torsdag 30 november 2017
Ovanligt svag rapport i Kopparbergs ger långsiktigt köptillfälle?
Kopparbergs presenterade en ovanligt svag rapport det tredje kvartalet där vinst per aktie halverades jämfört med samma period föregående år. Avkastning på eget kapital har minskat från 43 procent till 30 procent hittills i år. Kassaflödet oroar särskilt då det historiskt har varit mycket fint.
Rapporten är ganska kortfattad men det framgår att det är den brittiska marknaden och pundet som särskilt tynger just nu. Dåligt väder lyfts också fram som en bidragande orsak. Eftersom Storbritannien är en stor marknad tror jag att vi kan förvänta oss ytterligare ett par svåra år för Kopparbergs. De har dock vidtagit åtgärder, bland annat förlagt mer produktion till Storbritannien och att handeln framledes sker i pund vilket minskar valutaeffekten där.
Försäljningvolymen ökar med 3 procent och flera marknader som Spanien, Grekland, Australien och Cypern fortsätter en positiv utveckling. Den marknad jag är mest nyfiken på är dock den amerikanska och samarbetet med Wal-Mart. Får Kopparbergs igång det har de många år av tillväxt framför sig. På den positiva sidan återbekräftas även att soliditeten trots det sämre resultatet är lika god som tidigare.
Rapporten bekräftar dock min uppfattning att aktien har varit något övervärderad. Detta beror inte på att köparna överskattar värdet så mycket som att säljarna vet att det är en långsiktigt fin aktie och utbudet är mycket litet på lägre nivåer.
Ett chowdertest på Kopparbergs ger kanonresultatet 52,6 procent. Det skulle göra aktien uppenbart köpvärd som långsiktig investering trots den låga direktavkastningen idag. Samtidigt tror jag att marknaden övervärderar utdelningstillväxten. Det är nog rimligt att vänta sig en utdelningstillväxt på i genomsnitt 10-12 procent per år de kommande åren men inte så mycket som 25-50 procent. Det innebär i sin tur att aktien för att vara riktigt köpvärd bör handlas omkring en direktavkastning på åtminstone 3 procent. Det skulle innebära en köpkurs runt 197 kronor per aktie. Räknar man med en försiktig och rimlig utdelningshöjning om 5 procent till 6,20 kronor per aktie skulle aktien vara köpvärd runt 207 kronor per aktie. Mer förväntar jag mig faktiskt inte efter det svaga året men utrymme att höja till 6,50 kronor per aktie och signalera långsiktig framtidstro finns helt klart.
Jag har länge väntat på att kunna handla Kopparbergs på dessa nivåer. Anledningen är just att jag trott att marknaden överskattat Kopparbergs förmåga att växa i samma takt som historiskt samtidigt som effekterna av tuffare tider i Storbritannien underskattats.
Kopparbergs är en förhållandevis defensiv aktie med långsiktigt god tillväxt. Därför är det en aktie som jag på riktigt lång sikt vill ha som en stomme i portföljen. Idag vill jag inte ha en alltför stor portföljandel då det skulle dra ned genomsnittsutdelningen. Däremot var detta det rimliga tillfälle att öka som jag har väntat på i över ett års tid. Därför har jag nu ökat portföljandelen till 1,5 procent. Borde jag ha gått in större? Nja, tycker att jag ändå på förhand hade bestämt mig för hur många aktier jag vill ha och köpte det antalet direkt. Jag kan i och för sig tänka mig att öka lite ytterligare på ännu längre sikt men då vill jag ha lite ytterligare premie. Nu anser jag att aktien i intervallet 203-207 kronor är rimligt värderad varken mer eller mindre. Jag avvaktar hur trenden utvecklas men är redo att öka om den skulle fortsätta nedåt. Grundtipset dock att vi stannar ovanför 200 kronor per aktie.
OBS! Detta inlägg är som vanligt inte att betrakta som finansiell rådgivning. Gör din egen analys. Rapporten hittar du här.
onsdag 29 november 2017
Ännu positivt besked för Serneke
Tidigare i veckan kom nyheten att överklaganden mot Karlastadenprojektet avslås i mark- och miljödomstolen (länk). Detta innebär förstås inte att Karlastadenprojektet kommer lyckas, många tekniska utmaningar kvarstår på vägen. Men efter att kommunen godkänt projektet och, de i Göteborg annars segdragna, överklagandena avslagits har ett av de största hindren passerats.
Jag har passat på att öka i Serneke igen när aktien nu handlas nära hundra kronor styck och äger därför minst lika många aktier igen som innan jag minskade lite senast.
En ytterligare anledning är att det kan nämligen konstateras att orderingången fortsatt rullar på rätt så bra. Det är svårt att sia om Serneke kommer göra ett bättre resultat sista kvartalet i år jämfört med föregående år men det går redan med en månad kvar att konstatera att utsikterna finns.
Order värd 225 miljoner kronor för hyresbostäder i fina Torpagatan i Björkekärr (länk).
Order värd 330 miljoner kronor för hyresrätter i Bålsta (länk).
Potentiell order från Akademiska hus värd 350 miljoner kronor för ombyggnation av Handelshögskolan i Göteborg (länk). Rätt utfört kan det här bli ett viktigt portfolioprojekt för Serneke som de kan dra nytta av för att få in framtida orders.
Order värd 240 miljoner kronor för hyresrätter i Halmstad (länk). Det är inte helt tydligt på vilket kvartal denna order bokförs men den offentliggjordes åtminstone i oktober.
Lägenheter för studenter och unga i Uppsala. Uppgift om ordervärde saknas (länk).
Edit: den 1 december offentliggjordes en order värd 44 miljoner för bostadsrätter i Borås (länk).
Orderingången sista kvartalet 2016 var 1 650 miljoner kronor. Om ovanstående orders bokförs på sista kvartalet i år behövs bara ytterligare en eller två orders av samma storlek under december för att Serneke ska överträffa det resultatet. Då ska man dock hålla i minnet att Serneke presterade 1 988 miljoner kronor under fjärde kvartalet 2015 i orderingång. Tidigare rapporter har visat att Serneke brukar kunna räkna in mindre vinster i marginalen bortom de större orders som offentliggörs. Därför tror jag att bokslutskommunikén i februari kommer visa på ett fjärde kvartal som är minst lika starkt som förra året.
Aktien har fallit tillbaka på grund av oron på fastighetsmarknaden. Det är i någon mån befogat. Även om det finns tydliga risker i Serneke, inte minst avhängigheten av att Karlastadenprojektet lyckas då det utgör en betydande del av värderingen, är riskbilden i Serneke generellt ändå inte så stark som i några av de mer spekulativa bostadsutvecklarna och fastighetsaktörerna på börsen. Just Karlastadenprojektet har redan idag en god försäljning och många andra projekt är i uppenbart köpstarka lägen (t.ex. Lorensberg i Göteborgs centrum). Projekten i Järfälla är kanske de jag vill hålla mest öga på men företaget står inte och faller med om de lyckas. Den senare tidens orderingång visar dock på ett mycket klokt fokus på offentliga verksamheter och hyresrätter. Det är projekt där prisspekulation på fastighetsmarknaden är mindre väsentlig varför de borde kunna betraktas som relativt trygga.
Glädjande också att Ola Serneke har utsetts till årets VD i kategorin stora företag av motivation.se (länk). Jag har tidigare skrivit att jag gillar Ola Serneke och har stort förtroende för honom. Han går in helhjärtat för sin verksamhet, har stora visioner men också vad jag som utestående uppfattar som en sund syn på sina medarbetare. Om de fina analytikerna i hela världens okrönta finanshuvudstad tycker att Serneke är cowboy över hela Göteborgs vilda västern och det innebär att aktiekursen undervärderas är det än bättre. Ânna gôtt eller!
OBS! Jag strävar efter att vara objektiv men är som intresserad aktieägare i Serneke ofrånkomligen färgad av aktieägarperspektivet. Gör din egen analys. Läs inte mina inlägg som finansiell rådgivning.
Återkommande analyser av Serneke hittar du hos bl.a. Aktiespararna (länk) och Gottodix (länk).
Jag har passat på att öka i Serneke igen när aktien nu handlas nära hundra kronor styck och äger därför minst lika många aktier igen som innan jag minskade lite senast.
