lördag 18 maj 2019

KONE ryktas förvärva Thyssen Krupp

KONE är lite av en utdelningsfavorit. Företaget säljer och underhåller hissar och rulltrappor. Det är också min enda finska aktie i portföljen. Vad som är särskilt fint med aktien är att KONE verkar på en oligopolliknande marknad där det finns ett mindre antal stora aktörer som konkurrerar med varandra. KONE brukar vara en av de fem största aktörerna jämte bl.a. Otis, Thyssen Krupp, Schindler. Det finns förvisso ofta ett tiotal konkurrenter på en given marknad, t.ex. är Fujitech, Mitsubishi och Hitachi stora på den japanska marknaden, så konkurrens saknas inte. Men fördelen är att när KONE väl har vunnit en order har de även ofta underhåll av produkten under lång tid vilket genererar en stabil och förutsägbar intäkt. Just nu kommer hälften av intäkterna från försäljning.
 50 procent av intäkter från försäljning, 35 procent från underhåll

Det verkligt fina är att det nu ryktas att KONE kommer förvärva den tyska konkurrenten Thyssen Krupp. Går affären igenom skulle KONE vara en topp-tre-aktör på de flesta marknader. Det skulle i sin tur ge synergieffekter och stordriftsfördelar på sikt som ökar företagets tillväxt.

 Globalt företag men fortfarande potential att växa på nya marknader

Samtidigt är det inte okomplicerat konkurrensrättsligt att göra ett förvärv som ger en så stor marknadsposition. Givet att det trots allt finns flera konkurrenter och ett par jämnstora torde affären ändå kunna gå igenom. KONE har just nu sin största tillväxt utanför Europa och genom förvärv av Thyssen Krupp skulle man stärka sin position på den europeiska marknaden väsentligt.

Det senaste kvartalet har KONE offentliggjort större orders i bl.a. Shanghai, Singapore, Vancouver och Warszawa.

KONE har störst försäljningsökning i Asien följt av Amerika

En risk i det korta perspektivet är att KONE har en mycket hög utdelningsandel där utdelningen på 1,65 EUR just nu överstiger vinst per aktie på 1,60 EUR. Därför bibehöll KONE utdelningen i år och det skulle inte förvåna mig om så sker också nästa år. Det är alltså ingen utdelningstillväxtaktie utan snarare ett stabilt defensivt företag som utgör en fin bas i portföljen. När vinst per aktie minskar till följd av långsiktigt kloka förvärv gagnar det långsiktig vinst och utdelning. Utdelning sker traditionsenligt i början av mars varje år.

Man kan också se i årets första kvartalsrapport att företaget har en fin utveckling. Till exempel ökade orderingången och försäljning med över 9 procent och EBIT med 4,5 procent. Företaget förväntar sig fortsatt tillväxt om 2-7 procent i fast valuta över helåret. Kassaflödet ökade med hela 210 procent jämfört med första kvartalet 2018 (länk). Därför är jag inte speciellt orolig och säker på att utdelningen minst kommer kunna bibehållas över tid och så småningom öka när man skördar frukten av de investeringar som har gjorts de senaste åren.
Kassaflöde ökade med 210 procent Q1 2019 jämfört med föregående år

Som många av mina innehav är KONE ett relativt konkurrenter hållbart alternativ i sin bransch (länk). Det är ett ämne jag avser skriva mer om i ett separat inlägg men för att ge några exempel är KONE:s produkter 90 procent mer energieffektiva idag än på 90-talet, A-rankad för sitt klimatarbete i Carbon Disclosure Program för sjätte året i rad och 33 procent av energin som driver produkterna kommer från förnybar energi, med målsättning 50 procent senast 2021. Det operativa koldioxidekvivalentfotavtrycket har minskat med 4 procent jämfört med föregående år och överstiger företagets interna mål om 3 procent.

Just nu är aktien relativt dyr, även till följd av valutaeffekten då den handlas i EUR. KONE värderas till P/E runt 32 och yield on cost på 3,2 procent. Jag är därför glad att jag ökade nyligen och har cirka 2,5 procent av portföljen i aktien vilket är ungefär vad jag vill ha på längre sikt. Lita på att jag ökar ordentligt nästa gång aktiekursen och valutakursen är förmånlig. Min riktkurs för att öka i större skala igen är någonstans mellan 40-42,50 EUR per aktie.

fredag 17 maj 2019

Stabil kvartalsrapport från TransAlta Renewables

TransAlta Renewables första kvartalsrapport 2019 var precis så förutsägbar som man vill att den ska vara i ett defensivt förnybar energi-företag (länk). De förändringar som kunde skönjas i endera riktning var alla relativt begränsade vilket ger bilden av en långsiktigt stabil verksamhet.

