Utdelningar och nya aktieköp under februari

Inledningsvis känns det naturligtvis futtigt att skriva om aktier och sparande i en tid som denna. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta på hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Jag har under februari ganska precis hållit min plan för investeringar under det läge som uppstod. Belåningen har ökat från sju till nio procent. Som högst var den tio procent men tack vare försäljningen av Azelio har jag hållit nere den på nio procent vilket innebär att jag fortfarande har ett rimligt utrymme att fortsätta öka i mars om det fortsatt skulle bli rimliga köplägen i fler aktier framöver.

En aktie jag har ökat mitt befintliga innehav med hela 17 procent i är Inwido. Aktien handlas just nu till en direktavkastning över mitt mål på 4,25 procent och jag har en yield on cost på hela 7,15 procent. Det innebär att hela investeringen har betalat av sig bara på utdelningar på mindre än fjorton år redan innan man tar hänsyn till ränta på ränta för återinvesterad utdelning under de åren eller värdeökning i aktien.

I Castellum har jag hoppats på ett läge att öka större (vilket jag vill ha en direktavkastning över 4 procent för att göra) men det läget har aldrig riktigt uppstått. Jag har ändå fyllt på med ytterligare 5,8 procent jämfört med befintligt innehav. Det gör att aktien nu är mitt nionde största innehav.

Gjensidige är en aktie som jag hade hoppats på att äntligen kunna ta en riktigt stor position i men det läget uppstod aldrig. Kanske för att det norska försäkringsbolaget är ett etablerat företag med en trygg och stabil marknadsposition i Norge. Det hindrade inte att jag liksom i Castellum ändå utnyttjade möjligheten att öka lite mer än vanligt med hela 13 procent jämfört med befintligt innehav. Tillsammans med januariköpet har jag i alla fall köpt såpass många nya aktier att det inte är någon stress att öka på ett par år.

Evolution är en aktie som inte riktigt passar med min utdelningsfilosofi då utdelningen är alltför låg trots potential för hög utdelningstillväxt under många år framöver. Men i ett läge som detta såg jag ändå potential att ta in en mindre post. Jag sålde faktiskt initialt den post jag redan hade för att sedan köpa tillbaka en tre gånger så stor post en bit under tusenlappen per aktie.

Det blev ett par aktier i 3M också när aktien handlas över 4 procents direktavkastning.

Jag är nu fullinvesterad i Handelsbanken och Scandic Hotels. Ingen av dem är en lysande aktie men bägge är utifrån omständigheterna i sektorn defensiva val och bra värdecase. Handelsbanken levererade en blygsam utdelning på fem kronor per aktie och vill väl inte ta i i den omställning de befinner sig med färre kontor och mer digitalt. Det återstår att se hur de klarar att bibehålla bra kundrelationer men efter att ha provat erbjudande hos 4-5 banker är jag som utlandssvensk helnöjd med den service jag får från Handelsbanken även om det är synd att de har lite färre kontor än förr och nu tar ut en avgift. Scandic Hotels är förstås fortsatt i ett känsligt läge då de har tvingats ta stora kostnader och en emission, där jag tecknade fullt, under pandemin. Men i de senaste kvartalsrapporterna har också tydliga tecken på normalisering synts och aktien är fortfarande inte värderad som vore det normalläge. Återhämtningen kommer ta tid, även för utdelningen, men som ett långsiktigt innehav tror jag ändå att jag har gjort rätt val som har offrat ett par års utdelningar för att kunna bli fullinvesterad under dessa historiskt utmanande år.

Jag har tidigare skrivit om Kopparbergs där jag ökade med tio procent trots att jag redan är fullinvesterad. Det är en fin defensiv hörnsten i portföljen och jag har en yield on cost över 4,5 procent.

Också i Cloetta får jag väl anse mig vara fullinvesterad för stunden sedan jag nu har fått möjlighet att köpa hela det initialt tilltänkta innehavet och därtill ytterligare 20 procent. Jag räknar egentligen inte med utdelningstillväxt i Cloetta. Men med en yield on cost på 4,35 procent i en defensiv sektor då folk tenderar att köpa lösgodis i alla konjunkturer förutom pandemi tycker jag ändå att aktien bidrar med lite stadga till utdelningsportföljen. Enligt min strategi är jag alltid nöjd när jag kan nå en yield on cost över 4,25 procent i mina innehav då det är en bra utgångspunkt för att behålla värde över tid med viss marginal till inflationen. Dessutom är Cloetta en buffertaktie som jag alltid kan sälja om jag behöver få loss kapital till att öka i andra aktier som tillfälligt är lågt värderade.

Jag brukar öka regelbundet i månadsutdelaren Realty Income då jag tycker att månadsutdelare bidrar till ett bra inflöde av nytt kapital att återinvestera i nya utdelningar för att få en snabbare ränta på ränta-effekt. Aktien är dessutom ofta rimligt värderad om än sällan billig. Jag ökade nu med strax över åtta procent jämfört med befintlig portföljandel. Den svaga kronan innebär att det inte är fullt så billigt som det låter.

Det blev till sist också en liten ökning i Nordic Waterproofing på en post och en liten ökning på en post i Skanska. Den senare är inte särskilt billigt värderad men givet extrautdelningen på 3 kronor per aktie tyckte jag att helhetserbjudandet på en direktavkastning väl över 4 procent i år samtidigt som den överstiger mitt minimimål och borde kunna öka något i framtiden var gott nog. Kan bli en till post i mars.

Det har blivit någon mindre ökning i Cibus mest för att bibehålla portföljandel. Men där är jag lite försiktig då det nu har signalerats om en emission vilket innebär utspädning även om ledningen har sagt att utdelningen ska garanteras. Jag har varit sugen på att ta in SBB då de har fina defensiva innehav från Hemfosaförvärvet. Men jag tycker att det är för mycket drama kring aktien, att de kan få det svårt om räntorna stiger samt att utdelningen faktiskt inte är speciellt billig och aktien känns något hajpad. Jag har också ökat lite i Investor som verkligen inte är billig och knappt kan kallas rimligt värderad som utdelningsinvesterare men samtidigt vore det synd att inte öka lite för att bibehålla portföljandel där med.

Utifrån mina mål jag satte upp för ett par tre år sedan är jag nu alltså fullinvesterad i Cloetta, Handelsbanken, Kopparbergs, Minesto och Multiconsult. Det känns ändå hyggligt att ha uppnått. Det innebär inte att jag inte kommer fortsätta öka i aktierna men att jag vill ha en viss rabatt för att köpa mer, precis som jag alltså har gjort i just Cloetta, Kopparbergs och Minesto då de har handlats till viss rabatt.

Som jag har skrivit om tidigare under månaden har jag ökat ganska beskedligt i Minesto men också tagit in tre andra miljöteknikaktier i portföljen där Midsummer är ny medan Soltech och Swedish Stirling är en återkomst igen då de befinner sig i ett bättre läge och till mer rimlig värdering idag. Soltech kom jag över till P/E 12 på kvartalsvinsten i den senaste rapporten vilket får anses som rimligt trots risken i aktien.

Ut ur portföljen försvann Azelio, Resurs samt de två avknoppningar jag har skrivit om tidigare.

 

Utdelningarna då? De landade på blygsamma 1 658 kronor. Det är lägre än 2021 då vissa kompensationsutdelningar som hade hållits inne under pandemin kom mig till del. Men givet att februari jämte juli och augusti är den tredje svåraste utdelningsmånaden är jag ändå nöjd med det. Jag ser äntligen ut att kunna klara av ett gammalt mål om minst tusen kronor i utdelning varje månad i år.

Det var i år bara tio aktier som delade ut under februari. Utöver Siemens var det bara kvartalsutdelare och månadsutdelare. Jag tänker inte aktivt leta fler februariutdelare utan ökar istället i befintliga innehav.

