Aktieportföljen passerar 4 miljoner

Tredje gången gillt. Idag stängde aktieportföljen äntligen över 4 miljoner kronor netto.

Det är på dagen 16 månader sedan jag nådde milstolpen 4 miljoner i totala kapitaltillgångar men nu har jag det även i aktieportföljen efter att hävstång är avräknad.

Det är tredje gången aktieportföljen passerar 4 miljoner men den första gången som det höll sig med marginal hela vägen in till stängning.

De tidigare milstolparna duggade tätt men efter nedgång det senaste året i ett par större innehav dröjde det lite längre till dagens milstolpe. Jag är dock ändå före min prognos som var att uppnå 4 miljoner lagom till midsommar och bokslut för portföljens sjätte år.

Nästa milstolpe är att uppnå 5 miljoner kronor i totala kapitaltillgångar. Mitt mål är att nå dit senast den 31 december 2023. Så som det just nu ser ut tror jag att jag har en chans att nå det målet redan under 2022.

Jag påminner mig själv om att mitt ursprungliga mål var att gneta ihop 2,5 miljoner kronor efter de fem första åren. Efter halva det sjätte året är jag alltså redan på god väg att nå dubbla det ursprungliga målet. En förklaring är att jag har mer tillväxtaktier än ursprungligen planerat även om de flesta innehaven alltjämt är utdelningsaktier. En annan förklaring är helt enkelt att mitt utrymme att spara är högre än vad jag ursprungligen trodde skulle vara möjligt. Det gäller dock att aldrig ta framgången för given och fortsatt hårt arbete behövs för att bevara kapitalet. Därför kommer jag under de kommande två åren fokusera mer på defensiva utdelningsaktier igen.

Bruttoportföljen överstiger 4,5 miljoner kronor vilket är en nivå som är tillräcklig för att göra en FIRE om jag vill. Det är en stor trygghet och frihet. Just nu är det jag pysslar med väldigt roligt och utvecklande så därför är det lite av den bästa av världar att jag kan bygga vidare på portföljen under tiden.

Det känns också mycket inspirerande att inse att om portföljen klarar att fortsätta växa i bra takt även över de kommande fem åren är mitt drömmål på 11 miljoner inte längre en abstrakt omöjlighet.

Ingen champagne, kir eller öl denna gång men även detta inlägg kommer eventuellt uppdateras med en ny bild senare i veckan när andan faller på!

Utdelningar oktober

Aktieportföljen är snubblande nära nästa milstolpe och har under oktober månad för andra gången passerat 4 miljoner kronor netto efter belåning. Jag hoppas att nästa gång blir tredje gången gillt och även om mycket avgörs av hur börsen som helhet rör sig under årets två sista månader borde insättningarna allt annat lika kunna ta mig över den milstolpen någon gång före året är slut även efter börsens stängning vilket är vad jag räknar.

Som utdelningsmånad är oktober inte speciellt spännande då det nuförtiden nästan bara är månadsutdelare och någon mindre kvartalsutdelare att räkna med. Jag gör en mental notering att jag kanske behöver fylla på i någon kvartalsutdelare som har den fasen. Just nu är det bara Bonäsudden och Coca Cola som stämmer in på de kriterierna och är inte helt övertygad om att öka men kan vara värt att titta ett varv till.

Den stora utdelningshändelsen var Handelsbankens förväntade extrautdelning. Vad som däremot inte var förväntat var att cirka 4,3 kronor per aktie delades ut i form av aktier i Industrivärden. Jag har därför valt att bokföra det som en utdelning då det ju i praktiken är en återinvestering i nya utdelningsaktier. Just Industrivärden ägde jag för några år sedan men innehavet var så litet och jag tyckte inte att det var värt att öka till dåvarande värdering så jag sålde av aktien när jag fokuserade portföljen och ökade istället i Investor. Industrivärden är dock en fin aktie med många defensiva innehav som kompletterar och diversifierar min portfölj på ett bra sätt. Om jag kommer öka är oklart men tack vare mitt stora innehav i Handelsbanken, som jag också ökade för att få närmaste jämna antal Industrivärdenaktier, har jag idag 50 procent fler Industrivärdenaktier än när jag sålde dem för några år sedan. Det är mitt sjunde minsta innehav i portföljen men likväl kommer jag kunna få en hundralapp i ränta på ränta på den här aktieutdelningen redan till våren. Därför kommer jag låta Industrivärden vara kvar.

 

Då jag inte hade räknat med extrautdelningar och ej heller i aktier innebär Handelsbankens extrautdelning att jag av allt att döma kommer klara mitt mål om minst 50 000 kronor i utdelningar under 2021. I skrivande stund är prognosen faktiskt över 52 500 kronor men det beror lite på hur valutorna faller ut.

Jag skrev inför sommaren om min plan om att minska portföljbelåningen. Den har jag hållit mig till om än på ett annat sätt än initialt planerat då intäkterna blev högre än förväntat. Belåningen är därför nere på 10,2 procent vid månadens slut och jag har fått sänkt räntan ordentligt i kapitalförsäkringen. Jag hade belåningen under 10 procent tidigare i veckan men valde att göra ett större köp före helgen (gissa vad).

