Helgreflektioner i en orolig tid

I tider som dessa dyker det upp fler experter och så kallade experter än vanligt med en uppsjö av killgissningar och information på osäker grund. Mitt sätt att förhålla sig till det är att vara trygg i att jag vet att jag inte vet eller kan förutspå vare sig utvecklingen eller hur den påverkar börsen och min aktieportfölj. Istället lägger jag min energi på vad jag själv kan påverka - min egen hemläxa om företagen.

Även om jag som utlandssvensk med mer vana av andra, lite tuffare miljöer än medelsvensson tror jag inte alls på att försöka tajma utvecklingar på makrosidan. Det kräver väldigt mycket kunskap men framförallt tid. Och när det vänder går det fort i motsatt riktning, det kan räcka med en bra nyhet i en enskild aktie för att man ska missa tåget helt. Och med största sannolikhet inträffar det ju medan jag har fullt upp med mitt arbete eller av andra skäl som t.ex. resor inte har tillgång till internet.

Grejen är den att har man ett långsiktigt perspektiv och lägger energin på mikrosidan - att äga aktier i bra företag som man lägger all sin energi på att analysera och regelbundet följa upp - så räcker det långt. Jag tror att man gör klokt i att påminna sig om att en aktie är just en ägarandel i ett företag och om man tycker att företaget har en bra och stabil verksamhet med förutsättningar för ökade vinst över tid bör man lägga energin på att bygga ut sin portfölj med fler ägarandelar i bra företag. Det finns egentligen inget starkt skäl till att sälja aktier i sådana företag då de över tid bör kunna ge en nog så god direktavkastning. Varje år.

I tider av oro på börsen brukar jag ta för vana att under helgen ta en titt på portföljen för att i lugn och ro i ett första skede identifiera vilka aktier som skulle kunna handlas på rimliga nivåer eller rent av rabatt. När det är gjort tar jag i regel en närmare titt på dessa företag där minimum är att ögna igenom den senaste rapporten och titta på företagets nyckeltal för att få ett hum om ifall trenden är positiv, stabil och växande.

Eller för att ta några exempel. Man måste ändå anse att det är en rimlig hypotes att anta att Axfood kommer att fortsätta sälja mat med en stark position på den svenska marknaden där de investeringar i verksamhetens effektivisering som har gjorts på senare tid fortsätter bära frukt (no pun intended). Aktien handlas just nu till en direktavkastning på 3,2 procent vilket fortfarande är en promille under där jag brukar anse den vara köpvärd. Kanske blir den det. Vem vet.

Eller kommer Castellum, Cibus eller Realty Income plötsligt förlora sina många hyresgäster. Återigen är ett rimligt antagande att deras långsiktiga verksamhet påverkas högst marginellt. Cibus mataffärer lär fortsätta sälja mat. Men företaget kan komma göra en emission och aktien är inte särskilt lågt värderad. Jag har redan ökat mitt innehav i Castellum med fyra procent sedan årsskiftet och med en direktavkastning på över 3,5 procent ligger det i korten att jag nog fortsätter att öka i samma lugna takt. Realty Income å sin sida handlas till en direktavkastning över 4,25 procent och även där ökar jag i lugn takt.

Kopparbergs är en aktie som fortfarande inte har återhämtat sig helt från pandemin där jag egentligen redan är fullinvesterad. Men aktien handlas också till en direktavkastning på över 4,25 procent vilket gör att jag sneglar lite på möjligheten att ändå öka. Över 5 procents direktavkastning kommer jag garanterat att göra det. Och nu räknar jag alltså på fjolårets utdelningsnivå. Redan på onsdag kommer nästa rapport och då får vi besked om vilken utdelningsnivå som betalas ut i år. Möjligen är de lite försiktiga givet att försäljningen inte är fullt normaliserad ännu efter pandemin men mitt utgångstips är en direktavkastning på 7 kronor per aktie, vilket om jag får rätt skulle innebära en direktavkastning på 4,4 procent. Jag tycker att det är ett rimligt antagande att tro att folk fortsätter att dricka de produkter företaget erbjuder.

Cloetta hann jag bara köpa hälften så många aktier i som jag skulle vilja då det tydligen var fler som såg potentialen. Efter att jag hade köpt halva mitt tilltänkta innehav kom rekommendationer från både Börsveckan och Dagens Industri för aktien. Till 4 procents direktavkastning är aktien egentligen fortfarande rimligt värderad men ska jag köpa fler före nästa lön vill jag helst ha minst 4,25 procents direktavkastning. Det är väl ett rimligt antagande att tro att folk fortsätter att köpa godis.

En aktie som jag har sneglat länge på att öka i är det norska försäkringsbolaget Gjensidige. Aktien handlas nu till en direktavkastning över 3,6 procent och jag har redan köpt en första liten post igen. Det är ett rimligt antagande att tro att försäkringsbranschen i Norge inte påverkas nämnvärt av idag rådande oroligheter på längre sikt. Jag valde att sälja tilldelningen i Solid Försäkring och har alltså ökat här istället.

Det här är bara några exempel, naturligtvis finns det många fler inklusive en hel uppsjö med aktier som jag inte äger eller följer. Två andra exempel är fönsterföretaget Inwido, där jag har ökat rätt aktivt på sistone sedan den höjda utdelningen plötsligt gör att aktien åter handlas till en direktavkastning på 4 procent med i övrigt fina räkenskaper, samt takföretaget Nordic Waterproofing, även där har en höjd utdelning inneburit att aktien nu handlas till 3,45 procents direktavkastning. Över 3,5 procent ökar jag en första post. Också norska konsultbolaget Multiconsult handlas över 4 procents direktavkastning med fina räkenskaper men där känner jag mig redan fullinvesterad och vill ha högre kursrabatt för att öka mer. Noterar även att Clas Ohlson handlas till 5,65 procents direktavkastning. Också där anser jag mig vara fullinvesterad för stunden och aktien är lite lurig då det inte är ett tillväxtcase vilket gör att marknaden är skeptisk men som värdecase kan jag tänka mig öka igen om aktien skulle handlas till rabatt över 6 procents direktavkastning. Och Investor är som vanligt inte billigt värderad men nog håller jag ett öga på aktien, som alltid.