Totalt innebär aktieköpen under februari att min utdelningsprognos redan är mycket nära 50 000 kronor. Det må låta lite då jag uppnådde 56 613 kronor under 2021 och förstås strävar över att passera 60 000 kronor under 2022. Men mina prognoser tar alltid höjd för utländsk källskatt och valutaeffekter i överkant varför jag redan vet att bara mina befintliga innehav i mina månadsutdelare i praktiken kommer ge minst en tusenlapp mer. Av dessa utdelningar ska nära 4 000 kronor ut i mars och över 30 000 kronor totalt under utdelningsmånaderna april och maj. Det kan återinvesteras i ytterligare en tusenlapp i utdelning. Därför tror jag att jag kommer att klara att passera 60 000 kronor i år men jag kommer inte sträva efter att överträffa målet i sig då jag hellre köper de för stunden bäst värderade aktierna än att jaga efter aktier som delar ut under 2022 bara för utdelningsstatistikens skull.

Nu ser jag fram emot mars månad som jag tror blir den månad då Minesto kommer sjösätta sin nya kommersiella Dragon Class-modell på Färöarna. Förra året började man arbeta i mars och jag tror att vi kommer få se mer aktivitet under våren då modellen ska köras där inför att man ska sjösätta ett likadant kraftverk utanför Bretagne, Frankrike till sommaren.

Sålt Azelio efter dagens rapport

Det känns  synnerligen futtigt att skriva om aktier i dessa tider. Men detta är trots allt bara en hobbyblogg som endast skriver om just aktier och min sparresa. Men vill ändå ha sagt inledningsvis att det finns mycket man kan göra för att hjälpa sina medmänniskor i dessa tider. Många har skrivit bättre om det men titta hur du kan stödja dina medmänniskor humanitärt genom Röda Korset eller liknande organisationer.

Eftersom jag har skrivit om Azelio tidigare kan det ändå vara på sin plats att redovisa varför jag igår valde att gå ur aktien med anledning av informationen i kvartalsrapporten. Jag har haft en stor position i aktien men samtidigt också haft en del tveksamheter kring företaget vilket har synts i mina inlägg längs vägen.

Det ska först sägas att mina förväntningar på kvartalsrapporter är rätt låga. Det kommer i regel inte kursdrivande information i sig då sådan måste skickas omgående till marknaden i pressmeddelande. Det jag tittar på är ekonomisk stabilitet, dvs. räcker kassan, har man kostnadskontroll, finns förutsättningar för växande kassaflöde och inte minst vilka signaler sänder VD till marknaden. Min förväntan inför rapporten var att kapitalet skulle räcka i minst 12-18 månader utan nya kapitaltillskott samtidigt som företaget i övrigt uppvisar kostnadskontroll. Min förväntan på VD-ordet var inga nya order utan en trovärdig plan för gradvis uppskalning av intäkter där projekt omvandlas till order och produktion startas.

Det är onekligen ett stort gap att prata om kvalificerade intresseförfrågningar i mångmiljardklassen och ett antal MoU där parterna har specificerat femårsplaner med konkreta, stegvis ökande leverans- och installationsmål till att själv finansiera projekt med diffusa jordbruksföretag och inte längre verka ha en susning om hur man ska finansiera sin verksamhet ens innan man når kommersiell produktion. Det inger inte förtroende milt uttryckt. Vad som inger förtroende är att agera som Minesto där man är seriös i sin kommunikation genom att inte lova något man inte kan leverera och att lägga energin på att leverera. De har liksom Azelio en produkt med en mycket stor potentiell marknad men till skillnad från Azelio känner de inget behov av att sälja in caset så. De pratar om vad de gör här och nu och levererar då och då på det.

I utgångspunkt har min tanke hela tiden varit att avvakta utvecklingen för att fatta ett beslut i sommar. Men jag tycker efter det här att kommunikationen från företaget är undermålig. I en emission har jag alltid principen att jag antingen tecknar fullt eller sälja allt. I det här fallet känner jag mig inte bekväm med att teckna fullt. Förvisso skulle det antagligen bara röra sig om någon enstaka månadslön eller två men då jag inte är beredd att hamna i den sitsen och hellre lägger pengarna på annat väljer jag att sälja redan nu. Utspädningen i emissionen kommer bli stor - i storleksordningen 30-50 procent. Det är i sig inte ett problem om Azelio skulle lyckas även om det är en aning surt. Däremot vittnar det om att Azelio har haft alltför stora planer om en snabb kommersiell utrullning som inte verkar varit förankrade i verkligheten.

Att ständigt skylla på pandemin är för mig ett orosmoln. Nog påverkar pandemin det betvivlar jag inte alls. Men den ska i sig inte påverka mer än, säg, 3-6 månaders försening och i form av högre priser för frakt och komponenter från underleverantörer. Det är inte optimalt men så ser det ut på marknaden i stort. Undertecknad upplever som utlandssvensk själv detta på ett högst konkret sätt. Men det går att resa och transportera saker även om det är omständligare och dyrare. När vi nu är inne i 2022 års tredje månad har företaget haft femton månader på sig att leverera en första riktig order på någon av de instegsinstallationer de har i sina specificerade MoU. Man kan tro att första prioritet skulle vara att leverera på ingångna avtal.

Det som vidare är underligt är att företaget från att ha varit inriktade, primärt, på solenergilagring nu verkar ha ställt om till jordbruksrelaterad lagring. Det är ett underligt skifte som antyder att produkten kanske främst lämpar sig i nischen som också nyttjar värme än bara till ren lagring. De har förvisso två små order i Egypten och Sydafrika men såvitt jag kan förstå är dessa också villkorade på ett sådant sätt att de binder mycket kapital från Azelio intill dess att verklig leverans från produkten sker. Det kanske bara är jag som är kritisk men WeeBee är inte heller det tyngsta och mest förtroendeingivande företagsnamnet. Det ska också sägas att företaget förvisso levererar till sin testanläggning i Förenade Arabemiraten men där testas flera olika lösningar och det finns ingen konkret garanti för att de kommer välja just Azelios lösning. Från projektet i Marocko som besöktes med pompa och ståt före pandemin hörs idag inte mycket.

Jag har tyckt att kassan är ganska rimlig och borde räcka om företaget börjar leverera under 2022. Soliditeten var också god på cirka 80 procent i dagens rapport. Problemet är att det inte är kassan som är problemet. Företaget har helt enkelt tagit sig vatten över huvudet och anställt och investerat som om de redan vore i kommersiell fas fastän de inte har lyckats omvandla ett enda MoU till order. De har helt enkelt en för hög burn rate i relation till de just nu högst modesta projekt företaget har lyckats leverera. Det verkar för mig helt otroligt att man satsar på global försäljning på flera mycket avlägsna marknader innan man ens har säkrat upp intäkter från något av de ganska många MoU som redan finns. Hade företaget levererat på en bråkdel av dessa skulle det räcka för att trygga verksamheten utan kapitaltillskott och därtill göra att eventuell utspädning vid emission eller ränta vid lån inte blir lika dramatisk. VD pratar om kompetensbrist och det är möjligt att det är svårt att få det att klaffa med samtliga underleverantörer. Men kompetensbristen finns nog tyvärr även hos VD själv. Att först planera för en storskalig produktion i Uddevalla som i princip redan är klar för att senare inse att man måste starta en parallell produktion av en nyckelkomponent i Vaggeryd inger faktiskt inte förtroende. Att anställa så mycket personal för globalt sälj och medverka på så många mässor globalt att man inte har råd med kärnverksamheten utan kapitaltillskott är också ett underbetyg. Avdelning det är svårt att resa och föra dialog med potentiella kunder där man har MoU men går uppenbarligen att medverka vitt och brett annorstädes. Det går inte ihop. Här tycker jag också att Minesto är klokare som satsar på några relativt närbelägna och mindre riskabla marknader inledningsvis just för att undvika att dra på sig alltför höga kostnader i ett för företaget känsligt skede.

