Utdelningar och aktieköp i januari

Utdelningsåret 2023 har börjat bra med en rekordstor utdelning under januari på hela 6 936 kronor. 

En bidragande orsak var att Castellum trots allt delade ut i januari som enda kända månad i år samt en extrautdelning stor nog att motsvara en helårsutdelning totalt sett från Clas Ohlson. Därutöver är det månads- och kvartalsutdelare. Elva aktier delade ut totalt i januari.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det gäller portföljbelåningen har jag äntligen gjort slag i saken och sänkt den ytterligare en räntenivå. Nu är portföljbelåningen på en bra nivå, som lägst strax under 5,5 procent. Den slutade på 6,2 procent vid månadens slut sedan jag gjorde några ytterligare aktieköp. Jag tycker att en långsiktig belåning på mellan 5 till 10 procent är rimlig. Det ger en viss hävstång att kunna köpa utdelningsaktier och få en snabbare ränta-på-ränta-effekt samtidigt som det ger en rimlig marginal för att klara extremscenarion. Jag såg hur nära den gränsen det var under pandemikraschen 2020 och vill inte riskera att hamna där igen. Sedan är det också så att de högre räntenivåerna gör marginaleffekten i ränta-på-ränta mindre varför en högre belåning inte är lika lönsam om räntenettot blir lägre mellan utdelning och belåning. Därför strävar jag snarare åt att hålla mig inom de räntekategorier där jag får en bra differens mellan utdelning och belåning.

Jag har egentligen tänkt sänka belåningen till denna nivå länge men det blev så många bra fyndlägen i framförallt fastighetsaktier i höstas att jag ville passa på att långsiktigt fylla på i innehav som sällan handlas på de nivåerna som Castellum och Wallenstam där jag nu är helt fullinvesterad i bägge.

En annan anledning till att jag vill ha belåningen låg är att Minesto lär ta in mer kapital på ett eller annat sätt under de kommande månaderna. Mitt utgångsscenario är fortfarande inte att de gör en renodlad nyemission till småspararna utan snarare en riktad emission kopplad till deras SPV för deras första parkprojekt på Färöarna eller en kombination samtidigt som de första symboliska intäkterna för företaget verkar komma redan i vår. Senast gjorde de en kombination där den ena halvan var riktad och den andra halvan gav småsparare möjlighet att teckna för att undvika utspädning. Jag har helt enkelt sett till att jag har utrymme att teckna fullt om det skulle uppstå ett sådant scenario.

Trots att jag har minskat belåningen har det också blivit utrymme att göra några större aktieköp. Anledningen är att jag traditionsenligt sätter in decemberöverföringen först i januari eftersom jag tycker att det är onödigt att dubbelbeskattas på bägge kvartalen och eftersom det deklarationstekniskt är fördelaktigt att ha lite högre belåning vid årsskiftet för att kunna utnyttja ränteavdraget maximalt i deklarationen.

Intrum har en hel del problem just nu och risken är hög i aktien. Detta återspeglas i den extrema direktavkastningen på tio procent. Att företaget skulle göra en förlust var väntat och den bör tas på allvar. Samtidigt var den som sagt förväntad och jag var inställd på en sänkt utdelning men beskeden från ledningen var bra där de tror sig kunna minska belåningen bland annat genom ökade affärsmöjligheter. Jag tyckte att det var trovärdigt nog för ett skäl till att jag köper aktien är att företag som Intrum ju tyvärr har bättre möjligheter att tjäna pengar i tider som dessa på grund av deras affärsidé. Att de behöll utdelningen tolkas jag som en tydlig signal om att de månar om oss aktieägare vilket kan bli viktigt om de skulle behöva ta in kapital i en emission framöver vilket jag inte skulle utesluta. Hur som helst fanns det en hel del positivt i rapporten, framförallt att kassaflödet ökar. Även EBIT är stabil över helåret vilket liksom det växande kassaflödet antyder att det mycket riktigt är engångskostnader och amorteringar som sänker lönsamheten, inte själva kärnverksamheten. Därtill har jag fortfarande mitt Benjamin Graham-projekt och faktum är att Intrum i anslutning till rapporten handlades en beskedlig bit under sitt eget kapital. Att köpa aktier till ett börsvärde om 50 procent av eget kapital kan man knappt göra längre men att köpa aktier till ett börsvärde som understiger 90 procent av eget kapital tycker jag ändå ger en god riskmarginal.

