söndag 8 juli 2018

Min syn på diversifiering

Har varit en intressant diskussion om diversifiering i bloggsfären den senaste tiden så jag väljer att ge min syn på saken i ett långt blogginlägg. Först och främst tycker jag att diversifiering är jätteviktigt. Sträva efter att ha minst tio aktier i olika sektorer och valutor. Mina tankar kan sammanfattas i några punkter men du bör läsa in dig mer på ämnet då min diversifieringsfilosofi helt är anpassad efter min passiva strategi med relativt låga avkastningsmål. Ett genomgående tema är att jag hanterar diversifiering genom att köpa för att öka i aktier och endast i undantagsfall genom att sälja.
  • Undvik att ha mer än 10 procent i en enskild aktie. Om mer än 5 procent i en aktie ska detta vara med avsikt att uppnå en portföljandel om 5 procent på längre sikt. För de flesta aktier bör portföljandelen vara mellan 1-3 procent. 
  • Använd riktmärken med olika tidshorisont när jag ökar. Om jag ökar för att bibehålla portföljandel räcker det att använda nuvarande portföljandel som riktmärke. Om jag ökar när jag anser att en aktie är tillfälligt undervärderad kan jag istället använda en längre tidshorisont motsvarande när portföljen har ett visst värde, till exempel ett visst antal miljoner kronor.
  • Sälj aldrig aktier som går bra för att portföljandelen blir för stor. Köp i andra aktier minskar portföljandelen över tid.
  • Sälj aldrig aktier som går bra för att portföljandelen blir för liten. Detta beror på att jag har ökat i andra aktier.
  • Sälj däremot aktier med låg portföljandel om de inte tillför något mervärde till bättre innehav.
  • Sälj aktier där de fundamentala förutsättningarna har förändrats men inte på grund av portföljandelen.
Dessa punkter är säkert kontroversiella eftersom de i liten utsträckning tar hänsyn till portföljbalansen och i högre utsträckning tar hänsyn till under vilka förutsättningar jag ska sälja.

Portföljbalans är viktigast för professionella förvaltare som vid envar tillfälle måste kunna försvara för sina kunder hur deras portfölj utvecklas. För egen del har jag som amatör lyxen att jag kan låta enskilda aktier sticka iväg eller bli obetydliga utan att det gör så mycket. Det viktiga är att portföljen som helhet fungerar bra.

Hur jag resonerar om portföljandel har jag tidigare skrivit om. Förenklat räknar jag ut imaginära riktmärken på vad portföljen är värd på längre sikt. Ökar jag för att fylla på för att bibehålla portföljandelen till normal värdering tittar jag med en kort horisont. Om ett fyndläge uppstår när en aktie är lägre värderad än vanligt tittar jag ofta på en längre horisont, t.ex. när portföljen är värd 2 eller 3 miljoner kronor. Då ser jag hur stor andel aktier som vore försvarbart att äga då och accepterar helt enkelt att portföljandelen till dess kommer vara något högre. Det innebär att jag idag kan ha 7 procent portföljandel i en aktie som jag om ett år vill ha 5 procent portföljandel i.

Min portfölj har över 50 aktier. Fördelen är att få innehav är större än ett par procent. Det innebär att varje enskilt innehav som går dåligt i regel vägs upp av minst ett annat lika stort innehav som går bra. Några brukar mena att små innehav är en nackdel då vinsten aldrig blir så stor att man gör de där stora klippen på en enskild aktie. Jag håller inte med om det. Minesto var inledningsvis 2-3 procent av portföljen och drog iväg och dubblerade sitt värde. Från att ursprungligen ha köpt aktier för cirka 20 000 kronor (före emissionen) har jag nu en orealiserad vinst på 40 000 kronor. Visst kunde jag ha köpt tio gånger så många aktier och fått en större vinst men då hade ju risken också varit tio gånger större och det kunde jag inte stå för att jag var kunnig och påläst nog att hantera. Det är just det diversifiering handlar om: se till att du tar kalkylerade risker så att du har en god uppsida men samtidigt inte sitter med skägget i brevlådan om enskilda aktier går dåligt.

Nackdelen med det är uppenbar: jag kan omöjligen hinna granska alla företag i detalj.

Frågan är samtidigt om jag verkligen behöver det? Flera aktier är innehav under en procent av portföljen där jag antingen köpt vad som en gång i tiden var en stor post när ett sällsynt tillfälle att göra ett klipp uppstod eller utländska aktier där jag har utnyttjat Avanzas courtagefria kampanjer. Skulle någon av dessa aktier haverera påverkar det i ärlighetens namn inte ens mina utdelningsmål. Skulle de fortsätta leverera som vanligt behöver jag knappt ens bevaka dem mer än ytligt. Det kostar courtage att sälja och även om jag i många fall kan få en kursvinst finns de ju där i portföljen och ger mig utdelningar så jag låter dem helt enkelt vara.

Visst är det ett lite lat förhållningssätt men jag har ett jobb som upptar mycket av min tid och fritiden är värdefull för mig. Hade jag haft tid att vara mer aktiv, inte som att följa börsen i realtid jämt utan som i kunna följa börsen kontinuerligt en stund varje dag utan längre avbrott, skulle jag nog också förvalta mer aktivt och handla mer efter kursutveckling och trender än vad jag gör idag. Den här filosofin passar helt enkelt mina förutsättningar och gör att jag kan sova gott även när enskilda innehav som Clas Ohlson, H&M och MQ alla har tappat en tredjedel av sitt värde. Det är ett helt inlägg för sig men min filosofi är att så länge företagen går med vinst och ger utdelning och inte löper en reell risk för konkurs behåller jag dem även om vinsten och utdelningen minskar något. Diversifieringen kompenserar nämligen mina misstag och gör att portföljen går plus samtidigt som mina utdelningsmål uppnås med råge. Det räcker gott för mig och min ambitionsnivå.

Säljer inte aktier som går bra

Jag säljer nästan aldrig aktier enbart för att kursutvecklingen har varit god. Dessa aktier ska man snarast behålla så länge inte något fundamentalt förändras vid kommande rapporter.

Beijer och Tomra är ett par lysande exempel. Jag drar mig för att öka vid nuvarande värdering men företagen går som tåget och med mindre än att något dramatiskt inträffar har jag en mycket god säkerhetsmarginal och kan sälja om företagen skulle tappa vinst och marginaler i framtiden. Visst har bägge aktierna setts som övervärderade och det har funnits möjligheter till kursvinster men jag skulle aldrig kunna köpa tillbaka aktierna till samma pris. Därför tycker jag inte att det är värt risken att jag råkar sälja en bra aktie och inte kan köpa tillbaka den till en bättre kurs. Det misstaget har jag gjort tidigare som så många andra. I den här kategorin ingår också rena chansningar där tillfället givit mig möjligheter att ta in aktier som jag annars aldrig skulle ha som portföljinnehav att regelbundet öka i. AstraZeneca är det klockrena exemplet. Det uppstod i somras ett tillfälle när aktien var sällsynt pressad. Eftersom jag inte har så mycket läkemedel i portföljen valde jag att ta in aktien. Jag kommer inte öka i aktien då det inte är ett kärninnehav som jag analyserar på djupet. Däremot har jag tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte behöva bekymra mig om att sälja.

Omvänt finns dilemmat med större innehav som växer sig riktigt stora. Jag hade inledningsvis en portföljandel på 2-3 procent i Minesto vilket jag tyckte var en väl avvägd risk. Nu är aktien mitt största innehav. Enligt portföljbalansteorin bör jag då minska för att hålla en bättre diversifiering. Men som jag ser det har inget som förändrar mina grundantaganden förändrats, tvärtom har de senaste testerna ökat chansen att företaget verkligen lyckas kommersialisera sin teknik i full skala på sikt. Något av det svåraste som finns är att våga hålla sina vinnare och inte frestas att ta hem vinst i avsaknad av negativa signaler. I Minestos fall ökar jag just nu inte, för att göra det vill jag ha tecken på att tekniken faktiskt fungerar i full skala vilket lär dröja ytterligare några månader. Därför kommer min portföljandel sannolikt successivt minska något igen allteftersom jag ökar i andra aktier.

I Ripasso gjorde jag dock ett undantag. Där valde jag att sälja precis så många aktier att jag hade kvittat hela min grundinsats. Skulle företaget gå i konkurs och aktien blir värdelös skulle jag alltså gå plus minus noll. Eftersom jag tycker att det företaget är mer svårbedömt och verkar på en starkt konkurrensutsatt marknad (solenergiteknologi i bred mening) valde jag att ta det säkra före det osäkra.

Vilka innehav överväger jag då att sälja?

Bland bankerna äger jag alla fyra och då Handelsbanken är min favorit på grund av deras grundmurade defensiva filosofi och historik skulle jag inte dra mig för att sälja någon av de övriga tre.

Jag har tidigare sökt öka portföljens långsiktiga utdelningstillväxt genom att ta in flera aktier med lägre utdelning men högre utdelningstillväxt. Min lärdom av detta är att det är lika svårt att pricka in utdelningstillväxt över tid som om stabila tråkutdelare kommer kunna bibehålla sin inflationsjusterade utdelning år efter år. Därför funderar jag på att återgå till att renodla portföljen i utdelningsaktier och inte kompromissa lika mycket med mitt treprocentsmål. Elanders är ett bra exempel som jag dock tror på. Cloetta tillför inte portföljen särskilt mycket men är i gengäld stabil nog som utdelare. Intrum har en väl hög risk men jag vill nog ge aktien nästa utdelningsbesked innan jag tar ställning då jag fortfarande tror att de kommer höja.

Omega Healthcare är en chansning med en direktavkastning på över 10 procent men rätt hög risk. Om jag på lite längre sikt har en stabil absolut direktavkastning kommer jag nog plocka bort den här aktien då den i det långa perspektivet nog inte är värd risken. Så resonerar jag också med enfastighetsaktierna.

Alligator är en av mycket få IPO i min portfölj innan jag beslutade mig för att fokusera nästan helt på vinstgivande aktier med utdelning. Kursutvecklingen är medioker och portföljandelen patetiskt liten men det är också ett forskningsbolag som har mäktiga investerare som J&J bakom sig. Jag behöver inte de där småslantarna och kan lika gärna låta aktien ligga kvar ytterligare ett par år. Om ingen utveckling sker på tre års sikt kommer jag däremot sälja för det är ett företag som jag personligen inte har kapacitet att analysera på djupet. Med ett större innehav i J&J kan jag då nöja mig med att indirekt kunna ta del av eventuella framgångar den vägen.

Ahlsell är till sist en aktie som jag tecknade när den åternoterades på börsen. Tillväxtmöjligheterna är begränsade och kursutvecklingen sedan teckningsvinsten är inget vidare men direktavkastningen är något bättre i år. Här skulle jag lätt kunna göra en bekväm vinsthemtagning i en konjunkturkänslig aktie (underleverantör till byggsektorn i bred mening) men å andra sidan är det också ett stabilt företag och en riktig tråkaktie som jag med stor sannolikhet kan behålla och glömma utan att den skadar portföljen.

Men visst säljer jag aktier ibland också

REC Silicon kan föras till kontot nybörjarmisstag. När det efter ett par rapporter blev uppenbart för mig att företagets finansiella situation var dålig och konkursrisken på längre sikt inte kunde uteslutas valde jag att bita i det sura äpplet och sälja av innehavet oavsett hur mycket jag tror på tekniken.

Pioneer Pref var ett litet norskt innehav som kryddade portföljen med hög direktavkastning. Över tid blev det såpass litet att det nästan inte gjorde någon skillnad samtidigt som jag hade andra kvartalsutdelare med hög direktavkastning. Jag tyckte inte att preferensaktien tillförde portföljen något mervärde utan snarare en ökad risk. Därför sålde jag med en blygsam vinst.