Jo, naturligtvis har jag ökat lite då och då i Minesto. Jag har ju sedan lång tid tillbaka en egen uppfattning om vad aktien är värd även om jag inte skriver det rakt ut då jag tycker att man bör göra sig själv tjänsten att sätta sig in ordentligt i den typen av företag så att man förstår caset, potentialen men även riskerna innan man investerar. Men jag tecknade ju fullt i emissionen för ett år sedan och betalade då ett stort belopp på nivåer över vad aktien handlas idag och med tanke på allt som har hänt sedan dess i teknikutveckling och nya marknader som verkar öppnas upp - jag hade initialt inte räknat med vare sig Frankrike eller Sydostasien när jag gjorde mitt ursprungscase för aktien för några år sedan - ser jag det som en fullt rimlig risk-reward att fortsätta att öka även om min portföljandel är mycket stor. Jag förhåller mig som så till det att jag bestämmer hur stor andel av min månadsinsättning som jag anser vara rimlig att fortsätta lägga på Minesto och sedan ökar jag helt enkelt varje månad som aktien fortsätter handlas under 16 kronor. Vi kommer snart få besked om de får stöd i auktionsförfarandet i Storbritannien, kanske redan kommande vecka, och deras första kommersiella kraftverk kommer snart att sjösättas på Färöarna.

Sedan kan det ju dyka upp lägen att ta in nya aktier också. Jag valde i veckan till exempel att ta in samma andel i Swedish Stirling som jag hade för ett år sedan. Jag sålde då aktien för att kunna lösa in samtliga teckningsoptioner i Minesto. När den nu handlas på nästan halva nivån av vad jag sålde för och det nyss kom positiva nyheter kring finansiering av det första nyckelprojektet tyckte jag att det var ett bra läge.

Jag har sedan länge bevakat ett dussin olika miljöteknikaktier som aldrig funnits i min portfölj och som jag följaktligen heller aldrig skrivit om. Midsummer är en sådan aktie som jag länge har varit ganska tveksam till bland annat då jag har varit lite tveksam till ledningens förmåga, då det krävs försäljning av stora volymer på en rätt konkurrensutsatt marknad för att nå en fin utveckling och då jag helt enkelt har tyckt att produkten har varit lite ful rent estetisk. Nu har jag dock i lugn och ro låtit företaget överbevisa mig på dessa punkter och de har löst en produktionslina i Italien samt vissa tidiga intäkter som gör det lättare att räkna på caset. Därför köpte jag en första liten bevakningspost på några hundra aktier.

Jag tror överhuvudtaget att det är klokt att sprida ut sina köp i tider av oro. Man vet aldrig när sentimentet vänder igen på marknaden. Men däremot kan jag ju alltid gå tillbaka till min väldigt enkla tumregel i en trestegsraket där jag delar in utdelningsaktier i A, B och C-kategorier för hur mycket jag ska öka. Ovan lilla enkla övning visar att de flesta aktier är i den första eller andra kategorin där det är rimligt att fylla på men inte så billiga att man vill öka till varje pris. Därför fortsätter jag att fördela köpen och gläds åt nya ägarandelar i bra företag. Kommer rena rabattkurser får jag väl öka mer då. Kommer det inte lägre kurser än nu har jag fortsatt en sund belåning och risk i portföljen. Det finns alltid något som är rimligt värderat.

I tider som dessa är jag tacksam över att jag har haft självdisciplin nog att inte ryckas med i alla trendaktier under det senaste året. Under coronakraschen i mars 2020 fyllde jag min belåning till bristgränsen när företag handlades på löjligt låga nivåer. Även om jag betade ikapp så kom sedan ett år senare inlösen av teckningsoptioner i Minesto och jag behövde åter öka belåningen. Sedan dess har jag under tio månader haft ett projekt att minska belåningen. Portföljen har under det senaste halvåret gått från tolv till sju procents belåningsgrad. Även om belåningen ökar igen när jag nu köper lite mer och närmar sig åtta procent samtidigt som belåningsutrymmet minskar när börsen går ned tycker jag att en belåning på tio procent är fullt rimligt i detta läge. Min kapitalförsäkring har i nuläget ingen ränta på Avanzas lån och mitt ISK var bara en månad ifrån att nå en normal ränta. Att skjuta upp det med 2-3 månader ser jag som proportionerligt om börsen skulle bli billigare kommande veckor. Jag har också ökat mitt sparande utanför börsen. Det kan tyckas som konstig tajming i en tid då inflationen är hög men jag vill helt enkelt säkerställa att jag har en kontantinsats till ett fastighetsköp i Sverige. Inflationen bör man förstås ta på allvar men även där finns det ovanligt många experter just nu. Jag har min egen uppfattning som grundar sig i hur centralbanker agerar i praktiken och hur de kommunicerar samt hur de historiskt har bidragit till att inflatera ned höga statliga belåningar men vill inte utveckla det mer än så eller spekulera i det.

Efter helgens övning står min aktieportfölj redo att möta de kommande veckornas utveckling oavsett vilken den blir och jag har en prioriteringsordning för på vilka nivåer jag är beredd att köpa olika aktier. Då kan jag luta mig tillbaka, ägna veckan som kommer åt mitt jobb och ta ett nytt omtag nästa helg för att följa upp vilka köplägen som verkar finnas då. Kursutvecklingen får kortsiktiga spekulanter oroa sig över. Jag är mycket långsiktig i mitt sparande och har blivit bättre och bättre på att inte lägga energi på sådant. Välskötta företag hittar med tiden alltid tillbaka till en rimlig värdering. Och skulle de inte göra det är det inte aktiekursen utan företagens verksamhet som är problemet. Därför lägger jag all min energi där.

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är alltid ansvarig för dina egna investeringsbeslut och bör alltid själv sätta dig in i vad du investerar i. Det är en dagboksanteckning över mina reflektioner under en annorlunda och ovanlig tid. Framförallt är syftet med inlägget att påminna om att man inte bör stressa upp sig i tider av börsoro utan hålla sig till sin strategi, fortsätta att lägga energin på att läsa in sig om företagen och försöka vara långsiktig i sina investeringar.

Utdelningar och nya aktieköp under januari

Utdelningsåret 2022 är igång! Under januari månad trillade det in 2 144 kronor vilket är en ökning jämfört med ifjol men fortfarande lite lägre än för två år sedan. Det beror på att jag har sålt Bosjö och Sydsvenska Hem, två kvartalsutdelare som hade en hög direktavkastning men också var ganska sårbara på grund av en mycket liten fastighetsportfölj. De tjänade mig väl under portföljens första fem år med totalt 30-40 procent i ackumulerad utdelning mot inköpskursen men nu när portföljen har vuxit sig till en storlek stor nog att klara en FIRE har jag istället valt att minska risken. Det får dock som konsekvens att jag behöver jobba med att köpa nya utdelningsaktier för att ens tangera fjolårets utdelning vilken dock var dopad av extrautdelningar för att kompensera sänkta eller innehållna utdelningar under pandemiåret 2020.