Det blev ett större köp i det kanadensiska förnybar energi-företaget Transalta RES. Månadsutdelaren handlas åter på historiskt låga nivåer, endast överträffade av osäkerheten i anslutning till presidentvalet i USA när Donald Trump valdes. Höjer man blicken bortom kulturkriget om energi i den svenska ankdammen gör företaget lönsamma långsiktiga parkinvesteringar i Nordamerika och Australien. En direktavkastning på 8,35% på helåret eller 0,7% per månad är svårt att motstå. Det blev min största ökning hittills i aktien och den bidrar till ett fint kassaflöde av månadsvis utdelningar att återinvestera.

En liten pärla i portföljen är det lilla kanadensiska glasåtervinningsföretaget Vitreous Glass. Mitt innehav är relativt litet då det finns ganska lite information om företaget och rapporteringen är ganska knapphändig. Hur som helst har de en bra marknadsposition i sin nisch och risken är som jag ser det framförallt om marknaden övergår till substitut till glasprodukter i framtiden. Därför handlar jag bara aktien när jag får en god riskmarginal. I januari kom ett sådant tillfälle. Jag såg i anslutning till rapporten att de i februari kommer dela ut hela 19 kanadensiska cent per aktie. Då aktien är liten och relativt obevakad valde jag att direkt passa på att köpa innan Mr. Market hann prisa in den höga utdelningen (det tycker jag att Mr. Market redan har gjort i skrivande stund). Det innebär att jag fick 4,3 procents direktavkastning enbart på februariutdelningen samtidigt som aktien ju delar ut ytterligare tre gånger under 2023. Jag räknar konservativt med en direktavkastning på minst 7,25 procent under 2023 men det kan också bli mer än så. Utdelningsnivån är ojämn men i det långa loppet tyckte jag att det var ett bra läge att passa på att göra en lite större ökning i aktien. Jag får ju tillbaka 4,3 procent av insatsen redan i veckan.

Jag har gjort en påfyllning i Tokmanni som runt årsskiftet åter handlades på trevliga nivåer med en direktavkastning på 8,5 procent och där jag vid första inköpet inte hann köpa så mycket som jag ville. Det blev också en mindre påfyllning i Cibus mer av typen återinvesterad utdelning och avrunda uppåt till närmaste jämnt antal aktier. Risken i Cibus är lite högre nu eftersom företaget trots defensiva innehav fortfarande har en hög belåningsgrad då det unga företaget inte har hunnit beta av så mycket av sina lån ännu och är känsliga för det höga ränteläget. Jag tror det är klokt att vara en aning försiktig.

Till sist har jag också ökat ytterligare i Minesto trots att det kan bli en emission. En symboliskt viktig nyhet var att Minesto fick en kommersiell order från ett asiatiskt företag om en förstudie. Intäkten är relativt blygsam men signalen om seriöst intresse i Asien är mycket viktig. Jag har knappt skrivit om Minestos potential i Asien i mina större äldre inlägg om aktien då det inte var en så reell möjlighet då. Nu har vi sett att Minesto aktivt positionerar sig för att etablera sig i Asien och utöver Taiwan, där det framförallt handlar om havsströmmar, har man konkreta möjligheter att redan göra affärer kring tidvattenparker i Indonesien i väntan på havsströmstekniken. Jag tror ännu att det är ganska få även bland de som följer företaget som fullt ut förstår vidden av potentialen på den marknaden trots att VD Edlund egentligen sa det rakt ut på årsstämman i juni förra året. Skulle Minesto lyckas etablera sig kommersiellt har de möjligheter att sälja parker i Gigawatt-skala årligen under flera decennier framöver. Om man räknar på vad det skulle innebära jämfört med de 30 MW-parker som redan är under planering på Färöarna är det i samtliga scenario där företaget lyckas uppenbart att det kommer att skapa mycket stora värden för oss aktieägare. Jag gillar inte kortsiktig spekulation och vidhåller min princip att aldrig skriva ut mina värderingsscenario men för den som gör sig besväret att räkna är potentialen direkt uppenbar. Vi har också nu fått bekräftat att D4-tekniken fungerar i drift och är färdig att sälja. Teknikrisken har aldrig varit så liten som idag i Minesto och kapitalrisken är därför mer en fråga om att överbrygga perioden in i lönsamhet. Det ska bli oerhört spännande att följa företagets resa under 2023 men än mer under de 5-6 år som följer.