Jag funderar en del kring var jag vill nöja mig med belåning. Bäst vore att amortera ned till Avanzas nollränta men givet att portföljen är så stor blir hävstången då ganska liten. Rimligt vore att amortera ned till en låg ränta på under en procent men det går också ut över hävstången. Jag tror att en del av lösningen är att investera mer i utdelningsaktier som har ett högt belåningsvärde då en del av problemet just nu är att mina miljöteknikaktier inte har någon belåningsvärde vilket gör att räntan snabbt blir onödigt hög. Därför ska jag nog göra ett litet projekt att titta på sådana aktier. Handelsbanken har ju till exempel ett belåningsvärde på 75 procent av aktiens värde och då blir effekten på ränta och hävstång bra. De flesta utdelningsaktier jag köper har en utdelning som överstiger räntan och då accelererar det penningmaskinen. Samtidigt gillar jag egentligen inte belåning då det är en ofrihet, inte minst då jag måste sälja onödigt mycket om jag ska göra ett uttag till exempel till husköp, därför tänker jag nog ändå se till att hålla den låg i insikten att portföljen börjar närma sig ett så stort värde att jag faktiskt skulle kunna göra en FIRE redan nu och då är det egentligen viktigare för mig att minska portföljrisk med lägre belåning och lite mer fokus på defensivare aktier med lägre risk i kommande köp (jag kommer köpa miljöteknikaktier också).

Nu när belåningen är nere på en mer rimlig nivå börjar jag titta på att öka mer regelbundet i utdelningsaktier igen. Jag kommer fortsätta minska belåningen men inte lika kraftigt som tidigare månader utan mer som en konsekvens att jag inte alltid hittar aktier som jag tycker är tillräckligt prisvärda att öka i då mycket har varit ganska högt värderat. Jag valde att öka i Handelsbanken enligt ovan men också i Johnson & Johnson och Realty Income. Ingen av dem är speciellt billig nu men det är ganska tråkiga defensiva innehav med regelbunden utdelning. Johnson & Johnson är egentligen en del i att senaste tandläkarbesöket gick bra, då brukar jag unna mig själv några aktier till oavsett pris som tack för att deras tandtråd sparar pengar och onödigt lidande. Realty Income valde jag att öka i på nyheter om nya innehav i fastighetsportföljen. Jag gillar t.ex. att de har tagit sig in på livsmedelsbutiksfastighetsmarknaden i Spanien. Framöver tänker jag nog göra det till en vana att köpa månadsutdelare för några procent av månadsutsättningen då några av dem närmar sig nivån där jag kan köpa en ny aktie varje månad bara på utdelningen.

Under november ser jag fram emot att titta på några case i både utdelningsaktier och miljöteknikaktier. Det handlar främst om aktier som jag redan äger eller tittat på tidigare men som jag inte riktigt har haft tid att följa upp på ett tag. Det ska bli roligt att gräva ned sig i rapporter igen och har redan en nordisk aktie som jag inte har ökat i på ett tag som jag tänkte titta på lite extra då värderingen har kommit ned till rätt trevliga nivåer igen men vill först säkerställa att verksamheten går bra såsom när jag senast följde aktien.

Utdelningar september

Halvårsutdelningar i Axfood, Castellum och Clas Ohlson (som återupptagit utdelning igen) bidrog till den högsta septemberutdelningen hittills om 5 211 kronor. Dessa tre aktier stod för nästan totalt tre fjärdedelar av septemberutdelningen. Totalt delade fjorton aktier ut i september.

Trots att jag har fullinvesterat mig i Minesto har jag också lyckats minska belåningen både totalt sett och sänkt räntenivån i kapitalförsäkringen. Det var ett mål under sommaren och jag kommer fortsätta balansera ränteamortering för att minska belåning ytterligare med att köpa lite fler utdelningsaktier i höst.

De totala utdelningarna hittills under 2021 uppgår till 44 358 kronor. Jag hade ursprungligen hoppats på att passera 50 000 kronor innan året är slut men har på grund av den substantiellt omotiverade nedgången i Minesto valt att prioritera att bli fullinvesterad i aktien vilket jag nu är. Fortsätter nedgången kommer jag fylla på lite till för att se till att behålla samma andel av totalt antal aktier i företaget även efter framtida utspädning på marginalen från personaloptionsprogram. Annars planerar jag att fortsätta minska portföljbelåningen och börja investera mer i utdelningsaktier igen. Just nu är prognosen cirka 48 300 kronor under 2021 totalt och jag vill inte prioritera att öka upp aktier som delar ut under Q4 bara för att men kommer ändå öka lite i kvartals- och månadsutdelare så några hundralappar närmare 50 000 kronor borde jag kunna landa innan året är slut.

Några tankar om de senaste nyheterna från Minesto

Vi har fått en rad fina nyheter från Minesto sedan sommarledigheten. Jag tog mig tid att gå igenom dem i lugn och ro när börsen har stängt för att försöka sålla ut väsentlig information och göra en uppdatering.

Sedvanlig disclaimer! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Även om teknik- och kapitalrisken har minskat väsentligt det senaste året är det alltjämt en volatil aktie förenad med hög risk där du löper risk att förlora kapital. I synnerhet om du har ett kort perspektiv. Min tidshorisont på investeringen är minst 5-10 år med ambition att behålla merparten av innehavet livet ut och jag investerar inte pengar som jag kan behöva under överskådlig tid. 

Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och personlig reflektion över information företaget har gått ut med samt Paretos kommentar. Minesto äger bildrättigheterna till bilder i inlägget hämtade från deras mediakit. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto, som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.  

Minesto har anställt en ny marknadschef med en mycket relevant kompetens och förbereder gemensamma marknadsföringsaktiviteter tillsammans med den globala partnern Schneider. De har förlängt elköpsavtalet med SEV på Färöarna ytterligare ett par år och samtidigt identifierat potential att bygga en park på 4 MW i Vestmannasund där två 100 kW-kraftverk har testats och verifierats det senaste halvåret. Jag uppskattar värdet av dessa 4 MW till ytterligare minst cirka 2,6 kronor per aktie (4*30 miljoner kronor/installerad MW*0,15% marginal/totalt antal aktier, därefter multiplicerat med P/E 20). De har också utvecklat en ännu mer kostnadseffektiv produkt dragon class som lär leverera mer energi till lägre produktionskostnad.

