onsdag 11 maj 2022

Kritiskt läge för Azelio

Jag har länge haft förhoppningar om att Azelio ska svara mot ett konkret behov av energilagringsprodukter som kan bidra till att lösa energikrisen. Deras produkt är helt klart något som det finns ett behov av och jag hoppas att de lyckas. Men efter flera kvartal av struliga rapporter är det nu direkt uppenbart bortom allt tvivel att företaget inte levererar enligt tidigare kommunicerade planer. Jag äger inte längre aktier i Azelio, kan tänka mig att gå in igen i framtiden om företaget får rätsida på det hela men vill ändå skriva ett inlägg för att varna för den höga risken i Azelio givet de uppenbara de utmaningarna de kommande kvartalen. Inlägget är som vanligt ej finansiell rådgivning men Azelio är en högriskaktie.

Kapitalbehovet på 300-500 miljoner kronor senare i år kvarstår och kommer leda till en väsentlig utspädning. I skrivande stund motsvarar det 37-62 procent av företagets börsvärde. Det säger kanske inte så mycket. Desto mer säger det att kassan är mer än halverad jämfört med föregående referensperiod, förlusten likaså vilket förstärker bilden av en alarmerande hög burn rate. Kassaflödet har vänt till negativt.

Företaget kommer helt uppenbart behöva ta in kapital. Och inte nog med det. Kapitalet man tar in räcker med nuvarande utgiftsnivå endast i ytterligare 2-4 kvartal beroende på hur mycket man tar in. Det samtidigt som företaget initialt får merkostnader i anslutning till produktion och de egna kostnader företaget bär under drift. Risken är överhängande att mer kapital än så måste in i närtid.

Vidare förstärks bilden av att företagets teknik kanske inte är så brett tillämpbar som den först presenterades. Dels är det uttalade fokuset nu på värme. Det är logiskt då det av uppenbara skäl är det segment där produkten är mest lönsam investering för kund. Men samtidigt är det också så någonstans att om den verkligen skulle vara det mest kostnadseffektiva alternativet för energilagring i storskaliga solenergiparker hade företaget naturligtvis lagt mer fokus där då de affärerna är större vilket skulle möjliggöra för företaget att kommersialisera sig och växa snabbaste. Det senaste är istället hydroponisk odling som är en smal och relativt specialiserad nischteknik inom jordbrukssektorn. Det är mycket möjligt att tekniken lämpar sig bättre där men den marknaden är antagligen väsentligt mindre. 

Naturligtvis säger företaget att de vill få ut produkten på marknaden så snart som möjligt men det finns flera detaljer som skymmer den visionen.

Pratet om att generera verklig data efter avslutad DNV-verifiering antyder att företaget under VD-Jonas den förste har bedrivit en kommunikation gränsande till direkt oseriös (varför företaget ska verifieras en andra gång hos ett andra företag i USA är alltjämt oklart). VD-Jonas den andre påpekar mycket riktigt att kunderna efterfrågar konkret verifierad data som visar att produkten håller över tid. Jag tycker att den nya VD-Jonas gör ett sympatiskt och ärligt försök att få rätsida på det helt och hans uppriktighet hedrar honom. Det kan Azelio vinna på i det långa loppet, om företaget överlever eventuella ytterligare kapitaltillskott till dess. Hur som helst är det direkt uppenbart att bilden av Azelio som ett exceptionellt företag som målats upp inte stämmer. Efterfrågan och intresset är inte så konkret som det utmålats. Det fanns ingen produktionslina att massproducera mot de närmaste åren och det framstår som en gåta varför företaget har gasat så givet den begränsade konkretionen i efterfrågan hos kunderna. Man bränner kapital i för högt tempo och aktieägarna får betala med kapitaltillskott och utspädning.

Bolagets fokus på kommersialisering har fått det att besluta att pausa en rad långsiktiga projekt till inköp, tillverkning och kundinstallationer, för att istället inrikta sig på snabba leveranser. “Detta innebär att vår produktionstakt blir direkt länkad till order så att vi når ett mer effektivt kassaflöde. Följaktligen har vi inte längre några specifika fristående mål för produktionskapacitet. Detta kommer att sänka våra löpande kostnader avsevärt, vilket kommer att börja få effekt under innevarande kvartal”. Där sprack hela tanken om att produktionslinan trimmas in för massproduktion i närtid. Företaget verkar tvärtom ha tagit på sig alltför stora kostnader för produktion alltför tidigt utan att kunna leverera därefter. Återigen, jag tycker att nya VD-Jonas ärlighet hedrar honom. Det är nödvändigt att tona ned förväntningarna i detta skede.

En annan märklighet är att bakom de ambitiösa planerna om att fokusera på USA, MENA, Australien och Sydafrika faller flera av de betydande samförståndsavtalen utanför den ramen. Två av de mest konkreta sådana avtalen har varit i Chile och Mexiko som är förhållandevis stabila marknader. Vad har hänt där? Intresse i Sydasien och övriga Afrika är månne mer marginellt men likväl är det en märklig strategisk omsvängning. Det reser också frågan var man ska vinna order på 0,5-5 MW när det uppenbarligen inte är på de marknader där man redan har ingångna samförståndsavtal i denna skala.

Vidare är det en dålig signal att Azelio själva behöver ta investeringar i de initiala projekten, precis som man har gjort i Egypten. Det stärker bilden av att kunderna inte litar på produkten i detta skede. Därmed kommer de tio order som det pratas om inte nödvändigtvis stärka kassan i det kortare perspektivet utan det finns givet den höga burn rate tvärtom en uppenbar risk för behov av ytterligare kapitaltillskott bortom vad som är kommunicerat idag. Det är ett viktigt skäl till att jag avstår för även om det pratas om att lösas genom lån eller eget kapital (verkligen?!?) är det nära till hands att det kan bli ännu en riktad företrädesemission där det blir ytterligare utspädning utan att småägarna får bidra.

Ambitionen är att gradvis öka försäljningen till 1 GWh installerad lagringskapacitet senast 2026, alltså om 4 år. Det kan låta mycket och kanske räknar man på kortare horisont än årsbasis (även om VD säger "alltså under det året" i intervjun) men bara ett enda av Minstos D12-kraftverk bedöms leverera 3,5 GWh per år.

Tyvärr är lottoaktie en inte icke-adekvat benämning då kursen just nu verkar styras mer av spekulation om när nästa pressmeddelande om order kommer givet att det blir en viss hävstång i procent räknat till följd av de få kronor aktien handlas för just nu. Jag avstår vidare då det omvända också gäller nedåt.

Ska man se något positivt i rapporten så ökar faktiskt försäljningen (från 97 000 till 323 000 kronor brutto på hela kvartalet) men jag tror att det är en bokföringsteknisk effekt då en mindre order levererades i slutet av 2021 och betalningen antagligen inföll under det första kvartalet 2022.

Azelio räknar för närvarande även med ett försäljningspris på 5.000 – 6.000 kronor per kWh installerad kapacitet i större projekt. Alltså i projekt där de inte själva är med och initialt bär en del av kostnaden. Men låt oss räkna generöst. Om Azelio lyckas med den ambitionen skulle de 2026 brutto kunna leverera projekt till ett ordervärde om 5-6 miljarder kronor brutto (att jämföra med nuvarande börsvärde på cirka 1 miljard kronor). Netto är marginalen inledningsvis antagligen inte så god men det visar att potentialen fortfarande finns. Likväl väljer jag att avstå tills vidare innan mer klarhet finns i företagets finansiella situation. Aktien är i nuläget förenad med en alltför hög risk och jag tycker inte att risk-reward är god nog.

lördag 7 maj 2022

Uppföljning två år senare: Minesto - unik miljöteknik med stor potential

Minesto är som bekant ett företag med en teknisk lösning som jag tror mycket på. I en mening kan företagets havsenergiteknik erbjuda förutsägbar förnybar baskraft i långsamma strömmar på en global monopolmarknad. Jag köpte mina första aktier i samband med att jag tjänade min första miljon hösten 2016. För två år sedan i anslutning till att jag tog en allt större position gjorde jag en ordentlig genomlysning av företaget. Du kan läsa mitt tidigare blogginlägg här (länk). Det har i sin tur följts av kompletterande uppdateringar som du hittar under etiketten Minesto. Mitt ägande i företaget är rakt igenom långsiktigt och som jag skrev då tror jag att de verkligt stora förtjänsterna finns bortom 2030. 

En metod jag använder mig av i mitt aktiesparande är att regelbundet gå tillbaka till mina tidigare reflektioner kring aktier jag äger för att med mer perspektiv bilda mig en uppdaterad bild av hur företagens verksamhet utvecklas. Jag tror att det är klokt att göra en sådan övning helt frikopplad från aktiekursens kortare nycker och uteslutande fokusera på verksamhet, nya möjligheter, kvarvarande risker och värdering givet detta. Tanken med denna övning är framförallt att få en uppdaterad bild av företaget frikopplad från kortsiktigt brus men också att dra lärdom av vad jag har bedömt korrekt eller missbedömt så här långt. Jag gör den här typen av övning regelbundet i de flesta av mina större innehav men bloggar inte alltid om det av tidsskäl. Då det finns intresse från er läsare kring mina inlägg om Minesto och jag får frågor om företaget då och då tänkte jag dela med mig av mina uppdaterade reflektioner.

Varning utfärdas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har ännu begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en uppdaterad sammanställning och reflektion över befintliga professionella analyser, den information som företaget har publicerat och mina tidigare reflektioner kring dessa. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 


Detta inlägg utgår från att följa upp information Minesto och deras samarbetspartners har kommunicerat offentligt samt de två företag som tidigare har publicerat analyser. Du bör hålla i minnet att bägge analyserna är beställda av Minesto i marknadsföringssyfte, att dessa inte har uppdaterats i närtid och att Pareto genomförde den senaste företrädesemissionen åt Minesto. Samtliga bilder och illustrationer i blogginlägget är hämtade från Minestos mediakit och pressbilder. Då inlägget är långt nog som det är förklarar jag ej heller på nytt begrepp som redan har gåtts igenom i tidigare inlägg.

Trots förseningar är tidsplanen på det stora hela intakt

I samband med den initiala sjösättningen på Färöarna uppstod två mindre förseningar. Först behövde sjökabeln dras om. Detta har ingenting med Minestos teknik att göra då det är ett standardförfarande med etablerade lösningar som används av de flesta aktörer inom marin el. Konsekvensen av denna försening blev att man behövde göra om sjökabeldragningen en månad senare. När så kraftverket installerades första gången hade man ett mindre läckage i en teknisk komponent (wet mate-kontakt) från en underleverantör. Detta innebar i sin tur att sjösättningen senarelades med ytterligare ett kvartal och att elproduktion slutligen skedde för första gången först runt månadsskiftet november-december 2020. Därmed försenades tidsplanen med drygt ett halvår och jag hade fel om två små DG100-kraftverk redan 2020.