Mitt mål för 2023 är att uppnå 100 000 kronor i utdelningar. I skrivande stund har min utdelningsprognos passerat 85 500 kronor så det finns goda möjligheter att uppnå det målet. Framförallt eftersom jag ju har elva månader på mig att köpa nya aktier och även om merparten delas ut mellan mars och maj kommer det bli en hel del nyinköp i kvartals- och månadsutdelare också som gör att jag får en del utdelningar senare i år. Sedan räknar jag inte med utdelningstillväxt i min kalkyler och det är rimligt att anta att fler företag höjer utdelningen än tvärtom. Det ensamt borde ge ytterligare minst ett par-tre tusenlappar mer än kalkylerat. Jag räknar ej heller med källskatteåtebäring eller valutaeffekter utan har väldigt försiktiga estimat på växelkursen för utdelningar i mina utländska innehav. Som utlandssvensk gynnas jag ju just nu av att få lön i utländsk valuta men spara merparten i svenska kronor (det blir helt enkelt så att jag köper mindre utländska aktier när växelkursen är historisk hög men också så att jag i praktiken får mer än tio procent mer in att spara än normalt). Valutakursen kan ändras men det ser ändå ut som att jag kommer få lite mer utdelning än kalkylerat även där. Till sist finns det på lite längre sikt ett par aktier som just nu inte delar ut fullt men kan förväntas göra det kanske redan 2024. Jag tänker på Castellum och Scandic Hotels. Jag skulle inte utesluta att vi får se utdelning igen från Scandic Hotels redan i år eller att Castellum kanske gör en utdelning framåt årets slut om ränteläget skulle ha lugnat sig till dess men i min kalkyl räknar jag inte med utdelning från dem under 2023. Hur som helst har jag ytterligare över tio tusen kronor i utdelningar att inkassera det år då de bägge börjar dela ut på normala nivåer igen. Det skulle egentligen ensamt räcka för att klara årets utdelningsmål på över 100 000 kronor.

På det privata planet handlar framåtplaneringen just nu mycket om ifall jag kör på några år till utomlands eller börjar planera inför att återvända till Sverige. Just nu har jag ett roligt och utvecklande jobb med en bra lön men det lockar också att kunna träffa släkt och vänner lite oftare. Det mesta talar väl för att jag kör på något år till men har i alla fall börjat titta på att flytta hem till Sverige eller i alla fall lite närmare hem.

Den dagen jag flyttar hem kommer jag i alla fall ha en bra grundplåt med mig. Även om jag just nu inte tittar på att göra en FIRE då mitt jobb är förbannat roligt och utvecklande är det skönt att veta att jag kommer ha möjligheten i framtiden och utdelningsportföljen ger mig möjlighet att gå ned i arbetstid, ta tjänstledigt för att göra långresor eller helt enkelt bara sänka min sparkvot och unna mig mer samtidigt som utdelningsportföljen fortfarande växer. Den sista pusselbiten är att börja titta på en mer permanent bostad i Sverige och det är ett intressant läge nu när det börjar bli köparens marknad på fastighetsmarknaden. Samtidigt vill jag undvika att sälja aktier i onödan och ränteläget påverkar lånelöftet. Därför har jag lite is i magen tills jag hittar något som verkligen känns helt rätt.

Tankar efter rapportveckan - en comeback i portföljen

Det har varit många intressanta rapporter i veckan som gick och då jag ägnade lite mer tid än vanligt åt att gå igenom dem samlar jag också några anteckningar. En aktie har gjort comeback i portföljen och en annan har jag ökat i medan jag avvaktar utvecklingen i en rad andra aktier.

