför gjort upp en långsiktig idealfördelning i portföljen som ska garantera minst 4,25 procents utdelning.

Endast fem aktier är namngivna och det är företag som jag känner mig absolut bekväm i att äga över hela det kommande decenniet, förhoppningsvis för alltid. Castellum och Handelsbanken vill jag ha en lite mindre andel i (2,5 procent) för att få bättre riskspridning. I det förra fallet eftersom jag kommer ha minst tio procent fastighetsutdelare i portföljen och i det senare fallet eftersom jag inte vill ha en för stor exponering mot finanssektorn. IT-sektorn utgör högst 2,5 procent av portföljen eftersom jag inte vill ha en alltför stor exponering då sektorn är svårbedömd. Där kommer jag nog inte öka eftersom jag avvaktar ytterligare tydlighet om nästa års utdelningsnivå. Tittar möjligen på att köpa ytterligare 10 aktier i ATEA om aktien skulle sjunka under 70 NOK.

Axfood ser jag möjligheter att öka i. Eftersom jag ökade mitt innehav med 30 procent enligt köpstrategin när Köp B-gränsen passerades förra veckan ska kursen nedåt 136 kronor innan jag går in stort igen. För att bibehålla portföljbalansen tittar jag dock på att köpa ytterligare 10-25 aktier.

H&M har jag redan en jättestor position i med ett GAV på 245 kronor. Därför ökar jag först om jag kan handla billigare än så och det ska nog till en börskrasch på onsdag för att så ska ske. Trenden är snarast att på kort sikt testa av 270 kronor innan nya rapporter kan ange om företagets problem är över eller inte.

Clas Ohlson handlas just nu till över 4,5 procent mot årets utdelningsnivå. Det är mycket bra och dessutom pressas kursen av en stark dollar. Det innebär att aktien paradoxalt nog snarast kan komma öka om Trump skulle vinna valet. Jag ser oavsett valutgång ett ypperligt tillfälle att fortsätta öka. Just nu har jag redan över mitt långsiktiga mål om fem procent av portföljen. Jag tittar ändå på att dubblera innehavet då jag tror att en stärkt krona/försvagad dollar och ytterligare klarhet närmare utdelningen kommer höja kursen igen på sikt. Kan till och med bli så att jag köper hela 100-125 aktier om kursen inte hinner stiga över 127 kronor igen. Det som talar emot är att det är långt till nästa utdelning.

Castellum har jag ganska exakt 2,5 procent av portföljen i just nu. Eftersom utdelningsandelen är låg och min exponering mot fastighetssektorn totalt sett inte ska vara alltför hög tittar jag främst på att öka lite försiktigt på vägen ned. Först om kursen börjar närma sig tidigare botten vid 110 kronor går jag in större.

Handelsbanken är lite väl övervärderad enligt mitt sätt att se det. Räknar man endast ordinarie utdelning handlas aktien fortfarande väl under fyra procents utdelning med begränsad uppsida. Min andel är dock låg och jag ser ett tillfälle att öka om fyraprocentsvallen vid 112,50 kronor passeras.

Månadsutdelare är aktier som Boston Pizza och TransAlta RES. Den förra är fortfarande för högt värderad men lita på att jag kommer hugga direkt om det skulle uppstå ett nytt tillfälle att fånga aktien nedåt 21 CAD igen. Den senare har jag fiskat i veckan men den föll aldrig ned till min tidigare köpnivå. Helst vill jag öka vid 13,99 CAD (vilket till följd av valutan ändå är dyrare än sist) men kan tänka mig öka för portföljens skull redan i intervallet 14,15-14,25. Om det har bildats en ny botten eller om nedgången fortsätter kommer visa sig på måndag. Övriga utländska aktier håller jag fortsatt koll på men ser i nuläget bara att ett börsras modell större på onsdag skulle kunna få mig att köpa. Jag inser att det blir en utmaning att hålla denna portföljandel hög nog. Ett köp varje månad måste göras för att hålla jämna steg.

Jag har insett att fastighetsutdelarna kommer bli väldigt viktiga för att höja både utdelningsnivå och utdelningsfrekvens. Därför har jag höjt målsättningen till tio procent av portföljen men i gengäld diversifierar jag mig så att risken sprids över minst fem olika aktier med högst 2-3 procent i en enskild aktie. Delarka, Hemfosa och Saltängen är huvudkandidaterna för ökning och deras andel av portföljen är såpass liten att jag kan öka med ett par procent om kursen skulle rasa. Jag analyserar också flera andra liknande aktier, även ett par i Norge. Har inte hunnit skriva inlägg om dem ännu men tänkte presentera dem längre fram på bloggen.

Jag har omprövat min syn på preferensaktier. Ser ett konkret behov av att ha en mindre andel (högst 5 procent) i portföljen för att höja genomsnittsavkastningen. Akelius är enda preffen jag tittar på i nuläget då det är ett stabilt företag som handlas under inlösenkurs (330 kronor). De hade ex-dag denna veckan och jag ser därför ingen brådska att köpa. Avvaktar antagligen om inte kursen skulle falla nedåt 307 kronor igen.

Svagare utdelare är stabila aktier som jag köper av andra skäl än utdelning. De ska gå med vinst och ha en gedigen historik men lever i nuläget möjligen inte upp till mina utdelningsmål. Ahlsell och Serneke är två exempel på detta. Sådana innehav utvärderas löpande och skulle de på lång sikt sänka portföljutdelningen utan att de kompenserar kursmässigt åker de ut. Jag räknar i genomsnitt ändå med att de ska kunna ge mig ett par procent årligen.