En ytterligare anledning är att det kan nämligen konstateras att orderingången fortsatt rullar på rätt så bra. Det är svårt att sia om Serneke kommer göra ett bättre resultat sista kvartalet i år jämfört med föregående år men det går redan med en månad kvar att konstatera att utsikterna finns.
Order värd 225 miljoner kronor för hyresbostäder i fina Torpagatan i Björkekärr (länk).
Order värd 330 miljoner kronor för hyresrätter i Bålsta (länk).
Potentiell order från Akademiska hus värd 350 miljoner kronor för ombyggnation av Handelshögskolan i Göteborg (länk). Rätt utfört kan det här bli ett viktigt portfolioprojekt för Serneke som de kan dra nytta av för att få in framtida orders.
Order värd 240 miljoner kronor för hyresrätter i Halmstad (länk). Det är inte helt tydligt på vilket kvartal denna order bokförs men den offentliggjordes åtminstone i oktober.
Lägenheter för studenter och unga i Uppsala. Uppgift om ordervärde saknas (länk).
Edit: den 1 december offentliggjordes en order värd 44 miljoner för bostadsrätter i Borås (länk).
Orderingången sista kvartalet 2016 var 1 650 miljoner kronor. Om ovanstående orders bokförs på sista kvartalet i år behövs bara ytterligare en eller två orders av samma storlek under december för att Serneke ska överträffa det resultatet. Då ska man dock hålla i minnet att Serneke presterade 1 988 miljoner kronor under fjärde kvartalet 2015 i orderingång. Tidigare rapporter har visat att Serneke brukar kunna räkna in mindre vinster i marginalen bortom de större orders som offentliggörs. Därför tror jag att bokslutskommunikén i februari kommer visa på ett fjärde kvartal som är minst lika starkt som förra året.
Aktien har fallit tillbaka på grund av oron på fastighetsmarknaden. Det är i någon mån befogat. Även om det finns tydliga risker i Serneke, inte minst avhängigheten av att Karlastadenprojektet lyckas då det utgör en betydande del av värderingen, är riskbilden i Serneke generellt ändå inte så stark som i några av de mer spekulativa bostadsutvecklarna och fastighetsaktörerna på börsen. Just Karlastadenprojektet har redan idag en god försäljning och många andra projekt är i uppenbart köpstarka lägen (t.ex. Lorensberg i Göteborgs centrum). Projekten i Järfälla är kanske de jag vill hålla mest öga på men företaget står inte och faller med om de lyckas. Den senare tidens orderingång visar dock på ett mycket klokt fokus på offentliga verksamheter och hyresrätter. Det är projekt där prisspekulation på fastighetsmarknaden är mindre väsentlig varför de borde kunna betraktas som relativt trygga.
Glädjande också att Ola Serneke har utsetts till årets VD i kategorin stora företag av motivation.se (länk). Jag har tidigare skrivit att jag gillar Ola Serneke och har stort förtroende för honom. Han går in helhjärtat för sin verksamhet, har stora visioner men också vad jag som utestående uppfattar som en sund syn på sina medarbetare. Om de fina analytikerna i hela världens okrönta finanshuvudstad tycker att Serneke är cowboy över hela Göteborgs vilda västern och det innebär att aktiekursen undervärderas är det än bättre. Ânna gôtt eller!
OBS! Jag strävar efter att vara objektiv men är som intresserad aktieägare i Serneke ofrånkomligen färgad av aktieägarperspektivet. Gör din egen analys. Läs inte mina inlägg som finansiell rådgivning.
Återkommande analyser av Serneke hittar du hos bl.a. Aktiespararna (länk) och Gottodix (länk).
fredag 24 november 2017
Black Friday - så gick det!
Eftersom gårdagens inlägg (länk) om amerikanska aktier inför Black Friday blev ovanligt uppskattat tänkte jag följa upp med en kort sammanfattning om hur det gick.
Johnson & Johnson hade jag sedan tidigare bestämt mig för att köpa. Under det gångna året har jag många gånger varit alltför snål när aktien har haft tillfälliga nedgångar och missat hyggliga köptillfällen som aldrig återkommit. Jag vidhåller att J&J är alltför dyr men när aktien trots allt handlas courtagefritt på den lägsta nivån på över en månad tyckte jag att ytterligare två aktier var rimligt. Det ger en portföljandel på cirka 0,5%. Ökar något på lång sikt, vilket ju är målet, men samtidigt inte så stort att det nämnvärt drar ned portföljens genomsnittliga utdelning.
VFC ökade jag mycket riktigt med en aktie i. VFC är dyr just nu och jag köpte ordentligt i slutet av januari. Sedan dess har aktiekursen ökat med 30% och utdelningen med 9,5%. Fint tillfälle att fylla på lite blygsamt, högsta nivån på över två år till trots. Portföljandel på 1,3% just nu gör att jag över det kommande året sannolikt kommer ha en portföljandel omkring 1% vilket jag tycker är lagom.
Xylem hade jag först tänkt köpa en aktie i eftersom den trots allt är ganska högt värderad och aktiekursen drog iväg också idag. Landade ändå i att köpa två aktier. Trots att jag aldrig trendinvesterar följer jag för en gångs skull Kavastus råd och köper fundamentalt starka aktier i positiv trend. Tror och hoppas att det bär sig och i värsta fall får jag väl avstå från att öka nästa år.
3M gör anspråk på pallplacering bland utdelningsaristokraterna. Aktien har tamigtusan betalat oavbruten utdelning hundra år i följd och höjt utdelningen de senaste femtionio åren. Svårslaget. Av de övriga aktier jag undersökte var 3M den enda som fick ett försvarbart Chowderresultat. Utdelningen på 2% är alldeles för låg för min smak men ett Chowderresultat på 12,7% är försvarbart så länge portföljandelen är liten. Har inga förväntningar på någon vidare kursutveckling eller utdelningstillväxt men tror att de givet sin starka marknadsposition, väletablerade produkter och traditionen trogen bör kunna ge mig en utdelning som slår inflationen ännu många år framöver. Därför kändes 3M som ett givet inslag och en första aktie blev det till att börja med.
Apple är jag kluven inför. Befarar att den har sin främsta kursresa bakom sig. Samtidigt har företaget en oligopolliknande ställning, må vara med konkurrensrättsligt regelvidriga inlåsningseffekter i produktdesignen. Eller moat som en del lite finare väljer att kallar det. P/E-talet runt 18 tyckte jag dock inte var avskräckande för en köp och behåll. Chowdertestet på 11,6% är försvarbart, även om utdelningen då endast motsvarar 1,4% vilket är alldeles för lågt för min strategi. Nåväl nu har jag köpt en Appleaktie som ensam utgör 0,25% av portföljen. Det må vara ett av mina minsta innehav men tror ändå det kan vara ett hyggligt komplement till högutdelarna på lång sikt.
Realty Income har jag redan en stor portföljandel i. Jag hade därför inte tänkt öka idag. Samtidigt tänkte jag att varför inte? Den handlas till en YOC på 4,5% till ett pris där jag har ökat flera gånger tidigare. Passade på att köpa en aktie till. 5,8% är en väl stor portföljandel men sedan är det också en stabil månadsutdelare och sådana vill jag ha. Nu har jag lyxen att jag inte behöver öka på ett tag såvida aktien inte handlas till premievärdering.
Berkshire Hathaway går egentligen emot alla mina principer att äga. Aktien ger inte utdelning och den handlas nära ATH. Historiken den senaste treårsperioden tangerar ganska exakt Avanza Zero. Samtidigt är det en kultaktie som vore roligt att ha i portföljen. Jag tror inte de kommer göra mig besviken. Det förstås blev en B-aktie (om du inte förstod det skämtet så googla A-aktien!)
Och så några snabba ord om varför jag ratade de andra aktierna jag tittade på:
AT&T var jag helt inne på att köpa. Stabilare aktie får man leta efter och historiken är alldeles lysande. Utdelningstillväxten är nuförtiden dock inte särskilt god. Det gör inte så mycket när utdelningen i absoluta tal är 5,6% vilket är hysteriskt bra för att vara USA. Det skvallrar dock om att marknaden tror på ökad konkurrens och svårigheter att på lång sikt klara att bibehålla den höga utdelningen och utdelningsandelen. För mig luktar det Telia lång väg. Påminde mig om att Telekom och IT är en bransch som jag är dålig på att bedöma. Nöp mig därför ett par gånger i armen. Håller mig till Kinnevik, letar hög utdelning annorstädes och avstår.