Telia chansade jag och köpte i portföljens tidiga månader. Det är en känd högutdelare men också ett företag med flera utmaningar. Dels har man avvecklat mycket av sina tillväxtmöjligheter utanför Sverige. Dels är man känslig för politiska beslut. Dels hade man vid tillfället rättegångsprocesser som i det korta perspektivet skulle minska vinst och direktavkastning. Jag är personligen dessutom dålig på att bedöma IT och Telekomsektorn. Därför valde jag att sälja efter ett år. Kursmässigt blev det väl en knapp vinst som understeg vad en indexfond skulle ha gett samma period men jag fick en direktavkastning på 9 procent under samma period tack vare att jag prickade in tre utdelningar på tretton månader.

Delarka äger Postterminalen i Stockholm och är en enfastighetsaktie vilket i sig innebär en rätt hög risk men också en god kvartalsvis direktavkastning. När nyheten kom att Posten avsåg hyra ut delar av Delarkas lokaler tolkade jag det som ett dåligt tecken på att man på sikt kan söka omlokalisera sig eller åtminstone omförhandla hyreskontraktet vid nästa tillfälle. Då Delarka hade lägst direktavkastning av mina aktier i den riskkategorin valde jag att sälja direkt medan jag fortfarande kunde få en viss kursvinst. Det finns andra aktier där riskbilden kontra direktavkastning är bättre.

SKF plockade jag in en liten post i när kursen var omotiverat nedpressad. Jag retade mig dock på att aktien aldrig riktigt tog fart och direktavkastningen är inte av växande karaktär. Därför valde jag att sälja. I efterhand hade det gett mig en bättre kursvinst att behålla men jag vidhåller att aktien inte tillförde min portfölj särskilt mycket.

Duni och ICA har jag tidigare sålt eftersom de inte utvecklades som jag tänkt och jag hade bättre aktier. Jag har nu tagit in dem igen när de handlades till lägre pris. Ser dem som buffertaktier som jag inte skulle tveka att sälja om jag behöver frigöra kapital till att öka i andra aktier.

söndag 1 juli 2018

Portföljanalys - var bör jag öka och inte?

Igår gjorde jag en uppföljning av portföljen efter två år (länk). Jag är nöjd med att portföljen nu äntligen är rätt bra diversifierad varför inget enskilt innehav riskerar att totalt sänka min avkastning.

Jag har under helgen tittat på vilket utrymme jag har att öka eller avstå från att öka i aktier det kommande halvåret. Jag gillar när man kan ta först ett steg tillbaka och titta hur det blev för att sedan ta ett steg framåt och titta var jag borde öka den kommande tiden. De som följt bloggen vet att jag har haft ett riktmärke i mina investeringar kring en imaginär portföljandel när portföljen är värd en miljon kronor. Dit kommer jag nå före årsskiftet varför jag också behöver titta än längre fram. Jag har som jag skrev igår ett långsiktigt mål om att portföljen ska vara värd två miljoner kronor senast 2021. Samtidigt har jag också ett mål om att klara 2,5-3 miljoner kronor inom den kommande tioårsperioden. Det har i några extrema fall där jag gått in mycket på en gång utgjort ett bortre riktmärke. Dessa bägge riktmärken kommer alltså framöver bli än mer relevanta. Bortom tre miljoner kronor kan så mycket hinna hända i livet, inte minst är det sannolikt att jag skaffar fritidshus eller köper ett helårsboende den dag jag flyttar tillbaka. Därför ser jag det i detta skede inte som meningsfullt att blicka än längre fram än så.

Jag har de senaste månaderna hållit lite i investeringarna eftersom jag har sneglat på fritidshus och haft en del utlägg både privat och i jobbet som har gjort att jag velat vara mer likvid än vanligt. Nu är de bitarna, semestern oaktat, avklarade varför jag plötsligt när räkningarna är betalda har mer pengar kvar än jag hade förväntat mig. Därför är det ett fint tillfälle att passa på att öka i olika aktier i sommar. Varning för långt blogginlägg för den särskilt intresserade.

OBS! Blogginläggen ska aldrig läsas som finansiell rådgivning.

Amerikanska aktier

Jag tror att hela finanstwitter och aktiebloggsfären håller tummarna för att Avanza ska köra en ny kampanj med courtagefri handel den 4 juli. Eftersom det är redan på onsdag blir det särskilt relevant att titta på mina amerikanska innehav. Först och främst värderas USD/SEK till nära 9 kronor vilket är förhållandevis högt. Det ger att jag, trots ev. courtagefri handel, knappast bör storöka om aktien inte har en god värdering.


J&J har jag haft ett långsiktigt mål att öka i. Jag tycker förvisso att många skriver upp företaget till skyarna baserat på historiken men ett företag som har god kassa och är skuldfritt är aldrig fel att äga (så sa vi förvisso om H&M för några år sedan också). Aktien handlas just nu till en YOC runt 3 procent. Det brukar vara min smärtgräns men när det gäller J&J är det faktiskt ovanligt att den handlas till lägre värdering än så, snarare tenderar den handlas till 2,7 YOC eller ännu dyrare. Jag har just nu 2,07 procent vilket är bra men för att bibehålla och öka på längre sikt, vilket är min ambition, skulle jag redan nu kunna passa på att köpa motsvarande en portföljandel på 3 procent. Det skulle innebära en ökning med 7-8 aktier ungefär.

VFC är dyr just nu och handlas till YOC 2,2 procent. Samtidigt är min portföljandel nu lägre än jag vill. Med valutan uppe på det blir det sammantaget en ökning med någon enstaka aktie.

Realty Income är nu ett av mina största innehav. Månadsutdelaren utgör dock en fin bas i portföljen och värderingen är fortfarande fullt rimlig så det lutar åt att jag passar på att fylla på med sikte på att inte behöva öka på ett bra tag. Det gynnar dessutom min utdelningsstatistik för 2018. ;)

Omega Healthcare handlas just nu till YOC 8,5 procent men företaget har allvarliga utmaningar. Jag har en YOC på över 10 procent på min lilla chansning men lutar åt att jag håller i pengarna. Behöver inte mer risk.

PG och Coca-Cola handlas bägge just nu till YOC 3,6 procent vilket är bra men har samtidigt en del utmaningar i konkurrens och tillväxt. Det är nog ändå ett rimligt tillfälle att öka med någon enstaka aktie i bägge. Så också i 3M och Xylem som är två aktier jag verkligen gillar men tycker är för dyra att köpa i större poster, därför är det nu jag kan passa på att öka blygsamt med 1-2 aktier. Apple och Berkshire Hathaway tror jag dock att jag låter vara, de passar inte min utdelningsfilosofi och nu är dollarkursen för hög för att ta in i större skala.

Övriga utländska aktier

Generellt är det inget bra tillfälle att öka i utländska aktier när kronan är svag. Norska aktier har jag ökat i flitigt det senaste halvåret, både när de bägge kronorna var lika mycket värda och när Avanza hade sin syttende mai-kampanj. Mina tyska aktier är köp av engångskaraktär på en courtagefri kampanj, där ökar jag inte vid nuvarande valutaläge. Kone vill jag öka i men inväntar ett bättre tillfälle. Företaget har också haft svagare vinsttillväxt än historiskt det senaste året varför det finns skäl att vara lite försiktig då aktien kan komma nedvärderas om framtida rapporter inte lever upp till de höga förväntningarna. Där jag skulle vilja öka är Boston Pizza. Aktien är lägre värderad än på länge men har också en mycket hög utdelningsandel vilket gör den sårbar för eventuellt sämre tider och ökad konkurrens på längre sikt. Samtidigt är YOC så hög och min portföljandel låg så jag tittar på att passa på att öka i sommar. Precis som med Realty Income gillar jag det stadiga utdelningsflödet månad för månad vilket ju också ökar på min utdelningsstatistik för 2018.

Öka om tillfälle

Castellum och Hemfosa upplever jag vara trygga och frekventa utdelare. Jag vill öka i bägge. I Hemfosa är det framförallt uppdelningen i två företag som har gjort att jag avvaktat. Samtidigt bör jag fortsätta öka för att minst bibehålla portföljandelen så länge värderingen är rimlig och med YOC 4,5 procent tycker jag att den är det. Castellum upplever jag däremot som något dyrare just nu och inväntar bättre tillfälle.

Bonäsudden och Saltängen har jag löjligt låga portföljandelar i. Särskilt när det gäller Bonäsudden som inte är ett enfastighetsföretag har jag en längre tid övervägt öka. Jag tycker dock att aktien är lite dyr med tanke på risken att kursen sjunker när räntan stiger. Blir nog till att fortsätta ha en stående order men i ärlighetens namn känns det rimligare att öka i Bonäsudden än Akelius preferensaktie när de bägge ändå har ungefär samma värdering.

Investor har jag faktiskt tagit tag i att månadsspara i. Det brukar bli någon enstaka aktie varje månad och det ska jag fortsätta med så länge värderingen är åtminstone rimlig (YOC över 3 procent).

Resurs Holding ser jag som ett lite mer riskabelt alternativ i finanssektorn. Men nu när jag har ungefär vad jag vill ha i Handelsbanken samtidigt som jag har små kuriosainnehav i de andra tre storbankerna nu när de värderas lägre igen bedömer jag att jag har utrymme att öka i Resurs istället. Portföljandelen är rimlig och YOC lika så, dessutom bör den dela ut redan i höst igen.

Scandic Hotels har jag ökat medvetet i de senaste veckorna för att få en beskedlig portföljandel. Jag vill upp till 2,5 procent och ser utrymme att fortsätta öka. Ja, hotellbranschen har sin guldålder med extrem beläggning bakom sig och såväl ökad konkurrens som lägre beläggning blir en utmaning för Scandic men varumärket är starkt och jag ser det som en trygg aktie att äga på riktigt lång sikt. Värderingen är fullt rimlig kring YOC 4,5 procent även om lägre vinster som sagt är en reell risk.

För högt värderad för att öka

Bosjö och Sydsvenska hem har jag just nu ungefär den portföljandel jag vill ha i. Det finns ett tillfälle att passa på att öka om aktiekursen kommer ned något. Samtidigt ser jag bägge aktierna som något riskabla. I Bosjös fall är det ett enfastighetsföretag som är sårbart för förändringar hos hyresgästen Ellos. I Sydsvenska hems fall är det ett ungt fastighetsföretag som förvisso har en sund inriktning på mycket offentliga hyresgäster med lägre riskbild men samtidigt är mer sårbart för räntehöjningar och finansiell instabilitet än Castellum och Hemfosa. Jag vill ha en riskpremie i form av lägre kurs för att öka.

Akelius pref har jag länge velat öka i men det har aldrig riktigt blivit av. Jag tycker det är anmärkningsvärt hur högt aktien värderas med tanke på att den inte har någon kurs- eller utdelningstillväxt och tvärtom borde inflateras bort sakta men säkert. Nu är knappt 6 procent ändå rätt bra men frågan är om jag i detta skede när portföljen nu är rätt etablerad verkligen behöver den utdelningsboosten? Jag är benägen att tycka att jag lika gärna kan satsa på säkrare kort som Investor och J&J.

Cloetta är ingen favorit och jag tycker att aktien är hajpad för att folk förstår produkten. Nu är den dock åter på värderingsnivåer som närmar sig min smärtgräns. Eftersom portföljandelen är löjligt liten inleder jag åtminstone bevakning med kurslarm. Företaget växer dock mer genom förvärv än organiskt och det gör mig tveksam på längre sikt.

Kinnevik har jag velat öka i en längre tid som substitut för min okunskap om IT och telekom. Aktien är doc

SWECO ångrar jag att jag inte tog en större position i när jag hade chansen. Nu är aktien dyr och även om tillväxten är god och kassan stor nog att ge fina utdelningshöjningar tror jag att aktiens värdering kan komma omprövas när konjunkturen vänder. Jag avvaktar.

Nöjd med min portföljandel

Handelsbanken har utmaningar nu och det är upp till bevis i kommande rapporter. Jag tar det därför försiktigt och nöjer mig med att jag har en portföljandel som räcker till minst 2,5 procent vid årsskiftet.

Kopparbergs ökade jag strategiskt i och tog en portföljandel som garanterar minst 1 procent även på riktigt lång sikt. Dels tycker jag att värderingen med en YOC väl under 3 procent är väl hög. Dels finns det fortfarande frågetecken kring expansion på några av de nya marknaderna och hur Kopparbergs står sig i konkurrensen mot de marknadsledande jättarna. Jag vill nog invänta ett par rapporter som återbekräftar en fortsatt fin framtida tillväxt innan jag ökar mer.