EBITDA ökade med 6 miljoner CAD motsvarande 5,4 procent mer än föregående års Q1-rapport.

Intäkter ökar marginellt med 1,6 procent.

På den negativa sidan minskade distribuerbart kapital med 4 procent.

Jag gillar företag som har långsiktiga investeringar som bara tuffar på från år till år. Rapporten innehöll få egentliga nyheter. En mindre vindpark värd 29 MW (relativt litet projekt) förvärvas och förväntas vara i effekt under det andra kvartalet i år. Det förvärvet förklarar antagligen att distribuerbart kapital minskade något för att lösa investeringen.

Utdelningen är fastslagen t.o.m. september 2019. TransAlta RES har inte höjt utdelningen sedan september 2017 och frågan är om vi nu när verksamheten är lite stabilare kan komma få se en utdelningshöjning under det kommande året? Just nu handlas månadsutdelaren TransAlta RES till en yield on cost på 6,85 procent per år.

tisdag 14 maj 2019

Räkna på utdelningstillväxt - Investor praktiskt exempel

Ni som följt mig ett tag vet att jag har en skeptisk hållning till utdelningstillväxt. Naturligtvis vill jag äga företag som ökar vinsten och därmed också utdelningen över tid. Problemet är dock att marknaden tenderar prisa in detta för flera år framöver. Därför är det inte självklart att det är en god affär - i utdelning räknat - att köpa en aktie som idag har en hög utdelningstillväxt för det är nämligen osannolikt att företaget kommer kunna bibehålla en lika hög nivå som idag över längre tid.

I stabilare aktier med en förutsägbar och på intet sätt extrem utdelningshöjningspolicy finns det dock ett värde av att kunna tänka långsiktigt och räkna in förväntade utdelningar.

Ett sådant exempel som jag tittar på är Investor. Jag har över tid en uttalad ambition att skala upp Investor till ett av portföljens största innehav. Från att ha varit ett obefintligt innehav har jag nu åtminstone skalat upp portföljandelen till 1,67 procent. Jag planerar att göra ett större köp nästa gång tillfälle uppstår och samtidigt öka pö om pö vid varje månadsvis tillfälle aktien är försvarbart värderad. Problemet är att aktien ofta är dyr varför jag behöver ett mer långsiktigt sätt att kalkylera in när det är försvarbart att öka.

Investor har en policy av att höja utdelningen med 1 krona per år. Detta innebär i sin tur att utdelningstillväxten successivt minskar precis som jag skriver ovan. I år var utdelningstillväxten över 8 procent men om fem år väntas den sjunka till närmare 5 procent. Det är fortfarande mycket bra och jag uppskattar förutsägbarhet. Dessutom finns det en stabil kassa och företaget har en vinst per aktie på nära 29 kronor vilket idag ger en måttlig men långsiktigt hållbar utdelningsgrad på 45 procent.

Eftersom mitt ägande är långsiktigt och jag inte behöver pengarna idag har jag varit intresserad av att sätta en långsiktigare riktlinje för när Investor är köpvärd. Just nu får man en direktavkastning på 3 procent vilket är i lägsta laget. Men jag vill ha en utdelning på minst 4,25 procent på fem års sikt. Det motsvarar, förutsatt att utdelningspolicyn kvarstår, en utdelning om 18 kronor per aktie om fem år. Det innebär i sin tur att Investor är köpvärd under 423 kronor per aktie. Ett bra riktmärke helt enkelt på när jag bör öka lite mer i aktien.

Samtidigt bör man beakta att Investor i anslutning till senaste rapporten flaggade för mer utmanande tider varför man bör vara medveten om att historik inte är en garanti för framtida vinst.

lördag 4 maj 2019

Några tankar om utdelningsinvestering

Något jag har velat skriva om en längre tid är min syn på utdelningar och tillväxt. Jag har planerat en serie inlägg i ämnet och det lär komma så småningom. Man får som utdelningsinvesterare ofta bemöta frågor om varför man istället inte gör si eller så för att maximera sin avkastning. Därför kommer här några hörnstenar kring varför jag resonerar som jag gör.