Kryddor är högriskaktier. Minesto är den enda som finns i portföljen för tillfället. Där kom i veckan positiva nyheter om lyckade tekniska tester som lyfte aktien något. Högst 2,5 procent av portföljen avsätts. Det ger visst utrymme att spekulera men samtidigt påverkar eventuella förluster inte portföljens utdelning som helhet.

Övriga aktier är kanske det mest intressanta. Jag klumpar faktiskt ihop alla övriga aktier i en kategori. Varför? Jo eftersom jag inte ser det som viktigt att upprätthålla en viss portföljandel i dessa aktier utan endast köper så länge YOC:en kan sänkas ytterligare samtidigt som verksamheten går i rätt riktning. Här rör det sig främst om att inte få en för stor portföljandel och jag vill inte ha mer än tre procent i någon enskild aktie på längre sikt. Skulle mindre än en tredjedel av aktierna vara i denna kategori gör det antagligen inte så mycket då syftet med kategorin bara är ökad diversifiering om jag kan hitta andra aktier som också uppfyller mina utdelningsmål. Samtidigt finns flera fina köplägen för att öka innehav som har tjänat mig väl:

Duni kommer förvisso få det tufft att upprätthålla sin höga utdelningsnivå men aktien handlas till över 4,25 procent YOC och jag tittar på att öka på lång sikt. 111 kronor vore ett fint tillfälle att dubblera innehavet.

MQ har jag redan en lite väl stor position i. Skulle tidigare botten under 30 kronor testas handlas aktien dock till nära sex procent mot redan fastslagen februariutdelning på 1,75 kronor. Kan tänka mig att fylla på ytterligare med ett 30-tal aktier.

Skanska har jag länge velat öka i och det gjorde jag redan förra veckan. Aktien har fortsatt sjunka och skulle fyraprocentsvallen passeras under 187,50 kronor per aktie kommer jag dubblera mitt lilla innehav.

Telia fortsätter fallande trend. Aktien är i ett osäkert läge men skulle den passera 33 kronor handlas den faktiskt till sex procents utdelning om utsagorna om 2 kronor under 2017 står fast. Det vore gott nog för mig att chansa med en liten ökning. Svag kassa och låg vinst per aktie avskräcker dock från större ökning.

I detta sammanhang bör uppmärksammas på att Multiconsult kommer släppa sin kvartalsrapport den 8 november. Ni som följer mig vet att det norska konsultföretaget är lite av en favoritaktie, inte minst eftersom den har ökat med över 25 procent sedan köp. Rapporten blir ett viktigt test på att bekräfta att de mycket fina resultaten i föregående rapport var del i en längre trend och ingen engångsföreteelse. Skulle så bli fallet kan jag antagligen se fram emot en väsentligt höjd utdelning till våren. Här har jag redan ett strategiskt innehav om 50 aktier och jag tycker att det är ganska lagom i nuläget.

Det kan också bli fina tillfällen att ta in nya innehav i portföljen:

Gjensidige är påväg nedöver efter att bonusutdelningen har avskiljts. Ovissheten om framtida utdelning är stor men det är ett stabilt företag som passar väl i utdelningsportföljen. Skulle tidigare bottnar under 130 kronor testas handlas aktien till nära fem procents ordinarie utdelning och det egna kapitalet per aktie är fortfarande gott nog för att klara framtida bonusutdelningar. Mycket intressant läge att utnyttja vid eventuellt kursfall.

ICA ser jag som ett tredjehandsval och en skräpaktie. Samtidigt börjar aktien närma sig rimligare nivåer och det är möjligt att jag köper för viss diversifiering. Problemet är dock att det först är vid 250 kronor per aktie som YOC:en närmar sig 4 procent och dessförinnan sänks bara min genomsnittliga portföljutdelning. Vinsten är dock hög, vilken bekräftades i senaste rapporten, och kassan stark. Det gör att jag kan överväga en liten chansning redan vid 260 kronor om det inte finns bättre alternativ just då.

SEB C tittar jag på om aktien faller under 87 kronor, vilket motsvarar över sex procent YOC mot årets utdelning.

Som jag tidigare har skrivit är huvudfokus på kommande notering av Serneke. Flitiga läsare vet redan att jag undviker belåning och istället "lånar" pengar av mig själv. Här kan ni läsa om hur det konkret fungerar. Nu kom så ett konkret exempel på detta. Jag har alltid en buffert motsvarande en nettoinsättning och den finns fortfarande i fritt kapital på mitt konto. Detta blir min buffertkassa för att kunna gå in och öka beroende på hur börsen utvecklas i veckan. För att klara Sernekenoteringen innan nästa löneutbetalning har jag dock "lånat" två månadsinsättningar av mig själv. Tanken är att dessa ska gå till teckningen, där jag kommer ta i lite i överkant i förhoppning om en mycket god tilldelning. Rent konkret kommer jag "betala tillbaka" till mig själv i form av minskade månadsinsättningar under de kommande månaderna. Hur snabbt jag återbetalar mitt "lån" beror på hur börsen utvecklas. Så länge det finns bra köplägen får jag trots allt bättre avkastning där och då är det ingen brådska.

 Lycka till i kommande veckan och hoppas att du kan hitta några fina långsiktiga köp!

Veckoplan - v. 44 svenska kvartalsutdelare i fokus

Inför kommande vecka står jag inför ett dilemma. Utländska aktier är för dyra och jag har redan en beskedlig andel i de flesta av de svenska basinnehaven. Även om jag tittar på ännu billigare tillfällen att öka ytterligare också där måste fokus hamna någon annanstans. Vad återstår?