Skanska är förvisso aptitligt värderad men byggsektorn kan möta utmaningar både vid vändande konjunktur i Sverige och svagare efterfrågan under pågående handelskrig på andra stora marknader. Därför är jag lite försiktig och ökar då och då med sikte på att bibehålla nuvarande portföljandel.

Inwido är i ett klurigt skede där företaget har interna utmaningar med bl.a. höga investeringar i fabriker, viss vikande efterfrågan men samtidigt uppköp av andra företag och expansion på nya marknader. Jag tycker att det är ett intressant tillfälle att öka långsiktigt men gör det med försiktighet med sikte på att bibehålla min långsiktiga portföljandel då risken är lite högre än i andra aktier.

Inga skäl att öka

Serneke och H&M har jag ganska lagom stora portföljandelar i och bägge företagen är inne i svårare perioder där det är upp till bevis. I Sernekes fall vill jag avvakta ett par starka rapporter i ett svårare konjunkturläge innan jag ökar ytterligare. I H&M fall vill jag se tecken på en vändning. När det gäller MQ är aktien värderad som hade de gått i konkurs. En yield on cost på 12,5 procent är ju lätt absurt. Då ska man dock komma ihåg att det är sannolikt att utdelningen sänks till 1,25 kronor per aktie eller rent av 1 krona nästa år. Det skulle fortfarande innebära en YOC på 7 procent varför jag är benägen att fortsätta öka lite försiktigt utmaningarna till trots. Detsamma gäller Clas Ohlson, en lurig aktie med stora utmaningar framför sig och risk för sänkt utdelning. Samtidigt handlas aktien till en YOC nära 9 procent med utdelning redan i september. Frestar att fortsätta öka lite trots allt.

HiQ retar jag mig lite på eftersom de löser in aktier och krånglar till det. Dessutom tror jag att de är lite konjunkturkänsliga. Då IT-sektorn inte är min starkaste sida lutar det åt att jag avvaktar.

In i portföljen?

Till sist vill jag gärna ta in Holmen, SCA och Essity i portföljen på sikt men de är alla rätt dyra just nu. Kanske Holmen ligger närmast till hands men det är en cyklisk aktie som jag sannolikt kan köpa billigare i framtiden.

lördag 30 juni 2018

Portföljen efter två år

Två år har gått sedan jag startade om mitt aktiesparande igen. Det är en bra tidpunkt för att göra en ordentlig portföljanalys.

När jag började köpte jag lika delar i Clas Ohlson, Handelsbanken, H&M och ICA. Nu har jag ett femtiotal aktier där några är mer seriösa innehav medan andra är mer av små positioner när ett tillfälle har uppstått genom plötsligt låga värderingar eller tillfälliga kampanjer från Avanza.

Portföljens genomsnittliga utdelning mätt i yield on cost uppgår till 4,75 procent vilket är väl över mitt mål om 4 procent årligen. Det ger mig utrymme att öka i aktier med lägre utdelning i år.

Diagrammet är tyvärr lite svåröverskådligt och jag är inte så tekniskt bevandrad så skriver upp innehaven separat. Ett uppföljande inlägg kommer imorgon där jag går igenom de olika aktier

Tyvärr tar det tid att uppdatera portföljstatistiken nu när jag har många aktier. Jag är dock av den skolan att jag inte tycker det finns någon poäng i att sälja bra aktier bara för att innehaven är små. Tomra är ett utmärkt exempel på det. Det jag tycker är mest värdefullt med att göra portföljanalys är att det visar svart på vitt vilka aktier jag har utrymme att öka i och var jag bör ta det lite lugnt.

Nu är portföljen mer väldiversifierad än någonsin. Serneke är fortfarande stort men då ska man ha i åtanke att jag köpte en engångspost motsvarande 20 procent av portföljen när aktien börsnoterades. Minesto är nu mitt största innehav vilket är glädjande. Det finns dock inget som helst skäl att sälja eftersom mitt investeringscase fortfarande håller. Jag glädjs särskilt åt att J&J och Investor nu har beskedliga andelar i portföljen. Det har varit en långsiktig ambition att växla över till den här typen av lite tråkigare men stabila och förutsägbara aktier. Samtidigt är t.ex. Akelius, Bosjö och Sydsvenska Hem nu mer blygsamma innehav. Där ska jag ta mig en funderare på om och till vilket pris jag vill öka. Castellum och Bosjö skulle jag också kunna öka mer i.

Här är mina trettio största innehav:

Minesto 8,63%
Serneke 8,13%
Axfood 6,32%
Realty Income 6,11%
H&M 5,03%
Multiconsult 4,45%
Castellum 4,06%
Kopparbergs 3,88%
TransAlta RES 3,67%
Handelsbanken 3,51%
Bosjö 3,43%
Skanska 3,31%
Hemfosa 3,25%
Sydsvenska Hem 2,76%
Clas Ohlson 2,26%
J&J 2,07%
MQ 1,76%
Gjensidige 1,55%
Scandic Hotels 1,50%
Brookfield RES 1,35%
BASF 1,29%
Investor 1,27%
Boston Pizza 1,18%
Kone 1,14%
VFC 1,11%
Inwido 1,07%
Nobina 0,90%
HiQ 0,82%
SWECO 0,81%
Resurs 0,81%
ATEA 0,81%

Nu ska jag sätta mig ned i helgen så snart vädret tillåter och analysera vad jag vill öka mer i och var jag bör ta det lite lugnt de kommande månaderna.

torsdag 28 juni 2018

Ny milstople: 1,5 miljoner i kapitaltillgångar!

Två nya milstolpar har uppnåtts!

Dels passerade mitt aktiesparande hos Avanza idag 800 000 kronor.

Dels märkte jag att jag någon gång under juni har passerat 1 500 000 kronor i totala kapitaltillgångar.

Det innebär att mitt sparande under de cirka 20 månader som har gått sedan jag blev miljonär har ökat med ytterligare femtio procent. Framförallt har jag min goda sparkvot och mina höga insättningar att tacka för det.

Min nästa milstolpe är att uppnå en miljon i aktietillgångar hos Avanza. Med nuvarande spartakt och beaktande av att jag de sista två månaderna har hållit en del likvider som ännu inte förts över på depån för att ha marginal för tillfälliga utlägg gör att jag med mycket stor sannolikhet kommer bli platinakund hos Avanza med en miljon i tillgångar redan före årsskiftet.

En fråga som aktualiseras är om jag ska föra över min tjänstepension till Avanza för att snabbare bli Platinakund och få lite förmånligare räntor. Har kollat upp det tidigare men frågan om jag prioriterar pappersexercisen mitt i sommaren.

En viktig anledning till att det stack iväg så snabbt är att Minesto av vad det ryktas ska sjösätta sin första storskaliga "drake" till kraftverket imorgon. Aktiekursen har dragit iväg och det innebär med min stora långsiktiga position femsiffriga belopp. Dessutom har jag fortfarande teckningsoptionerna som nu också kan ge ett par tusenlappar ytterligare i vinst. Skriver ett inlägg om Minesto när vi vet hur sjösättningen gick. Hoppas det kan bli redan till helgen!

En annan anledning var att Stefan Persson verkar ha storhandlat H&M-aktier igen. För egen del minskade jag faktiskt lite i H&M och ökade lite i Investor istället. Blev bara en minskning med någon enstaka procent av innehavet men jag hade ett gäng aktier som jag hade köpt till än lägre kurs som jag tyckte det var lika bra att sälja när rapporten nu än en gång inte infriade förväntningarna. Jag kommer fortsätta vara långsiktig men intill att positiva signaler kommer avvaktar jag för efter Perssons köp tror jag vi ska ned ytterligare.

Så här års faller många aktieköps utdelning först ut nästa vår. Nuvarande innehav beräknas ge mig 32 000 kronor i utdelningar i år. Jag har en dröm om att klara 40 000 kronor men tror att det blir svårt. Dels för att jag inte vill köpa alltför riskabla högutdelare och dels för att jag inte bara vill köpa aktier som delar ut i år.

En annan dröm jag har är att kunna ha aktietillgångar på mitt investeringssparkonto till ett värde av 2 miljoner kronor lagom till hösten 2021. Med tanke på att jag nu ligger lite före min plan ser det faktiskt möjligt ut så länge jag inte drar på mig högre boendekostnader genom att flytta hem eller köpa fritidshus.

lördag 9 juni 2018

Utdelningar maj

Maj månad innebar årets sista utdelningsrekord med 8 635 kronor under en enskild månad och mer än tre gånger så mycket som samma månad ifjol. Serneke, som något oväntat gav en fin utdelning redan i år, stod för ganska exakt en tredjedel av utdelningarna, H&M för ungefär en sjättedel. Hela 29 av mina totalt 61 aktier bidrog till utdelningsrekordet.
Vill som vanligt understryka att utdelningsrekorden är en direkt effekt av mina höga månadsinsättningar som ensamma medför stadigt ökade utdelningar. Att skillnaden är så dramatisk mot ifjol beror också på att jag för första gången går in med tolv månaders aktieköp i ryggen jämfört med drygt ett halvår senast. Samtidigt har jag ökat nivån på månadsinsättningarna med ungefär 20 procent sedan portföljens start. Utdelningstillväxten har bidragit med några procent också då den som helhet var god i år. Framförallt beror det fina resultatet dock på insättningstillväxt vilket visar att långsiktigt sparande i stabila utdelningsaktier betalar av sig även om aktiekursen utvecklas blygsamt.
Portföljen har utvecklats fint under maj som helhet. Jag bryr mig inte speciellt mycket om kursutvecklingen utan följer den mest som en indikator för om jag har gjort missbedömningar i några aktier. Portföljen är nu upp 3,6 procent trots att flera tunga innehav som Clas Ohlson, H&M och MQ alltjämt tynger ned att många mindre innehav utvecklas fint. Efter ett par tunga månader i början av året är jag glad att portföljen nu är på rätt spår igen. Clas Ohlson överväger jag trots allt att öka lite i inför septemberutdelningen nu när YOC är extremt hög med tanke på att försäljningen ökade och de ovanligt stora nedgångarna i hög utsträckning härrördes till engångskostnader. Behöver försöka läsa på lite bättre innan jag bestämmer mig. Sharpekvoten var under 1 och standardavvikelsen är runt 10 procent vilket sannolikt beror på det kraftiga ryck Minesto gjorde.

Minesto har varit det stora glädjeämnet. Jag är som bekant ingen trendinvesterare utan äger långsiktigt och säljer bara om de fundamentala förutsättningarna som låg till grund för mitt köp har förändrats. Efter att Minesto lyckades installera fundamentet och microgrid-bojen har marknaden fått en bekräftelse på att Minesto klarar att genomföra de komplexa installationerna i storskalig havsmiljö. Precis som tidigare måste tekniken lyckas i stor skala utan oförutsedda tekniska hinder samtidigt som kommersialiseringen därefter måste lyckas. Men eftersom allt fortsätter utvecklas i rätt riktning i nuläget ser jag inga skäl att minska innehaven eller ens ta hem vinster i mina kortsiktigare köp. De kortsiktiga köpen har dubblerats jämfört med köpkursen och mina långsiktiga köp är upp med fyrtio procent jämfört med GAV. Det gör att Minesto just nu utgör chockerande höga 12 procent av portföljen. Det får vara så tills vidare, finns inga skäl att sälja eftersom mina månadsinsättningar kommer bidra till att den relativa portföljandelen successivt minskar igen. Jag har ju också 500 teckningsoptioner kvar. Tyckte från början att de var dyra men fortsätter Minesto så här med ytterligare positiva besked i kommande steg kan Minesto bli min bästa affär någonsin. Skulle egentligen vilja skriva ett helt inlägg om Minesto men har inte haft tid att läsa in mig så hänvisar till deras hemsida och twitter för den som själv vill sätta in sig mer i detalj.

Det är fortsatt mycket både privat och i jobbet vilket har inneburit lite mer resande än vanligt. Just att jag faktiskt inte har haft tillgång till aktiedepån i perioder är ju också ett av skälen till min ovanligt defensiva och enkla strategi. Kortsiktig handel och investering får andra ägna sig åt som har förutsättningarna för att följa börsen såpass aktivt.