Ska avslutningsvis sägas att det är mycket möjligt att Azelio inom 10-15 månader verkligen lyckas skala upp en kommersiell produktion. Jag tror i grunden på tekniken och affärsidén men skälet till mitt beslut är att jag till sist inte längre litar på ledningens kommunikation. Jag säger alltså inte att affärsidén är körd på något sätt men däremot tycker jag att risk-reward på grund av stor utspädning, försening och tveksamhet kring efterfrågan bortom nischsegment har ändrats sedan mitt ursprungliga case. Därför tackar jag för mig.

Många tänker aktier i kronor upp, kronor ned. Jag tänker inte på det sättet. Naturligtvis är det en tung smäll att sälja på denna nivå. Kanske säljer jag rent av på botten. Men samtidigt är det också i ett läge där det finns en alternativkostnad just eftersom många andra, just nu bättre, aktier också handlas till låg kurs. Det passar mig därför fint att sälja för att hålla i en portföljbelåning på nio procent och ändå öka stort i flera av mina utdelare (återkommer till dem i månadssammanfattningen) och i andra miljöteknikaktier.

Dessutom är Azelio fortfarande värderade till ett börsvärde på 1 miljard kronor vilket de i nuläget har en lång väg kvar för att uppnå. Om de lyckas infria sina MoU kommer de klara det med råge men med den svaga leveransen där de första komponenterna i bästa fall levereras två år efter avtalat datum finns det inte så mycket som talar för att så kommer ske i närtid. Tvärtom kan kombinationen emissionsrisk och högt börsvärde i avsaknad av konkreta trovärdiga intäkter i närtid leda till en ytterligare nedgång.

Om Azelio skulle lyckas kan jag alltid köpa tillbaka aktierna. Och grejen är att det spelar för mig ingen större roll om jag behöver betala 2, 3 eller 4 gånger pengarna för att köpa tillbaka samma antal aktier som jag har sålt. You win some, you lose some. Det är så spelreglerna för aktieinvesteringar fungerar och investerar man i förhoppningsbolag får man acceptera att man kan råka ut för missräkningar där man behöver sälja med förlust. För det handlar om caset har förutsättningar att lyckas eller inte. Just nu har jag tappat förtroendet för det. Men skulle företagets konkreta agerande ändra på det går det alltid att köpa tillbaka och om de skulle lyckas kommer tillväxtpotentialen finnas därför varför det i så fall ändå blir en bra investering. Men då vill jag se dem leverera först. Och de kan börja med att lösa sin finansiering.

Jag har istället valt att gå in med min ursprungliga position i Soltech Energy. Jag har mina reservationer mot vissa delar av det företagets verksamhet och är inte rakt igenom övertygad. Men en väldigt viktig skillnad är att Soltech vid det här laget har lyckats växa genom förvärv och leverera en vinst på 1,55 kronor per aktie i Q4-rapporten. Det ska sägas att en en del av vinsten hänförs till intäkter förknippade med särnoteringen av Advanced Soltech men strax under kronan per aktie i ren vinst kommer ändå från verksamheten. När jag köpte aktierna handlades de till motsvarande P/E 12 på kvartalsvinsten vilket på intet sätt kan anses dyrt för ett tillväxtföretag. Det motsvarar P/E 18 justerat för särnoteringsintäkterna. Om man förväntar sig att Soltech kommande år som lägst kommer klara att över helåret uppvisa lönsamhet som motsvarar vinst per aktie under innevarande kvartal är det en fullt rimlig risk-reward. 

Jag har också ökat i Midsummer, som har en konkret produktionslina och konkreta intäkter om ännu alltför begränsade för att nå lönsamhet. Har liknande reservationer mot dem som Soltech men i skymundan av företag som Azelio levererar Midsummer en ökad omsättning, ökande intäkter, minskande förlust. De tar helt enkelt steg i rätt riktning. Har även tagit in Swedish Stirling igen som efter ganska segdragna diskussioner äntligen verkar vara på gång med sitt första stora projekt. Finansieringen verkar vara löst och även om jag inte är säker på att de lyckas är de nu i ett skede där förutsättningarna finns. Sedan har jag förstås fortsatt att öka i Minesto. Aktien handlas just nu till värdet av två 10 MW-testparker med 8 kraftverk vardera vid P/E 20. Det är en löjligt låg värdering utifrån att två sådana parker är under planering och en kommersialisering kommer innebära parker i skalan 30-40 MW, normalstora parker i skalan 70-120 MW och på sikt liksom vindkraften riktigt stora parker. Risk-reward där är också bra.

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag vet inte hur Azelios verksamhet kommer utvecklas. Du behöver alltid göra din egen hemläxa och förstå vad du investerar. Du behöver också alltid investera utifrån din egen strategi som utgår från dina ekonomiska förutsättningar. Alla investeringar är förenade med en risk och investeringar i förhoppningsbolag som ännu inte gör vinst är förenade med en hög risk där det inte finns några garantier för att de kommer att lyckas.

Styrkebesked från Kopparberg som höjer utdelningen med 7,4 procent

Kopparbergs har länge stått i skymundan av mer spännande aktier inte minst under pandemin när hotell och restauranger har haft det ansträngt minst sagt. Men företaget fortsätter att leverera stabila resultat och dagens bokslutskommuniké (länk) visade att de har navigerat sig igenom pandemin på ett tryggt sätt och samtidigt ökat resultatet. Det glädjer mig då aktien är en av mina defensiva hörnstenar i portföljen.

Jag hade förväntat mig en utdelningshöjning med 25 öre till 7 kronor per aktie men nu har Kopparbergs höjt utdelningen med 50 öre till 7,25 kronor per aktie vilket motsvarar en utdelningshöjning på hela 7,4 procent.

Det ska sägas att omsättningen minskade något (mindre än en procent lägre på helåret) men trots att en av Kopparbergs ciderkonkurrenter på den brittiska marknaden flaggade för en lägre efterfrågan i december till följd av restriktionerna lyckades Kopparbergs öka sin omsättning under det fjärde kvartalet jämfört med samma period föregående år. Att Kopparbergs lyckas leverera ett såpass bra resultat under ett år där hotell och restauranger på flera nyckelmarknader under perioder av året helt eller delvis har präglats av restriktioner till följd av pandemin ser jag som ett styrkebesked. Och det bästa är att vi förhoppningsvis har år av normaliserad verksamhet framför oss där omsättningen borde kunna bli högre redan i år men framförallt kommande år. Det är ur det ljuset den höga utdelningsandelen på cirka två tredjedelar av resultatet ska ses. Kopparbergs gjorde därtill ganska stora investeringar i sin produktion för några år sedan som jag har skrivit om tidigare på bloggen. Därför är min gissning att de kommer kunna skörda frukten av dessa investeringskostnader i ett normalläge från och med 2023. Jag tror därför att företaget kommer kunna höja aktien med cirka 25 öre per år under de kommande tre åren. 

Jag är sedan tidigare fullinvesterad i Kopparbergs men valde ändå att på grund av ovanstående öka mitt innehav med 10 procent på dagens bokslutskommuniké från företaget. Mina aktier fick jag ju köpt till en direktavkastning om strax över 4,25 procent vilket får anses bra för en stabil och defensiv utdelningsaktie med rimlig utdelningstillväxt. Dessutom innebär en vinst per aktie på 10,57 kronor att aktien vid mitt inköpstillfälle värderades till ett P/E-tal på cirka 16. Det är under alla omständigheter inte en speciellt hög värdering och det är inte ett orimligt antagande att bedöma att aktien borde värderas omkring 200 kronor vid en värdering runt P/E 20. Det är ett tag sedan jag använde termen utdelningsvikt, det vill säga hur stor andel av portföljens totala utdelning som utgörs av en enskild aktie. Min utdelningsvikt i Kopparbergs är just nu höga 16,3 procent. Ändå har jag beredskap för att öka portföljandelen med ytterligare 10-15 procent om det skulle bli ytterligare börsfrossa kommande veckor. Men mitt utgångsläge är att aktien inte ska handlas så billigt längre då dagens rapport visar att den under normala förhållanden bör uppvärderas.