Ett företag har gjort comeback i portföljen. Just nu läser jag in mig på Graham som ett litet projekt under ledig tid. Utöver att fastighetssektorn värderas väl under eget kapital just nu har jag hittat ett annat företag som verkar uppfylla i stort sett samtliga Grahams kriterier. Intrum.

Förvisso är skuldsättningen i företaget lite högre än jag skulle vilja vilket väl är smolket i bägaren. På den negativa sidan har de också nyligen sparkat sin VD men där kan det ju vända till det bättre om de lyckas rekrytera någon som är ännu bättre. Företaget kommer naturligtvis drabbas negativt av pågående kris och en eventuell recession men erfarenheten av de tre senaste större kriserna är att det brukar bli ett tapp i rörelsevinsten om högst 14 procent. Det är mycket men inte dramatiskt i ett längre perspektiv. Företaget har nyligen också gjort en engångsnedskrivning på cirka 2-3 procent vilket var en orsak till den enligt min bedömning överdrivna marknadsreaktionen. Den syns också i det svaga resultatet i den senaste kvartalsrapporten. Företaget har fokuserat mer i södra Europa vilket också kan ses som en ökad risk. Jag ser det samtidigt som att det är marknader som har genomgått kriser nyligen varför man bör kunna utgå från att Intrum har gjort rimliga bedömningar i sina affärsbeslut.

Företaget är alltså inte utan risk. Men med den brasklappen tydlig är värderingen likväl mycket aptitlig. Företaget handlas till nästan 40 procent rabatt mot eget kapital. Det är svårt att komma mer nära Grahams 50 procent i modern tid varför jag tycker att det är en högst motiverad riskpremie. Likaså har jag köpt aktien till en direktavkastning som överstiger 10 procent. Det är brutalt bra och kompenserar till och med för toppar i inflation. Företaget har med kombinationen mycket stabilt eget kapital och en rimlig utdelningsandel (57,5 procent) helt klart möjlighet att både fortsätta leverera utdelning och motivera kurs även i ett svagt scenario. I skrivande stund handlas aktien till ett P/E-tal om 5. Det ska sägas att aktier i finanssektorn som man väl ändå får räkna Intrum till i regel har lägre P/E-tal men en mer normal värdering vore likväl närmare 10 vilket återigen understryker att aktien har en uppsida även vid svag utveckling.

Företaget har levererat en tillväxt om cirka 10 procent historiskt och har en god marginal runt 15 procent. Jag utgår från att den sjunker i det korta perspektivet men den är fortfarande tillräcklig för att jag ska känna mig trygg. Jag har tagit en position som är mellan 1-2 procent av portföljen vilket jag tycker är en rimlig risk. Samtidigt gör den höga direktavkastningen att det kan bli en dubbel effekt på utdelningarna.

Kvartalsrapporten som släpptes i torsdags visade förvisso på en stor engångsnedskrivning men var samtidigt bättre än förväntat. Omsättning och EBIT ökar medan kassaflöde alltjämt är stabilt men lägre.

Det ska därför tydligt understrykas att jag inte tror att Intrum är ett företag som kommer växa snabbare än index över tid. Däremot tycker jag att aktien är intressant som värde- och utdelningscase helt enkelt eftersom företaget värderas långt under sitt eget kapital. Min bedömning är att marknaden har överreagerat och att det kommer att jämna ut sig över tid.

Mitt stora turn-around-case allt sedan pandemin bröt ut har varit Scandic. Hotellkedjan drabbades av uppenbara skäl hårt av pandemin och jag behövde teckna fullt i en nyemission. Sedan dess har aktien dock fortsatt hålla sig på låga nivåer trots att beläggningsgraden har ökat och vinster har börjat ticka in. Kvartalsrapporten i torsdags bekräftade den bild jag tycker man har kunnat se redan i tidigare kvartal - en återgång till mer normala förhållanden men med mer slimmad kostym. Företaget levererar fullt trygg vinst per aktie med en god marginal och det är av lätt insedda skäl endast på den finska marknaden som efterfrågan släpar lite mer än normalt just nu. Företaget har gradvis förvärvat nya hotell och som jag var inne på under pandemin kan de alltså använda sin relativt starka marknadsposition och förmågan att snabbt ta in kapital genom emissionen till att ta fler marknadsandelar i det långa perspektivet. De kan även använda sin starka marknadsposition och sina energiavtal till att vinna över fler hotellgäster då de kan konkurrera med pris. Att de nu verkar ha belåningen under fullt rimlig kontroll var sista kvittot jag letade efter för att öka min position. Det här är en aktie som jag tror kommer återgå till utdelning redan 2023 för att kompensera de aktieägare som har räddat dem genom pandemin. Med en vinst per aktie på 3,53 kronor under de tre första kvartalen varav merparten under det tredje kvartalen har de helt klart utrymme att börja dela ut i hela kronor utan att tumma på förvärv eller att stabilisera sin finansiella ställning ytterligare.