Det väsentliga är inte de nya stöden utan potential bortom 3 MW
 

Igår beviljades Minesto 5,8 miljoner kronor i stöd från Energimyndigheten för ytterligare teknikutveckling. Nu ska man inte överdriva det ekonomiska värdet av det här stödet. Det motsvarar 4,2 öre per aktie och skulle räcka till att täcka 20 procent av kostnaderna under det första halvåret i år.

Det verkligt stora i fredagens nyhet är det finstilta medger framtida uppskalning av kraftverk till 3 MW och större. Jag har tidigare varit inne på att Minesto har potential att producera kraftverk med en märkeffekt över 1 MW och kanske i framtiden så mycket som 3 MW. Men att tekniken nu bedöms vara så effektiv efter de justeringar och effektiviseringar man har gjort efter vårens tester på Färöarna att man tror sig kunna prestera kraftverk bortom 3 MW är för mig helt oerhört. Jag har aldrig ens räknat på ett sådant scenario eller ens vågat hoppas på det.

Vad betyder då detta? Minestos VD brukar nästan i varje presentation förklara hur bra kraftverket skalar upp till större modeller men jag tror få har försökt sätta sig in i vad det betyder rent ekonomiskt.
Minestos nya "dragon class"-kraftverk har i den minsta 50 kW-skalan en vingbredd på 4 meter och i 1,2 MW-skala en vingbredd på 12 meter. Vingbredden är 3 gånger så stor men ger 24 gånger så hög märkeffekt. Men materialkostnaden för att producera det senare kraftverket blir knappast 24 gånger så högt utan antagligen närmare 3 gånger så hög. Exakt hur många gånger dyrare det blir vet jag inte men det väsentliga är att ett kraftverk på 3 MW och bortom det kanske levererar 2,5-3 gånger så hög märkeffekt som en 12-metersdrake men kanske bara kostar på sin höjd dubbelt så mycket att producera. Det innebär att levelized cost of energy (LCOE) kommer kunna sänkas, följaktligen blir produkten i relativa termer billigare för kund trots att den genererar väsentligt mer energi. 

I LCOE-kalkylen bör man dock komma ihåg att så stora kraftverk kräver mer komplicerad logistik för frakt och installation. Medan en 100 kW-drake kan transporteras som IKEA-byggsats i en container, plockas ihop i hamn och lyftas ut med en enkel kran och bogseras ut med ett mycket litet fartyg kommer en 3 MW-drake antagligen behöva större fartyg och hamnyta helt enkelt eftersom själva kraftverket är så mycket större. Den här problematiken liknar utvecklingen av vindkraftverk där man behöver särskilda fordon för att transportera de största kraftverken. Med detta vill jag bara säga att man inte ska utgå från att installationskostnaden skalar lika fint som kraftverket. Därför kommer 3 MW-drakar antagligen först bli aktuella för stora parker där man kan räkna hem den investeringen men likväl kommer de vara billigare relativt sätt än en 1,2 MW-drake.

Det som är riktigt intressant är dock att om Minesto verkligen klarar att leverera kraftverk med en märkeffekt bortom 3 MW kommer företaget nå en så låg LCOE att de konkurrerar ut de flesta jämförbara energislag, inklusive energilagring som Azelio på de marknader där Minestos teknik är ett substitut. Och det med fullt förutsägbar förnybar energi som kan fungera som baskraft.  

Det är helt enkelt så att företaget ännu bara har räknat på kraftverk mellan 0,5-0,75 MW märkeffekt i sina nuvarande LCOE-kalkyler. Mig veterligen har Minesto inte heller uppdaterat kalkylen sedan den nya installationstekniken som har tillämpats under tester och verifiering på Färöarna tillämpades. Såvitt jag förstår har de halverat tid för installation och underhåll vilket innebär att kraftverket kan vara i drift längre än beräknat i LCOE-kalkylen vilket förstås kommer sänka LCOE nästa gång kalkylen uppdateras. 

Det innebär i sin tur att Minestos potentiella teoretiska marknad är långt större än de 600 GW företaget pratar om. Dels är alla potentiella strömmar inte kartlagda ännu. Men framförallt är också dessa 600 GW beräknat på tidigare versioner av tekniken. Jag har skrivit det tidigare men är nu helt säker på att företaget rimligen måste ha en teoretisk potential som överstiger 1000 GW. Jämför det med att Pareto i sin riktkurs på 28 kronor per aktie har räknat på att företaget når 100 MW installerat senast 2025. När också havsströmstekniken är igång sitter Minesto på en monopolposition i kraft av patent på en global marknad  över 1000 GW värd över 30 000 miljarder kronor (dagens börsvärde är inte ens en tiondels promille av den teoretiska marknadspotentialen). Och det för en kostnadseffektiv förnybar energiteknik som levererar förutsägbar baskraft utan de nackdelar substituten dras med. Det är ingen liten sak.

Nu ska man vara ödmjuk inför att det fortfarande är ett par steg kvar innan parker säljs till kund och det finns som jag alltid understryker en väsentlig risk men vi har aldrig varit närmare än vad vi är idag.

 

 

 

 

Dragonclass 4 och Dragonclass 12

Hur bra kan dragon class-kraftverken bli? 

Den häftigaste - och mest oväntade - nyheten är att Minesto under året har utvecklat en helt ny design. De har dragit lärdom av de inledande testerna och effektiviserat tekniken vilket innebär färre komponenter och högre effektivitet till lägre kostnad. Vi vet redan idag att 100 kW-modellen har levererat en märkeffekt på 139 kW på Färöarna. Nu beror det till dels på bra tidvattenförhållanden där men inte bara. Frågan blir då hur mycket ytterligare ett så kallat dragon class-kraftverk kan leverera? Kan det rent av nå en 50 procent högre märkeffekt än en DG100/DG1000 ursprungligen byggdes för? Och till vilken kostnad? Jag uppfattar det som att antalet komponenter är lägre varför produktkostnaden bör vara något lägre. 