Därför har jag utöver Avanzas Norgekampanj, där jag ökade i befintliga innehav och Veidekke gjorde entré i portföljen, egentligen bara passat på att öka beskedligt i J&J. Det garanterar att jag kommer ha minst en procent portföljandel även om två år vilket känns bra. Det är faktiskt första gången som jag köper J&J utanför Avanzas courtagefria kampanjer. Jag har som vanligt också ökat i Investor vilket börjar bli en månatlig vana så länge aktien är rimligt värderad. Att jag inte har köpt aktier beror också på att jag har haft lite mindre tid att sätta mig in i eventuella förändringar och då har jag tyckt att det varit klokast att avvakta. Jag är ändå närmast fullinvesterad med 99 procent aktier och tycker därför att jag har råd att låta kassan växa fram till semestern. Jag har samtidigt inte satt över hela månadsinsättningen ännu eftersom jag vill ha buffert för saftiga utlägg på min kontokortsräkning. Så här i fritidshussäsong passar det bra att ha lite extra buffert ifall jag skulle slå till.

torsdag 17 maj 2018

Courtagefri handel i norska aktier

Imorgon har Avanza courtagefri handel på norska aktier. Jag ökade i norska aktier när norska och svenska kronan var ungefär lika mycket värda för några månader sedan. Nu tycker jag att både valutakursen och aktiekurserna generellt är lite över vad jag vill betala.

Samtidigt tycker jag att Avanzas courtagefria kampanjer är ett utmärkt tillfälle att fylla på med småskvättar i olika innehav som jag annars tycker är dyrt och omständligt att öka i. Ett utmärkt exempel är Tomra. Jag tycker att aktien är notoriskt dyr och övervärderad men samtidigt är mitt portföljinnehav nu försvinnande litet. Att då öka med ytterligare någon aktie för att bibehålla en redan låg portföljandel på riktigt lång sikt känns ändå försvarbart. Av samma skäl ökar jag lite i Multiconsult, Gjensidige och ATEA för att avrunda upp till närmaste jämnt antal aktier.

Jag passar också på att ta in en liten första position i Veidekke. Byggbranschen är svår men Norge befinner sig i ett annat skede av konjunkturen än Sverige. Företaget har både en god kassa, rimlig utdelningsandel och historisk utdelningstillväxt. De torde kunna öka utdelningarna över konjunkturcykeln även om det kommer sju svåra år. Eftersom jag har en stor portföljandel i både Serneke och Skanska blir det dock bara en handfull aktier den här gången som ett litet komplement.

En aktie som jag har funderat mycket på är Orkla. Jag ser det i grunden som en defensiv och obligationsliknande utdelningsaktie. Den har dock ingen utdelningstillväxt och samtidigt gillar jag inte att man inte verkar se SAPA och Jotun som långsiktiga innehav. Jag själv tycker att de varumärkena var två skäl att överväga Orkla. Å andra sidan expanderar de på nya marknader men kontentan blir ändå att jag tycker att aktien är för dyr med tanke på att tillväxten är begränsad.

Laxbolagen och bankerna är frestande men jag tycker inte att jag känner till dem gott nog och avvaktar. Yara har jag också funderat på tidigare men deras senaste rapporter har varit tveksamma och såväl vinst som utdelning är ojämn. Aktierna ovan har jag med undantag för Veidekke följt sedan bloggens start och därför känner jag mig rätt trygg i att slentrianöka lite med sikte på att bibehålla portföljandel.

lördag 28 april 2018

Utdelningar april

April månad innebar ännu ett utdelningsrekord med 5 361 kronor under en enskild månad och mer än tre gånger så mycket som samma månad ifjol. Som jag tidigare skrivit är det mycket med både jobb och fritid just nu varför jag inte hinner blogga lika mycket. Portföljuppdateringar är dock alltid inspirerande både för mig och förhoppningsvis också för er läsare.

Handelsbanken och Skanska står ensamma för cirka 3 000 kronor och mer än halva utdelningen. Bosjö bidrog med en femhundralapp och Gjensidige något liknande tack vare att norska kronan stärkts senaste tiden. Totalt var det 18 aktier som delade ut under april.

Vill understryka att utdelningsrekorden är en direkt effekt av mina höga månadsinsättningar som ensamma medför stadigt ökade utdelningar. Att skillnaden är så dramatisk mot ifjol beror också på att jag för första gången går in med tolv månaders aktieköp i ryggen jämfört med drygt ett halvår senast. Samtidigt har jag ökat nivån på månadsinsättningarna med ungefär 20 procent sedan portföljens start. Utdelningstillväxten har bidragit med några procent också då den som helhet var god i år. Framförallt skulle jag dock vilja säga att det fina resultatet beror på insättningstillväxt.


Efter en svag mars månad där flera kärninnehav var rejält tyngda har portföljen studsat tillbaka något. Delvis på grund av utdelningskalender och valutaeffekter men aktiekurserna verkar ha stabiliserats något. Portföljen rör sig därför nu på ungefär samma värde som insättningarna samtidigt som sharpekvot inte längre är negativ.Jag är i och för sig inte särskilt fokuserad på kursutveckling men tycker att det vore tryggare om portföljen som helhet åtminstone hade en svagt positiv kursutveckling på 3-5 procent per år. Standardavvikelsen är fortfarande något högre än jag önskar, nu 8,80 procent, men om det beror på snabba kursrörelser i rätt riktning är det förstås ett mindre problem.

Just nu är det som sagt fritidshussäsong varför jag är lite mer defensiv med insättningarna. Detta fungerar dock bra eftersom jag passade på att köpa stora andelar i flera innehav i februari varför jag nu främst gör lite strököp för att fylla på i olika aktier samtidigt som jag betalat tillbaka lånräntan. Har också utlägg för resor kommande månaderna varför jag helt enkelt vill ha lite mer likvider än vanligt. Med tanke på att många aktier är dyra nära utdelning, vilket delvis förklarar att portföljen studsat tillbaka, kan jag gott vänta till efter semestern med större påfyllningar i portföljen.

Nästa månad kommer ytterligare ett utdelningsrekord. Över 8 000 kronor förväntas under maj!

tisdag 10 april 2018

Utdelningar mars

Mars månad bjöd på ett nytt utdelningsrekord om 3 364 kronor. Det beror förstås på ackumulerad utdelning från kontinuerliga insättningar och aktieköp. Det blev till sist en dryg  femtiolapp mer än  jag hade förväntat mig eftersom flera valutor stärkts mot kronan senaste tiden vilket påverkar faktisk utdelning i svenska kronor för mina utländska innehav.
Axfood innebar ett nytt utdelningsrekord och bidrog ensam med 1 920 kronor. Det var frestande att fylla på så att jag hade fått 2 000 kronor jämt men aktien stack iväg lite sista dagarna före ex-datum. Jag valde därför istället att återinvestera utdelningen i nya Axfoodaktier efter ex-datum. Därför kan jag, såvida nuvarande utdelningsnivå bibehålls vilket inte är säkert med tanke på hög utdelningsandel, se fram emot över 2 000 kronor från Axfood nästa år.
Om portföljen kan konstateras att den fortfarande tyngs av att flera större innehav utvecklas svagt. Min sharpekvot är fortsatt negativ där jag långsiktigt vill tillbaka till siffror åtminstone runt 1. Volatiliteten uttryckt i standardavvikelse är något hög men har historiskt varit högre för min portfölj än den 8,5 procent som den just nu befinner sig i. Generellt är det mina tråkigaste innehav som levererar bäst och utdelningstillväxtkryddorna tenderar att dra ned portföljen. Jag är inne i lite av en back to the basics-process där jag nog framöver kommer lägga än mer fokus på aktier som har en mycket stor sannolikhet att ge en obligationsliknande avkastning även i sämre tider. Hyresfastigheter, livsmedel och skog är några bra sektorer för den typen av aktier. Min strategi bygger ju på ett högt sparande och en hög sparkvot över tid vilket gör att jag främst vill ha en stabil passiv kapitalinkomst från utdelningar. Utdelningstillväxt och kurstillväxt är förstås trevligt men klarar jag att spara ihop ett aktiekapital på tre miljoner inom en tioårsperiod räcker en genomsnittlig portföljavkastning på 4 procent för att ge mig 10 000 kronor per månad i utdelningar brutto.

Har inte haft så mycket tid för bloggen den senaste tiden. Dels beror det på att det har varit mycket annat både på arbete och fritid och kommer så vara de kommande månaderna. Dels beror det på att jag är inne i fritidshusköpsfunderingar igen den här tiden på året vilket har gjort mig lite mer defensiv under mars med aktieköp. Jag har helt enkelt lagt mindre tid på att analysera aktier och följa börsen för att istället lägga mer tid på att värdera vad jag är villig att betala, räkna på räntor och amortering.

Det gör inte så mycket eftersom jag så att säga investerade mina utdelningar på förhand med belåning i februari när flera aktier handlades på rätt trevliga nivåer. Just nu har jag ingen belåning i portföljen bortsett från den normala likviditetsskulden som uppstår från dag till annan när stående orders går igenom innan jag hinner föra över pengar från korträntekontot.

Trevligast är ändå att både april och maj kommer bjuda på nya utdelningsrekord. Det trista är att jag redan börjat återinvestera i nästa års utdelningar vilket bromsar upp årets totala utdelningar något. Det viktigaste är dock att jag får god långsiktig utdelning över tid.

lördag 17 mars 2018

Lite av varje

Det har varit mycket att göra och lite tid att blogga senaste tiden. Samlar några tankar i ett inlägg.

MQ senaste kvartalsrapport var ingen rolig läsning. Jag hade nog trott att försäljningsminskningen redan var inprisad eftersom den redan var känd. Det som oroade mig i rapporten var däremot att det var kärnverksanheten som stod för den största delen av försäljningstappet. Att JOY för en gångs skull utvecklades mindre dåligt ska man nog inte dra för stora växlar på, det var förväntat att JOY fortsatt skulle ha svårt att få intäkter.

Tycker att det är ett bedrägligt läge att kommentera med tanke på risken men Per Ericson kommenterade det klokt i placera så hänvisar till hans balanserade och kloka analys (länk).

Ja, jag vet att vissa läsare irriterar sig på att jag använder YOC som riktvärde och att P/E är rätt högt om de resultat den svaga kvartalsrapporten visade består på lång sikt. Och nej, jag räknar inte med att utdelningen ska kvarstå på 1,75 kronor. Faktum är att mitt perspektiv alltid har varit på några års sikt i MQ. Jag har dessutom tagit höjd för en utdelningssänkning. Så här skrev jag i december efter förra kvartalsrapporten:

Även om utdelningen skulle sjunka till 1,10 kronor skulle aktien vara fullt försvarbar att köpa på denna nivå utifrån utdelning räknat. Man ska ha respekt för branschens strukturella förändring men så lågt nivå har utdelningen inte haft på fem år och det förefaller rimligt att MQ kommer kunna bibehålla en god utdelning över de kommande åren. Frågan är om aktiekursen kommer kunna upprätthålla en nivå runt 30 kronor på längre sikt? 

Precis så resonerar jag fortfarande. I Per Ericsons artikel är estimatet på tre års sikt en utdelning på 1,36 kronor. Det är trots allt högre än de 1,10-1,25 kronor jag har kalkylerat med och skulle motsvara en YOC på 7,5 procent. Man bedömer också att vinst per aktie fortsättningsvis kommer vara runt 2,50 kronor vilket jag ser som lugnande. Det skulle innebära att det till och med finns möjlighet att bibehålla en utdelning på 1,75 kronor med en utdelningsandel runt 70 procent vilket är högt men inte omöjligt. Att chansa på att kunna få i bästa fall 10 procent åter i utdelning nästa år är lockande för mig och jag kan nog räkna med minst 5,5 procent. Jag kommer öka. Men vill allvarligt varna för fallande knivar som Per skriver och att risken är hög. Den stora frågan är inte om utdelningen kommer vara god de kommande 2-3 åren för det är jag övertygad om att MQ fixar. Den stora frågan är om man får igen pengarna när man vill ur aktien på lite längre sikt. Det är mindre säkert.