Även om Kopparbergs är en typisk defensiv aktie som är mindre känslig i oroliga tider då folk tenderar att konsumera dryckesprodukter i alla konjunkturlägen är den precis som alla aktier inte helt utan risk.

De tre huvudsakliga risker jag ser i Kopparbergs är:

• Tillväxten på nya marknader stannade av och aktien är mer av ett värdecase eller utdelningscase. Man ska alltså inte förvänta sig att slå index med Kopparbergs då andra aktier växer fortare men jag tycker ändå att aktien fyller en fin funktion för defensiv diversifiering och stabilitet i min portfölj.
• Caset bygger på att företaget behåller sitt i varumärke och popularitet då dryckesförsäljning är en konkurrensutsatt marknad utan tydliga vallgravar.
• Hälsotrender kan också minska efterfrågan om folk konsumerar mindre alkoholprodukter i framtiden.

OBS! Inlägg på bloggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är själv alltid ansvarig för dina egna investeringsbeslut och behöver alltid göra din egen analys genom att själv läsa in dig om företagens verksamhet. Även defensiva aktier som Kopparbergs  är förenade med en risk, vilket jag försöker belysa för transparens ovan. Kopparbergs är mitt näst största innehav i portföljen men givet den fina årliga utdelningen och en bra yield on cost har jag inga planer på att sälja mina aktier.

Helgreflektioner i en orolig tid

I tider som dessa dyker det upp fler experter och så kallade experter än vanligt med en uppsjö av killgissningar och information på osäker grund. Mitt sätt att förhålla sig till det är att vara trygg i att jag vet att jag inte vet eller kan förutspå vare sig utvecklingen eller hur den påverkar börsen och min aktieportfölj. Istället lägger jag min energi på vad jag själv kan påverka - min egen hemläxa om företagen.

Även om jag som utlandssvensk med mer vana av andra, lite tuffare miljöer än medelsvensson tror jag inte alls på att försöka tajma utvecklingar på makrosidan. Det kräver väldigt mycket kunskap men framförallt tid. Och när det vänder går det fort i motsatt riktning, det kan räcka med en bra nyhet i en enskild aktie för att man ska missa tåget helt. Och med största sannolikhet inträffar det ju medan jag har fullt upp med mitt arbete eller av andra skäl som t.ex. resor inte har tillgång till internet.

Grejen är den att har man ett långsiktigt perspektiv och lägger energin på mikrosidan - att äga aktier i bra företag som man lägger all sin energi på att analysera och regelbundet följa upp - så räcker det långt. Jag tror att man gör klokt i att påminna sig om att en aktie är just en ägarandel i ett företag och om man tycker att företaget har en bra och stabil verksamhet med förutsättningar för ökade vinst över tid bör man lägga energin på att bygga ut sin portfölj med fler ägarandelar i bra företag. Det finns egentligen inget starkt skäl till att sälja aktier i sådana företag då de över tid bör kunna ge en nog så god direktavkastning. Varje år.

I tider av oro på börsen brukar jag ta för vana att under helgen ta en titt på portföljen för att i lugn och ro i ett första skede identifiera vilka aktier som skulle kunna handlas på rimliga nivåer eller rent av rabatt. När det är gjort tar jag i regel en närmare titt på dessa företag där minimum är att ögna igenom den senaste rapporten och titta på företagets nyckeltal för att få ett hum om ifall trenden är positiv, stabil och växande.

Eller för att ta några exempel. Man måste ändå anse att det är en rimlig hypotes att anta att Axfood kommer att fortsätta sälja mat med en stark position på den svenska marknaden där de investeringar i verksamhetens effektivisering som har gjorts på senare tid fortsätter bära frukt (no pun intended). Aktien handlas just nu till en direktavkastning på 3,2 procent vilket fortfarande är en promille under där jag brukar anse den vara köpvärd. Kanske blir den det. Vem vet.

Eller kommer Castellum, Cibus eller Realty Income plötsligt förlora sina många hyresgäster. Återigen är ett rimligt antagande att deras långsiktiga verksamhet påverkas högst marginellt. Cibus mataffärer lär fortsätta sälja mat. Men företaget kan komma göra en emission och aktien är inte särskilt lågt värderad. Jag har redan ökat mitt innehav i Castellum med fyra procent sedan årsskiftet och med en direktavkastning på över 3,5 procent ligger det i korten att jag nog fortsätter att öka i samma lugna takt. Realty Income å sin sida handlas till en direktavkastning över 4,25 procent och även där ökar jag i lugn takt.

Kopparbergs är en aktie som fortfarande inte har återhämtat sig helt från pandemin där jag egentligen redan är fullinvesterad. Men aktien handlas också till en direktavkastning på över 4,25 procent vilket gör att jag sneglar lite på möjligheten att ändå öka. Över 5 procents direktavkastning kommer jag garanterat att göra det. Och nu räknar jag alltså på fjolårets utdelningsnivå. Redan på onsdag kommer nästa rapport och då får vi besked om vilken utdelningsnivå som betalas ut i år. Möjligen är de lite försiktiga givet att försäljningen inte är fullt normaliserad ännu efter pandemin men mitt utgångstips är en direktavkastning på 7 kronor per aktie, vilket om jag får rätt skulle innebära en direktavkastning på 4,4 procent. Jag tycker att det är ett rimligt antagande att tro att folk fortsätter att dricka de produkter företaget erbjuder.

Cloetta hann jag bara köpa hälften så många aktier i som jag skulle vilja då det tydligen var fler som såg potentialen. Efter att jag hade köpt halva mitt tilltänkta innehav kom rekommendationer från både Börsveckan och Dagens Industri för aktien. Till 4 procents direktavkastning är aktien egentligen fortfarande rimligt värderad men ska jag köpa fler före nästa lön vill jag helst ha minst 4,25 procents direktavkastning. Det är väl ett rimligt antagande att tro att folk fortsätter att köpa godis.

En aktie som jag har sneglat länge på att öka i är det norska försäkringsbolaget Gjensidige. Aktien handlas nu till en direktavkastning över 3,6 procent och jag har redan köpt en första liten post igen. Det är ett rimligt antagande att tro att försäkringsbranschen i Norge inte påverkas nämnvärt av idag rådande oroligheter på längre sikt. Jag valde att sälja tilldelningen i Solid Försäkring och har alltså ökat här istället.

Det här är bara några exempel, naturligtvis finns det många fler inklusive en hel uppsjö med aktier som jag inte äger eller följer. Två andra exempel är fönsterföretaget Inwido, där jag har ökat rätt aktivt på sistone sedan den höjda utdelningen plötsligt gör att aktien åter handlas till en direktavkastning på 4 procent med i övrigt fina räkenskaper, samt takföretaget Nordic Waterproofing, även där har en höjd utdelning inneburit att aktien nu handlas till 3,45 procents direktavkastning. Över 3,5 procent ökar jag en första post. Också norska konsultbolaget Multiconsult handlas över 4 procents direktavkastning med fina räkenskaper men där känner jag mig redan fullinvesterad och vill ha högre kursrabatt för att öka mer. Noterar även att Clas Ohlson handlas till 5,65 procents direktavkastning. Också där anser jag mig vara fullinvesterad för stunden och aktien är lite lurig då det inte är ett tillväxtcase vilket gör att marknaden är skeptisk men som värdecase kan jag tänka mig öka igen om aktien skulle handlas till rabatt över 6 procents direktavkastning. Och Investor är som vanligt inte billigt värderad men nog håller jag ett öga på aktien, som alltid.

