torsdag 17 maj 2018

Courtagefri handel i norska aktier

Imorgon har Avanza courtagefri handel på norska aktier. Jag ökade i norska aktier när norska och svenska kronan var ungefär lika mycket värda för några månader sedan. Nu tycker jag att både valutakursen och aktiekurserna generellt är lite över vad jag vill betala.

Samtidigt tycker jag att Avanzas courtagefria kampanjer är ett utmärkt tillfälle att fylla på med småskvättar i olika innehav som jag annars tycker är dyrt och omständligt att öka i. Ett utmärkt exempel är Tomra. Jag tycker att aktien är notoriskt dyr och övervärderad men samtidigt är mitt portföljinnehav nu försvinnande litet. Att då öka med ytterligare någon aktie för att bibehålla en redan låg portföljandel på riktigt lång sikt känns ändå försvarbart. Av samma skäl ökar jag lite i Multiconsult, Gjensidige och ATEA för att avrunda upp till närmaste jämnt antal aktier.

Jag passar också på att ta in en liten första position i Veidekke. Byggbranschen är svår men Norge befinner sig i ett annat skede av konjunkturen än Sverige. Företaget har både en god kassa, rimlig utdelningsandel och historisk utdelningstillväxt. De torde kunna öka utdelningarna över konjunkturcykeln även om det kommer sju svåra år. Eftersom jag har en stor portföljandel i både Serneke och Skanska blir det dock bara en handfull aktier den här gången som ett litet komplement.

En aktie som jag har funderat mycket på är Orkla. Jag ser det i grunden som en defensiv och obligationsliknande utdelningsaktie. Den har dock ingen utdelningstillväxt och samtidigt gillar jag inte att man inte verkar se SAPA och Jotun som långsiktiga innehav. Jag själv tycker att de varumärkena var två skäl att överväga Orkla. Å andra sidan expanderar de på nya marknader men kontentan blir ändå att jag tycker att aktien är för dyr med tanke på att tillväxten är begränsad.

Laxbolagen och bankerna är frestande men jag tycker inte att jag känner till dem gott nog och avvaktar. Yara har jag också funderat på tidigare men deras senaste rapporter har varit tveksamma och såväl vinst som utdelning är ojämn. Aktierna ovan har jag med undantag för Veidekke följt sedan bloggens start och därför känner jag mig rätt trygg i att slentrianöka lite med sikte på att bibehålla portföljandel.

lördag 28 april 2018

Utdelningar april

April månad innebar ännu ett utdelningsrekord med 5 361 kronor under en enskild månad och mer än tre gånger så mycket som samma månad ifjol. Som jag tidigare skrivit är det mycket med både jobb och fritid just nu varför jag inte hinner blogga lika mycket. Portföljuppdateringar är dock alltid inspirerande både för mig och förhoppningsvis också för er läsare.

Handelsbanken och Skanska står ensamma för cirka 3 000 kronor och mer än halva utdelningen. Bosjö bidrog med en femhundralapp och Gjensidige något liknande tack vare att norska kronan stärkts senaste tiden. Totalt var det 18 aktier som delade ut under april.

Vill understryka att utdelningsrekorden är en direkt effekt av mina höga månadsinsättningar som ensamma medför stadigt ökade utdelningar. Att skillnaden är så dramatisk mot ifjol beror också på att jag för första gången går in med tolv månaders aktieköp i ryggen jämfört med drygt ett halvår senast. Samtidigt har jag ökat nivån på månadsinsättningarna med ungefär 20 procent sedan portföljens start. Utdelningstillväxten har bidragit med några procent också då den som helhet var god i år. Framförallt skulle jag dock vilja säga att det fina resultatet beror på insättningstillväxt.


Efter en svag mars månad där flera kärninnehav var rejält tyngda har portföljen studsat tillbaka något. Delvis på grund av utdelningskalender och valutaeffekter men aktiekurserna verkar ha stabiliserats något. Portföljen rör sig därför nu på ungefär samma värde som insättningarna samtidigt som sharpekvot inte längre är negativ.Jag är i och för sig inte särskilt fokuserad på kursutveckling men tycker att det vore tryggare om portföljen som helhet åtminstone hade en svagt positiv kursutveckling på 3-5 procent per år. Standardavvikelsen är fortfarande något högre än jag önskar, nu 8,80 procent, men om det beror på snabba kursrörelser i rätt riktning är det förstås ett mindre problem.

Just nu är det som sagt fritidshussäsong varför jag är lite mer defensiv med insättningarna. Detta fungerar dock bra eftersom jag passade på att köpa stora andelar i flera innehav i februari varför jag nu främst gör lite strököp för att fylla på i olika aktier samtidigt som jag betalat tillbaka lånräntan. Har också utlägg för resor kommande månaderna varför jag helt enkelt vill ha lite mer likvider än vanligt. Med tanke på att många aktier är dyra nära utdelning, vilket delvis förklarar att portföljen studsat tillbaka, kan jag gott vänta till efter semestern med större påfyllningar i portföljen.

Nästa månad kommer ytterligare ett utdelningsrekord. Över 8 000 kronor förväntas under maj!

tisdag 10 april 2018

Utdelningar mars

Mars månad bjöd på ett nytt utdelningsrekord om 3 364 kronor. Det beror förstås på ackumulerad utdelning från kontinuerliga insättningar och aktieköp. Det blev till sist en dryg  femtiolapp mer än  jag hade förväntat mig eftersom flera valutor stärkts mot kronan senaste tiden vilket påverkar faktisk utdelning i svenska kronor för mina utländska innehav.
Axfood innebar ett nytt utdelningsrekord och bidrog ensam med 1 920 kronor. Det var frestande att fylla på så att jag hade fått 2 000 kronor jämt men aktien stack iväg lite sista dagarna före ex-datum. Jag valde därför istället att återinvestera utdelningen i nya Axfoodaktier efter ex-datum. Därför kan jag, såvida nuvarande utdelningsnivå bibehålls vilket inte är säkert med tanke på hög utdelningsandel, se fram emot över 2 000 kronor från Axfood nästa år.
Om portföljen kan konstateras att den fortfarande tyngs av att flera större innehav utvecklas svagt. Min sharpekvot är fortsatt negativ där jag långsiktigt vill tillbaka till siffror åtminstone runt 1. Volatiliteten uttryckt i standardavvikelse är något hög men har historiskt varit högre för min portfölj än den 8,5 procent som den just nu befinner sig i. Generellt är det mina tråkigaste innehav som levererar bäst och utdelningstillväxtkryddorna tenderar att dra ned portföljen. Jag är inne i lite av en back to the basics-process där jag nog framöver kommer lägga än mer fokus på aktier som har en mycket stor sannolikhet att ge en obligationsliknande avkastning även i sämre tider. Hyresfastigheter, livsmedel och skog är några bra sektorer för den typen av aktier. Min strategi bygger ju på ett högt sparande och en hög sparkvot över tid vilket gör att jag främst vill ha en stabil passiv kapitalinkomst från utdelningar. Utdelningstillväxt och kurstillväxt är förstås trevligt men klarar jag att spara ihop ett aktiekapital på tre miljoner inom en tioårsperiod räcker en genomsnittlig portföljavkastning på 4 procent för att ge mig 10 000 kronor per månad i utdelningar brutto.

Har inte haft så mycket tid för bloggen den senaste tiden. Dels beror det på att det har varit mycket annat både på arbete och fritid och kommer så vara de kommande månaderna. Dels beror det på att jag är inne i fritidshusköpsfunderingar igen den här tiden på året vilket har gjort mig lite mer defensiv under mars med aktieköp. Jag har helt enkelt lagt mindre tid på att analysera aktier och följa börsen för att istället lägga mer tid på att värdera vad jag är villig att betala, räkna på räntor och amortering.

Det gör inte så mycket eftersom jag så att säga investerade mina utdelningar på förhand med belåning i februari när flera aktier handlades på rätt trevliga nivåer. Just nu har jag ingen belåning i portföljen bortsett från den normala likviditetsskulden som uppstår från dag till annan när stående orders går igenom innan jag hinner föra över pengar från korträntekontot.

Trevligast är ändå att både april och maj kommer bjuda på nya utdelningsrekord. Det trista är att jag redan börjat återinvestera i nästa års utdelningar vilket bromsar upp årets totala utdelningar något. Det viktigaste är dock att jag får god långsiktig utdelning över tid.

lördag 17 mars 2018

Lite av varje

Det har varit mycket att göra och lite tid att blogga senaste tiden. Samlar några tankar i ett inlägg.

MQ senaste kvartalsrapport var ingen rolig läsning. Jag hade nog trott att försäljningsminskningen redan var inprisad eftersom den redan var känd. Det som oroade mig i rapporten var däremot att det var kärnverksanheten som stod för den största delen av försäljningstappet. Att JOY för en gångs skull utvecklades mindre dåligt ska man nog inte dra för stora växlar på, det var förväntat att JOY fortsatt skulle ha svårt att få intäkter.

Tycker att det är ett bedrägligt läge att kommentera med tanke på risken men Per Ericson kommenterade det klokt i placera så hänvisar till hans balanserade och kloka analys (länk).

Ja, jag vet att vissa läsare irriterar sig på att jag använder YOC som riktvärde och att P/E är rätt högt om de resultat den svaga kvartalsrapporten visade består på lång sikt. Och nej, jag räknar inte med att utdelningen ska kvarstå på 1,75 kronor. Faktum är att mitt perspektiv alltid har varit på några års sikt i MQ. Jag har dessutom tagit höjd för en utdelningssänkning. Så här skrev jag i december efter förra kvartalsrapporten:

Även om utdelningen skulle sjunka till 1,10 kronor skulle aktien vara fullt försvarbar att köpa på denna nivå utifrån utdelning räknat. Man ska ha respekt för branschens strukturella förändring men så lågt nivå har utdelningen inte haft på fem år och det förefaller rimligt att MQ kommer kunna bibehålla en god utdelning över de kommande åren. Frågan är om aktiekursen kommer kunna upprätthålla en nivå runt 30 kronor på längre sikt? 

Precis så resonerar jag fortfarande. I Per Ericsons artikel är estimatet på tre års sikt en utdelning på 1,36 kronor. Det är trots allt högre än de 1,10-1,25 kronor jag har kalkylerat med och skulle motsvara en YOC på 7,5 procent. Man bedömer också att vinst per aktie fortsättningsvis kommer vara runt 2,50 kronor vilket jag ser som lugnande. Det skulle innebära att det till och med finns möjlighet att bibehålla en utdelning på 1,75 kronor med en utdelningsandel runt 70 procent vilket är högt men inte omöjligt. Att chansa på att kunna få i bästa fall 10 procent åter i utdelning nästa år är lockande för mig och jag kan nog räkna med minst 5,5 procent. Jag kommer öka. Men vill allvarligt varna för fallande knivar som Per skriver och att risken är hög. Den stora frågan är inte om utdelningen kommer vara god de kommande 2-3 åren för det är jag övertygad om att MQ fixar. Den stora frågan är om man får igen pengarna när man vill ur aktien på lite längre sikt. Det är mindre säkert.


H&M fortsätter falla efter ännu en svag rapport och risken är förstås fortsatt hög intill dess vi ser tecken på att försäljningsminskning och sämre resultat bottnat. Tycker ändå att Peter Malmqvists artikel (länk) var rätt uppfriskande. Gillar kontrarianer som vågar uttrycka avvikande perspektiv.

Clas Ohlson presenterade också en dålig rapport. Jag tenderar nog tycka att marknaden överreagerat lite och kommer liksom tidigare invänta VD Lyrås plan för omställning till mer internethandel. Aktien handlas till en YOC runt 7 procent och det är en hygglig riskpremie tycker jag, återinvesterade halva Axfoodutdelningen. Ser försiktigt på Clas Ohlson men öka för att bibehålla en något lägre andel tycker jag fortfarande är motiverat om jag tror på aktien.

Clas Ohlson, H&M och MQ visar alla risken med butiker i detta tidevarv. Jag kommer vara mer försiktig framöver och sprida mer i andra sektorer. Återstår att se på längre sikt om min beslutsamhet är en styrka eller svaghet. Samtidigt har bank, bygg, fastighet, skog alla sina egna risker och livsmedelsaktier ger liten tillväxt. Jag hittar helt enkelt ingen sektor som är uppenbart bättre samtidigt som den går att förstå sig på utan alltför mycket branschspecifika förkunskaper.

En försäljning har jag dock gjort senaste tiden. Pioneer Pref har jag dumpat. Det var en liten, närmast obetydlig position. Den saknar kursutveckling. Dessutom hade ingen utdelning trillat in på kontot sista kvartalet och jag tyckte att jag hellre kan öka i större innehav.

Funderar liksom bloggrannen Krösus Sork också på att dumpa Intrum Justitia. Osäkerheten har ökat den senaste tiden kring företagets styrning. Mitt innehav är ganska litet och trots en fin utdelningshöjning har jag bara en YOC på runt 3,6 procent. Jag såg det som en tillväxtaktie, vilket det nog fortfarande är, men tar kanske det säkra före det osäkra och kliver ur i väntan på lugnare tider.

Till sist trillar utdelningen från Axfood in nästa vecka. Med 1 911 kronor blir det min största utdelning någonsin. Det var frestande att köpa aktier för att runda av utdelningen till 2 000 kronor men tyckte att kursen stack iväg lite sista veckan innan utdelningen. Istället har jag valt att återinvestera halva utdelningen i nya Axfood. Därmed: nästa år, då jävlar!

lördag 3 mars 2018

Äntligen vår och utdelningsinvesterarens högsäsong!