H&M fortsätter falla efter ännu en svag rapport och risken är förstås fortsatt hög intill dess vi ser tecken på att försäljningsminskning och sämre resultat bottnat. Tycker ändå att Peter Malmqvists artikel (länk) var rätt uppfriskande. Gillar kontrarianer som vågar uttrycka avvikande perspektiv.

Clas Ohlson presenterade också en dålig rapport. Jag tenderar nog tycka att marknaden överreagerat lite och kommer liksom tidigare invänta VD Lyrås plan för omställning till mer internethandel. Aktien handlas till en YOC runt 7 procent och det är en hygglig riskpremie tycker jag, återinvesterade halva Axfoodutdelningen. Ser försiktigt på Clas Ohlson men öka för att bibehålla en något lägre andel tycker jag fortfarande är motiverat om jag tror på aktien.

Clas Ohlson, H&M och MQ visar alla risken med butiker i detta tidevarv. Jag kommer vara mer försiktig framöver och sprida mer i andra sektorer. Återstår att se på längre sikt om min beslutsamhet är en styrka eller svaghet. Samtidigt har bank, bygg, fastighet, skog alla sina egna risker och livsmedelsaktier ger liten tillväxt. Jag hittar helt enkelt ingen sektor som är uppenbart bättre samtidigt som den går att förstå sig på utan alltför mycket branschspecifika förkunskaper.

En försäljning har jag dock gjort senaste tiden. Pioneer Pref har jag dumpat. Det var en liten, närmast obetydlig position. Den saknar kursutveckling. Dessutom hade ingen utdelning trillat in på kontot sista kvartalet och jag tyckte att jag hellre kan öka i större innehav.

Funderar liksom bloggrannen Krösus Sork också på att dumpa Intrum Justitia. Osäkerheten har ökat den senaste tiden kring företagets styrning. Mitt innehav är ganska litet och trots en fin utdelningshöjning har jag bara en YOC på runt 3,6 procent. Jag såg det som en tillväxtaktie, vilket det nog fortfarande är, men tar kanske det säkra före det osäkra och kliver ur i väntan på lugnare tider.

Till sist trillar utdelningen från Axfood in nästa vecka. Med 1 911 kronor blir det min största utdelning någonsin. Det var frestande att köpa aktier för att runda av utdelningen till 2 000 kronor men tyckte att kursen stack iväg lite sista veckan innan utdelningen. Istället har jag valt att återinvestera halva utdelningen i nya Axfood. Därmed: nästa år, då jävlar!

lördag 3 mars 2018

Äntligen vår och utdelningsinvesterarens högsäsong!

Februari månad är till ända med blandade resultat. Mina utdelningar är högre än någonsin och jag kan äntligen börja det trevliga nöjet att föra statistik över utdelningshistorik med jämförelsetal från föregående år. Jag har redan gjort en portföljuppdatering här eftersom jag var nyfiken på hur de nya utdelningshöjningsbeskeden påverkade portföljens genomsnittsutdelning. Mycket tack vare Serneke stod portföljen i mitten av månaden på en yield on cost över 5,10 procent. Det innebär att jag just nu uppnår mitt modesta mål om 5 procent avkastning årligen endast genom utdelningar.

Samtidigt går en del i moll. Portföljens värde tyngs av att flera större innehav som Clas Ohlson, H&M, Minesto, Multiconsult och Serneke fortsatt är ned. Min sharpekvot har från att ha varit runt 2 under sommaren och runt 1 under hösten nu blivit negativ. Det är förstås en signal värd att ta på allvar om att just flera större innehav tynger portföljen. Standardavvikelsen har också ökat något till 8 procent vilket fortfarande är ganska lågt men ändå väsentligt högre än under hösten. Finns skäl att tänka mindre risk i kommande aktieköp. Så har jag också gjort under februari då jag passat på att utnyttja börsfrossan och ökat i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor.

För första gången någonsin har jag faktiskt en liten belåning i portföljen. Jag är som bekant principiell motståndare till att använda hävstång eftersom jag tycker risken är onödig och klarar mig utan på mitt höga grundsparande, sparkvoten också i februari över 80 procent. Anledningen till hävstången är dels att jag har velat köpa under kursnedgången, dels att jag tecknade aktier i Minestos nyemission och även att jag har haft lite tillfällig likviditet att ta hänsyn till i form av engångsutgifter. Som mest var portföljens belåning tre procent, nu är den en procent. Jag ser det som att jag kommer jämna ut det här över helåret när jag naturligt köper mindre aktier under sommarmånaderna. Räntekostnaden blev kanske någon tjugolapp i februari och det tycker jag inte är så farligt med tanke på att de flesta aktier jag köpt för att behålla kommer dela ut långt mer än så redan i vår.

Nog pratat! Här kommer bloggens första tabell över utdelningshistoriken!
Anledningen till den dramatiska ökningen i januari är delvis att utdelning från MQ inföll då istället för februari som i fjol samtidigt som jag hade tagit en större position. Jag har som mål att minst tredubbla utdelningarna under 2018 jämfört med 2017 och det bör jag kunna klara av.






På sydligare breddgrader har våren redan börjat titta fram. Utöver värmen och härligare klimat gläds jag förstås åt att våren är utdelningsinvesterarens trevligaste årstid.

Min utdelningsprognos för månaderna mars till maj är minst 17 000 kronor. Det är mer än 25 procent mer än jag fick i utdelningar under hela 2017. Inte så illa. Detta beror dock också på att jag under andra halvåret 2017 valde att investera i aktier som delar ut först nu i vår snarare än att till varje pris få utdelning samma kalenderår.

Att Serneke har börjat ge utdelning samtidigt som flera kärninnehav som Axfood, Castellum och Handelsbanken har givit fina utdelningshöjningar innebar att portföljen snabbt drog iväg från 25 000 till 30 000 kronor i prognostiserad utdelning för 2018. Skrev om det här.

Ska man se till månadens händelser var Multiconsults besked att halvera utdelningen i år en stor besvikelse. Multiconsult kan jämföras med en norsk motsvarighet till ÅF. De har tillväxt genom förvärv och jag har varit medveten om att det kan innebära kostnader och investeringar i det korta perspektivet. Konjunkturen i Norge befinner sig i ett annat skede än i Sverige och fastighetsmarknaden vände nedåt med oljepriset redan för något år sedan. På lång sikt tror jag på Multiconsult just på grund av deras tillväxt genom förvärv på nya marknader. Den stora frågan jag ställer mig är hur allvarlig skandalen och rättstvisten kring Stortingetprojektet blir. Multiconsult verkar redan ha tagit höjd för eventuella kostnader efter rättsprocessen är avslutad. Jag tycker det är bra att man inte riskerar företagets långsiktiga överlevnad. Den stora frågan är om den i Norge välkända skandalen kommer leda till reputational damage eller inte. Jag har tidigare ansett att Multiconsult varit ganska lågt värderat. De handlas till ett P/E runt 8,5 och en YOC över 5. Efter senaste rapporten är jag något mer försiktig men ser ändå ingen större anledning att sälja. Norska kronan har dessutom stärkts  ett par procent vilket dämpar värdenedgången i portföljen. Kanske blir det ett blogginlägg men just nu hinner jag inte.

Man kan konstatera att det faktiskt är mina kärninnehav och högutdelare som levererar utdelningshöjningar. De så kallade tillväxtaktierna som skulle få portföljen att växa snabbare har i flera fall inte höjt utdelningarna alls. Min slutsats är att jag nog framgent bör fokusera på vad jag är bäst på, att kontinuerligt köpa aktier i företag med god och historiskt stabil utdelning. Sedan får andra tuppfäktas om var tillväxten finns och vad det är värt att betala för den.

Till sist är det mycket både på jobbet och fritiden just nu. Därför har det blivit mindre tid att blogga och bara en handfull inlägg i februari. Har fortfarande en plan om att ta ett helhetsgrepp för att styra upp bloggens struktur och basinlägg samtidigt som jag tänker ta bort reklambanners helt. Vill rulla ut alla förändringar samtidigt så det blir av när jag hinner med helt enkelt.

lördag 24 februari 2018

Kopparbergs exempel på utmaningar att förutse utdelningstillväxt


Kopparbergs bokslutskommuniké är en av de rapporter jag sett mest fram emot under våren. Inte minst eftersom jag har valt att ta en stor position i aktien både eftersom den kan anses långsiktigt stabil och har ansetts vara en utdelningstillväxtaktie.

Att Kopparbergs bibehöll utdelningen var en besvikelse. Jag hade hoppats på en tioprocentig höjning till 6,50 kronor per aktie. Det hade varit väsentligt lägre än senaste fem årens utdelningshöjningar men ändå med säkerhet gått att hantera inom nuvarande vinst per aktie. Även om det är retligt att min YOC är strax över 3 procent istället för 3,5 procent så kan jag ur ett långsiktigt aktieägarperspektiv tycka att Kopparbergs gör helt rätt. Med bibehållen utdelning är utdelningsandelen fortfarande runt 70 procent vilket är högt. Att i det känsliga skedet med hög valutarisk och stora investeringar inte riskera företagets långsiktiga verksamhet tycker jag är klokt.

Eftersom Kopparberg är noterade på en mindre lista har de ett något enklare och kortare format. Därför är informationen något begränsad i själva rapporten (länk). Samtidigt lyssnade jag på en längre intervju med VD Peter Bronsman nyligen och jag gillade hur han resonerade kring företagets framtid, marknadsposition och att ökad konkurrens inte nödvändigtvis endast var av ondo eftersom jättarna öppnar cidermarknader på nya marknader där Kopparbergs som en premiumprodukt kan ta draghjälp för att också slå sig in.

Omsättningen (-0,5%) och resultatet (-20%) minskade. Det är förstås aldrig bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att marknaden först för några månader sedan tog in att Kopparbergs skulle få svårare att bibehålla sin intjäning på den för företaget stora brittiska marknaden när pundet faller i värde. I rapporten noterar Bronsman att med en bibehållen pundkurs skulle resultatet istället ha ökat med 3 procent. Han hävdar också att nedgången uteslutande beror på valutaeffekter. Någon kris kan man därför inte tala om utan snarare en extrem valutaförändring. Kopparbergs har ju tidigare meddelat hur de har investerat i Storbritannien för att minska sårbarheten för valutaförändringar och på längre sikt kommer den här risken därför minska. Detta bekräftas också kort i rapporten där det uppges att inköp av förpackningar, transporter och tjänster sedan slutet av 2017 sker i pund. Nu verkar pundet dessutom ha återhämtat sig åtminstone i det korta perspektivet varför nästa kvartalsrapport säkert kommer ge bättre resultat. Intressant samtidigt att notera att investeringarna faktiskt minskade något det gångna året. Generellt har jag lättare att acceptera svagare resultat om de beror på långsiktiga investeringar men så är alltså inte fallet. Positivt är dock att eget kapital och soliditeten ökar, den senare från 40% till 44%. Det betyder att det försämrade resultatet åtminstone de kommande åren inte kan anses inge större skäl till oro. Viss oro känner jag dock över att marginalerna minskar från 16% till 13%. Om den enda förklaringen är valutaförändring spelar det kanske inte så stor roll men skulle konkurrensen öka från jättarna kan det finnas risk att marginalerna minskar ytterligare i framtiden.

Kopparbergs skriver att flera marknader fortsatt har en positiv utveckling (Estland, Spanien, Grekland, Cypern och Australien). Ingen av dessa är dock idag en stor marknad som väsentligt påverkar resultatet. Vad jag var mest nyfiken på är hur det går med försöken att etablera sig på den amerikanska marknaden genom samarbete med Wal-Mart. Där finns en stor potential men samtidigt ingen stor cidertradition. Här fanns ingen information i rapporten.