Inwido levererade en bra och stabil rapport. Jag tycker också att deras VD svarade betryggande på frågor om framtidsutsikterna i en intervju i dagens industri. Förvisso pressas de i någon grad av vikande efterfrågan och de höga gaspriserna i det korta perspektivet men intrycket är att de har läget under kontroll och kan anpassa verksamheten till att ta sig igenom svårare tider utan att äventyra företagets verksamhet med fortsatta vinster. Utdelningen för 2023 är på intet sätt i fara och det finns utrymme att höja. Aktien handlas just nu till P/E 7,5, sex procents direktavkastning och väldigt nära sitt eget kapital. Jag är redan fullinvesterad men har tittat på att ta övervikt. Det vill jag dock inte göra över hundralappen per aktie då jag vill ha en något bättre margin of safety men gör en mental notering att fortsätta hålla lite extra koll.

Konstaterar kort att EVO släppte en rätt fin rapport men köper inte helt att aktien är så billig som det sägs. P/E-talet är väl över 25 vilket prisar in viss tillväxthöjning så caset bygger på fortsatt ökande vinster. Jag äger en mindre position sedan tidigare som jag behåller. 

SBB är förstås en stor snackis och även om siffrorna och budskap från VD ytligt ser bättre ut än jag hade förväntat mig gillar jag inte riktigt omstruktureringarna och utdelning av vissa delar av företaget. Tror Affärsvärlden är rätt ute i sin analys här och är därför lite försiktig. Är nöjd med den försiktiga position jag har just nu och prioriterar att öka i annat med lägre risk till rimliga priser. För mycket drama just nu.

Istället gladdes jag åt Wallenstams rapport. De bevisade än en gång att de har en stabil verksamhet och möjlighet att utnyttja lägen som kan uppstå i krisen. Nu har jag redan hunnit köpa på mig en full position men värt att hålla i minnet ifall det skulle bli återkomst till lägre kurser igen i framtiden.

Noterar också att både Cloetta och KONE som har förhållandevis ansträngda lägen just nu levererade förhållandevis stabila rapporter som jag tyckte gav de kvitton jag vill se på längre sikt även om de påverkas av beslut tagna som påverkar resultatet i det korta perspektivet.

Även om det är länge sedan jag sålde mitt innehav i Serneke kan det vara på sin plats att varna lite för den senaste rapporten. Det är tydligt att kärnverksamheten (bygg) har för svajiga marginaler för att ensam bära verksamheten i detta skede och därför är företaget i ett känsligt läge med betydande skulder knutna till Karlatornet och beroende av projektaffärer på fastighetsmarknaden. Jag får också intrycket av att Erik Selin plockade russinen ur kakan ur Karlaprojektet som inte är lika attraktivt som aktieägare som när jag gick in. Jag har bevakat aktien en tid som ett eventuellt turn-around-case men tycker inte att rapporten stärker ett sådant case och avvaktar. Trots låg värdering är också risken väl hög varför jag tycker det finns annat som ger en bättre risk-reward till fortsatt rätt rimliga värderingar och lägre risk än Serneke.

OBS! Det här är en hobbyblogg som motsvarar de samtal jag har offline genom Aktiespararnas verksamhet när jag är hemma i Sverige. Inlägg ska därför aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv alltid ansvarig för dina investeringsbeslut.