American States Water granskade jag också i kategorin riktigt tråkiga men riktigt stabila innehav. Det här är i praktiken en obligation. Men Utdelningen är endast 1,8% och även om en genomsnittlig utdelningstillväxt på 6% är ganska bra såg jag inte riktigt varför jag behöver den här aktien. 3M och VFC är så mycket bättre både avseende utdelning och utdelningstillväxt helt enkelt. Avstår.
Coca Cola köpte jag ifjol. Det har väl förvisso bidragit till portföljdiversiering och de kommer glädja mig med sin decemberutdelning. Samtidigt har de svårt att upprätthålla vinsttillväxten då de redan är etablerade på i stort sett varje marknad man kan tänka sig (jag är ganska berest så jag har till och med sett deras små kåkstadsliknande minikoncept i vissa länder). Pepsi har jag övervägt att köpa ett tag men avstod också där. Bägge aktierna presterar runt 10% på ett Chowdertest och bägge aktierna har en direktavkastning runt 3% vilket är högt för att vara USA. Det är inte fel om man bara vill ha en defensiv investering som tickar på och säkert kommer sälja sina produkter i all framtid. Men man betalar också ganska mycket för ganska låg utdelning och tillväxt. Därför valde jag andra alternativ.
Disney har en låg direktavkastning på 1,5% och en alldeles för svajig utdelningshistorik. Dessutom är jag inte säker på att deras produkter är så globala som vi västerlänningar kanske tror. Just nu drar de in stora pengar på flera succéer men svårt att bedöma om de klarar att inbringa de extrema intäktsnivåerna i framtiden. Kanske kan deras exklusiva webbkanal vara något men jag avstår.
Omega Healthcare handlas till en oförskämt god direktavkastning just nu. Jag chansade nyligen och köpte en mycket blygsam portföljandel. Funderade länge och väl på om jag skulle utnyttja kampanjen till att öka med ytterligare en aktie eller två. Det jag läst senaste veckan har inte varit särskilt upplyftande. Magkänslan är att det kan ha varit ett förhastat val att gå in i aktien och tog det säkra före det osäkra och valde att avstå. Framtiden får utvisa vad som var mest dumdristigt.
Starbucks har en fantastiskt fin historik av utdelningstillväxt. Den är dock ojämn och det gillar inte jag. Dessutom tror jag inte att den är hållbar. Vinstmarginalen är förvånande låg eftersom de äger mycket av konceptet i egen regi. Samtidigt är skuldandelen också förvånande låg vilket är sunt.
P/E runt 28 är dyrt. Grattis till alla er som köpte för några år sedan. Ni har gjort en kanonaffär. Jag tror att jag missade detta tåget och avstår. Dunkin Donuts har jag också tittat på. Den skiljer sig ordentligt från Starbucks genom mindre och inte lika exklusivt utbud. Franchisetagaren tar en stor risk vilket ökar vinstandelen i butikerna. Detta sker samtidigt på bekostnad av en väl hög skuldandel.
Till sist skrev jag om Investor igår i exemplet. Jag har som bekant lovat mig själv att köpa en post aktier i investmentbolag varje månad. Därför köpte jag en Investoraktie också. YOC 3% på förmodad utdelning 2018 är inte billigt men stämmer mitt scenario från gårdagens inlägg om genomsnittlig utdelningstillväxt om 7% över kommande decenniet bör den vara värd 5,5% om tio år. Återstår att se.
Nu har jag varit wild and crazy och köpt lågutdelare emot alla mina principer och strategier under Black Friday. Dagens inköp motsvarar dock högst 1% av portföljen på ett års sikt. Ska nu ta tag i att följa upp min portföljplanering för det kommande året för att säkerställa att jag får en önskvärd portföljutdelning som helhet på ett års sikt.
Och kanske bäst av allt: beroende av valutakursen ser jag ut att kunna landa på 14 000 kronor i utdelningar i år och har redan investerat ihop minst 22 000 kronor i utdelningar nästa år!
Trevlig helg alla läsare!
Johnson & Johnson hade jag sedan tidigare bestämt mig för att köpa. Under det gångna året har jag många gånger varit alltför snål när aktien har haft tillfälliga nedgångar och missat hyggliga köptillfällen som aldrig återkommit. Jag vidhåller att J&J är alltför dyr men när aktien trots allt handlas courtagefritt på den lägsta nivån på över en månad tyckte jag att ytterligare två aktier var rimligt. Det ger en portföljandel på cirka 0,5%. Ökar något på lång sikt, vilket ju är målet, men samtidigt inte så stort att det nämnvärt drar ned portföljens genomsnittliga utdelning.
VFC ökade jag mycket riktigt med en aktie i. VFC är dyr just nu och jag köpte ordentligt i slutet av januari. Sedan dess har aktiekursen ökat med 30% och utdelningen med 9,5%. Fint tillfälle att fylla på lite blygsamt, högsta nivån på över två år till trots. Portföljandel på 1,3% just nu gör att jag över det kommande året sannolikt kommer ha en portföljandel omkring 1% vilket jag tycker är lagom.
Xylem hade jag först tänkt köpa en aktie i eftersom den trots allt är ganska högt värderad och aktiekursen drog iväg också idag. Landade ändå i att köpa två aktier. Trots att jag aldrig trendinvesterar följer jag för en gångs skull Kavastus råd och köper fundamentalt starka aktier i positiv trend. Tror och hoppas att det bär sig och i värsta fall får jag väl avstå från att öka nästa år.
3M gör anspråk på pallplacering bland utdelningsaristokraterna. Aktien har tamigtusan betalat oavbruten utdelning hundra år i följd och höjt utdelningen de senaste femtionio åren. Svårslaget. Av de övriga aktier jag undersökte var 3M den enda som fick ett försvarbart Chowderresultat. Utdelningen på 2% är alldeles för låg för min smak men ett Chowderresultat på 12,7% är försvarbart så länge portföljandelen är liten. Har inga förväntningar på någon vidare kursutveckling eller utdelningstillväxt men tror att de givet sin starka marknadsposition, väletablerade produkter och traditionen trogen bör kunna ge mig en utdelning som slår inflationen ännu många år framöver. Därför kändes 3M som ett givet inslag och en första aktie blev det till att börja med.
Apple är jag kluven inför. Befarar att den har sin främsta kursresa bakom sig. Samtidigt har företaget en oligopolliknande ställning, må vara med konkurrensrättsligt regelvidriga inlåsningseffekter i produktdesignen. Eller moat som en del lite finare väljer att kallar det. P/E-talet runt 18 tyckte jag dock inte var avskräckande för en köp och behåll. Chowdertestet på 11,6% är försvarbart, även om utdelningen då endast motsvarar 1,4% vilket är alldeles för lågt för min strategi. Nåväl nu har jag köpt en Appleaktie som ensam utgör 0,25% av portföljen. Det må vara ett av mina minsta innehav men tror ändå det kan vara ett hyggligt komplement till högutdelarna på lång sikt.
Realty Income har jag redan en stor portföljandel i. Jag hade därför inte tänkt öka idag. Samtidigt tänkte jag att varför inte? Den handlas till en YOC på 4,5% till ett pris där jag har ökat flera gånger tidigare. Passade på att köpa en aktie till. 5,8% är en väl stor portföljandel men sedan är det också en stabil månadsutdelare och sådana vill jag ha. Nu har jag lyxen att jag inte behöver öka på ett tag såvida aktien inte handlas till premievärdering.
Berkshire Hathaway går egentligen emot alla mina principer att äga. Aktien ger inte utdelning och den handlas nära ATH. Historiken den senaste treårsperioden tangerar ganska exakt Avanza Zero. Samtidigt är det en kultaktie som vore roligt att ha i portföljen. Jag tror inte de kommer göra mig besviken. Det förstås blev en B-aktie (om du inte förstod det skämtet så googla A-aktien!)
Och så några snabba ord om varför jag ratade de andra aktierna jag tittade på:
AT&T var jag helt inne på att köpa. Stabilare aktie får man leta efter och historiken är alldeles lysande. Utdelningstillväxten är nuförtiden dock inte särskilt god. Det gör inte så mycket när utdelningen i absoluta tal är 5,6% vilket är hysteriskt bra för att vara USA. Det skvallrar dock om att marknaden tror på ökad konkurrens och svårigheter att på lång sikt klara att bibehålla den höga utdelningen och utdelningsandelen. För mig luktar det Telia lång väg. Påminde mig om att Telekom och IT är en bransch som jag är dålig på att bedöma. Nöp mig därför ett par gånger i armen. Håller mig till Kinnevik, letar hög utdelning annorstädes och avstår.