Det uttalade målet är att både höja portföljens utdelningsandel och utdelningsfrekvens. Såvitt jag känner till är det främst bland mindre fastighetsaktier som man kan hitta hög kvartalsvis utdelning i Sverige. Tar dock tacksamt emot tips på andra svenska aktier med regelbunden utdelning.

Även om utdelningen är god i enfastighetsaktier har de en hög kursrisk eftersom kursen snabbt kan falla vid minsta förändring. Många undviker dem därför. Jag undviker å andra sidan preferensaktier. Min filosofi för enfastighetsaktier är att köpa billigt och sedan regelbundet försöka sälja av när kursen är hög för att undvika ha för tunga innehav under lång tid. Därtill har jag en uttalad tanke om att diversifiera i åtminstone fem olika kvartalsutdelare för att på så sätt sprida risk vid eventuella negativa nyheter i en enskild aktie. Målet är att dessa aktier totalt ska utgöra åtminstone 5 procent av portföljen och därigenom bidra till att höja portföljutdelningen och utdelningsfrekvensen.

De aktier jag tittar på är:

Delarka känns som tryggaste alternativet. De har Posten som hyresgäst och det ska nog, vikande volymer till trots, väldigt mycket till för att de skulle flytta sin kanske största terminal. Samtidigt flyttar Posten mindre kontor ganska regelbundet för att anpassa sig till kostnadsbilden så man ska inte tro att det inte kan ske i framtiden. Jag håller dem dock som den tryggaste av enfastighetsaktierna. Detta avspeglas dock i att deras utdelning brukar vara lägst i proportion till kursen. Man får ändå över 6 procent kvartalsvis. Har redan ökat lite och fiskar aktivt efter alla andelar jag kan komma över under 107 kronor per aktie.

Hemfosa är min favorit bland kvartalsutdelarna. Framförallt eftersom de har en större diversifiering med tydligt fokus på samhällsfastigheter. Jag gillar dock inte den höga belåningsgraden och de har tidigare ställt ut preferensaktier vilket jag alltid tar som en om inte röd så i alla fall gul varningslampa. Kursen är, nedgången till trots, fortfarande relativt hög och det går inte att utesluta att den kan fortsätta nedåt om botten bryts. Flera bloggare har skrivit bra analyser om Hemfosa nyligen för den som vill läsa mer.

Varför gillar jag ändå aktien? Jo 5 procent utdelning uppdelat kvartalsvis i ett relativt etablerat företag med fokus på samhällsfastigheter känns som det tryggaste av alternativen. Jag analyserar fortfarande bolaget och har ännu inte landat i hur stor portföljandel jag vill ha men 1 procent känns definitivt rimligt. Frågan är främst om jag är beredd att öka andelen ytterligare eller inte. I så fall ska det ske runt 77 kronor utan negativa nyheter.

Saltängen har ICA som hyresgäst och känns näst Delarka som det tryggaste enfastighetsalternativet. Jag har nu fått ett första innehav och vill öka. Idealspannet är 102 - 105 kronor per aktie men kan tänka mig fortsätta öka lite smått även vid 107 kronor per aktie.

Sydsvenska hem är ett litet skånskt företag som investerar i hyresrätter och offentliga byggnader. De börsnoterades i år. Känns tryggare än enfastighetsaktierna men samtidigt är det ett litet företag och risken är högre än de kan ge sken av. Jag har skummat igenom deras senaste rapport och blev inte lugnad av siffrorna som presenterades, tvärtom reste de ytterligare frågetecken kring verksamheten. Har sedan tidigare bestämt mig för att öka så att jag har en full post om cirka 75 aktier men ska jag öka utöver det fordras bättre analys och den kommer jag göra i veckan. De ger över 6 procent utdelning årligen uppdelat kvartalsvis.

Tre andra innehav som är under bevakning och djupare analys är:

Bonäsudden är ett intressant alternativ eftersom det inte är en enfastighetsaktie men ändå delar ut 6 procent uppdelat kvartalsvis. De investerar i första hand i hyresfastigheter vilket brukar vara tryggt. Jag har dock inte hunnit göra analysen och köper helst inte det jag inte förstår. I synnerhet inte när vinst per aktie under 2016 var negativ - då vill jag först veta varför.

Kallebäck har antagligen störst risk av alla enfastighetsaktierna. Deras kontrakt närmar sig sitt slut och de har SAAB som hyresgäst, vilket känns mindre tryggt än alternativen. Samtidigt finns företaget i ett attraktivt område så rättigheterna till fastighet och mark har helt klart ett värde. Jag är försiktig och vill helst inte handla ovanför intervallet 112 kronor. Möjligen kan det bli ett swingtrading case på kortare sikt.

Solnaberg är ett fint alternativ. De har haft If som gäst sedan 1986 och torde ses som en ganska säker investering - oaktat de risker som generellt gäller enfastighetsbolag. Jag tittar på att gå in i aktien med ett mindre innehav men inväntar helst först klarhet i utdelningen. De kommer rimligen dela ut minst 6 procent per år precis som övriga aktier. Kan jag fynda till mig ett litet första innehav vid 105 kronor per aktie gör jag nog det ändå. För göteborgaren skär det dock i hjärtat att investera i Solna.

