Ytterligare nedslag i rapportfloden

Här följer ytterligare några hastiga nedslag från dagens rapporter. Som vanligt ska inlägg inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Har själv ännu inte hunnit läsa rapporterna i detalj utan endast ögnat igenom dem ett första varv.

Investor ökade det justerade substansvärdet till 641 kronor per aktie. Jag är ingen stor vän av substansvärde. För substansvärdet sitter ofta även i tillgångarna och omvandlas inte alltid i sin helhet i vinst och utdelning i det korta perspektivet. Däremot gör det att Investor nu ett tag framöver kommer handlas till en mycket låg direktavkastning. Jag gillar verkligen att Investor höjer utdelningen med en krona per aktie varje år som klockan men aktien handlas redan idag på nivåer där man prisar in framtida avkastning. Samtidigt känns det tryggt att veta att Investor med all säkerhet kommer kunna fortsätta sin utdelningshöjningstrend i decennier framöver och att företaget egentligen skulle kunna höja utdelningen med mer än en krona. Jag köpte hela två aktier till mest för att jag tror aktien kommer bli lite dyrare nu framöver och vill bibehålla min portföljandel i väntan på nästa läge att gå in stort hur många år det nu dröjer till dess... Ökade innehavet med 37,5 procent i mars och så sett är jag inte missnöjd med min nuvarande portföljandel även om den ska bli större på lång sikt.

Noterbart är att Investor har köpt fler aktier i ABB under det gångna kvartalet. Ett resultat per aktie på hela 84 kronor täcker ensamt fem års utdelningar. Misstänker att det är av engångspostskaraktär och ska i helgen i lugn och ro läsa in mig bättre på varför.

Scandic däremot dras med utmaningar som verkar sitta i året ut. Omsättningen minskade med hela 86 procent men detta var som jag tidigare har skrivit väntat med den låga beläggningsgraden. Positivt är att beläggningsgraden åter är 35 procent i början av juli Det är högre än de 20-25 procent jag vågade hoppas på nu i sommar. Negativt är däremot att Scandic inte räknar med en högre beläggningsgrad än 40 procent året ut. Även om intäkterna inte blir fullt så låga som jag hade befarat verkar vi alltså få ställa in oss på en längre period med låga intäkter. Nu har Scandic en fulltecknad emission och lånegarantier i ryggen samtidigt som man förhandlar med fastighetsägarna om flexibla hyresvillkor baserade på beläggningsgrad och vissa respiter så jag tror inte det är någon risk för företagets långsiktiga överlevnad. Scandic har också tagit emot omfattande stöd från de program staten garanterar. Samtidigt är risken stor att det dröjer ytterligare något år innan företaget kan återgå till en något mer normal lönsamhet och utdelning. Jag tror dock att det fortfarande är ett bra företag att äga på lång sikt och att de kan gynnas när konkurrenterna har det minst lika svettigt just nu.

Swedbank och Nordea förespeglar bägge att det kan bli utdelning mot årets slut. Swedbank . Nordea kommer följa ECB:s rekommendationer att inte betala ut utdelning före den 1 oktober. Swedbank skriver att de tar upp utdelningsfrågan när pandemin kan överblickas, vilket är en omskrivning för samma budskap som Nordea säger i klarspråk. Alltså när det har lugnat sig och andra beslutar om utdelning kommer Swedbank också göra det. Det kan därför bli en liten julklapp även om jag inte räknar med mer än en tredjedel eller högst hälften av en normal årsutdelning. Bägge bankerna hade utmaningar redan före Covid-krisen bröt ut. Mina positioner i bägge aktierna är små men det bör ändå kunna röra sig om minst en tusenlapp i utdelning som jag inte hade räknat med. Också Handelsbanken rapporterade tidigare i veckan, de har ännu inte kommenterat utdelningsfrågan men har en i grunden mer solid ekonomi än de bägge konkurrenterna och klarar utdelning i år om de vill.