American States Water granskade jag också i kategorin riktigt tråkiga men riktigt stabila innehav. Det här är i praktiken en obligation. Men Utdelningen är endast 1,8% och även om en genomsnittlig utdelningstillväxt på 6% är ganska bra såg jag inte riktigt varför jag behöver den här aktien. 3M och VFC är så mycket bättre både avseende utdelning och utdelningstillväxt helt enkelt. Avstår.
Coca Cola köpte jag ifjol. Det har väl förvisso bidragit till portföljdiversiering och de kommer glädja mig med sin decemberutdelning. Samtidigt har de svårt att upprätthålla vinsttillväxten då de redan är etablerade på i stort sett varje marknad man kan tänka sig (jag är ganska berest så jag har till och med sett deras små kåkstadsliknande minikoncept i vissa länder). Pepsi har jag övervägt att köpa ett tag men avstod också där. Bägge aktierna presterar runt 10% på ett Chowdertest och bägge aktierna har en direktavkastning runt 3% vilket är högt för att vara USA. Det är inte fel om man bara vill ha en defensiv investering som tickar på och säkert kommer sälja sina produkter i all framtid. Men man betalar också ganska mycket för ganska låg utdelning och tillväxt. Därför valde jag andra alternativ.
Disney har en låg direktavkastning på 1,5% och en alldeles för svajig utdelningshistorik. Dessutom är jag inte säker på att deras produkter är så globala som vi västerlänningar kanske tror. Just nu drar de in stora pengar på flera succéer men svårt att bedöma om de klarar att inbringa de extrema intäktsnivåerna i framtiden. Kanske kan deras exklusiva webbkanal vara något men jag avstår.
Omega Healthcare handlas till en oförskämt god direktavkastning just nu. Jag chansade nyligen och köpte en mycket blygsam portföljandel. Funderade länge och väl på om jag skulle utnyttja kampanjen till att öka med ytterligare en aktie eller två. Det jag läst senaste veckan har inte varit särskilt upplyftande. Magkänslan är att det kan ha varit ett förhastat val att gå in i aktien och tog det säkra före det osäkra och valde att avstå. Framtiden får utvisa vad som var mest dumdristigt.
Starbucks har en fantastiskt fin historik av utdelningstillväxt. Den är dock ojämn och det gillar inte jag. Dessutom tror jag inte att den är hållbar. Vinstmarginalen är förvånande låg eftersom de äger mycket av konceptet i egen regi. Samtidigt är skuldandelen också förvånande låg vilket är sunt.
P/E runt 28 är dyrt. Grattis till alla er som köpte för några år sedan. Ni har gjort en kanonaffär. Jag tror att jag missade detta tåget och avstår. Dunkin Donuts har jag också tittat på. Den skiljer sig ordentligt från Starbucks genom mindre och inte lika exklusivt utbud. Franchisetagaren tar en stor risk vilket ökar vinstandelen i butikerna. Detta sker samtidigt på bekostnad av en väl hög skuldandel.
Till sist skrev jag om Investor igår i exemplet. Jag har som bekant lovat mig själv att köpa en post aktier i investmentbolag varje månad. Därför köpte jag en Investoraktie också. YOC 3% på förmodad utdelning 2018 är inte billigt men stämmer mitt scenario från gårdagens inlägg om genomsnittlig utdelningstillväxt om 7% över kommande decenniet bör den vara värd 5,5% om tio år. Återstår att se.
Nu har jag varit wild and crazy och köpt lågutdelare emot alla mina principer och strategier under Black Friday. Dagens inköp motsvarar dock högst 1% av portföljen på ett års sikt. Ska nu ta tag i att följa upp min portföljplanering för det kommande året för att säkerställa att jag får en önskvärd portföljutdelning som helhet på ett års sikt.
Och kanske bäst av allt: beroende av valutakursen ser jag ut att kunna landa på 14 000 kronor i utdelningar i år och har redan investerat ihop minst 22 000 kronor i utdelningar nästa år!
Trevlig helg alla läsare!
Etiketter:
3M,
Apple,
Berkshire Hathaway,
J&J,
Realty Income,
VFC,
Xylem
torsdag 23 november 2017
Tankar om Black Friday-kampanjen
Avanza kör imorgon sin Black Friday-kampanj med courtagefri handel på amerikanska aktier för tredje året i rad (länk). Kampanjen är en favorit hos många kunder. Ändå vill jag ge Avanza kritik för att de lanserar den så sent. Eftersom den i år infaller före löneutbetalningen har jag suttit och väntat med nästan en halv månadsinsättning i likvider utifall att kampanjen blir av. Med tanke på att Nicklas och gänget har gjort trevliga program för Avanzas kunder från sin USA-resa så kommer kampanjen egentligen inte som någon överraskning. Däremot tycker jag det är konstigt att Avanza i sin PR-verksamhet inte har dragit större på detta och tydligare länkat USA-resan till Black Friday. Det vore ju ett utmärkt tillfälle för nya kunder att få upp ögonen för kampanjen, köpa amerikanska aktier som de i framtiden kommer öka i också med courtage. Nu tror jag att många kunder missar kampanjen och om inte annat inte hinner göra analys av så många aktier varför de kanske köper mindre.
Är det lönsamt att utnyttja kampanjen? För att maximera courtage runt 0,25% behöver du köpa aktier för ungefär 3 300 kronor vid nuvarande valutakurs. Annars betalar du ett högre courtage i onödan. Sedan tillkommer växlingsavgifter. Förtjänsten är bara några kronor varför det egentligen är mer lönsamt att vänta in större köporder vid bra tillfällen än att köpa till varje pris courtagefritt. Däremot finns en riktigt bra poäng med Black Friday-kampanjen: du har möjlighet att köpa enstaka aktier där du tvekar att köpa för flera tusen kronor. Köper du till exempel aktier för 1 000 kronor skulle courtage annars bli cirka 0,83% och för 500 kronor cirka 1,67%. I det läget är det ett fint tillfälle att passa på att köpa aktier som du vill äga på sikt men inte vill ha för stor portföljandel i just nu.
Amerikanska aktier har i regel lägre utdelning än svenska aktier. Samtidigt är deras utdelningshistorik och utdelningstillväxt ofta något bättre över tid. Väsentligt blir därför avvägningen mellan utdelning idag och förväntningar om framtida utdelning. Ett bra verktyg för att räkna ut detta är Chowdertestet. För aktier med en direktavkastning under 3% brukar man förenklat säga att summan av utdelningen idag och ett femårsgenomsnitt över den genomsnittliga utdelningen totalt bör överstiga 15%.
Vill ge cred till Onkel Tom som genom sin blogg (länk) på ett överskådligt och lättbegripligt sätt uppmärksammade mig på Chowdertestet. Där hittar ni ytterligare information om vad det innebär.
En annan parameter som är viktig att beakta är sannolikhet för att utdelningstillväxten minskar.
Ett bra exempel är Investor. De har höjt utdelningen med en krona de senaste åren vilket gör det lätt att räkna. Förra året höjdes utdelningen från 9 till 10 kronor vilket innebär 11%. I år höjdes utdelningen från 10 till 11 kronor vilket innebär 10%. Nästa år kan vi förvänta oss en höjning från 11 till 12 kronor vilket innebär 9%. I det här fallet är det ganska enkelt för den matematiskt bevandrade att räkna ut att utdelningstillväxten med hög sannolik kommer vara mer normala 5% om tio år allt annat lika. Det ger en genomsnittlig utdelningstillväxt på runt 7% över ett decennium.
Min grundinställning är att jag av detta skäl prioriterar en hög utdelning i absoluta tal före en idag god utdelningstillväxt. Men just därför är också Chowderregeln användbar. Den säger ju implicit att du behöver en årlig utdelningstillväxt på minst 12-14% för att investeringar i lågutdelande tillväxtaktier ska vara en lika god affär som stabilare högutdelare som t.ex. Axfood.
