Månadssammanfattning september

För första gången sedan pandemikraschen i mars minskar portföljavkastningen något i september. Det rör sig om en minskning på 5,5 procent i totalavkastning mot insatt kapital jämfört med augusti. Också i absoluta tal utan att justera för insättningar minskar portföljen med 50 000 kronor.

Portföljvärdet landar på 3,6 miljoner kronor netto och 4,1 miljoner brutto inklusive belåning. Det innebär att min portföljavkastning efter justering för insättningar är 81,67 procent på insatt kapital över fyra år.

Efter två steg framåt följer ett steg tillbaka

Huvudanledningen till minskningen är att mitt största innehav Minesto stängde 6 procent lägre i september än i augusti men som helhet har andra innehav i någon mån kompenserat detta. När det gäller Minesto är det som jag tidigare har skrivit nu äntligen dags att återinstallera kraftverket på Färöarna. Det ska ske i mitten av oktober. Exakt när är inte känt men med största sannolikhet under något av de bägge tidvattenfönster då förutsättningarna är som gynnsammast. Jag ser med stor spänning fram emot detta. Skulle installationen gå fel den här gången också finns risk att aktien reagerar starkt. Samtidigt bör det rimligen vara mer sannolikt att installationen går vägen då det var först under inledande drift ett problem inträffade senast. Eftersom jag ser det så har jag utnyttjat möjligheten att öka ytterligare under september.

Det blev också så att jag ökade innehavet i Handelsbanken med 20 procent. Egentligen har jag köpstopp då allt fokus är på att lösa in Minestooptioner men även om jag generellt är skeptisk till storbankernas tillväxtmöjligheter samtidigt som kundrelationsvärnande Handelsbanken har en knepig omställning framför sig tror jag ändå att det här är en utdelningsinvestering som bör betala igen sig i det långa loppet.

Ett annat bolag som det har stormat kring i september är Serneke. Jag har funderat på att skriva ett inlägg men inte hunnit så kommenterar kort här istället. Först fick aktien bränsle och rusade i höjden, svårförklarligt tyckte jag även om några nya orders har trillat in. Sedan har det varit röriga turer i media. Jag följde till sist kapitalmarknadsdagen där Sernekes VD för Sverige-affärsområdet gjorde ett gott intryck. Man vidhåller sina mål men bromsar upp tillväxten. Det är fortsatt spretigt och svårbedömt tycker jag men vill samtidigt inte ta något förhastat beslut. Mitt case har hela tiden byggt på att Karlatornet och Karlastaden realiseras eftersom det är där stora värden finns. Nu ska alltså hela Karlastadenprojektet säljas och på sätt och vis välkomnar jag det då man inte drar ut på det längre utan företaget minskar risken. Samtidigt befarar jag att man kommer behöva sälja till ett lägre pris än vad man ursprungligen hade räknat med. Tvingas företaget slumpa ut dessa för att rädda kärnverksamheten kommer jag titta på att placera pengarna i något annat men jag vill inte sälja innan ett konkret besked ligger på bordet utan står fast vid mitt case. Skulle de vända verksamheten på fötter igen på sikt har jag sannolikt en fin direktavkastning att se fram emot. Men jag medger att tanken har slagit mig mer än en gång att sälja Serneke för att ha råd att lösa in ytterligare ett par tusen Minestooptioner. Det är dock inget beslut jag behöver fatta idag utan jag får ta ställning till det i höst när jag har mer information om var de bägge företagen står då. 

Utdelningsmånaden september har varit desto mer glädjande. Med 4870 kronor är det blott tredje gången i år, och utöver januari och juni alltså andra gången sedan pandemifrossan slog till som utdelningarna överstiger fjolårets en enskild månad. Detta trots att Clas Ohlson, som annars är min stora septemberutdelare, inte kommer dela ut igen förrän nästa höst.

Den stora förklaringen stavas Gjensidige som utöver en utdelningshöjning på 2 procent gav extrautdelning motsvarande en 2/3 årlig utdelning. Samtidigt har jag fått fina utdelningar från stora innehav som Axfood, Castellum och Cibus. Det innebär att jag nu har inkasserat över 25 000 kronor i utdelningar även ett år som detta när utdelningarna hålls inne och att jag kommer få in minst 30 000 kronor i utdelningar innan året är slut. Förhoppningen inför 2020 var snarast det dubbla men det får tas igen 2021 istället!

Glädjande då att Boston Pizza kommer att betala månadsutdelning igen från och med kommande månadsskifte. Det blir 2/3 av tidigare utdelningsnivå men givet att pandemin fortfarande pågår är det ett styrketecken. Grattis till en riktig fin affär för er som lyckats tajma köp i veckan. För egen del ökade jag i Boston Pizza i augusti så det är bara plus 8 procent sedan det köpet. Är inte förvånad över beskedet eftersom Q2-rapporten var riktigt fin. Jag skrev om den här (länk).

Belåningen är åter höga 11 procent. Det beror dels på den icke planerade större positionen i Handelsbanken men framförallt på att jag har velat öka lite ytterligare under 30 kronor i Minesto inför att det första kraftverket ska installeras i mitten av oktober. Som högst hade jag en belåning på 11,4 procent vilket i kronor räknat är ganska mycket men ändå med god marginal till smärtgränsen på 20 procent som jag var nära när jag ökade så mycket jag hade utrymme att göra under pandemikraschen i mars.

För att undvika dubbelbeskattning för mitt investeringssparkonto i både tredje och fjärde kvartalet har jag inte fört över hela mitt kapital i september månad utan det förde jag istället över under torsdagen varför belåningen i skrivande stund redan har minskat till 10,2 procent. Min kapitalförsäkring är alltjämt räntefri.

Under snålmånaden september klarade jag också den extrema sparkvoten 81 procent! Mycket tack vare att mina löpande matutgifter stannade på 800 kronor. Det ger lite utrymme efter sommarsemesterns kontokortsräkning. Tänkte först göra en snålmånad i oktober också men har ett par andra större engångskostnader så nöjer mig med att vara sparsam som vanligt och siktar på 70 procent sparkvot. Att kronan har tappat mot euron ger nästan en tusenlapp mer sparande än jag hade räknat med tidigare i år.

Sharpekvot på 0,99 vilket jag inte är nöjd med men det är likväl ganska precis under min godtagbara nivå på en sharpekvot över 1 i det långa loppet.

Standardavvikelsen fortfarande galet höga 47,34 procent. Börjar bli van men portföljens volatilitet präglas allt mer av miljöteknikerna än utdelarna som tenderar röra sig mindre.

Det blev förvisso en trumpen avslutning på börsveckan. För mig är det smått obegripligt att av alla nyheter risker börsen skulle kunna reagera på den senaste månaden var det denna som fick björnen att vakna under fredagen. Jag tror och hoppas att det är en överreaktion snarare än droppen som fick folk att börja sälja.

Nu ser jag fram emot oktober och riktar blickarna mot Vestmannafjorden på Färöarna.