Jag har tidigare noterat att Minesto redan upphandlar nya kraftverk. En lustighet är att upphandlingarna, som är offentliga, har gått under namnet "dragon 4" och "dragon 12". Den uppmärksamme kunde ha lagt pussel och förstått att något var på gång. Det är därför jag alltid understryker att man ska lägga energin på att följa företaget, inte aktiekursens nycker. Att det skulle vara en så stor utveckling hade jag dock inte vågat drömma om. Vi vet till exempel redan att vingen till det första dragon 12-kraftverket upphandlades redan i juli samt sjökabeln och växellådan i juni. Därför lär det inte dröja alltför lång tid innan vi kan se de första testerna. Och vi vet att vi kommer få se kraftverken i drift på Färöarna, i Frankrike och i Wales redan under 2022. Det ska bli väldigt roligt och spännande att följa.

Tidsplanen håller 

En besynnerlighet med Minesto är att de trots produktuppdateringen på det stora hela faktiskt håller den tidsplan som har stakats ut de senaste tre åren. Ovan information om upphandlingar styrker den bilden. Det framgår tydligt ur analyserna och de kraftverk som nu byggs är ungefär de som man har sagt skulle byggas. Jag ser fram emot ett mycket spännande 2022 när Minesto av allt att döma rullar ut kraftverk på Färöarna, i Frankrike och i Wales parallellt.
 Pareto bedömer att Minesto har sålt 6 MW under 2022. Det är precis det värde som vi redan har pressmeddelanden om. Och sedan gammalt är det först 2023 som Pareto bedömer att Minesto gör en vinst. I mars uppskattades den till 53 öre. Jag tror att estimatet kan bli högre nästa gång. Men om man gör sig besväret att läsa in sig är det uppenbart att tidsplanen håller.

Riktkurs lär revideras upp 
 

Analytikerna på Pareto lär göra en betydande upprevidering av riktkursen under de kommande 12 månaderna. Den 12 mars reviderades den upp till 28 kronor per aktie (eller 31-33 kronor i DCF/WACC 12%-modellen). När de bedömer att det är dags och hur mycket vet jag inte. Men jag har gjort mig besväret att noggrant läsa alla deras analyser och det finns flera nya utvecklingar de inte har räknat in som alla bör rendera högre värde. 

I linje med ovan resonemang kommer Minesto kunna leverera mer elektricitet till samma tidigare kostnad. Hur mycket låter jag vara osagt men att det förhåller sig så om de lyckas är glasklart. Pareto och Västra Hamnen har båda räknat med 30 miljoner per installerad MW (Pareto anger i den senaste analysen 30-35 miljoner kronor men jag är en försiktig general och väljer det lägre värdet i mina kalkyler). Det står nu klart att Minesto redan före dragon class-tekniken är i drift kan leverera någonstans mellan 1,1-1,2 MW och kanske ännu mer för samma kostnad. Skulle de lyckas leverera 50 procent högre märkeffekt kan de antingen höja priset ordentligt (antagligen över 35 miljoner kronor per installerad MW som redan är Paretos övre estimat), bibehålla priset och bredda marknaden då den blir lönsam för fler eller en kombination. Oavsett vilken väg Minesto väljer är detta goda nyheter för oss aktieägare. 

Pareto har inte heller givit något estimat på värdet av Schneidersamarbetet och den globala marknad det öppnar, i första hand i Frankrike men även på andra kontinenter. Det är rimligt att anta att Schneider kommer kunna leverera parkorders inledningsvis i minst samma skala som kunderna på Färöarna och i Wales vilket i sig ensamt skulle motivera en uppvärdering med 50 procent. Men den potentiella marknaden Schneider når ut till är mycket större än så. Jag vill inte spekulera i när eller hur mycket för det intresserar mig inte just nu men är väldigt nyfiken på att se hur Pareto kommer värdera samarbetet den dag de anser tiden vara mogen för att revidera riktkursen.
 

Till sist har de inte heller räknat med eventuella stöd även om de noterar att möjligheterna bör vara goda. Som ovan beskrivet är värdet av stödet från Energimyndigheten i sammanhanget ganska litet för värderingen men skulle andra stöd följa, vilket vi har skäl att anta att Minesto har sökt, kan det sammantaget bli en väsentlig effekt som bidrar till att kassan räcker ytterligare något år bortom de minst tre år men sannolikt desto fler år som jag uppskattar att den räcker. Minesto har den mest solida finansiella position jag någonsin har sett i ett förhoppningsbolag och de har därtill i rapport efter rapport uppvisat en betryggande och förtroendeingivande kostnadskontroll.

En anledning till att riktkursen inte har reviderats kan helt enkelt vara att Pareto även behöver uppdatera en hel del bakgrundsinformation avseende kraftverkets sammansättning och prestanda där de i den senaste analysen från den 12 mars fortfarande beskriver ett DG500-kraftverk.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dragonclass-kraftverk har redan testats i modellskala på Nordirland

Har äntligen nått mitt dröminnehav
 

Som med de flesta aktier följer tyvärr en del surr och rykten. Att Minesto skulle vara ett skattefinansierat forskningsprojekt är tendentiöst trams. Energimyndigheten beviljar stöd till näringslivet för en rad olika initiativ som kan leda till att utveckla förnybar energi eller energieffektivisering. Det finns väl ingen som tror att ABB, SSAB eller Volvo är bidragsfinansierade forskningsprojekt bara för att de mottar stöd för enskilda projekt. Noterbart är också att Pareto i sin analys med riktkurs 28 kronor per aktie inte räknar med en enda krona i offentligt stöd framöver även om de noterar att sådana möjligheter är goda. Alla sådana intäkter är en ren bonus som skyndar på kommersialiseringen. 