Ett dilemma är att mycket av kassan är uppbunden i min kapitalförsäkring efter de fina affärerna i Ahlsell. Dels satte jag över pengar för att ha teckning för eventuell full tilldelning och dels har jag fått en fin vinst efter att ha sålt halva innehavet. Jag kommer som vanligt titta på mina kanadensiska månadsutdelare. Där är valutaeffekten inte lika extrem som för USD och EUR. Generellt är kurserna mycket höga och jag tror inte att de kommer falla under veckan. Bland amerikanska aktier är endast Realty Income på intressanta nivåer. Samtidigt är årsutdelningen bara strax över 4 procent brutto och skulle USD sjunka nedåt 7,5 - 8 USD igen innebär det att jag bara får ut 3 - 3,33 procent per aktie. Avvaktar ytterligare nedgång.  Enda rimliga alternativet är att öka i norska aktier. Där är valutan främst en återgång till det normala och viss uppsida finns.

ATEA är främsta alternativet. Där ökar jag om kan köpa under 75 NOK per aktie nu när rapporten nyligen bekräftade en fortsatt fin riktning. Aktien stängde i fredags som en dragonfly doji vilket indikerar att kursen kommer öka kommande vecka. Återstår att se om det stämmer.

Gjensidige ger en extrautdelning på 4 NOK per aktie om jag lyckas köpa under måndagen (ex-dag tisdag den 1 november). Tar man den bonusen i beaktande skulle det innebära att jag till sist ändå kan gå in på en nivå nära min riktkurs. Köp A-kriterier om minst 3,33 procents utdelning även vid sänkt ordinarie utdelning till 5 NOK uppfylls så här kommer jag fiska imorgon.

Orkla börjar närma sig rimliga nivåer. Aktien är fortfarande inte billig och utdelningsandelen låg. Det är en aktie som jag vill äga men utan valutarabatt och med ojämn utdelningshistorik känns den ganska dyr. Det kliar i fingrarna att gå in nu när jag har kapital som skvalpar men tror jag håller mig i styr eftersom det i nuläget bara skulle sänka genomsnittsutdelning på portföljen.

REC Silicon blir dock allra mest spännande i kommande veckan när de onsdag den 2 november släpper sin rapport. Som jag förstår det har de lyckats kapa kostnaderna på ett föredömligt sätt men har sannolikt fortsatta problem på intäktssidan och det bådar inte gott på längre sikt. Hoppas att rapporten ska överraska mig men börjar mer och mer fundera på att realisera en förlust nu när valutauppgången ändå är en god krockkudde. Skäl att återkomma i frågan.

Svenska basaktier ska dock inte negligeras och möjligheter finns. Där är jag dock ganska väl investerad just nu så det ska till ännu bättre köplägen för att fortsätta öka.

Castellum börjar röra sig mot en Köp B-nivå nära 120 kronor. Kan bli så att jag ökar i veckan. När det gäller trygga defensiva aktier som Castellum och Axfood sätter jag Köp B redan vid 3,5 procent.

Clas Ohlson visade under fredagen tecken på att en botten hade bildats. Jag är fortfarande sugen på att öka lite ytterligare om färden skulle fortsätta under 128 kronor, vilket motsvarar YOC på 4,5 procent mot årets utdelning. Huvudskälet är att jag tror att den svaga kronan pressar aktien mer än vad som är verksamhetsmässigt motiverat. Så snart som kronan stärks igen kommer aktien röra sig uppemot åtminstone intervallet 135-140 kronor igen.

Axfood har jag redan ökat rejält i. Nu inväntar jag lägre nivåer för nästa köp. Eftersom tidigare bottnar marginellt passerades går det inte att utesluta att även januaribotten under 134 kronor ska testas innan kursen stabiliseras igen.

Skanska har jag velat öka i en längre tid och gjorde också så i veckan som gått. Behöver göra min analys av rapporten men ser ändå att kursen lär fortsätta nedåt varför bättre tillfällen att öka vid 175 kronor kan uppstå på sikt.

Ahlsell sist men inte minst. Aktien handlades vid stängning för 56 kronor per aktie. Skulle den öka uppemot 58 - 60 kronor per aktie när institutionella investerar fyller på sina innehav överväger jag faktiskt att sälja av hela innehavet. Det är en såpass stor vinst att den motsvarar 4 - 5 års utdelning och jag tror inte att en så hög kurs är hållbar på sikt varför nivåer nära introduktionskursen om 46 kronor kan komma att prövas igen på ganska kort sikt.

Till sist ger höstlovet en sällsynt möjlighet att följa börsen lite mer aktivt. Tittar på lite försiktig daytrading/swingtrading i kända aktier, inte minst MQ där jag ändå kan leva med en ökad andel, samt Mekonomen och Ratos. Ser det mer som ett lärotillfälle i liten skala där målsättningen i första hand är att se hur jag lyckas hantera risken. I bästa fall kan det bidra med några kronor i vinst.

Bloggen hade under oktober månad 5 000 läsare. Det har verkligen gått snabbare än jag kunnat drömma om. Tack för det stora intresset!

Kommer nu få tid att skriva lite fler analyser och fördjupande inlägg som kommer portioneras ut under november.

Ahlsell krönte en fin börsvecka

Jag skrev igår om de 200 aktier i Ahlsell som jag tilldelades för 46 kronor per aktie. Sålde hälften med en vinst på 6 kronor per aktie eller 12,7 procent.

Även om Ahlsell naturligtvis var veckans, och för att inte säga månadens, stora höjdpunkt gjorde jag flera andra fina affärer, inte minst fina lägen att öka till Köp B-nivå.

Som jag tidigare skrivit passerade Axfood min Köp B-nivå där aktien ger minst 3,5 procent ordinarie utdelning och sannolikt minst 4 procents utdelning 2017. I linje med min köpstrategi ökade jag innehavet med en tredjedel vid 142,40 kronor och äger nu 75 aktier.

