Portföljen 2018

Det andra ordinarie börsåret med aktieportföljen har passerat. Efter det nya årets första handelsdag stängde portföljen åter över 1 miljon kronor netto efter lån och jag är åter platinakund hos Avanza. Det är ganska precis där jag ville att portföljen skulle vara vid årsskiftet och då har vi ändå fått se en betydande börsnedgång.

Utlandsutdelarens portfölj den 31 december 2017

Endast innehav större än 1 procent redovisas av utrymmesskäl - separat inlägg följer 

Man kan direkt konstatera att portföljandelen Minesto har ökat med osunda 13 procent. Dels hade jag ett GAV på 300 procent på aktien i september och jag ser inte skäl till att sälja bra aktier som jag tror långsiktigt på när de ökar. Dels har jag ökat ytterligare inför att teckningsoptionerna ställs ut eftersom jag i stort har fått bekräftat vad jag har velat veta samtidigt som aktien föll tillbaka ordentligt mot årets slut när många plockade hem vinster och sålde av oro för framtida finansiering. Jag ser det som att Minesto har ett mycket bättre utgångsläge idag än när jag köpte mina första aktier för ett par år sedan. Därför har jag bestämt mig för att ha 20 000 aktier varav minst hälften på lång sikt. 

Skon klämmer dock i att aktien drar ned portföljens genomsnittliga utdelning till cirka 4,75 procent. De utdelande aktierna har en total utdelning om cirka 5,5 procent.Bägge är faktiskt något upp jämfört med 4,5 procent och 5 procent för ett år sedan.

Det kompenseras dock av att Serneke för första gången delade ut generösa 4 kronor per aktie under 2018. Innehavet har minskat med en tredjedel och är nu på en mer sund nivå. Jag har samtidigt skalat upp till 1 000 aktier långsiktigt på vägen ned eftersom jag vill vara med på Karlatornetresan och tycker att marknaden hade överprisat sektorrisken jämfört med konkurrenter.

Också H&M har minskat något, delvis för att jag sålde av drygt var tionde aktie för att omfördela portföljrisken. Nuvarande portföljandel är ganska lagom och jag går i tankar om att kanske rent av öka lite till 300 aktier igen. Att det inte hänt beror på att det finns många bättre aktier att köpa till fin värdering just nu.

Man kan konstatera att kvartetten Axfood, Realty Income, Kopparbergs och Castellum på plats 3-6 i portföljen med sina totalt 20 procent utgör en utmärkt defensiv bas. 25 procent totalt med Investor och J&J inräknat. Mer i den riktningen 2019.

Jag är därför särskilt stolt över att Investor, J&J och Kopparbergs i år tar sig in på topp 20-listan över största innehav. Det har varit en långsiktig målsättning att stegvis öka när tillfälle uppstår i den här typen av stabila tråkaktier på bekostnad av aktier med högre risk. Scandic faller delvis i den kategorin också. Jag behöver inte längre hög direktavkastning när portföljen redan har passerat första miljonen och värdesätter stabiliteten mer så länge jag får minst 4 procent årligen totalt sett. MQ har där blivit en dyrköpt läxa som har gjort att jag omprövat min syn på värdet av att ta in aktier med hög direktavkastning men mer tveksamma resultat. Jag tror fortfarande att MQ vänder det här och bibehåller men utebliven utdelning svider. Det fina är att andra innehav och god diversifiering gör att jag har råd med den sortens plumpar ändå. Jag har haft för målsättning att köpa minst en Investoraktie varje månad så länge aktien inte är totalt orimligt värderad. Det har bidragit men jag inser samtidigt att jag behöver köpa en handfull aktier för att bibehålla en mer rimlig portföljandel.

Hemfosa har jag velat avvakta emissionen i och kommer titta i lugn och ro under 2019 på att åter skala upp portföljandelen. Aktien passar min defensiva utdelningsstrategi ännu bättre nu när den är mer renodlad till defensiva samhällsfastigheter. Jag är samtidigt nöjd över att högriskaktier i sektorn som Bosjö och Sydsvenska Hem har en betydligt mer normal och blygsam portföljandel under 2,5 procent. De tjänade ett syfte att kickstarta regelbunden och återinvesterad hög utdelning under portföljens första två år. Jag kommer utvärdera i lugn och ro om jag alls ska behålla dem. Jag har köpt dem med god riskmarginal så det är ingen panik att sälja och hänger mer ihop med hur min boendesituation och arbetssituation kommer se ut de kommande åren. Skulle jag resa mer och ha sämre löpande internettillgång än idag kommer de nog bytas ut mot stabilare aktier.

Andelen utländska innehav har minskat, mycket beroende på att kronan har försvagats varför de relativt sett har blivit dyrare under det gångna året. Jag köpte många norska aktier när de bägge kronorna var lika mycket värda en kort period. När norska kronan nu är på en mer normal nivå finns inte längre valutapremie. Också euron och dollarn har varit relativt dyr. Min målsättning är att mellan en tredjedel och en fjärdedel av portföljen ska vara utländska innehav för att göra mig mindre beroende av risker i Sverige. En rimlig målsättning under 2019 blir därför att titta på att öka lite mer i utländska aktier. Jag har också ett danskt innehav i Vestas och ett finskt i KONE. Det sistnämnda, norska Gjensidige och kanadensarna ligger närmast till hands att öka i just nu. Kanske borde jag rent av bestämma mig för att systematiskt köpa minst två utländska aktieposter varje månad?

Aktier in under 2018

11 aktier in och 6 ut är jag inte helt nöjd med. Portföljen ökar och jag tror att jag under 2019 ska se över att rensa ut fler aktier än jag tar in. Flera mindre innehav har en allt mer tveksam funktion när jag har likvärdiga aktier med stabilare jämförbar direktavkastning.

Fenix blev ett litet spontanköp under börsnedgången. Inte helt säker på att jag vill behålla givet låg direktavkastning men en fin aktie som jag övervägt länge att köpa.

Holmen har jag länge velat ta in som ett stabilt basinnehav. Det var dessutom min allra första aktie en gång i tiden! Nu har jag tagit in en liten blygsam första position. Trenden är nedåtgående och det är en cyklisk aktie varför jag inte har bråttom.


Nordea har åkt in i portföljen på grund av den löjligt stora premien sedan flytten. Jag gillar inte Nordea sedan jag själv var kund och tror inte långsiktigt på företaget men tycker ändå att det är ett rimligt komplement i liten skala.

Nordic Waterproofing har jag sett potential att ta in som långsiktigt komplement.

NorthWest Healthcare har jag till sist tagit in i portföljen. Den höjer inte utdelningarna varför de inflateras över tid men med en YOC på cirka 8,5 procent tycker jag att det är ett bra komplement. Kanske ökar jag lite när jag istället minskar i preffar och andra mindre högriskinnehav.

Nyfosa fick jag till skänks i emissionen från Hemfosa. Aktien passar inte min utdelningsstrategi men jag tror ändå att den större tillväxten finns där och tycker det vore oklokt att sälja av principskäl något som jag trots allt har köpt till ett väldigt fint pris när Hemfosa värderades till en YOC över 5 procent. Jag växlade över lite mer i Hemfosa men behåller ändå 250 Nyfosaaktier tills vidare.

Oriflame har under hösten sett aktiekursen slaktas. Jag tycker att det verkar vara en överreaktion och såg ett läge att ta in aktien som ett komplement. Väl medveten om risk för sänkt utdelning.

Savaria har för låg direktavkastning för min smak men då jag har haft ett uttalat mål att öka andelen månadsutdelare och inte ville ha för stor andel i de tre som fanns i portföljen såg jag den defensiva aktien som ett tryggt komplement. Kursutvecklingen har inte varit något vidare men tror på aktien som långsiktigt innehav. Funderar på att öka lite.

SEB äger jag indirekt genom andra aktier men tyckte inte det skadar att ha en liten andel i alla storbankerna och har alltid sett dem som nummer två efter Handelsbanken.

Veidekke åkte in som ett komplement eftersom aktien var lågt värderad i samband med Avanzas courtagefria 17 maj-kampanj. Lite tveksam till om jag vill behålla aktien på sikt eller renodla portföljen mer men just nu går den bättre än branschen i stort.

Wallenstam har egentligen för låg direktavkastning för min smak. Det lite udda skälet till att jag tar in den är att jag hyr ut min svenska bostad i andrahand. Efter hyra, el och andra avgifter blir det över lagom till att köpa en näve nya aktier de flesta månaderna.

Aktier ut under 2018

Ahlsell försvinner i praktiken från portföljen när aktien nu återköps från börsen. Har avvaktat att svara på erbjudandet eftersom jag kan tänka mig att sälja någon krona lägre om jag behöver mer likvider.

Hufvudstaden hade jag för liten andel i och direktavkastning var för låg. Riktigt fin långsiktig aktie men tyckte att Wallenstam räcker i den kategorin och bytte helt enkelt Stockholm mot Göteborg.

Industrivärden tyckte jag att jag hade för liten andel i och sålde med vinst i början av nedgången. Kommer kanske köpa tillbaka senare men ville ha likvider till annat.

Pioneer Pref var ett litet innehav som var lite otydligt i när det delade ut. Jag tyckte också att risken var onödigt hög och ökade istället i bättre alternativ som Castellum.

SAS Pref löstes in.

Telia trodde jag att jag sålde redan 2017 men de sista aktierna försvann i början av 2018. Lever på gamla meriter och har inte framtiden för sig.

Reflektioner över det gångna börsåret

Portföljsammanfattning och utdelningssammanfattning följer när jag har räknat ihop dessa i lugn och ro. Till dess några första reflektioner om det gångna börsåret.

Aktieportföljen passerade miljonen under hösten vilket har varit ett av mina mål men landade nesligt på 987 425 kronor efter lite återhämtning på slutet. Det är dock inklusive belåning avräknad vilket jag tycker är det mest ärliga sättet att räkna. Utan belåning är aktieportföljen värd 1 091 931 kronor. Just belåningen är en nyhet och jag har i nuläget en hävstång på 10 procent. Jag ser det som att jag har ökat mer i relativt stabila aktier som Axfood, Investor och Kopparbergs. Det får jämna ut sig på sikt när dessa aktier delar ut och jag kan överväga att inte återinvestera utdelningen utan istället minska belåningen. Jag har samtidigt utrymmet att ta en belåning på åtminstone ytterligare 20 procent men det blir huvudbry för veckans kommande portföljanalys. I utgångspunkt är jag skeptisk till belåning men när jag kan öka i flera aktier långsiktigt ser jag det som en rimlig likviditetslösning som jag är trygg med att jag kan betala igen redan under det kommande halvåret om jag vill.

2018 jämfört med världsindex

2018 jämfört med Stockholmsbörsens index

Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om index som många skrävlar om hur de slår i uppgång. Är dock ändå lite stolt över att min diversifierade defensiva strategi faktiskt verkar fungera ungefär som jag har tänkt i nedgång. Portföljen slår nämligen index det gångna året trots att jag också tappade 0,60 procent över helåret. Fallet blev 4,65 procent under december vilket också var lägre än index. Min portfölj ökar inte mest i uppgång men minskar inte heller mest i nedgång. Stabil utdelning som helhet över tid är mitt huvudmål. Sharpekvot landade runt noll på minus 0,03 och standardavvikelsen blev väl hög för min smak på 14,48, nästan dubbelt mot normalt, vilket åskådliggör att det har varit en stormig avslutning på året ändå.

Utdelningarna landade på nästan exakt 35 000 kronor. Det motsvarar nästan 3 000 kronor per månad och innebär att jag har uppnått en frihetsgrad där jag mer än väl täcker mina månatliga löpande kostnader för mat, resor osv exklusive sällanköpsinköp av kläder, elektronik, möbler osv. Det motsvarar också min trettonde månadslön vilket förstås känns rätt trevligt. Växelkursen för Brookfield RES kommer avgöra slutlig utdelning. Retar mig lite på att aktien alltid delar ut för sent. Hade det inte varit för att jag gillar förnybart hade jag nästan sålt av den bara av det skälet.

Målsättning inför det nya året blir att passera minst 50 000 kronor i utdelningar men med förhoppning om att nå hela 5 000 kronor per månad vilket i princip skulle täcka en månadshyra för min andrahandsuthyrda bostad i Sverige. Mitt tidigare mål är att nå dit i september i år. Det blir svårt att uppnå även om jag redan kan räkna in cirka 40 000 kronor på aktier som delar ut nästa år eftersom det skulle kräva 60 000 kronor i utdelningar redan i september. Med en genomsnittlig portföljutdelning på över 5 procent är det i teorin möjligt att uppnå före årsskiftet men jag ser allt mindre egenvärde i att skynda fram med högre risk.

Mitt sparande har ökat under året och jag är stolt över att ha klarat att sätta av 1 250 kronor extra varje månad för totalt ytterligare 15 000 kronor under året till ett redan mycket högt sparande. Mina snålmånader där jag har hållit matkostnader och andra löpande utgifter under tusenlappen har bidragit till att kunna klara detta. Samtidigt har flera större inköp som en ny elcykel, kostym, bra skor osv ändå gjorts. Jag går in i det nya året med en högre lön än det gångna och har egentligen utrymme att öka sparandet ytterligare. Har dock bestämt att jag inte ska göra det då mitt sparande redan är mycket högt. Kommer istället sätta lite guldkant på tillvaron med någon resa och lite mindre snålande i vardagen. Det innebär minst 10 000 kronor per år ytterligare jämfört med ifjol.

MQ har varit årets besvikelse. Inte minst sedan utdelningen hölls in för det nya året. Det är dock sunt på lång sikt att de investerar i att försöka vända skutan. Jag har därför valt att behålla även om jag minskade innehavet något när den första vinstvarningen kom. På sikt kommer jag sälja aktien, finns inga starka skäl att behålla. Vill dock ge ledningens åtgärder ytterligare ett kvartal eller två innan jag bestämmer mig slutgiltigt. Tror inte det är utsiktslöst med en lägre utdelning 2020.

Minesto har varit intressant att följa. Från att ökat under 3 kronor per aktie under året har aktien studsat upp till som högst 17 kronor när tekniken sjösattes i full skala och lyckades leverera el. Nu har aktien fallit tillbaka till 8 kronor igen då man avvaktar nya nyheter och mer säkerhet kring framtida finansiering inklusive teckningsoptionerna i februari inför kommersialiseringen. Intressant fallstudie i hur marknaden agerar kortsiktigt och ibland irrationellt i bägge riktningar. Jag hoppas att min substantiella analys av vad företaget faktiskt gör ska betala av sig och har ökat den här nedgången också. Men det förutsätter förstås att kommersialiseringen lyckas och att företaget börjar inbringa intäkter. Första testet borde komma 2019 i det avseendet.

Jag har annars sedan första miljonen passerades börjat minska risken och satsa mer på långsiktiga aktier som Axfood, Castellum, Investor, J&J, Kopparbergs. Känner mindre och mindre att den där extra procenten i ökad utdelning är värd risken och får en allt bättre balans i portföljen. Överväger en städning här under 2019 men det beror också av min livssituation där jag nu är i ett skede där jag behöver börjar titta på hur många år till jag vill stanna utomlands och var. Möjligheten att börja titta på att återvända till Sverige finns där men samtidigt känner jag mig inte riktigt färdig och lutar åt minst ytterligare ett par år utomlands.

Noterar till sist att det har blivit lite mindre tid att blogga som helhet det gångna året. Har samtidigt blivit lite mer twitter. Tror och hoppas att det blir mer tid i år att dyka in i mer analyser igen.

Serneke säljer Säve Flygplats till Castellum

Serneke säljer Säve Flygplats till Castellum för 1,1 miljarder kronor (länk). Castellum har kommenterat mer ingående i ett pressmeddelande (länk).

I det finstilta framgår dock att Serneke erhöll 750 miljoner igår och den resterande betalningen erhåller företaget först 2030. Serneke hävdar samtidigt också att tilläggsköpeskillingar om upp till högst 1 miljard kronor tillkommer under förutsättning att alla fastigheter blir bebyggda och beroende av hur bygglov och detaljplaner faller ut förutsatt att detta sker före 2030.

Som Castellumaktieägare är jag glad att de kommer över ett så fint utvecklingsprojekt. Att de i princip betalar från kassa visar på ett verkligt styrkebesked. En tydlig lärdom om varför man ska äga företag med stabila finanser, inte minst nu när vi närmar oss nästa lågkonjunktur. Castellum beräknar en uthyrningsgrad på 79 procent vilket får anses högt i den typen av projekt och säkert lär stiga om det realiseras. Helt klart en fin långsiktig intjäningspotential för flera decennier framöver.

Som Sernekeaktieägare tycker jag därför att det är synd att de gör sig av med ett av sina två guldägg. Nu är det framförallt Karlastaden som kan generera de stora intäkterna bortom de många mindre projekten. Det visar samtidigt klokskap att ledningen inte tar några risker i det kritiska skedet för Karlatornetprojektet och tar det säkra före det osäkra. Det är en fin affär som ger företaget en helt annan trygghet de kommande åren. Med den större kassan och stabila orderboken sedan tidigare borde man nu kunna ta sig igenom de 2-3 åren intill dess att Karlatornet närmar sig slutförande.

Serneke kommer samtidigt bli föredragen partner vilket i utgångspunkt ska innebära att de ges uppdrag som utvecklare och entreprenör när Castellum realiserar projektet. Däri torde flera betydande framtida orders finnas på längre sikt. Serneke har dock kvar saneringsansvar för området. Tillsammans med tilläggsköpeskillingarna finns därför fortfarande en betydande intäktspotential de kommande tolv åren från Säveprojektet.

Inför den fjärde kvartalsrapporten och årsrapporten som publiceras den 6 februari har Serneke redan gått ut med att man kommer kunna räkna hem en vinst om 275 miljoner kronor för det fjärde kvartalet som konsekvens av försäljningen. Det kan jämföras med drygt en femtedel av vad Serneke brukar ha i intäkter under sommarmånadskvartalet. Det är alltså en väsentlig intäkt som kommer garantera en stabil kvartalsrapport men inte ensam säkra ett toppenresultat. Serneke har under den gångna månaden gått ut med fyra nya orders värda 239 miljoner kronor totalt som kommer bokföras på samma kvartal. Det innebär att vi utifrån känd information kan räkna in minst 514 miljoner kronor för det fjärde kvartalet.

Det framgår också att Serneke har redovisat orealiserade värdeförändringar av fastigheterna i Säve som har bokförts till 52 miljoner totalt de tre tidigare kvartalen i år. Historiskt uppgår bokförda värdeförändringar till 427 miljoner kronor.

Detta torde med all säkerhet innebära att Serneke kan bibehålla sin utdelning om 4 kronor per aktie också i år. Det skulle innebära att mitt Sernekeinnehav överträffar mina utdelningsmål om 4,25 procent, något jag verkligen inte hade räknat med när jag tecknade aktien vid börsnoteringen. Kanske kommer Serneke nu också ta över som huvudsponsor för IFK Göteborg.

Sernekeaktien steg med cirka 11 procent under fredagen på beskedet. Castellumaktien är redan högt värderad och hade en blygsam uppgång omkring en halv procent. I Serneke har jag nu det innehav jag vill ha på lång sikt med ett tusental aktier. I Castellum har jag det innehav jag vill ha på ett års sikt men kommer garanterat öka när nästa tillfälle uppstår. Som vanligt ska inlägget inte ses som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys!

Av kuriosa undrar jag till sist om Sernekes planer på ett evenemangsstråk med aktiviteter såsom ett äventyrsbad och en STCC-bana kommer att förverkligas under Castellums ägarskap?

God Jul!

Några tankar om dyster rapport från MQ

MQ har i veckan publicerat sin senaste kvartalsrapport (länk) och årsredovisning (länk).

Omsättningen är fortfarande förhållandevis hög men resultatet är direkt uselt. Åtgärderna är fortsatt fokus på e-handelsplattformen och större tydlighet i sortimentserbjudandet med mer fokus på varumärkesurval. Ett strukturellt åtgärdsprogram som bättre tillvaratar synergier låter klokt, inte minst en gemensam lagerlösning för MQ och Joy. Kontentan blir ändå att det är svårt att som utomstående lekman avgöra om det kommer hjälpa eller inte.

Så här i juletider nöjer jag mig med att länka till rapporterna. Det jag tycker är mest intressant är mitt förhållningssätt till MQ. Tanken med MQ var att det skulle vara ett kortsiktigt komplement på ungefär 1 procent av portföljen som på fem års sikt skulle öka genomsnittlig direktavkastning och samtidigt ge lite mer utdelning i början av året då MQ brukar dela ut. Jag hade därefter övervägt att sälja aktien och har tidigare frågat mig vad den tillför egentligen.

Man kan konstatera att denna målsättning misslyckats. Aktien delar inte ut alls kommande år och vinsten har minskat dramatiskt. Lärdomen är tydlig: det finns inget mervärde i att ta in osäkra aktier för att krydda utdelningen på kort till medellång sikt. Nu när portföljen passerat första miljonen är det bättre att bygga långsiktigt. Jag funderar därför snarast på om jag ska plocka ut ett par andra aktier med lite högre risk men det hänger mer ihop med min livssituation kommande året och hur aktivt jag bedömer att jag kan följa börsen från vecka till vecka.

Samtidigt har jag också valt att behålla i MQ som ett turn around-case tidigare då jag har bedömt att aktien handlas till nivåer som hade företaget redan gått i konkurs. Skulle MQ börja dela ut i trakterna bortåt 1 krona per aktie så är det en direktavkastning på 9-10 procent. Jag har samtidigt svårt att jag över 10 kronor per aktie skulle vara beredd att öka igen utan tydliga tecken på att trenden är bruten. Och då jag inte tror på någon tillväxt att tala om landar jag ändå någonstans i att det handlar om jag ska rycka av plåstret direkt eller ge såret lite tid att läka för att göra det mindre smärtsamt.

Det som gör att jag ändå behåller är att omsättningen trots allt fortsatt är hög. Det skvallrar om att det finns utrymme för bättre resultat kommande år. Jag tror därför att det inte är osannolikt att jag kommer kunna sälja aktien dyrare i framtiden än idag. Då återstår bara frågan om jag behöver pengarna eller inte. Just nu är portföljen belånad vilket i sig skulle vara ett skäl att sälja av MQ men jag har fortfarande låneutrymme nog att det inte är direkt nödvändigt.

Jag är uppriktigt oroad över framtidsutsikterna men vill ändå se vad ledningen gör nu när man håller inne utdelningen 2019. Utifrån resultat per aktie på 1,17 kronor finns ändå förutsättningar för att de nästa år ska kunna dela ut 1 krona per aktie igen om de åtgärder som görs bär frukt. I så fall är min investering i MQ som helhet faktiskt försvarbar vilket ju var mitt utgångscase. Samtidigt måste i så fall resultaten från de senaste kvartalen vändas. Q1-rapporten visade på en minskning med två tredjedelar jämfört med föregående år. Fortsätter den trenden är det lika bra att bita i det sura äpplet och dumpa innehavet men jag vill ge det ett par rapporter först. En viktig lärdom har det varit oavsett.

Analys beställd av Minesto värderar aktien till 9,10-14,50 kronor

Västra Hamnen Corporate Finance presenterade igår en genomarbetad och läsvärd analys av Minesto (länk). Så här i jultider ska jag också erkänna att jag inte har gjort någon djupdykning i analysen utan mest läst den mot bakgrund av att jag följt Minesto i ett par år. Läs därför igenom och bilda dig en egen uppfattning. Jag tycker att det är intressant att de specificerar en värdering om 9,10-14,50 kronor per aktie. Det sammanfaller ganska väl med mina tidigare blogginlägg baserade på en tidigare analys (se fliken Minesto).

OBS! Västra Hamnen Corporate Finance analys är beställd av Minesto. Jag äger själv aktier i Minesto och har ökat den senaste tiden. Även om jag alltid eftersträvar objektivitet och förutsätter att Västra Hamnen Corporate Finance gör detsamma bör du som läsare vara medveten om detta. Gör alltid din egen analys. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning. Det ska endast ses som en uppföljning av en aktie jag har ägt sedan börsnoteringen och regelbundet skriver om.

Analysen visar också indirekt att risken är hög men uppsidan stor om Minesto lyckas utveckla tekniken. Ett P/E på 111 på estimerad vinst 2021 är mycket högt och likaså P/E på 27,5 på estimerad vinst 2022. Estimaten om vinst 2026 ger dock ett mycket mer aptitligt P/E 2026 men då ska förstås mycket gå rätt på vägen. Resonemanget om potentiell vinsttillväxt är intressant där Västra Hamnen CF beräknar 7 procent per år mellan 2030-2040. Skulle det infrias kan aktien inte ses som dyr men då ska först kommersialiseringen lyckas och det är femton år fram i tiden. Det jag gillar med analysen är att den så svart på vitt visar hur hög risken är men också uppsidan i den här typen av aktier. Framtida kommersialisering är redan inprisad för de kommande åren men skulle den lyckas finns också en tydlig uppsida på längre sikt.

Intressant att notera är att man bedömer att märkeffekten ska utvecklas till 750 kW genom produktförbättringar av vingprofil och turbindesign. Detta var en nyhet för mig som tidigare endast läst om DG500-modellen med 500 kW. Att tala om DG750 är offensivt.

Jag tycker också att det är något offensivt att räkna med fyra orders på DG100-modellen under 2019. Min mer modesta gissning är att det nog kan ta ytterligare ett år eller två innan företaget börjar inbringa riktiga intäkter.

Uppdatering 21 december: Minesto informerade under fredagen om att man är i slutfasen av att ta in ytterligare planeringsmedel genom Wales regering. Aktien rusade 12 procent på nyheten.

Förändringar om aktier som ingår i superlånet kan påverka din ränta

Avanza har förändrat de aktier som ligger till grund för superlånet. Grundprincipen är som bekant att du kan belåna en andel av vissa av dina aktieinnehav för att köpa nya aktier med belåning. I princip ingår främst etablerade aktier som anses ha lägre risk och den listan har Avanza nu sett över. Det innebär att din lånränta kan förändras ifall flera aktier som ligger till grund för lånet utgår varför ditt låneutrymme minskar.

Jag tycker det är synd att Avanza ger oss knappt två veckor att få information om förändringen. Förstår att det finns någon sorts värderingsmodell i grunden men det inger inte förtroende när även några förhållandevis stabila företag åker ur samtidigt som vi närmar oss en eventuell räntehöjning.

Jag har fyra av de aktierna som utgår i portföljen: Clas Ohlson, Cloetta, Hemfosa och Inwido. I det första och sista fallet finns företagsspecifika utmaningar som motiverar att de plockas bort. Avseende Cloetta och Hemfosa har jag svårare att förstå det. Det är två stabila och defensiva aktier och i Hemfosas fall har man dessutom renodlat till mer samhällsfastigheter och mindre spekulation då den senare riskdelen flyttats till avknoppade Nyfosa. Därför har risken i Hemfosa snarast minskat.

Samtidigt har ett stort antal aktier tillkommit som grund för superlånet. Bland svenska aktier finns i min portfölj Ahlsell. Där har jag nu växlat över hela innehavet till ISK och sålt av det jag hade kvar i KF efter spekulationerna om att företaget åter köps ut från börsen. Det är en defensiv och fin aktie men jag funderar ändå lite på att passa på att sälja innehavet eftersom jag har belåning och andra aktier som har högre utdelning och bättre tillväxtmöjligheter. Samtidigt upplever jag att det finns viss uppsida i Ahlsell som gjort flera förvärv senaste året.

Där finns också en uppsjö nordiska, europeiska och amerikanska aktier vilket gör att basen för superlånet totalt sett utvidgas. Inga av de amerikanska eller nordiska aktierna finns i min portfölj men däremot tyska BASF och Siemens. Oklart varför EON inte får vara med.

Det kan vara klokt att gå igenom listan i lugn och ro under helgen för att kontrollera hur ditt superlån påverkas om du använder belåning. Du hittar listan på Avanzas hemsida som inloggad kund eller i bildbanken på deras twitter.

Tankar kring eventuellt fortsatt börsnedgång

Den senaste tiden har jag ägnat en del energi åt att fundera över hur jag ska hantera en eventuell fortsatt börsnedgång. Min strategi är i utgångspunkt köp och behåll. Därför säljer jag inte aktier utifrån hur Mr Market agerar utan utifrån om fundamentala förändringar sker i företaget som ändrar mitt ursprungscase. Samtidigt har börsnedgången medfört möjligheter att med lite belåning öka långsiktigt mina kärninnehav. Det har i sin tur medfört att jag funderar över att sälja andra aktier för att öka i de aktier som utgör portföljens grundbult.

Flera aktier är dock inte väsentligt billigare än vad de var för en månad sedan vid första skovet av nedgången. Jag tänker på aktier som Axfood, Castellum, Holmen, Investor, J&J, Scandic Hotels. De handlas alla på helt klart trevliga nivåer men inte med någon väsentlig premie. Eftersom jag redan har en stor position i de flesta av dessa aktier blir det mest att jag fortsätter öka lite pö om pö men inväntar ytterligare nedgång om jag skulle använda ytterligare belåning. Man skulle kunna säga att jag i de flesta av dessa aktier redan har en så stor portföljandel som jag vill ha på minst ett par års sikt. Då vill jag kunna köpa till en sällsynt låg värdering om jag ska öka ytterligare med belåning. Annars kan jag ju lika gärna vänta ett par månader och köpa utan belåning med samma nettokostnad.

Just nu har jag 9 procents belåning vilket är rekord för min portfölj. Det beror till dels dock på att jag har skalat upp mitt innehav i Minesto varför belåning på ordinarie aktier är runt 5 procent. Det är hur som helst den högsta belåningen jag haft. Återkommande läsare vet att jag ogillar belåning och endast använder det för likvider snarare än som långsiktig hävstång.

Jag skulle känna mig bekväm med upp till 20 procents belåning. En viktig anledning som måste understrykas är att jag har kapital på ett sparkonto (avsett för kontantinsats till fastighetsköp när jag flyttar hem). Därför finns det ingen risk att jag inte kan betala av lånen om så skulle bli nödvändigt. Man bör inte köpa aktier med belåning om man inte med säkerhet har möjlighet att betala tillbaka (aktuella och tråkiga exempel finns ju senaste tiden på hur illa det kan gå).

Haken är dock att när låneräntan passerar över en procent blir jag mer skeptisk till om det är värt kostnaden och vill i så fall ha en högre riskpremie. Alltså behöver aktierna ned ytterligare något.

Belåning i sig har jag inget problem med. Med tanke på att många aktier delar ut under våren och just nu handlas rätt billigt tycker jag att det är rätt trevligt att handla mer just nu för att kanske knappt handla alls till sommaren. Dessutom kan jag låta utdelningarna beta av belåningen. Anledningen till att jag har minskat min skepsis till belåning är helt och hållet att räntan är såpass låg att de aktier jag köper kan räknas hem endast på nettoutdelning efter ränta. Annars vore risken väl hög.

Kopparbergs har jag ökat beskedligt i med belåning och skulle egentligen vela öka till 500 aktier men avvaktar lite för att inte dra på mig onödigt höga lån. Jag ser det, som jag tidigare resonerat om på bloggen, som att aktien först nu når rimliga nivåer. Kopparbergs har alltför länge handlats som om det vore en tillväxtaktie där utdelningen kommer öka med tvåsiffriga tal årligen. Det är kanske inte helt rimligt för ett moget och etablerat företag även om potentialen finns där på vissa nya marknader. Samtidigt är det förbluffande att det är först nu som marknaden på allvar har börjat kalkylera in Brexitaspekter i aktiekursen såsom risk för fallande pund. Detta samtidigt som företaget tack och lov själva har tagit höjd genom att ägna de två senaste åren till investeringar i sin brittiska verksamhet. Därför känner jag att det är ett ganska trevligt läge att öka. Aktien handlas till en direktavkastning omkring 4 procent vilket vare sig är bra eller dåligt. Det är dock inte osannolikt att de på ett par års sikt höjer till 6,50 kronor per aktie vilket skulle ge en direktavkastning över 4,3 procent. För ett defensivt innehav som Kopparbergs tycker jag därför att det är ett sällsamt trevligt läge att öka.

Jag börjar också titta på om jag ska positionera om risken i portföljen något. Det vill säga sälja av några mindre innehav som mest tar tid att följa för att minska belåningen. Det problematiska är att de aktier som är lättast att sälja är de som har gått bäst. Det är samtidigt just dessa man bör behålla. Det vore oklokt att sälja t.ex. Tomra trots liten portföljandel för jag kommer aldrig kunna köpa tillbaka aktien till ett lika bra pris i framtiden. Det vore lättast att dumpa t.ex. MQ och realisera förlusten. Samtidigt vill jag i de fallen invänta ytterligare fakta i nästa rapport för att ta ett mer välgrundat beslut. Istället funderar jag på att dumpa lite småinnehav. Alligator Bioscience är t.ex. en litet innehav som kommer ta tid att generera vinst. Jag överväger att dumpa ICA för att öka mer i Axfood istället.

Jag har landat i att avvakta ytterligare en vecka och kanske fatta beslutet kring årsskiftet. Anledningen hänger ihop med min livssituation där jag idag inte vet hur aktivt jag kommer kunna följa börsen om ett år. Skulle jag ha sämre tillgång till börsen på daglig basis kommer jag nog sälja helt enkelt eftersom det i sig ökar risken att jag behöver reagera för sent på oförutsedda händelser.