Samtidigt har jag en vision om att på lång sikt växla ut riskabla högutdelare som t.ex. MQ, enfastighetsaktier och preffar till förmån för mer stabila utdelningsaristokrater som är trygga defensiva innehav med stor sannolikhet att bevara en stabil, men inte nödvändigtvis hög, utdelning netto över inflationen på riktigt lång sikt. Det är i det hänseendet som jag tycker att Black Friday är ett fint tillfälle att passa på att köpa aktier som J&J som jag annars tycker är på tok för dyra.
Nu till aktierna. Tre aktier har jag sedan länge spanat in att köpa under nästa courtagefria tillfälle:
VFC är en portföljfavorit. Jag ökade stort för ett år sedan när kursen var pressad. Nu är den lite dyrare och handlades sist jag räknade efter till en YOC runt 2,6%. Utdelningstillväxt över 15% över en femårsperiod ger dock ett Chowdervärde på 17,8% vilket är riktigt bra. Riktigt fint är också femårsgenomsnittet jämfört med tioårsgenomsnittet för utdelningstillväxt är cirka 1,5, alltså bättre genomsnitt senaste fem åren än för tio år sedan. Jag ökar med ett par aktier imorgon.
J&J är utdelningsaristokraternas kung. De har höjt utdelningen varje år i över femtio år. Samtidigt är aktien värderad därefter och liknar närmast en obligation. Senast jag räknade efter var YOC cirka 2,4% vilket är väl lågt. Femårsgenomsnittet är runt 6,4%. Förvisso ser jag allt över 5% som helt OK eftersom det slår inflationen men det kommer ta minst fem år innan J&J ens utdelar 3,3%. Samtidigt är det i just tillfällen som detta som jag vill köpa aktier på riktigt lång sikt där det vore omotiverat att ta en för stor portföljandel på kortare sikt. Ifjol köpte jag min hittills enda aktie. Imorgon blir de två.
Xylem är ett riktigt spännande bolag inom hållbara vattenlösningar, inte minst pumpar. Deras svenska verksamhet i Emmaboda och Sundbyberg är ett förvärv av ITT Waste & Water-solutions med hundraåriga anor från Lindås. Jag har länge velat ta in dem i portföljen men deras låga utdelning runt 1% i kombination med att kursen ökat ordentligt senaste tiden har avskräckt mig. Samtidigt har de en riktigt fin utdelningstillväxt med ett genomsnitt på 11,6% över senaste fem åren. De klarar förvisso inte Chowdertestet men ska man nu köpa starka bolag med en teknik för framtiden som är i upptrend är 12,6% på Chowdertestet fullt försvarbart för en courtagefri aktie eller två imorgon.
Funderar under kvällen kring ytterligare aktier. Apple, ASW, AT&T, Berkshire Hathaway, Disney, Pepsico, P&G och Starbucks hör till de aktier jag tittar på men inte riktigt har bestämt mig om ännu.

Inga affiliatelänkar förekommer i detta inlägg och jag tar inte emot ersättning från Avanza.
Är det lönsamt att utnyttja kampanjen? För att maximera courtage runt 0,25% behöver du köpa aktier för ungefär 3 300 kronor vid nuvarande valutakurs. Annars betalar du ett högre courtage i onödan. Sedan tillkommer växlingsavgifter. Förtjänsten är bara några kronor varför det egentligen är mer lönsamt att vänta in större köporder vid bra tillfällen än att köpa till varje pris courtagefritt. Däremot finns en riktigt bra poäng med Black Friday-kampanjen: du har möjlighet att köpa enstaka aktier där du tvekar att köpa för flera tusen kronor. Köper du till exempel aktier för 1 000 kronor skulle courtage annars bli cirka 0,83% och för 500 kronor cirka 1,67%. I det läget är det ett fint tillfälle att passa på att köpa aktier som du vill äga på sikt men inte vill ha för stor portföljandel i just nu.
Amerikanska aktier har i regel lägre utdelning än svenska aktier. Samtidigt är deras utdelningshistorik och utdelningstillväxt ofta något bättre över tid. Väsentligt blir därför avvägningen mellan utdelning idag och förväntningar om framtida utdelning. Ett bra verktyg för att räkna ut detta är Chowdertestet. För aktier med en direktavkastning under 3% brukar man förenklat säga att summan av utdelningen idag och ett femårsgenomsnitt över den genomsnittliga utdelningen totalt bör överstiga 15%.
Vill ge cred till Onkel Tom som genom sin blogg (länk) på ett överskådligt och lättbegripligt sätt uppmärksammade mig på Chowdertestet. Där hittar ni ytterligare information om vad det innebär.
En annan parameter som är viktig att beakta är sannolikhet för att utdelningstillväxten minskar.
Ett bra exempel är Investor. De har höjt utdelningen med en krona de senaste åren vilket gör det lätt att räkna. Förra året höjdes utdelningen från 9 till 10 kronor vilket innebär 11%. I år höjdes utdelningen från 10 till 11 kronor vilket innebär 10%. Nästa år kan vi förvänta oss en höjning från 11 till 12 kronor vilket innebär 9%. I det här fallet är det ganska enkelt för den matematiskt bevandrade att räkna ut att utdelningstillväxten med hög sannolik kommer vara mer normala 5% om tio år allt annat lika. Det ger en genomsnittlig utdelningstillväxt på runt 7% över ett decennium.
Min grundinställning är att jag av detta skäl prioriterar en hög utdelning i absoluta tal före en idag god utdelningstillväxt. Men just därför är också Chowderregeln användbar. Den säger ju implicit att du behöver en årlig utdelningstillväxt på minst 12-14% för att investeringar i lågutdelande tillväxtaktier ska vara en lika god affär som stabilare högutdelare som t.ex. Axfood.
Samtidigt har jag en vision om att på lång sikt växla ut riskabla högutdelare som t.ex. MQ, enfastighetsaktier och preffar till förmån för mer stabila utdelningsaristokrater som är trygga defensiva innehav med stor sannolikhet att bevara en stabil, men inte nödvändigtvis hög, utdelning netto över inflationen på riktigt lång sikt. Det är i det hänseendet som jag tycker att Black Friday är ett fint tillfälle att passa på att köpa aktier som J&J som jag annars tycker är på tok för dyra.
Nu till aktierna. Tre aktier har jag sedan länge spanat in att köpa under nästa courtagefria tillfälle:
VFC är en portföljfavorit. Jag ökade stort för ett år sedan när kursen var pressad. Nu är den lite dyrare och handlades sist jag räknade efter till en YOC runt 2,6%. Utdelningstillväxt över 15% över en femårsperiod ger dock ett Chowdervärde på 17,8% vilket är riktigt bra. Riktigt fint är också femårsgenomsnittet jämfört med tioårsgenomsnittet för utdelningstillväxt är cirka 1,5, alltså bättre genomsnitt senaste fem åren än för tio år sedan. Jag ökar med ett par aktier imorgon.
J&J är utdelningsaristokraternas kung. De har höjt utdelningen varje år i över femtio år. Samtidigt är aktien värderad därefter och liknar närmast en obligation. Senast jag räknade efter var YOC cirka 2,4% vilket är väl lågt. Femårsgenomsnittet är runt 6,4%. Förvisso ser jag allt över 5% som helt OK eftersom det slår inflationen men det kommer ta minst fem år innan J&J ens utdelar 3,3%. Samtidigt är det i just tillfällen som detta som jag vill köpa aktier på riktigt lång sikt där det vore omotiverat att ta en för stor portföljandel på kortare sikt. Ifjol köpte jag min hittills enda aktie. Imorgon blir de två.
Xylem är ett riktigt spännande bolag inom hållbara vattenlösningar, inte minst pumpar. Deras svenska verksamhet i Emmaboda och Sundbyberg är ett förvärv av ITT Waste & Water-solutions med hundraåriga anor från Lindås. Jag har länge velat ta in dem i portföljen men deras låga utdelning runt 1% i kombination med att kursen ökat ordentligt senaste tiden har avskräckt mig. Samtidigt har de en riktigt fin utdelningstillväxt med ett genomsnitt på 11,6% över senaste fem åren. De klarar förvisso inte Chowdertestet men ska man nu köpa starka bolag med en teknik för framtiden som är i upptrend är 12,6% på Chowdertestet fullt försvarbart för en courtagefri aktie eller två imorgon.
