tisdag 1 december 2020

Historisk milstolpe för Minesto - kraftverket levererar el i elnät

Minesto nådde idag en historisk milstople när det äntligen står klart att företagets första kommersiella kraftverk levererar el direkt i Färöarnas elnät (länk). 

Varning upprepas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har trots en god soliditet ännu begränsade intäkter. Även om dagens pressmeddelande innebär att teknikrisken minskar väsentligt kvarstår fortfarande flera steg att lösa såväl tekniskt som finansiellt på vägen till kommersialisering. Minesto är fortsatt en starkt volatil aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Inlägget utgör endast en reflektion över företagets och deras samarbetspartners pressmeddelande. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto som är mitt största innehav. Även om jag eftersträvar att vara kritisk för att undvika confirmation bias är det oundvikligt att mitt perspektiv färgas av aktieägandet. Gör därför alltid din egen analys. 

Jag har tidigare skrivit rätt ingående om Minsto i maj (länk) med en uppdatering i september (länk).

 
Man kan sammanfatta dagens pressmeddelande så här: vi vet nu med säkerhet att tekniken fungerar. Det som återstår är nu att verifiera de kommande veckorna hur bra tekniken levererar.

Alltså vi vill också få ett kvitto på att resultatet av elproduktion är precis så bra som vi förväntar oss. Och lika viktigt är tredjepartsverifieringen viktig för att övertyga såväl nya kunder som institutionella investerare. Verifiering gör det även lättare för kunder att belåna investeringar i tekniken.

Man kan dock konstatera att teknikrisken nu har minskat väsentligt och jag skulle jämföra med det skede Azelio befinner sig i där tekniken har levererat men man väntar på den slutliga rapporten från tredjepartsverifieringen. I bägge fallen används Det Norske Veritas. Det resultatet kommer antagligen på andra sidan årsskiftet men sannolikt någon gång under januari månad helt enkelt eftersom kraftverket behöver vara i kontinuerlig drift för att producera mätdata och el under alla olika faser av tidvattencykeln. Därefter är det endast en fråga om hur lång tid det tar att slutföra själva rapporten.

Det samtidiga uttalandet från Färöarnas energibolag SEV är en positiv signal. Även om SEV:s VD Hákun Djurhuus påminner om att tester fortskrider understryker han samtidigt att SEV är övertygade om att tidvattenkraft kommer att spela en viktig roll i Färöarnas hållbara energiproduktion. Han påminner också om att tidvattenkraften till skillnad från andra hållbara energikällor är förutsägbar, vilket gör den mer stabil än till exempel vindkraft.

För oss som har följt Minesto ett tag vet vi redan att själva tekniken som sådan fungerar såtillvida att det fem gånger större DG500-kraftverket leverade el redan för två år sedan 2018 utanför Wales kust. I det fallet rörde det sig dock om kontrollerade tester till en elboj ute till havs och inte landelnätet vilket alltså är nytt. De testerna skedde också under avsevärt enklare förhållanden medan det kraftverk som är i drift i Vestmannasundet på Färöarna nu är sjösatt väsentligt djupare med ett mer funktionellt fundament än den gjutna bottenplatta som användes i Wales. Det kommer bli viktigt när man nu går vidare till energiparker.

Det bör också påminnas om att dagens nyhet är historisk såtillvida att den innebär att Minesto för första gången kommer att kunna fakturera intäkter. Minestos affärsmodell är som bekant lik Vestas där fokus är på att sälja kraftverk men i det innevarande första avtalet med SEV får Minesto intäkterna från just elförsörjningen. Nu rör det sig ännu om ganska blygsamma belopp från ett kraftverk med en märkeffekt i spannet 100-120 kW men det är självfallet välkommet och något att hålla utkik efter i 2021 års rapporter.

I ett nästa steg ska ytterligare ett DG100-kraftverk installeras i Vestmannasund i början av 2021. Som Minesto har kommunicerat tidigare i år pågår dock redan arbetet med att förbereda den första parken på Färöarna (i Hestfjørður söder om Vestmanna). Minestos styrelseordförande bekräftar i pressmeddelandet att företaget nu går in i en fas där de går från enstaka installationer till uppsättningar av parker, precis så som vindkraft har kommersialiserats (Jonas Millqvist har en bakgrund i Vestas). Under 2021 bör vi därför kunna hoppas på nyheter om hur arbetet fortskrider med de bägge första parkerna på Färöarna och i Wales. Där kommer det av allt att döma vara den tio gånger större DG1000-modellen som sjösätts med en märkeffekt på mellan 1-1,5 MW per kraftverk.