Minesto är i allra högsta grad ett aktiebolag som andra. De har en oerhört stabil kassa (jämför t.ex. med Azelio), två stabila majoritetsägare sedan start, kostnadskontroll och klarar sig i allra minst tre år utan emissioner. Stöd förlänger den tiden. Energimyndighetens stöd innebär till exempel med nuvarande utgiftskostym att en eventuell emission är ytterligare minst en månad bort i tillägg till minst tre år.

Att Minesto saknar kunder, intäkter eller omsättning är också en överdrift. Företaget har ett kraftköpsavtal med SEV på Färöarna som bör generera symboliska första intäkter och de 5 1,2 MW-kraftverk för totalt 6 MW har ett totalt ordervärde på minst 150 miljoner kronor. De två första 10 MW-parkerna som vi redan vet har planerats en längre tid har i sin tur ett ordervärde på 480 miljoner kronor. Och Minesto har redan gått ut och bedömt att den första stora parken i Holyhead (där Minesto sitter på parkrättigheter sedan gammalt), Wales fullt utbyggd kan nå 100 MW mot tidigare indikationer på 80 MW samt att parken i Hestfjord på Färöarna förbereds för 10+20 MW. Vi vet sedan tidigare att dialog förs med Schneider och minst tre potentiella partners som kan köpa parkprojekten. Det ligger i sakens natur att dessa väntar in beslut om stöd om de kan få investeringen subventionerad.
 Värdet av samarbetet med Schneider är inte realiserat ännu utöver de första testerna med EDF i Bretagne som börjar i sommar men vi vet att Schneider är en global aktör som kan trumma ut produkten genom sina säljkanaler. Jag har inte ens försökt mig på att värdera det men Minesto säljer inte glass och när de väl börjar sälja i parkskala blir det som räkneexempel från små 10 MW-parker visar snabbt stora värden. Måste säga att jag gillar att Minesto är seriösa och inte kastar ur sig lösa samförståndsavtal (MoU) innan de är helt redo att leverera. Den som läser in sig ser att de redan har tre kunder där det är rimligt att anta att avtal ingås när alla bitar faller på plats. Den potentialen kan naturligtvis värderas och det är upp till var och en hur man riskjusterar det.

Men egentligen borde man väl vara tacksam. Hade det inte varit för högljudda kritiker som slänger sig med begrepp som "vågkraftsbolag" (inte ens har läst det grundläggande) eller "drakar som trasslar in sig i varandra" (tekniken är tredjepartsverifierad av DNV och fungerar) hade jag inte haft möjlighet att nå min drömgräns i antal aktier i Minesto. Och tack vare den låga kursen dessutom fått en väsentligt lägre kapitalskatt än jag hade räknat med. Jag lägger min energi på vad företaget gör i verkligheten och ökar tålmodigt mitt innehav bit för bit medan aktien verkar handlas som vore det ett casino. Det viktiga för mig är inte vad kursen står i från dag till annan utan hur många aktier man har hunnit samla på sig när företaget börjar leverera ökande vinster. Och skulle kursen substantiellt omotiverat sjunka igen kommer jag passa på att köpa ännu fler aktier.
 För jag tycker fortfarande att allt under 28-30 kronor är billigt och det är med stöd i de bägge professionella analyserna och den information som har kommit från företaget sedan dess.

Nu sitter jag på det innehav som är min drömgräns och jag har fått åtminstone 30 procent fler aktier än jag annars hade haft råd att köpa under samma period och dubbelt så många som jag trodde att jag skulle ha råd att köpa för ett par år sedan. Den sista större posten aktier köpte jag i måndags. Jag är helnöjd med mitt innehav i Minesto och om inget verkligt negativt inträffar i företaget avser jag sitta på dem hela vägen in i växande vinster och utdelningar. Och väl där finns liten anledning att sälja då aktierna har blivit en pengamaskin. Det lär ta många år innan Minesto börjar med utdelningar då det under överskådlig tid är klokare att återinvestera vinst i den växande verksamheten men den dagen ser jag fram emot och jag har inte bråttom.


Avslutningsvis noterar jag även att Pareto har reviderat riktkursen i Azelio till 60 kronor. Noterbart är att de redovisar värdet av MoU med och utan avtalet med Biodico. Jag tycker att det är en rimlig avvägning som bättre justerar för risken då de annars är alltför beroende i det korta perspektivet av just detta avtal då de många andra är mindre volymer. Azelio har också startat igång produktionen i Uddevalla som utlovat. Jag sitter kvar med mitt innehav och avvaktar utvecklingen det kommande året. De har en sämre kassasituation än Minesto och behöver därför omvandla MoU till orders de kommande månaderna och börja få intäkter. Håller företaget vad de har utlovat bör detta börja kommande månader vilket är mitt grundscenario men jag är lite extra vaksam den kommande tiden.

Blindur er bókleysur maður

Handelsbanken delar ut aktier i Industrivärden

Handelsbanken kom igår med den överraskande nyheten att de istället för en kontant extrautdelning väljer att dela ut aktier i Industrivärden.

En extrautdelning hade jag förväntat mig men då i kontanter. Nu är värdet av utdelningen cirka 4,40 kronor per aktie. Rent konkret får du 1 aktie i Industrivärden för varje 65 aktier du äger i Handelsbanken.

För att utnyttja det förmånliga erbjudandet maximalt tog jag idag tillvara tillfället att öka med ytterligare 10 aktier i Handelsbanken vilket gör att jag får ett antal aktier som är delbart med 65 och alltså inte går miste om utdelningen. Jag funderar på att köpa ytterligare 65 Handelsbanken-aktier på andra sidan lönen för att få ett jämnt antal Industrivärden-aktier. Man måste äga Handelsbankerna senast den 21 oktober för att de ska omvandlas till aktier i Industrivärden. Det förutsäger också att den extrainsatta stämman ger bifall till styrelsens förslag.