Wallenstam är ett roligt exempel på hur olika förväntningar man kan ha på en aktie. Marknaden reagerade negativt på rapporten och aktien är ned 5-6 procent under fredagen. Jag gläds åt det, dels för att aktien för första gången handlas nära de 2 procent direktavkastning som är absolut minimum för mig. Men framförallt eftersom jag tyckte att rapporten faktiskt var rätt skaplig. Substansvärdet ökade till 93,80 kronor per aktie. Att marknaden har hajpat aktien en tid kan inte Wallenstam rå för. Hyresintäkterna, som alltid är viktigast för mig, ökade med 4 procent trots Covid-krisen och alla utmaningar den för med sig. Det är ett ordentligt styrkebesked på lång sikt. Fastighetsportföljen ökar också. Ett resultat per aktie på 2 kronor räcker precis till den helårsutdelning uppdelad på två tillfällen som jag förväntar mig att Wallenstam ska dela ut nästa år. Jag ökade för första gången i år.

Tomra är en fantastisk aktie och ett av mina bästa innehav värt tre gånger vad jag ursprungligen betalade. Tyvärr är det också ett av mina minsta innehav och en lärdom i att man ska ta meningsfulla positioner i aktier eller inte alls. Nu var rapporten inte speciellt imponerande. Resultat och omsättning minskade marginellt. Det är kanske inte så dramatiskt i dessa tider men då ska man komma ihåg att Tomra handlas till ett P/E-tal nära 75 före rapporten. Det är extremt högt och prisar in stor tillväxt på nya marknader de kommande åren. Jag tror ändå att jag ska göra mig besväret att läsa in mig på Tomra i helgen för norska kronan är svag just nu vilket ger en valutarabatt, kanske kommer äntligen ett läge nu när man kan öka lite även om jag i utgångspunkt tycker aktien är hutlöst dyr.

Nedslag i dagens fina rapporter från Axfood, Castellum, Inwido och en sämre från Duni

Det är bråda dagar just nu inför att den kontinentala semestern snart börjar och hinner inte skriva så ingående som jag skulle vilja men vill ändå göra ett litet nedslag för framtiden i fyra aktier jag äger som har presenterat intressanta rapporter idag. Det blir en mental anteckning om hur jag följer upp dessa aktier framöver. Som vanligt ska blogginlägg aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Bör särskilt understrykas när jag inte ens har hunnit ögna igenom rapporterna själv. Du bör som alltid läsa rapporterna själv och bilda dig en egen uppfattning.

Axfood levererade en riktigt fin rapport (länk) där omsättningstillväxt på 9,5 procent med en nettoomsättningsökning på 4,5 procent och butikstillväxt lovar gott i en defensiv sektor som oftast håller jämna steg med befolkningstillväxt och inflation. Företag som Axfood gynnas i svåra tider när fler äter mer hemma än ute. Det har inte minst gynnat Willys och Axfood har därför tagit marknadsandelar under krisen samtidigt som Hemköp som helhet håller jämna steg med marknaden trots en markant minskning i vissa butiker i Coronadrabbade områden som centrala Stockholm. Hur bestående de här marknadsandelarna är återstår att se.

Glädjande är det stora uppsvinget i e-handel (mer än dubblerats!) där Axfood håller sedan gammalt på att utveckla ett automatiserat lagersystem som ska kunna användas till både e-handel och butiker vilket på sikt bör kunna innebära besparingar som omsätts i ökad vinst.

Smolk i bägaren är att kassaflödet minskar och även om rörelsemarginalen är stabil över det långsiktiga målet på 4 procent minskar den faktiskt marginellt jämfört med samma kvartal ifjol.

Resultat per aktie blev 4,15 kronor vilket är en ökning på hela 12,5 procent, återigen mycket i ett defensivt företag. Det innebär att Axfood bör ha utrymme att ge utdelning i september samtidigt som jag tror att de kan komma att höja utdelningen till 7,50 kronor för det kommande året. Jag har skrivit en hel del om deras kloka investeringar, bland annat i hållbarhet och energieffektivisering, tidigare och tror att vi kommer få se dem börja betala av sig de kommande åren. Axfood är som alltid en dyr aktie med P/E nära 25 och en direktavkastning på godtagbara men knappast låga 3,6 procent med tanke på den mogna marknaden och begränsade tillväxten. Axfood är mitt tredje största innehav och utgör över 7 procent av portföljen. Jag har länge haft en stor position och ökade med 3,2 procent under börskollapsen i mars. Det är jag glad över idag. Stabilitet fortsätter leverera helt enkelt.