Under januari månad är det bara åtta aktier som delar ut i nuläget. Utöver månadsutdelarna och ett par mindre kvartalsutdelare står Clas Ohlson för halva januari.

På samma tema har jag under nedgången senaste tiden ökat lite försiktigt i relativt defensiva aktier. Min uppfattning är att man får en bra temperatur på börsen i nedgång genom att titta på hur sådana aktier värderas för de är sällan billiga, på sin höjd rimliga. Från ett utdelningsperspektiv är en defensiv aktie med tillväxt billig om den handlas till en direktavkastning över 4 procent i rådande ränteläge. Om den handlas en bit över 3 procent är den ganska rimligt värderad. Obs att detta är ett riktmärke, naturligtvis tittar jag på en lång rad variabler och läser de senaste rapporterna och nyheterna ordentligt också, poängen är bara att jag på ett enkelt sätt ska kunna se när aktier börjar bli intressanta att titta på att öka i igen och fördjupa mig lite ytterligare. Jag har valt bort fler aktier än vad jag har ökat i då mina signalparametrar har signalerat att de börjar bli rimligt värderade men fördjupad analys av rapporter och nyheter har visat på olika brister.

Först och främst har jag ökat i Investor. Det är en kvalitetsaktie som aldrig är billig. De har en kassa stor nog att att höja utdelningen under decennier framöver. Det tar mig emot att köpa på en direktavkastning på 2 procent men samtidigt tyckte jag att det finns få tillfällen att öka och nu är kanske ett att åtminstone fylla på så till den grad att portföljandelen inte sjunker de kommande två åren. Förr eller senare kommer ett läge att öka ordentligt. Det blev en ökning av innehavet på 2,5 procent mot befintligt antal aktier. Större delen av aktier fick jag helt gratis i en arbitrage-swap, dvs. jag växlade A-aktierna mot den billigare B-aktien och använde mellanskillnaden till att öka portföljandelen. Jag sparade dock ungefär lika mycket till att minska belåningen som nu är 9,4 procent till följd av aktieköp och börsnedgång. Jag tycker helt enkelt inte att börsen är så billig att jag vill öka belåningen alltför mycket, att skjuta upp en bättre ränta med en månad ytterligare kändes som en rimlig avvägning då jag inte vet hur börsen utvecklas framöver. Det är ofta klokt att sprida ut sina aktieköp över tid.

Sedan har jag ökat innehavet i Castellum med 2,5 procent mot befintligt antal aktier. Jag gillar förvisso inte den stora rörligheten i ledningen men företaget sitter på en mycket fin fastighetsportfölj och en direktavkastning på 3,33 procent är den nivå då jag enligt min ursprungliga strategi ska öka lite försiktigt. Också här är målet att bibehålla portföljandel då jag inte anser att aktien är särskilt billig, bara rimligt värderad. Jag tror att de höjer utdelningen med 5 öre till 3,5 öre per halvårsutdelning.

Gjensidige presenterade en fin rapport och är en aktie som jag länge har velat öka i. Det är den norska marknadens kanske finaste försäkringsbolag med en stabil kundbas. Aktien handlades till en direktavkastning på över 3,5 procent vilket återigen inte är billigt men fullt rimligt. De har dessutom höjt utdelningen med 4 procent i år och brukar i tillägg ofta ge extrautdelningar mot slutet av året som jag inte har kalkylerat med ovan. Jag ökade mitt innehav med hela 10 procent mot befintligt innehav.

Jag fortsätter att fylla på i Sveriges enda månadsutdelare Cibus. Aktien har varit ganska högt värderad men har nu kommit ned lite i värdering. Tyvärr kommer företaget att göra en emission vilket inte behöver vara dåligt då de brukar använda kapitalet till att utöka fastighetsportföljen och företagets värde. Det lär innebära en utspädning på uppemot 10 procent och jag gillar inte att det är oklart om vi småsparare får teckna i emissionen eller om det blir en riktad företrädesemission till storägare. Företaget gör gällande att utdelningsnivån inte ska påverkas av utspädningen. Det återstår att se om de lever upp till detta men deras mål är att höja utdelningen med 5 procent årligen ungefär. Jag fortsätter att lita på att de klarar av detta givet fler förvärv intill motsatsen bevisas. Ökade med 5 procent mot befintligt innehav.

Jag passade på att öka i TransAlta RES också, ett kanadensiskt företag som äger förnybar energi-parker. De har haft problem då ett vindkraftverk har gått sönder i en av deras parker vilket är en viss varningssignal och de ska byta ut hela beståndet i den parken efter en utredning. Vindkraftstekniken är såpass mogen idag efter decennier av utveckling att jag främst ser det som en olycklig kortsiktig investeringskostnad. Som parkutvecklare kommer de äga parken och elintäkterna under många år framöver och därför är jag inte speciellt orolig även om det kan vara klokt att kolla lite extra noga på utgiftsposter och lönsamhet i kommande rapporter. Jag tyckte att en direktavkastning på 5,5 procent efter en viss kursnedgång i rimlig grad prisar in risk och ökade innehavet med 4 procent mot befintligt innehav.

Sedan har jag ökat lite i Minesto igen. Egentligen är jag redan fullinvesterad men när folk har vänligheten att sälja på nivåer under vad jag kunde teckna optioner för förra året trots all teknikbekräftelse vi har fått sedan dess och det nya samarbetet med Schneider tycker jag att aktien är väldigt rimligt värderad blygt uttryckt. Hur den utvecklas på kort sikt fäster jag ingen större vikt vid utöver att jag har beredskap att köpa ytterligare något tusental aktier om kursen fortsätter att tjura. Jag tittade återigen igenom de senaste presentationerna från företaget, särskilt den 9 november hos Aktiespararna, och känner mig trygg i mitt case. Det ska bli väldigt spännande att följa utvecklingen under 2022, inte minst när D4:an sjösätts i vår!

Det blev också en blygsam ökning i SWECO för första gången sedan inköp. Jag tror att de kommer återgå till en utdelningsnivå omkring 5 kronor per år och om mitt utdelningscase håller är aktien rimligt värderad.

Arbitrage i Investor

Igår fanns det en fin möjlighet att få arbitrage i Investor. Arbitrage i aktier uppstår när två olika typer av aktier i samma företag handlas till så stor kursskillnad att man kan sälja det ena innehavet för att köpa det andra och få en vinst över efter att courtage för bägge affärerna är betalt.

En vanlig anledning är att A-aktien ofta berättigar till fler röster på bolagsstämman än de andra aktieslagen (detta skiljer sig åt lite i olika företag men i regel är A-aktien röststarkare än B-aktien). Storägare köper därför oftast A-aktien medan vi småsparare kan köpa B-aktien då vi har så små innehav att vårt röststyrka ändå är försumbart.