Jo, naturligtvis har jag ökat lite då och då i Minesto. Jag har ju sedan lång tid tillbaka en egen uppfattning om vad aktien är värd även om jag inte skriver det rakt ut då jag tycker att man bör göra sig själv tjänsten att sätta sig in ordentligt i den typen av företag så att man förstår caset, potentialen men även riskerna innan man investerar. Men jag tecknade ju fullt i emissionen för ett år sedan och betalade då ett stort belopp på nivåer över vad aktien handlas idag och med tanke på allt som har hänt sedan dess i teknikutveckling och nya marknader som verkar öppnas upp - jag hade initialt inte räknat med vare sig Frankrike eller Sydostasien när jag gjorde mitt ursprungscase för aktien för några år sedan - ser jag det som en fullt rimlig risk-reward att fortsätta att öka även om min portföljandel är mycket stor. Jag förhåller mig som så till det att jag bestämmer hur stor andel av min månadsinsättning som jag anser vara rimlig att fortsätta lägga på Minesto och sedan ökar jag helt enkelt varje månad som aktien fortsätter handlas under 16 kronor. Vi kommer snart få besked om de får stöd i auktionsförfarandet i Storbritannien, kanske redan kommande vecka, och deras första kommersiella kraftverk kommer snart att sjösättas på Färöarna.

Sedan kan det ju dyka upp lägen att ta in nya aktier också. Jag valde i veckan till exempel att ta in samma andel i Swedish Stirling som jag hade för ett år sedan. Jag sålde då aktien för att kunna lösa in samtliga teckningsoptioner i Minesto. När den nu handlas på nästan halva nivån av vad jag sålde för och det nyss kom positiva nyheter kring finansiering av det första nyckelprojektet tyckte jag att det var ett bra läge.

Jag har sedan länge bevakat ett dussin olika miljöteknikaktier som aldrig funnits i min portfölj och som jag följaktligen heller aldrig skrivit om. Midsummer är en sådan aktie som jag länge har varit ganska tveksam till bland annat då jag har varit lite tveksam till ledningens förmåga, då det krävs försäljning av stora volymer på en rätt konkurrensutsatt marknad för att nå en fin utveckling och då jag helt enkelt har tyckt att produkten har varit lite ful rent estetisk. Nu har jag dock i lugn och ro låtit företaget överbevisa mig på dessa punkter och de har löst en produktionslina i Italien samt vissa tidiga intäkter som gör det lättare att räkna på caset. Därför köpte jag en första liten bevakningspost på några hundra aktier.

Jag tror överhuvudtaget att det är klokt att sprida ut sina köp i tider av oro. Man vet aldrig när sentimentet vänder igen på marknaden. Men däremot kan jag ju alltid gå tillbaka till min väldigt enkla tumregel i en trestegsraket där jag delar in utdelningsaktier i A, B och C-kategorier för hur mycket jag ska öka. Ovan lilla enkla övning visar att de flesta aktier är i den första eller andra kategorin där det är rimligt att fylla på men inte så billiga att man vill öka till varje pris. Därför fortsätter jag att fördela köpen och gläds åt nya ägarandelar i bra företag. Kommer rena rabattkurser får jag väl öka mer då. Kommer det inte lägre kurser än nu har jag fortsatt en sund belåning och risk i portföljen. Det finns alltid något som är rimligt värderat.

I tider som dessa är jag tacksam över att jag har haft självdisciplin nog att inte ryckas med i alla trendaktier under det senaste året. Under coronakraschen i mars 2020 fyllde jag min belåning till bristgränsen när företag handlades på löjligt låga nivåer. Även om jag betade ikapp så kom sedan ett år senare inlösen av teckningsoptioner i Minesto och jag behövde åter öka belåningen. Sedan dess har jag under tio månader haft ett projekt att minska belåningen. Portföljen har under det senaste halvåret gått från tolv till sju procents belåningsgrad. Även om belåningen ökar igen när jag nu köper lite mer och närmar sig åtta procent samtidigt som belåningsutrymmet minskar när börsen går ned tycker jag att en belåning på tio procent är fullt rimligt i detta läge. Min kapitalförsäkring har i nuläget ingen ränta på Avanzas lån och mitt ISK var bara en månad ifrån att nå en normal ränta. Att skjuta upp det med 2-3 månader ser jag som proportionerligt om börsen skulle bli billigare kommande veckor. Jag har också ökat mitt sparande utanför börsen. Det kan tyckas som konstig tajming i en tid då inflationen är hög men jag vill helt enkelt säkerställa att jag har en kontantinsats till ett fastighetsköp i Sverige. Inflationen bör man förstås ta på allvar men även där finns det ovanligt många experter just nu. Jag har min egen uppfattning som grundar sig i hur centralbanker agerar i praktiken och hur de kommunicerar samt hur de historiskt har bidragit till att inflatera ned höga statliga belåningar men vill inte utveckla det mer än så eller spekulera i det.

Efter helgens övning står min aktieportfölj redo att möta de kommande veckornas utveckling oavsett vilken den blir och jag har en prioriteringsordning för på vilka nivåer jag är beredd att köpa olika aktier. Då kan jag luta mig tillbaka, ägna veckan som kommer åt mitt jobb och ta ett nytt omtag nästa helg för att följa upp vilka köplägen som verkar finnas då. Kursutvecklingen får kortsiktiga spekulanter oroa sig över. Jag är mycket långsiktig i mitt sparande och har blivit bättre och bättre på att inte lägga energi på sådant. Välskötta företag hittar med tiden alltid tillbaka till en rimlig värdering. Och skulle de inte göra det är det inte aktiekursen utan företagens verksamhet som är problemet. Därför lägger jag all min energi där.

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är alltid ansvarig för dina egna investeringsbeslut och bör alltid själv sätta dig in i vad du investerar i. Det är en dagboksanteckning över mina reflektioner under en annorlunda och ovanlig tid. Framförallt är syftet med inlägget att påminna om att man inte bör stressa upp sig i tider av börsoro utan hålla sig till sin strategi, fortsätta att lägga energin på att läsa in sig om företagen och försöka vara långsiktig i sina investeringar.

Utdelningar och nya aktieköp under januari

Utdelningsåret 2022 är igång! Under januari månad trillade det in 2 144 kronor vilket är en ökning jämfört med ifjol men fortfarande lite lägre än för två år sedan. Det beror på att jag har sålt Bosjö och Sydsvenska Hem, två kvartalsutdelare som hade en hög direktavkastning men också var ganska sårbara på grund av en mycket liten fastighetsportfölj. De tjänade mig väl under portföljens första fem år med totalt 30-40 procent i ackumulerad utdelning mot inköpskursen men nu när portföljen har vuxit sig till en storlek stor nog att klara en FIRE har jag istället valt att minska risken. Det får dock som konsekvens att jag behöver jobba med att köpa nya utdelningsaktier för att ens tangera fjolårets utdelning vilken dock var dopad av extrautdelningar för att kompensera sänkta eller innehållna utdelningar under pandemiåret 2020.

Under januari månad är det bara åtta aktier som delar ut i nuläget. Utöver månadsutdelarna och ett par mindre kvartalsutdelare står Clas Ohlson för halva januari.