Utdelningsinvestering är ett aktivt val i en investeringsfilosofi

Att utdelningsinvestera är ett aktivt val av investeringsfilosofi. Det innebär att man gillar flera egenskaper av strategin och därför har valt bort andra investeringsstrategier.

Utdelningsinvestering innebär att du fattar färre säljbeslut

En utdelningsinvesterare har i regel en köp-och-behåll-strategi. Detta är inte unikt för utdelningsinvesterare utan vanligt hos indexsparare, värdeinvesterare och de som investerar i investmentbolag också.

Den viktiga poängen med en sådan strategi är dock att man fattar färre beslut. Eftersom varje beslut är förknippat med risk för missbedömning minskar man därigenom risken. Min filosofi är att jag nästan uteslutande säljer aktier av två skäl: det finns bättre alternativ och jag behöver likvider eller något fundamentalt i aktien har förändrats. Det senare är inte detsamma som att aktien går ned utan har med orsaken till varför aktien går ned att göra. Förutsättningarna som gällde när jag köpte aktien gäller inte längre.

En trendinvesterare eller fondsparare måste i något skede i regel ta ett aktivt säljbeslut. Må så vara att det kan vara många år fram i tiden men jag har själv sålt fonder när jag var yngre och gillar inte att behöva fundera på om det är rätt tajming eller inte. Det här är en viktig poäng som ofta går förlorad. Jag vill inte behöva bestämma när jag vill ta hem vinsten. Jag vill ha mina 4 procent per år i kapitalinkomst och att de ska hålla jämna steg med inflationen. Uppnår jag det är jag nöjd.

I mitt fall hänger det ihop med att jag sällan har tid att aktivt bevaka börsen i realtid eller löpande. Därför lägger jag all min energi på köpbesluten genom att försöka analysera aktierna jag köper så bra som möjligt och löpande följa upp rapportering och nyheter. Jag vill få bekräftat att företagen fortsätter på inslagen väg men vill däremot inte behöva lägga tid på att fundera på tajming av sälj.

Jag har själv sparat i fonder och det är ett utmärkt alternativ att köpa t.ex. Avanza Zero. Problemet är att du måste sälja den dag du vill realisera din kapitalinkomst. Det behöver du faktiskt inte som utdelningsinvesterare så länge du inte vill ha ut en större kapitalinkomst än själva utdelningen. Jag är relativt ung men har varit med såpass länge att jag har upplevt 3-4 finanskriser i Sverige och andra länder. Det är inte självklart att en fond har ett bra värde just när du vill sälja. Mina föräldrar månadssparade i ett par fonder till mig när jag växte upp, det ena var en räntefond som ansågs ha låg risk. Den återhämtade sig aldrig efter finanskrisen på 90-talet och stod alltjämt på minus när jag sålde den som vuxen. En investering i aktier i företag som har en sund affärsidé och god marknadsposition har i regel förutsättningar att fortsätta ge utdelningar också över tid. Axfood kan t.ex. behöva sänka utdelningen i framtiden vad vet jag men att jag någon gång ska få mindre än 3% från aktieportföljen som helhet förefaller högst osannolikt så länge jag gör min hemläxa. Det är därför ett defensivt val.

Ett annat exempel är Minesto som jag äger. Det kan bli min bästa affär i hela livet. Självfallet hade det varit en bättre affär att sätta hela mitt aktiekapital i Minesto (om man bortser från risk och diversifiering och endast tittar i optimeringstermer). Men poängen är att jag vet inte det förrän jag har realiserat affären genom att sälja. Det gör jag förstås inte så länge jag tror att företaget kommer vara mer värt i framtiden än idag. Men att mina aktier har ökat med mer än 200 procent är helt oväsentligt och främst trevlig kuriosa. De kommer sannolikt vara värda det dubbla om några år om kommersialiseringen lyckas. Om kommersialiseringen däremot misslyckas kommer värdet halveras till vad helst värdet på patenten bedöms vara. Vad jag tjänar eller förlorar på affären vet jag först den dag jag säljer. Det här är ett perspektiv många glömmer bort. En del luttrade sparare har ett uttryck jag gillar: "jag är miljonär i högkonjunktur". Det visar att man är miljonär när det går bra men hur förgängligt det är eftersom värdet inte tenderar bibehållas i sämre tider.