Minesto har likt de flesta liknande miljöteknikföretag jag följer påverkats av pandemin, kriget och därpå följande effekter i logistikkedjor hos underleverantörer. Dels genom att reserestriktioner mellan de tre inblandade länderna (Danmark, Storbritannien, Sverige) gjorde att företaget av hänsyn till personalen delade upp de fortsatta testerna kring verifieringen med Det Norske Veritas i 2-3 block under 2021. Likväl kom besked under våren om att teknikens prestanda under verklig drift överträffade förväntningarna och framåt sommaren kom besked om DNV-verifiering. Dels genom att upphandlingar av underleverantörer av allt att döma hade längre leveranstider vilket jag tror är skälet till att arbetet börjar lite senare i år än 2022. Vi vet dock att Dragon Class 4-kraftverket redan är färdigmonterat (se bild nedan) och att Dragon 12-kraftverket i allt väsentligt är upphandlat där flera nyckelkomponenter redan verkar ha levererats.

Det sagt är Minesto trots totalt sett nästan ett års försening ändå långt framme i sin kommersialiseringsfas. Anledningen till det är att ledningen verkar ha tagit ett klokt strategiskt beslut i att fokusera på produktutveckling under pandemin vilket har lett till att den produkt (Dragon Class) som nu sjösätts på Färöarna är långt effektivare än vad produkterna för två år sedan var. Även om själva parkbygget är försenat har Minesto alltså samtidigt påskyndat teknikutvecklingen och kommer på så vis "hinna ifatt" tidigare planer eftersom man nu direkt kommersialiserar en mycket effektivare modell. Mer om det nedan.

Jag skrev för två år sedan att Pareto antar att Minesto kan nå en installerad kapacitet på 10 MW år 2022 och 200 MW år 2025. Västra Hamnen å sin sida utgick från 100 MW installerad kapacitet 2024. Givet förseningen skulle jag uppskatta att man bör räkna med 1-2 års framskjutning av dessa analyser. Men den tidsplan Minesto har kommunicerat kring Färöarna gör det troligt att de kan börja bygga sin första 10 MW-park (i Hestfjord) redan under nästa år 2023 (men antagligen under det andra halvåret då man lär vilja köra det fullskaliga kraftverket en viss tid först) och ett ordervärde på 100 MW 2024 är fullt möjligt.

Projektportföljen är större idag än för två år sedan

Det som är väsentligt här är att redan Hestfjordparken bör vara tillräcklig för att ta Minesto "beyond break even" (citat VD Edlund i en tidigare intervju med Dagens Industri) och i riktning positivt kassaflöde.

För två år sedan skrev jag att begränsningen på Färöarna är att de i nuläget endast beräknas konsumera 60 MW men att SEV uppskattade en väsentligt högre energikonsumtion år 2030 varför det var rimligt att anta att Färöarna kommer ha ett energibehov om åtminstone 100 MW totalt sett inklusive andra kraftverk.

I April kom ett riktigt fint besked om att Minesto har presenterat en plan för kommersiell utrullning på Färöarna där när samtliga relevanta aktörer på öarna verkar ha involverats. Minestos plan för storskalig utbyggnad på Färöarna bygger på successiva installationer av tidvattenparker på fyra verifierade platser, vardera med 20-40 MW installerad kapacitet. Med en konkret plan på 120-125 MW och en uppskattad årsproduktion om 350 GWh skulle parkerna tillgodose 40 procent av Färöarnas växande elförbrukning.

Det var sedan tidigare känt att det fanns tankar om att bygga tre parker på Färöarna men nu namnges även för mig tidigare ej kända Leirviksfjord, Skopunarfjord och Svinoyarfjord. En av dessa är den tredje ej tidigare kommunicerade parken men nyheten innebär likväl två parker mer än jag hade räknat med. Mina tidigare estimat har varit 150 MW totalt för Färöarna och den första parken i Wales. Den information företaget nu har kommunicerat innebär att vi har över 200 MW totalt i kända projekt under planering i pipeline. Naturligtvis är inget klart innan dessa planer omsätts i konkreta order varför det alltjämt finns en risk (mer om det nedan) men likväl är min slutsats att projektportföljen är större idag än för två år sedan.

Det bör här också noteras att den brittiska marknaden nu inkluderar tidvattenenergi i sina contracts for difference-auktioner. Den öronmärkta potten räcker förvisso kanske bara till en 10 MW-park men det är likväl ett välkommet styrmedel för att underlätta för nya tekniker under utveckling att konkurrera utifrån teknikens prestanda. Det mest värdefulla är dock att Minesto i framtida upphandlingar kommer kunna konkurrera på samma villkor som havsbaserad vind vilket då öppnar stora möjligheter till incitament för parker på den brittiska marknaden. Att konkurrera med havsbaserad vindkraft är några år bort men det är i sig mycket intressant. Minesto lär ha sökt redan i årets runda och det kan komma ett besked senast till sommaren om Minesto får tilldelning. Jag tror dock att man fokuserar på Färöarna och ser det som en bonus men det skulle vara en mycket positiv signal, i praktiken att betrakta som en order.

Det finns fler potentiella marknader än för två år sedan

Jag gjorde en notering för två år sedan om att Frankrike var en potentiell marknad för Minesto men vid den tidpunkten fanns inget konkret. Sedan lite mer än ett år tillbaka har Minesto ingått ett partnerskap med Schneider Electric och dessa för gemensamt diskussioner med det franska energibolaget EDF som jag inte kan tolka på ett annat sätt än att en samlad order kommer dyka upp. Som jag skrev då vet jag inte när, den kan komma under andra halvåret när de första Dragon Class-kraftverken är i drift men mer troligt är att den dyker upp under 2023. Vi har nu fått se mycket konkreta och exakt utmätta planer för hur samtliga parker på Färöarna ska installeras. Det innebär att Minesto det senaste året antagligen har identifierat andra potentiella sajter på nya marknader som ännu inte är uttryckligt kommunicerade men som har antytts i olika VD-presentationer. Jag ser fram emot att få mer information om dessa så småningom.

En notering om att värdet av Schneider Electric över huvud taget inte är inprisad i aktiekursen på dessa nivåer. Genom samarbetet kan bägge företagen erbjuda en nätkompatibel och optimerad helhetslösning som Schneider Electric kan hjälpa till att marknadsföra globalt genom sitt stora kundnät. Värdet av det samarbetet är enormt framöver så fort tekniken går in i direkt kommersiell säljfas i parkskala.

VD Edlund har i de presentationer han har gjort i år har pratat om marknaden i Östasien och Sydostasien. Konkret har han nämnt Filippinerna och Indonesien för både tidvattenteknik och havsströmsteknik och företaget kartlägger tydligen redan potentiella sajter vilka så småningom bör bli en del av den potentiella projektportföljen precis som de planer som nämns ovan. Det här är en marknad som det förvisso pratades om lite i samband med börsintroduktionen men som det egentligen inte har talats om på allvar så länge jag har ägt aktien. Det innebär att det finns en tydlig tillväxtpotential bortom vår idag kända potentiella projektportfölj om cirka 200 MW. Den är rent av större än jag vågade hoppas på för två år sedan och VD Edlund har också nämnt att diskussioner förs med Mitsubishi vilket skulle kunna vara led i ett licensförfarande som kan påskynda kommersialisering i stor skala. Tillväxtpotentialen är tvivelsutan fullt tillräcklig för att växa bortom de professionella analysernas riktkurser under förutsättning att kommersialiseringen lyckas i praktiken under det kommande året. Det öppnas upp helt nya marknader.

Jag gick inte in så mycket på havsströmstekniken då den ännu inte är fullt utvecklad (i praktiken är det samma kraftverk men givet att det är i drift dygnet runt i kontinuerliga havsströmmar är installationen något mer krävande jämfört med i tidvattenströmmar där kraftverk är lättast att installera vid de tidpunkter på dygnet då tidvattenströmmen vänder). Som jag skrev för två år sedan finns ett samarbete med Taiwan som man får förmoda blir den plats där tekniken kommer att sjösättas men det finns även ett samarbete i Florida. Jag bedömer fortfarande att havsströmstekniken tidigast testas i stor skala 2024-2025 men vi vet att Minesto har fått ett stöd från Energimyndigheten som ska användas för att utarbeta den vajer (tether) som kraftverket är fäst i bottenfundamentet med för att kunna hantera ännu större kraftverk vilket syftar till just havsströmmar. Det i sin tur indikerar att det finns planer för tester i havsströmmar framöver.

Teknikutveckling och prestanda är redan idag på en nivå som överträffar alla mina förväntningar

Även om en av de två kvarstående riskerna ligger i tekniken kan man nu till skillnad från för två år sedan precis som jag skrev i december 2020 efter att kraftverket levererade el på Färöarna i nät för första gången konstatera att tekniken fungerar. Frågan framöver blir hur bra tekniken fungerar. Inte minst när en ny uppgraderad modell av kraftverket ska köras i skarpt läge inom kort. Vi vet dock att DG100-kraftverket i allt väsentligt verifierades av Det Norske Veritas (DNV) förra sommaren och att prestandan redan vida överstiger mina förväntningar för två år sedan. Vi fick under fjolåret bekräftat att högsta uppmätta märkeffekt på 139 kW var 39 procent över den märkeffekt som kraftverket är designad för. Man kan tycka att märkeffekt är ett snävt mått då det endast visar högsta uppmätta effekt men det är ett väl vedertaget mått som bl.a. vindkraftverk också brukar anges efter vilket gör jämförelser lättare.

En brasklapp bör även göras för att Minesto i någon mån själva har räknat in teknikutveckling i högre grad än marknaden i sin LCOE-kalkyl varför man kanske ska vara försiktig i att översätta rakt av i procent minskad LCOE. Likväl har Minesto mig veterligen inte uppdaterat sin LCOE-kalkyl sedan DG500-DG750-kraftverken varför tekniken endast uttryckt i märkeffekt levererar mellan 60-140 procent högre märkeffekt än de då räknade med i ett på det stora hela ungefär lika stort kraftverk. Det är en synnerligen fin teknikutveckling. I någon mån påverkar gynnsamma lokala strömförhållanden på Färöarna men min slutsats är att kraftverken idag är minst 10-20 procent mer effektiva räknat i märkeffekt jämfört med när jag skrev mitt första längre blogginlägg för två år sedan. Rent konkret kommer det antagligengå att uppnå 10 MW uttryckt i märkeffekt med 8 kraftverk i Hestfjordsparken istället för 10 kraftverk (även om optimala strömförhållanden också spelar in där).

När det gäller LCOE ska den tydligen vara lägre än 150 EUR/MWh redan i första fasen av Hestfjordparken på 10 MW för att successivt sjunka till cirka 50 EUR/MWh när storskalig produktion för större parker inleds. Hur som helst är tekniken redan idag på en nivå där den är kommersiellt försvarbar på nischmarknaden öar med lite högre energikostnader just eftersom man slipper lagring och får andra vinster som hållbarhet och liten ytpåverkan på land eller negativ påverkan på turism.