Castellum presenterade en fin rapport (länk) där företaget verkar klara att balansera Covid-krisens utmaningar väl. Naturligtvis påverkas Castellum men det är bara cirka 8 procent av verksamheten som bedöms ha fått en mer rejäl effekt vilket lyckligtvis kompenseras av att resten av verksamheten går väl. Det beror på att Castellum sedan länge har styrt bort från butiker, hotell, restaurang och liknande som är mer osäkra i kristider och med ökad e-handel.

EPRA NAV per aktie var under kvartalet 199 kronor vilket innebär att aktien just nu handlas till cirka 8 procents rabatt mot substansvärdet. För mig är som vanligt uthyrningsgraden min viktigaste indikator i fastighetsaktier då mitt ägande är mycket långsiktigt och jag bara vill ha en stabil utdelning över tid från den här sektorn. Nettouthyrningen är tyvärr halverad det här halvåret jämfört med ifjol men inte förvånande i dessa tider. Jag tycker att Castellum är rätt rimligt värderat med en direktavkastning på 3,7 procent. Inväntar nästa läge att öka och är nöjd med att ha ökat mitt innehav med cirka 10 procent i mars varför Castellum utgör cirka 4,5 procent av portföljen idag.

Ett resultat per aktie på 3,85 kronor innebär en minskning men likväl nog för att täcka nästa halvårsutdelning på 3,25 kronor som jag förutsätter betalas ut som planerat i september. På halvåret ökade man med 9 procent till 6,18 kronor vilket innebär att utdelningen i princip redan är i hamn krisen till trots. Kassaflödet var också en munter läsning.

Avslutningsvis gillar jag att Castellum fortsätter investera i solceller. Ska försöka få tid att följa upp deras hållbarhetsarbete såsmåningom igen.

Inwido levererade en riktigt fin rapport (länk) där ett kassaflöde på 515 miljoner kronor det första halvåret jämfört med 280 miljoner kronor samma period ifjol är urstarkt. Detta i kombination med positiva valutaeffekter har sänkt nettoskuldsättningen väsentligt. Både EBITA-marginalen och rörelsemarginalen stärks och omsättningen ökar trots utmaningar på flera marknader till följd av Covid, inte minst de brittiska öarna. Ett resultat per aktie på 2,46 kronor är en ökning med 20 procent jämfört med ifjol. Det är också tillräckligt för att ensamt bära fjolårets utdelning, som då dock sänktes med en krona. Att det här kvartalet ensamt täcker 70 procent av utdelningen på 3,5 kronor som betalades ut 2018 gör att jag tror att vi kommer få se en utdelning på 3,5 kronor igen redan till våren. Inwidoaktien värderas också därefter och jag tycker att den börjar blir kostsam även om 4 procents direktavkastning på en återgång till 2018 års utdelningsnivå egentligen är helt ok. Det här är dock en aktie som jag har ökat i regelbundet på lägre nivåer de senaste två åren eftersom jag ser den som ett turnaround case och bra företag som har haft tillfälliga problem, nu senast med 4,5 procent i april. Inwido utgör idag över 1,5 procent av portföljen. Precis som Gjensidige igår hamnar Inwido nu på aktiv bevakning.

Duni är sedan gammalt ett litet buffertinnehav i portföljen, alltså en aktie som jag köper ibland när den värderas till bra nivåer men som jag samtidigt kan tänka mig att sälja om jag vill köpa något annat utöver min vanliga likviditet. Duni har hunnit bli ett rätt litet innehav som utgör knappt en halv procent av portföljen vilket gör att dess framtid är något osäker. Behöver jag kapital till att lösa teckningsoptioner i Minesto eller teckna nya aktier i Azelioemissionen säljer jag kanske Duni.

Rapporten (länk) var ingen munter läsning, vilket inte förvånar då Duni är underleverantör av servetter och liknande artiklar till hotell och restaurang som hör till de hårdast drabbade sektorerna. Ett resultat per aktie på minus 1,41 kronor innebär att det finns en överhängande risk att utdelningen sänks eller uteblir till våren och definitivt lär utebli i höst. I rapporten framkommer dock att företaget återhämtade sig till break-even-nivå i juni jämfört med mer än halverad försäljning i april varför den värsta krisen bör vara bakom dem. Det behöver bekräftas i Q3-rapporten om tre månader.