Personligen är det här en mycket glädjande nyhet. Jag hade förvisso hoppats att det skulle ske 5-6 månader tidigare men det är glädjande att äntligen få resultat. Men givet att Minesto är mitt i särklass största innehav i portföljen är dagens besked en stor lättnad. Nu återstår att luta sig tillbaka och följa med på den spännande resa som företaget har framför sig de kommande åren.

Vestmannasund, Färöarna

Vill avslutningsvis påminna om att det här är en aktie som det gäller att ha stort tålamod med. Fokusera på vad företaget gör och inte bruset i dagshandeln. De verkligt stora förtjänsterna är åtminstone fem år bort när företaget påbörjar industriell massproduktion och bygger upp en orderbok med orders i parkskala.

Nu återstår bara att korka upp champagnen och ställa fram tårtan!

måndag 30 november 2020

Månadssammanfattning november

Portföljen är värd ungefär lika mycket som i september och oktober men eftersom jag har skjutit till ytterligare en månadsinsättning minskar avkastningen mot insatt kapital med 1 procent till 169 procent. Portföljvärdet netto överstiger alltjämt 3,5 miljoner kronor netto och 4 miljoner brutto.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För ovanlighets skull finns egentligen inga köp eller sälj att rapportera och det blir en ovanligt kort månadssammanfattning. Allt fokus just nu är för min del på mitt största innehav Minesto och jag spar kapital till att minska belåningen och ha utrymme att lösa in så många optioner som möjligt den sista april nästa år. Belåningen är i skrivande stund 12,2 procent. Utdelningarna skrev jag om i helgen (länk).

Jag förundras över marknadens ljumma reaktion på pressmeddelandet som kom om framsteg i teknikverifieringen i Minestos projekt på Färöarna. För egen del var jag nog alltför optimistisk och trodde att det skulle gå fortare än det gjorde men de fortsätter uppenbarligen arbeta i Vestmannasundet och så länge inga negativa nyheter dyker upp är det tålamod som gäller. Jag är nu mentalt inställd på att bekräftelse på verifieringen kan dröja till början av nästa år helt enkelt eftersom kraftverket lär behöva köras ett tag för att ge all nödvändig data. Champagne kvar på kylning ett tag till således.

Vi är i någon sorts nedstängning igen och därför har jag egentligen inga andra utgifter än löpande matkostnader och de fasta utgifterna för bostaden. Därför landar sparkvoten återigen på 80 procent i november. Där ingår dock den kvartalsvisa CSN-återbetalningen som förstås också är ett sorts sparande.

Det var meningen att jag skulle sätta av lite pengar till resor, nöjen och guldkant på tillvaron i år motsvarande upp till 10 procent av min månadsinkomst. På grund av pandemin har jag undantaget sommarsemestern i praktiken inte haft den möjligheten varför sparandet har ökat istället. Samtidigt finns det lyckligtvis andra glädjeämnen just nu i en annars rätt stillsam tillvaro.

Min sharpekvot är återigen på en godkänd nivå på 1,06.

Standardavvikelsen är hysteriskt höga 49,13.

Jag förväntar mig ännu en lugn börsmånad i december där jag minskar belåningsgrad utan nya inköp.

Ser fram emot att det snart är jul och hoppas åtminstone kunna återvända till de närmaste där hemma.

lördag 28 november 2020

Utdelningar november 2020

Utdelningarna i november landade på 1 752 kronor. Ännu en svag utdelningsmånad efter två starka månader med senarelagda utdelningar. Dussinet aktier delade ut men ett normalt år skulle H&M ha delat ut cirka 2 000 kronor och därför blir november ovanligt svag i år. Samtidigt kom en glädjande senarelagd utdelning från ATEA som snyggade till siffrorna och stod ensam för 30 procent av novemberutdelningen.