Februari månad är till ända med blandade resultat. Mina utdelningar är högre än någonsin och jag kan äntligen börja det trevliga nöjet att föra statistik över utdelningshistorik med jämförelsetal från föregående år. Jag har redan gjort en portföljuppdatering här eftersom jag var nyfiken på hur de nya utdelningshöjningsbeskeden påverkade portföljens genomsnittsutdelning. Mycket tack vare Serneke stod portföljen i mitten av månaden på en yield on cost över 5,10 procent. Det innebär att jag just nu uppnår mitt modesta mål om 5 procent avkastning årligen endast genom utdelningar.

Samtidigt går en del i moll. Portföljens värde tyngs av att flera större innehav som Clas Ohlson, H&M, Minesto, Multiconsult och Serneke fortsatt är ned. Min sharpekvot har från att ha varit runt 2 under sommaren och runt 1 under hösten nu blivit negativ. Det är förstås en signal värd att ta på allvar om att just flera större innehav tynger portföljen. Standardavvikelsen har också ökat något till 8 procent vilket fortfarande är ganska lågt men ändå väsentligt högre än under hösten. Finns skäl att tänka mindre risk i kommande aktieköp. Så har jag också gjort under februari då jag passat på att utnyttja börsfrossan och ökat i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor.

För första gången någonsin har jag faktiskt en liten belåning i portföljen. Jag är som bekant principiell motståndare till att använda hävstång eftersom jag tycker risken är onödig och klarar mig utan på mitt höga grundsparande, sparkvoten också i februari över 80 procent. Anledningen till hävstången är dels att jag har velat köpa under kursnedgången, dels att jag tecknade aktier i Minestos nyemission och även att jag har haft lite tillfällig likviditet att ta hänsyn till i form av engångsutgifter. Som mest var portföljens belåning tre procent, nu är den en procent. Jag ser det som att jag kommer jämna ut det här över helåret när jag naturligt köper mindre aktier under sommarmånaderna. Räntekostnaden blev kanske någon tjugolapp i februari och det tycker jag inte är så farligt med tanke på att de flesta aktier jag köpt för att behålla kommer dela ut långt mer än så redan i vår.

Nog pratat! Här kommer bloggens första tabell över utdelningshistoriken!
Anledningen till den dramatiska ökningen i januari är delvis att utdelning från MQ inföll då istället för februari som i fjol samtidigt som jag hade tagit en större position. Jag har som mål att minst tredubbla utdelningarna under 2018 jämfört med 2017 och det bör jag kunna klara av.






På sydligare breddgrader har våren redan börjat titta fram. Utöver värmen och härligare klimat gläds jag förstås åt att våren är utdelningsinvesterarens trevligaste årstid.

Min utdelningsprognos för månaderna mars till maj är minst 17 000 kronor. Det är mer än 25 procent mer än jag fick i utdelningar under hela 2017. Inte så illa. Detta beror dock också på att jag under andra halvåret 2017 valde att investera i aktier som delar ut först nu i vår snarare än att till varje pris få utdelning samma kalenderår.

Att Serneke har börjat ge utdelning samtidigt som flera kärninnehav som Axfood, Castellum och Handelsbanken har givit fina utdelningshöjningar innebar att portföljen snabbt drog iväg från 25 000 till 30 000 kronor i prognostiserad utdelning för 2018. Skrev om det här.

Ska man se till månadens händelser var Multiconsults besked att halvera utdelningen i år en stor besvikelse. Multiconsult kan jämföras med en norsk motsvarighet till ÅF. De har tillväxt genom förvärv och jag har varit medveten om att det kan innebära kostnader och investeringar i det korta perspektivet. Konjunkturen i Norge befinner sig i ett annat skede än i Sverige och fastighetsmarknaden vände nedåt med oljepriset redan för något år sedan. På lång sikt tror jag på Multiconsult just på grund av deras tillväxt genom förvärv på nya marknader. Den stora frågan jag ställer mig är hur allvarlig skandalen och rättstvisten kring Stortingetprojektet blir. Multiconsult verkar redan ha tagit höjd för eventuella kostnader efter rättsprocessen är avslutad. Jag tycker det är bra att man inte riskerar företagets långsiktiga överlevnad. Den stora frågan är om den i Norge välkända skandalen kommer leda till reputational damage eller inte. Jag har tidigare ansett att Multiconsult varit ganska lågt värderat. De handlas till ett P/E runt 8,5 och en YOC över 5. Efter senaste rapporten är jag något mer försiktig men ser ändå ingen större anledning att sälja. Norska kronan har dessutom stärkts  ett par procent vilket dämpar värdenedgången i portföljen. Kanske blir det ett blogginlägg men just nu hinner jag inte.

Man kan konstatera att det faktiskt är mina kärninnehav och högutdelare som levererar utdelningshöjningar. De så kallade tillväxtaktierna som skulle få portföljen att växa snabbare har i flera fall inte höjt utdelningarna alls. Min slutsats är att jag nog framgent bör fokusera på vad jag är bäst på, att kontinuerligt köpa aktier i företag med god och historiskt stabil utdelning. Sedan får andra tuppfäktas om var tillväxten finns och vad det är värt att betala för den.

Till sist är det mycket både på jobbet och fritiden just nu. Därför har det blivit mindre tid att blogga och bara en handfull inlägg i februari. Har fortfarande en plan om att ta ett helhetsgrepp för att styra upp bloggens struktur och basinlägg samtidigt som jag tänker ta bort reklambanners helt. Vill rulla ut alla förändringar samtidigt så det blir av när jag hinner med helt enkelt.

lördag 24 februari 2018

Kopparbergs exempel på utmaningar att förutse utdelningstillväxt


Kopparbergs bokslutskommuniké är en av de rapporter jag sett mest fram emot under våren. Inte minst eftersom jag har valt att ta en stor position i aktien både eftersom den kan anses långsiktigt stabil och har ansetts vara en utdelningstillväxtaktie.

Att Kopparbergs bibehöll utdelningen var en besvikelse. Jag hade hoppats på en tioprocentig höjning till 6,50 kronor per aktie. Det hade varit väsentligt lägre än senaste fem årens utdelningshöjningar men ändå med säkerhet gått att hantera inom nuvarande vinst per aktie. Även om det är retligt att min YOC är strax över 3 procent istället för 3,5 procent så kan jag ur ett långsiktigt aktieägarperspektiv tycka att Kopparbergs gör helt rätt. Med bibehållen utdelning är utdelningsandelen fortfarande runt 70 procent vilket är högt. Att i det känsliga skedet med hög valutarisk och stora investeringar inte riskera företagets långsiktiga verksamhet tycker jag är klokt.

Eftersom Kopparberg är noterade på en mindre lista har de ett något enklare och kortare format. Därför är informationen något begränsad i själva rapporten (länk). Samtidigt lyssnade jag på en längre intervju med VD Peter Bronsman nyligen och jag gillade hur han resonerade kring företagets framtid, marknadsposition och att ökad konkurrens inte nödvändigtvis endast var av ondo eftersom jättarna öppnar cidermarknader på nya marknader där Kopparbergs som en premiumprodukt kan ta draghjälp för att också slå sig in.

Omsättningen (-0,5%) och resultatet (-20%) minskade. Det är förstås aldrig bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att marknaden först för några månader sedan tog in att Kopparbergs skulle få svårare att bibehålla sin intjäning på den för företaget stora brittiska marknaden när pundet faller i värde. I rapporten noterar Bronsman att med en bibehållen pundkurs skulle resultatet istället ha ökat med 3 procent. Han hävdar också att nedgången uteslutande beror på valutaeffekter. Någon kris kan man därför inte tala om utan snarare en extrem valutaförändring. Kopparbergs har ju tidigare meddelat hur de har investerat i Storbritannien för att minska sårbarheten för valutaförändringar och på längre sikt kommer den här risken därför minska. Detta bekräftas också kort i rapporten där det uppges att inköp av förpackningar, transporter och tjänster sedan slutet av 2017 sker i pund. Nu verkar pundet dessutom ha återhämtat sig åtminstone i det korta perspektivet varför nästa kvartalsrapport säkert kommer ge bättre resultat. Intressant samtidigt att notera att investeringarna faktiskt minskade något det gångna året. Generellt har jag lättare att acceptera svagare resultat om de beror på långsiktiga investeringar men så är alltså inte fallet. Positivt är dock att eget kapital och soliditeten ökar, den senare från 40% till 44%. Det betyder att det försämrade resultatet åtminstone de kommande åren inte kan anses inge större skäl till oro. Viss oro känner jag dock över att marginalerna minskar från 16% till 13%. Om den enda förklaringen är valutaförändring spelar det kanske inte så stor roll men skulle konkurrensen öka från jättarna kan det finnas risk att marginalerna minskar ytterligare i framtiden.

Kopparbergs skriver att flera marknader fortsatt har en positiv utveckling (Estland, Spanien, Grekland, Cypern och Australien). Ingen av dessa är dock idag en stor marknad som väsentligt påverkar resultatet. Vad jag var mest nyfiken på är hur det går med försöken att etablera sig på den amerikanska marknaden genom samarbete med Wal-Mart. Där finns en stor potential men samtidigt ingen stor cidertradition. Här fanns ingen information i rapporten.

Den kanske vanligaste kommentaren kring min investeringsfilosofi är att jag inte ska fokusera så mycket på utdelning utan istället titta på tillväxten. Exemplet Kopparbergs visar tydligt varför jag fokuserar så mycket på just utdelning. Att bedöma framtida tillväxt på längre sikt är helt enkelt svårt och få företag klarar att hålla en hög tillväxt över tid. De som gör det har dessutom ofta detta inprisat i aktiekursen. Kopparbergs var fram till det senaste halvåret ett exempel på just detta. Till och med H&M hade för bara några år sedan ett högt P/E-tal till följd av att framtida tillväxt redan var inprisad. Det är lite som att svära i kyrkan men jag föredrar att köpa tråkaktier som till exempel Axfood med modesta tillväxtmöjligheter men därför också en relativt hög direktavkastning. Givetvis måste också dessa aktier köpas till en rimlig aktiekurs och värdering men jag tycker att det är lättare att utgå från vad vi vet idag än att försöka ge mig på att värdera vad ett företag är värt om fem år. Det kan proffsen ägna sig åt.

Jag har ändå sneglat på att öka lite i Kopparbergs långsiktigt. Just konsumtionsvaror är generellt defensiva. Alkoholprodukter torde samtidigt vara något mer konjunkturkänslig än livsmedel.
Ni som har följt bloggen vet att jag länge tyckte att aktien var för dyr över 200 kronor och först runt 185-195 kronor började den närma sig rimliga nivåer. Med tanke på den svaga rapporten är jag benägen att tycka att aktien nu förvisso handlas på rimliga nivåer men långt ifrån billigt. Först runt 169 kronor (YOC 3,5 procent) skulle jag vara beredd att öka i större positioner. Blir nog ändå en påfyllnad i veckan med sikte på att bibehålla min nuvarande portföljandel.

torsdag 15 februari 2018

Reflektioner efter H&M:s kapitalmarknadsdag

Blev lite surr om H&M på twitter. Jag gillar att pulsen på twitter när aktuella frågor diskuteras men tycker ibland det är frustrerande att behöva förenkla och förkorta så mycket att budskapen snuttifieras. Därför följer jag upp med ett köttigare inlägg där jag kan lägga ut orden lite mer.

Gör inte anspråk på någon sorts heltäckande analys av kapitalmarknadsdagen utan detta inlägg ska endast läsas som mina subjektiva reflektioner. Tänk på att jag äger aktier i H&M vilket präglar mitt inlägg. Jag strävar alltid efter att granska företag objektivt men inlägget ska inte ses som finansiell rådgivning. Gör din egen analys. Alltid.

För det första är det viktigt att förstå att min sparfilosofi bygger på långsiktigt ägande där jag endast är intresserad av att mina aktier över tid ska ge en viss utdelningsnivå. Jag försöker alltså inte slå index eller tajma marknaden. Vad aktiekursen står i är för mig sekundärt. Tyck vad du vill om det och jag kommer så småningom utveckla det resonemanget i separat inlägg.

Det viktiga för mig är att företaget har förutsättningar för en långsiktig intjäning som är god nog för att jag ska kunna uppnå mina mål. Därför intresserar det företagsspecifika mig mer än aktiekursen eller trenden. Här ska med sådan tydlighet att det inte kan misstolkas säga att jag förstås också är orolig över H&M:s framtidsutsikter. Att äga H&M just nu innebär tydlig risk. Vinst per aktie i kombination med kassaflöde är just nu inte stor nog att jag ska kunna känna mig säker på att få mina utdelningar på sikt.

Faran för utdelningssänkning är överhängande. Här ska också sägas så tydligt att det inte kan missförstås att jag förstås inte köper H&M endast på basis av deras direktavkastning idag, ej heller på direktavkastning efter en sänkning. Så då var det sagt. Det är helt enkelt kupongen i kombination med att jag tycker att det ändå någonstans finns förutsättningar att långsiktigt rätta till det här som gör att jag stannar i H&M. Återigen, mitt perspektiv är den långsiktiga utdelningsägaren. Det skulle svida om utdelningen sänks men så länge jag tror att de kan styra upp det hela behåller jag.