 Det färdigmonterade Dragon Class 4-kraftverket som ska sjösättas inom kort

Men det finns utrymme för fortsatt teknikutveckling med besked. Dragon Class-tekniken innebär ytterligare justeringar som tydligen ska förbättra prestandan och kostnadseffektiviteten än mer. Vi lär få uppdateringar kring detta löpande i år allteftersom de inledande testerna löper på. Till exempel antydde VD än högre prestanda redan i sin senaste presentation. Levererar man detta lär vi se nya pressmeddelanden med uppdateringar kring teknikens prestanda inom de kommande månaderna.

Redan idag pratar Minesto om kraftverk på 3 MW i märkeffekt (antagligen främst för havsströmmar där det är nödvändigt för att utnyttja de större djupen optimalt). Jag hade knappt ens i mina vildaste fantasier trott att Minesto skulle ha konkreta planer på kraftverk i den skalan redan de kommande 3-5 åren. Mina förhoppningar har varit just 3 MW på 5-10 års sikt som ett yttersta värde för hur mycket man kan utveckla tekniken. Men nu är det en realitet att företaget med stöd från Energimyndigheten utvecklar infästning för kraftverk i sådan skala. Det har vid något tillfälle rent av talats om kraftverk på 5 MW vilket jag med säkerhet aldrig ens har reflekterat kring rent teoretiskt. Nu hör det till sakens natur att dessa kraftverk är större vilket medför högre materialkostnader och givet den stora vingbredden lär de kräva ett minimum av hamnyta och man bör antagligen ta höjd för något högre installationskostnader också. Men likväl borde de totalt sett bli mer kostnadseffektiva i stor skala än vad de initiala 0,5 MW-kraftverken var. Hur det ytterligare påverkar lönsamhets- och LCOE-kalkylen vill jag inte spekulera vidare i men klart är att det finns ytterligare möjlighet att sänka lärkurvan och att Minesto har alla förutsättningar att bli ett av de mest kostnadseffektiva energislagen även bortom förnybara alternativ. Med baskraft. Det är ingen liten sak och lyckas Minesto kommer efterfrågan vara enorm den dag den polletten trillar ned i bredare lager.

Till teknikutveckling bör också läggas att Minesto har patenterat nya installationsmetoder och fundament vilka ytterligare sänker kostnaden för installation och underhåll dramatiskt. Det ska bli verkligt spännande att se när de väl tar fram konkreta case med konkreta kostnader för mindre parker för jag tror att Minesto redan har sänkt sin LCOE-kurva ordentligt jämfört med den idag kända kurvan i presentationerna.

Det betyder att det finns än mer fog idag för det resonemang jag förde för två år sedan om att den globala marknaden för Minestos teknik överstiger 600 GW i själva verket borde överstiga 1 000 GW. Det är ett antagande som jag idag är rätt säker på då det som jag tidigare påpekat också är så att alla potentiella strömmar inte ens är kartlagda globalt ännu. Kontentan är att ett kommersialiserat Minesto kommer ha att göra under hela min livstid och att det finns en fullt realistisk möjlighet att ha en orderbok i GW-skala precis som vindkraftsjätten Vestas någon gång mellan 2025 och 2030. För den som räknar på vad företaget skulle vara värt i ett sådant scenario är det egentligen bara högst tacksamt att Minesto har handlats på dessa nivåer det senaste året (jag skriver inte ut aktiekurs eller börsvärde av principskäl för att inte bidra till kortsiktig spekulation då inläggen riktar sig till den som är långsiktig och gör sig besväret att sätta sig in i företagets verksamhet - sådana ägare är de som Minesto är bäst betjänta av i det långa loppet).

Modell av Dragon Class 4 respektive 12

Imponerande kostnadskontroll - kassan bör räcka in i lönsamhet

Minesto har kontinuerligt uppvisat en för ett icke-vinstdrivande utvecklingsföretag föredömligt god kostnadskontroll. En soliditet på 96 procent i den senaste kvartalsrapporten är helt enkelt imponerande och följer en historik av en soliditet över 90 procent i de senaste rapporterna. Detta trots att företaget befinner sig i en fas med betydande kostnader samt ökande personal-, material- och driftskostnader. Hur länge kapitalet räcker utan ytterligare emissioner är en avgörande fråga i alla utvecklingsföretag. Ett eget kapital på 534 miljoner kronor i årets första kvartalsrapport kan ställas mot en förlust på under 15 miljoner kronor under 2021. När det gäller likvida medel är dessa 123 miljoner kronor. Teoretiskt skulle företaget klara sig hela vägen in i 2030 med nuvarande kostnadsnivå. Men då bör man också beakta att drygt halva testverksamheten finansieras genom olika offentliga stödprogram samt att utgifterna är högre än de verkar ytligt sett då bokföringsmässig aktivering av arbete för egen räkning på intäktssidan minskar förlusten. 

Oavsett blir min slutsats att företagets kassa utan problem ska kunna räcka som lägst över hela 2023 även för det fall man får dubbelt så höga utgifter som idag eller i total avsaknad av olika stöd. Med likvärdiga förutsättningar som idag bör kassan räcka över minst 2024-2025. Därav följer att företaget bör kunna ta sig in i positivt kassaflöde före 2025. De bör därtill kunna få konkreta intäkter från det existerande elköpsavtalet även om de inledningsvis är rätt blygsamma. Det stora D12-kraftverket bedöms kunna producera 3,5 GWh per år och de två D4-kraftverken borde vardera kunna producera ungefär en tiondel av vad ett D12-kraftverk tillverkar vilket skulle ge 4,2 GWh per år. Beroende på hur avtalet är utformat och vilka antaganden man gör om elpriser (dessa är högre på Färöarna än i Sverige) borde det innebära en intäkt på någon eller en handfull miljoner årligen vilket ensamt skulle räcka för att täcka uppskattningsvis mellan 10-30 procent av förlusten under 2021. Realiseras planen på 8-10 D12-kraftverk i Hestfjord i ett första steg bör detta precis som VD Edlund indikerade i intervjun med Dagens Industri räcka till break even och ett positivt kassaflöde.

Om det kommer en emission är det mer sannolikt att det blir en riktad emission eller företrädesemission syftande till att borga för finansiell stabilitet under den första parken då det kan vara ett möjligt krav från parkinvesterare. Inte för att kapitalet behövs för företagets överlevnad som sådan in i lönsamhet.

Ägarbilden fortsatt stabil

Ägarbilden är fortsatt stabil. MIDROC har bytt namn till Granitor. Ett mindre insidersälj har ägt rum vilket verkar ha varit i anslutning till en emission i ett annat företag i storinvesterarens portfölj. Ledningen har tidigare utnyttjat teckningsoptioner när så varit rimligt men sålt aktier för att finansiera optionsinlösen. Totalt sett har de dock utökat sina innehav. Det bör hållas i minnet att ledningen i Minesto är personer med en relativt vanlig ekonomi så att förvänta sig insiderköp i mångmiljonklassen ska vi nog inte göra. Däremot vore det roligt om de nyrekryterade nyckelpersonerna utnyttjar sina personaloptioner.

Värdering

Även om jag gör ett antal scenario för eget bruk vill jag av principskäl inte skriva ut riktkurser rakt ut. Detta eftersom jag inte vill bidra till kortsiktig spekulation utan ser det som att det är mer sunt att var och en själv räknar utifrån sin bedömning av de olika parametrarna. Precis som att jag har en rad potentiella scenario kommer olika läsare oundvikligen fram till olika positiva eller negativa scenario. Mitt ägande är rakt igenom långsiktigt med sikte på havsströmteknik i full kommersiell skala bortom 2030. Därför är det för mig helt ovidkommande vad aktiekursen står i på vägen dit. Faktum är att jag utöver att ha kunnat köpa mer än dubbelt så många aktier som jag hade kalkylerat med tack vare en kurs som är väsentligt lägre än jag tycker är rimligt även har kunnat köpa några hundra aktier mer de senaste två åren tack vare att även kapitalskatt på mina konton blev lägre än mina kalkyler. Om man ändå tänker sitta på aktierna det kommande decenniet kommer en hög aktiekurs bara kosta mer pengar i kapitalskatt och det finns rent av en risk att tvingas sälja av aktier för att täcka skatten. Det vore helt klart onödigt. Som jag ser det kommer uppvärderingen när företaget börjar uppvisa lönsamhet. Mitt drömscenario vore att uppvärderingen kommer när företaget börjar med en liten symbolisk utdelning stor nog att täcka den årliga kapitalskatten.

Nåväl åter till värderingen. En enklare värdering av företaget är i grunden ganska okomplicerat. Utgångspunkten är att göra en rimlig uppskattning av följande faktorer:

Förväntad bruttointäkt per MW

Bägge de professionella analyser som finns att tillgå utgår från en bruttointäkt på 3 miljoner EUR per MW. Detta bygger i sin tur på uppskattningar från Minesto. Detta estimat kan likväl vara i överkant då det också räknar in eftermarknad och liknande tjänster varför man kanske borde välja ett lägre värde. Samtidigt tycker jag att det givet teknikutvecklingen borde gå att motivera högre priser. Om varje kraftverk nu producerar 1,2 MW jämfört med 1 MW i de bägge analyserna trots på det stora hela likvärdig material- och produktionskostnad skulle det principiellt gå att lägga på 10-20 procent ytterligare och ta säg 3,5 miljoner EUR per sålt kraftverk. Hur som helst kvarstår jag vid högst 3 miljoner EUR i mina scenario.

Förväntad marginal

Marginalen är bedräglig att räkna på då den av naturliga skäl bör vara lägre inledningsvis innan företaget når stordriftsfördelar i produktion. Då jag ser till långsiktig potential brukar jag ändå välja att räkna med en marginal mellan 10 och 15 procent av ordervärde i vinst väl medveten om att den kan bli lägre än så.

Antal aktier

I skrivande stund är antalet aktier 137 655 143. Jag brukar ofta ta höjd för viss ytterligare utspädning från personaloptioner och ev. emission och avrundar ibland uppåt, till exempel till 140 - 150 miljoner aktier.

P/E

Inget normalt presterande företag värderas till sin årsvinst utan i normalfallet brukar ett företag historiskt värderas till minst 15 gånger vinsten och på senare tid har en värdering runt 20 gånger vinsten ansetts vara normalt. Ett tillväxtföretag där det finns anledning att förvänta sig en växande försäljning och på sikt vinst brukar värderas till mer än så (titta till exempel på Vestas eller Tomra som är två väletablerade miljöteknikföretag men fortfarande värderas långt högre). I mina scenario brukar jag välja ett P/E-tal mellan 20 och 80 beroende på hur lång tidshorisont jag använder. Om jag räknar på värdet av endast den första 10 MW-parken är P/E 80 inte orimligt då Minesto är i början på sin tillväxtresa. Om jag däremot räknar på värdet av den kända projektportföljen på 200 MW är ett P/E mellan 20 och 40 mer rimligt.

Ett enkelt scenario beräknas därefter enligt formel (bruttointäkt * marginal)/antal aktier vilket sedan multipliceras med det P/E-tal som kan anses rimligt. En brasklapp ska göras för att kostnaderna inledningsvis är högre till följd av investeringar. Med ledning i ovanstående räkneexempel får jag till exempel fram att aktien i skrivande stund handlas till P/E på cirka 35 endast på värdet av 10 MW-parken i Hestfjord och PPA-intäkterna från Vestmannasund. Samtidigt får jag också fram att ordervärdet på 200 MW motsvarar tre gånger nuvarande börsvärde brutto innan man justerar för nettomarginal och P/E-tal. Kända potentiella parkprojekt värderas för närvarande till P/E 2, multiplicera sedan med antal år du tror det tar att färdigställa dessa och aktiens värdering är uppenbart låg. 