Jag har passerat 30 000 kronor i utdelningar i år. Det blir också en stark avslutning på året där ytterligare något större innehav betalar utdelning retroaktivt. Tyvärr verkar det som att jag landar snöpligt nära 2018 års utdelning med cirka en tusenlapp mindre i år. Det är ändå en skaplig återhämtning ett år som detta och det visar om inte annat att utdelningsstrategier håller även i tuffare tider eftersom de flesta företag har utrymme att fortsätta dela ut utan att äventyra sin stabilitet (om de tillåts dela ut men det är en annan fråga). Sprider man risken med god diversifiering över flera sektorer och marknader samtidigt som man har en trygg grund med välskötta företag i defensiva sektorer räcker det långt. Det stärker mig i övertygelsen att det är rimligt att anta att man långsiktigt kan leva på utdelningar om en utdelningsgrad på 3 procent av kapitalet är tillräckligt att leva på helt enkelt eftersom utdelningsgraden normalt överstiger 4 procent eller till och med 5 procent. 2020 har varit ett nyttigt stresstest på portföljen och strategin.

Jag befarade inledningsvis att utdelningarna skulle halveras i år, det såg länge ut som att jag skulle få en tredjedel mindre men när året summeras blir det bara en fjärdedel lägre utdelningar än i fjol. Då ska man dock komma ihåg att utdelningarna ett normalt börsår ska vara högre än föregående år på grund av utdelningstillväxt samt ökningar i utdelningsaktier efter fler månadsinsättningar. 




onsdag 18 november 2020

Extrautdelning från Kopparbergs

Kopparbergs kom idag med beskedet att de avser betala ut en extrautdelning på 1,75 kronor per aktie under december vilket ger 6,50 kronor totalt under 2020. Detta i samband med att deras tredje kvartalsrapport i år publicerades (länk).

För exakt sex månader sedan skrev jag att det faktum att Kopparbergs fortfarande bibehållit en utdelning på 4,75 kronor, förvisso en sänkning med två tredjedelar, är ett tungt bärande skäl [till min dåvarande ökning] då jag dels vill ha kassaflödet från utdelningen men framförallt tror att Kopparbergs kommer dela ut 6,5 kronor nästa år med potential över 7 kronor per aktie på några års sikt (länk). Det visade sig alltså stämma redan i år. Jag hade förvisso förväntat mig en utdelning på 6,5 kronor per aktie innan pandemin slog till men trodde inte att de skulle ha utrymme att dela ut så mycket även pandemiåret. Därför tror jag att det finns potential att dela ut 7 kronor redan till våren och 7,25-7,50 kronor på ett par års sikt.

Nu är 9,80 kronor bara 1,2 procent högre vinst per aktie än ifjol för de första tre kvartalen. Men Kopparbergs bör med ett jämförbart sista kvartal klara en vinst per aktie på åtminstone 10 kronor för helåret 2020. Givet att stora investeringar i Storbritannien och nya produktions/logistikkedjor redan har tagits de gånga 3-4 åren tror jag att Kopparbergs har råd att dela ut två tredjedelar av sin vinst till våren helt enkelt eftersom många viktiga investeringar redan alltså är tagna. Jag förväntar mig också en glädjeyraeffekt det år då pandemin väl lagt sig när folk kommer vara sugna på att resa, festa, äta ute och fler stora evenemang äger rum igen.

Rapporten innehöll dock inte enbart ljusglimtar. Omsättningen minskade med nästan 15 procent vilket jag anser vara en naturlig reaktion då hotell och restaurang-kunder av uppenbara skäl säljer mindre produkter än vanligt. Vinsten förklaras istället av de ökade kostnaderna. Personalkostnaderna har förvisso minskat med cirka 7,5 procent men den större förklaringen är att övriga externa kostnader har minskat med 15 procent samtidigt som råvarukostnader också har gått ned något. Vinst per aktie för det tredje kvartalet blev därför 22,5 procent lägre än ifjol. Under pandemins andra våg tycker jag att det är en rimlig vinstminskning till följd av ovan nämnda lägre efterfrågan i stängda sektorer. Det blir dock viktigt att följa upp under 2021 att det här bara var en pandemieffekt och inte en mer bestående trend. Det egna kapitalet är samtidigt 13,2 procent starkare än motsvarande period ifjol varför Kopparbergs fortsatt står stadigt.