Jag gick mot strömmen och ökade faktiskt lite både på januarisiffrorna och vid kapitalmarknadsdagen. Varför? Jag har ju skrivit kritiskt om aktien tidigare. Orsaken är helt enkelt att jag tycker att H&M:s problem är så genomlysta, för att inte säga överbelysta, att de flesta institutionella investerare redan har lämnat den fallande kniven. Förtroendet är på ett absolut minimum. Jag tänker inte upprepa varför här eftersom många har skrivit mer och bättre om det. Däremot tyckte jag att januarisiffrorna indikerade ett försiktigt trendbrott. H&M klarade i flera, om än långt ifrån alla, avseenden ändå att leva upp till marknadens förväntningar. Låt vara att dessa är extremt lågt ställda och att det i sig förstås inte är någon större framgång.

Kapitalmarknadsdagen var intressant av samma skäl. De positiva överraskningarna eller förklaringarna som kunde givit kursen uppåtskjuts uteblev. Förtroendet för ledningens förklaringar och framtidsprognoser är naturligt nog lågt. När de inte konkretiserades reagerar många med fog defensivt. Vad som föranledde att jag ökade, mer om det nedan, är att vi ändå fick ett kvitto på att e-handeln och flera av de nya koncepten är lönsamma och växer. Är glaset halvfullt är det förstås i sin tur inte särskilt smickrande alls för kärnverksamheten och varumärket H&M. Det är uppenbart ett problem. Men det finns saker som H&M gör rätt som på lång sikt kan skapa tillväxt igen.

Är modet för kasst? Jo men det har jag varit inne på tidigare som vad jag tror är ett egentligt problem. Är varumärket skadeskjutet? Ja, i någon mening. Men H&M tjänar fortfarande pengar. Resonemanget om att det tar tid att justera modet från fabrik till butik ska man ha respekt för. Men produktionskostnaden är fortfarande lägre än för flera e-handelskonkurrenter. Och i ärlighetens namn är det bara en best guess för oss aktienördar att bedöma vad H&M ska göra för att få mer attraktiva produkter igen. Det blir en fråga om man litar på deras förmåga eller inte. H&M har tillräckliga finansiella muskler för att rekrytera skickliga designers så förutsättningarna bör finnas. Innebär det att de kommer lyckas? Ingen aning.

Sedan det där med e-handeln. Här visade kapitalmarknadsdagen tydligt att e-handeln som helhet tär på de traditionella butikernas lönsamhet. Men är det verkligen bara e-handeln som gör att de traditionella butikerna är olönsamma? Kan det inte också vara någon sorts kombination med att produkterna inte är lika attraktiva på grund av brister i design samtidigt som ständiga reor har skadat kundernas förväntan på prissättningen på ett långsiktigt ohållbart sätt? Kanske kan offensiv prissättning för att komma tillrätta med kundernas förväntningar igen även om det kostar på kort sikt vara en väg? Det överlåter jag åt dem som kan att räkna på. Jag menar bara att det näppeligen är så enkelt som att e-handeln ensam gör butikerna olönsamma. Mindre lönsamma, ja, men inte olönsamma överlag.

Detta bevisas ju av att flera av H&M:s nischvarumärken har en tydlig tillväxttrend. Problemet verkar vara att H&M:s kärnverksamhet tynger. Här menar jag att H&M bör kunna använda sina synergieffekter på ett listigt sätt. Må vara att många H&M-butiker är stora och har dyra hyror i centrala lägen. Men torde det inte finnas utrymme att t.ex. omförhandla kontrakt där man behåller delar av ytan i olönsamma butiker och vågar prova sina mer lönsamma koncept där istället? Skulle det kosta pengar att ställa om? Helt uppenbart. Är det värt att försöka? Jo kanske.

Sedan e-handeln. En intressant diskussion är om den verkligen kan vara så lönsam som H&M anger. Det tror inte jag heller. Jag tror nämligen att H&M döljer faktiska kostnader och synergieffekter i kostnadsposter på kärnverksamhetens sida vilket i sin tur gör att e-handeln framstår som väl lönsam. Det som är intressant är dock att e-handeln är lönsam och växer. Den utgör idag en för liten del för att på allvar kompensera butikernas kräftgång men återigen kan den långsiktigt tålmodige investeraren i ett optimistiskt scenario möjligen se en lyckad omställning. Kommer fri frakt inte tynga? Jo men självklart. Men ärligt talat så är det ju en konkurrensfördel att H&M har råd att ge fri frakt och ändå, om man ska tro vad som presenterades igår, på e-handelssidan vara mer lönsam än de flesta större konkurrenter. Det är faktiskt ett av skälen till att jag har hopp om H&M:s framtid. Modet oroar mer.

Så kommer vi till vad flera tyckare varit inne på: H&M kan på sikt styra upp resultatet med hjälp av kostnadskontroll. Många har påpekat att det tar tid och kostar att stänga butiker. Det tror jag också. Vi kommer säkert inte se några väsentliga resultat de kommande 2-3 åren. Poängen är att min strategi har tid att vänta där andra vill prestera från kvartal till kvartal eller mot årets jämförelseindex. Rider H&M ut stormen och över tid klarar att prestera en jämn intjäningsförmåga igen är det på sikt inte orealistiskt att aktien kan röra sig uppåt 200 kronor igen. Självklart finns en överhängande risk att det motsatta inträffar varför vi kan snudda vid 100 kronor om H&M inte ens skulle klara att uppvisa lika dåliga resultat som de senaste kvartalen framgent. Men att köpa aktier innebär alltid en risk och innebär alltid ett val.

Och till sist en observation som jag tycker är talande för synen på H&M-aktien. Flera reagerade igår med att mena att man borde stycka upp H&M i ett e-handelsbolag som växer och lämpa över surdegen i ett annat bolag. Jag tycker det är talande för hur olika syn på investeringsstrategier påverkar hur vi förhåller oss till aktier. Familjen Persson är liksom mig långsiktiga och man får förmoda att de, även om de förstås vill uppnå sina mål och tjäna pengar, struntar i om H&M presenterar bästa möjliga kvartalsrapport så länge de växer långsiktigt. Att bokföringstekniskt dela upp aktier för att de ska framstå som mer snabbväxande intresserar inte mig och där tycker jag att Perssonfamiljens långsiktiga syn är sund. Att den för med sig andra kända utmaningar är en annan sak.

Kontentan blir någonstans att det absolut finns en betydande risk att utvecklingen fortsätter nedåt, att H&M tappat greppet om modet och inte klarar paradigmskiftet. Jag väljer dock att se det som att det finns utrymme att styra upp det här. Frågan blir någonstans om H&M klarar att styra över till sin vinstdrivande verksamhet och kapa kostnaderna. Man kan tycka att det borde finnas stordriftsfördelar här utifrån resonemang om lönsam e-handel och lönsamma nischvarumärken. Och då kommer vi tillbaka till det där med YOC:en. Jag tar upp det sist av allt för att tydliggöra bortom alla möjliga missförstånd och förväntningar att den i sig inte är skälet till mitt köpbeslut. Men H&M handlas just nu till en YOC på 7,25 procent på dagens utdelning. Det är högt. Vad jag tycker är mer intressant är att mitt mål är tre procent lägre än så. Det innebär att H&M kan sänka utdelningen med åtminstone fyra kronor per aktie och jag klarar ändå mitt mål. De skulle rent av kunna hålla inne hela höstutdelningen och jag får ändå en försvarbar om än inte god utdelning. Där någonstans menar jag att såvida man inte tror att H&M kommer gå i konkurs bör det finnas utrymme för långsiktigt och tålmodigt ägande. Att det helt uppenbart finns många aktier som i alla avseenden presterar bättre just nu är en annan historia.

söndag 11 februari 2018

Utdelningstillväxt och Serneke ökar portföljutdelningen till över 5 procent

Jag brukar oftast följa upp portföljen vid månadsskifte men nyfikenheten över hur det påverkar portföljens genomsnittliga utdelning att mitt största innehav Serneke börjar dela ut blev för stor.

Vid min senaste portföljöversyn var portföljens genomsnittliga utdelning 4,50 procent.

Under de senaste veckorna har många portföljinnehav fastslagit årets utdelning vilket i många fall har inneburit en utdelningstillväxt. Redan innan jag räknar in Sernekes utdelning har portföljens genomsnittliga utdelning därför uppgått till till 4,70 procent.

Sernekes utdelning har förvisso yield on cost på 3,75 procent vilket är något lägre än genomsnittet.

När också Serneke räknas in blir portföljens genomsnittliga utdelning 5,10 procent.

Jag har ett långsiktigt mål att portföljen ska avkasta 5 procent årligen varav minst 4 procent i utdelningar. Att jag just nu uppnår det målet enbart genom utdelningar är jag helnöjd med!

Jag använder begreppet yield on cost eftersom det är ett enkelt riktmärke för att se hur många procents utdelning jag får på min investering under 2018. Jag har inte räknat med extrautdelningar från Cloetta och Handelsbanken i statistiken. Har inte heller uppdaterat utdelningshöjningar för de mindre utländska innehaven så den genomsnittliga utdelningen är förhoppningsvis något i underkant.

Portföljen den 9 februari 2018

Glädjande är att Investor för första gången utgör mer än en procent av portföljen. Jag vill ha en betydande portföljande som diversifierande och defensiv bas även om utdelningen är rätt låg. Den senaste tiden har aktien dock kunnat handlas till en YOC över 3,4 procent vilket jag tycker är helt acceptabelt med tanke på att den starka kassan och höga vinsten per aktie gör att man med hög sannolikhet kan räkna in en kronas utdelningshöjning också de kommande åren.

Telia har nu äntligen åkt ur portföljen. Sålde strax under 40 kronor per aktie och det var god timing. Vet att det finns de som spekulerar i att aktien kan stiga igen av olika anledningar men jag tycker att tillväxtmöjligheterna och vinst per aktie är för låg varför jag i ärlighetens namn hellre köper Kinnevik eller preffar.

Noterbart att Handelsbanken äntligen har en beskedlig portföljandel på fyra procent. Mer än fem procent vill jag inte ha just nu men kanske ökar lite ytterligare om fortsätter handlas på nuvarande nivåer. Också Kopparbergs har jag äntligen lyckats ta en ordentlig position i.

Om man ser uteslutande utifrån portföljandel och diversifiering bör jag ha utrymme att, under rimligt pris, öka i Axfood (till 7,5 procent), Castellum, Handelsbanken, Hemfosa, Multiconsult (till 5 procent), Akelius Pref, Boston Pizza, Gjensidige och Investor (till 2,5 procent).

Realty Income är nu mitt näst största innehav. Det är lite oroande eftersom jag ser det som ett medelriskinnehav. Samtidigt handlas aktien till såväl låg kurs som dollar. Anledningen antagligen oro över att räntorna stiger. 5 procent YOC tycker jag är en god riskpremie för en fin månadsutdelare och därför har jag passat på att öka väl mycket. Inte uteslutet att jag köper ytterligare några aktier, har 100 totalt just nu. Andel andra månadsutdelare minskar samtidigt. Har funderat på att öka i Boston Pizza för första gången på över 18 månader. Anledningen till att det inte har blivit av är främst att jag har velat passa på att investera mer i stabilare innehav som handlats till god kurs under börsnedgången.

H&M minskar av fel anledning men för första gången på mycket länge är portföljandelen åtminstone inte längre orimligt stor. Därför bekymrar det mig inte så fruktansvärt mycket. Jag kommer att få utdelning från H&M också de kommande åren. Och min utdelningsstrategi är stabil nog att kunna klara av att också ett av mina största innehav utvecklas uselt. Det ser jag trots allt som en styrka.

Serneke ökade jag lite i för att nå jämt antal aktier efter beskedet om utdelning. Jag kommer ha viss försiktighet och överväger eventuellt sälja min korta position som utgör ungefär en sjundedel av mitt innehav. Avvaktar och ser hur det utvecklas.

Minesto är nu istället min största IPO med 2 procent av portföljen. Det är lägre än på ett tag men beror också på att vi är mitt uppi företrädesemissionen. När den har genomförts kommer portföljandelen åter vara åtminstone 2,5 procent eftersom jag avser teckna fullt.

Att portföljens värde och sharpekvot har sett bättre dagar är en annan historia. Så länge innehaven som helhet fortsätter öka sina vinster bekymrar det mig i ärlighetens namn inte så mycket.

lördag 10 februari 2018

Underbara utdelningstillväxt! 13,37 procent ytterligare utdelningar!

Det här är den näst bästa tiden på året för utdelningsinvesteraren eftersom utdelningsbeskeden kommer i rask takt för de flesta innehaven. Den enda årstiden som är bättre är våren när de betalas ut!

Portföljens utdelningstillväxt har gett mig 3 525 kronor i ytterligare utdelning utan att jag har behövt lyfta ett finger! Därtill kommer ytterligare 228 kronor i extrautdelning från Handelsbanken vilket gör att jag totalt får cirka 3 750 kronor i ytterligare utdelningar hittills i år. Några större innehav har ännu inte rapporterat årets utdelning. Där ser jag särskilt fram emot Kopparbergs och Multiconsult.

Portföljen har ökat till 29 890 kronor! Jag är bara en valutauppgång från att passera 30 000 kronor!

Det motsvarar 13,37 procent utdelningstillväxt! 14,35 procent med extrautdelningen inräknad!