När arbitrage uppstår är det därför vanligast att A-aktien blir dyrare än B-aktien. Det kan finnas flera anledningar till det. Den vanligast är att det är en ägarstrid i aktien där en ny ägare vill in för att påverka företaget och köper A-aktier eftersom denna har fler röster än B-aktien. Då stiger A-aktien ofta snabbare än B-aktien. I Investor misstänker jag att det omvända har inträffat - att småsparare har sålt aktier direkt eller kanske i högre grad indirekt genom Sverigeindexfonder medan storägarna sitter kvar vilket leder till att B-aktien sjunker mer än A-aktien. Hur som helst är ett tips till arbitragejägare att köpa den röststarkare aktien när bägge handlas till ungefär samma värde för sannolikheten för arbitrage är som sagt hög i den riktningen. I min portfölj är det just nu framförallt Investor och Handelsbanken där det finns arbitragemöjligheter. I Handelsbanken är det också ett fint läge till arbitrage just nu om man äger B-aktien, som finns i mycket lägre antal aktier än A-aktien, och vill byta till A-aktien. Också där rör det som en kursskillnad på cirka tio kronor och lika många procent. För egen del har jag gjort många arbitrage-byten tidigare i aktien och sitter tyvärr bara på A-aktier just nu.

Jag gör inte arbitrage vid varje tillfälle då jag alltid vill ha en ganska stor riskmarginal då jag inte har svenskt fiberbredband precis och det vore minst sagt surt om det skiter sig just när man ska byta aktier. Därför vill jag alltid ha en såpass stor marginal att man har ett rimligt utrymme även för det fall det blir något trassel under affären. Fem procent är helt klart en så stor marginal men jag skulle inte göra mig besväret för några tiotal ören eller promille utan det måste ge fler aktier och någon tusenlapp över.

Prisskillnaden i Investor var groteskt höga 10 kronor när jag sålde A-aktierna för att köpa B-aktier, nästan hela fem procent! Jag brukar ha för princip att växla över ungefär hälften i aktier och hälften i kontanter, netto efter courtage, för att ha lite marginal ifall jag räknar fel eller ifall marknaden normaliseras snabbt medan jag genomför bytet. I det här fallet valde jag att bara plocka ut 5 nya Investoraktier helt gratis och istället behålla merparten - några tusen kronor - i kassan för att minska portföljbelåningen lite till.

Det har tre skäl: dels hade jag redan före swappen ökat lite i Investor med ytterligare 8 aktier och jag tycker inte aktien är på långa vägar billig trots att den oförtjänt dragits med i börsnedgången. Dels är det lite stökigt på börsen nu så jag bidar tiden an och ser om det fortsätter nedåt eller lugnar sig. Och sedan finns det ju annat som är billigare just nu. Jag har på senare tid ökat lite i Castellum, Cibus och SWECO. I tider av börsoro brukar jag titta till de lite defensivare aktierna som jag sällan får läge att öka i på någorlunda rimliga nivåer. Ingen av dessa tre är på långa vägar billig heller men de handlas åter på något mer rimliga nivåer än de har gjort de senaste månaderna. Min rutin vid börsnedgångar är att det första jag gör - alltid på kväll eller helg när börsen är stängd - är att gå i genom P/E-tal och direktavkastning för de innehaven i portföljen. Finns det några fynd ökar jag men framförallt har jag ögonen på de aktierna som det sällan går att köpa till rimliga värderingar. Innan jag köper går jag också igenom de senaste rapporterna och nyheterna för att säkerställa att företagets verksamhet utvecklas i rätt riktning. Jag har faktiskt också valt bort åtminstone tre innehav som jag gärna ville öka i baserat på värdering och direktavkastning då jag tyckte att det fanns en del oroande signaler kring hur fundamenta utvecklades i de aktierna vilket i sin tur gjorde att jag inte tyckte att direktavkastningen var låg nog då sannolikheten för höjningar är lägre än normalt i de aktierna just nu. Jag brukar sprida ut köpen och har i detta skede bara ökat lite blygsamt eftersom jag inte tycker att aktierna är speciellt billiga och eftersom jag inte vet om trenden fortsätter ned i en björnmarknad eller om marknaden lugnar sig. Min utgångspunkt är det senare egentligen men jag håller fortfarande på att amortera ned hävstången och skulle det bli en ordentlig nedgång kommer låneutrymmet minska samtidigt som fler aktier blir billigare så därför vill jag se till att jag har en ordentlig krigskassa om så skulle ske. Skulle så inte ske följer jag planen och amorterar istället i väntan på bättre köplägen. Det finns ändå alltid aktier som handlas till lägre värderingar än vanligt. TransAlta Renewables är en sådan aktie just nu då de har haft en olycka där ett vindkraftverk har vält i en av deras parker. En inventering har gjorts och en del av beståndet kommer att bytas ut. Detta innebär naturligtvis en merkostnad för företaget med associerad risk vilket gör att aktien mycket riktigt faller. Jag tycker dock att det är en överreaktion då företaget i grunden är stabilt varför jag passade på att fylla på långsiktigt. Skulle de sänka utdelningen, vilket inte har indikerats på något sätt i deras information om hur renoveringen ska finansieras, handlas aktien ändå på såpass god marginal att jag ändå får en god utdelning. Jag resonerade på samma sätt när Boston Pizza hade problem under pandemiutbrottet.

Åter till Investorrapporten som väl levererade ungefär den stabilitet man förväntar sig av Investor och framförallt är substansvärdet 248 kronor vilket innebär att jag köpte mina B-aktier till en substansrabatt på 22 procent. Jag tycker egentligen att substansvärde är lite fånigt. För vad det betyder är att Investor handlas till en lägre kurs än värderingen av summan av investmentbolagets totala innehav. Det säger egentligen inte särskilt mycket. För om värderingen på de underliggande innehaven är för hög är det ändå inte säkert att aktien är billig. Likväl är det alltid klokt att dubbelkolla substansrabatten för det är större sannolikhet att aktiekursen fortsätter utvecklas uppåt och att aktien handlas på lite billigare nivåer än vanligt när substansrabatten är låg än när man får betala en substanspremie för att köpa aktien.