Noterar till sist att marknaden tog emot Elanders rapport väl (men har inte hunnit ögna igenom den själv). Det förbryllar mig då varken omsättning eller operativt kassaflöde ökade men kanske hade marknaden förväntat sig en större nedgång i en sektor som också drabbas relativt ordentligt.

Urstarkt andra kvartal av Gjensidige som vill betala utdelning i höst

För mig är det norska försäkringsbolaget Gjensidige en rejäl portion nostalgi - man möts alltid av deras logga på väg upp till skidåkning i norska fjällen. Idag levererade de en urstark rapport för det andra kvartalet (länk). Läs gärna även deras tydliga presentation (länk).

Vinst per aktie det andra kvartalet blev 3,90 NOK vilket motsvarar hela 55 procent av fjolårets utdelning på 7,10 NOK. Det innebär att vinst per aktie ökar med 45 procent jämfört med samma kvartal föregående år. Det finns alldeles uppenbart utrymme för en utdelningshöjning nästa år.

I stort sett alla siffror i rapporten pekar i rätt riktning jämfört med föregående år. Jag har inte tiden idag att spalta ned dem en och en men rapporten var precis så glädjande läsning som man vill se som aktieägare. Ett smolk i bägaren är den svenska marknaden, där Gjensidiges position är liten och man redovisar negativa siffror. På förlustsidan var de större än väntat i Corporate Centre-segmentet.

Ett ROE på över 11 procent är helt okej i ett moget och etablerat företag med låg risk som Gjensidige.

Intressant att observera är att nyttjandegrad i reseförsäkringsfodringarna ökade men karantän och restriktioner har i andra änden inneburit att flera vanliga olycks- och fordonsförsäkringar minskade. Givet minskat resande och risktagande i dessa tider torde vi därför kunna se fram emot ett lönsamt 2020 för Gjensidige när året summeras. Egentligen är det inte så underligt för i osäkra tider som dessa slarvar gemene man ogärna med försäkringen. Det vore dumdristigt.

Noterbart är att två oberoende undersökningar har etablerat Gjensidige som förstavalet på den norska marknaden. Föga förvånande för någon som är väl förtrogen med Norge men ändå den sortens återbekräftelse man vill se då och då: företaget fortsätter behålla sin dominerande marknadsposition.

Aktien är dock värderad därefter. Ett P/E-tal som snuddar på 25 och en direktavkastning på 3,7 procent är godtagbart men på intet sätt billigt. Man ska dock komma ihåg att den norska kronan just nu handlas till en sällsynt rabatt där den är värd mindre än den svenska kronan. Det innebär i praktiken att man bör kunna räkna med en direktavkastning på 4 procent på en normal valutakurs omkring 1,10 svenska kronor per 1 norsk krona. Jag håller i slantarna men lägger till aktien på mer aktiv bevakning ifall det skulle komma ett nytt nedställ på börsen.

Sist men inte minst: Gjensidige vill betala utdelning till hösten. Det står i rapporten förvisso bara så snart situationen medger och inget sådant beslut togs på stämman i maj men Gjensidige har i intervjuer sagt sig vilja göra en utdelning i höst vilket vore fullt logiskt efter denna rapporten. Det är ett glädjande besked ett år som detta och skulle i mitt fall innebära minst en femhundralapp netto om de bibehåller på samma nivå. Eftersom utdelningen brukar motsvara en utdelningsandel om 80 procent i det mogna och etablerade företaget Gjensidige ser jag inget skäl till att de skulle sänka utdelningen med den här vinsten och en kassa som överstiger sju års utdelningar i ryggen.

OBS! Jag äger aktier i Gjensidige som utgör 1,25 procent av portföljen exklusive Minesto. Blogginlägg ska därför som vanligt inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är ansvarig för dina investeringar och gör alltid din egen analys.

Kritiska tankar om Revolut

Igår hade Revolut problem med överföringar och det är nu tredje gången under mitt år som kunde som man börjar fundera på om pengarna har fastnat hos Revolut eller om de kommer överföras som de ska. Eftersom det finns en hel del affiliate-reklam om Revolut i bloggsfären vill jag passa på att belysa nackdelarna (av uppenbara skäl är detta som vanligt alltså inget samarbete eller betalt inlägg).