Vidare är det uppenbart att de kommentarer jag gjorde kring analytikernas estimat och riskjusteringar i högsta grad är aktuella idag då sannolikheten att lyckas är högre idag och då projektportfölj och teknikens potential också är högre.

Det är lika tydligt idag som för två år sedan att det finns en milt uttryckt mycket stor uppsida på många gånger dagens värdering om Minesto lyckas sälja kraftverksparker bortom tresiffriga antal MW årligen.

Risker

Tekniken har nu varit i drift och vi vet att kraftverket producerar elektricitet en bra bit över vad som förväntades för två år sedan. Eftersom marin miljö är krävande kan det inte helt uteslutas att utmaningar kan uppstå under kontinuerlig drift men givet att kraftverken i prototyp- och modellskala har testats på Nordirland under flera år bedömer jag att den risken idag är liten och definitivt och helt uppenbart lägre än för två år sedan. Likväl kvarstår den intill det att motsatsen är bevisad men kraftverket har körts i drift.

Den största risken ser jag istället i att det är nödvändigt att sy ihop finansieringspusslet då det ska in en parkinvesterare som tar risken och äger de första parkerna. Vi vet redan att Minesto för diskussioner sedan en lång tid tillbaka med olika aktörer i bland annat Danmark, Nederländerna och Storbritannien kring detta men det ska också omsättas i en konkret order med villkor som är långsiktigt gynnsamma för företaget (intäkter i linjer med uppskattningar i analyser). Givet teknikens prestanda är förutsättningarna för detta långt bättre idag än för två år sedan men likväl är det ett nödvändigt steg som ännu återstår.

Just att företaget ännu inte har fått in konkreta intäkter från sitt PPA-avtal på Färöarna är kanske den större besvikelsen som jag ser det. Jag hade velat se symboliska intäkter vid det här laget men kan samtidigt förstå att dessa inte prioriterats då det har varit viktigare att värna kundrelationen som nu har mynnat ut i en plan för 125 MW fördelat på fem parksajter på Färöarna.

Avslutande reflektion

Även om den kortsiktiga planen är försenad med ungefär ett år har Minesto samtidigt gillat läget under pandemin och bidat sin tid med teknikutveckling. Därför ser jag det trots allt som att företaget i praktiken är längre fram idag än vad jag hade hoppats för två år sedan helt enkelt eftersom produkten som man nu kommersialiserar, oavsett försening, är så mycket bättre och kostnadseffektivare. Intressant nog var jag tydligen redan för två år sedan inne på 1-2 års försening jämfört med analytikernas tidsplan. Just att jag aldrig har förväntat mig större parker än en första testpark i drift före 2024 gör att jag tar det hela med ro. Att bygga upp industriföretag tar tid och man måste arbeta med sig själv för att skaffa distans till det hela. Jag skrev också att kommersialisering var minst fem år fram i tiden. Den tidsplanen verkar rätt rimlig idag också. Men som bekant kommer parkorders tidigare än så och jag tror vi börjar se dem redan nästa år.

Företaget har redan levererat en teknikutveckling med en ökad prestanda och märkeffekt som överträffar mina förväntningar för två år sedan och de pratar redan om modeller i en skala som jag knappt ens hade vågat drömma om. Realiseras dessa är potentialen helt uppenbart enorm. Vidare är den potentiella projektportföljen på över 200 MW redan en tredjedel större än jag uppskattade för två år sedan. Och då finns en orealiserad potentiell orderbok på den franska marknaden där vi inte ens har någon uppskattning på värdet ännu men det är rimligt att anta att det överstiger minst 100 MW, antagligen mer. Och som sagt tittar Minesto aktivt på den öst- och sydostasiatiska marknaden där varje potentiell order också bör leda till en väsentlig uppvärdering. Det finns helt klart tillräcklig potential för en fin tillväxtresa till 2030.

Nu närmast gäller det att det fungerar som det ska i praktiken i kontinuerlig drift på Färöarna de kommande månaderna. Därefter ska samma övning upprepas med det stora kraftverket. Men det verkligt avgörande är att lyckas sälja produkten.

Värderingen är fullt rimlig i underkant trots att risk-reward är uppenbart bättre idag än för två år sedan. Nu återstår bara att följa den spännande resan under återstoden av året med att sjösätta Dragon Class-kraftverk i skarpt läge och under 2023 med att bygga det första steget av en park med flera stora kraftverk.

Det ska bli väldigt roligt och spännande att följa den här resan!

 Dragon Class-kraftverk testas utanför Nordirland i modellskala

För transparens: mitt ägande i Minesto är som framgår av detta inlägg rakt igenom långsiktigt. Jag tror att de verkligt stora förtjänsterna är bortom 2030 och avser därför allt annat lika behålla mitt innehav till dess så länge företagets verksamhet fortsätter utvecklas i rätt riktning och med tidigare brasklapp. Jag är oändligt tacksam över möjligheten som har uppstått att kunna köpa aktier på dessa nivåer det senaste året. Det har gjort det möjligt för mig att ta en position bortom vad jag hade kunnat drömma om för två år sedan att ha råd med. Minesto är mitt största innehav och jag är i princip färdiginvesterad. Så länge aktien handlas på nivåer under teckningskursen i den förra emissionen fortsätter jag att öka i en blygsam skala.

Ofta nýtst ilt av bræði.

lördag 30 april 2022

Utdelningar och nya aktieköp under april

April är traditionellt en bra utdelningsmånad, så också i år. 10 565 kronor bokförs in på kontot netto efter utländsk källskatt. Det är lägre än förra året. Ofta beror sådant på extrautdelning då eller att någon aktie i år delar ut i maj istället. Ett tjugotal aktier bidrog. Störst utdelningar fick jag från Multiconsult och Skanska men även Avanza, Castellum, Cloetta och Gjensidige bidrog också med fina utdelningar.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade satt undan kapital för att ha utrymme att vara med i en emission i Cibus. Nu blev det en riktad emission vilket jag tycker är synd då det blir utspädning för oss som inte är med och generellt vill jag helst teckna fullt om det blir en emission i aktier jag äger och tror på. Hur som helst möjliggör emissionen ytterligare förvärv och en ökad soliditet vilket gagnar mitt innehav på längre sikt.

Därför har det istället blivit utrymme för att öka portföljen lite mer än vad som initialt var planerat. Det innebär i sin tur även att belåningen är högre än vad som initialt var planerat. Min ursprungliga plan var att den skulle vara åter under 7 procent nu men faktum är att den med sina 9,2 procent ändå är något lägre än i mars. Jag bibehåller balansen mellan att minska bit för bit och samtidigt fortsätta att återinvestera utdelningar i nya aktier. Det blir lagom att få ned belåningen till nästa nivå lagom till sommaren. Kapitalförsäkringen är redan på en långsiktigt mycket solid nivå men investeringssparkontot vill jag sänka lite ytterligare främst för att få ned räntan till en mer förmånlig nivå.

Så till köpen. Först och främst har jag tagit in ett nytt innehav i portföljen i Samhällsbyggnadsbolaget (SBB). Det är en aktie som jag har varit mycket kluven till en längre tid och växt in i bit för bit. Först har jag haft tveksamheter kring olika turer kring företaget, därefter har jag tyckt att värderingen har varit i högsta laget då det är ett fastighetsbolag med begränsad tillväxt som inte bör värderas till en lägre direktavkastning än jämförbara konkurrenter. Man har helt enkelt betalat premie trots en relativt hög risk givet företagets soliditet. När aktiekursen nu har halverats det senaste halvåret samtidigt som företaget levererade en god nog rapport tyckte jag att det var läge att ta in en första beskedlig position. Företaget har tillräckliga intäkter för att bära utdelningen (även om jag inte är lika övertygad därom om VD långsiktiga utdelningsvision), det har en soliditet och belåningsgrad som är starkare än jag hade förväntat mig (väl medveten om deras kreditrating) och aktien handlades till rabatt på över 50 procent jämfört med EPRA/NAV. Min slutsats blev att risk-reward är god nog. Men det som framförallt lockar är att de köpte upp mitt fina innehav i Hemfosa som är en portfölj av defensiva fastigheter med relativt låg risk. Jag har nu tagit en position på drygt 1 procent av portföljen i företaget vilket givet att det jämte Cibus är den enda andra månadsutdelaren i Sverige kommer räcka för att köpa ett mindre antal aktier endast på återinvesterad utdelning varje månad. Jag ser det helt enkelt som att innehavet nu får rulla på av sig själv.

Den här månaden har köpen blivit mer fokuserade då flera aktier har återhämtat sig sedan månadsskiftet februari-mars. Jag har ökat mitt innehav i Inwido med 45 procent. Jag har försökt läsa in mig så gott det går kring vilka utmaningar företaget kan ha som motiverar den senaste tidens nedvärdering. Marginalerna är något lägre och kanske kan företaget missgynnas om konjunkturcykeln går in i en ny fas men på det stora hela framstår företaget som undervärderat även medräknat lägre vinster och sänkt utdelning. När aktien handlas till en direktavkastning på 4,5 procent och vid något tillfälle till och med över 5 procent och jag får utbetalningen av årets utdelning från Inwido redan om två veckor framstår det som riktigt bra. Den sista ökningen gjorde jag på den bästa Q1-rapporten någonsin från företaget. EBIDA-marginalen hade stärkts och de har en stärkt orderbok. Även om man ska ha respekt för att det kan finnas negativa eftersläpningseffekter ser det just nu åtminstone ut som att mitt case håller. Gott nog så.

Ett företag som jag bevakar noggrant givet utmaningarna och emissionen under pandemin är Scandic. Det är i grund och botten ett företag med en solid marknadsposition på hemmamarknaden och som före pandemin var en utmärkt utdelningsaktie. Det är lite av ett dogs-case just nu då marknaden tenderar att rata företag och sektorer som har påverkats särskilt av pandemin. Det är en bit kvar till lönsamhet och därav räknar jag inte med utdelningar i år, kanske ej heller nästa år, men beläggningsgraden hade vid slutet av kvartalet återhämtat sig till 53,5 procent vilket fortfarande är en bit kvar till de finaste noteringarna före pandemin. Likväl är det en signal om att kunderna återvänder. Man ska komma ihåg att företaget ännu påverkades av restriktioner i början av kvartalet varför vi borde kunna förvänta oss bättre rapporter framöver. Att företaget levererar en positiv EBITDA igen och en EBITDA-marginal på 19,8 procent är en tydlig indikator om en återgång till vinst. Givet att företaget ännu presterar negativt resultat bör dock betonas att det finns en väsentlig risk i caset om nya externa chocker påverkar verksamheten negativt men jag tror i utgångspunkt att de annars rider ut stormen och kan leverera vinst i år och utdelning inom 1-2 år. Utifrån ett sådant case är aktien rätt bra värderad då de vid full verksamhet och stabilitet igen bör kunna leverera en utdelning över tid på flera procents direktavkastning mot min pandemi-yield on cost.