Den kanske vanligaste kommentaren kring min investeringsfilosofi är att jag inte ska fokusera så mycket på utdelning utan istället titta på tillväxten. Exemplet Kopparbergs visar tydligt varför jag fokuserar så mycket på just utdelning. Att bedöma framtida tillväxt på längre sikt är helt enkelt svårt och få företag klarar att hålla en hög tillväxt över tid. De som gör det har dessutom ofta detta inprisat i aktiekursen. Kopparbergs var fram till det senaste halvåret ett exempel på just detta. Till och med H&M hade för bara några år sedan ett högt P/E-tal till följd av att framtida tillväxt redan var inprisad. Det är lite som att svära i kyrkan men jag föredrar att köpa tråkaktier som till exempel Axfood med modesta tillväxtmöjligheter men därför också en relativt hög direktavkastning. Givetvis måste också dessa aktier köpas till en rimlig aktiekurs och värdering men jag tycker att det är lättare att utgå från vad vi vet idag än att försöka ge mig på att värdera vad ett företag är värt om fem år. Det kan proffsen ägna sig åt.

Jag har ändå sneglat på att öka lite i Kopparbergs långsiktigt. Just konsumtionsvaror är generellt defensiva. Alkoholprodukter torde samtidigt vara något mer konjunkturkänslig än livsmedel.
Ni som har följt bloggen vet att jag länge tyckte att aktien var för dyr över 200 kronor och först runt 185-195 kronor började den närma sig rimliga nivåer. Med tanke på den svaga rapporten är jag benägen att tycka att aktien nu förvisso handlas på rimliga nivåer men långt ifrån billigt. Först runt 169 kronor (YOC 3,5 procent) skulle jag vara beredd att öka i större positioner. Blir nog ändå en påfyllnad i veckan med sikte på att bibehålla min nuvarande portföljandel.

torsdag 15 februari 2018

Reflektioner efter H&M:s kapitalmarknadsdag

Blev lite surr om H&M på twitter. Jag gillar att pulsen på twitter när aktuella frågor diskuteras men tycker ibland det är frustrerande att behöva förenkla och förkorta så mycket att budskapen snuttifieras. Därför följer jag upp med ett köttigare inlägg där jag kan lägga ut orden lite mer.

Gör inte anspråk på någon sorts heltäckande analys av kapitalmarknadsdagen utan detta inlägg ska endast läsas som mina subjektiva reflektioner. Tänk på att jag äger aktier i H&M vilket präglar mitt inlägg. Jag strävar alltid efter att granska företag objektivt men inlägget ska inte ses som finansiell rådgivning. Gör din egen analys. Alltid.

För det första är det viktigt att förstå att min sparfilosofi bygger på långsiktigt ägande där jag endast är intresserad av att mina aktier över tid ska ge en viss utdelningsnivå. Jag försöker alltså inte slå index eller tajma marknaden. Vad aktiekursen står i är för mig sekundärt. Tyck vad du vill om det och jag kommer så småningom utveckla det resonemanget i separat inlägg.

Det viktiga för mig är att företaget har förutsättningar för en långsiktig intjäning som är god nog för att jag ska kunna uppnå mina mål. Därför intresserar det företagsspecifika mig mer än aktiekursen eller trenden. Här ska med sådan tydlighet att det inte kan misstolkas säga att jag förstås också är orolig över H&M:s framtidsutsikter. Att äga H&M just nu innebär tydlig risk. Vinst per aktie i kombination med kassaflöde är just nu inte stor nog att jag ska kunna känna mig säker på att få mina utdelningar på sikt.

Faran för utdelningssänkning är överhängande. Här ska också sägas så tydligt att det inte kan missförstås att jag förstås inte köper H&M endast på basis av deras direktavkastning idag, ej heller på direktavkastning efter en sänkning. Så då var det sagt. Det är helt enkelt kupongen i kombination med att jag tycker att det ändå någonstans finns förutsättningar att långsiktigt rätta till det här som gör att jag stannar i H&M. Återigen, mitt perspektiv är den långsiktiga utdelningsägaren. Det skulle svida om utdelningen sänks men så länge jag tror att de kan styra upp det hela behåller jag.

Jag gick mot strömmen och ökade faktiskt lite både på januarisiffrorna och vid kapitalmarknadsdagen. Varför? Jag har ju skrivit kritiskt om aktien tidigare. Orsaken är helt enkelt att jag tycker att H&M:s problem är så genomlysta, för att inte säga överbelysta, att de flesta institutionella investerare redan har lämnat den fallande kniven. Förtroendet är på ett absolut minimum. Jag tänker inte upprepa varför här eftersom många har skrivit mer och bättre om det. Däremot tyckte jag att januarisiffrorna indikerade ett försiktigt trendbrott. H&M klarade i flera, om än långt ifrån alla, avseenden ändå att leva upp till marknadens förväntningar. Låt vara att dessa är extremt lågt ställda och att det i sig förstås inte är någon större framgång.

Kapitalmarknadsdagen var intressant av samma skäl. De positiva överraskningarna eller förklaringarna som kunde givit kursen uppåtskjuts uteblev. Förtroendet för ledningens förklaringar och framtidsprognoser är naturligt nog lågt. När de inte konkretiserades reagerar många med fog defensivt. Vad som föranledde att jag ökade, mer om det nedan, är att vi ändå fick ett kvitto på att e-handeln och flera av de nya koncepten är lönsamma och växer. Är glaset halvfullt är det förstås i sin tur inte särskilt smickrande alls för kärnverksamheten och varumärket H&M. Det är uppenbart ett problem. Men det finns saker som H&M gör rätt som på lång sikt kan skapa tillväxt igen.

Är modet för kasst? Jo men det har jag varit inne på tidigare som vad jag tror är ett egentligt problem. Är varumärket skadeskjutet? Ja, i någon mening. Men H&M tjänar fortfarande pengar. Resonemanget om att det tar tid att justera modet från fabrik till butik ska man ha respekt för. Men produktionskostnaden är fortfarande lägre än för flera e-handelskonkurrenter. Och i ärlighetens namn är det bara en best guess för oss aktienördar att bedöma vad H&M ska göra för att få mer attraktiva produkter igen. Det blir en fråga om man litar på deras förmåga eller inte. H&M har tillräckliga finansiella muskler för att rekrytera skickliga designers så förutsättningarna bör finnas. Innebär det att de kommer lyckas? Ingen aning.

Sedan det där med e-handeln. Här visade kapitalmarknadsdagen tydligt att e-handeln som helhet tär på de traditionella butikernas lönsamhet. Men är det verkligen bara e-handeln som gör att de traditionella butikerna är olönsamma? Kan det inte också vara någon sorts kombination med att produkterna inte är lika attraktiva på grund av brister i design samtidigt som ständiga reor har skadat kundernas förväntan på prissättningen på ett långsiktigt ohållbart sätt? Kanske kan offensiv prissättning för att komma tillrätta med kundernas förväntningar igen även om det kostar på kort sikt vara en väg? Det överlåter jag åt dem som kan att räkna på. Jag menar bara att det näppeligen är så enkelt som att e-handeln ensam gör butikerna olönsamma. Mindre lönsamma, ja, men inte olönsamma överlag.

Detta bevisas ju av att flera av H&M:s nischvarumärken har en tydlig tillväxttrend. Problemet verkar vara att H&M:s kärnverksamhet tynger. Här menar jag att H&M bör kunna använda sina synergieffekter på ett listigt sätt. Må vara att många H&M-butiker är stora och har dyra hyror i centrala lägen. Men torde det inte finnas utrymme att t.ex. omförhandla kontrakt där man behåller delar av ytan i olönsamma butiker och vågar prova sina mer lönsamma koncept där istället? Skulle det kosta pengar att ställa om? Helt uppenbart. Är det värt att försöka? Jo kanske.

Sedan e-handeln. En intressant diskussion är om den verkligen kan vara så lönsam som H&M anger. Det tror inte jag heller. Jag tror nämligen att H&M döljer faktiska kostnader och synergieffekter i kostnadsposter på kärnverksamhetens sida vilket i sin tur gör att e-handeln framstår som väl lönsam. Det som är intressant är dock att e-handeln är lönsam och växer. Den utgör idag en för liten del för att på allvar kompensera butikernas kräftgång men återigen kan den långsiktigt tålmodige investeraren i ett optimistiskt scenario möjligen se en lyckad omställning. Kommer fri frakt inte tynga? Jo men självklart. Men ärligt talat så är det ju en konkurrensfördel att H&M har råd att ge fri frakt och ändå, om man ska tro vad som presenterades igår, på e-handelssidan vara mer lönsam än de flesta större konkurrenter. Det är faktiskt ett av skälen till att jag har hopp om H&M:s framtid. Modet oroar mer.

Så kommer vi till vad flera tyckare varit inne på: H&M kan på sikt styra upp resultatet med hjälp av kostnadskontroll. Många har påpekat att det tar tid och kostar att stänga butiker. Det tror jag också. Vi kommer säkert inte se några väsentliga resultat de kommande 2-3 åren. Poängen är att min strategi har tid att vänta där andra vill prestera från kvartal till kvartal eller mot årets jämförelseindex. Rider H&M ut stormen och över tid klarar att prestera en jämn intjäningsförmåga igen är det på sikt inte orealistiskt att aktien kan röra sig uppåt 200 kronor igen. Självklart finns en överhängande risk att det motsatta inträffar varför vi kan snudda vid 100 kronor om H&M inte ens skulle klara att uppvisa lika dåliga resultat som de senaste kvartalen framgent. Men att köpa aktier innebär alltid en risk och innebär alltid ett val.

Och till sist en observation som jag tycker är talande för synen på H&M-aktien. Flera reagerade igår med att mena att man borde stycka upp H&M i ett e-handelsbolag som växer och lämpa över surdegen i ett annat bolag. Jag tycker det är talande för hur olika syn på investeringsstrategier påverkar hur vi förhåller oss till aktier. Familjen Persson är liksom mig långsiktiga och man får förmoda att de, även om de förstås vill uppnå sina mål och tjäna pengar, struntar i om H&M presenterar bästa möjliga kvartalsrapport så länge de växer långsiktigt. Att bokföringstekniskt dela upp aktier för att de ska framstå som mer snabbväxande intresserar inte mig och där tycker jag att Perssonfamiljens långsiktiga syn är sund. Att den för med sig andra kända utmaningar är en annan sak.

Kontentan blir någonstans att det absolut finns en betydande risk att utvecklingen fortsätter nedåt, att H&M tappat greppet om modet och inte klarar paradigmskiftet. Jag väljer dock att se det som att det finns utrymme att styra upp det här. Frågan blir någonstans om H&M klarar att styra över till sin vinstdrivande verksamhet och kapa kostnaderna. Man kan tycka att det borde finnas stordriftsfördelar här utifrån resonemang om lönsam e-handel och lönsamma nischvarumärken. Och då kommer vi tillbaka till det där med YOC:en. Jag tar upp det sist av allt för att tydliggöra bortom alla möjliga missförstånd och förväntningar att den i sig inte är skälet till mitt köpbeslut. Men H&M handlas just nu till en YOC på 7,25 procent på dagens utdelning. Det är högt. Vad jag tycker är mer intressant är att mitt mål är tre procent lägre än så. Det innebär att H&M kan sänka utdelningen med åtminstone fyra kronor per aktie och jag klarar ändå mitt mål. De skulle rent av kunna hålla inne hela höstutdelningen och jag får ändå en försvarbar om än inte god utdelning. Där någonstans menar jag att såvida man inte tror att H&M kommer gå i konkurs bör det finnas utrymme för långsiktigt och tålmodigt ägande. Att det helt uppenbart finns många aktier som i alla avseenden presterar bättre just nu är en annan historia.

söndag 11 februari 2018

Utdelningstillväxt och Serneke ökar portföljutdelningen till över 5 procent

Jag brukar oftast följa upp portföljen vid månadsskifte men nyfikenheten över hur det påverkar portföljens genomsnittliga utdelning att mitt största innehav Serneke börjar dela ut blev för stor.

Vid min senaste portföljöversyn var portföljens genomsnittliga utdelning 4,50 procent.

Under de senaste veckorna har många portföljinnehav fastslagit årets utdelning vilket i många fall har inneburit en utdelningstillväxt. Redan innan jag räknar in Sernekes utdelning har portföljens genomsnittliga utdelning därför uppgått till till 4,70 procent.

Sernekes utdelning har förvisso yield on cost på 3,75 procent vilket är något lägre än genomsnittet.