Jag är annars kund i Handelsbanken och en fristående sparbank. Bägge har en kundservice värd namnet vilket inte är oväsentligt när det gäller stora belopp. Det är lite irriterande när man inte använder banken så ofta men har märkt att det betalar sig när något väl händer och inte minst när jag får för mig att ta ut lånelöften för att köpa hus i Sverige. Att kunna prata med en person med mandat att tänka och fatta rimliga beslut är ingen nackdel. Åter till Revolut.

För att börja med det som är utmärkt: Revolut erbjuder valutaöverföringar i stort sett kostnadsfritt. För mig som utlandssvensk har det inneburit att jag spar nästan tio punkter vilket är nästan en hundralapp per 1000 euro som jag för över till Sverige och min Avanzadepå. Att använda Revolut under det här året har inneburit att jag har sparat åtminstone 5 000 kronor i valutaavgifter som Handelsbanken annars tar ut. Handelsbankens avgifter är OK men de tar alltid mellan 5-10 punkter i växelavgift vilket alltså blir ganska mycket pengar när man har en hög sparkvot och för över hela lönen samtidigt som jag för över lite därtill för räkningar och betalningar i Sverige också.

Den uppmärksamma har dock noterat att Revolut ändrar sina villkor från och med den 12 augusti. Noterbart får man nu bara föra över 1000 euro kostnadsfritt (vardagar) och därefter tar Revolut ut en växelavgift på 0,5 procent av överfört kapital. I praktiken tar Revolut nu alltså en femtiolapp för varje 1000 euro utöver första överföringen varje månad. Dessutom kommer bara den första överföringen vara kostnadsfri utanför euroområdet (oklart om det inkluderar svenska kronor eller inte, idag gör det inte det). Nu kan man förvisso uppgradera tjänsterna eller betala en avgift. Men om halva förtjänsten försvinner och det rör sig om cirka 25 kronor per 1000 euro väljer jag hellre att gynna min lokala bank vilket betalar sig den dag jag vill ta lån för att köpa ett hus i Sverige. Det är ju också så att en vanlig banköverföring som görs kvällen före eller tidig morgon finns på mitt konto samma dag. En Revolut-överföring brukar förvisso ta ytterligare en eller högst två dagar från det att överföringen görs, alltså 2-3 dagar totalt med beaktande av att jag måste föra över lön till Revolut också. Men eftersom jag har belåning på min portfölj finns ju i tillägg till växelavgiften en alternativkostnad under den tiden som förvisso är liten men ändå irriterande.

Det värsta med Revolut är dock att man i linje med den nya tidens företag knappt har någon kundservice. Du kan gå till en automatiserad chat i appen som i princip kan svara på FAQ-frågor som du redan kan läsa dig till men inget avancerat eller specifikt. Då kopplas du upp till en handläggare. I mitt fall fick jag sitta en timme i kö och vänta utan att bli kontaktad men har haft tur så det har löst sig ändå med fördröjning för mig. Men det är ändå en tankeställare för jag vill inte hamna i sisten att 10 000 kronor plötsligt sitter fast och du kan knappt prata med en person som kan reda upp det. Jag delar alltid upp mina överföringar i flera delar för att minimera både valutarisk och Revolutrisk. Har haft trassel med storbanker också som slarvat bort överföringar emellan sig men efter lite korrespondens brukar det lösa sig till sist efter att både sändande och mottagande bank skyllt på varandra.

Sedan finns förstås samma som hos Google m.fl.: du kan gå upp på något sorts semi-modererat offentligt Revolutforum där  du i bästa fall kan komma i kontakt med någon som arbetar för Revolut (digital nomad från Ubud?) men annars är det bara snäppet bättre än att fråga om råd på familjeliv eller flashback och det är väl ändå inte riktigt där man vill få råd om femsiffriga transaktioner.

En annan nackdel med Revolut är att det är svårare att få kontoutdrag och papper varför du får svårare att bevisa vad som har hänt om något går snett. Det här går nog att lösa inloggad på något sätt, inte minst om man är premiumkund, men jag tycker att det är en osäkerhetsfaktor. Jag vill ha ett objektivt bevis när jag gör en banköverföring ifall banksystemet klantar till det. Min utländska bank här är inte heller klockren på detta men jag kan åtminstone printa ett kvitto på överföringen direkt.