På samma tema har jag under nedgången senaste tiden ökat lite försiktigt i relativt defensiva aktier. Min uppfattning är att man får en bra temperatur på börsen i nedgång genom att titta på hur sådana aktier värderas för de är sällan billiga, på sin höjd rimliga. Från ett utdelningsperspektiv är en defensiv aktie med tillväxt billig om den handlas till en direktavkastning över 4 procent i rådande ränteläge. Om den handlas en bit över 3 procent är den ganska rimligt värderad. Obs att detta är ett riktmärke, naturligtvis tittar jag på en lång rad variabler och läser de senaste rapporterna och nyheterna ordentligt också, poängen är bara att jag på ett enkelt sätt ska kunna se när aktier börjar bli intressanta att titta på att öka i igen och fördjupa mig lite ytterligare. Jag har valt bort fler aktier än vad jag har ökat i då mina signalparametrar har signalerat att de börjar bli rimligt värderade men fördjupad analys av rapporter och nyheter har visat på olika brister.

Först och främst har jag ökat i Investor. Det är en kvalitetsaktie som aldrig är billig. De har en kassa stor nog att att höja utdelningen under decennier framöver. Det tar mig emot att köpa på en direktavkastning på 2 procent men samtidigt tyckte jag att det finns få tillfällen att öka och nu är kanske ett att åtminstone fylla på så till den grad att portföljandelen inte sjunker de kommande två åren. Förr eller senare kommer ett läge att öka ordentligt. Det blev en ökning av innehavet på 2,5 procent mot befintligt antal aktier. Större delen av aktier fick jag helt gratis i en arbitrage-swap, dvs. jag växlade A-aktierna mot den billigare B-aktien och använde mellanskillnaden till att öka portföljandelen. Jag sparade dock ungefär lika mycket till att minska belåningen som nu är 9,4 procent till följd av aktieköp och börsnedgång. Jag tycker helt enkelt inte att börsen är så billig att jag vill öka belåningen alltför mycket, att skjuta upp en bättre ränta med en månad ytterligare kändes som en rimlig avvägning då jag inte vet hur börsen utvecklas framöver. Det är ofta klokt att sprida ut sina aktieköp över tid.

Sedan har jag ökat innehavet i Castellum med 2,5 procent mot befintligt antal aktier. Jag gillar förvisso inte den stora rörligheten i ledningen men företaget sitter på en mycket fin fastighetsportfölj och en direktavkastning på 3,33 procent är den nivå då jag enligt min ursprungliga strategi ska öka lite försiktigt. Också här är målet att bibehålla portföljandel då jag inte anser att aktien är särskilt billig, bara rimligt värderad. Jag tror att de höjer utdelningen med 5 öre till 3,5 öre per halvårsutdelning.

Gjensidige presenterade en fin rapport och är en aktie som jag länge har velat öka i. Det är den norska marknadens kanske finaste försäkringsbolag med en stabil kundbas. Aktien handlades till en direktavkastning på över 3,5 procent vilket återigen inte är billigt men fullt rimligt. De har dessutom höjt utdelningen med 4 procent i år och brukar i tillägg ofta ge extrautdelningar mot slutet av året som jag inte har kalkylerat med ovan. Jag ökade mitt innehav med hela 10 procent mot befintligt innehav.

Jag fortsätter att fylla på i Sveriges enda månadsutdelare Cibus. Aktien har varit ganska högt värderad men har nu kommit ned lite i värdering. Tyvärr kommer företaget att göra en emission vilket inte behöver vara dåligt då de brukar använda kapitalet till att utöka fastighetsportföljen och företagets värde. Det lär innebära en utspädning på uppemot 10 procent och jag gillar inte att det är oklart om vi småsparare får teckna i emissionen eller om det blir en riktad företrädesemission till storägare. Företaget gör gällande att utdelningsnivån inte ska påverkas av utspädningen. Det återstår att se om de lever upp till detta men deras mål är att höja utdelningen med 5 procent årligen ungefär. Jag fortsätter att lita på att de klarar av detta givet fler förvärv intill motsatsen bevisas. Ökade med 5 procent mot befintligt innehav.

Jag passade på att öka i TransAlta RES också, ett kanadensiskt företag som äger förnybar energi-parker. De har haft problem då ett vindkraftverk har gått sönder i en av deras parker vilket är en viss varningssignal och de ska byta ut hela beståndet i den parken efter en utredning. Vindkraftstekniken är såpass mogen idag efter decennier av utveckling att jag främst ser det som en olycklig kortsiktig investeringskostnad. Som parkutvecklare kommer de äga parken och elintäkterna under många år framöver och därför är jag inte speciellt orolig även om det kan vara klokt att kolla lite extra noga på utgiftsposter och lönsamhet i kommande rapporter. Jag tyckte att en direktavkastning på 5,5 procent efter en viss kursnedgång i rimlig grad prisar in risk och ökade innehavet med 4 procent mot befintligt innehav.

Sedan har jag ökat lite i Minesto igen. Egentligen är jag redan fullinvesterad men när folk har vänligheten att sälja på nivåer under vad jag kunde teckna optioner för förra året trots all teknikbekräftelse vi har fått sedan dess och det nya samarbetet med Schneider tycker jag att aktien är väldigt rimligt värderad blygt uttryckt. Hur den utvecklas på kort sikt fäster jag ingen större vikt vid utöver att jag har beredskap att köpa ytterligare något tusental aktier om kursen fortsätter att tjura. Jag tittade återigen igenom de senaste presentationerna från företaget, särskilt den 9 november hos Aktiespararna, och känner mig trygg i mitt case. Det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen under 2022, inte minst när D4:an sjösätts i vår!

Det blev också en blygsam ökning i SWECO för första gången sedan inköp. Jag tror att de kommer återgå till en utdelningsnivå omkring 5 kronor per år och om mitt utdelningscase håller är aktien rimligt värderad.

Arbitrage i Investor

Igår fanns det en fin möjlighet att få arbitrage i Investor. Arbitrage i aktier uppstår när två olika typer av aktier i samma företag handlas till så stor kursskillnad att man kan sälja det ena innehavet för att köpa det andra och få en vinst över efter att courtage för bägge affärerna är betalt.

En vanlig anledning är att A-aktien ofta berättigar till fler röster på bolagsstämman än de andra aktieslagen (detta skiljer sig åt lite i olika företag men i regel är A-aktien röststarkare än B-aktien). Storägare köper därför oftast A-aktien medan vi småsparare kan köpa B-aktien då vi har så små innehav att vårt röststyrka ändå är försumbart.

När arbitrage uppstår är det därför vanligast att A-aktien blir dyrare än B-aktien. Det kan finnas flera anledningar till det. Den vanligast är att det är en ägarstrid i aktien där en ny ägare vill in för att påverka företaget och köper A-aktier eftersom denna har fler röster än B-aktien. Då stiger A-aktien ofta snabbare än B-aktien. I Investor misstänker jag att det omvända har inträffat - att småsparare har sålt aktier direkt eller kanske i högre grad indirekt genom Sverigeindexfonder medan storägarna sitter kvar vilket leder till att B-aktien sjunker mer än A-aktien. Hur som helst är ett tips till arbitragejägare att köpa den röststarkare aktien när bägge handlas till ungefär samma värde för sannolikheten för arbitrage är som sagt hög i den riktningen. I min portfölj är det just nu framförallt Investor och Handelsbanken där det finns arbitragemöjligheter. I Handelsbanken är det också ett fint läge till arbitrage just nu om man äger B-aktien, som finns i mycket lägre antal aktier än A-aktien, och vill byta till A-aktien. Också där rör det som en kursskillnad på cirka tio kronor och lika många procent. För egen del har jag gjort många arbitrage-byten tidigare i aktien och sitter tyvärr bara på A-aktier just nu.