Industrivärden är ett företag som jag bara har haft på tillfälligt besök i portföljen för några år sedan. Jag sålde det vid något tillfälle när jag renodlade portföljen. Ironiskt nog blir det nytillkomna innehavet också blygsamt till ett värde av några tusenlappar. Egentligen har jag slutat att ta in så små innehav men Industrivärden är ett fint svenskt investmentbolag med stabila innehav. Framförallt har jag tidigare velat köpa in SCA och Essity i portföljen men alltid tyckt att de har varit för högt värderade som utdelningscase. Nu får jag exponering indirekt genom Industrivärden. Sandvik är ett annat fint företag som jag aldrig riktigt har fastnat för men som ändå är trevligt att ha med. Volvo är nostalgi som infödd Göteborgare även om jag aldrig har varit ett fan av aktien. Ericsson tillkommer också och där har jag aldrig hängt med i alla turer men poängen är ju att Industrivärden sköter det där åt mig vilket är fördelen med Investmentbolag som på det viset mer liknar en förvaltad fond. Till sist ingår Handelsbanken och Skanska, som idag är två av mina större innehav, i Industrivärdenportföljen. Dessutom får jag en årlig direktavkastning på cirka 2,5 procent. Det ger någon hundralapp ytterligare i april nästa år. Det är anledningen till att jag aldrig har köpt Industrivärden för i mina utdelningsaktier vill jag ha en rimlig förväntan om över 3 procent årligen, men samtidigt får jag ju nu dessa aktier helt gratis och det lilla nytillskottet bidrar trots allt med välkommen diversifiering.

Handelsbanken är sedan länge en hörnsten i portföljen. Det är av två anledningar. Dels att de är den storbank som klarat sig bäst genom finanskriser. De har därför en defensiv karaktär som passar min utdelningsportfölj bra. Dels är det för att Handelsbanken har en kundservice värd namnet. Min farhåga är att den kommer försämras framöver i takt med ökad digitalisering och färre kontor men kan efter senaste hemmavistelsen konstatera att Handelsbanken alltjämt levererar en hög kundservice. De erfarenheter jag har av konkurrerande banker avskräcker och som utlandssvensk där alla bankärenden blir mer komplicerade är en bra kundservice A och O. Jag hoppas att de finner en balans mellan en bibehållen kundservice och samtidigt effektiv verksamhet i den allt mer digitala tidsåldern.

Direktavkastningen i Handelsbanken är annars något lägre än i de andra storbankerna men jag har ändå valt att växla över till att bara äga Handelsbanken då jag tycker att de 6 procents direktavkastning på yield on cost som jag får är gott nog för mig.

Blogginlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Jag äger långsiktigt ett antal aktier i Handelsbanken som är ett av mina större innehav i portföljen.

Utdelningar juli och augusti

Under augusti blev det ett nytt litet utdelningsrekord på 1 107 kronor. Det är bara månads- och kvartalsutdelare som delar ut under vad som historiskt har varit min jämte februari svagaste utdelningsmånad. Därför är jag glad att framförallt ökningen i Cibus har bidragit till att jag numer har ett gott nog utdelningsflöde även i Augusti. Tror att jag under 2022 gör klokt i att vårda mitt gamla mål om att minst 2-3 procent av utdelningarna ska falla ut även under svagare månader med hjälp av månads- och kvartalsutdelare. Just nu får jag ut en bit över 2 procent av helårets utdelningar i augusti.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I juli däremot klarade jag inte målet om att överstiga en tusenlapp i utdelningar. Den landade retligt nära på 944 kronor. Anledningen är att jag efter fem år har skeppat ut enfastighetsutdelaren Bosjö samt Sydsvenska Hem. Jag hade en fin YOC på 7 respektive 9 procent i aktierna men bedömde att jag efter 35 respektive 45 procent direktavkastning över fem år och en blygsam kursvinst gjorde bättre i att minska portföljrisken. De har tjänat sitt syfte och det är viktigare för mig att säkra trygg och stabil utdelning nu när kapitalet redan börjar bli stort nog och med säkerhet kommer bli stort nog på 2-3 års sikt. Jag kommer fortsätta fokusera på lite mer defensiva fastighetsaktier som Castellum, Wallenstam och månadsutdelaren Cibus istället. Den senare bidrog till att jag klarade augustimålet. Det var nu bara sju aktier som delade ut i juli, där endast ett litet innehav i Bonäsudden och Coca Cola sticker ut från månadsutdelarna.

Givet stora utdelningar från Axfood, Castellum och Clas Ohlson i september är prognosen att jag redan då med ett kvartal kvar passerar 2019 års rekordnotering på över 43 000 kronor för helåret. Oktober verkar av samma skäl bli en klen utdelningsmånad och kanske borde jag öka i någon oktoberutdelare men just nu prioriterar jag att fortsätta öka i Minesto istället så länge aktien är orimligt lågt värderad. Därför lär jag landa någon tusenlapp under 50 000 kronor när helåret summeras.

Uppföljning av kvartalsrapporter i Azelio och Minesto

I veckan kom de kvartalsrapporterna för det andra kvartalet i mina två största innehav Azelio och Minesto. Azelio har också fått sin första något större order. Det är semester med sol och bad men följer vanan trogen upp. Eftersom semester prioriteras skriver jag av bekvämlighet samman allt i ett snabbt inlägg. 

I företag som dessa på väg in i kommersiell fas där de ännu inte går med vinst och har högst begränsade utgifter är rapporterna inte lika intressanta som i etablerade bolag. Det kommer sällan överraskningar då dessa måste gå ut i ett separat pressmeddelande omgående, precis som Azelio gjorde med sin order i torsdags. Däremot tycker jag att det är viktigt att följa upp kostnadskontrollen och VD-ordet brukar ge en relevant uppdatering om hur företaget ser på verksamheten för de kommande kvartalen (Azelios VD har även kommenterat rapporten i en videosänd intervju, länk här).