Samtidigt är direktavkastningen på knappt två procent så låg just nu att den inte ens kompenserar den tillfälligt ovanligt höga inflationen. Jag blev lite besviken på att Investor delar ut fyra kronor totalt i år uppdelat på två tillfällen. Det kan låta bra med en utdelningshöjning på över 14 procent men egentligen följer Investor bara sin tidigare praxis att höja med en krona per aktie jämfört med nivån före aktiesplitten. De hade tvärtom en lite lägre utdelning ifjol i anslutning till splitten och har nu återgått till normalnivå. Kassan och vinsten är dock urstark så det finns utrymme att göra en större höjning vid något tillfälle längre fram. Och framförallt är det en väldigt trygg, stabil och defensiv hörnsten i portföljen då den stabila vinsten och mycket stora kassan bortom allt rimligt tvivel garanterar utdelningshöjningar under decennier framöver.

Jag brukar säga att Investor aldrig är billig, på sin höjd handlas den på rimliga nivåer och är inte dyr. Till och med under coronakraschens djupaste dal i mars 2020 handlades Investor inte över 3,5 procents direktavkastning. Mitt riktmärke är helst att fylla på när aktien handlas kring 3 procents direktavkastning eller mer men jag inser att det inte kommer särskilt många tillfällen på de nivåerna och tyckte därför att detta var ett rimligt nog tillfälle att öka lite blygsamt främst med avsikt att portföljandelen inte ska minska.

OBS inlägg på bloggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Investor är bland de tryggaste aktierna som finns på Stockholmsbörsen men vill ändå notera att mitt perspektiv är utdelningsinvesterarens med en extremt långsiktig horisont. Jag vet inte hur aktien utvecklas i det korta perspektivet och kursen kan mycket väl fortsätta ned. Jag vet inte heller hur inflationen kommer utvecklas framöver och det är inte säkert att utdelningen överstiger inflationen på sikt. Just nu är så inte fallet. Du är själv alltid ansvarig för dina investeringsbeslut och för att dessa är rimliga utifrån den strategi och tidshorisont du har för dina investeringar.

Ännu en liten portföljöversyn kring nyåret

Så här vid det nya året har jag passat på att göra ett litet avstamp i portföljen för att identifiera några saker att följa upp under 2022. Tanken är att portföljen på sikt ska vara en tråkig utdelningsportfölj där jag kan behålla de flesta innehaven och leverera en direktavkastning på 4-5 procent årligen över tid. Flera av innehaven är också just så tråkiga att jag inte ser någon brådska i att analysera dem specifikt just nu. 

Jag är så här på sjätte året välinvesterad i många huvudinnehav och fokuserar nu på att minska belåningen. Den är i skrivande stund beskedligt under 10 procent på 9,2 procent och kommer minska ytterligare med januariinsättningen. Det finns utrymme att öka men jag har råd att vara selektiv. Med en utdelningsportfölj tänker jag till nästa helg göra en liten utdelningskalender för att bevaka mina förväntningar inför 2022. Efter två pandemiår med mindre pålitliga vinster och utdelningar finns det ett betydande signalvärde i att annars pålitliga företag åter levererar utdelningar på historiska nivåer. När så återbekräftas kommer jag fylla på löpande i de flesta av dem som för stunden är rimligt värderade, vilket inte är så många just nu.

Några aktier kommer jag titta lite extra på i år, skriver ned mina tankar för att kunna följa upp senare i år:

Azelio: under 2022 måste Azelio börja ta in orders och intäkter. Skulle man inte klara av det är emissionsrisken och därmed utspädning överhängande. Mitt ursprungscase står fortfarande fast vid att de löser det under H1 2022 (tidigare mål med rimlig pandemiförsening). Men en stark varningsflagga för mig är om ingen av de samförståndsavtal (MoU) där man har specificerat konkreta delleveransmål för både 2021 och 2022 omvandlas till order under året. Skulle så inte ske kommer jag starkt överväga att sälja. Men det tar jag då och inte idag. Det blir en ny möjlighet att stämma av vid min sexårsavstämning i juni.

Cibus är en svensk månadsutdelare som jag gillar. Aktiekursen har dock blivit närmast omotiverat hög och jag har på senare tid inte velat återinvestera utdelningarna, som ursprungligen var planen, till vilket pris som helst. Jag lovar mig själv att titta närmare på företaget igen för att försöka bedöma om nyförvärven försvarar den höga uppvärderingen. Måste samtidigt motvilligt erkänna att jag sneglar lite på SBB. Jag beklagade djupt när Hemfosa köptes upp. Det var en kvartalsutdelare med uteslutande defensiva fastigheter där jag hade en yield on cost på över 5 procent. SBB däremot har en mycket lägre direktavkastning men har framförallt dragits med en alldeles för hög belåning och därmed risk för min smak. På senare tid har företaget skaffat sig en stabilare portfölj till mindre risk vilket gör aktien mer intressant även om det naturligtvis följer som alltid att aktien handlas dyrare idag. Lovar mig att ta en titt.

Handelsbanken är den enda av de fyra storbankerna i portföljen. Efter min lynchspaning som utlandssvensk konstaterar jag att det är dem och SEB som man kan lita på i skarpt läge om man vill ha någon form av normal kundservice. Därför får de vara kvar. Men det är ingen tillväxtmaskin utan snarare ett case för att bevara en utdelning över tid. Därför bör jag under 2022 hålla ett öga på att de klarar den svåra omställningen från en kontorsinriktad bank till att leverera som en mer digitaliserad bank.

Kopparbergs: här är jag redan fullinvesterad då pandemin har erbjudit sällsynt fina köptillfällen rent av under hundralappen. Aktiens tillväxtresa har stannat av men företaget stod väl rustat med egen produktion i Storbritannien och många kostnader tagna. När efterfrågan normaliseras igen tror jag att det här kan bli en lönsam utdelningshistoria och jag har goda förhoppningar om en utdelningshöjning till 7 kronor per aktie om inte redan i år så i alla fall nästa år. Vill se att inkomst och omsättning normaliseras i år.

Minesto: oj vad jag ser fram emot vad som är på gång under 2022.

• Vi får se den nya dragon class i drift. Först under våren på Färöarna, därefter i Bretagne och till sist i stor skala i Wales under höst-vinter.
• Den första auktionen med en särskild pott för tidvattenenergi i UK pågår. Ansökningar ska vara inlämnade senast nästa vecka och besked meddelas senare i år.
  
• Besked där borde bli företagets första större kommersiella order. Parker kommer vi inte få se förrän tidigast 2023 men det spelar mindre roll då ordervärdet går att räkna på och då affärsmodellen normalt ska innebära att 40 procent betalas i förskott.
• Jag tror också att vi äntligen kommer få se intäkter från elköpsavtalet med SEV på Färöarna under 2022 nu när ett kraftverk har varit i kontinuerlig drift under flera månader. I årsrapporten får vi dessutom konkret information om hur mycket el kraftverket har producerat under 2021.
  