För egen del innebär extrautdelningen i december att jag kommer nå snöpligt nära 2018 års utdelningsnivå på cirka 34 000 kronor. Jag tror inte att jag når ända fram för det saknas enligt min prognos ungefär 750 kronor ytterligare dit. Förvisso brukar jag ta lite höjd för valutadifferenser och källskatt i mina prognoser så jag kommer knappa in med ett par hundralappar till men är ändå nöjd med att symboliskt nästan klara den där extra månadslönen från 2018 även pandemiåret 2020. Det bådar gott inför 2021.

Jag vill ödmjukast tacka den vänliga själ som möjliggjorde att jag kunde köpa Kopparbergsaktier för 98 kronor per aktie den 16 mars tidigare i år. De har bara i år betalat tillbaka en direktavkastning på 6,63 procent. Kopparbergs är just nu mitt tredje största innehav i portföljen efter Minesto och Azelio.

Utöver extrautdelningen till aktieägarna gav Kopparbergs och deras VD Peter Bronsman även en extrautdelning till spelarna i Göteborgs Kopparbergs FC i form av en guldklocka som tack för den förnämliga insatsen att spela hem klubbens första SM-guld någonsin. Starkt jobbat av alla inblandade!

Påminner om att Kopparbergs handlas på Nordic SME-listan med lägsta courtage 19 kronor. Jag handlar därför aktien i poster om minst 50 aktier för att få ett genomsnittscourtage på högst 0,25 procent per aktie.

OBS! Jag äger aktier i Kopparbergs. Även om jag alltid eftersträvar att skriva så objektivt som möjligt och kritiskt granska mina innehav är mitt perspektiv aktieägarens. Inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys och du är själv ansvarig för dina investeringar. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. 

tisdag 17 november 2020

Utdelningsprognos för 2021

Nu när det åter är lite lugnare igen efter två minst sagt hektiska månader har jag tagit mig tiden att för första gången försöka mig på någon sorts första prognos för hur stora utdelningarna blir 2021.

Prognosen för 2021 landar på 49 000 kronor i utdelningar. Då har jag inte räknat med full utdelning från storbankerna och räknar inte med utdelning från Scandic eller Serneke. Januariutdelningen från Clas Ohlson är också borträknad då det redan är känt att den inte kommer äga rum. Jag har inte heller räknat in utdelningstillväxt ens i utdelningsaristokrater som förutsägbart höjer utdelningen år efter år.

Därmed bör utdelningarna överstiga 50 000 kronor 2021 och jag tror rent av att jag kommer passera 60 000 kronor. Det beror på hur hög utdelningstillväxten blir och i hur hög utsträckning jag återinvesterar i aktier som delar ut under 2021. I nuläget är det ungefär 50 aktier som kommer ge utdelning under 2021.

Det innebär att jag har passerat frihetsgraden att kunna täcka all mat och löpande konsumtion genom utdelningar och börjar närma mig nivån när jag kan täcka mina boendeutgifter med utdelningar. Faktum är att om jag skulle sälja hela min miljöteknikportfölj och investera den i utdelningsaktier istället skulle den utdelningen täcka alla mina löpande utgifter. Känns tryggt att veta. Nu kommer jag behålla dessa aktier över det kommande decenniet helt enkelt eftersom jag tror att de också kommer betala utdelning i framtiden och den utdelningen kommer på sikt bli riktigt fin också. Men skulle jag vilja göra en FIRE känns det väldigt tryggt att veta att jag redan faktiskt har passerat nivån där det är teoretiskt möjligt.

När det gäller utdelningsportföljens genomsnittliga direktavkastning får jag återkomma till den tidigast till sommaren men antagligen först vid nästa års årsskifte helt enkelt eftersom det alltjämt är en stor osäkerhetsfaktor kring hur mycket företagen faktiskt delar ut 2021. Mitt långsiktiga mål är en direktavkastning som överstiger 4 procent yield on cost men jag har historiskt klarat att överstiga 5 procent. Det tror jag att jag kommer göra också i framtiden om man räknar på utdelningsportföljen exklusive miljöteknikaktierna helt enkelt eftersom jag har kunnat öka till en fin direktavkastning under våren när det var pandemirabatter i många annars stabila aktier.