Det innebär också att 2018 års utdelningar redan utgör 220 procent av 2017 års utdelningar!

Får återkomma med hur många procents utdelningstillväxt portföljen får totalt.

Den gångna börsveckan har jag precis som de flesta fyllt på mina innehav. Har främst prioriterat att öka i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor. Har inte funderat särskilt mycket över börsnedgången och börjar bli rätt luttrad. Alltså det är ju inte precis som att alla aktier blir billiga bara för att börsen går ned 5 procent. Många aktier har jag tyckt var dyra hela det senaste året och det är de fortfarande. J&J är ett sådant exempel. Andra aktier var redan före börsraset billiga. Multiconsult och Serneke ökade jag i av det senare skälet. Jag har för ovanlighets skull 2 procents belåning på portföljen. Anledningen är dels att jag inväntar en utbetalning i närtid och dels att jag tycker att jag kan passa på att investera motsvarande vårutdelningarna redan nu. Det jämnar ut sig i sommar när det kommer veckor då jag inte kommer följa börsen alls. Kostnaden blir kanske några kronor men samtidigt får jag del av vårutdelningen på de aktier jag fyllde på under nedgången.

Nog pratat - här kommer utdelningsstatistiken!

Ny utdelning:

Serneke ger för första gången utdelning om 4 kronor per aktie. Det motsvarar en utdelningsandel under 30 procent vilket jag tycker är bra då det samtidigt inte tummar på långsiktig tillväxt och finansiell stabilitet. För mig innebar det nära 3 000 kronor i utdelningar som jag inte hade räknat med!

Är lite rådvill hur man ska räkna utdelningar i ett nytt innehav?

Har någon bloggkollega varit med om detta tidigare och hur har ni gjort?

Höjd utdelning:

Ahlsell: höjde med 471 procent!!! Det var något högre än jag hade förväntat men att de skulle dela ut minst 40 procent av vinst per aktie ingen skräll. Snarast var man lite försiktiga i fjol efter återintroduktionen på börsen. Hur som helst blev jag glad och kommer behålla. YOC 3,12 procent.

Axfood: höjde med hela 16,6 procent! Jag hade räknat med 25 öre och fick en hel krona! Eftersom Axfood brukar vara ett av portföljens topp tre innehav på grund av att det är ett så defensivt och tråkigt innehav kommer det här att göra underverk för min utdelning. Ny YOC cirka 5 procent!

Castellum: höjde med 6 procent. Det var något högre än jag hade förväntat mig men hade ändå räknat med en viss höjning. Fint och stabilt basinnehav i min portfölj. Ny YOC är 4,37 procent.

eWork: höjde med 50 öre eller 12,5 procent! YOC 4,75 procent.


Gjensidige: här hade jag till och med tagit höjd för en liten sänkning. Fick istället en liten höjning med 4,4 procent. YOC nu över 5 procent.

Handelsbanken: höjde med 10 procent. Jag hade räknat med 25 öre eller 5 procent. Därtill fick vi aktieägare också en extrautdelning om 2 kronor per aktie. Mycket nöjd. Hade det på känn och surrades ju en hel del om detta i höstas när jag passade på att köpa på mig en ordentlig post. Ny YOC, exklusive extrautdelning, är nu 4,7 procent.

ICA: är en liten buffertaktie som jag ser det som att den åtminstone inte skadar att köpa i brist på alternativ men ej heller skadar att sälja om jag behöver kassa. Överväger faktiskt sälja av nu när jag har köpt en hel del senaste veckan. Höjde utdelningen med 4,75 procent. YOC är nu 3,7 procent.

Intrum: höjde med det för Göteborgsnostalgiker magiska talet 5,56 procent. YOC 3,65 procent.

Investor: höjde med 9 procent. Detta var precis som förväntat. Räknar med 8,3 procent nästa år. Jag gillade faktiskt att utdelningen delas upp. Köper Investor regelbundet och ger mig bättre utdelningsflöde långsiktigt. Ny YOC 3,4 procent.

Kinnevik: höjde med 3 procent. Här hade jag hoppats på mycket mer, inte minst eftersom företaget har en fin kassa. Får väl hoppas att de har planer på att investera kassan i framtida tillväxt istället.

Kone: höjer med 10 cent vilket motsvarar nästan 6,5 procent. YOC knappt 4 procent.

Lagercrantz: höjde med 14,3 procent. En av få tillväxtinnehav som levererar. YOC 2,56 procent.

Realty Income: brukar sprida ut både utdelningar och utdelningshöjningar över helåret. Inför januari höjde de med nästan 3 procent vilket var finfint då det är ett stort innehav. 60 cent extra varje månad.

Resurs Holding: höjde utdelningen med hela 20 procent! Det innebär en ny YOC över 6,5 procent.
Vill särskilt tacka bloggrannen Aktiepappa som gjorde att jag fick upp ögonen för den här aktien!

Bibehållen utdelning:

Det kanske mest slående är att de aktier som jag har köpt som tillväxtcase med lägre YOC än vanligt faktiskt inte har levererat utdelningshöjningar i proportion till tillväxten i år. Nu kanske det betalar sig på längre sikt men jag vill än en gång understryka att det inte är så enkelt som att man köper tillväxtaktier med lägre YOC så kommer man få en bättre utdelningstillväxt. Tillväxten är tyvärr redan inprisad och faller den inte in, och utdelningstillväxt uteblir, är de här aktierna åtminstone på kort sikt inte självklart en bättre affär. Faktum är att Axfood, Castellum och Handelsbanken har överträffat mina mer spännande tillväxtaktier (här räknar jag Cloetta, Elanders Inwido). Kopparbergs blir lackmustestet. Jag hoppas på en höjning med 60 öre till 6,50 kronor per aktie eller 10 procent men är faktiskt inte säker på att de höjer så mycket trots fin historik.

Astra Zeneca: var en liten chansning när de rasade i somras. Jag har inte haft så mycket läkemedel i portföljen och passade på att ta in en handfull aktier med god YOC (4,8 procent).

Cloetta: bibehöll utdelningen. Här hade jag ärligt talat förväntat mig en krona per aktie men med tanke på kortsiktiga utgifter för fabriken som brann ner är jag inte jätteförvånad. Litet innehav.

Duni: här hade jag inte förväntat mig någon höjning i år heller givet vinstutvecklingen. Ser Duni som en buffertaktie som jag har köpt till billig YOC (nu 4,3 procent) men inte skulle dra mig för att sälja.

Elanders: jag vet att företaget har vissa utmaningar men de växer samtidigt. Blev besviken och hade nog förväntat mig en utdelningshöjning i trakterna 5-10 procent. YOC 3 procent.

Inwido: är också inne i en omställningsfas men i grunden ett tillväxtföretag. Jag blev lite besviken och hade nog förväntat mig en höjning till 4 kronor per aktie. Min YOC är 3,9 procent.

MQ: här hade jag inte förväntat mig någon utdelningshöjning. Jag hade faktiskt tagit höjt för en sänkning med uppemot 25 procent och eftersom jag har en YOC över 6 procent i MQ var jag helnöjd med att de bibehöll. 

Nordic Waterproofing: detta är en chansaktie som jag köpte till en fin YOC på nära 5 procent. Därför bekommer det mig inte så mycket att de inte höjde i år. Långsiktig stabilitet viktigare. 

H&M: jag kommer välja att återinvestera utdelningen i nya aktier. För den som istället väljer utdelning kontant innebär utspädningen i nya aktier i praktiken en sänkning med cirka 7,5 procent. Värt att notera är att den goda diversifieringen gör att jag har råd med att H&M underpresterar. Många undrar varför jag inte säljer men jag ser det som att H&M med stor sannolikhet kommer klara att leverera en utdelning motsvarande åtminstone 3 procent av min investering varje år. Det är långt sämre än jag hoppats på men också utdelningsinvesterare får räkna med plumpar i protokollet.

Skanska: här blev jag lite förvånad då jag trodde att de skulle nalla på kassan med en blygsam höjning på 2-3 procent. Samtidigt blev jag givet företagets utmaningar avseende omställning just nu faktiskt glad att de prioriterade långsiktig stabilitet före utdelning. Förutsättningarna finns för framtida höjningar och min YOC (4,5 procent) är såpass bra att även bibehållen utdelning är gott nog.

Sänkt utdelning:

Swedbank: sänkte utdelningen marginellt till 13 kronor per aktie vilket motsvarar 1,5 procent. Jag hade samtidigt räknat med en sänkning till runt 10 kronor per aktie och är därför rätt nöjd med resultatet. Swedbank är ett litet innehav som jag bara passat på att köpa till rätt god YOC (6,4 procent) långsiktigt men inte avser ha särskilt stor portföljandel i.

Bonus till er läsare: har äntligen börjat bokföra min utdelningshistorik!

onsdag 7 februari 2018

Stark rapport från Serneke som börjar ge utdelning!

Jag har sedan tidigare skrivit att Serneke kunde förväntas göra ett starkt sista kvartal 2017 tack vare att orderingången var starkare än föregående år. Den ökade med 15 procent till sist. Också orderstocken ökade över helåret men där tycker jag inte att förändringarna är lika dramatiska utan snarast att betrakta som stabila. Inte minst är det ett positivt besked att orderingången fortsätter att öka på byggsidan med tanke på att den viker i branschen i stort. Jag tror samtidigt att den kommer bli något lägre i rapporten för 2018 års första kvartal där det ännu inte finns så många offentliggjorda order. Min slutsats blir alltså att Serneke hittills verkar stå sig bra i vikande byggkonjunktur men att man nog bör ha viss försiktighet framöver och följa upp kvartal för kvartal.

Antalet medarbetare ökar och passerar för första gången 1 000 anställda. Detta är särskilt glädjande eftersom byggbranschen i stort har haft neddragningar. Man får väl förutsätta att Serneke inte hade nyanställt om det inte vore lönsamt och fanns behov utifrån ökad orderingång.

Smolket i bägaren är att kassaflödet minskar. Serneke hävdar i rapporten att detta berör på ökad kapitalbindning jämfört med föregående år. Kassaflödet från lån verkar dock vara en mindre andel än ifjol varför det istället är kassaflöde från förvärv av förvaltningsfastigheter som utgör den största delen. Över helåret ökade dock kassaflödet marginellt varför jag inte tycker det ger större skäl till oro så länge de underliggande fastighetsinvesteringarna är förnuftiga. Likvida medel och soliditet minskar också marginellt, förutsätter att det också kan hänföras till ovan nämnda investeringar.

Rörelsemarginalerna förbättras sakta men säkert. Just de små marginalerna är något analytiker kritiserade när Serneke börsnoterades. Det senaste året har inneburit tydliga steg i rätt riktning. Risken är dock fortsatt hög. Affärsområde bygg har ökat rörelsemarginalen med en procent till 3,7 procent under 2017. Affärsområde anläggning har under året vänts från förlust till en blygsam vinst. Affärsområde projektutveckling hade däremot sämre resultat än ifjol. Detta är dock ett lite mer nyckfullt segment där intäkter varierar stort med enskilda projekt, ändå värt att hålla ett öga på framöver. Affärsområde fastighet visar väsentligt bättre resultat och det verkar som att Serneke nu har kommit igång som en betydande fastighetsaktör.

Nettoresultatet minskar över helåret. Detta var dock känt från tidigare rapporter och enligt min uppfattning redan inprisat i aktien. Jag tror att det delvis beror på stora enskilda projekt inföll 2016. Den underliggande organiska tillväxten tuffar på i stadig takt som nedan data visar även om det blir pucklar i de olika sektorerna enskilda kvartal.


Tabellen ovan illustrerar vad jag gillar med Serneke. Det är ett slags tillväxtcase även om det från kvartal till kvartal blir en del pucklar längs vägen beroende på hur orderingång och projekt faller ut. När vi nu för första gången sedan börsnoteringen har data över två år att jämföra med finns en långsiktig tillväxttrend i alla fyra affärsområden.

Sist men inte minst: Serneke ger utdelning!!! 

4 kronor per aktie. Ola Serneke har i svar på frågor tidigare sagt att ambitionen är att ge utdelning framöver men jag hade ärligt talat inte räknat med det redan i år och hade i så fall högst trott att den skulle motsvara 1-2 procent yield on cost. Nu motsvarar den för mitt innehav istället 3,75 procent YOC. Det gör att jag från och med nu kan bibehålla Serneke som en stabil utdelare i portföljen. Utdelningsandelen är dessutom ganska rimlig och motsvarar under 30 procent av vinst per aktie varför det fortfarande finns gott om utrymme att både investera och bibehålla kassa för sämre tider.

För egen del innebar det att jag fick nästan 3 000 kronor på ett bräde som jag inte hade räknat med!
Kommer räkna på mina utdelningar på nytt för det står redan klart att jag har passerat 28 000 kronor i utdelningar i år. Dessutom ska det bli spännande att se vad portföljens totala YOC blir efter de senaste utdelningsbeskeden, inklusive Axfood och SHB. Den var 4,5 procent vid årsskiftet och när Serneke som utgör drygt tio procent av portföljen plötsligt börjar dela ut bör genomsnittsutdelningen ha passerat 4,75 procent på portföljen som helhet.