Om jag istället köper en utdelningfond som XACT högutdelare är det därför viktigt för mig att den uppfyller de egenskaper jag är ute efter som utdelningsinvesterare, dvs. jag måste kunna få en kapitalinkomst på normalt 4% och lägst 3% per år. Man får förmoda att fonden levererar det och betalar ju i så fall för att de gör jobbet åt mig att analysera aktierna. Poängen är dock att det faktiskt inte är intressant för mig vad fondens värde är eftersom jag ändå inte tänker sälja mina andelar (på motsvarande sätt är min aktieportföljs värde egentligen inte heller relevant, jag redovisar det mer för att det sporrar mig och förhoppningsvis er läsare i vårt sparande). Naturligtvis avskiljs utdelning från fonden varefter andelarna tappar i värde precis som aktier tappar i värde när utdelning avskiljs men under normala omständigheter ska fonden återhämta detta värde till nästa år förutsatt att de underliggande aktierna presterar som de ska. Naturligtvis beräknas detta på ett annat sätt för en fond än en aktie precis som investmentbolag och fastighetsbolag värderas på ett annat sätt en andra aktier.

Utdelningar innebär en buffert

Nu kanske någon invänder att du behöver använda kapitalet till något när det realiseras för att det inte ska förlora värde och sakta inflateras bort. Det är ju just det som är det fina med utdelningar är att de skapar en slags ekonomisk buffert. Du vet att du med stor sannolikhet får en viss kapitalinkomst varje år. Om jag t.ex. vill finansiera mina löpande utgifter så vet jag att jag klarar det. Behöver du pengarna kan du antingen välja att ta av utdelningen eller att successivt minska insättningarna och istället endast återinvestera utdelningen. När jag var yngre använde jag ofta utdelning från ärvda aktier till engångsutgifter och resor.

Jag ska återkomma till min syn på tillväxt, ränta-på-ränta osv för den förklarar varför jag investerar som jag gör. Många tar idag efter en lång högkonjunktur för givet att aktier och fonder per automatik går upp. Ränta-på-ränta-effekten är fantastisk men ändå beroende av att den underliggande ekonomin och makrotrenderna levererar, noterbart befolkningstillväxt och tillgång till energi och resurser. Mitt mål är att försäkra mig om en förutsägbar kapitalinkomst över tid om 4 procent inflationsjusterat, inte att få maximal avkastning.

tisdag 30 april 2019

månadssammanfattning april

Först och främst kan jag sedan tre veckor tillbaka titulera mig mångmiljonär! Närmare bestämt överstiger mina kapitaltillgångar två miljoner kronor (länk).

Själva aktieportföljen uppnådde också en milstolpe när den passerade 1,5 miljoner kronor och landade på 1 527 700 kronor. Detta inkluderar dock att jag fortfarande har hävstång från belåning på 6,6 procent. Skulden har dock minskat eftersom jag köpt färre aktier under april.
Faktiskt nettovärde på portföljen är 1 390 162 kronor. Där har jag räknat av belåningen och räknar inte heller med den månadsinsättning som parkerats på räntekonto för eventuellt fritidshusköp.

Det är ändå mitt bästa resultat någonsin en enskild månad och portföljen är upp 24 procent vilket motsvarar 7-8 procent årligen väl över mitt ganska modesta mål om 5 procent årligen.

Den enskilt största förklaringen stavas Minesto vars aktiekurs steg med 37,6 procent under april. Samtidigt finns det förstås aktier som tynger, just nu framförallt MQ och Serneke (länk).

Utdelningarna har jag skrivit om tidigare (länk) och de landade på 9 299 kronor. I maj räknar jag med att för första gången passera ett femsiffrigt belopp.

Min Sharpekvot noterar ett av de högre värden sedan start och landar på 1,82. Jag är normalt nöjd så länge den över tid tydligt överstiger 1.

Standardavvikelsen på 15,06 procent skvallrar om att det varit en rörligare månad än vanligt. Den här gången har det dock rört sig mer i rätt än fel riktning.