Två andra lite mer riskabla case är BASF och KONE. Det är två aktier som jag redan äger och den senare har jag skrivit om på bloggen tidigare. Bägge har just nu en del utmaningar och man får förmoda att de påverkas av det extrema läget i omvärlden. Jag är milt uttryckt inte imponerad av nyckeltalen i något av företagen så det bör understrykas särskilt att ökningen är lite av en chansning i ett case att de i framtiden återgår till historisk lönsamhet när omvärldsfaktorerna normaliseras. Bägge är i grunden gedigna och stabila företag med en bra verksamhet och marknadsposition. Jag har bevakat dem i minst ett halvårs tid då värderingen länge har varit rätt lockande men de svaga nyckeltalen har avskräckt investering tidigare. Nu tyckte jag dock att risk-reward tippade över till att öka lite grann, det beror också på att det är länge sedan jag ökade i aktierna och så länge det är någorlunda motiverat vill bibehålla en hygglig portföljandel.

Och ja, jag har ökat i Minesto. Det kom en riktigt fin nyhet i mitten av april om att företaget har lagt fram en plan som har förankrats hos nyckelaktörerna på Färöarna om totalt upp till 120 MW fördelat på fyra till fem namngivna parker. Det här är väsentligt mer än jag räknade med i mina egna genomgångar av företaget när jag gick på djupet i att läsa in mig på företaget under 2021. Det är också minst en ny park som jag inte tidigare har hört om. Det bör understrykas att Dragon Class-kraftverket nu inom kort (antagligen redan i maj) bör köras i drift en tid och att en order med parkinvesterare behöver sys ihop men den brasklappen har gällt hela vägen för caset och min slutsats blir att den ekonomiska potentialen kring företagets värdering också de kommande åren borde vara väsentligt högre än jag tidigare hade kalkylerat med. Jag går just nu igenom mina tidigare inlägg som jag skrev för ett par år sedan och jämför dem mot utvecklingen sedan dess så det kommer ett inlägg så småningom men den övningen får ta den tid det tar.

Inför maj väntar jag nu på företrädesemissionen i Axfood. Det förvånar mig lite att företaget ser behov av att ta in kapital men det är en av mina defensiva hörnstenar i portföljen och givet att det är 1 ny aktie per 30 befintliga aktier man får teckna rör det sig inte om några jättesummor. Kursen i företrädesemissionen är 215 kronor vilket är en riktigt fin rabatt. Naturligtvis kommer jag att teckna fullt och även hålla ett litet öga på om det kommer uppstå lägen att fånga lite fler aktier eller teckningsrätter till bra pris.

Apropå räntor har Avanza nu ändrat så att man har möjlighet att belåna räntefritt även över 50 000 kronor men bara för vissa utvalda säkrare aktier och givet en viss diversifieringsnivå på portföljen. Jag kommer ta för övning i maj att kolla lite extra på vilka aktier i portföljen som berörs. En sund strategi vore att återinvestera lite mer utdelning i dessa aktier vilket ger en fin kombination av bibehållen hävstång och närmare till nollränta. Tyvärr är det sällan fyndläge i dessa aktier men det får bli ett särskilt projekt i maj.

torsdag 14 april 2022

Påskläsning: Mer Börspsykologi

I anslutning till påskledighet har det äntligen blivit utrymme till lite fördjupad läsning. På börsfronten blev det äntligen tid att läsa Christofer Anderssons uppföljare Mer Börspsykologi. Christofer har sedan dess nyligen även gett ut en tredje bok livet, börsen och allting

Som utlandssvensk blir det en viss eftersläpning i att läsa svenska böcker då de köps in vid hemmavistelser och i sin tur läses under längre ledigheter. Därför är det först nu som det har blivit av att läsa Mer Börspsykologi men det var också väl värt väntan. När det gäller filmer är det ofta svårt att infria förväntningar på en uppföljare men jag tycker att det här är en uppföljare som på flera sätt faktiskt är bättre än företrädaren.

Även om det är en uppföljning till Börspsykologi - så blir du en bättre investerare där det är naturligt att läsa nämnda bok först där flera grundläggande koncept gås igenom vilka också återkommer i förbibarten (t.ex. confirmation bias, aktivitetsbias, fear of missing out) tror jag att det fungerar lika väl att läsa Mer Börspsykologi fristående.

En fördel med boken är att den är pedagogiskt skriven, knappast en slump givet författarens profession, och jag upplever dessutom att språket flyter på bättre än i den första boken. Liksom i den första boken är det ett växelspel mellan teori, konkreta exempel och reflektioner. Växelverkan mellan dessa olika delar i de flesta kapitel flyter på ännu bättre i uppföljaren vilket gör det till en smidig läsupplevelse.

I Mer Börspsykologi får vi bekanta oss med en rad fördjupande teorier.  

Med 2020-2021 i färskt minne gillar jag särskilt kapitlet om Gamblers fallacy där farorna med att inte se slump och sannolikhet för vad den är gås igenom. Jag gillar också hur kapitlet motverkar att se börsen som ett kasino och hur Cristofer nämner att förvånansvärt många ser en del av sin portfölj som ett roulettehjul. Det här kapitlet bidrar med ytterligare en viktig pusselbit i skillnaden mellan långsiktiga investeringar och kortsiktig spekulation gränsande till hasardspel.

Pris per känsla och inte per kilo går bland annat igenom ägandeeffekten och våra olika sätt att förhålla oss till värdering (willingness to pay/accept passerar förbi i resonemanget). Nästa kapitel om IKEA-effekten, hur vi tenderar värdera saker vi har investerat tid och arbete i mer oavsett om resultatet blev bra eller inte, tillför också en tydlig fördjupning till de teorier och bias som presenterades i den första boken. Det ger ett intressant perspektiv på att även om det alltid är bra att fördjupa sig och göra ett gediget arbete gör man klokt i att också vara medveten om att det finns bias relaterat även till det.


Konceptet Soldat eller Scout tycker jag kanske är väl förenklat och tillför mindre. Framförallt eftersom det finns många guldkorn i kapitlet som hade förtjänat att utvecklas och fördjupas ytterligare. Ett sådant är det kloka resonemanget om skillnaden mellan risk och osäkerhet liksom att förhålla sig till det genom att acceptera risk-reward-konceptet. Likaså resonemanget om att också ett icke-agerande, med referens till Buffet och Munger, är ett aktivt val. Dessa resonemang tycker jag hör till de mest intressanta och de kunde gärna fått ytterligare lite mer utrymme.

Framåt slutet gås även fenomenet med home bias igenom, tendensen att investera i det som är nära och hemtamt snarare än det som kanske är lika gott men mindre nära. Som utlandssvensk är jag nog inte enig här fullt ut. Förvisso är det på de flesta fungerande marknader lätt att få information från företagen i realtid på samma villkor som hemma vilket är det mest väsentliga. Det är också riktigt att man kan ta en risk i att vara för exponerad mot sin hemmamarknad då valutadiversifiering kan vara sunt liksom att det finns många utmärkta företag på de större marknaderna som inte sällan kan vara bättre än hemmavid och diversifiera portföljen även med segment som är underrepresenterade på den svenska börsen. Dessutom fungerar de flesta multinationella företag av rent affärsmässiga skäl på ett liknande sätt rent strukturellt oavsett var deras huvudkontor formellt är registrerat. Men man riskerar samtidigt att missa kulturella skillnader, inklusive i synen på företagande. Vidare riskerar man att senare fånga upp nyheter som kan läcka ut lokalt, inte minst i de fall där det rör sig om andra språk än svenska eller engelska.

Som kultur- och historieintresserad tycker jag att det är elegant att bokens poänger kryddas med olika citat och referenser från Sokrates den enda sanning jag vet är att jag inte vet till att citera Kenny Rogers the Gambler. Vi får även vår beskärda del av visdomsord från klassiska investerare som Warren Buffet. 

Boken innehåller också en rad exempel med verkliga aktier för att göra exemplen mer realistiska. Det är idel aktier som har figurerat flitigt bland börsintresserade de senaste åren alltifrån Disney, EVO, Netflix till Tesla, AT&T, Pepsi, Coca Cola och SCA eller Essity. Till och med Minesto omnämns i förbifarten (som svar på frågor: ja, jag kommer skriva ett nytt blogginlägg om Minesto efter gårdagens riktigt fina nyhet men det blir antagligen en tvåårsuppföljning om några veckor för att likt de centrala tankegångarna i Christofers bok få lite mer perspektiv kring vad som har hänt sedan det första inlägget våren 2020).

Liksom i företrädaren får vi följa Nicklas och Kajsa i en rad praktiska exempel på de olika fenomen och bias som diskuteras. Stackars Nicklas har även denna gång en olycksalig förmåga (eller svag impulskontroll) att hur han än försöker till sist gå i fälla efter fälla. Det tjänar dock som goda exempel där jag tror att de flesta läsare kan relatera till åtminstone något av dem. Om Nicklas är slösa är Kajsa återigen spara och Kajsa lyckas, dock inte utan ansträngning och ibland stöd, klara prövningarna. Därigenom tjänar exemplen med Kajsa till bra exempel på hur man bör försöka agera för att undvika att hemfalla inför bias.

En av bokens huvudpoänger är vikten av självinsikt och ödmjukhet inför att ständigt eftersträva att veta att man inte vet allt. Vidare syftar den till att uppnå ökad självkännedom kring hur man kan agera i olika situationer, inte minst där system 1 (som gås igenom också i uppföljaren men är mer ingående beskrivet i den första boken) aktiveras, där man riskerar att hemfalla inför olika bias. Liksom i den första boken understryks vikten av att undvika att ta beslut i affekt, att fokusera på vad som är verklig information från företagen, att skriva ned information och därigenom följa upp ny information jämfört med tidigare resonemang.

Något jag tänkte under läsandets gång är att det vore fint med en sammanfattning och avslutande summering i slutet av boken. Och det finns det också vilket är utmärkt! Samtidigt finns det såpass mycket delar här och där i boken (och den första boken) som skulle kunna plockas ihop till en sund och självmedveten strategi för långsiktiga investeringar. Ett embryo till en sådan strategi (eller flera) finns redan i boken och det vore ett utmärkt tema för en eventuell fjärde bok!

Sammanfattningsvis är den en bok som är väl värd sin investering i tid och pengar då den ger fördjupad självkännedom som kan tillämpas både på börsen och i livet i stort. Boken går snabbt och smidigt att läsa liksom att återkomma till om man vill gå tillbaka till något resonemang. Den fungerar också att läsa fristående även om det förstås är att föredra att börja med att läsa den första boken.

I en tid då börsen verkar handla allt mer om aktiekursers utveckling på alltför kort sikt och allt mindre om tålmodigt investerande på lång sikt i företag och deras verksamhet önskar jag att fler tog sig tid att läsa in sig om börspsykologi. Jag tror att alla - nybörjare som mångårig aktiesparare - är betjänta av att lära sig mer om börspsykologi och hur man reagerar i olika situationer som sparare eller investerare. Christofers bägge böcker är en utmärkt ingång till ämnet och uppföljaren är dessutom lätt och smidig att läsa.