Clas Ohlson bjöd också på fina tillfällen att öka. Även här ökade jag rejält med 30 procent vid 127 kronor och har nu 65 aktier. Det skulle innebära hela 4,5 procent mot årets utdelningsnivå. Å ena sidan har Clas Ohlson en fin utdelningshistorik där de inte sänkt senaste åren. Å andra sidan var årets utdelning högre än vinst per aktie och frågan är om de kan upprätthålla denna nivån på sikt. Finns dock fallhöjd om de skulle sänka. Jag tror också att den ovanligt svaga kronan sänker kursen just nu varför både kurs och utdelning kan komma öka igen när kronan stärks. Aktien visar redan nu försiktiga tecken på att en botten har bildats. Återstår att se om det var tillfälligt eller mer bestående.

Skanska har jag grämt mig över att jag inte köpte en större post i från början. Jag valde att se nedgången efter rapporten som ett tillfälle att öka lite försiktigt på 192,40 kronor. Det finns fortfarande en i grunden stark efterfrågan och potentiella nya projekt. Även om de inte skulle falla ut får jag 3,9 procent per aktie mot årets utdelningsnivå - det är nära nog Köp B-nivå i min köpstrategi för att en liten ökning ska vara motiverad. Det finns utrymme att utdelningen sänks med en krona och jag kan ändå räkna hem en nog så god affär. Denna gång var det främst en ökning för att behålla den relativa portföljandelen och möjligen kan bättre köptillfällen uppstå om nedgången fortsätter kommande vecka.

MQ är ingen aktie som jag egentligen vill ha en stor post i men när jag kan plocka hem hela 5 procents säker utdelning redan i februari gör jag det. Eftersom kursen i absoluta tal är låg har jag fortsatt öka. Aktien utgör i nuläget 1,7 procent av mitt samlade aktieinnehav. Skulle kunna tänka mig öka med ytterligare 15-25 aktier. Viss vaksamhet behövs dock eftersom det är högst osäkert om de kommer kunna bibehålla lika hög utdelningsnivå på lång sikt.

Saltängen har jag sneglat på en tid och nu gav mitt långsiktiga kursfiske resultat. Det blev till sist en första blygsam post om 5 aktier till kursen 107,50 kronor. Det är lite högre än vad jag egentligen vill betala men under 107 kronor har aktien inte handlats sedan augusti så för ett köp A till 9 procents utdelning årligen var det gott nog.

Jag fick även min utdelning från Telia på kontot. Utöver ISK-utdelningen fick jag även ett par hundralappar för de aktier jag har fått på VP-konto sedan noteringen.

Till sist har jag för ovanlighets skull roat mig med lite daytrading. Det är inget jag brukar syssla med. Därtill är jag en försiktig general som är medveten om den höga risken, inte minst till följd av min egen bristfälliga erfarenhet på området och svårigheten att räkna hem vinst efter courtage när jag omsätter mindre belopp. Affärerna gick i alla fall jämt upp och lämnade till sist några kronor i vinst.

Utländska aktier håller jag mig undan. Finns olika filosofier om hur man ska resonera där och visst jämnar det ut sig i längden för den som månadssparar men jag ser det som att det finns en potentiell nedsida på minst 10 procent i både EUR och USD. Utdelningen ska vara god över längre tid och när aktierna därtill är relativt dyra avstår jag. Finns dock några amerikanska aktier jag ändå tittar lite extra på och återkommer till det på söndag. Tror också det är så att eftersom jag själv bott och arbetat i länder där man handlar med EUR eller USD de senaste åren så blir valutaskillnaden desto mer konkret kännbar för mig. Det är inte bara siffror på en handelsskärm utan påverkar vad jag får betala för varor jag köper i min vardag. Därför kan jag med allt tydlighet säga att utländska valutor är dyra just nu. Svenska kronan är svag, kommer så vara en tid till efter riksbankens besked att bibehålla styrräntan på minus en halv procent och så småningom kommer bättre köptillfällen. Spara en kassa och köp större innehav längre fram istället. I mitt fall har jag redan en stor kassa i kapitalförsäkringen efter Ahlsellaffären. Eftersom jag skulle få skatta dubbelt om de förs över till investeringssparkontot är jag benägen att inte göra det utan istället vänta ut bättre köplägen. Svenska utdelningsaktier är fortfarande rimligt värderade.

Någon kanske tycker att jag börjar få lite väl många aktier i portföljen. Jag ser det som att jag har två portföljer, en svensk och en utländsk, och mitt mål är att ha 10-20 aktier i vardera portfölj. Basen i den svenska portföljen är de defensiva innehav som Axfood, H&M, Castellum och Clas Ohlson som ni ser att jag regelbundet ökar i. Den typen av aktier behöver förvisso bevakas men inte lika aktivt som mer spekulativa aktier. Det räcker att följa med i nyhetsflödet och läsa kvartalsrapporterna för att se att den utstakade kursen fortfarande gäller. Sedan kryddar jag aktien med mindre innehav som har en lite större risk - dessa utgör dock en liten andel av portföljen. Det beror dels på att jag, till skillnad från många andra sparare, inte har en separat kortsiktig portfölj. Har jag kapital över pytsar jag ibland in det i affärer med kortare horisont som planeras säljas av på sikt. Autoliv och Telia är två exempel men egentligen sorterar även enfastighetsaktierna in där. Anledningen är att jag inte vill ta risken att binda in kapital som jag sällan använder i ett separat ISK eftersom jag sällan är aktiv och det riskerar innebära att jag bara får en relativt sett högre skatt i proportion till en lägre genomsnittlig avkastning. Bättre då att låta kapitalet röra sig inom ett och samma konto. Får lite mer tid nu under höstlovet och planerar fortsätta skriva inlägg som förtydligar hur min strategi och portföljbalans fungerar.