Funderar under kvällen kring ytterligare aktier. Apple, ASW, AT&T, Berkshire Hathaway, Disney, Pepsico, P&G och Starbucks hör till de aktier jag tittar på men inte riktigt har bestämt mig om ännu.
måndag 20 november 2017
Utmaningar för TransAlta Renewables
Hållbarhet och månadsutdelare är jag svag för och dessa kombineras i det kanadensiska energiföretaget TransAlta Renewables. Företaget står dock inför utmaningar just nu, inte minst till följd av trassel med Södra Hedland-anläggningen i Australien som utgör en betydande del av omsättningen. TransAlta Renewables skriver mer om det på sin hemsida, senast här. Det oroar men inte i sådan omfattning att jag helt omprövar mitt investeringscase. Resten av verksamheten förefaller rulla på rätt bra. Sedan faller nog också denna vindenergiaktie på oro över amerikanska marknaden precis som Vestas. När jag först gick in i TransAlta Renewables kollade jag upp detta och landade i slutsatsen att exponeringen inom just vindenergi i USA är en ganska liten del av deras verksamhet. Däremot kan det förstås på ett par års sikt hämma möjligheten till nya projekt.
Tänker inte uppfinna hjulet på nytt utan hänvisar här bra artikel som argumenterar för varför TransAlta Renewables är köpvärd som utdelningscase trots riskerna. För egen del har jag ungefär så stor portföljandel som jag vill ha med ungefär 5 procent i skrivande stund och bortemot 2-3 procent på ett års sikt. Jag har utifrån utmaningarna gått och grunnat på om jag vill öka eller inte Samtidigt tyckte jag att detta var ett nog så gott tillfälle att öka när aktien handlas till en YOC runt 7,25 procent. Det är en såpass hög YOC att det finns få alternativ till den kostnaden med likvärdig eller lägre risk. Därför tycker jag ändå att det är en rimligt riskpremie.
De senaste veckorna har jag också gått in lite försiktigt i Vestas. Det är ett företag som står inför utmaningar men samtidigt en av branschens största aktörer som i kraft av sin storlek och R&D bör ha möjlighet att växa genom förvärv och teknikutveckling på längre sikt.
Jag ser vindenergiaktier som köp och behåll på riktigt lång sikt eftersom det är ett energislag som har framtiden för sig när fossil energi kommer bli allt dyrare. Risken är ganska hög men är det någon bransch jag är riskvillig i så är det förnybar energi. Portföljandelen dock liten för att kompensera risk.
Tänker inte uppfinna hjulet på nytt utan hänvisar här bra artikel som argumenterar för varför TransAlta Renewables är köpvärd som utdelningscase trots riskerna. För egen del har jag ungefär så stor portföljandel som jag vill ha med ungefär 5 procent i skrivande stund och bortemot 2-3 procent på ett års sikt. Jag har utifrån utmaningarna gått och grunnat på om jag vill öka eller inte Samtidigt tyckte jag att detta var ett nog så gott tillfälle att öka när aktien handlas till en YOC runt 7,25 procent. Det är en såpass hög YOC att det finns få alternativ till den kostnaden med likvärdig eller lägre risk. Därför tycker jag ändå att det är en rimligt riskpremie.
De senaste veckorna har jag också gått in lite försiktigt i Vestas. Det är ett företag som står inför utmaningar men samtidigt en av branschens största aktörer som i kraft av sin storlek och R&D bör ha möjlighet att växa genom förvärv och teknikutveckling på längre sikt.
Jag ser vindenergiaktier som köp och behåll på riktigt lång sikt eftersom det är ett energislag som har framtiden för sig när fossil energi kommer bli allt dyrare. Risken är ganska hög men är det någon bransch jag är riskvillig i så är det förnybar energi. Portföljandelen dock liten för att kompensera risk.
torsdag 16 november 2017
MQ förbryllar mig - fattar oro men var går gränsen för när aktien blir prisvärd igen?
MQ förbryllar mig ordentligt. Ja, jag har fattat poängen. Alla är livrädda för hur e-handelns ökade marknadsandelar konkurrerar ut detaljhandeln. Exemplen H&M, Lindex och nu senast Kapp Ahl skrämmer marknaden. Jag skrev redan i början av året om min tveksamhet kring att behålla MQ långsiktigt. Avsikten är att ge portföljen lite hävstång på ett par års sikt för att sedan växla över till andra aktier. Därför kommer jag under 2018 ompröva om jag vill behålla MQ eller inte. Min viktigaste poäng här är dock att det är MQ:s egna rapporter som ligger till grund när jag fattar det beslutet. Inte allmän oro baserat på konkurrenters rapporter eller en övergripande långsiktig trend.
Vad var då det företags specifika resultatet senast (länk)? Viktigast av allt: kassaflödet ökade både för den aktuella perioden och på helåret. Rörelsemarginalen är ökande från 6,4 till 7 procent. Bruttomarginalen ökade från 49,9 procent till 54 procent. Omsättningen minskade dock med 4,1 procent samtidigt som försäljningen minskade 2,7 procent. Här bör dock noteras att omsättningen i tidigare rapporter har ökat varför jag tycker att det är för tidigt att dra förhastade slutsatser. Att resultatet minskade har en skatteteknisk förklaring i att Joy's underskottsavdrag föregående år hade redovisats som en uppskjuten skatteintäkt. Sammanfattningsvis är min bild att MQ nog kämpar med samma utmaningar som branchen i stort men att de inte precis verkar befinna sig i kris. Kassaflödet och marginalerna ökar trots allt vilket ger en hel del svängrum ifall de kommande åren blir tuffare.
Av det lilla som jag hittat om Nordeas analys (länk) idag framgår mycket riktigt oron över konkurrenternas svaga rapporter och ökat fokus på e-handel. Samtidigt medger Nordea att direktavkastningen är god och värderingsmultiplarna inte avskräckande. Banken värderar i substans aktien till cirka 33 kronor vilket jag nog givet den senaste årets rapporter, risk och utveckling tycker är ganska rimligt.
En viktig detalj i sammanhanget är dock att MQ satsar på e-handel med omnikanal. Har läst ifrågasättande av vad det innebär för den traditionella butiksverksamheten på sikt. Men faktum kvarstår att e-handeln tidigare i år bidrog till att MQ:s intjäning ökade (länk). Det är inte ens en månad sedan MQ öppnade en ny omnikanalbutik på Drottninggatan i centrala Stockholm. Jag tycker att det talar för att MQ har en tydlig vision om hur de avser växla över till större andel e-handel på sikt. Kommer det fungera och klarar de konkurrens från starkare aktörer? Det vet jag inte men deras strategi känns faktiskt mer genomtänkt än H&M.
MQ är trots allt ett relativt litet företag på relativt få marknader som inte är branschledande på sin marknad. Skäl nog för analytiker att vända blickarna åt större aktörer men innebär det att MQ är en dålig investering? Enligt allas vår börsdata (länk) har MQ ett P/E-tal runt 10 vilket är nästan hälften så lågt som H&M på dagens nivåer, eller för den delen Clas Ohlson som ofta får sig en känga när det pratas e-handel. Värderingen kan inte sägas vara hög. Tiotusenkronorsfrågan är om det finns fog för det eller om marknaden helt enkelt överreagerar? Jag blir allt mer benägen att luta åt det senare.
Som alltid bör här framhållas att min sparfilosofi har som mål 4-5 procents utdelning årligen. Om du strävar efter att prestera minst som OMX-index är aktieköp i MQ sannolikt en dålig idé.
Mitt nuvarande innehav i MQ utgör cirka 1,6 procent av portföljen, eller knappt 1 procent utifrån min målportfölj på ett års sikt. Det tycker jag är en rimlig portföljrisk för mitt innehav. Överväger öka upp till 1 procent på ett års sikt men därefter blir portföljandelen för stor med tanke på risk på längre sikt.
Utdelningen är redan fastslagen för januari 2018 på samma nivå som föregående år: 1,75 kronor. Ponera att vinsten bromsar in ordentligt och utdelningen sänks med över 40 procent till 1 krona 2019. Det skulle fortfarande ge mig 3,3-3,5 procents utdelning. Inte bra men ej heller katastrof. Inför senaste utdelningshöjningen var utdelningen 1,36 kronor. Det skulle med min GAV runt 32 kronor ge ganska exakt mitt mål på 4,25 procent. Vid dagens köpkurs är det fortfarande hygglig premie med 4,7 procent YOC. Utdelningsandelen är ganska exakt två tredjedelar av resultat per aktie. Det är något högt men inte på långa vägar i närheten av H&M som har en utdelningsandel på cirka 90 procent.