Utdelningar och aktieköp i september

September brukar höra till höstens trevligaste utdelningsmånad. Det beror på att både Axfood och Clas Ohlson som är betydande innehav bägge delar ut halva sin utdelning i september. Utöver dem delar ytterligare elva aktier ut där alla förutom AstraZeneca är kvartals- eller månadsutdelare. Totalt landade utdelningen på 6 578 kronor. Det innebär att prognosen på helåret redan har passerat 62 500 kronor. För nästa år är den snart förbi 75 000 kronor före utdelningshöjningar. Noterar förresten att det verkar vara på modet att sälja Axfood. Jag behåller mina Axfood-aktier då de är en solid hörnsten i portföljen.

Utdelningen kommer justeras upp med ungefär en femtiolapp ytterligare pga positiva valutaeffekter när Avanza får tummen ur och betalar ut kvarvarande utdelning från Brookfield RES. Uppdaterar retroaktivt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min uppfattning är att det i sig är i allra högsta grad väntat att banker höjer räntan på lån för att att justera när riksbanken höjer styrräntan. Däremot tycker jag att det är rätt märkligt av Avanza att lansera en utökad nollräntekampanj i ett såpass osäkert läge för att sedan hastigt och lustigt med en veckas varsel höja räntan. Även om spararna borde förstå att räntan kommer höjas borde en bank som värnar om sin kundrelation också kunna göra det. De hade kunnat kommunicera redan under sensommaren att ränta kommer återinföras vilket hade gett fler av kunderna möjlighet att justera sitt sparande. Personligen har jag förväntat mig ett svårare ränteläge och därför sparat en hel del, till exempel gjorde jag inga köp i augusti och har alltså börjat nalla av "krigskassan" (i dessa tider känns den termen egentligen inte så lämplig) först i september. Jag har också beredskap att sänka med ytterligare en räntekategori redan nu i oktober beroende på om det uppstår än bättre fyndlägen eller inte. Men däremot är jag orolig över hur många av Avanzas yngre kunder kommer att ta emot det här. Risken finns att det skadar företagets varumärke. Man undrar om företaget har såpass små marginaler att de inte kunnat behålla nollräntan i rent marknadsföringssyfte det kommande året i väntan på att rida ut stormen. För nu ger det ett girigt intryck. 

Själva Avanza-aktien är rätt trevligt värderad just nu men risk för skadat varumärke gör att jag ändå inte ökar då det finns en risk att många nya kunder antingen slutar helt med aktiesparande eller minskar sin aktivitet med lägre omsättning och lägre intäkter som följd. Samtidigt är det en bråkdel av kunderna som nyttjar lånemöjligheterna och kanske främst kunder som har hållit på åtminstone något år med aktier. Lägg där till att Avanza utan kommunikation har blockerat möjligheten att öka i en rad kanadensiska aktier som många småsparare äger, några av dem finns även i min portfölj. Avanza har problem med kärnverksamheten just nu - det som är allra viktigast för oss kunder är att kunna handla till förutsägbara villkor där vi informeras på ett rimligt sätt med rimlig framförhållning när betydande förändringar sker. Jag ogillar starkt Nordea och Nordnet men kanske borde man i alla fall börja titta på alternativ.

Det är en hel del tvärsäkra kommentarer på finanstwitter som recenserar centralbankernas höjningar av styrräntan.  Jag tycker personligen att många missar aspekten att centralbanker ofta agerar på i vilken riktning de vill påverka företag och individers ekonomiska beslut. Vad de säger beror på vilken effekt de är ute efter snarare än hur de faktiskt kommer att agera i framtiden. Man kan även konstatera att såväl regering som opposition slarvade bort många år av goda möjligheter att sänka ränteavdraget i goda tider.

När det gäller min belåning var den ursprungliga planen att göra en rejäl amortering i september för att sänka räntan ordentligt. Nu har det dock uppstått såpass många långsiktigt intressanta köplägen att jag som så många gånger tidigare på senare tid har valt att blanda amortering med nyinköp. Jag sänker därför räntan med en nivå och kan sänka ytterligare en nivå innan året är slut. Dock prioriterar jag att köpa då många aktier handlas till rimliga värderingar just nu. Jag försöker undvika att fundera kring om jag kan köpa ännu billigare. Det viktiga är att företagen är långsiktigt solida och att aktien är rimlig värderad.