Utdelningarna har i övrigt blivit lite eftersatta i fokus på miljöteknikaktier i år och kommer antagligen så vara hela mitt femte år med portföljen eftersom jag kommer behöva amortera ned mina hävstång från 12 procent till en långsiktigt mer stabil ränta. Därför blir det antagligen först till sommaren som jag återgår till att investera 90 procent av insättningarna i utdelningsaktier igen.

söndag 15 november 2020

Climeon

Climeon omvandlar värme till energi och är den av miljöteknikaktierna i min portfölj som är längst fram i sin kommersialisering. Jag har nu äntligen fått tid att ta en djupare titt på företaget.

Inledande varning utfärdas! Climeon gör i nuläget ingen vinst och har alltjämt betydande utgifter. Climeon är därför en aktie förenad med en betydande risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering lyckas i den mening att företaget genererar vinst. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och reflektion över befintliga professionella analyser och den information som företaget har publicerat. Jag äger aktier långsiktigt i Climeon och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. Du är själv ansvarig för dina investeringar.

Det här inlägget bygger alltså uteslutande på information från Climeon och analyser från Pareto (länk), som är beställda av Climeon. Pareto har i sina analyser uppskattat att Climeon kommer bli EBIT och kassaflödespositivt senast 2022. Intäkterna förväntas vara tre gånger högre 2023 än idag. Aktien bedöms korrekt värderad på nuvarande nivåer också 2021 men förväntas vara värd 120 kronor per aktie 2023. Den värderingen sänktes i maj till 85 kronor per aktie och i augusti till 80 kronor per aktie, nedan visar varför.

Vad är Climeon

Climeon är ett miljöteknikföretag med den övergripande affärsidén att omvandla värme till elektricitet. Verksamhet är fokuserad på tre områden:

1. Geotermisk värmeenergi, där de redan har fungerande anläggningar i drift på Island och Japan.
2. Tillvaratagande av spillvärme i kraftverk, bl.a. SSAB och stort fokus på brittiska marknaden.
3. Tillvaratagande av spillvärme i sjöfart, bl.a. Virgin och Viking Line.

Climeon är ett företag som flera redan har skrivit om tidigare, varför jag inte gör en fördjupad presentation av själva tekniken. Den stora fördelen med Climeon jämfört med de flesta övriga företag i min miljöteknikportfölj är att de redan har lyckats sälja och kommersiella projekt i samtliga av sina tre affärssegment. Företaget erbjuder alltså bevisligen miljötekniska lösningar som går att dra in väsentliga intäkter på. Det innebär samtidigt att tillväxtresan redan är ganska inprisad i aktiekursen men samtidigt har aktien sedan noteringen för tre år sedan haft en lugnare resa än flera andra miljöteknikaktier där aktien idag åter handlas nära noteringskursen och som mest har handlats till dubbla noteringskursen. Climeon är längst fram inom geotermisk värmeenergi. Detta är dock en nischad energilösning som fungerar optimalt på särskilda platser varför marknaden är något begränsad. Noterbart är att geotermisk energi är mer förutsägbar än sol- och vindenergi varför det är närmare att betraktas energislaget som basenergi.

När det gäller sjöfart dras den med utmaningar just nu med alla restriktioner kring Coronakrisen, där det är noterbart att Climeon i dagsläget har orders inom kryssningsfartyg. Deras investeringsvilja är rimligen lägre än normalt den kommande tiden, vilket också bekräftades i den senaste kvartalsrapporten. Därför tror jag att större potential finns i det andra segmentet eftersom den potentiella marknaden där är såpass stor att många kraftverk enkelt kan räkna hem den här typen av investeringar på sikt.

Den totala marknadspotentialen är mycket stor. Över 110 GW för geotermisk värmeenergi, över 30 GW för spillvärme i kraftverk och över 5 GW för dito i sjöfart. Lyckas Climeon få ekonomi och marginaler i det hela samtidigt som man behåller en stor marknadsandel i framtida konkurrens finns helt klart potential.

Jag är lite osäker faktiskt på i vilken utsträckning tekniken som helhet är verifierad. Jag vet att det tredje affärsområdet har verifierats av Det Norske Veritas (DNV), samma företag som Azelio och Minesto använder för sin verifiering. Eftersom företaget redan är i en tidig kommersiell fas där man har sålt konkreta produkter i samtliga tre affärsområden till konkreta kunder och därmed har intäkter är företaget inte lika känsligt som ovan nämnda företag i detta avseende. För Climeons vidkommande handlar det mindre om tekniska överväganden och mer om företagsekonomiska överväganden såtillvida att produkten måste erbjuda tillräckligt kostnadseffektiv energi. Teknikrisken är därför relativt låg.