När också Serneke räknas in blir portföljens genomsnittliga utdelning 5,10 procent.

Jag har ett långsiktigt mål att portföljen ska avkasta 5 procent årligen varav minst 4 procent i utdelningar. Att jag just nu uppnår det målet enbart genom utdelningar är jag helnöjd med!

Jag använder begreppet yield on cost eftersom det är ett enkelt riktmärke för att se hur många procents utdelning jag får på min investering under 2018. Jag har inte räknat med extrautdelningar från Cloetta och Handelsbanken i statistiken. Har inte heller uppdaterat utdelningshöjningar för de mindre utländska innehaven så den genomsnittliga utdelningen är förhoppningsvis något i underkant.

Portföljen den 9 februari 2018

Glädjande är att Investor för första gången utgör mer än en procent av portföljen. Jag vill ha en betydande portföljande som diversifierande och defensiv bas även om utdelningen är rätt låg. Den senaste tiden har aktien dock kunnat handlas till en YOC över 3,4 procent vilket jag tycker är helt acceptabelt med tanke på att den starka kassan och höga vinsten per aktie gör att man med hög sannolikhet kan räkna in en kronas utdelningshöjning också de kommande åren.

Telia har nu äntligen åkt ur portföljen. Sålde strax under 40 kronor per aktie och det var god timing. Vet att det finns de som spekulerar i att aktien kan stiga igen av olika anledningar men jag tycker att tillväxtmöjligheterna och vinst per aktie är för låg varför jag i ärlighetens namn hellre köper Kinnevik eller preffar.

Noterbart att Handelsbanken äntligen har en beskedlig portföljandel på fyra procent. Mer än fem procent vill jag inte ha just nu men kanske ökar lite ytterligare om fortsätter handlas på nuvarande nivåer. Också Kopparbergs har jag äntligen lyckats ta en ordentlig position i.

Om man ser uteslutande utifrån portföljandel och diversifiering bör jag ha utrymme att, under rimligt pris, öka i Axfood (till 7,5 procent), Castellum, Handelsbanken, Hemfosa, Multiconsult (till 5 procent), Akelius Pref, Boston Pizza, Gjensidige och Investor (till 2,5 procent).

Realty Income är nu mitt näst största innehav. Det är lite oroande eftersom jag ser det som ett medelriskinnehav. Samtidigt handlas aktien till såväl låg kurs som dollar. Anledningen antagligen oro över att räntorna stiger. 5 procent YOC tycker jag är en god riskpremie för en fin månadsutdelare och därför har jag passat på att öka väl mycket. Inte uteslutet att jag köper ytterligare några aktier, har 100 totalt just nu. Andel andra månadsutdelare minskar samtidigt. Har funderat på att öka i Boston Pizza för första gången på över 18 månader. Anledningen till att det inte har blivit av är främst att jag har velat passa på att investera mer i stabilare innehav som handlats till god kurs under börsnedgången.

H&M minskar av fel anledning men för första gången på mycket länge är portföljandelen åtminstone inte längre orimligt stor. Därför bekymrar det mig inte så fruktansvärt mycket. Jag kommer att få utdelning från H&M också de kommande åren. Och min utdelningsstrategi är stabil nog att kunna klara av att också ett av mina största innehav utvecklas uselt. Det ser jag trots allt som en styrka.

Serneke ökade jag lite i för att nå jämt antal aktier efter beskedet om utdelning. Jag kommer ha viss försiktighet och överväger eventuellt sälja min korta position som utgör ungefär en sjundedel av mitt innehav. Avvaktar och ser hur det utvecklas.

Minesto är nu istället min största IPO med 2 procent av portföljen. Det är lägre än på ett tag men beror också på att vi är mitt uppi företrädesemissionen. När den har genomförts kommer portföljandelen åter vara åtminstone 2,5 procent eftersom jag avser teckna fullt.

Att portföljens värde och sharpekvot har sett bättre dagar är en annan historia. Så länge innehaven som helhet fortsätter öka sina vinster bekymrar det mig i ärlighetens namn inte så mycket.

lördag 10 februari 2018

Underbara utdelningstillväxt! 13,37 procent ytterligare utdelningar!

Det här är den näst bästa tiden på året för utdelningsinvesteraren eftersom utdelningsbeskeden kommer i rask takt för de flesta innehaven. Den enda årstiden som är bättre är våren när de betalas ut!

Portföljens utdelningstillväxt har gett mig 3 525 kronor i ytterligare utdelning utan att jag har behövt lyfta ett finger! Därtill kommer ytterligare 228 kronor i extrautdelning från Handelsbanken vilket gör att jag totalt får cirka 3 750 kronor i ytterligare utdelningar hittills i år. Några större innehav har ännu inte rapporterat årets utdelning. Där ser jag särskilt fram emot Kopparbergs och Multiconsult.

Portföljen har ökat till 29 890 kronor! Jag är bara en valutauppgång från att passera 30 000 kronor!

Det motsvarar 13,37 procent utdelningstillväxt! 14,35 procent med extrautdelningen inräknad!

Det innebär också att 2018 års utdelningar redan utgör 220 procent av 2017 års utdelningar!

Får återkomma med hur många procents utdelningstillväxt portföljen får totalt.

Den gångna börsveckan har jag precis som de flesta fyllt på mina innehav. Har främst prioriterat att öka i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor. Har inte funderat särskilt mycket över börsnedgången och börjar bli rätt luttrad. Alltså det är ju inte precis som att alla aktier blir billiga bara för att börsen går ned 5 procent. Många aktier har jag tyckt var dyra hela det senaste året och det är de fortfarande. J&J är ett sådant exempel. Andra aktier var redan före börsraset billiga. Multiconsult och Serneke ökade jag i av det senare skälet. Jag har för ovanlighets skull 2 procents belåning på portföljen. Anledningen är dels att jag inväntar en utbetalning i närtid och dels att jag tycker att jag kan passa på att investera motsvarande vårutdelningarna redan nu. Det jämnar ut sig i sommar när det kommer veckor då jag inte kommer följa börsen alls. Kostnaden blir kanske några kronor men samtidigt får jag del av vårutdelningen på de aktier jag fyllde på under nedgången.

Nog pratat - här kommer utdelningsstatistiken!

Ny utdelning:

Serneke ger för första gången utdelning om 4 kronor per aktie. Det motsvarar en utdelningsandel under 30 procent vilket jag tycker är bra då det samtidigt inte tummar på långsiktig tillväxt och finansiell stabilitet. För mig innebar det nära 3 000 kronor i utdelningar som jag inte hade räknat med!

Är lite rådvill hur man ska räkna utdelningar i ett nytt innehav?

Har någon bloggkollega varit med om detta tidigare och hur har ni gjort?

Höjd utdelning:

Ahlsell: höjde med 471 procent!!! Det var något högre än jag hade förväntat men att de skulle dela ut minst 40 procent av vinst per aktie ingen skräll. Snarast var man lite försiktiga i fjol efter återintroduktionen på börsen. Hur som helst blev jag glad och kommer behålla. YOC 3,12 procent.

Axfood: höjde med hela 16,6 procent! Jag hade räknat med 25 öre och fick en hel krona! Eftersom Axfood brukar vara ett av portföljens topp tre innehav på grund av att det är ett så defensivt och tråkigt innehav kommer det här att göra underverk för min utdelning. Ny YOC cirka 5 procent!

Castellum: höjde med 6 procent. Det var något högre än jag hade förväntat mig men hade ändå räknat med en viss höjning. Fint och stabilt basinnehav i min portfölj. Ny YOC är 4,37 procent.

eWork: höjde med 50 öre eller 12,5 procent! YOC 4,75 procent.


Gjensidige: här hade jag till och med tagit höjd för en liten sänkning. Fick istället en liten höjning med 4,4 procent. YOC nu över 5 procent.

Handelsbanken: höjde med 10 procent. Jag hade räknat med 25 öre eller 5 procent. Därtill fick vi aktieägare också en extrautdelning om 2 kronor per aktie. Mycket nöjd. Hade det på känn och surrades ju en hel del om detta i höstas när jag passade på att köpa på mig en ordentlig post. Ny YOC, exklusive extrautdelning, är nu 4,7 procent.

ICA: är en liten buffertaktie som jag ser det som att den åtminstone inte skadar att köpa i brist på alternativ men ej heller skadar att sälja om jag behöver kassa. Överväger faktiskt sälja av nu när jag har köpt en hel del senaste veckan. Höjde utdelningen med 4,75 procent. YOC är nu 3,7 procent.

Intrum: höjde med det för Göteborgsnostalgiker magiska talet 5,56 procent. YOC 3,65 procent.

Investor: höjde med 9 procent. Detta var precis som förväntat. Räknar med 8,3 procent nästa år. Jag gillade faktiskt att utdelningen delas upp. Köper Investor regelbundet och ger mig bättre utdelningsflöde långsiktigt. Ny YOC 3,4 procent.

Kinnevik: höjde med 3 procent. Här hade jag hoppats på mycket mer, inte minst eftersom företaget har en fin kassa. Får väl hoppas att de har planer på att investera kassan i framtida tillväxt istället.

Kone: höjer med 10 cent vilket motsvarar nästan 6,5 procent. YOC knappt 4 procent.

Lagercrantz: höjde med 14,3 procent. En av få tillväxtinnehav som levererar. YOC 2,56 procent.

Realty Income: brukar sprida ut både utdelningar och utdelningshöjningar över helåret. Inför januari höjde de med nästan 3 procent vilket var finfint då det är ett stort innehav. 60 cent extra varje månad.

Resurs Holding: höjde utdelningen med hela 20 procent! Det innebär en ny YOC över 6,5 procent.
Vill särskilt tacka bloggrannen Aktiepappa som gjorde att jag fick upp ögonen för den här aktien!

Bibehållen utdelning:

Det kanske mest slående är att de aktier som jag har köpt som tillväxtcase med lägre YOC än vanligt faktiskt inte har levererat utdelningshöjningar i proportion till tillväxten i år. Nu kanske det betalar sig på längre sikt men jag vill än en gång understryka att det inte är så enkelt som att man köper tillväxtaktier med lägre YOC så kommer man få en bättre utdelningstillväxt. Tillväxten är tyvärr redan inprisad och faller den inte in, och utdelningstillväxt uteblir, är de här aktierna åtminstone på kort sikt inte självklart en bättre affär. Faktum är att Axfood, Castellum och Handelsbanken har överträffat mina mer spännande tillväxtaktier (här räknar jag Cloetta, Elanders Inwido). Kopparbergs blir lackmustestet. Jag hoppas på en höjning med 60 öre till 6,50 kronor per aktie eller 10 procent men är faktiskt inte säker på att de höjer så mycket trots fin historik.

Astra Zeneca: var en liten chansning när de rasade i somras. Jag har inte haft så mycket läkemedel i portföljen och passade på att ta in en handfull aktier med god YOC (4,8 procent).

Cloetta: bibehöll utdelningen. Här hade jag ärligt talat förväntat mig en krona per aktie men med tanke på kortsiktiga utgifter för fabriken som brann ner är jag inte jätteförvånad. Litet innehav.

Duni: här hade jag inte förväntat mig någon höjning i år heller givet vinstutvecklingen. Ser Duni som en buffertaktie som jag har köpt till billig YOC (nu 4,3 procent) men inte skulle dra mig för att sälja.

Elanders: jag vet att företaget har vissa utmaningar men de växer samtidigt. Blev besviken och hade nog förväntat mig en utdelningshöjning i trakterna 5-10 procent. YOC 3 procent.

Inwido: är också inne i en omställningsfas men i grunden ett tillväxtföretag. Jag blev lite besviken och hade nog förväntat mig en höjning till 4 kronor per aktie. Min YOC är 3,9 procent.

MQ: här hade jag inte förväntat mig någon utdelningshöjning. Jag hade faktiskt tagit höjt för en sänkning med uppemot 25 procent och eftersom jag har en YOC över 6 procent i MQ var jag helnöjd med att de bibehöll. 

Nordic Waterproofing: detta är en chansaktie som jag köpte till en fin YOC på nära 5 procent. Därför bekommer det mig inte så mycket att de inte höjde i år. Långsiktig stabilitet viktigare. 