Visst finns det en risk med Serneke framöver om konjunkturen viker men jag har svårt att tolka utdelningsbeskedet på annat sätt än att Serneke vill sända en tydlig signal till aktieägarna och marknaden om att man ser på framtiden med tillförsikt. Det betyder i praktiken att man anser sig kunna räkna hem Karlastadenprojektet de kommande åren vilket det senaste årets tillstånd ju ger en del ökat fog för. Glad att jag vågade satsa på vad som Stockholmsanalytikerna kallar Vilda Västern. Säger bara dom är ledsna för att dom inte är från Göteborg!

OBS! Jag äger aktier i Serneke och du ska därför inte läsa inlägget som finansiell rådgivning. Läs rapporten, analyser och bilda dig en egen uppfattning. Rapporten finns här.

lördag 3 februari 2018

Ny milstolpe: 25 000 kronor i utdelningar

I veckan passerades en ny milstolpe: portföljen kommer dela ut minst 25 000 kronor i utdelningar under 2018. Dessutom fick jag årets första tusenlapp i utdelningar från MQ.

Till följd av utmaningarna med ökad konkurrens, butiksdöd och e-handel är jag lite försiktig. Utmaningen blir de kommande åren att söka få lönsamhet i JOY. Klarar MQ det tror jag att det i sig vore tillräckligt för att hålla aktien flytande och ge ytterligare utdelningar de kommande åren. Det här är en aktie som jag har köpt på grund av att jag, risken till trots, tycker att den är undervärderad. Jag återinvesterade faktiskt halva utdelningen i ytterligare 25 aktier och överväger att återinvestera hela utdelningen. Anledningen är att aktien handlas till en yield on cost runt 7,5 procent samtidigt som P/E-talet är under 10 just nu. Nog för att det finns en risk men räknar man med en utdelningssänkning till 1 krona nästa år skulle jag fortfarande få 4,25 procent i direktavkastning. Det vore en sänkning med över 40 procent. Samtidigt har MQ de senaste tio åren haft en vinst per aktie som överstiger 1,75 kronor. Därför tycker jag att marknaden överskattar risken. MQ må ha utmaningar i sin verksamhet och lönsamhet är ett orosmoln men jag tror ändå att företaget kommer klara sig hyggligt i det korta perspektivet om de bara får ordning på JOY, vilket ju också är en delanledning till den sjunkande lönsamheten. MQ är såpass litet att de enklare kan genomföra förändringar på kostnadssidan än t.ex. H&M. Dessutom är de långt framme i sin omnikanal och e-handelsplattform. Jag tycker därför att det är lockande att fortsätta ta en position i MQ på ett par års sikt. Min tanke är att behålla aktien på 3-5 års sikt och därefter leta efter något stabilare.

Efter att ha funderat i veckan på H&M:s besked om bibehållen utdelning kan jag ändå inte säga att jag är missnöjd. Jag hade i mitt kalkylark redan räknat in en sänkning till 8,3 kronor. På sätt och vis hade jag kanske föredragit det före den lösningen som det nu blev. Samtidigt kan man väl försiktigt uttrycka det som så att rapporten inte var så illa som jag hade befarat, tvärtom var resultatet något bättre än de förvisso rätt pessimistiska förväntningarna. Som jag tidigare skrivit blir kapitalmarknadsdagen senare i februari det stora testet. Om utdelningen tycker jag ändå inte att det är så dumt. Visst, det är en slags emission och i utgångsläget hade jag just nu nog hellre tagit pengarna och investerat i andra aktier. Men samtidigt får jag trots allt 9,75 kronor istället för 8,3 kronor. Aktien späds förvisso ut men jag gillar att möjligheten att återinvestera aktier gynnar oss som är långsiktiga i H&M. Och jag har ju ingen avsikt att sälja, i så fall hade jag ju gjort det för länge sedan. Därför tror och hoppas jag att vi trogna aktieägare kommer erbjudas en viss premie för att återinvestera i nya aktier.

Om jag inte räknar helt tokigt torde utspädningen av nya aktier grovt räknat på dagskurs bli cirka 7 procent. För den som tar pengarna och behåller aktierna skulle det motsvara en utdelningssänkning till 9 kronor. Det jag funderar på är hur H&M tänker sig att lösa sin utdelningsaristokratstatus nästa år? För de kan ju omöjligt dela ut 9,75 kronor på de nya antalet aktier. Det skulle motsvara en utdelning om 10,50 kronor vid dagens antal aktier och det har H&M knappast råd med.

Oavsett hur man räknar om H&M har jag alltså passerat 25 000 kronor i utdelningar i år med råge. Dessutom är jag redan första helgen i februari bara en femhundralapp från att ha ökat mina utdelningar 2018 med lika mycket som 2017 års totala utdelning.

Jag skrev senast om att jag ogillar debatten om utdelningstillväxt. Det är nämligen inte så enkelt att man kan ta förgivet att tillväxtaktier kommer ge en god tillväxt på sikt. Ofta ger de bättre tillväxt än etablerade företag men detta är samtidigt inprisat i aktien och förr eller senare tar också dessa bolag steget till mogna företag med lägre tillväxt. Ytterligare ett sådant exempel är Inwido som i veckan presenterade bibehållen utdelning. Återigen får jag alltså mer utdelningstillväxt från Axfood, Castellum och Handelsbanken hur tråkiga dessa aktier än må vara. Nu har jag ändå en YOC över 4,25 procent i Inwido och även om företaget ser utmaningar när konjunkturen vänder och är i en omställningsfas där man har flyttat jobb så tror jag på dess framtid.

Portföljen är kursmässigt under prövning sedan flera tunga aktier som Clas Ohlson, H&M, Multiconsult, Serneke och Skanska har en svag kursutveckling. Jag tar det med ro för med undantag möjligen av Clas Ohlson är det inga aktier jag planerar att sälja på ett bra tag. I Sernekes fall ser jag med stor spänning fram till rapporten på onsdag. Orderingången under det sista kvartalet har varit högre än föregående år varför förväntan bör vara ett bättre resultat.

I övrigt i veckan har jag passat på att öka i Castellum, Gjensidige, HiQ, Multiconsult och Skanska. Jag har också äntligen sålt mitt sista innehav i Telia.

lördag 27 januari 2018

Utdelningstillväxt

Den senaste veckan har bjudit på härliga utdelningshöjningar i flera av mina innehav. Jag har fått några hundralappar extra utan att behöva göra någonting annat än att behålla mina aktier. Portföljens utdelningsprognos för 2018 kommer när som helst passera 25 000 kronor. Ännu en fin milstolpe!

Fortsätter det så här kommer de tre härliga vårmånaderna mars, april och maj att ge mig minst lika mycket utdelningar ensamt som jag fick totalt under 2017. Inte så illa.

Det senaste halvåret har jag försökt komplettera portföljen med aktier som har lite lägre utdelning men i gengäld förmodas ha bättre framtidsutsikter avseende tillväxt. Det är flera av dessa innehav som i veckan har bekräftat hur mycket som kommer delas ut till aktieägarna i år.

När det gäller Cloetta är jag förstås överförtjust över extrautdelningen vilket gör att jag får 1,50 kronor per aktie istället för 0,75 kronor. Jag hade dock alla dagar i veckan föredragit en beskedlig och långsiktigt hållbar utdelningshöjning till 1 krona per aktie i år. Även om aktiekursen har gått upp med nästan 30 procent sedan köp tycker jag fortfarande att jag betalade dyrt för Cloetta eftersom YOC knappt nådde 3 procent. Det kommer ta några år innan Cloettas utdelning är ikapp t.ex. Axfood eller Castellum som ju också tenderar höja sin utdelning.

Elanders bibehöll sin utdelning oförändrad. Det här är ett utmärkt exempel på risken i att köpa "tillväxtaktier" för att de på lång sikt ska ge en bättre avkastning än mer mogna utdelningsaktier. Jag har köpt Elanders till en YOC runt 3 procent vilket innebär att den just nu drar ned portföljens genomsnittliga utdelning. Dessutom har kursen inte varit någon höjdare. Jag var medveten vid köp om att Elanders drogs med vissa omställningsproblem och att aktien innebär en risk. På den positiva sidan räknar analytiker med en tillväxt över 10 procent under 2018 vilket torde innebära utrymme att höja utdelningen framöver. Jag kommer därför nu ta mig en allvarlig funderare på om jag vill behålla Elanders eller inte. Poängen är återigen att jag nog kommer få räkna med ganska normala utdelningar på runt 5 procent i genomsnitt de kommande åren. Det skulle då ta sju år att komma ifatt mina mer mogna kärninnehav även när man inte räknar med utdelningstillväxt i kärninnehaven.

Ahlsell överraskade däremot positivt. Utdelningen höjs från 35 öre till 1,65 kronor per aktie. Det motsvarar hela 470 procent! Ska erkänna att jag har tvekat en del kring om jag vill behålla Ahlsell givet att byggkonjunkturen är på väg nedåt vilket indirekt påverkar även Ahlsell samtidigt som företaget har relativt begränsade tillväxtmöjligheter. Har helt enkelt funderat på att ta hem vinsten från att jag tecknade aktien när den åter noterades på börsen. Jag hade dock bestämt mig för att vänta in veckans rapport. En anledning till det var att Ahlsell, trots att kursen haft en hel del kräftgång senaste tiden, fortsatt göra flera mindre förvärv i det tysta. Det var också förväntat att aktien skulle höja utdelningen ordentligt givet att Ahlsell har en utdelningspolicy att dela ut mellan 40 och 60 procent av nettovinsten. Nu landade utdelningsandelen på ungefär 50 procent vilket var lite mer än jag hade förväntat mig. Det ger mig förvisso bara en YOC strax över 3,5 procent men samtidigt har jag ju tecknat aktien rätt så förmånligt och jag låter mitt resterande hundratal aktier vara kvar.

Kone hör också till kategorin fina aktier med god tillväxt. Det är ett företag med en stor marknadsandel på den oligopolliknande hissmarknaden vilket gör att jag ser den som ett förhållandevis defensivt företag. Även om också Kone är känsligt för byggkonjunktur så har de fortfarande underhåll av sina befintliga hissar vilket inbringar intäkter även i svårare tider. Utdelningen höjdes med 10 cent till 1,65 EUR per aktie. Historiskt har Kone gjort tvåsiffriga utdelningstillväxthöjningar. Nu blev det istället 6,5 procent utdelningstillväxt i år. Det är inte så illa det heller och jag är ändå rätt nöjd av det enkla skälet att det var exakt den här utdelningshöjningen som jag hade räknat på när jag ökade i Kone.

Poängen med det här blogginlägget är dels att glädjas åt vårens utdelningstillväxt men också att illustrera att det faktiskt inte är självklart att aktier med lägre utdelning och bättre tillväxtmöjligheter faktiskt i slutänden ger bättre tillväxt. Nästan alla företag går i något skede från att ha varit snabbväxande tillväxtföretag till att närma sig mer mogna och solida företag som fortfarande växer men i en rätt lugn takt. Problemet är att om man köper utdelningsaktier i sådana företag har marknaden ofta redan kalkylerat in framtida tillväxt. Därför handlas de ofta till en YOC mellan 2-3 procent. Samtidigt finns det ingen garanti för att de faktiskt infriar historisk utdelningstillväxt också i framtiden. Vi småsparare brukar dessutom tendera upptäcka dessa företag i ett sent skede när de redan börjat värderas upp. Savaria som Gustav brukar skriva om är ett bra exempel. Jag skulle verkligen ha älskat att äga den aktien men nu tycker jag att den är lite för dyr med tanke på att tillväxten antagligen är något lägre framöver även om det fortfarande är ett väldigt fint företag. Nu finns ju naturligtvis ingen garanti för att mogna utdelningsaktier heller fortsätter leverera. Poängen är dock att dessa är lite tråkigare. Äger man till exempel Axfood, ICA eller Handelsbanken kan man, så länge inget dramatiskt inträffar som helt ritar om spelplanen, förvänta sig att de åtminstone kommer kunna ge utdelningar på en bibehållen nivå netto mot inflationen. Har man en god YOC räcker det också rätt så långt och också dessa aktier tenderar höja med mellan 2,5-5 procent per år över tid.

Jag brukar förvisso räkna defensivt med en tillväxt någonstans mellan 5-10 procent i tillväxtaktier men som exemplen ovan visar kan inte ens det tas för givet. Som alltid gäller att man i första hand bör försöka aktier i bra företag men samtidigt vara medveten om att man ofta får betala dyrt för dessa aktier vilket i sig innebär en risk om något plötsligt skulle förändras som t.ex. i H&M.

När det gäller H&M har jag tagit det säkra före det osäkra och redan kalkylerat in en sänkt utdelning till 8,30 kronor i år totalt, en minskning med 15 procent. Ser allt annat som en positiv överraskning.

Till sist glädjs också jag åt Castellums mycket fina utdelningstillväxt. Noterbart är att Castellum, trots att det är ett moget företag som handlas runt en YOC på 4 procent och har en relativt begränsad uppsida, faktiskt presterade bättre eller lika bra som Cloetta, Elanders och Kone. Det illustrerar återigen att det inte är självklart att de aktier som ses som tillväxtaktier faktiskt levererar bättre än mer mogna företag. Det enda man kan göra är att försöka köpa bra aktier till hyggliga värderingar.

Diskussionen om kurstillväxt kontra utdelningar återkommer jag till separat vid ett senare tillfälle. Konstaterar bara att jag fokuserar på utdelningar av det enkla skälet att jag inte planerar sälja aktier i närtid och hur tillväxtaktier har utvecklats på över tjugo års sikt är mycket svårt att sia om.