Belåningsgraden var cirka tio procent vid månadsskiftet vilket kan verka i högsta laget men det beror på att jag inte gör min septemberinsättning i september då jag av tradition alltid för över sista månaden i kvartalet först på nästa kvartal för att undvika dubbelbeskattning på bägge kvartalen. Jag har inte heller fört över hela augustiinsättningen då jag ville ha buffert under semestern för oförutsedda utgifter. Därav har belåningsgraden i skrivande stund kommit ned till mer beskedliga 8,1 procent. Att den inte minskar beror på att belåningsunderlaget sjunker när börsen går ned men i absoluta tal har jag fortsatt att minska min belåning sedan i somras. De aktier jag köper nu har nästan undantagsvis en utdelning som vida överstiger låneräntan varför jag finner risken rimlig så länge belåningen fortsätter att minska något varje månad i absoluta tal och inte överstiger tio procent relativt portföljens storlek.

Det har alltså blivit rätt mycket nyinköp. Man kan ifrågasätta visdomen i att öka i fastighetsaktier i dessa tider. Naturligtvis kommer de att få ökade energikostnader och hela inflationen kan inte läggas på hyresgästerna då det finns risk att en del förhandlar om eller bryter avtal. Därtill har många fastighetsbolag en rätt hög belåning vilket innebär en risk om ränteläget och energipriserna biter sig fast på nuvarande nivå under flera år. Mitt utgångscase är dock att de rider ut stormen och att det kan visa sig vara en bra investering på några års sikt. Jag minns när jag köpte Hemfosa till mer än fem procents direktavkastning och just nu går det att köpa de flesta fastighetsaktier på liknande nivåer vilket förstås beror på inflationen.

Jag är redan fullinvesterad i Castellum men har valt att ta lite övervikt. VD har redan kommunicerat att de avser höja utdelningen 2023 då det är det symboliskt viktiga tjugofemte året i rad vilket gör Castellum till en svensk utdelningsaristokrat. Jag tippar därför på att vi får 8 kronor per år eller 2 kronor per kvartal. Det innebär en direktavkastning på över 6 procent. Jag är oändligt tacksam över att kunna bli fullinvesterad i Wallenstam. Där är direktavkastningen inte lika bra men företaget och deras VD har en utpräglad historik av försiktighet i svåra tider och är ett av de mest solida företagen i sektorn. Jag tror att de har kapacitet på några års sikt att dela ut i hela kronor men Wallenstam är en försiktig general så jag räknar inte med att se det än på något år då jag tror att han återinvesterar i kärnverksamheten vilket skapar aktieägarvärde. När det gäller Cibus och SBB har jag fortsatt öka i blygsam skala mer med sikte på att bibehålla portföljandel. Den senare har en betydande risk då de kanske inte klarar sig om nuvarande extremläge biter sig fast över ett par-tre års tid. Samtidigt är deras innehav i sig solida lågriskinnehav och en direktavkastning på tio procent är löjliga nivåer där man hinner få tillbaka en del av insatsen längs vägen även i ett konkursscenario. En kalkylerad risk från min sida. Även om Ilja har rätt i sak om blankningens otyg och att den behöver regleras bättre gillar jag inte att han lägger energi på det istället för att bygga trovärdighet kring företaget. Sedan undrar jag hur de ska kunna bibehålla sitt mål om att öka utdelningen med fem procent årligen i hundra år, det får man ta med en stor nypa salt. Återköp av aktier eller amortering skulle som jag ser det göra betydligt mer nytta än utdelning för såväl företag som aktieägare i rådande läge.