LCOE

Ett nyckeltal som är särskilt viktigt när man jämför energilösningar är levelized cost of energy (LCOE). Det räknar ut den genomsnittliga kostnaden per producerad enhet energi över kraftverkets totala livstid. Detta möjliggör att på ett objektivt sätt jämföra energikällor med en hög initial installationskostnad men hög effektivitet med energikällor som är billigare att installera men har kortare livslängd och lägre effektivitet. Kort och gott kan man se vilka förutsättningar en ny energiteknik har att fullt ut konkurrera med andra energitekniker på kommersiella grunder. 

För geotermisk energi generellt bedömdes LCOE vara mellan 77-117 USD (notera att jag har använt beräkningar i EUR/MWh i tidigare blogginlägg om miljöteknikaktier. Climeon uppgav 2019 att de kunde lösa en LCOE mellan 51 USD (ej borrad) och 104 USD (medeldjup borrning). Den förra siffran är redan idag att betrakta som konkurrenskraftig på marknadsmässiga villkor på platser där de geografiska förutsättningarna är goda. I framtiden bedömer Climeon att de kommer kunna sänka sin LCOE till 37 USD (ej borrad) respektive 66 USD (medeldjup borrning). Climeons tekniska lösning är därmed att betrakta som konkurrenskraftig utan stöd från subventioner eller att kund betalar premier för mer miljövänlig och stabil energi.

Negativt kassaflöde och ökande kostnader

Den senaste årsredovisningen (länk) var dock ingen munter läsning. Omsättningen har förvisso dubblerats i runda svängar jämfört med föregående år. Soliditeten på 83% är också god efter en nyligen genomförd lyckad riktad emission där Climeon tog in ytterligare 260 miljoner kronor. Den innebar samtidigt ytterligare 5 miljoner B-aktier och därmed en utspädning på cirka 10 procent. Jag ogillar som jag ofta skriver på bloggen och twitter plötsliga riktade emissioner där vi småägare inte får chansen att teckna men det ger samtidigt arbetsro under en överskådlig tid framöver. Samtidigt har resultatet minskat med nästan en fjärdedel och kassaflödet minskar, alltjämt negativt, jämfört med föregående år och endast emissionen samt kundfodringar bidrar positivt. Resultat per aktie (-2,30 kronor) är förvisso lika stort som ifjol, vilket beror på utspädning efter emissionen. Rörelseintäkterna ökar med 16% men från en låg nivå och ger ingen väsentlig påverkan på resultatet. Intäkterna från de första projekt som är igång är idag helt enkelt låga än så länge. Grovt förenklat kan man befara att Climeon antingen måste ta bättre betalt för sina projekt i full kommersiell utsträckning eller sälja väsentligt fler eller större projekt i framtiden för att nå god lönsamhet.

Pareto bedömer samtidigt att Climeon skulle uppvisa positivt EBIT och kassaflöde 2022 (man har skjutit fram prognosen med ett år till följd av pandemin). I rapporten för det andra kvartalet 2020 stärktes kassaflödet samtidigt som kostnaderna var lägre än förväntat. Därför finns fortfarande förutsättningar för positivt kassaflöde liksom att undvika ytterligare nyemissioner.

Men alltjämt en god orderbok och potential vid nya större orders

Det reser sammantaget frågetecken kring om företaget investerar i rätt saker eftersom orderingången inte följer med kostnadsökningen. Tydligt är att antalet anställda har ökat (33% fler i år och 7 gånger så många som för två år sedan) vilket optimisten kan välja att se som ett tecken på en offensiv satsning där allt fler order kan säljas kommande år. Öström har också sagt att en lärdom hittills har varit just att ha tillräcklig och kvalificerad personal för att kunna driva och expandera projekten. Det är säkert en riktig och klok prioritering. Climeon har samtidigt en god orderbok där företaget hade en backlog på nära 800 miljoner kronor under 2019. Det är en orderbok som är tio gånger så stor som fjolårets förlust per aktie.