• VD Edlund pratade i sitt jultal om att bredda ägarbasen. Jag tolkar det som att man antingen vill ha in institutionella investerare som pensionsfonder eller parkinvesterare för de första parkprojekten. Oavsett lär det äntligen stabilisera aktien en gång för alla när så sker.
  
• Kommunikatören börjar arbeta på nästa vecka. Jag tror vi kommer få se en hel del uppdateringar i det lilla om hur arbetet fortskrider på de tre testsajterna samt mer medieuppmärksamhet.

Scandic har varit ett pandemibet från min sida och jag köpte en del under marsdippen samt tecknade fullt i emissionen. Nu tog återhämtningen ett år mer än jag hade räknat med då politikerna envisas med att göra det orimligt jobbigt för oss som reser över landsgränser. Men likväl kommer en återgång till det normala så småningom och Scandic var bättre rustade för pandemin än de flesta konkurrenter. Därför tror jag i det långa loppet att krisen snarare kan stärka deras marknadsposition. Under 2022 vill jag se tydliga tecken på återgång till lönsamhet för att så småningom översättas i vinst och utdelning igen. 

Vitreous Glass har jag fortfarande på bevakning. Aktien har varit relativt lågt värderad på sistone men nu studsat tillbaka och över 5 CAD/aktie och då har jag ingen brådska. De har gått ut med att vinsterna kommer normaliseras framöver vilket torde innebära något mer modesta utdelningar. Därmed tror jag på en direktavkastning på 4-5 procent snarare än 9-10 procent. Det är fortfarande bra och aktien får vara ett alternativ när jag ökar framöver i regelbundna utdelare. 

Sedan är det ett huvudbry vad man ska göra åt utköp och avknoppningar? ICA och Nobina lär snart vara utköpta. Bägge var rätt små innehav men kapitalet bör omplaceras. Inledningsvis låter jag det ligga till att amortera ned kapitallånet. Men ICA kan jag vid nästa tillfälle enkelt växla till Axfoodaktier. Den aktien tenderar dock ofta vara högt värderad så det brådskar inte. Nobina är svårare att ersätta för där hade jag en yield on cost omkring 8 procent vilket naturligtvis är mycket svårt att hitta till likvärdig risk men samtidigt ett konkurrensutsatt företag och jag valde att tacka ja till uppköpserbjudandet mycket för att slippa tidsödande trassel om det går igenom. Kanske är vettigt att köpa lite extra miljöteknik när andan faller på.

Jag tittar också på lite andra miljöteknikaktier men har inte riktigt hittat kombinationen av riktigt fin potential, stor marknad och moat/vallgrav som både Azelio och Minesto har om de lyckas.

Avknoppningarna är nästan värre. I Siemens och Brookfield RES har jag förlikat mig med att de nu är två aktier men bokför dem fortfarande som en aktie i min utdelningsstatistik. Det är för krångligt att sälja när det är relativt små innehav. Industrivärden hade jag redan tidigare bestämt mig för att behålla men aktien känns för dyr att öka i just nu. Solid försäkring är en avknoppning från Resurs som antagligen inte kommer ge utdelning. Innehavet är dessutom så litet att jag antingen borde köpa väsentligt fler eller sälja. Det lutar åt att jag säljer och letar efter ett tillfälle att öka i norska Gjensidige som är min favorit i försärkingssektorn. Orion som Realty delade ut är svårare att bedöma. Det är ett litet innehav som jag inte har mycket kunskap om och som i dagsläget inte ger utdelning. Som jag ser det bör jag antingen vara beredd att öka eller sälja och köpa mer Realty istället. Det får bli en hemläxa att titta lite närmare på bägge aktierna under 2022 för att fatta ett beslut.

Till sist undrar jag också om jag någonsin kommer kunna köpa Investor till rimliga värderingar igen? Jodå den tiden kommer tids nog och det är väl ingen brådska även om det kanske inte blir under 2022. Tills dess nöjer jag mig med att jag kunde öka på beskedligt under pandemikraschen.

Häftigt att betala skatt? Några reflektioner vid årets slut

Årsskiftet är en bra tidpunkt att stanna upp och reflektera på lite längre sikt kring sparmål. För egen del har jag brutet kalenderår på portföljen och brukar göra portföljavstämningen kring midsommar men givet att det finns lite tid att reflektera runt helgerna har jag redan påbörjat en översyn av portföljen, mål och hur jag ska fortsätta investera under 2022 (det blir mycket fokus på utdelningar igen).

Något som förbluffar mig är detta ständiga fokus på att aktiekurserna ska öka. Eftersom jag sparar i ISK och Kapitalförsäkring har jag lite svårt att förstå det då det endast innebär ökad skatt. Det jag vill se är att omsättning, tillväxt och vinst ökar vilket i förlängningen gör att utdelningarna ökar i jämna steg med att portföljens värde ökar. Annars blir jag ju till sist bara tvungen att sälja aktier i onödan för att betala kapitalskatt. Det verkar rätt onödigt kan man tycka. Inte minst om företagen i framtiden väntas ge högre vinst och utdelning än idag. För i så fall vill man ju helst sitta på så många aktier som möjligt i framtiden.

Ett investeringssparkonto fungerar som bekant så att du betalar skatt på innehav och insättningar under året. Under 2020 var schablonskattesatsen för ett ISK 0,375 procent. Grovt förenklat innebär det att du får betala 375 kronor i skatt varje år för varje 100 000 kronor ditt ISK-konto stiger. I mitt fall är jag därför inte speciellt bekymrad över att Azelio och Minesto har aktiekurser som har det lite knackigt just nu för det är en rätt tacksam tidpunkt på året och det spar mig ett par tusenlappar i skatt som jag istället kan återinvestera i att köpa nya aktier. Är man genuint långsiktig är det rent av att föredra.

Nu är ovan resonemang om ISK-skatt starkt förenklat men min poäng är bara att belysa att om du verkligen är genuint långsiktig i dina investeringar och företaget du investerar i har en god soliditet med eget kapital över de kommande åren oavsett vad som inträffar är det egentligen inget att sörja att aktiekursen går ned. För du får då en lägre skatt och möjlighet att köpa fler aktier. Min käpphäst är att man bör lägga all sin energi på vad företagen man investerar i gör.