Då jag börjar bli fullinvesterad letar jag sedan en tid tillbaka efter olika innehav för att bredda portföljen. Förvisso vill jag inte ha för många innehav men samtidigt är en svaghet att jag börjar få för få utdelningsaktier med tillväxtpotential. Ett sådant företag som jag snubblade på av en tillfällighet är Profoto. Det är ett företag som säljer fotoutrustning företrädesvis till professionella aktörer. De går redan med vinst och växer på flera marknader. Historiken är lite för kort vilket innebär en risk men när man kan köpa sådana aktier med tillväxtpotential till 4,3 procents direktavkastning är det ett bra läge enligt min  grundstrategi. De utsätts säkert liksom de flesta företag för tuffa prov men jag väljer att ta rygg på Svolder som nyss flaggade upp innehavet till 5,3 procent. I nuläget nöjer jag mig med en bevakningspost på ett hundratal aktier för att se hur det utvecklas. Jag har även tagit in en mycket liten post i finska Tokmanni. Jag brukar inte gilla handelsaktier på grund av den höga konkurrensen och låg vallgrav men när aktien handlas till över åtta procents direktavkastning är det en såpass god riskmarginal att de kan halvera utdelningen och jag kan ändå räkna hem affären. Jag gillar egentligen inte att köpa utländska aktier i rådande valutaläge men jag får ju min lön i utländsk valuta så egentligen gör det i mitt fall ingen skillnad.

En annan nyhet är att jag till sist har gjort slag i saken och tagit in XACT Norden Högutdelande i portföljen. Det är en börshandlad fond varför man bör vara medveten om att det tillkommer en liten förvaltningsavgift i tillägg till courtage. I nuläget överstiger fonden mitt högsta ursprungliga utdelningsmål över 4,25 procent avräknat avgifter varför jag tycker att det börjar bli dags. Jag tror att det är klokt när jag närmar mig möjligheten att göra en FIRE att även låta en fond ge verklig diversifiering. På så vis hedgar jag mig för risken att jag gör egna misstag genom att i regel kunna räkna med en viss grundintäkt. Fonden delar ut kvartalsvis och jag tänker utvärdera nästa år hur det ser ut men tittar på att fortsätta öka pö om pö så länge det är motiverat utifrån förväntad direktavkastning. Då fonden delar ut bör man vara medveten om att den inte växer lika mycket som indexfonder men den passar min strategi som hand i handske. Att jag inte har köpt mer ännu beror också på att enskilda aktier är mer prisvärda just nu.

Jag har ökat i liten skala i en rad andra prisvärda aktier också såsom Cloetta, Investor och Skanska. Också Intrum har gjort comeback i portföljen. En yield on cost på exakt tio procent var för bra för att motstå. Jag vet att det finns en del risker i företagets verksamhet i södra Europa men samtidigt är nuvarande läge tyvärr också en möjlighet för den sortens företag.

Min filosofi i dessa tider är att försöka bortse från att drunkna i det korta perspektivet i hur kursen rör sig från timme till timme, dag till dag och hur portföljen minskar i börsnedgången. Istället lägger jag energin på att försöka läsa på lite extra om de olika företagen. Jag försöker arbeta utifrån stående order som jag i regel lägger på en nivå där jag tycker att risk-reward är bra nog sett till den direktavkastning jag vill ha för att kompensera för risken. Det har helt enkelt blivit så att fler stående orders än förväntat föll in. Det finns en rad andra aktier jag skulle vilja köpa men jag har prioriterat bort ett par case då risk-reward har varit bättre i andra fall. Det kan hända att jag tar in ytterligare något nytt bolag i portföljen kommande månader.

Jag köpte också lite övervikt i Clas Ohlson. Rapporten var förvisso mycket dålig men att få över 8 procent i extrautdelning varav hälften nu i september var lite för frestande för att avstå till rimlig riskmarginal. Det är sannolikt att jag får tillbaka 24 procent av investeringen i utdelningar på 18 månader i januari 2024.

Och ja, det har blivit ett gäng aktier i Minesto som vanligt också denna månad. Även om jag har nått det innehav jag vill ha fortsätter jag att öka i mindre skala så länge aktien handlas under teckningskursen i den senaste emissionen. Det händer en hel del spännande kring företaget framöver där vi för första gången kommer att få se mer än ett kraftverk i drift samtidigt och det stora kraftverket är inte långt borta nu.

Till sist är valrörelsen äntligen över så att man åter kan vistas i sociala medier igen utan att ofrivilligt utsättas för politiska utspel på allt lägre nivå. Vidhåller att de flesta partier har sänkt nivån väsentligt den här valrörelsen. Personligen vill jag ha politiker som tar ansvar för att styra landet på ett vettigt sätt oavsett vilken färg och partibeteckning de har och mindre av alla dessa demagoger. Återstår att se om det blir så.