Jag gör inte arbitrage vid varje tillfälle då jag alltid vill ha en ganska stor riskmarginal då jag inte har svenskt fiberbredband precis och det vore minst sagt surt om det skiter sig just när man ska byta aktier. Därför vill jag alltid ha en såpass stor marginal att man har ett rimligt utrymme även för det fall det blir något trassel under affären. Fem procent är helt klart en så stor marginal men jag skulle inte göra mig besväret för några tiotal ören eller promille utan det måste ge fler aktier och någon tusenlapp över.

Prisskillnaden i Investor var groteskt höga 10 kronor när jag sålde A-aktierna för att köpa B-aktier, nästan hela fem procent! Jag brukar ha för princip att växla över ungefär hälften i aktier och hälften i kontanter, netto efter courtage, för att ha lite marginal ifall jag räknar fel eller ifall marknaden normaliseras snabbt medan jag genomför bytet. I det här fallet valde jag att bara plocka ut 5 nya Investoraktier helt gratis och istället behålla merparten - några tusen kronor - i kassan för att minska portföljbelåningen lite till.

Det har tre skäl: dels hade jag redan före swappen ökat lite i Investor med ytterligare 8 aktier och jag tycker inte aktien är på långa vägar billig trots att den oförtjänt dragits med i börsnedgången. Dels är det lite stökigt på börsen nu så jag bidar tiden an och ser om det fortsätter nedåt eller lugnar sig. Och sedan finns det ju annat som är billigare just nu. Jag har på senare tid ökat lite i Castellum, Cibus och SWECO. I tider av börsoro brukar jag titta till de lite defensivare aktierna som jag sällan får läge att öka i på någorlunda rimliga nivåer. Ingen av dessa tre är på långa vägar billig heller men de handlas åter på något mer rimliga nivåer än de har gjort de senaste månaderna. Min rutin vid börsnedgångar är att det första jag gör - alltid på kväll eller helg när börsen är stängd - är att gå i genom P/E-tal och direktavkastning för de innehaven i portföljen. Finns det några fynd ökar jag men framförallt har jag ögonen på de aktierna som det sällan går att köpa till rimliga värderingar. Innan jag köper går jag också igenom de senaste rapporterna och nyheterna för att säkerställa att företagets verksamhet utvecklas i rätt riktning. Jag har faktiskt också valt bort åtminstone tre innehav som jag gärna ville öka i baserat på värdering och direktavkastning då jag tyckte att det fanns en del oroande signaler kring hur fundamenta utvecklades i de aktierna vilket i sin tur gjorde att jag inte tyckte att direktavkastningen var låg nog då sannolikheten för höjningar är lägre än normalt i de aktierna just nu. Jag brukar sprida ut köpen och har i detta skede bara ökat lite blygsamt eftersom jag inte tycker att aktierna är speciellt billiga och eftersom jag inte vet om trenden fortsätter ned i en björnmarknad eller om marknaden lugnar sig. Min utgångspunkt är det senare egentligen men jag håller fortfarande på att amortera ned hävstången och skulle det bli en ordentlig nedgång kommer låneutrymmet minska samtidigt som fler aktier blir billigare så därför vill jag se till att jag har en ordentlig krigskassa om så skulle ske. Skulle så inte ske följer jag planen och amorterar istället i väntan på bättre köplägen. Det finns ändå alltid aktier som handlas till lägre värderingar än vanligt. TransAlta Renewables är en sådan aktie just nu då de har haft en olycka där ett vindkraftverk har vält i en av deras parker. En inventering har gjorts och en del av beståndet kommer att bytas ut. Detta innebär naturligtvis en merkostnad för företaget med associerad risk vilket gör att aktien mycket riktigt faller. Jag tycker dock att det är en överreaktion då företaget i grunden är stabilt varför jag passade på att fylla på långsiktigt. Skulle de sänka utdelningen, vilket inte har indikerats på något sätt i deras information om hur renoveringen ska finansieras, handlas aktien ändå på såpass god marginal att jag ändå får en god utdelning. Jag resonerade på samma sätt när Boston Pizza hade problem under pandemiutbrottet.

Åter till Investorrapporten som väl levererade ungefär den stabilitet man förväntar sig av Investor och framförallt är substansvärdet 248 kronor vilket innebär att jag köpte mina B-aktier till en substansrabatt på 22 procent. Jag tycker egentligen att substansvärde är lite fånigt. För vad det betyder är att Investor handlas till en lägre kurs än värderingen av summan av investmentbolagets totala innehav. Det säger egentligen inte särskilt mycket. För om värderingen på de underliggande innehaven är för hög är det ändå inte säkert att aktien är billig. Likväl är det alltid klokt att dubbelkolla substansrabatten för det är större sannolikhet att aktiekursen fortsätter utvecklas uppåt och att aktien handlas på lite billigare nivåer än vanligt när substansrabatten är låg än när man får betala en substanspremie för att köpa aktien.

Samtidigt är direktavkastningen på knappt två procent så låg just nu att den inte ens kompenserar den tillfälligt ovanligt höga inflationen. Jag blev lite besviken på att Investor delar ut fyra kronor totalt i år uppdelat på två tillfällen. Det kan låta bra med en utdelningshöjning på över 14 procent men egentligen följer Investor bara sin tidigare praxis att höja med en krona per aktie jämfört med nivån före aktiesplitten. De hade tvärtom en lite lägre utdelning ifjol i anslutning till splitten och har nu återgått till normalnivå. Kassan och vinsten är dock urstark så det finns utrymme att göra en större höjning vid något tillfälle längre fram. Och framförallt är det en väldigt trygg, stabil och defensiv hörnsten i portföljen då den stabila vinsten och mycket stora kassan bortom allt rimligt tvivel garanterar utdelningshöjningar under decennier framöver.

Jag brukar säga att Investor aldrig är billig, på sin höjd handlas den på rimliga nivåer och är inte dyr. Till och med under coronakraschens djupaste dal i mars 2020 handlades Investor inte över 3,5 procents direktavkastning. Mitt riktmärke är helst att fylla på när aktien handlas kring 3 procents direktavkastning eller mer men jag inser att det inte kommer särskilt många tillfällen på de nivåerna och tyckte därför att detta var ett rimligt nog tillfälle att öka lite blygsamt främst med avsikt att portföljandelen inte ska minska.

OBS inlägg på bloggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Investor är bland de tryggaste aktierna som finns på Stockholmsbörsen men vill ändå notera att mitt perspektiv är utdelningsinvesterarens med en extremt långsiktig horisont. Jag vet inte hur aktien utvecklas i det korta perspektivet och kursen kan mycket väl fortsätta ned. Jag vet inte heller hur inflationen kommer utvecklas framöver och det är inte säkert att utdelningen överstiger inflationen på sikt. Just nu är så inte fallet. Du är själv alltid ansvarig för dina investeringsbeslut och för att dessa är rimliga utifrån den strategi och tidshorisont du har för dina investeringar.

Ännu en liten portföljöversyn kring nyåret

Så här vid det nya året har jag passat på att göra ett litet avstamp i portföljen för att identifiera några saker att följa upp under 2022. Tanken är att portföljen på sikt ska vara en tråkig utdelningsportfölj där jag kan behålla de flesta innehaven och leverera en direktavkastning på 4-5 procent årligen över tid. Flera av innehaven är också just så tråkiga att jag inte ser någon brådska i att analysera dem specifikt just nu. 

Jag är så här på sjätte året välinvesterad i många huvudinnehav och fokuserar nu på att minska belåningen. Den är i skrivande stund beskedligt under 10 procent på 9,2 procent och kommer minska ytterligare med januariinsättningen. Det finns utrymme att öka men jag har råd att vara selektiv. Med en utdelningsportfölj tänker jag till nästa helg göra en liten utdelningskalender för att bevaka mina förväntningar inför 2022. Efter två pandemiår med mindre pålitliga vinster och utdelningar finns det ett betydande signalvärde i att annars pålitliga företag åter levererar utdelningar på historiska nivåer. När så återbekräftas kommer jag fylla på löpande i de flesta av dem som för stunden är rimligt värderade, vilket inte är så många just nu.