Förtydligar avslutningsvis att detta inlägg inte innehåller några affiliatelänkar/betalda samarbeten. Skriver helt enkelt för att jag gillade boken och vill bidra till att sprida den å en god bloggrannes vägnar.

lördag 2 april 2022

Utdelningar och nya aktieköp under mars

Av förklarliga skäl är det lite mindre fokus på börsen i dessa tider men då det här är en hobbyblogg som fungerar lite som en spardagbok vill jag ändå göra en månadsuppdatering.

Utdelningarna har trillat in fint och landade på 9 159 kronor i mars. Totalt bidrog fjorton aktier med utdelning. Av dessa stod Handelsbanken ensam för 5 000 kronor vilket på grund av den relativt höga direktavkastningen ger en utdelningsvikt på hela 9,6 procent, näst högst i portföljen. Jag hade förväntat mig utdelning från dem i början av april som tidigare om åren så det var en rolig överraskning. I gengäld kommer aprilutdelningen bli något lägre än i mars i år liksom lägre än både 2019 och 2021. Prognosen är 7 800 kronor, i praktiken blir det lite mer. Jag noterar att mitt näst största marsinnehav Axfood inte längre är den största utdelaren under mars månad. Detta beror dels på att de har delat upp utdelningen på två halvår och dels på att jag har en lägre yield on cost i Axfood. Men det indikerar att jag kanske ska börja titta på att fylla på lite då och då till skillnad från Handelsbanken där jag är fullinvesterad. Utöver de återkommande kvartals- och månadsutdelarna bidrog Kone med en rejäl plåt också trots den höga utländska källskatten. Det är en aktie som jag har sneglat på att öka i en tid men inte helt övertygande rapporter i kombination med hög växelkurs för euron just nu har gjort att jag har avstått hittills.



Portföljens belåning var per den 31 mars 9,4 procent vilket är lite högre än i februari. Anledningen till detta är dock att jag vanan trogen inte gör löneinsättningen under kvartalets sista månad förrän den första dagen kommande månad. Då slipper jag "dubbelbeskattas" då insättningen och portföljvärdet bara beskattas för det nya kvartalet. I skrivande stund är portföljbelåningen nere på 7,6 procent. Tack vare Avanzas nya kreditregler kommer jag dessutom med stor säkerhet få en väsentligt lägre ränta redan när aprilöverföringen görs. Och belåningen tjänade sitt syfte i deklarationen. Som jag tidigare har skrivit begriper jag mig inte riktigt på dem som hela tiden vill att kursen i deras aktier ska gå upp för att det känns bättre så. Så länge företaget har ett stort eget kapital och en solid verksamhet är det väsentliga vad företaget gör. Om Minesto hade handlats över ATH hade jag ju fått en dubbelt så hög skatt men nu har jag kunnat köpa fler aktier istället för att i onödan skatta bort pengar som jag inte har tjänat ännu. I det långa loppet är det bättre och gör företaget vad de ska i sin verksamhet kommer uppvärderingen tids nog ändå.

Just Avanza är också ett nytt innehav i portföljen! Jag har sneglat på aktien länge då jag tycker att deras skalbara affärsmodell har bättre förutsättningar på längre sikt än storbankernas och då de har en etablerad och upparbetad kundbas som successivt breddar utbudet precis som jag själv har gjort. När de nu erbjuder bolån sedan några år tillbaka, vilka dock är lite krångligare än hos traditionella banker, finns en tillväxtpotential även där. Jag har länge tyckt att aktien varit högt värderad då tillväxt har prisats in men när det i början av mars gick att handla omkring 4,5 procents direktavkastning tyckte jag att det var ett bra läge. Hur hållbar årets utdelningsnivå är återstår att se men tillväxtmöjligheter finns på längre sikt som borde innebära att den utdelningsnivån ska kunna hålla. Mitt innehav är inte jättestort än så länge utan knappt en procent av portföljen. Jag hade tänkt köpa lite fler aktier men vanan trogen sprider jag ut köpen och det fjärde och sista av mina köp föll inte in.

I Azelio fortsätter turerna. Nu har deras VD fått sparken. Jag tycker att företaget har en mycket bra affärsidé men det har varit rörigt i och kring företaget på ett sätt som inte inger förtroende. Att lyfta in en VD från egna led behöver inte vara fel och den nya VD verkar rejäl och genuin men det är en i många avseenden relativt ung ledning. Man kan säga att det ger kontinuitet men det tillför ej heller något som inte redan finns i företaget. Det går inte att komma ifrån att det av allt att döma handlade om att lyfta bort Jonas Eklind. Och han hade väl bränt sitt förtroende hos styrelsen som trots allt äger fler aktier än småägare som mig som också har tröttnat. De har väl helt enkelt också undrat vad han har sysslat med. Att gå från att prata om kvalificerade förfrågningar i mångmiljardklassen företrädesvis för att göra solenergi med lagring till en globalt gångbar och dominerande energilösning via att teckna ett antal specificerade och detaljerade MoU till att börja prata om att torka fuktig säd om sommaren i Åmål är helt enkelt inte seriöst och sänder fel signaler. Företaget har helt enkelt tecknat avtal för lättvindigt och att retroaktivt skylla på att kunderna inte levererar är oseriöst. Det är en svaghet att många av kunderna i sin tur måste sälja vidare produkterna till sina kunder men det åligger också Azelios ledning att försäkra sig om att man tecknar någorlunda rimliga avtal som det går att leverera på från bägge parter. Vidare har det skyllts på pandemin och som utlandssvensk som har verkat i tre länder under pandemin är jag väl medveten om att den har inneburit längre ledtider för logistik till högre kostnader. Men grejen är att alla vi andra hanterar det och gillar läget även om det är lite surt. Och grejen är att man som utlandssvensk har ett litet öga på reserestriktionerna utanför Svea och just Mexiko, där Azelio skulle ha börjat leverera ett specificerat antal enheter under 2021 var länge jämte El Salvador det enda landet i världen som inte har haft restriktioner alls sedan i november. Däremot har man uppenbarligen kunnat leverera någon sorts order till ett litet obskyrt jordbruksföretag i Sydafrika med det inte helt förtroendeingivande namnet WeeBee trots att detta skedde under Omicronutbrottet i det värst drabbade landet. Vinnlägger man sig om att släppa sitt confirmation bias är det lätt att se att narrativet från Eklind har skarvat rejält. Jag hoppas att Azelio lyckas för världen behöver den typen av lösningar och skulle de verkligen trimma igång produktionslinan i full kapacitet kommer aktien naturligtvis vara värd mångdubbelt dagens värdering. Men just nu talar det snarare för att det tar längre tid och även om det kanske trillar in någon eller ett par småorders kommer vi få vänta på större genombrott. Verifiering i USA är en god nyhet men också något som Azelio gick ut med att de skulle göra redan för ett par år sedan. Samtidigt behöver företaget ta in finansiering som motsvarar en utspädning i storleksordningen 30-50 procent på den senaste tidens nivåer. Kanske kan de greja ett lån men det innebär också att det tar längre tid att börja leverera vinst. Skulle de inte lyckas finns det ett reellt konkurshot inom en inte alltför avlägsen framtid. Därför avstår jag. Det går alltid att köpa tillbaka aktien när risken är lägre. Naturligtvis är kursen i så fall högre men jag fokuserar som alltid på hur företagens verksamhet utvecklas och inte på hur kursen rör sig (i Azelios fall är volatiliteten dessutom extrem).

Minesto går i väntans tider på sin första installation i kommersiell skala. Den kommer att ske under det andra kvartalet men när vågar jag inte spekulera i. Hur som helst vet vi att alla nyckelkomponenter redan är upphandlade så det ska inte vara speciellt långt bort. Årsredovisningen visade på en soliditet på 96 procent och kassan tillräcklig för att räcka in i vinst. Jag har passat på att öka i det lilla som vanligt.

Under mars månad blev det en del handel inledningsvis men därefter har det varit låg aktivitet. Jag ökade i Cibus, Cloetta och Inwido och i mer blygsam skala med någon enstaka post i Castellum och Investor.

Utdelningsprognosen för 2022 på befintliga innehav har redan passerat 52 000 kronor. Jag har en förhoppning om att kunna passera 60 000 kronor i utdelningar i år men då ungefär hälften av utdelningarna delas ut under mars, april och maj är det inget självändamål. Vi får se om det går vägen.

söndag 27 februari 2022

Utdelningar och nya aktieköp under februari

Inledningsvis känns det naturligtvis futtigt att skriva om aktier och sparande i en tid som denna. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta på hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Jag har under februari ganska precis hållit min plan för investeringar under det läge som uppstod. Belåningen har ökat från sju till nio procent. Som högst var den tio procent men tack vare försäljningen av Azelio har jag hållit nere den på nio procent vilket innebär att jag fortfarande har ett rimligt utrymme att fortsätta öka i mars om det fortsatt skulle bli rimliga köplägen i fler aktier framöver.

En aktie jag har ökat mitt befintliga innehav med hela 17 procent i är Inwido. Aktien handlas just nu till en direktavkastning över mitt mål på 4,25 procent och jag har en yield on cost på hela 7,15 procent. Det innebär att hela investeringen har betalat av sig bara på utdelningar på mindre än fjorton år redan innan man tar hänsyn till ränta på ränta för återinvesterad utdelning under de åren eller värdeökning i aktien.

I Castellum har jag hoppats på ett läge att öka större (vilket jag vill ha en direktavkastning över 4 procent för att göra) men det läget har aldrig riktigt uppstått. Jag har ändå fyllt på med ytterligare 5,8 procent jämfört med befintligt innehav. Det gör att aktien nu är mitt nionde största innehav.

Gjensidige är en aktie som jag hade hoppats på att äntligen kunna ta en riktigt stor position i men det läget uppstod aldrig. Kanske för att det norska försäkringsbolaget är ett etablerat företag med en trygg och stabil marknadsposition i Norge. Det hindrade inte att jag liksom i Castellum ändå utnyttjade möjligheten att öka lite mer än vanligt med hela 13 procent jämfört med befintligt innehav. Tillsammans med januariköpet har jag i alla fall köpt såpass många nya aktier att det inte är någon stress att öka på ett par år.

Evolution är en aktie som inte riktigt passar med min utdelningsfilosofi då utdelningen är alltför låg trots potential för hög utdelningstillväxt under många år framöver. Men i ett läge som detta såg jag ändå potential att ta in en mindre post. Jag sålde faktiskt initialt den post jag redan hade för att sedan köpa tillbaka en tre gånger så stor post en bit under tusenlappen per aktie.

Det blev ett par aktier i 3M också när aktien handlas över 4 procents direktavkastning.