Sedvanlig disclaimer! Azelio och Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Det innebär att det är volatila aktier förenade med hög risk där du löper risk att förlora kapital. I synnerhet om du har ett kort perspektiv, min tidshorisont på investeringen är minst 5-10 år från start i bägge företagen och jag investerar inte pengar som jag kan behöva under den tidsperioden. 

Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och personlig reflektion över information företagen gick ut med samt Paretos kommentar. Jag äger aktier långsiktigt i bägge företagen, som är mina två största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 

Villkorad order i Azelio

En milstolpe som jag har väntat på i Azelio är den första kommersiella ordern. Nu ska noteras att Azelio redan har någon symbolisk order i det lilla formatet men torsdagens pressmeddelande om en order från egyptiska Engazaat Development om 20 enheter (260 kW), vilka ska användas i ett projekt för hållbart jordbruk, är den första något större ordern. Jag noterar att detta är ännu ett relativt svårbedömt företag på en "svårare" marknad med en relativt diffus verksamhet (med detta menar jag att kundrisken är något högre än om man skulle sälja till ett väletablerat företag i t.ex. Sverige, Tyskland eller USA). 

Ordern uppges ha ett värde på 1,5 miljoner USD (cirka 13 miljoner kronor). Den är dock villkorad av den pågående tekno-ekonomiska genomförbarhetsstudien för projektet. Samtidigt går Azelio in och delfinansierar halva ordern.

Det är rätt vanligt att företags första ordrar har den här typen av upplägg när de ska etablera en ny teknik där kund ännu inte har sett den i full drift över längre tid. Sådana här tidiga projekt blir viktiga referensprojekt då data från dessa projekt kan delas med andra kunder med vilka man redan har samarbetsavtal. Ett annat exempel är Swedish Stirling som har ett liknande upplägg för sin första kund. Jag ser det därför inte i sig som ett problem. Däremot bör man samtidigt vara medveten om att Azelio tar en väsentlig egen kostnad i projektet. Det här är också relativt vanligt då man är mån om att få det rätt från start genom mer aktiv involvering. Samtidigt innebär det att intäkten i det korta perspektivet blir lägre vilket kräver viss vaksamhet för det fall ordervillkoren inte skulle falla ut enligt plan. Men det innebär också att Azelio i det specifika projektet kan få in lite mer intäkter på längre sikt.

Även om det finns en risk i en villkorad order är det bättre än ingen order varför risken ändå måste anses ha minskat något jämfört med i onsdags. Det jag har haft mest svårt för med Azelio är den väldigt offensiva retoriken från ledningen där man pratar om ett extremt stort intresse för produkten, undertecknar en rad detaljerade samarbetsavtal (MoU) där man bryter ned precis hur mycket som planeras levereras under första lilla installationen 2021 för att successivt skala upp kommande år. Sedan när det blir dags att starta produktion väljer man att göra det med andra kunder än de som, sett till MoU, man annars hade antagit var de prioriterade kunderna. Inte minst då man hade specificerat produktionsmål, inklusive för 2021, i ett par större MoU. Nu ger VD en rimlig förklaring till detta i att pandemin har försvårat och försenat möjligheten på vissa avlägsna marknader. Det är helt enkelt mer kostsamt att starta första fasen under dessa omständigheter jämfört med vad som initialt bedömdes. Det är också något jag tidigare har varit inne på. Jag finner det lite märkligt och oroande men tror i utgångspunkt fortfarande att vi kommer få se fler konkreta orders under hösten. Men jag vill se MoU från de parter där man har produktionsmål omvandlas till orders med samma produktionsmål under hösten eller senast tidigt nästa år.

Produktionsstart i september

Azelio bekräftar nu att produktionen startar i september och trimmas in under hösten, initialt med lite lägre volymer. Detta är dock normalt då man vill se att allt fungerar i produktionskedjan, inklusive ett 70-tal underleverantörer, innan man skalar upp full produktion.

Azelio säger vidare att de kommer leverera "ett eller två 100 kW eller större projekt under 2021". Jag tycker det är klokt i detta läge att tona ned förväntningarna något men hur som helst kommer de igång. 100 kW är också i linje med indikerade mål i de MoU där parterna indikerade en flerstegsplan.

VD skriver i rapporten om hur företaget har rekryterat säljare på flera nyckelmarknader och ett acceleratorprogram finns tillsammans med Energimyndigheten.

God soliditet men ökade utgifter förutsätter att tidsplanen för 2022 håller

Också Azelio har en god soliditet på 87 procent men till skillnad från Minesto har Azelio också höga utgifter. Både utgifterna och förlusten fördubblas jämfört med samma kvartal föregående år. Detta är dock förväntat då företagets utgifter ökar för att starta produktion och etablera projekt på andra kontinenter de kommande kvartalen. Min bedömning är att kassan borde räcka över 2022 för att genomföra vad som är planerat i MoU och börja få in tillräckliga intäkter. Vi vet också att de söker projektstöd på marginalen. Samtidigt har Azelio inte råd med ytterligare förseningar och kan hamna i ett läge  där de måste göra en ny företrädesemission vilket skulle innebära ytterligare utspädning av aktiekursen.

En betryggande signal är de insiderköp vi har sett under sommaren vilket signalerar ledningens förtroende för att företaget levererar i det längre perspektivet.

Fortsatt urstark finansiell position i Minesto

Minesto gick in i det andra kvartalet med ett kapitaltillskott om 161,1 miljoner kronor från inlösen av teckningsoptioner . Det innebär att Minesto alltjämt bibehåller en soliditet på 96 procent. Urstarkt för ett företag på väg in i kommersiell fas. Just att Minesto har en så trygg finansiell position - även före eventuella ytterligare stöd eller intäkter - gör att jag känner mig väldigt trygg med företagets resa in i kommersiell fas över de kommande tre åren. Det egna kapitalet på 0,57 miljarder kronor i balansräkningen visar också att det finns en hel del substans redan innan vi börjar räkna på värde av framtida orders.