Nu är det förstås frestande att plocka hem den där tusenlappen extra även med endast 1000 euro per månad som det skulle innebära under mitt femte år med portföljen men jag tvekar på om jag är beredd att ta den risken längre. Lättast vore att sätta över pengar direkt på Avanzas eurokonto och sedan växla som jag finner klokast och försöka pricka in valutatoppar under dagshandeln när jag växlar till svenska kronor.

Det är möjligt att det här avhjälps när man är betalande kund och får tilläggstjänster men varför skulle jag vilja vara det när jag kan få den servicen till samma totalkostnad hos en vanlig bank? Skulle i så fall vara att Handelsbanken också tar ut irriterande avgifter men i brist på alternativ blir jag kvar där.

Månadens utdelare: Cibus

Varje månad det kommande börsåret tittar jag lite extra på en kvartals- eller månadsutdelare.
 Eftersom jag i år har snävare ramar kring vad jag kan köpa behöver jag prioritera bättre.

Först ut i den nya serien är fastighetsaktien Cibus.

Inlägget baseras till stor del på den senaste kvartalsrapporten och företagets egen information (länk).

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid. Mitt perspektiv är aktieägarens och även om jag eftersträvar att vara objektiv och kritisk väljer jag subjektivt ut några nedslag som jag fann intressanta när jag läser rapporten. Det är alltså ingen fullständig analys. Du ska alltid göra din egen analys, själv läsa igenom rapporter och annan befintlig information. Du är alltid ansvarig för dina investeringar.

Anledningen till att jag började titta på Cibus är att jag har saknat en ersättare till Hemfosa i portföljen. Alltså ett lite mer defensivt fastighetsbolag med verksamhet i Norden och hög utdelning kvartalsvis. Cibus uppfyller ytligt sett de kriterierna varför jag har tagit upp en bevakningspost.

Cibus har ambitioner om att bli Sveriges första månadsutdelare vilket i sig gör aktien högintressant. Företaget uppger att detta kommer ske under det innevarande börsåret. På stämman i april slogs fast att utdelningen för det kommande året ska vara 0,89 euro, ungefär 9 kronor per aktie beroende på växelkurs. Det är alltså viktigt att notera att utdelningen sker i euro vilket gör att det finns en valutarisk i aktien. Man bör därför ta höjd för att utdelningen kan bli 10 procent lägre än idag. Eftersom jag får lön i euro förstärks effekten av stärkt krona vilket inte är odelat positivt i mitt fall.

På nedsidan är utdelningsandelen hög. Det här är samtidigt inte ovanligt i yngre fastighetsföretag. Anledningen är att företaget har en initialt stor investering med en hög belåningsgrad på 58 procent där mycket av vinsten kommer över tid allteftersom lånet amorteras ned. Därför avskräcker belåningsgraden inte ensam. Frågan är för mig istället hur solida innehaven i fastighetsportföljen är.

Så en titt på portföljen. Till att börja med är den väldiversifierad där inget enskilt innehav utgör mer än 3 procent. Det är klokt. Totalt äger Cibus 250 fastigheter i Sverige och Finland. Det svenska innehavet utgörs i nuläget uteslutande av 111 COOP-butiker. Å ena sidan är dagligvaruhandel inte särskilt konjunkturkänslig. Å andra sidan går COOP minst sagt knackigt och jag ser därför en viss risk i innehavet då det inte kan uteslutas att flera butiker kan konkurreras ut. I Finland dominerar Kesko, Tokmanni och S-Group innehaven. Totalt sett utgörs 96 procent av portföljen av dagligvarufastigheter vilket jag ändå ser som förhållandevis defensivt.

Som kuriosa har jag analyserat finska Kesko för några år sedan men valde att avstå. Aktien handlas ofta till hög direktavkastning men har ojämn tillväxt och utdelningshistorik vilket gjorde att jag avstod. Kesko är dock ett av Finlands mest etablerade dagligvarukedjor, och listades nyligen som det till omsättningen femte största finska företaget. Kesko får därför betraktas som ett innehav med förhållandevis låg risk. S-Group är Keskos konkurrent och tillsammans utgör de ungefär två tredjedelar av den finska marknaden. Liksom COOP är S-Group ett slags kooperativt handlarförbund. Givet oligopolpositionen som Kesko och S-Group tillsammans innehar på den finska marknaden ser jag risken som rätt begränsad. Folk behöver handla mat helt enkelt. Tokmanni är dock mer att likna vid ett finskt överskottsbolaget, en allvarukedja som säljer allt möjligt till låga priser. Det ser jag som  mer riskabelt eftersom den typen av butiker kan utsättas för ökad konkurrens från näthandel.