Några aktier kommer jag titta lite extra på i år, skriver ned mina tankar för att kunna följa upp senare i år:

Azelio: under 2022 måste Azelio börja ta in orders och intäkter. Skulle man inte klara av det är emissionsrisken och därmed utspädning överhängande. Mitt ursprungscase står fortfarande fast vid att de löser det under H1 2022 (tidigare mål med rimlig pandemiförsening). Men en stark varningsflagga för mig är om ingen av de samförståndsavtal (MoU) där man har specificerat konkreta delleveransmål för både 2021 och 2022 omvandlas till order under året. Skulle så inte ske kommer jag starkt överväga att sälja. Men det tar jag då och inte idag. Det blir en ny möjlighet att stämma av vid min sexårsavstämning i juni.

Cibus är en svensk månadsutdelare som jag gillar. Aktiekursen har dock blivit närmast omotiverat hög och jag har på senare tid inte velat återinvestera utdelningarna, som ursprungligen var planen, till vilket pris som helst. Jag lovar mig själv att titta närmare på företaget igen för att försöka bedöma om nyförvärven försvarar den höga uppvärderingen. Måste samtidigt motvilligt erkänna att jag sneglar lite på SBB. Jag beklagade djupt när Hemfosa köptes upp. Det var en kvartalsutdelare med uteslutande defensiva fastigheter där jag hade en yield on cost på över 5 procent. SBB däremot har en mycket lägre direktavkastning men har framförallt dragits med en alldeles för hög belåning och därmed risk för min smak. På senare tid har företaget skaffat sig en stabilare portfölj till mindre risk vilket gör aktien mer intressant även om det naturligtvis följer som alltid att aktien handlas dyrare idag. Lovar mig att ta en titt.

Handelsbanken är den enda av de fyra storbankerna i portföljen. Efter min lynchspaning som utlandssvensk konstaterar jag att det är dem och SEB som man kan lita på i skarpt läge om man vill ha någon form av normal kundservice. Därför får de vara kvar. Men det är ingen tillväxtmaskin utan snarare ett case för att bevara en utdelning över tid. Därför bör jag under 2022 hålla ett öga på att de klarar den svåra omställningen från en kontorsinriktad bank till att leverera som en mer digitaliserad bank.

Kopparbergs: här är jag redan fullinvesterad då pandemin har erbjudit sällsynt fina köptillfällen rent av under hundralappen. Aktiens tillväxtresa har stannat av men företaget stod väl rustat med egen produktion i Storbritannien och många kostnader tagna. När efterfrågan normaliseras igen tror jag att det här kan bli en lönsam utdelningshistoria och jag har goda förhoppningar om en utdelningshöjning till 7 kronor per aktie om inte redan i år så i alla fall nästa år. Vill se att inkomst och omsättning normaliseras i år.

Minesto: oj vad jag ser fram emot vad som är på gång under 2022.

• Vi får se den nya dragon class i drift. Först under våren på Färöarna, därefter i Bretagne och till sist i stor skala i Wales under höst-vinter.
• Den första auktionen med en särskild pott för tidvattenenergi i UK pågår. Ansökningar ska vara inlämnade senast nästa vecka och besked meddelas senare i år.
  
• Besked där borde bli företagets första större kommersiella order. Parker kommer vi inte få se förrän tidigast 2023 men det spelar mindre roll då ordervärdet går att räkna på och då affärsmodellen normalt ska innebära att 40 procent betalas i förskott.
• Jag tror också att vi äntligen kommer få se intäkter från elköpsavtalet med SEV på Färöarna under 2022 nu när ett kraftverk har varit i kontinuerlig drift under flera månader. I årsrapporten får vi dessutom konkret information om hur mycket el kraftverket har producerat under 2021.
  
• VD Edlund pratade i sitt jultal om att bredda ägarbasen. Jag tolkar det som att man antingen vill ha in institutionella investerare som pensionsfonder eller parkinvesterare för de första parkprojekten. Oavsett lär det äntligen stabilisera aktien en gång för alla när så sker.
  
• Kommunikatören börjar arbeta på nästa vecka. Jag tror vi kommer få se en hel del uppdateringar i det lilla om hur arbetet fortskrider på de tre testsajterna samt mer medieuppmärksamhet.

Scandic har varit ett pandemibet från min sida och jag köpte en del under marsdippen samt tecknade fullt i emissionen. Nu tog återhämtningen ett år mer än jag hade räknat med då politikerna envisas med att göra det orimligt jobbigt för oss som reser över landsgränser. Men likväl kommer en återgång till det normala så småningom och Scandic var bättre rustade för pandemin än de flesta konkurrenter. Därför tror jag i det långa loppet att krisen snarare kan stärka deras marknadsposition. Under 2022 vill jag se tydliga tecken på återgång till lönsamhet för att så småningom översättas i vinst och utdelning igen. 

Vitreous Glass har jag fortfarande på bevakning. Aktien har varit relativt lågt värderad på sistone men nu studsat tillbaka och över 5 CAD/aktie och då har jag ingen brådska. De har gått ut med att vinsterna kommer normaliseras framöver vilket torde innebära något mer modesta utdelningar. Därmed tror jag på en direktavkastning på 4-5 procent snarare än 9-10 procent. Det är fortfarande bra och aktien får vara ett alternativ när jag ökar framöver i regelbundna utdelare. 

Sedan är det ett huvudbry vad man ska göra åt utköp och avknoppningar? ICA och Nobina lär snart vara utköpta. Bägge var rätt små innehav men kapitalet bör omplaceras. Inledningsvis låter jag det ligga till att amortera ned kapitallånet. Men ICA kan jag vid nästa tillfälle enkelt växla till Axfoodaktier. Den aktien tenderar dock ofta vara högt värderad så det brådskar inte. Nobina är svårare att ersätta för där hade jag en yield on cost omkring 8 procent vilket naturligtvis är mycket svårt att hitta till likvärdig risk men samtidigt ett konkurrensutsatt företag och jag valde att tacka ja till uppköpserbjudandet mycket för att slippa tidsödande trassel om det går igenom. Kanske är vettigt att köpa lite extra miljöteknik när andan faller på.

Jag tittar också på lite andra miljöteknikaktier men har inte riktigt hittat kombinationen av riktigt fin potential, stor marknad och moat/vallgrav som både Azelio och Minesto har om de lyckas.

Avknoppningarna är nästan värre. I Siemens och Brookfield RES har jag förlikat mig med att de nu är två aktier men bokför dem fortfarande som en aktie i min utdelningsstatistik. Det är för krångligt att sälja när det är relativt små innehav. Industrivärden hade jag redan tidigare bestämt mig för att behålla men aktien känns för dyr att öka i just nu. Solid försäkring är en avknoppning från Resurs som antagligen inte kommer ge utdelning. Innehavet är dessutom så litet att jag antingen borde köpa väsentligt fler eller sälja. Det lutar åt att jag säljer och letar efter ett tillfälle att öka i norska Gjensidige som är min favorit i försärkingssektorn. Orion som Realty delade ut är svårare att bedöma. Det är ett litet innehav som jag inte har mycket kunskap om och som i dagsläget inte ger utdelning. Som jag ser det bör jag antingen vara beredd att öka eller sälja och köpa mer Realty istället. Det får bli en hemläxa att titta lite närmare på bägge aktierna under 2022 för att fatta ett beslut.

Till sist undrar jag också om jag någonsin kommer kunna köpa Investor till rimliga värderingar igen? Jodå den tiden kommer tids nog och det är väl ingen brådska även om det kanske inte blir under 2022. Tills dess nöjer jag mig med att jag kunde öka på beskedligt under pandemikraschen.