Veckoplan - v. 42

De goda nyheterna inför kommande vecka är att flera svenska aktier kan handlas till ganska rimliga värderingar efter förra veckans mininedgång. De tråkiga nyheterna är att så gott som samtliga utländska aktier är relativt dyra efter att svenska kronan har tappat styrfart vilket gör att valutarisken ökar mer än jag känner mig bekväm med när i stort sett samtliga utländska aktier på min bevakningslista är relativt dyra endast sett till kurs.

USD når ny årshögstavärdering och har inte varit högre värderad den senaste treårsperioden. Det innebär att jag sannolikt avstår och värderar än mer kritiskt och strikt. Coca Cola handlas just nu till över 3,33 procent utdelning per aktie. Det är en nivå där jag normalt skulle öka. Med valutarisken i åtanke har jag bestämt mig för att endast öka om aktien faller ned till 40 USD eller 3,5 procent utdelning per aktie. Realty Income har jag sneglat på att öka i. Där ska aktien ned till 60,5 USD eller 4 procent utdelning per aktie innan jag känner mig bekväm med valutarisken.

Nedan graf från Avanza över senaste årets USD/SEK-kurs visar med all tydlighet att amerikanska aktier är dyra just nu.

NOK är fortsatt högt värderad och även här årshögsta på Avanzas graf nedan. Här är jag inte lika orolig eftersom det fortfarande är en historiskt låg värdering. Normalt fluktuerar NOK/SEK i spannet 1,1-1,2 NOK/SEK. Grämer mig över att jag snålade och inte köpte in mig i fler aktier medan det fortfarande var valutarabatt. Som plåster på såren kommer snart utdelning från ATEA. Kom ihåg att det är ex-dag på fredag den 21 oktober. Rapporten släpps på onsdag den 19 oktober. Kommer fortfarande spana efter att öka men hade helst gjort det i spannet 75-77 NOK per aktie och så billigt kommer jag nog inte lyckas köpa denna veckan heller såvida inte negativa nyheter följer av rapporten och då vill jag nog inte öka.

Noterar att även CAD och EUR handlas till årshögsta. Detta beror antagligen främst på att SEK har försvagats den senaste tiden. Den enda aktien jag bedömer det någorlunda rimligt att öka i är TransAlta Renewables. Det var ett fint läge förra veckan men fick aldrig till avslut på min köporder. Givet dyr valuta tittar jag på köp först vid 14 CAD per aktie.

Tyvärr får min uttalade målsättning att öka andelen kvartalsutdelare och månadsutdelare stå tillbaka i väntan på mer rimliga köptillfällen. Kommer fortsätta fiska i kvartalsutdelande mindre fastighetsaktier som vanligt. Har tidigare skrivit om Delarka och Sydsvenska Hem. Dessa köporder kvarstår kommande vecka eftersom det nu faktiskt inte är orimligt att de går igenom. Det verkar helt enkelt som att mindre fastighetsaktier också dragits med i den generella nedvärderingen av fastighetssektorn i väntan på en framtida ränteökning i USA.

Noterar att Saltängen för första gången sedan augusti börjar närma sig mer långsiktigt rimliga värderingar. Jag tittar på köp i spannet 100-103 kronor. Eftersom jag inte äger aktien sedan tidigare överväger jag dock att göra ett litet köp i spannet 106-108 kronor för att bredda diversifieringen av mina kvartalsutdelare i portföljen.

Också Kallebäck faller nedåt mer aptitliga nivåer. Med SAAB som hyresgäst och en utdelning som inte nämnvärt skiljer sig från Saltängen framstår den senare som ett rimligare alternativ. Kan hända att jag diversifierar till mig ett litet innehav här av ren Göteborgsromantik men det vore i så fall ett utfall av känslor före förnuft och det brukar straffa sig på börsen. Kursintervallet 115-120 kronor per aktie vore någorlunda rimligt givet ökad risk för nedsida ju närmare kontraktets utgång vi kommer.

Har dock förhoppning om fler goda köptillfällen i andra svenska sektorer än fastigheter.

MQ är fortfarande intressant värderad med en YOC på 4,8 - 4,9 procent. Det är bra även om en osäkerhet om långsiktigheten i nuvarande utdelningsnivå förstås är inbakad i kursen. Eftersom jag har gjort ett första köp på YOC 4,8 procent är min förhoppning om att kunna öka runt YOC 5 procent, vilket motsvarar 35 kronor per aktie. En liten ökning finns i korten - frågan är hur stor den blir.

Duni ökade jag lite i under veckan när de kunde handlas till YOC 4 procent, vilket är detsamma som Köp B utifrån min köpstrategi. Håll utkik efter halvårsrapporten på fredag. Jag köper sällan alltför nära rapporter eftersom jag hellre väntar ut bekräftelse om färdriktningen kommande månader. Eftersom mitt innehav är litet kan jag ändå tänka mig att öka med 6-8 aktier så länge kursen fortsatt håller sig under 125 kronor per aktie.