Jag är nu fullinvesterad i Handelsbanken och Scandic Hotels. Ingen av dem är en lysande aktie men bägge är utifrån omständigheterna i sektorn defensiva val och bra värdecase. Handelsbanken levererade en blygsam utdelning på fem kronor per aktie och vill väl inte ta i i den omställning de befinner sig med färre kontor och mer digitalt. Det återstår att se hur de klarar att bibehålla bra kundrelationer men efter att ha provat erbjudande hos 4-5 banker är jag som utlandssvensk helnöjd med den service jag får från Handelsbanken även om det är synd att de har lite färre kontor än förr och nu tar ut en avgift. Scandic Hotels är förstås fortsatt i ett känsligt läge då de har tvingats ta stora kostnader och en emission, där jag tecknade fullt, under pandemin. Men i de senaste kvartalsrapporterna har också tydliga tecken på normalisering synts och aktien är fortfarande inte värderad som vore det normalläge. Återhämtningen kommer ta tid, även för utdelningen, men som ett långsiktigt innehav tror jag ändå att jag har gjort rätt val som har offrat ett par års utdelningar för att kunna bli fullinvesterad under dessa historiskt utmanande år.

Jag har tidigare skrivit om Kopparbergs där jag ökade med tio procent trots att jag redan är fullinvesterad. Det är en fin defensiv hörnsten i portföljen och jag har en yield on cost över 4,5 procent.

Också i Cloetta får jag väl anse mig vara fullinvesterad för stunden sedan jag nu har fått möjlighet att köpa hela det initialt tilltänkta innehavet och därtill ytterligare 20 procent. Jag räknar egentligen inte med utdelningstillväxt i Cloetta. Men med en yield on cost på 4,35 procent i en defensiv sektor då folk tenderar att köpa lösgodis i alla konjunkturer förutom pandemi tycker jag ändå att aktien bidrar med lite stadga till utdelningsportföljen. Enligt min strategi är jag alltid nöjd när jag kan nå en yield on cost över 4,25 procent i mina innehav då det är en bra utgångspunkt för att behålla värde över tid med viss marginal till inflationen. Dessutom är Cloetta en buffertaktie som jag alltid kan sälja om jag behöver få loss kapital till att öka i andra aktier som tillfälligt är lågt värderade.

Jag brukar öka regelbundet i månadsutdelaren Realty Income då jag tycker att månadsutdelare bidrar till ett bra inflöde av nytt kapital att återinvestera i nya utdelningar för att få en snabbare ränta på ränta-effekt. Aktien är dessutom ofta rimligt värderad om än sällan billig. Jag ökade nu med strax över åtta procent jämfört med befintlig portföljandel. Den svaga kronan innebär att det inte är fullt så billigt som det låter.

Det blev till sist också en liten ökning i Nordic Waterproofing på en post och en liten ökning på en post i Skanska. Den senare är inte särskilt billigt värderad men givet extrautdelningen på 3 kronor per aktie tyckte jag att helhetserbjudandet på en direktavkastning väl över 4 procent i år samtidigt som den överstiger mitt minimimål och borde kunna öka något i framtiden var gott nog. Kan bli en till post i mars.

Det har blivit någon mindre ökning i Cibus mest för att bibehålla portföljandel. Men där är jag lite försiktig då det nu har signalerats om en emission vilket innebär utspädning även om ledningen har sagt att utdelningen ska garanteras. Jag har varit sugen på att ta in SBB då de har fina defensiva innehav från Hemfosaförvärvet. Men jag tycker att det är för mycket drama kring aktien, att de kan få det svårt om räntorna stiger samt att utdelningen faktiskt inte är speciellt billig och aktien känns något hajpad. Jag har också ökat lite i Investor som verkligen inte är billig och knappt kan kallas rimligt värderad som utdelningsinvesterare men samtidigt vore det synd att inte öka lite för att bibehålla portföljandel där med.

Utifrån mina mål jag satte upp för ett par tre år sedan är jag nu alltså fullinvesterad i Cloetta, Handelsbanken, Kopparbergs, Minesto och Multiconsult. Det känns ändå hyggligt att ha uppnått. Det innebär inte att jag inte kommer fortsätta öka i aktierna men att jag vill ha en viss rabatt för att köpa mer, precis som jag alltså har gjort i just Cloetta, Kopparbergs och Minesto då de har handlats till viss rabatt.

Som jag har skrivit om tidigare under månaden har jag ökat ganska beskedligt i Minesto men också tagit in tre andra miljöteknikaktier i portföljen där Midsummer är ny medan Soltech och Swedish Stirling är en återkomst igen då de befinner sig i ett bättre läge och till mer rimlig värdering idag. Soltech kom jag över till P/E 12 på kvartalsvinsten i den senaste rapporten vilket får anses som rimligt trots risken i aktien.

Ut ur portföljen försvann Azelio, Resurs samt de två avknoppningar jag har skrivit om tidigare.


 

Utdelningarna då? De landade på blygsamma 1 658 kronor. Det är lägre än 2021 då vissa kompensationsutdelningar som hade hållits inne under pandemin kom mig till del. Men givet att februari jämte juli och augusti är den tredje svåraste utdelningsmånaden är jag ändå nöjd med det. Jag ser äntligen ut att kunna klara av ett gammalt mål om minst tusen kronor i utdelning varje månad i år.

Det var i år bara tio aktier som delade ut under februari. Utöver Siemens var det bara kvartalsutdelare och månadsutdelare. Jag tänker inte aktivt leta fler februariutdelare utan ökar istället i befintliga innehav.

Totalt innebär aktieköpen under februari att min utdelningsprognos redan är mycket nära 50 000 kronor. Det må låta lite då jag uppnådde 56 613 kronor under 2021 och förstås strävar över att passera 60 000 kronor under 2022. Men mina prognoser tar alltid höjd för utländsk källskatt och valutaeffekter i överkant varför jag redan vet att bara mina befintliga innehav i mina månadsutdelare i praktiken kommer ge minst en tusenlapp mer. Av dessa utdelningar ska nära 4 000 kronor ut i mars och över 30 000 kronor totalt under utdelningsmånaderna april och maj. Det kan återinvesteras i ytterligare en tusenlapp i utdelning. Därför tror jag att jag kommer att klara att passera 60 000 kronor i år men jag kommer inte sträva efter att överträffa målet i sig då jag hellre köper de för stunden bäst värderade aktierna än att jaga efter aktier som delar ut under 2022 bara för utdelningsstatistikens skull.

Nu ser jag fram emot mars månad som jag tror blir den månad då Minesto kommer sjösätta sin nya kommersiella Dragon Class-modell på Färöarna. Förra året började man arbeta i mars och jag tror att vi kommer få se mer aktivitet under våren då modellen ska köras där inför att man ska sjösätta ett likadant kraftverk utanför Bretagne, Frankrike till sommaren.

lördag 26 februari 2022

Sålt Azelio efter dagens rapport

Det känns  synnerligen futtigt att skriva om aktier i dessa tider. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Eftersom jag har skrivit om Azelio tidigare kan det ändå vara på sin plats att redovisa varför jag igår valde att gå ur aktien med anledning av informationen i kvartalsrapporten. Jag har haft en stor position i aktien men samtidigt också haft en del tveksamheter kring företaget vilket har synts i mina inlägg längs vägen.

Det ska först sägas att mina förväntningar på kvartalsrapporter är rätt låga. Det kommer i regel inte kursdrivande information i sig då sådan måste skickas omgående till marknaden i pressmeddelande. Det jag tittar på är ekonomisk stabilitet, dvs. räcker kassan, har man kostnadskontroll, finns förutsättningar för växande kassaflöde och inte minst vilka signaler sänder VD till marknaden. Min förväntan inför rapporten var att kapitalet skulle räcka i minst 12-18 månader utan nya kapitaltillskott samtidigt som företaget i övrigt uppvisar kostnadskontroll. Min förväntan på VD-ordet var inga nya order utan en trovärdig plan för gradvis uppskalning av intäkter där projekt omvandlas till order och produktion startas.

Det är onekligen ett stort gap att prata om kvalificerade intresseförfrågningar i mångmiljardklassen och ett antal MoU där parterna har specificerat femårsplaner med konkreta, stegvis ökande leverans- och installationsmål till att själv finansiera projekt med diffusa jordbruksföretag och inte längre verka ha en susning om hur man ska finansiera sin verksamhet ens innan man når kommersiell produktion. Det inger inte förtroende milt uttryckt. Vad som inger förtroende är att agera som Minesto där man är seriös i sin kommunikation genom att inte lova något man inte kan leverera och att lägga energin på att leverera. De har liksom Azelio en produkt med en mycket stor potentiell marknad men till skillnad från Azelio känner de inget behov av att sälja in caset så. De pratar om vad de gör här och nu och levererar då och då på det.

I utgångspunkt har min tanke hela tiden varit att avvakta utvecklingen för att fatta ett beslut i sommar. Men jag tycker efter det här att kommunikationen från företaget är undermålig. I en emission har jag alltid principen att jag antingen tecknar fullt eller sälja allt. I det här fallet känner jag mig inte bekväm med att teckna fullt. Förvisso skulle det antagligen bara röra sig om någon enstaka månadslön eller två men då jag inte är beredd att hamna i den sitsen och hellre lägger pengarna på annat väljer jag att sälja redan nu. Utspädningen i emissionen kommer bli stor - i storleksordningen 30-50 procent. Det är i sig inte ett problem om Azelio skulle lyckas även om det är en aning surt. Däremot vittnar det om att Azelio har haft alltför stora planer om en snabb kommersiell utrullning som inte verkar varit förankrade i verkligheten.

Att ständigt skylla på pandemin är för mig ett orosmoln. Nog påverkar pandemin det betvivlar jag inte alls. Men den ska i sig inte påverka mer än, säg, 3-6 månaders försening och i form av högre priser för frakt och komponenter från underleverantörer. Det är inte optimalt men så ser det ut på marknaden i stort. Undertecknad upplever som utlandssvensk själv detta på ett högst konkret sätt. Men det går att resa och transportera saker även om det är omständligare och dyrare. När vi nu är inne i 2022 års tredje månad har företaget haft femton månader på sig att leverera en första riktig order på någon av de instegsinstallationer de har i sina specificerade MoU. Man kan tro att första prioritet skulle vara att leverera på ingångna avtal.

Det som vidare är underligt är att företaget från att ha varit inriktade, primärt, på solenergilagring nu verkar ha ställt om till jordbruksrelaterad lagring. Det är ett underligt skifte som antyder att produkten kanske främst lämpar sig i nischen som också nyttjar värme än bara till ren lagring. De har förvisso två små order i Egypten och Sydafrika men såvitt jag kan förstå är dessa också villkorade på ett sådant sätt att de binder mycket kapital från Azelio intill dess att verklig leverans från produkten sker. Det kanske bara är jag som är kritisk men WeeBee är inte heller det tyngsta och mest förtroendeingivande företagsnamnet. Det ska också sägas att företaget förvisso levererar till sin testanläggning i Förenade Arabemiraten men där testas flera olika lösningar och det finns ingen konkret garanti för att de kommer välja just Azelios lösning. Från projektet i Marocko som besöktes med pompa och ståt före pandemin hörs idag inte mycket.