Vad annat kan du få för en YOC på 6 procent? Bland mer stabila alternativ finns Swedbank och Akelius Pref (som varken har utdelningshöjning eller kurstillväxt). Därefter svajiga Nobina och kvartalsutdelande fastighetsaktier med en väsentligt hög risk.
En YOC runt 5 procent för MQ kan jag förstå givet risk för lägre vinster och utdelningar på några års sikt. En försiktig hållning är helt klart motiverad men vid en YOC över 6 procent kan jag inte tycka annat än att aktien börjar bli översåld.
Intressant nog framhåller Nordea i sin analys att just institutionella investerare drar öronen åt sig vilket implicerar att köptrycket i aktien riskerar att inte ta fart. Jag funderar ändå på om inte det här är ett exempel på ett sådant där vi småsparare faktiskt kan använda vår litenhet på marknaden för att tillskansa oss en fin utdelning. Det stora frågetecknet är om aktiekursen klarar att hänga med på sikt.
Vad har jag missat?
OBS! Som är blogginlägg inte finansiell rådgivning. Att köpa aktier i MQ innebär en risk. Gör din egen analys. Jag äger aktier och köper regelbundet aktier i MQ. Även om jag strävar efter att ge en så objektiv bild som möjligt och lyfta fram både risker och möjligheter är mitt perspektiv aktieägarens.
Vad var då det företags specifika resultatet senast (länk)? Viktigast av allt: kassaflödet ökade både för den aktuella perioden och på helåret. Rörelsemarginalen är ökande från 6,4 till 7 procent. Bruttomarginalen ökade från 49,9 procent till 54 procent. Omsättningen minskade dock med 4,1 procent samtidigt som försäljningen minskade 2,7 procent. Här bör dock noteras att omsättningen i tidigare rapporter har ökat varför jag tycker att det är för tidigt att dra förhastade slutsatser. Att resultatet minskade har en skatteteknisk förklaring i att Joy's underskottsavdrag föregående år hade redovisats som en uppskjuten skatteintäkt. Sammanfattningsvis är min bild att MQ nog kämpar med samma utmaningar som branchen i stort men att de inte precis verkar befinna sig i kris. Kassaflödet och marginalerna ökar trots allt vilket ger en hel del svängrum ifall de kommande åren blir tuffare.
Av det lilla som jag hittat om Nordeas analys (länk) idag framgår mycket riktigt oron över konkurrenternas svaga rapporter och ökat fokus på e-handel. Samtidigt medger Nordea att direktavkastningen är god och värderingsmultiplarna inte avskräckande. Banken värderar i substans aktien till cirka 33 kronor vilket jag nog givet den senaste årets rapporter, risk och utveckling tycker är ganska rimligt.
En viktig detalj i sammanhanget är dock att MQ satsar på e-handel med omnikanal. Har läst ifrågasättande av vad det innebär för den traditionella butiksverksamheten på sikt. Men faktum kvarstår att e-handeln tidigare i år bidrog till att MQ:s intjäning ökade (länk). Det är inte ens en månad sedan MQ öppnade en ny omnikanalbutik på Drottninggatan i centrala Stockholm. Jag tycker att det talar för att MQ har en tydlig vision om hur de avser växla över till större andel e-handel på sikt. Kommer det fungera och klarar de konkurrens från starkare aktörer? Det vet jag inte men deras strategi känns faktiskt mer genomtänkt än H&M.
MQ är trots allt ett relativt litet företag på relativt få marknader som inte är branschledande på sin marknad. Skäl nog för analytiker att vända blickarna åt större aktörer men innebär det att MQ är en dålig investering? Enligt allas vår börsdata (länk) har MQ ett P/E-tal runt 10 vilket är nästan hälften så lågt som H&M på dagens nivåer, eller för den delen Clas Ohlson som ofta får sig en känga när det pratas e-handel. Värderingen kan inte sägas vara hög. Tiotusenkronorsfrågan är om det finns fog för det eller om marknaden helt enkelt överreagerar? Jag blir allt mer benägen att luta åt det senare.
Som alltid bör här framhållas att min sparfilosofi har som mål 4-5 procents utdelning årligen. Om du strävar efter att prestera minst som OMX-index är aktieköp i MQ sannolikt en dålig idé.
Mitt nuvarande innehav i MQ utgör cirka 1,6 procent av portföljen, eller knappt 1 procent utifrån min målportfölj på ett års sikt. Det tycker jag är en rimlig portföljrisk för mitt innehav. Överväger öka upp till 1 procent på ett års sikt men därefter blir portföljandelen för stor med tanke på risk på längre sikt.
Utdelningen är redan fastslagen för januari 2018 på samma nivå som föregående år: 1,75 kronor. Ponera att vinsten bromsar in ordentligt och utdelningen sänks med över 40 procent till 1 krona 2019. Det skulle fortfarande ge mig 3,3-3,5 procents utdelning. Inte bra men ej heller katastrof. Inför senaste utdelningshöjningen var utdelningen 1,36 kronor. Det skulle med min GAV runt 32 kronor ge ganska exakt mitt mål på 4,25 procent. Vid dagens köpkurs är det fortfarande hygglig premie med 4,7 procent YOC. Utdelningsandelen är ganska exakt två tredjedelar av resultat per aktie. Det är något högt men inte på långa vägar i närheten av H&M som har en utdelningsandel på cirka 90 procent.
Vad annat kan du få för en YOC på 6 procent? Bland mer stabila alternativ finns Swedbank och Akelius Pref (som varken har utdelningshöjning eller kurstillväxt). Därefter svajiga Nobina och kvartalsutdelande fastighetsaktier med en väsentligt hög risk.
En YOC runt 5 procent för MQ kan jag förstå givet risk för lägre vinster och utdelningar på några års sikt. En försiktig hållning är helt klart motiverad men vid en YOC över 6 procent kan jag inte tycka annat än att aktien börjar bli översåld.
Intressant nog framhåller Nordea i sin analys att just institutionella investerare drar öronen åt sig vilket implicerar att köptrycket i aktien riskerar att inte ta fart. Jag funderar ändå på om inte det här är ett exempel på ett sådant där vi småsparare faktiskt kan använda vår litenhet på marknaden för att tillskansa oss en fin utdelning. Det stora frågetecknet är om aktiekursen klarar att hänga med på sikt.
Vad har jag missat?
OBS! Som är blogginlägg inte finansiell rådgivning. Att köpa aktier i MQ innebär en risk. Gör din egen analys. Jag äger aktier och köper regelbundet aktier i MQ. Även om jag strävar efter att ge en så objektiv bild som möjligt och lyfta fram både risker och möjligheter är mitt perspektiv aktieägarens.
söndag 12 november 2017
Inlaga till diskussionen om amorteringskravet
Diskussioner om fastighetsmarknaden har verkligen tagit fart under hösten. Eftersom jag har kommenterat lite i bloggsfären och twitter tänkte jag att det kan vara på sin plats att utveckla i ett fördjupat blogginlägg. Detta blir därför en ovanlig nationalekonomisk inlaga där bloggen annars främst fokuserar på aktiesparande.
OBS! Denna block är inte politisk och definitivt inte partipolitiskt. Detta inlägg ska därför främst läsas som en inlaga i den nationalekonomiska diskussionen i frågan för att belysa att förslaget kan ha märkliga och oförutsedda sidoeffekter. Nu bör även reserveras för att det kanske finns undantag i amorteringskravet som har förbigått mig och att jag är ganska ytligt insatt i frågan.
Jag har skrivit om begreppet sparkvot många gången på bloggen men detta torde bli första gången begreppet skuldkvot gör entré! En bärande del i förslagen om amorteringskrav är nämligen att det ska införas restriktioner om du har lån som överstiger mer än 4,5 gånger din inkomst. Konkret föreslår Finansinspektionen att den som har lån som överstiger 70 procent av köppriset för bostaden ska amortera 3 procent årligen intill brytgränsen är nådd. Missförstå mig nu inte, jag tycker att det är lysande att man styr upp fastighetsmarknaden och ju fler som köper bostäder på sundare premisser snarare än belånar sig upp över öronen, desto bättre för oss alla! Där jag tycker att det blir knasigt är att amorteringskravet är ett trubbigt instrument som riskerar innebära en onödigt stor nedkylande effekt också för dem som har en god ekonomi. Belyser med ett fiktivt exempel som ligger nära mina förutsättningar men för enkelhets skull är avrundat till mer illustrativa belopp.