Clas Ohlson befinner sig i ett intressant läge. Rapporten var en liten besvikelse men att det främst var valutaeffekter som drog ned resultatet ser jag som lovande på längre sikt. Förr eller senare vänder valutan igen och aktiekursen med den. Givet att vi nu vet vad vi kan vänta oss under återstoden av året tycker jag att aktien är löjligt lågt värderad när den nästan handlas till en YOC på 4,5 procent. Mitt innehav är 7,5 procent av portföljen, vilket är mycket med tanke på att mitt långsiktiga mål är högst 5 procent. Jag ser dock ett tillfälle att öka långsiktigt och tittar på att köpa uppemot 15 aktier ytterligare.

ICA verkar nu ha bottnat och nådde aldrig ned till 270 kronor där jag tycker det är intressant att titta på att köpa ett litet innehav igen. Fortsatt bevakning och kanske blir ett köp - är mest det att jag inte vill binda stående köporder i aktien då jag har andra aktier ovan som jag hellre försöker få till ett bra köp i.

Mekonomen är jag lite tveksam till på goda grunder. Företagets Danmarkssatsning har inte levererat och de har redan signalerat minskade vinster vilket gör att jag räknar med att utdelningen minskar med åtminstone 1 krona per aktie. Ser samtidigt ett läge till en rimlig spekulation i mindre skala om aktien skulle snudda vid 160 kronor per aktie.

Telia handlas för sista veckan med chans att komma åt utdelningen på 3,9 procent om en vecka. Jag bevakar med spänning. Skulle aktien mot förmodan öka till 40 kronor säljer jag och tar hem motsvarande vinst i förtid. Annars väntar jag ut utdelningen. Kursutvecklingen har varit lugn senaste veckan. Samtidigt är jag nervös inför fredagens rapport där eventuella negativa besked kan komma bekräftas vilket riskerar påverka kursen negativt. Torsdagens nyhet om ett genomfört 5G-test kan förhoppningsvis ingjuta lite framtidshopp i kursen bortom utebliven expansion och engångskostnader vid eventuell dom.

Vestas missade jag tyvärr att köpa innan aktien rusade i augusti. Nu handlas aktien faktiskt under gapets lägstanivå på 527 DKK. Återköpsprogramet är sannolikt förklaringen. Som trogna läsare vet är jag en stor vän av förnybar energi och hållbara investeringar. Därför sätts aktien upp på min bevakningslista igen. Samtidigt tycker jag att danska aktier är krångliga och undviker dem generellt eftersom det finns en risk att man inte får tillbaka hela källskatten. Och ja du gissade rätt - DKK handlas också på årshögsta. Men att öka till daglig bevakning känns rimligt.

Rapporter att se fram emot i Axfood och Handelsbanken. Axfood planerar jag egentligen inte öka i och endast negativa nyheter kan driva ned kursen till intressanta nivåer i nuläget. Läge dock att bevaka lite extra. SHB vill jag inte ha för stor andel i men aktien har stigit mycket senaste tiden och skulle en justering nedåt utan allvarligare nyheter dyka upp tittar jag på att öka lite lätt för att hålla jämna steg med portföljbalansen.

Till sist: undviker både Ericsson och Ratos. Väntar hellre ut tecken på att trenden vänder och köper lite dyrare i början på en eventuell uppgång. I nuläget är det alltför riskabelt. Telia var också en chansning men där finns åtminstone en sund kärnverksamhet som dämpar fallet om det går i fel riktning. Ericsson har förvisso sina patent så visst finns en botten också där. Jag är dock gammal nog att komma ihåg tidigare ras i Ericsson och visst kan drömmen om en kursrusning vara lockande men i ärlighetens namn brukar stabila aktier leverera nog så bra. Multiconsult och Skanska är bra exempel på det i min portfölj. Två tråkiga aktier som ändå bägge har levererat fina kursökningar. Jag har grundprincipen att aldrig ge råd men att varna för riskabla affärer där risken att förlora pengar är överhängande tycker jag i alla fall inte kan skada någon.

Vilka aktier tittar ni läsare på inför veckan? Vilka rapporter ser ni mest fram emot?

Att köpa i högkonjunktur nära ATH?

Jag är i grunden mer av en björn än en tjur. Min grundsyn på börsen är pessimistisk. Dels anser jag att finansvärlden globalt är dopad av kapital och låga räntor på ett sätt som inte står i proportion till den reella ekonomin och de värden som skapas där. Att vi sparare inte har andra vettiga alternativ gör att pengar fortsätter strömma in trots att det egentligen inte är billigt och alla vet att risken egentligen är hög. Dels tror jag att framtida utmaningar som Peak Oil, Peak Fosfor och global uppvärmning på 20-25 års sikt kommer ge effekter i en omfattning som flera större sektorer inte helt har kalkylerat in. Därtill spökar risken för nya finansiella kriser må det vara Brexit, som marknaden verkar ha glömt eftersom det dröjer längre än förväntat med att åberopa artikel 50 i Lissabonfördraget om EU-utträde, risken för härdsmälta i italienska banker eller Deutsche Bank, som skulle bli stora och kostsamma för EU:s ekonomi att hantera om det ens går, och dessutom spökar Grekland fortfarande i bakgrunden. Ceteris paribus fortsätter Sveriges ekonomi dock gå som tåget.

Det innebär inte att jag är negativ till att köpa aktier - företag som Axfood och H&M kommer sannolikt fortfarande göra vinst även efter en finanskris och även efter en energikris. Deras vinstnivåer kan dock komma att minska. På längre sikt spelar det inte så stor roll eftersom jag ändå tror mig kunna räkna hem vinst över P/E-tal på en 30-årsperiod i utdelning och återstod av aktievärde.