Vad jag däremot ska börja snickra på är att för första gången räkna på portföljens totala, och möjligen viktade, utdelningstillväxt. Det blir en lite meckig övning eftersom flera nya innehav har tillkommit de senaste månaderna samtidigt som H&M med stor sannolikhet sänker. Klarar jag en genomsnittlig utdelningstillväxt om 5 procent på portföljen som helhet vore det alldeles fantastiskt.

söndag 14 januari 2018

Portföljutvärdering: fastighetssektorn

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta inlägg ingår i en serie där jag bryter ned portföljanalysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion och bör inte läsas som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Har gjort en högst översiktlig utvärdering av mina fastighetsaktier och hur riskbilden ser ut.

Utgångsunkt är ungefärlig portföljandel när portföljen uppgår till en miljon kronor:

Realty Income 3,5 procent
Castellum 3,0 procent
Bosjö 2,5 procent
Hemfosa 2,5 procent
Sydsvenska hem 2,0 procent
Akelius pref 0,5 procent
Omega Healthcare 0,3 procent
Bonäsudden 0,1 procent
Pioneer pref 0,1 procent
Saltängen 0,1 procent

Totalt 14,6 procent

Mina fastighetsaktier skulle om jag inte ökar och kursutvecklingen som helhet är ungefär oförändrad utgöra en sjundedel av portföljen. Jag vill egentligen inte ha en alltför stor exponering mot fastighetssektorn eftersom det finns risker om bomarknaden fortsätter nedåt och räntan stiger. Är därför ganska nöjd med den balans jag har nu. Det är en ganska tacksam sits att jag egentligen inte behöver öka i någon av fastighetsaktierna det kommande året.

Castellum är jag lite småförsiktig med. Det är ett fint företag med en exceptionell historik men jag tror att de kommer få svårare att uppvisa lika fina resultat i framtiden där hyresintäkter och tillväxtregioner kring mellanstora städer blir allt viktigare. Just nu tycker jag att aktien är lite dyr och kommer antagligen avvakta vårutdelningen innan jag ökar.

Hemfosa avvaktar jag av ett annat skäl. Det har talats en tid om att aktien ska delas upp i två delar. Där är det den defensivare delen med samhällsfastigheter som jag är mest intresserad av. Därför planerar jag avvakta. Kanske blir det så att jag flyttar över hela innehavet i den senare delen.

Akelius pref vill jag skala upp till någonstans mellan 2 till 3 procent av portföljen. Jag tycker dock att den har varit lite väl dyr det senare året. Det är dock motiverat eftersom företagets rating har förbättrats senaste året. Bonäsudden tittar jag på att försöka skala upp till 0,5 procent vilket skulle motsvara ungefär 50 aktier. När det gäller enfastighetsaktierna är jag lite mer försiktig med att ta in nya eller större innehav. Det är en risk som jag inte behöver just nu eftersom genomsnittsutdelningen är god nog. Delarka är jag glad att jag sålde och mycket riktigt har aktien också tappat 5 procent sedan jag sålde. Pioneer pref funderar jag också på att sälja mest för att den i ärlighetens namn inte längre tillför portföljen så mycket. Bättre att öka i något av de större innehaven istället. Saltängen har jag en låg GAV i så den lilla skvätten som är där får vara kvar tills vidare.

Sydsvenska Hem vill jag nog vara lite försiktig med eftersom rapporterna var lite svajiga under det första året. Senaste rapporten såg bättre ut och utdelningen har också höjts vilket innebär att jag plötsligt har en YOC över 7 procent. Aktien har stigit med 6 procent så här blir det som planerat helt enkelt att vänta ut våren, kommande rapport och ta en titt till sommaren på om jag vill öka eller inte.
Avsikten med både Sydsvenska Hem och Bosjö var att kickstarta portföljens genomsnittliga utdelning. Det syftet är nu uppnått och portföljandelarna börjar äntligen bli hanterbara. Därför tänker jag istället leta efter diversifiering och riskspridning.

Omega Healthcare är en historia för sig. Jag var medveten om att risken är mycket hög just nu både ekonomiskt och juridiskt. Aktien handlades till en YOC runt 10 procent och jag tog en liten chansning med en avvägd liten engångspost. Här kommer jag inte öka. Som jag ser det är den värd att behålla så länge de klarar att upprätthålla utdelningarna. Det är den typen av aktie som jag har på prov över de kommande fem åren men kanske säljer av på sikt till förmån för något säkrare.

Det som jag är mest kluven till är istället hur stor andel jag ska ha i Realty Income. Jag har ökat kontinuerligt och ordentligt eftersom jag vill ha en stor andel månadsutdelare. Nu ökade jag igen i veckan och överväger ytterligare ett köp i januari. Kursutvecklingen är dock inget vidare varför jag funderar på om jag inte borde vara lite försiktig med att inta en alltför stor portföljandel. Någonstans tänker jag ändå att 5 procent av portföljen vid ett värde av en miljon inte är orimligt eftersom det ger en fin grundplåt på längre sikt. Därefter kan jag öka lite försiktigare. En liten dröm är att kunna ha en såpass stor andel månadsutdelare att månadsutdelarnas utdelning ensam ska kunna vara såpass hög att jag kan öka bara genom utdelningen. Jag skulle behöva ett 3-4 ggr stort innehav för att utdelningen ska kunna räkna till att köpa en ny aktie varje månad. Min målsättning att diversifiera och identifiera en ny månadsutdelare står fast. Northwest Healthcare fortsatt på bevakning men tycker kurs- och valutarisken är väl hög just nu. Kontentan blir att jag kommer fortsätta öka i Realty Income så länge aktien handlas till en YOC runt 5 procent vilket motsvarar cirka 51 USD/aktie.

Sammanfattningsvis var genomgången ganska betryggande såtillvida att jag  får svart på vitt att andelen fastighetsinnehav inte är så hög som jag befarade. Jag tycker också att spridningen är rätt god. Ingen aktie utgör mer än 3 procent av portföljen. Jag undviker boutvecklarna och de mer spekulativa aktierna (ok, Omega Healthcare är högrisk). Jag har dessutom en viss spridning mellan olika typer av fastighetsinvesteringar där Akelius och Realty är exponerade i hög grad utanför Sverige vilket minskar sårbarheten om det skulle bli alltför illa i sektorn här.

Jag behöver egentligen inte öka i fastighetsaktierna det kommande året om inga sällsynt fina köplägen uppstår vilket är en minst sagt bekväm sits. Utgångspunkten är därför att sitta lugnt i båten. Akelius och Bonäsudden kommer jag dock titta på om jag kan skala upp något under 2018.

torsdag 4 januari 2018

Portföljutvärdering: lärdomar från H&M

Ett mervärde med att blogga är att det blir som en slags dagbok. Det möjliggör att gå tillbaka och lära av hur man har resonerat längs vägen. I fallet H&M finns tydligt lärdomar att dra. Därför har jag gått igenom de flesta inlägg på bloggen om just H&M. Avsikten har varit att se om jag har ändrat hur jag har resonerat längs vägen, varför jag har ändrat mig och var jag har haft en konsekvent åsikt.

Detta här inlägget ingår i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Att köpa aktier i H&M innebär just nu en tydlig risk. Gör alltid din egen analys.

Eftersom jag har skrivit många H&M-inlägg de senaste 18 månaderna länkar jag inte till dem alla men de finns under fliken H&M till höger. Ett sammanfattande inlägg som i stora drag fortfarande är aktuellt hittar du här (intressant förresten att jag sågade Clas Ohlson men inte övervägde minska). Här finns ytterligare ett längre inlägg som resonerar kring min bedömning av utmaningarna.

Förnekelse?

I mitt första inlägg den 30 september 2016 finns tydlig förnekelse. Samtidigt var detta för 16 månader sedan och vid den tidpunkten rörde det sig om ett par sämre rapporter och någon rätt ok rapport. Tendensen fanns redan där men den var inte understödd av tillräckligt starka negativa data ännu.

Jag valde att tolka H&M:s lån som att ledningen valde att agera offensivt för att klara både investeringar och bibehållen utdelning. Här borde jag dragit öronen åt mig. Till mitt försvar noterade jag samtidigt följande: Att de inte har lånat på ett par decennier gör att det blir en tydlig och påtaglig krissignal. Samtidigt är det fullt normalt att aktiebolag lånar pengar för att finansiera investeringar som kan öka vinsttillväxten. Att H&M lånar ser jag därför inte som ett akut problem. Det stod redan klart att de kan komma behöva sänka utdelning på kort sikt. Vad H&M gör med pengarna och om investeringarna kommer vända skutan i rätt riktning är den stora frågan.

Den 21 dec 2016 skrev jag att för egen del är min största oro om vinsterna skulle sjunka såpass mycket på sikt att nuvarande utdelningsnivå äventyras. Idag är vinsten 11 kronor per aktie med en utdelning på 9,75 kronor per aktie. Det innebär en utdelningsandel på nästan 90 procent. Förvisso är H&M ett moget företag som kan kosta på sig höga utdelningsandelar med tanke på att företaget har tre årsvinster i kassa. Samtidigt är det oroande högt. Credite Suisse har säkert rätt i att det inte kommer finnas några snabba lösningar på H&M:s negativa trend. Däremot går företaget fortfarande med god vinst och fortsätter expandera till nya marknader. Som jag ser det handlar det därför främst om värdering snarare än att företaget skulle ha fundamentala problem.


Så länge det inte kommer indikationer på att vinst och därmed utdelning sänks kommer jag stanna kvar som aktieägare i H&M. Varför? Jag tror helt enkelt att aktien, trots utebliven kurstillväxt och utdelningstillväxt, kommer kvarstå som ett obligationsliknande attraktivt defensivt alternativ. Vid en aktiekurs på 224 kronor är yield on cost 4,35 procent, vilket torde vara gott nog för att aktien ska bottna. Skulle aktien nå såpass låga nivåer kommer jag öka och min riktkurs för att öka är vid 4 procentsgränsen under 244 kronor. Endast allvarliga hot om sänkta vinster och sänkt utdelning skulle kunna få aktien att sjunka mycket lägre än så. Framtiden får utvisa.

Än en gång förnekades att fundamentala problem kunde vara orsaken till att allt fler rapporter blev sämre än tidigare. Jag hade en övertro på att H&M skulle vända trenden. Det krävdes bara ett par normala rapporter i linje med förväntningarna.

Index och olika utgångspunkter?

Något som jag ärligt talat tycker är tröttsamt är att när andra investerare förutsätter att vi utdelningsinvesterare har samma mål och utgångspunkter som de själva. Jag har därför konsekvent hela vägen med att jag bara investerar i H&M för utdelningen. Jag har också varit konsekvent en längre tid med att jag förstår att aktiekursen kommer underprestera jämfört med index.

Redan den 30 september 2016 skrev jag att bedömningen var att aktien skulle klara att bibehålla och något öka en utdelning på över 4 procent per aktie. Blir det så är jag helt nöjd.

Den 17 mars 2017 skrev jag: Min största oro med H&M är om vinsterna bromsar in såpass mycket att de till sist behöver sänka utdelningen. Så länge jag klarar mina fyra procent per år netto efter inflation är jag nöjd och när H&M rett upp sina problem tror jag faktiskt att de fixar det.

Den 18 mars 2017 skrev jag: utifrån långsiktigt utdelningsägande kretsar min oro kring den höga utdelningsandelen. Det finns en inte oväsentlig risk att företaget inom bara något år kan behöva ta av kassan för att ens bibehålla nuvarande utdelningsnivå. Det skulle i sin tur innebära att företaget förr eller senare kan pressas att sänka utdelningen. /.../ Vill du slå index ska du undvika aktien.

Den 2 april 2017 skrev jag: Vill tydligt understryka att jag endast köper H&M för utdelningen. Eftersom H&M lånar och kassan är mindre idag finns risk att utdelningen kan behöva sänkas. För den som långsiktigt köper med förhoppning om att slå index är H&M sannolikt ett uselt val.

Bilden är tydlig om att jag har haft modesta förväntningar om bibehållen utdelning men varit medveten om risk för sänkt utdelning. Samtidigt syns också hur jag steg för steg tagit höjd för detta.

Jag har förvisso räknat in risk för utdelningssänkning i mina resonemang. Men det är ändå tydligt att detta skett stegvis. Först var fokus bibehållen utdelning efter inflation. Därefter började jag ta höjd för en utdelningssänkning till 8 kronor. I senaste inlägget före jul utesluter jag inte en sänkning med 35%.

Underskattade jag risken?

Nej, problemet verkar inte ha varit att jag underskattade risken. Den har jag beskrivit ända från start.  Den 4 oktober 2016 skrev jag att på längre sikt blir det fortfarande upp till bevis och konkreta resultat kommer behövas nästa år på stabil vinsttillväxt. Jag övertolkade att aktien hade bottnat efter Brexit och trodde att det fanns en botten men var samtidigt medveten om att denna endast skulle hålla intill dess att eventuella nya dåliga nyheter dyker upp. 

Den 15 mars 2017 skrev jag att jag oroar mig dock att utdelningsandelen är hög och att trenden över flera månader i rad varit ganska svag.


Underskattade jag förväntningarna?