Sedan kvartalsrapporten har Cibus förvärvat ytterligare 18 innehav i Finland med de tre ovan nämnda företagen som ankarhyresgäster (ofta ingår mindre butiker som apotek, post osv i en mindre del av fastighetsytan - även om de utgör en liten del av ytan kan de ha en högre risk i dessa tider).

Hyresintäkterna är goda och ökade med cirka 26 procent under det första kvartalet i år jämfört med samma kvartal ifjol. Det blir dock viktigt att se om denna nivå kan bibehållas också i nästa kvartalsrapport i augusti när vi ser effekterna av COVID-krisen. Cibus menar själv att de inte påverkades under mars då 90 procent av intäkterna kommer från dagligvaruhandelsfastigheter.

En titt på kassaflödet visar att det har minskat ordentligt främst till följd av mer än tre gånger så stora investeringar genom COOP-förvärvet jämfört med föregående period. I den operativa verksamheten minskar kassaflödet också men merparten av minskningen är hänförlig till orealiserade valutakursförändringar. Eftersom euron var historiskt stark mot kronan det gångna kvartalet utgör det en sannolik förklaring. Jag noterar samtidigt att kassaflöde för operativa intäkter före skatt också minskar vilket jag inte tycker om. Notering således om att det bör följas upp i kommande rapporter.

När man analyserar fastighetsaktiers långsiktiga substansvärde används oftast det standardiserade nyckeltalet EPRA NAV. Jag fäster mindre vikt vid nyckeltalet eftersom jag prioriterar stabila hyresintäkter över tid före fastighetsportföljens värde över tid. Det är hur som helst klokt att hålla koll på hur aktien värderas och förenklat kan man säga att om EPRA NAV överstiger aktiekursen handlas aktien till substansrabatt, det vill säga du betalar mindre än vad fastighetsportföljens tillgångar bedöms vara värda. Omvänt gäller att om EPRA NAV är lägre än aktiekursen handlas aktien till en substanspremie.

Cibus hade efter det första kvartalet 2020 ett EPRA NAV på 11,6 euro per aktie. Historiskt har EPRA NAV befunnit sig i spannet 11,2-11,6 euro per aktie. Omräknat i aktuell valutakurs vid 10,5 kronor per euro blir det cirka 120 kronor per aktie. Det innebär att Cibus i dagsläget handlas till en substanspremie om 10-15 procent. Även om direktavkastningen är god bör man alltså vara medveten om att man betalar substanspremie och först under 120 kronor per aktie får man substansrabatt.

När det gäller ägarbilden är den spridd utan tydliga storägare. Det är främst pensionsfonder och banker som storägare, noterbart äger fjärde AP-fonden 8,9 procent och Länsförsäkringar 4 procent. Marjan Dragicevic, som också är storägare i SBB, sticker ut med ett innehav på 4,6 procent.

Som kuriosa gillar jag att 12 procent av fastigheterna har installerat solpaneler, betalar sig nog på sikt.

Min slutsats är att Cibus är ett rimligt komplement i portföljen och jag kan ta en position på 1-2 procent på sikt men endast när aktien handlas till en riskpremie med en direktavkastning över 6 procent då detta kompenserar för den högre belåningsgraden och valutarisken. Vid en normal direktavkastning köper jag hellre tryggare fastighetsaktier då jag är medveten om den högre risken.

Fyra miljoner!

Min nettoförmögenhet passerade under fredagen för första gången fyra miljoner kronor.

Det avser totala tillgångar netto efter att studieskuld och belåning är avräknat. För transparens skull inkluderas utöver aktieportföljen även övriga tillgångar i form av kapital på ett sparkonto avsatt för att lösa min framtida bostad i Sverige samt ärvda aktier på ett VP-konto. Totalt utgör detta cirka 700 000 kronor utöver min aktieportfölj.