Noterbart är att för resultat efter skatt och efter finansiella poster är förlusten rent av något lägre på marginalen än samma period föregående år. Detta är anmärkningsvärt då vi vet att det var mer aktivitet på Färöarna jämfört med samma period föregående år. Det återbekräftar bilden av kostnadskontroll vilket var en av två saker jag vill se i sådana här rapporter. Kassaflödet stärks även om det inte säger så mycket i den här pre-order-fasen av kommersialiseringsresan. Det är hur som helst inte negativt.

VD påminner om ett spännande år framför oss med Minesto

VD-ordet är det andra jag vill kolla i den här typen av rapport. Även om det inte är några nyheter i sig ger det en indikation om vad vi kan förvänta oss framåt. Vi får först också en nyttig påminnelse om att kraftverket har levererat nya rekordnivåer (139 kW maxeffekt och 92 kW medeleffekt under hösta noterade varv min notering), om att kraftverket har levererat el i nät över hela tidvattencykler, om att nyckelaspekter där den viktigaste är effektkurvan har tredjepartsverifierats av DNV. 

Framåt fortsätter tester och elproduktion i Vestmannasund på Färöarna, man levererar ett uppgraderat DG100-system inför samarbetet med EDF i Bretagne (första halvåret 2022 min anmärkning) och framförallt det jag tror de flesta av oss som tålmodigt suttit med de här åren ser fram emot. Att man skalar upp systemen till DG1200 (1,2 MW) för installation på Färöarna och Wales. Upphandling av komponenter verkar redan pågå så jag har personligen förhoppningar om att steg tas redan i år vad gäller konstruktion och inledande testning även om jag tror att själva sjösättningen på parksiterna äger rum nästa år.

Det kanske viktigaste beskedet även om det må låta anspråkslöst är att Minesto tillsammans med Schneider planerar för gemensamma aktiviteter riktade mot nyckelaktörer i energibranschen. Det rör sig alltså inte bara om EDF utan man förbereder helt enkelt för att marknadsföra produkten till fler kunder. Som jag har skrivit tidigare är Schneider/Frankrike överhuvudtaget inte inkluderat i de riktkurser Pareto och Västra Hamnen har satt varför effekten av kommande order där kommer bli stor (räkna själv vad en enda ny parkorder före 2025 skulle innebära jämfört med de cirka 100 MW Pareto räknar med till dess!).

Minesto stärker den kommersiella organisationen för att öka intensitet i marknads- och kunddialog. Noterbart rekryterar Minesto en kommunikatör där ansökningstiden gick ut i helgen.

Pareto finner kursnedgången omotiverad i Minesto

Pareto har kommenterat rapporten och menar att Minesto kommer bli EBIT-positiva 2023 (inkl. eget kapital samt stöd). De förväntade sig såväl högre intäkter som utgifter. Pareto skriver att de finner kursnedgången på 6 procent efter rapporten och 33 procent sedan årsskiftet vara omotiverad. Pareto bibehåller sin riktkurs på 28 kronor. 

För Azelio bibehåller Pareto sin riktkurs på 80 kronor men de skriver samtidigt att de kommer trimma ned sina kortsiktiga förväntningar. Redeye har tidigare haft en riktkurs på 44 kronor där de räknade med att färre MoU omvandlas till order. Jag finner den fortfarande rimlig om företaget kommer igång i höst.

Avslutande reflektioner

Min hållning är enkel. Jag gjorde en gedigen analys av Minesto redan från början och räknade fram flera scenario med ledning av uppgifter från Minesto och de professionella analyserna av företaget från Pareto och Västra Hamnen. Jag bestämde mig redan då att inta en mycket långsiktig investering i aktien med insikt om att det är först 2024-2025 som det riktigt roliga börjar (även om marknaden kan reagera i förväg) och runt 2030 som företaget är ordentligt etablerat för både tidvatten och havsströmmar. Hakar därför inte upp mig på kursrörelser i det korta perspektivet. Som jag ser det är det helt enkelt så att teknikrisken är väsentligt lägre idag än när aktien senast handlades på dessa nivåer. Nu har kraftverket varit i drift, levererar el och nyckelaspekter är tredjepartsverifierade. Nu har vi en global partner som kan accelerera sälj på parallella marknader och öppnar upp en tredje marknad som jag inte kände till när jag gjorde min första analys av aktien. Nu har företaget en urstark finansiell position som gör att det inte finns anledning att känna sig orolig över den biten då pengarna bör räcka hela resan in i kommersiell aktivitet. Instämmer därför fullt i Paretos syn på aktiekursen. Tar samtidigt tacksamt emot möjligheten att fortsätta gneta på och köpa fler aktier på nivåer jag aldrig hade kunnat drömma om att återse i december när kraftverket för första gången levererade el i nät. Både teknikrisk och kaptialrisk är mycket lägre nu än när vi senast handlades på dessa nivåer. Marknaden är större än då i kraft av Schneidersamarbetet och teknikutveckling. Jag förundras över marknadens reaktion men gläds över möjligheten att öka billigt.

När det gäller Azelio vill jag se att åtminstone något av MoU omvandlas till order senare i år och konkreta intäkter under 2022. Företaget är lite försenat till följd av pandemin men i grunden finns stor potential. Skulle det dröja att omvandla orders kan vi dock se ytterligare utspädning från en ny företrädesemission.

Jag tycker att kursnedgången på ytterligare 20-30 procent i Azelio sedan aktien gick ned efter dagens industris granskning gör att kursen på dessa nivåer bättre prisar in risken att en betydande andel MoU inte realiseras kommande år. Därför känner jag mig nöjd med innehavet jag har just nu och ser hösten an. Jag tycker ändå att vi fick tydliga nog besked för att sitta lugn i båten och utvärdera på nytt var Azelio står i nästa kvartalsrapport i november.