Jag har en bruttoinkomst som är ett par snäpp över en men ändå relativt nära en svensk medianinkomst. Eftersom jag är en ekonomiskt framsynt person har jag gnetat ihop två årslöner på banken avsedda just som insats till ett framtida bostadsköp. Ponera för exemplets enkelhet att det motsvarar cirka 750 000 kronor och att 4,5 ggr min bruttoårsinkomst motsvarar 2 miljoner kronor.
Vad skulle då detta innebära för mina möjligheter att beviljas lånelöfte för och köpa en bostad?
Om jag ska slippa amorteringskravet om 3 procent per år behöver jag betala minst 30 procent av min bostad kontant. Det innebär i så fall att jag högst kan köpa en bostad för 2,5 miljoner kronor.
Nu till vad själva exemplet illustrerar: jag är miljonär med en samlad förmögenhet nära 1,5 miljoner kronor, utöver CSN helt lånfri. Ändå kan inte ens jag utan besvär köpa en bostadsrätt för 3 miljoner.
Vi tar det igen: mina samlade kapitaltillgångar motsvarar alltså halva inköpspriset för min fiktiva bostadsrätt men ändå är det inte en självklarhet att jag kommer köpa bostaden eftersom alternativkostnaden är onödigt hög. Men har jag då inte råd att amortera 3 procent per år? Jodå, med min sparkvot är det naturligtvis inga problem. Var det blir skevt är att jag i praktiken måste sälja inkomstgenererande aktier vars nettoutdelning överstiger bolåneräntan alternativt avstå från att fortsätta spara i nya aktier för att istället spara genom att amortera. Detta är naturligtvis ett lyxproblem eftersom min bank, bortom kravmallarna, vet att jag är en solid kund varför jag kan förhandla till mig en minst sagt förmånlig lånränta.
Men vad som är väsentligt är att om man drar resonemanget ett steg längre är det lätt att inse att de allra flesta individer inte har kapitaltillgångar som täcker halva inköpspriset för deras bostadsrätt. Det är därtill relativt ovanligt att ens ha kapitaltillgångar nog för att täcka mer än 10-15 procent kontant. Vad amorteringskravet därigenom indirekt illustrerar är hur övervärderad bomarknaden är.
Den som tänker ytterligare ett steg inser snabbt att när även välbeställda personer utan ekonomiska svårigheter tvingas amortera sker det till en alternativkostnad. Antingen säljer de helt enkelt aktier för att direkt betala 30 procent av bostadens värde eller så avstår de helt enkelt från ytterligare aktieköp och övrig konsumtion. Om allt fler personer hamnar i denna sits är det lätt att inse att balansen mellan utbud och efterfrågan på Stockholmsbörsen kommer förändras i riktning säljarnas fördel. Vi riskerar alltså inte bara en prisnedgång på fastighetsmarknaden utan även på aktiemarknaden.
Jag tycker att professor Harry Flam gör en klok reflektion när han i upprepade medieinlagor noterat att amorteringskravet söker påverka mängden bostäder på marknaden (kvantifieringen) medan ränteavdraget snarare påverkar priset (lånekostnaden). Att påverka ränteavdraget skulle således vara mer neutralt och i högre grad lämna åt individen att själv bestämma hur hög skuldkvot man vill ha. Att sänkningar i ränteavdraget, oavsett om det gäller procentsats eller tak, dessutom har en positiv effekt på statsbudgeten är också en inte oviktigt fördel jämfört med amorteringskravet.
OBS! Denna block är inte politisk och definitivt inte partipolitiskt. Detta inlägg ska därför främst läsas som en inlaga i den nationalekonomiska diskussionen i frågan för att belysa att förslaget kan ha märkliga och oförutsedda sidoeffekter. Nu bör även reserveras för att det kanske finns undantag i amorteringskravet som har förbigått mig och att jag är ganska ytligt insatt i frågan.
Jag har skrivit om begreppet sparkvot många gången på bloggen men detta torde bli första gången begreppet skuldkvot gör entré! En bärande del i förslagen om amorteringskrav är nämligen att det ska införas restriktioner om du har lån som överstiger mer än 4,5 gånger din inkomst. Konkret föreslår Finansinspektionen att den som har lån som överstiger 70 procent av köppriset för bostaden ska amortera 3 procent årligen intill brytgränsen är nådd. Missförstå mig nu inte, jag tycker att det är lysande att man styr upp fastighetsmarknaden och ju fler som köper bostäder på sundare premisser snarare än belånar sig upp över öronen, desto bättre för oss alla! Där jag tycker att det blir knasigt är att amorteringskravet är ett trubbigt instrument som riskerar innebära en onödigt stor nedkylande effekt också för dem som har en god ekonomi. Belyser med ett fiktivt exempel som ligger nära mina förutsättningar men för enkelhets skull är avrundat till mer illustrativa belopp.
Jag har en bruttoinkomst som är ett par snäpp över en men ändå relativt nära en svensk medianinkomst. Eftersom jag är en ekonomiskt framsynt person har jag gnetat ihop två årslöner på banken avsedda just som insats till ett framtida bostadsköp. Ponera för exemplets enkelhet att det motsvarar cirka 750 000 kronor och att 4,5 ggr min bruttoårsinkomst motsvarar 2 miljoner kronor.
Vad skulle då detta innebära för mina möjligheter att beviljas lånelöfte för och köpa en bostad?
Om jag ska slippa amorteringskravet om 3 procent per år behöver jag betala minst 30 procent av min bostad kontant. Det innebär i så fall att jag högst kan köpa en bostad för 2,5 miljoner kronor.
Nu till vad själva exemplet illustrerar: jag är miljonär med en samlad förmögenhet nära 1,5 miljoner kronor, utöver CSN helt lånfri. Ändå kan inte ens jag utan besvär köpa en bostadsrätt för 3 miljoner.
Vi tar det igen: mina samlade kapitaltillgångar motsvarar alltså halva inköpspriset för min fiktiva bostadsrätt men ändå är det inte en självklarhet att jag kommer köpa bostaden eftersom alternativkostnaden är onödigt hög. Men har jag då inte råd att amortera 3 procent per år? Jodå, med min sparkvot är det naturligtvis inga problem. Var det blir skevt är att jag i praktiken måste sälja inkomstgenererande aktier vars nettoutdelning överstiger bolåneräntan alternativt avstå från att fortsätta spara i nya aktier för att istället spara genom att amortera. Detta är naturligtvis ett lyxproblem eftersom min bank, bortom kravmallarna, vet att jag är en solid kund varför jag kan förhandla till mig en minst sagt förmånlig lånränta.
Men vad som är väsentligt är att om man drar resonemanget ett steg längre är det lätt att inse att de allra flesta individer inte har kapitaltillgångar som täcker halva inköpspriset för deras bostadsrätt. Det är därtill relativt ovanligt att ens ha kapitaltillgångar nog för att täcka mer än 10-15 procent kontant. Vad amorteringskravet därigenom indirekt illustrerar är hur övervärderad bomarknaden är.
Den som tänker ytterligare ett steg inser snabbt att när även välbeställda personer utan ekonomiska svårigheter tvingas amortera sker det till en alternativkostnad. Antingen säljer de helt enkelt aktier för att direkt betala 30 procent av bostadens värde eller så avstår de helt enkelt från ytterligare aktieköp och övrig konsumtion. Om allt fler personer hamnar i denna sits är det lätt att inse att balansen mellan utbud och efterfrågan på Stockholmsbörsen kommer förändras i riktning säljarnas fördel. Vi riskerar alltså inte bara en prisnedgång på fastighetsmarknaden utan även på aktiemarknaden.
Jag tycker att professor Harry Flam gör en klok reflektion när han i upprepade medieinlagor noterat att amorteringskravet söker påverka mängden bostäder på marknaden (kvantifieringen) medan ränteavdraget snarare påverkar priset (lånekostnaden). Att påverka ränteavdraget skulle således vara mer neutralt och i högre grad lämna åt individen att själv bestämma hur hög skuldkvot man vill ha. Att sänkningar i ränteavdraget, oavsett om det gäller procentsats eller tak, dessutom har en positiv effekt på statsbudgeten är också en inte oviktigt fördel jämfört med amorteringskravet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