Det börjar bli lite lätt komiskt men den här veckan har det trillat in milstolpar på löpande band. Under fredagen passerade min aktieportfölj för första gången även delmålet 3,5 miljoner kronor netto.

Men bloggen är en slags dagbok där jag går tillbaka ibland till hur det har gått tidigare och naturligtvis ska varje större milstolpe högtidlighållas med ett eget blogginlägg.

I min kalkyl har jag egentligen räknat med 2-4 år mellan varje miljon. Den här gången tog det precis en månad. Och den stora rusningen kom i veckan som gick där portföljen ökade med nära en miljon.

Det är en desto mer symbolisk milstolpe för mig eftersom mitt ursprungliga mål vid start för fyra år sedan var att gneta ihop 3,5 miljoner kronor på 6-9 år vilket skulle ge mig möjlighet till en FIRE.

Det känns riktigt bra att veta att jag har ett fuck off-kapital nog att nu ta en FIRE när jag vill. Frågan är istället om jag vill och de kommande åren blir fokus därför på hur jag vill. Just nu känns det så här:

allting som jag vill kan jag göra, a, a, a, a, allt 
när flytet är i luften  
då är lyckan varje dag 
om man är positiv som fan så går allting bra

Avsikten är fortfarande att fira den tredje miljonen på semestern om några veckor. Nu får jag fira dubbelt men ser ändå potential för #sparadkrona utan att behöva göra avkall på att unna mig!

En torr förklaring erfordras. Den är förstås att Minestoaktien har tagit rejäl fart i anslutning till sjösättningen av det första kraftverket i kommersiell drift på Färöarna. Att aktien handlas på de här nivåerna förvånar mig inte över huvud taget. Däremot blev jag positivt överraskad över styrkan i aktien när den återhämtade sig direkt efter ett PM idag om förseningar i strömkabelarbetet. Jag återkommer med ett inlägg om Minesto när sjösättningen har ägt rum och räknar intill dess med en fortsatt mycket volatil portfölj medveten om att det kan gå snabbt i bägge riktningar.

Får man välja mest meningsfulla sätt att tjäna en miljon skulle jag alla gånger i veckan göra om att bidra till framtidens lösningar för förnybar energi genom att stödja företag i deras kritiska utvecklings- och kommersialiseringsfas. Det vinner vi alla på.

Jag är knappast den enda Minestomiljonären. Vi är nog rätt många nu. Med cirka 16 000 ägare på Avanza vill jag rikta ett varmt grattis till alla er andra som just nu är lika euforiska som mig över utvecklingen i Minesto - och den resa vi förhoppningsvis har framför oss det kommande decenniet!

Har inte ens hunnit köpa in något nytt sedan aktieportföljen passerade 3 miljoner i onsdags...

därför blir det återigen Kir!

Aktieportföljen passerar tre miljoner

Milstolparna duggar verkligen tätt nu och den 1 juli passerade min aktieportfölj för första gången tre miljoner kronor netto. Och det bara en dag efter att ha passerat gränsen brutto.

Det känns rätt overkligt för portföljen är upp mer än en halv miljon på en vecka. Det innebär ju i praktiken att jag har vunnit ett år på min sparresa. Det hade jag aldrig kunnat drömma om när mitt ursprungliga mål var att gneta ihop 2,5 miljoner kronor efter de första fem åren för att kanske, kanske kunna uppnå 3,5-4,5 miljoner på 8-9 års sikt. Nu har jag redan 3 miljoner efter fyra år. Det gäller dock att aldrig ta framgången för given och fortsatt hårt arbete behövs för att bevara kapitalet.

Det känns ändå mycket inspirerande att inse att om portföljen klarar att växa med 16,5 procent per år även över de kommande fem åren är mitt drömmål på 11 miljoner inte längre en abstrakt omöjlighet.

Den stora förklaringen är förstås den kraftiga uppgången i Minesto som jag skrev om i gårdagens månadssammanfattning.

Minestos första kommersiella kraftverk ska sjösättas imorgon torsdag, eller hósdagur som det heter på färoiska. En uppdatering om Minesto kommer på bloggen så snart sjösättningen är avslutad.

Detta inlägg kommer uppdateras med en bild på ett glas kir när andan faller på!