Tänk dig att du köper en lott inför lottodragningen. Skulle du ett par dagar före dragningen då resultatet presenteras ta erbjudandet om att få tillbaka halva insatsen men därmed också gå miste om hela möjligheten till vinst? Knappast va. Men underligt nog resonerar många just så när det kommer till aktier. Tyvärr beror det nog ofta på att de inte har gjort tillräcklig research för att känna sig trygga i sitt case. Om du blir nervös över att aktiekursen går ned även när det inte finns några negativa nyheter från företaget och allt rullar på som det ska behöver du antingen lära dig bli bättre på att hantera dina känslor och din börspsykologi. Eller också är det helt enkelt så att du inte är tillräckligt långsiktig. Det brukar sägas att börsen är en mekanism för att omfördela pengar från de mindre tålmodiga till de tålmodiga och det ligger en hel del i det. Så länge man äger aktier i företag som utvecklas bra borde man över tid tjäna pengar på dessa innehav. Om ett företag som Azelio eller Minesto lyckas kommer de någon gång under nästa decennium med säkerhet göra en vinst som överstiger dagsaktuell handelskurs. Det innebär i sin tur att de kommer ge en brutalt bra yield on cost. Att ens tänka på att sälja när företaget går bra för att ta hem ett par gånger insatsen är då amatörmässigt så länge man inte tror sig kunna investera i något ännu bättre.

Men misstag då? Jo naturligtvis gör man misstag. Jag förvånades till exempel över hur Climeon som hade intäkter och redan var i kommersiell fas på tre marknader inte visade sig ha en tillräckligt bra teknisk lösning ännu för två av dessa marknader. Det var en missbedömning och påminnelse om att aktier innebär en risk. Men också en missbedömning som jag delade med bevisat skickliga professionella analytiker.

En reflektion under 2021 sedan jag har fått mer att göra igen när det är mindre hemarbete är att jag finner det allt mindre värt att lägga ned tid på finanstwitter och liknande. Det var en välgärning att Avanza stängde ned placeraforumet för med ett par goda undantag är det mycket kortsiktigt surr och informationen att Kalle tycker aktie x är värd halva dagskursen medan Pelle tycker y borde vara värd minst tre gånger dagskursen helst imorgon ger väldigt lite och är rent slöseri med tid. När jag började blogga var det mer resonemang om företagen, deras vinster och framtidsutsikter. Och en hel del positiv uppmuntran av varandras sparresor. Idag är det alldeles för mycket fokus på aktiekurser och alldeles för lite fokus på företagens verksamhet. Därför kommer jag under 2022 att lägga mer tid på egenanalys av företagens rapporter igen och mindre tid på finanstwitter och liknande.

Någon tipsade på finanstwitter om Axyer som ska vara ett nytt, seriösare börsforum. Det vore mycket välkommet. Samtidigt gillar jag inte appar och i nuläget finns det ännu för lite information om varför det skulle vara bättre än andra forum utöver att man identifierar sig. Kommer det vara aktivt modererat? Hur hanteras min metadata? Hur tjänar ägarna pengar på plattformen och varför går man inte ut tydligt med ägarbilden (även om den är lätt att leta fram och verkar rimlig nog)? Måste man använda app i telefonen eller kan man även köra från webbläsare? Flera obesvarade frågetecken innan jag går med.

För egen del har jag valt att höja skuldsättningen i portföljen lite genom att göra några köp innan årsskiftet istället för i januari då det av skattetekniska skäl är bättre att göra insättningen i början av nästa kvartal. Samtidigt har jag inte gjort någon insättning i december då det alltid blir merkostnader kring julledigheten som för utlandssvensken också innebär att många ärenden hemmavid ska uträttas på kort tid. Det innebär att skuldsättningen trots allt kommer landa strax över 10 procent även om den borde vara strax under 10 procent med decemberinsättningen. Därför stänger 2021 en bit under 4 miljoner kronor netto. Utdelningarna landar i sin tur omkring 53 300 kronor beroende på hur Brookfield RES sista utdelning i år faller ut. Det innebär att jag under 2022 kommer ha uppnått en frihetsgrad där jag i princip kommer kunna täcka mina löpande boendeutgifter enbart med utdelningar.

2022 blir ett viktigt och avgörande år för mina bägge största innehav men det kan jag återkomma till separat. Jag tänker ta mig tiden att titta på vad jag vill se i mina olika innehav under 2022 och vilka andra strategiska beslut jag behöver fatta under året med portföljen. Jag ser också fram emot att på allvar börja få utdelningsmaskinen att rulla igång igen och ska fundera igenom vad en rimlig målsättning kan vara men definitivt ska jag över 60 000 kronor på helåret vilket blir 5 000 kronor i genomsnitt per månad.

Två julklappar från Azelio och Minesto

Under morgonen la Azelio och Minesto var sin hård julklapp med innehåll av det tekniska slaget under julgranen. Bägge är efterlängtade bekräftelser på att tekniken levererar vad som är förväntat. Och lite därtill. Det väsentliga med informationen i dessa bägge pressmeddelanden är att teknikrisken minskar ytterligare för oss investerare eftersom vi idag vet mer än igår om hur pass väl vi kan förvänta oss att tekniken levererar. Det gör i sin tur det lättare att räkna på sitt case.

Azelio har redan för ett år sedan verifierat sin teknik men dagens nya verifiering från Det Norske Veritas (DNV) innebär att det nu kan bekräftas att systemet levererar i alla aspekter i enlighet med den tekniska prestandaspecifikationen också under en lite längre testperiod (länk). Det innebär, precis som Azelio själva skriver, att kunder nu får ytterligare underlag vilket torde underlätta att ta in fler order under 2022. Mitt scenario är fortfarande att jag vill se att åtminstone något av de samförståndsavtal (MoU) som har ingåtts omvandlas till konkreta order i linje med specifikation i avtalet senast under första halvåret 2022. Sannolikheten för att så sker har helt klart ökat efter dagens nyhet.

Vi får också veta att energilagret vid 13 timmars elproduktion (efter att ha laddats med 100 kW under 6 timmar) visar sig ha ytterligare kapacitet kvar vilket är ett positivt besked som indikerar att tekniken kan vara något mer effektiv än tidigare beräknat.

Minesto presenterar som utlovat data på kraftverkets effektivitet (länk). Den nya Dragon Class-modellen som lanserades i höst och ska sjösättas under 2022 bedöms kunna leverera 3,5 GWh per år med en märkeffekt på 1,2 MW. För att sätta det i perspektiv klarar Minestos kraftverk alltså redan att leverera minst lika mycket som ett modernt storskaligt vindkraftverk (2,9 GWh per år för 1 MW under normala vindförhållanden). Framtiden är onekligen ljus.

