Med lite mer kyla hade jag kunnat få flera punkter ytterligare men min stop loss, som jag successivt flyttade upp, gick igenom vid 1,127 NOK. Alternativet att inte ha stop loss i ett så kritiskt läge finns dock inte då risken är mycket hög. Valutan utgör en god krockkudde och gör att förlusten landar på under hundralappen. Därmed blir den inte särskilt kännbar för portföljen och går ungefär jämt upp med novemberutdelningen. Eftersom jag behöver kapital till Sernekenoteringen var det ett hyggligt tillfälle att realisera förlusten och istället investera pengarna där jag tror de kommer ge bättre långsiktig avkastning.
Varför valde jag då att sälja när aktien plötsligt rusade med över tio procent på en dag? Är det inte då man bör stanna - trenden är din vän? Det är bara det att jag är ingen gambler när det gäller börsen. REC Silicon verkar ha blivit ett paradis för daytraders, blankare och stora investerare. Att aktien handlas till ett lågt pris gör att den skicklige antagligen kan tjäna stora pengar på spekulation. Den som följer kiselpriset på världsmarknaden kan också se en tydlig korrelation och när priset nu steg var det förvisso motiverat att aktien skulle stiga igen. Jag går dock på fundamenta och ökad volatilitet utan substansmässig motivering gör att jag håller mig undan.
I morse släppte REC Silicon sin rapport för tredje kvartalet. Jag följde presentationen över videolänk. Det var inga muntra besked som gavs. Företaget drabbas fortsatt av stora utmaningar till följd av handelsblockaden mellan USA och Kina inom solenergi. REC Silicon söker hålla nere produktionen till ett minimum för att invänta ett bättre marknadsläge när storpolitiken eventuellt löses i framtiden. De har varit framgångsrika i att sänka sina kostnader men har fortfarande problem på intäktssidan. Nyckeltalen ur presentationen nedan visar tydligt att riktningen inte är positiv på längre sikt.
Att företaget var öppna med att kostnader avtalades på framtiden innebar att jag drog öronen åt mig (jag redogör inte dessa i detalj här, de kan ni läsa i rapporten). Det innebär därför att företaget sannolikt kan befinna sig i ett konkursmässigt tillstånd redan inom 1-2 år. Aktier med ekonomiska problem tenderar att fortsätta sjunka. Att sitta och hoppas på en vändning är i regel inte lönt utan det bästa man kan göra är att erkänna misstaget, bita i det sura äpplet och istället investera i något som kan ge bättre avkastning. De där trehundrafemtio kronorna som blir över ger mig ju nästan tjugo kronor i utdelning i andra alternativ. Det är sannolikt mer än vad jag skulle få ut på att vänta.
Det finns bara ett problem med mitt resonemang - du som läsare undrar nog hur aktien kan rusa med över tio procent när jag målar en så nattsvart bild? Där gäller det att titta på vilka som köper. Det är inte småsparare som har nettoköpt i spekulation utan de stora finansiella institutionerna. Borde de då inte veta bättre än mig? Jo, med all säkerhet. Men deras motiv är säkert inte tilltro till att företaget kommer vända till vinst om ett par år. I Norge spekuleras det vilt (och för nära konspirationen för min smak) i att ett uppköp av REC Silicon är förestående. Det vore inte osannolikt och kan man klumpa ihop företaget med andra aktörer som når stordriftsfördelar vilka kan skydda verksamheten under en längre tidsperiod än REC Silicon mäktar med har de ju i grunden en gedigen verksamhet. Brukar företag då inte stiga vid uppköp? Jo, men bara under förutsättning att det finns en stabil ägarbild som kan hålla emot och invänta vettiga bud. I det här fallet kan stora aktörer köpa in sig till vrakpris och sedan använda sin starka marknadsposition till att pressa efterfrågan så att mindre aktörer till sist tvingas sälja till ett ännu sämre pris. Vill understryka att jag inte alls vet om det är så men marknadens agerande talar för att det kan finnas ett korn av sanning.
Som sagt, jag går på fundamenta och valde att avsluta. Lite surt att inte åka med hela vägen upp men mitt utgångsläge var trots allt att aktien skulle falla under 1 NOK med tanke på de mycket tuffa framtidsutsikterna. Att då kunna ta en förlust som med valutan som krockkudde till sist blir ganska begränsad kändes inte orimligt. Där jag var beredd på att tappa halva företagets värde, eller åtminstone en tredjedel, klarade jag mig sammantaget med en förlust motsvarande tjugo procent.
Det enda jag tycker är synd är att detta i grunden är ett litet men gediget företag som, om världsmarknadshandeln fungerade normalt, skulle kunna göra fina vinster. Mitt resonemang är dock att jag inte vill ta konkursrisken utan hellre bevakar företaget lågintensivt för att eventuellt kliva på i framtiden igen. Jag har dessutom fått en ökad andel aktier i portföljen vilket ökar komplexiteten i bevakning och därmed risk för att jag ska göra felbedömningar. Detta var tyvärr den närmaste kandidaten att få ut ur portföljen. En nyttig läropeng som till sist ändå inte blev så kostsam som jag hade befarat.
Jag äger inte längre aktier i REC Silicon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar