Sektorer jag undviker av etiska eller affärsmässiga skäl

Ett led i att utveckla mitt sparande är att fokusera mer på vissa sektorer än andra. Jag vill självklart ha en stor riskspridning men tror på att förenkla mitt sparande genom att välja bort vissa sektorer av etiska eller affärsmässiga skäl. Detta inlägg ska därför inte ses som ett motargument till sektorvis diversifiering, det är något jag också förespråkar.

Sektorer som jag inte investerar i av etiska skäl:

Fossil energi. Jag vill att mina långsiktiga investeringar på sikt ska bidra till en omställning till en mer hållbar och förnybar energiförsörjning. Därför investerar jag inte i aktier som sysslar med fossil energi. Det finns dock gränsfall, där merparten av ett företags verksamhet är förnybar. Fortum, som jag inte äger i nuläget, investerar även i kärnkraft och TransAlta Renewables investerar även i naturgas, som dock är långt mindre klimatpåverkande än andra fossila bränslen.

Vapen. Jag investerar av etiska och andra skäl inte i vapenindustrin. Däremot kan jag tänka mig att köpa aktier i säkerhetsföretag som Securitas och G4S. Kan också tänka mig att köpa aktier i företag som Kallebäck, som hyr ut en fastighet till SAAB.

Flyg. Ur ett etiskt perspektiv ogillar jag sektorns höga miljöpåverkan. Ur ett affärsmässigt perspektiv är flygbolag sällan goda investeringar. Ja, jag vet att många av er har tjänat fina pengar på SAS Preferensaktie men det finns trots allt en anledning till att de blev tvungna att ställa ut preffar. Warren Buffet är berömd för att undvika flygbolag sedan ett av hans mycket få stora misstag i US Airways. För den nyfikne finns en uppsjö Buffetcitat där han i olika sammanhang förklarar varför han undviker flygbolag. Några anledningar är att konkurrensen är för hög, kundlojaliteten låg, marginalerna mycket små, känslig för ändrade bränslepriser och i många fall beroende av olika typer av statliga åtgärder.

Tobak. Nog för att Swedish Match går bra men jag tycker helt enkelt inte att det är etiskt att investera i hälsoskadliga produkter. Ingen Philip Morris i min portfölj. Alkoholföretag kan jag dock tänka mig att investera i.

Skolor och sjukvård. Jag känner mig inte bekväm med att äga dessa sektorer. Däremot ser jag inget problem i att äga fastighetsaktier som hyr ut lokaler till skolor eller sjukvård. Jag har inte själv tagit del av offentliga utbildningsinstitutioner före universitetsnivå och anser mig därför ha en nykter syn på skolor som inte bedrivs i offentlig regi. Samtidigt minns jag att det inte alls var så att effektiv resurshantering per automatik ledde till bästa förutsättningar för studenterna. Våra föräldrar ombads till exempel skänka pengar till inköp till nya datorer. Det skulle inte ha behövts om resurserna var optimalt fördelade och praktiken var lika vacker som teorin. Givet min bakgrund köper jag därför inte någon av parternas syn i den tyvärr ganska svartvita och förenklade debatten i frågan. Detta är inte ett politiskt ställningstagande utan endast min etiska uppfattning. Vill ni debattera frågan får ni göra det någon annanstans.

Jag investerar inte särskilt mycket i investmentföretag eller fonder men kan inte utesluta risken att jag i något skede indirekt kan äga aktier i ovan kategorier genom dessa innehav.

Sektorer som jag undviker av affärsmässiga skäl:

Gruvindustri. Dessa aktier handlas ofta till ett lågt P/E av en anledning. Investeringskostnaden är hög och utvinningen av ändliga resurser gör att vinsten minskar allteftersom resurserna utvinns. Som långsiktig utdelningsinvestering passar gruvbolag därför inte särskilt bra. Visst finns det aktier, som Boliden, som presterar fint men jag är skeptisk. Atlas Copco är en annan femma, de säljer utrustning till sektorn och det är en helt annan riskbild. Tolka nu inte detta som en kritik mot att äga guld. Det är stor skillnad i att investera i utvinningsföretaget och att äga råvaran.

Fordonsindustri. Jag tror inte att fordonsindustrins framtid i väst är lika självklar som tidigare. Ökad urbanisering och högre miljökrav gör att färre anser sig behöva äga en bil. Jag har själv aldrig ägt en bil även om jag har körkort. Lånar eller hyr hellre än köper och följer därmed principen att undvika köpa aktier i företag vars produkter jag inte själv är beredd att köpa. Självklart kommer det utvecklas miljövänligare fordon och självklart kommer fordon fortfarande säljas i hög utsträckning. Jag vill dock ha en hållbarhetsprofil på mina investeringar och känner helt enkelt inte att jag har passionen som krävs för att följa fordonsindustrin. Då är det bättre att avstå.

Sektorer som jag är mer försiktig med av affärmässiga skäl:

IT. IT-sektorn är svårbedömd. Jag har därför valt att ha en begränsad portföljandel av högst 2,5 procent i sektorn. Jag vill kunna förstå mig på produkten jag investerar i och det kan jag ärligt inte säga att jag gör fullt ut i sektorn. Spelföretag detsamma - det är svårt att vara långsiktig där. Bra konsultföretag med gedigna siffror investerar jag gärna i.

Bank. Sektorn är svår att förhålla sig till. Man får bättre avkastning som aktieägare än som kund. Jag har de senaste årens finanskriser i färskt minne och tydligen mer respekt för riskerna än Mr. Market. Dessutom tror jag att de traditionella storbankerna får svårt att behålla sin marknadsposition på sikt när digitala nischbanker kan konkurrera. Har ju själv mitt kapitalkonto i en annan bank som ger bättre service och ränta samtidigt som jag har min utdelningsportfölj hos Avanza. Det finns en eftersläpning i sektorn och risken ska inte överdrivas men det vore oklokt att investera tungt i verksamheter som man inte själv är beredd att vara kund i. Också här strävar jag efter en portföljandel på högst 2,5 procent. Kan tänka mig något mer om det diversifieras över flera aktier.

Telekom. Sektorn har haft sina glansdagar och teknikutvecklingen rör sig snabbt. Defensiva företag som förser basabonnemang och internetabonnemangspaket kommer fortfarande behövas. Jag skriver detta för att påminna mig själv om att inte investera för tungt i sektorn. Det är också en produkt som jag inte själv köper mer än i den absolut nödvändiga utsträckningen och har ganska litet intresse för. Har en liten post aktier i Telia och det är ungefär där min ambitionsnivå och riskvillighet finns.

Fastighet. Detta kan verka motsägelsefullt med tanke på att det är den sektor som kanske har flest aktier i portföljen. Jag må vara ung men är ändå gammal nog att veta vad som hände många fastighetsföretag under finanskrisen på 90-talet. Vid nästa kris kommer agnarna sållas från vetet och flera fastighetsföretag med svaga finanser kan möta samma öde. Samtidigt är bra fastighetsaktier närmast obligationslika eftersom det är en bestående investering som, om man klarar att hyra ut, ger en stabil vinst år efter år. Underhållskostnader, försäkringsrisk, ränterisk och kapitalrisker är de primära riskerna. Samtidigt finns risker i att det kan bli svårare att hitta bra investeringscase när vi antagligen är på toppen av fastighetsbubblan. Det gör att värderingsrisken är hög för de företag som kan tvingas sälja om de har svaga finanser. Jag kommer ha åtminstone tio procent av portföljen i fastighetsföretag eftersom de är de enda svenska aktierna som delar ut höga andelar kvartalsvis. Skriver detta här som en avslutande påminnelse om att risken i sektorn är hög varför jag bör diversifiera så att jag inte äger mer än 2,5 procent på lång sikt i en enskild aktie, inte ens Castellum.