Nu går jag in i en månad där mycket rör på sig. Dels tittar jag på fritidshus igen när det är säsong. Dels kommer jag på nytt ta ställning till om jag ska stanna utomlands några år till eller flytta hem. Det mesta talar för att jag kör på 4-5 år till utomlands med ungefär samma ekonomiska förutsättningar som idag. Köper jag ett fritidshus kommer jag ändå kunna bibehålla en aktieportfölj värd över miljonen men det kommer också innebära att jag inte kan göra en FIRE före 50. Fortsättning följer.

lördag 27 april 2019

Veckosammanfattning: händelser i 21 innehav varav 17 kvartalsrapporter

Den gångna veckan har varit väldigt händelserik. Hela 17 av mina innehav presenterade kvartalsrapport mellan onsdag och fredag. Dessutom har det hänt en del i några av mina innehav som jag har velat titta närmare på. För att tvinga mig att följa upp åtminstone ytligt i väntan på att jag läser in mig mer ordentligt valde jag att göra en veckosammanfattning igen. Det blir ett långt inlägg med lite smått och gott om många aktier. Som vanligt är detta inte finansiell rådgivning och för flera av kvartalsrapporterna kan du hitta mer ingående analyser på andra bloggar. Jag tänker att den intresserade läsaren ändå får en uppdatering som liksom för mig personligen kan vara en nyttig sammanställning av vad som har hänt i veckan för 21 av mina aktier.

Kvartalsrapporter i veckan

Akelius är min enda preferensaktie och ett rätt litet innehav. Eftersom utdelningen inflateras av år för år och inte växer tittar jag främst på tecken om stabilitet. Positiv nettouthyrning är en sådan signal.

Axfood bjöd på en i vanlig ordning ganska odramatisk kvartalsrapport (länk) som bekräftade inslagen inriktning precis så som jag vill se med lite lagom mycket tillväxt. Nettoomsättningen ökade med 4,2 procent. Marginalen ökade från 3,8 procent till 4,1 procent. Resultat per aktie landade på 1,68 kronor. Det innebär en ökning med 4 procent och att kvartalet bär ganska exakt en fjärdedel av utdelningen. Det torde innebära att utdelningsandelen (utdelning/vinst) stärks i år eftersom första kvartalet inte brukar vara bland de starkaste (julhandel...). Positivt också att e-handeln ökade med 35 procent. Där är volymerna fortfarande rätt låga men det väsentliga är att det visar att Axfood är rätt positionerade för framtiden. Mest positivt tyckte jag ändå var att kassaflödet ökade med 12 procent till 3,44 kronor per aktie. Det skvallrar om att den tålmodige kommer kunna räkna med utdelningshöjningar på längre sikt även om jag tror att det tar något år innan man höjer nästa gång.

AstraZeneca bevakar jag knappt eftersom jag köpte en engångspost på några aktier för 468 kronor per aktie när kursen var rejält urblåst till följd av en negativ händelse. God nog rapport.

Castellum presenterade en god rapport där intäkter, förvaltningsresultat, substansvärde ökade. Jag tycker generellt att fastighetsbolag är svåranalyserade och att andra skriver bättre om den sektorn än mig. Något som jag aldrig gillar är när nettouthyrningen minskar. Investeringarna var också lägre än ifjol. Min grovt förenklade slutsats blir att jag fortsatt tycker att Castellum är dyr och avvaktar. Jag har redan 3,5 procent av portföljen i aktien och behöver inte öka än på ett tag för portföljandels skull.

Cloetta uppvisade ungefär samma resultat som ifjol men det starkt positiva kassaflödet tydlig indikator om bättre tider. Även om aktien utgör knappt en halv procent av min portfölj gläds jag över att jag vågade öka ordentligt runt 23 kronor per aktie nyligen.

Duni var ett oväntat glädjeämne, kanske för att mina förväntningar var lågt ställda. Omsättningen ökar liksom det operativa resultatet. Valutaeffekten gynnar. Prishöjningar har gett en positiv effekt. Kapacitetsbrist och högre massapriser än ifjol tynger på kostnadssidan. Noterbart att Duni följer trenden och delar upp utdelningen med 2,50 kronor per aktie i maj respektive november.

eWork visade upp en god försäljningstillväxt på 19 procent men försvagade marknadsutsikter framöver oroar. Det här är en aktie som jag funderar på om jag vill behålla med tanke på att min portföljandel ändå är rätt liten och utdelningsandel såpass hög att det inte är säkert att utdelningen höjs på ett tag.