H&M: jag kommer välja att återinvestera utdelningen i nya aktier. För den som istället väljer utdelning kontant innebär utspädningen i nya aktier i praktiken en sänkning med cirka 7,5 procent. Värt att notera är att den goda diversifieringen gör att jag har råd med att H&M underpresterar. Många undrar varför jag inte säljer men jag ser det som att H&M med stor sannolikhet kommer klara att leverera en utdelning motsvarande åtminstone 3 procent av min investering varje år. Det är långt sämre än jag hoppats på men också utdelningsinvesterare får räkna med plumpar i protokollet.

Skanska: här blev jag lite förvånad då jag trodde att de skulle nalla på kassan med en blygsam höjning på 2-3 procent. Samtidigt blev jag givet företagets utmaningar avseende omställning just nu faktiskt glad att de prioriterade långsiktig stabilitet före utdelning. Förutsättningarna finns för framtida höjningar och min YOC (4,5 procent) är såpass bra att även bibehållen utdelning är gott nog.

Sänkt utdelning:

Swedbank: sänkte utdelningen marginellt till 13 kronor per aktie vilket motsvarar 1,5 procent. Jag hade samtidigt räknat med en sänkning till runt 10 kronor per aktie och är därför rätt nöjd med resultatet. Swedbank är ett litet innehav som jag bara passat på att köpa till rätt god YOC (6,4 procent) långsiktigt men inte avser ha särskilt stor portföljandel i.

Bonus till er läsare: har äntligen börjat bokföra min utdelningshistorik!

onsdag 7 februari 2018

Stark rapport från Serneke som börjar ge utdelning!

Jag har sedan tidigare skrivit att Serneke kunde förväntas göra ett starkt sista kvartal 2017 tack vare att orderingången var starkare än föregående år. Den ökade med 15 procent till sist. Också orderstocken ökade över helåret men där tycker jag inte att förändringarna är lika dramatiska utan snarast att betrakta som stabila. Inte minst är det ett positivt besked att orderingången fortsätter att öka på byggsidan med tanke på att den viker i branschen i stort. Jag tror samtidigt att den kommer bli något lägre i rapporten för 2018 års första kvartal där det ännu inte finns så många offentliggjorda order. Min slutsats blir alltså att Serneke hittills verkar stå sig bra i vikande byggkonjunktur men att man nog bör ha viss försiktighet framöver och följa upp kvartal för kvartal.

Antalet medarbetare ökar och passerar för första gången 1 000 anställda. Detta är särskilt glädjande eftersom byggbranschen i stort har haft neddragningar. Man får väl förutsätta att Serneke inte hade nyanställt om det inte vore lönsamt och fanns behov utifrån ökad orderingång.

Smolket i bägaren är att kassaflödet minskar. Serneke hävdar i rapporten att detta berör på ökad kapitalbindning jämfört med föregående år. Kassaflödet från lån verkar dock vara en mindre andel än ifjol varför det istället är kassaflöde från förvärv av förvaltningsfastigheter som utgör den största delen. Över helåret ökade dock kassaflödet marginellt varför jag inte tycker det ger större skäl till oro så länge de underliggande fastighetsinvesteringarna är förnuftiga. Likvida medel och soliditet minskar också marginellt, förutsätter att det också kan hänföras till ovan nämnda investeringar.

Rörelsemarginalerna förbättras sakta men säkert. Just de små marginalerna är något analytiker kritiserade när Serneke börsnoterades. Det senaste året har inneburit tydliga steg i rätt riktning. Risken är dock fortsatt hög. Affärsområde bygg har ökat rörelsemarginalen med en procent till 3,7 procent under 2017. Affärsområde anläggning har under året vänts från förlust till en blygsam vinst. Affärsområde projektutveckling hade däremot sämre resultat än ifjol. Detta är dock ett lite mer nyckfullt segment där intäkter varierar stort med enskilda projekt, ändå värt att hålla ett öga på framöver. Affärsområde fastighet visar väsentligt bättre resultat och det verkar som att Serneke nu har kommit igång som en betydande fastighetsaktör.

Nettoresultatet minskar över helåret. Detta var dock känt från tidigare rapporter och enligt min uppfattning redan inprisat i aktien. Jag tror att det delvis beror på stora enskilda projekt inföll 2016. Den underliggande organiska tillväxten tuffar på i stadig takt som nedan data visar även om det blir pucklar i de olika sektorerna enskilda kvartal.


Tabellen ovan illustrerar vad jag gillar med Serneke. Det är ett slags tillväxtcase även om det från kvartal till kvartal blir en del pucklar längs vägen beroende på hur orderingång och projekt faller ut. När vi nu för första gången sedan börsnoteringen har data över två år att jämföra med finns en långsiktig tillväxttrend i alla fyra affärsområden.

Sist men inte minst: Serneke ger utdelning!!! 

4 kronor per aktie. Ola Serneke har i svar på frågor tidigare sagt att ambitionen är att ge utdelning framöver men jag hade ärligt talat inte räknat med det redan i år och hade i så fall högst trott att den skulle motsvara 1-2 procent yield on cost. Nu motsvarar den för mitt innehav istället 3,75 procent YOC. Det gör att jag från och med nu kan bibehålla Serneke som en stabil utdelare i portföljen. Utdelningsandelen är dessutom ganska rimlig och motsvarar under 30 procent av vinst per aktie varför det fortfarande finns gott om utrymme att både investera och bibehålla kassa för sämre tider.

För egen del innebar det att jag fick nästan 3 000 kronor på ett bräde som jag inte hade räknat med!
Kommer räkna på mina utdelningar på nytt för det står redan klart att jag har passerat 28 000 kronor i utdelningar i år. Dessutom ska det bli spännande att se vad portföljens totala YOC blir efter de senaste utdelningsbeskeden, inklusive Axfood och SHB. Den var 4,5 procent vid årsskiftet och när Serneke som utgör drygt tio procent av portföljen plötsligt börjar dela ut bör genomsnittsutdelningen ha passerat 4,75 procent på portföljen som helhet.

Visst finns det en risk med Serneke framöver om konjunkturen viker men jag har svårt att tolka utdelningsbeskedet på annat sätt än att Serneke vill sända en tydlig signal till aktieägarna och marknaden om att man ser på framtiden med tillförsikt. Det betyder i praktiken att man anser sig kunna räkna hem Karlastadenprojektet de kommande åren vilket det senaste årets tillstånd ju ger en del ökat fog för. Glad att jag vågade satsa på vad som Stockholmsanalytikerna kallar Vilda Västern. Säger bara dom är ledsna för att dom inte är från Göteborg!

OBS! Jag äger aktier i Serneke och du ska därför inte läsa inlägget som finansiell rådgivning. Läs rapporten, analyser och bilda dig en egen uppfattning. Rapporten finns här.

lördag 3 februari 2018

Ny milstolpe: 25 000 kronor i utdelningar

I veckan passerades en ny milstolpe: portföljen kommer dela ut minst 25 000 kronor i utdelningar under 2018. Dessutom fick jag årets första tusenlapp i utdelningar från MQ.

Till följd av utmaningarna med ökad konkurrens, butiksdöd och e-handel är jag lite försiktig. Utmaningen blir de kommande åren att söka få lönsamhet i JOY. Klarar MQ det tror jag att det i sig vore tillräckligt för att hålla aktien flytande och ge ytterligare utdelningar de kommande åren. Det här är en aktie som jag har köpt på grund av att jag, risken till trots, tycker att den är undervärderad. Jag återinvesterade faktiskt halva utdelningen i ytterligare 25 aktier och överväger att återinvestera hela utdelningen. Anledningen är att aktien handlas till en yield on cost runt 7,5 procent samtidigt som P/E-talet är under 10 just nu. Nog för att det finns en risk men räknar man med en utdelningssänkning till 1 krona nästa år skulle jag fortfarande få 4,25 procent i direktavkastning. Det vore en sänkning med över 40 procent. Samtidigt har MQ de senaste tio åren haft en vinst per aktie som överstiger 1,75 kronor. Därför tycker jag att marknaden överskattar risken. MQ må ha utmaningar i sin verksamhet och lönsamhet är ett orosmoln men jag tror ändå att företaget kommer klara sig hyggligt i det korta perspektivet om de bara får ordning på JOY, vilket ju också är en delanledning till den sjunkande lönsamheten. MQ är såpass litet att de enklare kan genomföra förändringar på kostnadssidan än t.ex. H&M. Dessutom är de långt framme i sin omnikanal och e-handelsplattform. Jag tycker därför att det är lockande att fortsätta ta en position i MQ på ett par års sikt. Min tanke är att behålla aktien på 3-5 års sikt och därefter leta efter något stabilare.

Efter att ha funderat i veckan på H&M:s besked om bibehållen utdelning kan jag ändå inte säga att jag är missnöjd. Jag hade i mitt kalkylark redan räknat in en sänkning till 8,3 kronor. På sätt och vis hade jag kanske föredragit det före den lösningen som det nu blev. Samtidigt kan man väl försiktigt uttrycka det som så att rapporten inte var så illa som jag hade befarat, tvärtom var resultatet något bättre än de förvisso rätt pessimistiska förväntningarna. Som jag tidigare skrivit blir kapitalmarknadsdagen senare i februari det stora testet. Om utdelningen tycker jag ändå inte att det är så dumt. Visst, det är en slags emission och i utgångsläget hade jag just nu nog hellre tagit pengarna och investerat i andra aktier. Men samtidigt får jag trots allt 9,75 kronor istället för 8,3 kronor. Aktien späds förvisso ut men jag gillar att möjligheten att återinvestera aktier gynnar oss som är långsiktiga i H&M. Och jag har ju ingen avsikt att sälja, i så fall hade jag ju gjort det för länge sedan. Därför tror och hoppas jag att vi trogna aktieägare kommer erbjudas en viss premie för att återinvestera i nya aktier.

Om jag inte räknar helt tokigt torde utspädningen av nya aktier grovt räknat på dagskurs bli cirka 7 procent. För den som tar pengarna och behåller aktierna skulle det motsvara en utdelningssänkning till 9 kronor. Det jag funderar på är hur H&M tänker sig att lösa sin utdelningsaristokratstatus nästa år? För de kan ju omöjligt dela ut 9,75 kronor på de nya antalet aktier. Det skulle motsvara en utdelning om 10,50 kronor vid dagens antal aktier och det har H&M knappast råd med.

Oavsett hur man räknar om H&M har jag alltså passerat 25 000 kronor i utdelningar i år med råge. Dessutom är jag redan första helgen i februari bara en femhundralapp från att ha ökat mina utdelningar 2018 med lika mycket som 2017 års totala utdelning.

Jag skrev senast om att jag ogillar debatten om utdelningstillväxt. Det är nämligen inte så enkelt att man kan ta förgivet att tillväxtaktier kommer ge en god tillväxt på sikt. Ofta ger de bättre tillväxt än etablerade företag men detta är samtidigt inprisat i aktien och förr eller senare tar också dessa bolag steget till mogna företag med lägre tillväxt. Ytterligare ett sådant exempel är Inwido som i veckan presenterade bibehållen utdelning. Återigen får jag alltså mer utdelningstillväxt från Axfood, Castellum och Handelsbanken hur tråkiga dessa aktier än må vara. Nu har jag ändå en YOC över 4,25 procent i Inwido och även om företaget ser utmaningar när konjunkturen vänder och är i en omställningsfas där man har flyttat jobb så tror jag på dess framtid.

Portföljen är kursmässigt under prövning sedan flera tunga aktier som Clas Ohlson, H&M, Multiconsult, Serneke och Skanska har en svag kursutveckling. Jag tar det med ro för med undantag möjligen av Clas Ohlson är det inga aktier jag planerar att sälja på ett bra tag. I Sernekes fall ser jag med stor spänning fram till rapporten på onsdag. Orderingången under det sista kvartalet har varit högre än föregående år varför förväntan bör vara ett bättre resultat.

I övrigt i veckan har jag passat på att öka i Castellum, Gjensidige, HiQ, Multiconsult och Skanska. Jag har också äntligen sålt mitt sista innehav i Telia.