Ja. Det är tydligt från mitt första inlägg den 30 september 2016 att jag förbryllades över att det egentligen inte finns särskilt mycket ny information som inte redan var känd som kan förklara kursfallet. Det är förstås en reaktion på att rapporten bekräftade marknadens farhågor. Samtidigt måste man fråga sig om dessa inte redan var inräknade i kursen? /.../ Uppskruvade förväntningar om ökande vinsttillväxt som inte infriats och oro för framtiden är enda rimliga förklaringarna jag kan se.

På sätt och vis var jag medveten om förväntningarnas roll men jag misstolkade dem och trodde att de endast berodde på oro över förväntad minskning av vinsttillväxt. Min slutsats är att H&M i kraft av sin ökade storlek börjar tappa fart och inte längre lever upp till de upptrissade tillväxtförväntningar som tidigare funnits. I själva verket var det ju förväntningar om minskad vinst som jag borde varit mer lyhörd inför. Samtidigt var dessa förväntningar inte lika utbredda då. Carnegie talade om svårigheter att bibehålla utdelning men SME-data visade till och med på en liten ökning av utdelning till 10 kronor eftersom man räknade med att vinst per aktie ökade om än i lägre takt än tidigare.



Var problemet värderingen?

Ja, efter att ha gått igenom mina inlägg lutar det åt att jag missbedömde och ökade för mycket för tidigt. Aktien var inte i närheten av att handlas till riskpremie. Jag skrev i oktober 2016 att jag valde att dubblera mitt innehav men detta rörde en ökning från 30 till 60 aktier utslaget på två månader. Eftersom H&M var ett av vid den tiden mycket få kärninnehav var det egentligen inte så underligt att jag fortsatte öka enligt plan med 15 procent av mina totala månadsinsättningar i två månader. Jag skrev då att jag tyckte att det var lite synd att aktien inte gav ännu bättre köptillfällen. Samtidigt konstaterade jag att H&M-raset är ett bra kvitto på att min på förhand uppsatta köpstrategi fungerar ungefär som jag har tänkt. Det ger mig en trygghet att jag har satt upp nivåer i flera steg där jag ökar vilket gör att jag varken förköper mig eller missar goda köptillfällen.

Just det här är intressant eftersom en reflektion jag har gjort senare under 2017 mer allmänt är att jag snarast tenderar missa köptillfällen genom att inte gå in tillräckligt stort när de väl uppstår. Vid den här tidpunkten var paradoxalt nog positionen motiverad och rimlig helt enkelt för att H&M var en av de 5 aktier jag då hade valt ut och jag hade precis börjat ta in andra aktier. Det stora köpet under september-oktober ska också ses mot bakgrund av att jag inte köpte några H&M-aktier under juli-augusti. Utspritt på fyra månader motsvarade det därför köp motsvarande 7,5 procent av mina totala månadsinsättningar i genomsnitt.

Vad var då värderingen på H&M? En yield on cost som knappt uppgick till 4 procent. Det motsvarade min Köp B-nivå utifrån min strategi som jag som sagt följde. Däremot gjorde jag ett misstag såtillvida att det snarast är en normalnivå för ett etablerat företag med god utdelning och att portföljen vid den tidpunkten var för dåligt diversifierad.

Portföljandel in absurdum?

En kommentar jag gjorde den 2 april 2017 visar tydligt värdet av analys. Jag fortsatte nämligen att öka i H&M trots att aktien inte var mer prisvärd än andra kärninnehav med sikte på att bibehålla en portföljandel. Här finns anledning till självkritik. Att bibehålla en redan rätt hög portföljandel i sämre tider är inte motiverat, inte minst när det sker utan väsentlig riskpremie.

Att jag inte ökar mer beror just på att H&M paradoxalt nog inte är så billig att den handlas till premie jämfört med andra stabila aktier /.../ som just nu alla handlas över min köp B-nivå med en YOC på över 4 procent. Alternativen är helt enkelt lika prisvärda just nu. Därför ökar jag främst för att bibehålla portföljandel i H&M.

Faktum är också att H&M har tredje lägst YOC i den svenska ISK-portföljen just nu. Endast Investor och Scandic, där jag accepterat att ta en första position på köp A-nivå under 4 procent, har en lägre YOC. Just nu drar alltså H&M även ned min genomsnittliga utdelningsnivå.

Samtidigt konstaterade jag att riskpremien var för låg men förnekade ändå på grund av den heliga portföljandelen: Först nedåt 216 kronor (YOC 4,5 procent) tycker jag att man kan tala om en rimlig riskpremie som någorlunda kompenserar risk för kursnedgång och minskade utdelningar. Därför förvånar det mig inte att flera utländska analytiker har sänkt riktkursen. 

Att öka för att bibehålla är inte fel. Men mitt ursprungliga mål var att ha 200 H&M-aktier vid 2017 års slut. Jag borde ha stannat där, nu är jag fortfarande överviktad på kort sikt runt 250 aktier.

Nedan reflekterade jag till och med kring att målet var uppnått men ändå valde jag att fortsätta öka. Detta trots att min portföljandel redan var alarmerande höga 11,3 procent. Här borde jag nog ha stannat upp och funderat på om aktien verkligen är tillräckligt billig med beaktande av utdelningssäkning och minskad vinst? Behövde jag verkligen öka ytterligare just då med ett par år fram i tiden i åtanke eller räckte det inte att jag hade en position som skulle klara minst 4 procent vid 2018 års utgång?

Den 2 juni 2017 skrev jag att när aktien åter handlades till en YOC väl över 4,5 procent under torsdag valde jag att öka ytterligare. Lyckligtvis skrev medier senare om en positiv nyhet om sjunkande bomullspriser som väntas gynna H&M:s resultat framöver. Mitt mål är att köpa 200 aktier i år och det är nu nästan uppnått. De sista få aktierna får jag se när jag köper men skulle jag behöva betala mer är det ett lyxproblem. Noteras bör dock att min portföljandel i relativa tal faktiskt har minskat från 12,5 procent till 11,3 procent. Därför tycker jag att veckans ökning är försvarbar. Mitt mål är på lång sikt en portföljandel på 5 procent. Dit når jag naturligt allteftersom jag ökar mer i andra aktier. Just nu tyckte jag dock att det var en god riskpremie för att fortsätta öka.


Den 9 juni 2017 hade aktien redan blivit ännu billigare: H&M är ett av mina kärninnehav vilket innebär att jag regelbundet ökar i aktien. När aktien nu handlas nedåt en yield on cost på 4,75 procent tycker jag att det är en hygglig riskpremie för att öka. Därför har jag köpt ytterligare ett tjog aktier. Jag hade sedan tidigare bestämt hur stor portföljandel jag vill ha vid årsskiftet: minst 200 aktier. När kursen nu gick ned kunde jag få fler aktier för samma relativa portföljandel i kronor räknat. Oroar jag mig inte för fallande knivar? Jo, det är klart att jag också läser analyser och rapporter som alla andra sparare. Det jag frågar mig vid varje enskild kursnedgång är varför faller aktien? Finns det ny information som marknaden inte tidigare kände till som förklarar fallet? Om inte finns risk att Mr. Market reagerar på känslor snarare än fakta.

Lärdomen här är att jag bör vara mer försiktig med att ta större positioner än mina uppsatta mål om det finns indikationer på väsentligt lägre vinster i framtiden.


Psykologi?

En intressant aspekt som jag har reflekterat mycket över är den psykologiska. Jag är van vid tuffa situationer och har is i magen. Jag kan se ett innehav halveras i värde utan att känna att jag behöver sälja så länge mitt antagande håller. När man agerar på börsen är detta normalt en god egenskap men i fallet H&M har det blivit tydligt att det inte är utan nackdelar. Jag hade förvisso bestämt mig för att jag inte ville sälja av hela innehavet. Däremot lärde jag mig att jag behöver ha en bättre säljstrategi. Rimligt hade varit att när mitt antagande väl förändrats åtminstone minska innehavet en aning. Istället ökade jag på marginalen. Eller som jag uttryckte det öka för att bibehålla minskande portföljandel.

Så vad gick fel?

Ganska skönt är att kunna konstatera att jag hela vägen har varit väl medveten om risken i H&M. Redan i oktober 2016 konstaterade jag att på längre sikt blir det fortfarande upp till bevis och konkreta resultat kommer behövas nästa år på stabil vinsttillväxt. De resultaten kom som bekant inte utan tvärtom var det proppen ur i 2017 års sista rapport.

Tydligt är däremot att jag underskattade oron för e-handel och dess genomslag. Den 18 mars skrev jag tvärtom att H&M hade levererat kläder via posten i många år och e-handel var som sådant ingen ny företeelse även om jag samtidigt medgav att H&M:s plattform var bristfällig.

Portföljhanteringen är den andra stora lärdomen. Jag måste reflektera mer över när jag ska ta positioner som är dubbelt så stora som vanligt och när jag bör överväga att minska.

Försvarstal

Det framgår en tydlig bild av att jag förvisso såg problemen i H&M men samtidigt trodde att de inte var större än att de skulle kunna lösas genom investeringar, effektiviseringar, besparingar och utnyttjande av sin stora marknadsposition. Den analysen tyckte jag ändå höll ända till 2017 års sista rapport. Min bedömning var att H&M i kraft av ett starkt varumärke skulle gå samma öde som McDonalds och CocaCola till mötes - en slumrande jätte som gör stora vinster men inte längre i samma takt som historiskt. Jag trodde att ett åtgärdspaket skulle vara tillräckligt för att uppnå detta men att det skulle ta tid att vända skutan, minst ett år. Samtidigt konstaterade jag att det räcker för att jag ska få mina fyra procent om året under ytterligare ett par decennier och så långt är jag nöjd.

Samtidigt har jag flera gånger skrivit att min stora oro för H&M är att deras mode helt enkelt inte verkar vara särskilt populärt. Där tror jag ärligt talat fortfarande att H&M:s största problem ligger. De smala designkollektionerna säljer ut omgående men breddmodet är inte lika attraktivt som på 90-talet.

Problemet insåg jag för sent. Även om jag hade läst flera varningar. Först efter årets sista rapport hade vinsten minskat så dramatiskt att det omkullkastade mitt ursprungliga scenario. Läs här.

Framtiden

Risken är betydande att H&M faller ytterligare under 150 kronor. P/E-talet är fortfarande relativt högt att jämföra med t.ex. MQ som handlas till ett P/E omkring 10. Om inte utdelningen sänks i år kommer det att hända nästa år med mindre än att det vänder ordentligt. Som jag ser det handlar allt om hur H&M lyckas kommunicera åtgärder med marknaden. Och förstås att dessa får effekt på vinstutveckling, marginaler och kostnader. En första utgångspunkt är kapitalmarknadsdagen i februari. Inte minst skulle mer information om vilka delar av H&M som är minst lönsamma kunna lugna marknaden. Är det så att investeringskostnader i de nya koncepten och e-handel på kort sikt drar ned H&M samtidigt som kärnverksamheten levererar kan det nog lugna marknaden något. Samtidigt hävdar H&M själva att e-handeln är lönsam. Jag tror oavsett att det vore orealistiskt att förvänta sig en ihållande uppgång även vid positiva signaler. Mitt tidigare scenario om 245 kronor tror jag inte längre är realistiskt. Många aktieägare kommer helt enkelt tillvarata tillfälle att kliva av tåget om aktien plötsligt skulle gå upp med 10 procent vilket kommer pressa ned kursen igen. Ser vi ens en återhämtning till 200 kronor är det ungefär vad man kan hoppas på. Det här kommer ta tid.

Mitt beslut blir ändå att behålla mina H&M-aktier. Jag tror inte H&M kommer gå i konkurs. Därför tror jag att H&M också framledes kommer kunna ge mig utdelning. Det kommer vara en dålig affär men jag behöver inte likviditet just nu. Jag vet att man ska sälja sina surdegar men jag är ingen trader som rider på trenderna. Då kan jag lika gärna leva med att H&M ger en lägre direktavkastning nedåt 3 procent eller var det landar. Styrkan är att min portfölj som helhet är såpass diversifierad att den klarar den smällen trots att H&M är ett av mina största innehav. Skulle det däremot bli så att jag köper ett fritidshus är det nära till hands att sälja H&M-innehavet som bidrag till kontantinsatsen.

Lärdomar
  • Analys - jag underskattade megatrenden inom e-handel och hur det påverkat varumärket.
  • Diversiering - ingen aktie bör uppta mer än 5 procent av portföljen på sikt och inte mer än 10 procent när jag ökar på kort sikt.
  • Förväntningar - förväntningar om framtida vinstutveckling spelar mer roll än jag trodde. Börskursen trycktes därför ned tidigare än jag hade väntat mig.
  • Nyckeltal - här behöver jag bli både noggrannare och försiktigare.
  • Psykologi - is i magen är inte alltid den bästa vägen.
  • Säljstrategi - arbeta fram en tydligare strategi för när jag minskar risken. Man behöver inte alltid sälja hela innehavet men att minska lite vid tecken på marknadsoro kan vara klokt.

onsdag 3 januari 2018

Portföljutvärdering: kärninnehaven - behövs de verkligen till varje pris?

Nytt år och ett bra tillfälle att kritiskt analysera min portfölj och strategi med lite längre tidshorisont. Detta är det första inlägget i en serie där jag bryter ned analysen i mer hanterliga beståndsdelar. En sammanfattning om portföljen efter det gångna året hittar du här. Inlägg i serien är att betrakta som analys och självreflektion. Dra gärna lärdom av mina misstag men läs inte inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Tillbakablick - det började med kärninnehaven

När jag startade min aktieportfölj för 18 månader sedan hade jag en enkel filosofi. Jag skulle regelbundet köpa fem aktier som jag bedömde som stabila nog att få en avkastning genom utdelningar som överträffade den riskfria räntan.