Gjensidige presenterade ett ovanligt starkt resultat. Detta beror dock på en engångsintäkt från försäljning av Gjensidige Bank. Nu är Gjensidige i första hand ett försäkringsbolag och där uppvisade man såväl höjda intäkter från försäkringspremier som försäkringsresultat rent generellt vilket är ett besked i rätt riktning.

HiQ ökar omsättning och resultat något men minskar antalet medarbetare vilket kan indikera förväntan om svagare efterfrågan i framtiden. En aktie som jag funderar på att sälja på sikt.

Investor presenterade en stabil rapport men varnade samtidigt för risk för avmattning i efterfrågan framgent. Särskilt intressant var presentationen om Mölnlycke som nu är ett stort innehav (länk). Det enda som är surt är att Investor återigen handlas till en direktavkastning under 3 procent vilket jag ofta tycker är svårmotiverat. Rapporterat substansvärde på 468 kronor innebär att aktien snart inte handlas med substansrabatt längre (onoterade innehav inkluderat är substansvärdet 532 kronor). Jag har målmedvetet ökat från en portföljandel på knappt 1 till idag 2 procent. Naturligtvis vill jag öka mer på sikt men inte till vilket pris som helst och avvaktar. En aktie har jag köpt under april för att bibehålla portföljandel.

Intrum presenterade en stark rapport där resultat per aktie ökade till 5,63 kronor. Också omsättning och EBIT ökar på ett beskedligt sätt. Investeringarna i Italien börjar bära frukt och det talar för att utdelningen kan höjas igen till cirka tio kronor nästa år.

Inwido har haft en motig period bakom sig, inte minst efter att deras VD Håkan Jeppsson tragiskt och plötsligt gick bort. Kvartalsrapporten gav dock fog för lite optimism igen. Orderingången ökade med 8 procent och nettoomsättningen med 4 procent. Kassaflödet som annars brukar vara negativt i Q1:an var i år positivt. Resultat per aktie ökade med 7 procent till 58 öre. Fortsätter företaget på den här inslagna vägen finns utrymme att återställa utdelningen till 3,50 kronor igen nästa år.

Kinnevik handlas fortsatt till premie eftersom substansvärdet är 308 kronor per aktie enligt rapporten.

KONE är lite av en favorit och min enda finska aktie. Anledningen är den stabila oligopolliknande marknadsställningen. Resultat, omsättning och orderingång ökade men inte så mycket att någon väsentlig utdelningshöjning är att vänta nästa år. Jag tror på bibehållen utdelning då också.

Resurs visar att de fortsätter ha en tillväxt som vida överstiger storbanksoligopolet. Intäkter, rörelseresultat och vinst per aktie var alla omkring 10-11 procent. Samtidigt handlas aktien också till en lägre direktavkastning än samtliga storbanker undantaget Handelsbanken. 6 procent direktavkastning tycker jag dock är en fullt rimlig nivå att öka på.

Skanska var en besvikelse och rapporten indikerade att konjunkturen är utmanande bör branschen. Orderingången lägre än ifjol. Byggmarginal på oroande låga 1,1 procent ger litet utrymme för misskalkyleringar. Noterar att detta är lägre än av marknaden hårt dömda Serneke.

Swedbank har många skrivit om i veckan så jag nöjer mig att konstatera att mitt GAV nu är plus minus noll kursraset före ökningen inkluderat. Det här kvartalet säger inte så mycket på det stora hela då de pågående rättsprocesserna blir avgörande. Intressant att kundflykten inte verkar ha varit särskilt hög. Engångskostnader om 650 miljoner kronor av engångskostnader har satts av för att hantera arbete mot penningtvätt.