Climeon har tidigare dragit in enskilda större order, den isländska ordern om 100 kraftverk uppskattas till ett värde om 300 miljoner kronor. Climeon har också tagit in flera mindre order i storleksordningen 1-5 miljoner euro i bland annat Kanada och Tyskland. Ett par sådana order per år är tillräckligt för att täcka kostnaderna. Jag noterar dock en betydande risk om orderingången inte skulle öka framöver och företaget har en viss sårbarhet till följd av tuffa tider för den marina sektorn. Det finns helt klart möjligheter och potential men också en viss risk och sårbarhet till följd av de höga utgifterna. I det korta perspektivet bör den goda orderboken och höga soliditeten dock utrymme att på några års sikt rulla ut ingångna affärer.

Climeon uppger en försäljning om cirka 120 miljoner kronor under 2019.

Den stora förtjänsten är projekten i Japan där Climeon på några års sikt kan nå väsentliga intäkter. Marknaden på Japan bedöms ensam ha en potential på 23 GW vilket egentligen räcker för att hålla Climeon sysselsatt det kommande decenniet inom det affärsområdet (jämför cirka 14 GW installerad geotermisk energi globalt). Företaget fick nyligen också en order för en geoenergianläggning på Taiwan. Elpriserna är också förhållandevis höga på bägge marknaderna varför företaget kommer få väsentliga intäkter under lång tid från dessa projekt. Jag gör en notering att det kommer bli viktigt i kommande års rapporter att se hur intäktssidan påverkas av de projekt som nu är i drift där. Det kommer ge en viktig fingervisning om företagets potential då marknaden är stor och det finns möjlighet att skala upp nu när man har tagit de inledande kostnaderna för att få tillstånd, förtroende och första anläggningarna på plats.

Fullt rimlig värdering utifrån uppskattade intäkter

Pareto uppskattar i sin reviderade analys i Augusti att Climeon kommer vara EBIT-positiva 2022 med intäkter på 942 miljoner kronor vilka sedan uppskattas öka till 1 362 miljoner kronor 2023.

Det skulle motsvara en intäkt på 91 respektive 238 miljoner kronor vilket motsvarar 2,27 kronor per aktie 2022 och 5,93 kronor per aktie 2023.

Utifrån samma resonemang som jag tidigare har använt skulle aktien utifrån dessa vinstestimat handlas till en uppskattad P/E om 21 på 2022 års vinstestimat och P/E 8 på 2023 års vinstestimat. Den stora frågan blir då hur snabbt ytterligare vinsttillväxt kommer igång kontra den idag höga kostnadskostymen?

Klart står i alla fall att om man tror att Paretos bedömning är rimlig så borde aktien utifrån en uppskattat vinst på nära 6 kronor per aktie 2023 handlas till 2,5 gånger dagens aktiekurs för att motsvara ett för tillväxtföretag modest P/E-tal på 20. Som bekant brukar tillväxtföretag värderas till högre multiplar än så varför jag tycker att en målsättning om 5 gånger dagens aktiekurs är rimlig i ett längre perspektiv bortemot 2030. Hur som helst finner jag Paretos tidigare riktkurs omkring 120 kronor år 2023 vara rimlig under förutsättning att företaget framgångsrikt lyckas fortsätta sin försäljningsresa. Aktien handlas i skrivande stund till 48 kronor per aktie vilket mot bakgrund av vinstestimaten framstår som fullt rimligt.

Trots den rimliga värderingen är jag ändå inte fullt övertygad ännu och jag återkommer till varför nedan.

Burn rate och tidskrävande processer

Climeon hade före den riktade emissionen ett eget kapital som täckte ungefär två års verksamhet med nuvarande kostnads- och intäktsnivå. Med ytterligare 260 miljoner kronor in i kassan och en orderbok värd cirka 700 miljoner kronor löper företaget därför ingen omedelbar risk givet. Kapitalkostnaden är att betrakta som rimlig. Burn rate är likväl betydande varför det alltjämt är en risk som inte kan negligeras.

Energiinstallationer av Climeons typ är väldigt tidskrävande när det kommer till administrativa tillstånd, vilket inte minst projekten i Japan har visat. Där ligger också en viss risk då det inledningsvis kan ta tid från avtal om projekt till att det levererar intäkter. Samtidigt finns styrkan i att det första geotermiska affärsområdet efter att den initiala höga kostnaden är tagen kommer ge intäkter under hela avtalets längd.