Min ursprungliga portfölj bestod av Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA.

ICA var egentligen ett andrahandsval för att få exponering mot den defensiva livsmedelsmarknaden. Anledningen var att Axfood i spåren av att Brexit precis inträffat var ovanligt dyr. När jag kunde ta in Axfood i portföljen sålde jag till sist av ICA.

Castellum tillkom ganska snart som ett femte kärninnehav. Tanken var att ett sunt och långsiktigt ägande av fastigheter också kan ge en god defensiv avkastning över tid oavsett hur fastighetsmarknaden utvecklas.

Handelsbanken valde jag eftersom det är den av de fyra storbankerna som har bäst historik av att hantera kriser. Jag har sett ett par finanskriser på nära håll i andra länder och har stor respekt för den risken. Handelsbankens direktavkastning är i regel acceptabel men ändå lägre än övriga storbanker.

H&M har jag ägt privat genom arv (det innehavet ger tekniskt fortfarande en kursvinst) och de hade pålitligt delat ut direktavkastning under hela min uppväxt. Clas Ohlson hade en bra verksamhet och lika fin historik varför de var två okomplicerade innehav och relativt enkla att förstå sig på.

Flera kärninnehav?

Allt eftersom portföljen har vuxit och jag har upptäckt nya aktier har jag strävat efter att frångå tänket att bara ha fem aktier. Min målbild för kärninnehaven sjönk från 20 procent till någonstans mellan 5 och 10 procent beroende på utveckling och möjligheter att köpa till bra pris.

Det innebar att jag fick utrymme att ta in andra större innehav i portföljen. Två av dem är redan idag såpass frekventa att de närmast kan ses som kärninnehav: Hemfosa och Skanska.

Skanska är ett klassiskt byggföretag med verksamhet både i Sverige och utomlands. Det gillar jag eftersom det innebär att de blir mindre sårbara för den svenska konjunkturen. Jag känner till väl sedan Unga Aktiesparare att byggföretag är cykliska. Det är också ett skäl till att jag valde Skanska: de har nämligen sedan en tid tillbaka en historik av att höja utdelningen. Den planeringen föredrar jag. Allt annat lika kan jag lita på att utdelningen som minst kommer hålla jämna steg med den riskfria räntan och det räcker faktiskt ganska långt för mig.

Hemfosa växte fram till ett kärninnehav mycket tack vare att jag kunde köpa stora poster billigt och de därefter fortsatt att utvecklas bra. Jag gillar särskilt deras mer defensiva inriktning på samhällsfastigheter vilket jag tycker är klokt i en tid när privata bostäder och kommersiella fastigheter har en högre risk än på länge.

Kopparbergs har jag funderat på att ta in som ett kärninnehav på grund av produktens defensiva karaktär. Aktien är enligt mitt tycke fortfarande inte billig men handlas i alla fall på godtagbara nivåer igen. Här kan jag se mig själv öka väsentligt under 2018. Utmaningarna beror till stor del på den brittiska marknaden medan förutsättningar för att växa på den stora amerikanska marknaden finns.

Till sist funderar jag nu för första gången på om jag inte vill göra Multiconsult till ett mentalt kärninnehav? Framtiden tror jag på med tanke på de goda möjligheterna för tillväxt genom förvärv vars potential ännu inte har fått genomslag i resultat för de förvärv som har gjorts under den senaste tiden. Jag har dock valt att inte uppgradera till kärninnehav eftersom aktien är under press just nu.

Indexliknande komplement?

En tanke jag bollat med är att ta in investmentbolag eller billiga indexfonder för att sprida risk.

Investor har jag redan bestämt mig för att ge permanent plats i portföljen. Investor äger många av de större aktierna på OMX30-indexet vilket gör att den är som en indexfond fast oftast bättre. Inte minst gillar jag att de har stora innehav i både Atlas Copco och ABB, två aktier jag tittat på att ta in i portföljen men som har varit för dyra. Innehavet i Astra Zeneca kompletterar min lilla tillfällighetspost i den defensiva läkemedelsbranschen väl.

Jag har satt upp ett mål om att köpa minst en aktie varje månad som den handlas till en YOC över 3 procent. Att jag accepterar en låg YOC i Investor beror på att jag tror att de kommer ha en utdelningstillväxt enligt etablerad modell med höjning en krona per år under de kommande 5-10 åren. Det innebär förvisso att utdelningstillväxten minskar men jag kan räkna med en genomsnittlig utdelningstillväxt om minst 5 procent över hela perioden.

Jag har bollat med tanken att ta in Avanza Zero igen. Att jag inte gör det beror på att jag tror att börsen under de kommande två åren kommer se en större nedgång. Min filosofi är ju främst att få direktavkastning från aktieutdelningar och då vill jag inte behöva grubbla på om jag ska sälja av en indexfond i rätt skede. Jag äger dock Avanza Zero som bas i mitt pensionssparande.

Investmentbolag är något jag vill återkomma till längre fram. Det finns två nackdelar som jag ser det. Dels är substansrabatterna idag inte lika höga som tidigare varför de inte med samma självklarhet är köpvärda. Dels handlar det om tillit. Långsiktiga privata förvaltare som Wallenberg eller Lundberg brukar borga för långsiktig stabilitet och avkastning. Exemplet Ratos visar dock att det kan gå i andra riktningen också och när jag väl har köpt ett investmentföretag är det svårt att analysera på djupet. Svolder är jag nära att ta en liten kompletterande position i. Industrivärden lockar också men är dyr.

Nackdelen med kärninnehav

Fördelen med kärninnehaven har varit deras höga och jämna direktavkastning. Nackdelen är att de, utöver Axfood, inte med självklarhet är så stabila att jag bör ha en så hög portföljandel nu när jag är igång och fått in flera andra fina aktier i portföljen. Faktum är att kärninnehaven tynger portföljens värdeutveckling. Det hade jag i sig struntat i om det inte vore för att två av kärninnehaven löper risk för sänkt utdelning i framtiden. Därför kommer jag ompröva mitt tänk och ha lägre positioner med sikte på 2,5 procent av portföljen som lägst och 5 procent som högst, Axfood undantaget.

Målbild för 2018

Axfood är jag idag glad att jag passade på att öka beskedligt i när jag hade chansen. Det gör att jag inte behöver öka så dramatiskt i år. Jag vill dock ha minst 5 procent av portföljen i denna defensiva aktie. Därför bedömer jag mig behöva minst 300 aktier vid årsskiftet vilket innebär ytterligare 50 i år. Det bör noteras att jag är medveten om att framtida utdelningstillväxt i Axfood sannolikt är ganska modest. Givet aktiens defensiva karaktär är jag ganska nöjd med att fortsätta äga den ändå. Målet är 4 procent direktavkastning till låg risk som överträffar den riskfria räntan över tid.

Castellum fick jag till sist inte köpt fullt så många aktier som jag hade tänkt i men då hade jag också reviderat upp mitt mål något. Min portföljandel är idag nämligen tillräcklig för att klara 2,5 procent av portföljen också vid nästa årsskifte. Givet osäkerheten på fastighetsmarknaden ser jag det därför som att jag kan öka men inte behöver göra det till varje pris. Jag kan dock tänka mig skala upp till 5 procent igen om priset är det rätta vilket skulle innebära omkring 400 aktier.


Clas Ohlson presenterade som bekant en svag rapport senast och många oroar sig över att näthandeln ska ta marknadsandelar. Jag har också reagerat med viss försiktighet där jag bara köpte 2/3 av de 200 aktier jag hade som mål under 2017. I praktiken har portföljandelen därför minskat som en försiktighetsåtgärd. Sälja tänker jag inte göra för jag vill först se vad VD Lyrå och ledningen presenterar i den sedan länge utannonserade strategin inför framtiden som kommer presenteras i vår. Clas Ohlson har en historik av postorderhandel och borde ha rimliga förutsättningar att ha marknadsandelar också på nätet. Jag tror också att deras just-in-time-butiker kommer fortsätta leverera för kunder som snabbt och enkelt vill köpa produkter när de behöver dem. Omställning blir det och osäkerhet men behålla gör jag. Frågan är vilken portföljandel jag vill se? 2 procent tycker jag är ganska lagom vilket reflekterar en minskad position. Det skulle ändå innebära att jag behöver öka till 200 aktier under året. Kanske kommer jag därför köpa en handfull aktier per månad.

Handelsbanken har varit mitt minsta kärninnehav. Glädjande under 2017 var att jag äntligen har fått en portföljandel på mellan 3-4 procent. Jag klarade också mitt mål att äga minst 150 aktier under 2017. På längre sikt, åtminstone ett decennium, är jag något försiktig inför risken att Handelsbanken konkurreras ut av nischbanker. I det kortare perspektivet har vi med största sannolikhet en fin utdelningshöjning att se fram emot i vår och det surrades i höstas om extrautdelningar. Aktien handlas samtidigt på ganska aptitliga nivåer. Därför avser jag öka ordentligt under januari och februari.
Ett rimligt mål är att bibehålla samma portföljandel vilket torde motsvara 300 aktier under 2018.


H&M har jag redan ett stort innehav i. Jag ökade under 2017 mellan 200-225 kronor när jag tyckte att aktien handlades till rimlig riskpremie. Min utgångspunkt är därför att inte öka nämnvärt intill dess att det finns positiva indikationer på att trenden har vänt. Kapitalmarknadsdagen och hur den tas emot blir ett viktigt test. Jag kommer följa upp H&M i ett separat inlägg eftersom jag vill gå tillbaka och se hur jag har resonerat under det gångna året. Kontentan är att jag inte räknar med att nettoköpa fler aktier under 2018. Däremot kan det bli så att jag minskar något på marginalen. Min utgångspunkt är dock att bita i det sura äpplet och behålla aktien. Utdelningssänkning hade jag räknat med när jag köpte och jag tror ändå att jag kommer kunna räkna med en utdelning motsvarande över 3,33 procent av YOC även de kommande åren (det vill säga över 7,50 kronor per år eller en sänkt utdelning med 25 procent). Ser man till portföljandel blir min målbild 2,5 procent av portföljen på lång sikt. Det är en tydlig och motiverad ambitionssänkning. Det innebär att jag behöver runt 300 aktier den dag portföljen är värd 2,5 miljoner kronor. Alltså kan jag köpa ytterligare ett femtiotal aktier om trenden skulle vända men under det kommande året tänker jag snarast sitta still i båten med fokus på analys.

Hemfosa är jag väldigt sugen på att öka i när de väl delar upp aktien i en samhällsfastighetsdel och en mer spekulativ del. Det kan bli så att jag säljer den senare för att lägga alla ägg i den förra korgen. Intill dess väntar jag eftersom aktien nu är rätt dyr. Mitt mål är 2,5 procent av portföljen i Hemfosa.

Skanska handlas på rätt aptitliga nivåer. Den stora frågan är dock om jag vill ha mer än 2,5 procent i aktien på längre sikt? Nja. Samtidigt har jag nu ett tillfälle att handla aktien till nära 5 procents direktavkastning. Därför tänker jag mig nog ändå öka portföljandelen till 5 procent med längre sikte. Det skulle innebära att jag behöver öka med 250 procent till 300 aktier.

Avslutande reflektion

Tendensen har varit att jag minskar mina kärninnehav till 2,5 procent av portföljen på längre sikt. Undantaget är uttalat defensiva Axfood. Detta innebär dock att de sammantaget faktiskt bara utgör 15-20 procent av portföljen. Därför ökar det pressen på att öka i andra aktier som sannolikt kommer ha en mindre portföljandel mellan 1-2 procent. Den klokare lösningen är antagligen att sikta på att ha runt 10 kärninnehavsliknande aktier under 2018. Kopparbergs och Multiconsult tror jag kan bli två sådana aktier. Scandic kan kanske bli ett kärninnehav men är liksom Kopparbergs lite svår att handla regelbundet till tillräckligt god direktavkastning. Investor bör bli det på sikt. Realty Income ser jag inte som ett kärninnehav eftersom det är en mer svåranalyserad utländsk aktie men i praktiken kommer portföljandelen vara i den trakten. Vad jag gärna vill ta in är skog. Det är en uttalat defensiv sektor men den är också cyklisk. Både Holmen och SCA som jag vill ta in är med beaktande av den begränsade vinsttillväxten och sannolikhet för cyklisk nedgång inom en snar framtid väldigt högt värderade just nu. En målsättning för 2018 blir ändå att försöka ta en portföljandel om 1 procent i minst en av dessa bägge skogsaktier.

Fortsatt diversifiering blir som sagt ledordet och kärninnehaven offras på diversifieringens altare. H&M visar tydligt risken med för stora innehav och Clas Ohlson visar att även till synes stabila och välskötta företag med utmärkt historik kan möta utmaningar med kort varsel. Jag tror att både Castellum och Handelsbanken riskerar liknande förtroendeutmaningar någon gång de kommande åren. Kärninnehaven vill jag därför se som en grundsten i portföljen som jag kan ganska väl och kan öka i allt annat lika. Däremot vill jag undvika att se det som att jag måste ha en stor portföljandel.

Nästa årsskifte tror jag därför att jag har gått från 5 aktier som utgör en stor del av portföljen till 10 aktier som utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av portföljen.