Storbritannien har lanserat ännu en contracts for difference-auktion för att gynna nya energislag i deras kommersialiseringsfas. I den nya potten för tidvattenenergi garanterar Storbritannien ett energipris på 211 GBP/MWh. I skrivande stund motsvarar detta cirka 2 500 SEK/MWh. Med de nu kända uppgifterna om 3,5 GWh per år för ett Dragon Class 12-kraftverk får vi en garanterad intäkt på nära 9 miljoner kronor per år. Ställ detta mot att kraftverket uppskattas kosta cirka 30 miljoner kronor att köpa (enligt estimat i Västra Hamnen och Paretos analyser utifrån dialog med Minesto, dessa bygger dock på DG-tekniken och Minesto borde efter dagens nyhet kunna ta ett högre pris om de vill). Nu kostar nätinfrastrukturen naturligtvis en hel del för parkinvesteraren och installation och underhåll innebär också en viss kostnad. Men det går inte att komma runt att Minesto nu har en produkt som har alla förutsättningar att bära sig på marknadsmässiga grunder. Att deras konkurrenter i Storbritannien med dränkta vindkraftverk i starka strömmar (annat marknadssegment) har bedrivit lobbyism för en särskild pott för tidvattenenergi är bara tacksamt. Och naturligtvis är det klokt för Minesto och dess investerare att invänta dessa garantier.

På Färöarna kan vi i sin tur räkna med ett genomsnittligt energipris på över 1,5 SEK/kWh (antagligen högre än så i dessa tider men väljer hellre ett rimligt antagande något i underkant). Också där kan vi nu se att de får en intäkt på minst 5,25 miljoner kronor per år. Det räcker fortfarande till en återbetalningstid på 5-6 år per kraftverk. Där finns tidvattensiterna mycket nära land varför kostnad för installation av nät och sjökabel är lägre än på många andra potentiella siter. Därför borde det finnas förutsättningar för att projekt också på Färöarna redan utifrån kända data ska kunna bära sig på marknadsmässiga grunder.

Så här över helgerna är det läge att ta ett steg tillbaka och inta ett längre perspektiv. Handen på hjärtat hade jag inte vågat hoppas på att Minestos kraftverk skulle vara så effektiva när jag först gick in i aktien för fem år sedan. Det har överträffat alla mina rimligare förväntningar. Eventuell teknikutveckling i sådan riktning trodde jag kunde ske först när produkten var kommersialiserad på minst ett decenniums sikt. Nu har Minesto alltså presenterat en färdig produkt, som dessutom är elnätskompatibel genom partnerskapet med Schneider, redan inför de två första parkprojekten där vi får se de första stegen tas redan under 2022.

Nu hade jag tänkt skriva ett inlägg mellan helgerna om att det inte gör mig något att aktiekursen är nedtryckt i mina större innehav då det bara innebär lägre skatt för mitt ISK som i sin tur kan återinvesteras i nya aktier. Så sett hade det egentligen inte gjort mig något om de hade väntat till januari. Men det är naturligt att medarbetarna väl vill få klart väsentliga processer före helgerna. Och dagens bägge nyheter ger en dos julefrid för oss investerare. Nu tänker jag inte på aktiekursen utan på att de bekräftar att saker och ting utvecklas i rätt riktning. 

2022 kommer bli ett mycket spännande år för bägge företagen men det finns det anledning att återkomma till i början av det nya året. God Jul alla läsare!

OBS! Sedvanlig disclaimer. Azelio och Minesto är två högriskaktier i företag på väg in i sin kommersialiseringsfas. Dessa företag gör idag inte vinst och har ännu högst begränsade intäkter. Därför finns en risk att du förlorar kapital. Du är själv ansvarig för dina investeringar och bör alltid sätta dig in ordentligt i vad du investerar i. Om du investerar i den här typen av aktier bör du ha en mycket långsiktig tidshorisont på åtminstone 5-10 år då det är starkt volatila aktier. Inlägg på bloggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation.

Stark kvartalsrapport från Clas Ohlson

Clas Ohlson är en ganska ohipp aktie som få intresserar sig för i dessa tider då det inte är en tillväxtaktie. Som utdelningsaktie har den tjänat mig väl under de här sex åren, utöver innehållen utdelning efter pandemiåret som så många andra företag. Jag har skrivit mer ingående om aktien flera gångar på bloggen och kunde därför inte låta bli att ta en snabb uppföljande titt på dagens fina kvartalsrapport (länk).

En vinst per aktie på 2,24 kronor på kvartalet och 3,97 kronor på halvåret innebär att det återigen finns rimligt utrymme till utdelningen, som kanske, kanske till och med kan höjas igen. Just nu är utdelningen 6,25 kronor per aktie uppdelat halvårsvis på januari och september. Det är något jag gillar då Clas Ohlsons annorlunda räkenskapsår kompletterar mina vårutdelare rätt bra.

Man ska dock vara medveten om att en engångsbetalning på 25 miljoner kronor från företagets försäkringsbolag kryddar resultatet. Detta motsvarar cirka 40 öre per aktie men även efter justering för engångsposten ökar vinst per aktie med 30 öre jämfört med föregående år. Nu är det förvisso ett bedrägligt år att jämföra med men Clas Ohlson drabbades inte fullt så hårt som många befarade just för att de har en fungerande internethandel och hemmafixandet under pandemin ökade tillfälligt efterfrågan.

Det finaste tycker jag dock är att marginalen har fortsatt stärkas över dessa bägge kvartalen, nu på 9,6 procent. Jag har tidigare noterat denna trend i aktien vilket var ett skäl till att jag vågade öka för något år sedan. Vi ser också en försäljningsökning om 4 procent varav 3 procent organiskt. Vi ser också att försäljningen ökade med 6 procent i november men det är samtidigt för tidigt att säga hur den viktiga julhandeln faller ut i år givet att restriktionerna är tillbaka, vilket också var fallet ifjol. Tydligen har fraktpriserna börjat stabilisera sig igen också vilket väl lär visa sig under 2022.

Det har pratats länge om att Clas Ohlson kommer konkurreras ut av Amazon. Nog kommer de konkurrensutsättas men man ska inte glömma av att Clas Ohlson från början är ett postorderföretag och har leveranslogistik i sitt DNA. Företaget har nu en ganska bra internethandelsplattform. Men inte minst har de stora värden i att de äger ett innehav i Mathem. Nordea fick sent om sider upp ögonen för detta och plötsligt har Mr. Market åter reviderat sin syn på aktien till mer positiv igen. Hur det faller ut till sist får vi se men jag har riskmarginal nog i aktien på utdelningssidan för att kunna ta den risken.

Clas Ohlson är knappast en tillväxtaktie och är man ute efter en fin kursutveckling finns med säkerhet bättre aktier att köpa. Men att som mig ha en yield on cost en bit under hundralappen innebär att jag får en direktavkastning på en bit över 6 procent årligen från mitt ganska beskedliga innehav. Jag ser fram emot att få åtminstone en bit över tusenlappen utbetalt i januari som ett av 2022 års första större utdelningar.