Och så några kommentarer om andra händelser i veckan i mina innehav

MQ kommer som varit förväntat en tid nu att göra en nyemission (länk). Det innebär att man som aktieägare får 2 teckningsrätter per 1 aktie. Varje teckningsrätt berättigar till att köpa 1 aktie för 2,50 kronor. Eftersom de nyemitterade aktierna är värda ungefär hälften av senaste tidens aktiekurs kan man förenklat säga att aktien späs ut med 50% även om antalet aktier späs ut med ett totalt antal om tre gånger så många aktier som tidigare. Min inställning har varit att behålla och teckna i emissionen. Hur jag gör beror på om jag kommer köpa fritidshus eller inte under våren nu när det är säsong eller inte. Köper jag fritidshus rycker jag plåstret och frigör lite extra kapital främst för att det vore dumt att sälja bättre aktier. Om inte kommer jag att teckna fullt eftersom jag trots allt ser det som ett relativt förmånligt erbjudande om man tror att MQ reder upp det här på ett par års sikt. Även om jag inte tror på aktien långsiktigt tror jag att ett reformprogram kommer göra att aktien efter emissionen är värd mer än idag och att det är värt att vänta. Ytterligare information om emissionen kommer att publiceras på torsdag. Men teckningsperioden påbörjas redan på fredag och löper till den 17 maj. Jag kommer i praktiken bestämma mig sista veckan om jag tecknar eller säljer.

J&J höjde utdelningen med 5 cent per aktie från och med juniutdelningen (man måste äga aktien senast den 28 maj för att ta del av utdelningen). För egen del blir det ungefär en tia extra varje kvartal efter utländsk källskatt. Min inre Göteborgare kan inte underlåta påpeka att det innebär en utdelningshöjning med den magiska procentsatsen 5,56 procent!

Serneke står och stampar på ungefär samma nivå som efter rapporten före påsk. Nordea har skrivit en beställt analys av företaget som jag finner läsvärd (länk). Marknaden redan har prisat in svårare tider och inte räknar med att större projekt blir lönsamma. Analysen återbekräftar min grundinställning att Serneke relativt konkurrenter börjar bli löjligt billiga trots att man befinner sig i en utmanande period.

Minesto är veckans gladaste nyhet. Aktien brukar i avsaknad av väsentliga kursdrivande nyheter vara föremål för småsparares daytrading (för egen del drog jag hem 557 kronor på en kort position i veckan, retligt nära det magiska talet ovan). Utöver att företaget signalerar framtidstro genom att anställa fler tjänster i Wales har inga sådana nyheter presenterats. Vad jag kan bedöma verkar skillnaden bestå i att Morgan Stanley har tagit en position på ungefär 50 000 aktier. Detta är inte jättemycket men var åtminstone tillräckligt för att driva upp kursen en nivå. Som jämförelse äger jag själv ungefär 30 000 aktier vilket antyder att det rör sig om en ganska liten position. Men ändå såpass stor att en kronas höjd aktiekurs innebär att portföljens värde ökar med just 30 000 kronor. Det är förstås trevligt. Nästa test för aktiekursen blir om den kan passera 14 kronor. Det tror jag personligen inte att man gör utan  kursdrivande nyheter från företaget. Min syn på Minestoaktiens värdering har jag skrivit om tidigare.

Eftersom det är fritidshussäsong där jag som vanligt tittar lite på alternativ kommer det inte bli så många aktieköp under maj månad heller. Jag brukar kalendermässigt ofta avvakta utdelningssäsongen eftersom många aktier tenderar gå upp i kurs ju närmare utdelning man kommer helt enkelt eftersom marknaden har mer information. Därför tror jag - oaktat makro i stort - att det under kommande kvartalet kommer uppstå något tillfälle där jag kan köpa många av aktierna billigare än idag. Det passar mig bra. Månadsinsättningen får vila på korträntekontot så länge. Det vore förstås bättre att minska belåningen men just nu vill jag ha likvider ifall ett fritidshusköp skulle bli aktuellt.

Aktieportföljen har nu passerat 1,5 miljoner kronor. Detta inkluderar dock en belåning på 6,7 procent.

fredag 19 april 2019

Utdelningar april 2019

Ännu ett nytt personligt rekord i utdelning en enskild månad inföll i april. Utdelningarna landade på 9 299 kronor. Och nästa månad förväntas jag för första gången passera 10 000 kronor i utdelningar en enskild månad.
Hela 21 aktier bidrog till utdelningen där Handelsbanken, Skanska och Swedbank tillsammans stod för 60 procent av utdelningarna.
Jag nöjer mig med ett kort inlägg den här gången och går ut i påskvärmen igen.
Mer detaljer följer i månadssammanfattningen.