Jag har tyckt att kassan är ganska rimlig och borde räcka om företaget börjar leverera under 2022. Soliditeten var också god på cirka 80 procent i dagens rapport. Problemet är att det inte är kassan som är problemet. Företaget har helt enkelt tagit sig vatten över huvudet och anställt och investerat som om de redan vore i kommersiell fas fastän de inte har lyckats omvandla ett enda MoU till order. De har helt enkelt en för hög burn rate i relation till de just nu högst modesta projekt företaget har lyckats leverera. Det verkar för mig helt otroligt att man satsar på global försäljning på flera mycket avlägsna marknader innan man ens har säkrat upp intäkter från något av de ganska många MoU som redan finns. Hade företaget levererat på en bråkdel av dessa skulle det räcka för att trygga verksamheten utan kapitaltillskott och därtill göra att eventuell utspädning vid emission eller ränta vid lån inte blir lika dramatisk. VD pratar om kompetensbrist och det är möjligt att det är svårt att få det att klaffa med samtliga underleverantörer. Men kompetensbristen finns nog tyvärr även hos VD själv. Att först planera för en storskalig produktion i Uddevalla som i princip redan är klar för att senare inse att man måste starta en parallell produktion av en nyckelkomponent i Vaggeryd inger faktiskt inte förtroende. Att anställa så mycket personal för globalt sälj och medverka på så många mässor globalt att man inte har råd med kärnverksamheten utan kapitaltillskott är också ett underbetyg. Avdelning det är svårt att resa och föra dialog med potentiella kunder där man har MoU men går uppenbarligen att medverka vitt och brett annorstädes. Det går inte ihop. Här tycker jag också att Minesto är klokare som satsar på några relativt närbelägna och mindre riskabla marknader inledningsvis just för att undvika att dra på sig alltför höga kostnader i ett för företaget känsligt skede.

Ska avslutningsvis sägas att det är mycket möjligt att Azelio inom 10-15 månader verkligen lyckas skala upp en kommersiell produktion. Jag tror i grunden på tekniken och affärsidén men skälet till mitt beslut är att jag till sist inte längre litar på ledningens kommunikation. Jag säger alltså inte att affärsidén är körd på något sätt men däremot tycker jag att risk-reward på grund av stor utspädning, försening och tveksamhet kring efterfrågan bortom nischsegment har ändrats sedan mitt ursprungliga case. Därför tackar jag för mig.

Många tänker aktier i kronor upp, kronor ned. Jag tänker inte på det sättet. Naturligtvis är det en tung smäll att sälja på denna nivå. Kanske säljer jag rent av på botten. Men samtidigt är det också i ett läge där det finns en alternativkostnad just eftersom många andra, just nu bättre, aktier också handlas till låg kurs. Det passar mig därför fint att sälja för att hålla i en portföljbelåning på nio procent och ändå öka stort i flera av mina utdelare (återkommer till dem i månadssammanfattningen) och i andra miljöteknikaktier.

Dessutom är Azelio fortfarande värderade till ett börsvärde på 1 miljard kronor vilket de i nuläget har en lång väg kvar för att uppnå. Om de lyckas infria sina MoU kommer de klara det med råge men med den svaga leveransen där de första komponenterna i bästa fall levereras två år efter avtalat datum finns det inte så mycket som talar för att så kommer ske i närtid. Tvärtom kan kombinationen emissionsrisk och högt börsvärde i avsaknad av konkreta trovärdiga intäkter i närtid leda till en ytterligare nedgång.

Om Azelio skulle lyckas kan jag alltid köpa tillbaka aktierna. Och grejen är att det spelar för mig ingen större roll om jag behöver betala 2, 3 eller 4 gånger pengarna för att köpa tillbaka samma antal aktier som jag har sålt. You win some, you lose some. Det är så spelreglerna för aktieinvesteringar fungerar och investerar man i förhoppningsbolag får man acceptera att man kan råka ut för missräkningar där man behöver sälja med förlust. För det handlar om caset har förutsättningar att lyckas eller inte. Just nu har jag tappat förtroendet för det. Men skulle företagets konkreta agerande ändra på det går det alltid att köpa tillbaka och om de skulle lyckas kommer tillväxtpotentialen finnas därför varför det i så fall ändå blir en bra investering. Men då vill jag se dem leverera först. Och de kan börja med att lösa sin finansiering.

Jag har istället valt att gå in med min ursprungliga position i Soltech Energy. Jag har mina reservationer mot vissa delar av det företagets verksamhet och är inte rakt igenom övertygad. Men en väldigt viktig skillnad är att Soltech vid det här laget har lyckats växa genom förvärv och leverera en vinst på 1,55 kronor per aktie i Q4-rapporten. Det ska sägas att en en del av vinsten hänförs till intäkter förknippade med särnoteringen av Advanced Soltech men strax under kronan per aktie i ren vinst kommer ändå från verksamheten. När jag köpte aktierna handlades de till motsvarande P/E 12 på kvartalsvinsten vilket på intet sätt kan anses dyrt för ett tillväxtföretag. Det motsvarar P/E 18 justerat för särnoteringsintäkterna. Om man förväntar sig att Soltech kommande år som lägst kommer klara att över helåret uppvisa lönsamhet som motsvarar vinst per aktie under innevarande kvartal är det en fullt rimlig risk-reward. 

Jag har också ökat i Midsummer, som har en konkret produktionslina och konkreta intäkter om ännu alltför begränsade för att nå lönsamhet. Har liknande reservationer mot dem som Soltech men i skymundan av företag som Azelio levererar Midsummer en ökad omsättning, ökande intäkter, minskande förlust. De tar helt enkelt steg i rätt riktning. Har även tagit in Swedish Stirling igen som efter ganska segdragna diskussioner äntligen verkar vara på gång med sitt första stora projekt. Finansieringen verkar vara löst och även om jag inte är säker på att de lyckas är de nu i ett skede där förutsättningarna finns. Sedan har jag förstås fortsatt att öka i Minesto. Aktien handlas just nu till värdet av två 10 MW-testparker med 8 kraftverk vardera vid P/E 20. Det är en löjligt låg värdering utifrån att två sådana parker är under planering och en kommersialisering kommer innebära parker i skalan 30-40 MW, normalstora parker i skalan 70-120 MW och på sikt liksom vindkraften riktigt stora parker. Risk-reward där är också bra.

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag vet inte hur Azelios verksamhet kommer utvecklas. Du behöver alltid göra din egen hemläxa och förstå vad du investerar. Du behöver också alltid investera utifrån din egen strategi som utgår från dina ekonomiska förutsättningar. Alla investeringar är förenade med en risk och investeringar i förhoppningsbolag som ännu inte gör vinst är förenade med en hög risk där det inte finns några garantier för att de kommer att lyckas.

onsdag 23 februari 2022

Styrkebesked från Kopparberg som höjer utdelningen med 7,4 procent

Kopparbergs har länge stått i skymundan av mer spännande aktier inte minst under pandemin när hotell och restauranger har haft det ansträngt minst sagt. Men företaget fortsätter att leverera stabila resultat och dagens bokslutskommuniké (länk) visade att de har navigerat sig igenom pandemin på ett tryggt sätt och samtidigt ökat resultatet. Det glädjer mig då aktien är en av mina defensiva hörnstenar i portföljen.

Jag hade förväntat mig en utdelningshöjning med 25 öre till 7 kronor per aktie men nu har Kopparbergs höjt utdelningen med 50 öre till 7,25 kronor per aktie vilket motsvarar en utdelningshöjning på hela 7,4 procent.

Det ska sägas att omsättningen minskade något (mindre än en procent lägre på helåret) men trots att en av Kopparbergs ciderkonkurrenter på den brittiska marknaden flaggade för en lägre efterfrågan i december till följd av restriktionerna lyckades Kopparbergs öka sin omsättning under det fjärde kvartalet jämfört med samma period föregående år. Att Kopparbergs lyckas leverera ett såpass bra resultat under ett år där hotell och restauranger på flera nyckelmarknader under perioder av året helt eller delvis har präglats av restriktioner till följd av pandemin ser jag som ett styrkebesked. Och det bästa är att vi förhoppningsvis har år av normaliserad verksamhet framför oss där omsättningen borde kunna bli högre redan i år men framförallt kommande år. Det är ur det ljuset den höga utdelningsandelen på cirka två tredjedelar av resultatet ska ses. Kopparbergs gjorde därtill ganska stora investeringar i sin produktion för några år sedan som jag har skrivit om tidigare på bloggen. Därför är min gissning att de kommer kunna skörda frukten av dessa investeringskostnader i ett normalläge från och med 2023. Jag tror därför att företaget kommer kunna höja aktien med cirka 25 öre per år under de kommande tre åren. 

Jag är sedan tidigare fullinvesterad i Kopparbergs men valde ändå att på grund av ovanstående öka mitt innehav med 10 procent på dagens bokslutskommuniké från företaget. Mina aktier fick jag ju köpt till en direktavkastning om strax över 4,25 procent vilket får anses bra för en stabil och defensiv utdelningsaktie med rimlig utdelningstillväxt. Dessutom innebär en vinst per aktie på 10,57 kronor att aktien vid mitt inköpstillfälle värderades till ett P/E-tal på cirka 16. Det är under alla omständigheter inte en speciellt hög värdering och det är inte ett orimligt antagande att bedöma att aktien borde värderas omkring 200 kronor vid en värdering runt P/E 20. Det är ett tag sedan jag använde termen utdelningsvikt, det vill säga hur stor andel av portföljens totala utdelning som utgörs av en enskild aktie. Min utdelningsvikt i Kopparbergs är just nu höga 16,3 procent. Ändå har jag beredskap för att öka portföljandelen med ytterligare 10-15 procent om det skulle bli ytterligare börsfrossa kommande veckor. Men mitt utgångsläge är att aktien inte ska handlas så billigt längre då dagens rapport visar att den under normala förhållanden bör uppvärderas.

Även om Kopparbergs är en typisk defensiv aktie som är mindre känslig i oroliga tider då folk tenderar att konsumera dryckesprodukter i alla konjunkturlägen är den precis som alla aktier inte helt utan risk.

De tre huvudsakliga risker jag ser i Kopparbergs är:

  • Tillväxten på nya marknader stannade av och aktien är mer av ett värdecase eller utdelningscase. Man ska alltså inte förvänta sig att slå index med Kopparbergs då andra aktier växer fortare men jag tycker ändå att aktien fyller en fin funktion för defensiv diversifiering och stabilitet i min portfölj.
  • Caset bygger på att företaget behåller sitt i varumärke och popularitet då dryckesförsäljning är en konkurrensutsatt marknad utan tydliga vallgravar.
  • Hälsotrender kan också minska efterfrågan om folk konsumerar mindre alkoholprodukter i framtiden.

OBS! Inlägg på bloggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv alltid ansvarig för dina egna investeringsbeslut och behöver alltid göra din egen analys genom att själv läsa in dig om företagens verksamhet. Även defensiva aktier som Kopparbergs  är förenade med en risk, vilket jag försöker belysa för transparens ovan. Kopparbergs är mitt näst största innehav i portföljen men givet den fina årliga utdelningen och en bra yield on cost har jag inga planer på att sälja mina aktier.