Jag är inte särskilt sugen på att köpa guld eller obligationer och har förmånen att ha såpass mycket kapital att jag känner mig bekväm på ett räntekonto. Att fortsätta långsiktigt satsa på aktier känns därför naturligt - även om det är dyrt. Samtidigt är jag inte helt förtjust i månadsspararsynen att man måste köpa varje månad bara för lönen finns på kontot. Jag köper förvisso gärna regelbundet men med lång tid kvar till utdelningen i vår finns egentligen ingen brådska. Det viktiga är att köpa aktier som utifrån nuvarande värdering har förutsättningar att vara goda affärer på lång sikt - inte fastna i tankekurvor om att köpa för att portföljen ska få en finare balans mellan aktier och kapital. Jag har redan överträffat mitt defensiva mål på fem procents avkastning per år och anser mig därför ha råd att vänta. Att riskera missa ett par procent uppgång må vara hänt men jag köper på utdelningsfundamenta, inte teknisk analys. Dessutom avser jag gå in och köpa en, med mina mått mätt, betydande andel aktier i både Serneke och Ahlsell som väntas börsnoteras inom kort och att spara kapital gör i det perspektivet inte så mycket.

Just nu känns det alltså som att jag, oaktat några mindre köp här och där, mest sitter still i båten och inväntar den betydande nedgång som rimligen borde inträffa under den kommande sexmånadersperioden.

Det kommer fler tillfällen att fördjupa sig i hur man investerar med en pessimistisk grundsyn men avsikten med detta inlägg var att resonera kring om man verkligen måste investera vid ATH?

Och i så fall i vad?

Tog rygg på Petrusko och valde att gå in en skvätt i Axfood. Det hade grämt mig att den stororder jag la in under Stockholmsbörsens Brexitöppning runt 144-145 inte gick in och tyvärr lät jag psykologin ta överhand. Dyrköpt läxa. Nu gick jag istället in på 154 SEK med ett litet köp, och ett något större på 150 SEK. Som Petrusko konstaterar är 3,25 - 3,33 procents avkastning en rimlig värdering och är det något jag ska köpa alls är detta ett defensivt val som jag liksom honom ser framför mig att äga under en mycket lång tid framöver. Det ger stadga åt portföljen men kommer inte göra mig förmögen.

Sedan finns det alltid aktier som är rimligt värderade också vid en ATH - kanske till följd av tidigare kursfall. Egentligen struntar jag i om börsen som helhet går upp eller ned - det viktiga är om jag tror att aktien kan generera den utdelningsnivå jag söker vid nuvarande kurs. Beijer och Skanska tyckte jag var två sådana bolag och särskilt i fallet Beijer har det visat sig vara en riktigt bra affär. Över 10 procents kursuppgång sedan köp på bara ett par veckor gör den näst H&M till min hittills kanske bästa investering.

Ett tredje alternativ som jag, trots risker och befogade varningar, tittar på är enfastighetsbolag. Delarka, Saltängen och Kallebäck är de tre alternativ jag har analyserat. Det rör sig om aktier som äger en större fastighet vilken vanligen hyrs ut på långt kontrakt till en storkund. Utdelningen är mycket hög och uppdelad på fyra gånger per år, vilket förstås lockar. Risken är att aktien lär falla så snart osäkerhet uppstår i om kunden avser förlänga kontrakt eller när företaget behöver omförhandla sin långa ränta. När så sker kan man aldrig förutsäga och en tydlig varning för risken att snabbt tappa kapital utfärdas.

Tanken är därför inte att gå in långsiktigt i dessa bolag. Min sparhorisont är utdelning för utdelning, dvs. med en horisont på en månad eller två. Det innebär absolut inte att risken försvinner men väl att den blir något mindre. Min avsikt är att, i konstaterande att jag inte hittar någonstans att förvara mina pengar, välja att köpa in mig i ett enfastighetsbolag, gärna i god tid före utdelning när kursen är något lägre, för att sedan antingen efter utdelning eller när kursen motsvarar nettoutdelningen gå ur igen. Genom den korta placeringen minskar risken (eftersom volatiliteten, med ständig risk för katastrofbesked om framtida avtal, normalt är lägre och man i värsta fall förlorar ett par kronor per aktie). Samtidigt är min förhoppning om att kunna plocka hem en vinst motsvarande en procent eller två på en månads sikt, vilket väl överstiger ett korträntekonto. Är det någon annan läsare som använder enfastighetsbolag på detta sätt?

Delarka känns med Posten, trots deras utmaningar, som kund och ett långt avtal som det stabilaste alternativet. Saltängen känns också förhållandevis trygga. Kallebäck är en högre risk, men också högre avkastning. Med en månads horisont skulle jag nog ändå våga mig på att chansa men med mindre belopp än i de andra bägge aktierna. Eftersom SAAB är kund är framtiden högst osäker och besked därom kan komma när man minst anar det. Dessutom har kursen ökat oroväckande mycket den senaste tiden medan Delarka och Saltängen som jämförelse har en lägre kursvolatilitet. Risken finns alltid att man kan bli tvungen att sälja till lägre kurs för att inte riskera gå lång i aktien.

Mitt avkastningsmål för att sälja är kvartalsutdelningen i vinst efter avräknat courtage.

Har fiskat köporder i Delarka uppemot 118 SEK men har i skrivande stund inte fått till ett avslut. Med en kurs på 120-121 SEK anser jag att risken att inte få igen pengarna vid en kort affär är för hög.

Jag äger aktier i Axfood, Beijer och Skanska. Jag äger inte aktier i Delarka, Kallebäck eller Saltängen.