Konkurrens

En farhåga jag har är hur pass unik och skyddad marknaden är. Geotermisk energi och att tillvarata spillvärme är i sig inget nytt. Climeons stora förtjänst är att de erbjuder mer effektiva och småskaliga lösningar som möjliggör att tillvarata energi även vid lägre temperaturer (70-120 grader Celsius). Det är dock inte självklart att de kommer få moat på sin marknad och det torde finnas utrymme till prispress från konkurrenter i framtiden, där Climeon hamnar i kvalitetssegment genom att erbjuda en högre effektivitet. 

Stabil ägarbild och relativt få aktier

En notering i marginalen är att ägarbilden är relativt stabil där grundarna utgående VD Thomas Öström och CTO Joachim Karthäuser tillsammans äger mer än 30% aktierna. Så länge de bägge herrarna inte får för sig att sälja för att casha in och fortsatt tror långsiktigt på sin verksamhet är uppköpsrisken låg. Jag tycker för övrigt att Öström konsekvent ger ett sympatiskt, seriöst, gediget och jordnära intryck i intervjuer och presentationer. Nu kommer Climeon dock tillsätta en ny VD vilket kanske är rätt tidpunkt när kommersiell utrullning accelererar men Öström blir oavsett kvar i organisationen.

Riktigt spännande är att Climeon stöds av Bill Gates och hans fond Breakthrough Energy Ventures som äger samarbets- och finansieringsbolaget Baseload Capital där Climeon också är medlem med upp till 20 procents ägarandel. Samtidigt är det totala antalet aktier lågt i Climeon jämfört med andra miljöteknikaktier, cirka 40 miljoner aktier efter den riktade emissionen nyligen.

Sammanfattning

Det är tydligt att Climeon är ett gediget miljöteknikföretag som redan är långt framme i sin kommersialisering, antagligen längst fram av de miljöteknikaktier jag äger. Även om Climeon inte heller går med vinst idag har företaget redan väsentliga intäkter och en god orderbok (utslaget per aktie motsvarar det utestående ordervärdet över 17,50 kronor per aktie).

Samtidigt bör man beakta att Climeon kan förväntas utsättas för konkurrens på några års sikt varför det också är kritiskt att de bygger upp ett starkt varumärke med goda kundrelationer. Man bör också beakta att Climeon ännu har en stor kostnadskostym där man trots betydande intäkter ännu har några år kvar till vinst. Det finns en särskilt stor osäkerhet kring den maritima sektorn just nu eftersom sektorn har drabbats hårt av pandemirestriktioner och vikande efterfrågan. Den kan i sin tur också drabba Climeon då utrymmet för investeringar är lägre. Climeon har därför också en betydande risk.

En fördel med Climeon är att de, till skillnad från de bägge andra miljöteknikaktierna jag hittills har skrivit om, i sin geotermiska verksamhet förefaller få intäkter från långa avtal i länder med relativt höga energipriser. Det innebär i sin tur att Climeon vid en lyckad storskalig etablering i Japan och Taiwan, där man redan idag har drift igång, kommer kunna räkna in intäkter under många år framöver.

Jag tycker att Climeon är ett spännande och nyttigt miljöteknikföretag men den teoretiska uppsidan är inte lika stor som i Azelio och Minesto. Climeon har själva uppskattat en marknadspotential på cirka 150 GW för deras teknik. Det är antagligen en blygsam bedömning som är i underkant men den bygger också på var de anser det är rimligt och kostnadseffektivt att upparbeta kundrelationer. Teoretiskt finns det naturligtvis en större potentiell marknad för att omvandla värme till energi. Det bör ändå som sagt påminnas om att det här är högst en fjärdedel av den marknadspotential som Minestos teknik besitter. Oavsett är det ur en aktieägarhorisont så att Climeon skulle kunna ha en betydande lönsamhet de kommande decenniet med endast någon procent av sin självuppskattade marknadspotential.

Min förutfattade mening var att Climeon redan hade en del av sin tillväxtresa bakom sig varför jag inte ser aktien som en potentiell tiodubblare. Det verkar det inte finnas fog för vid djupare analys då aktien handlas till P/E 8 på 2023 års vinstestimat vilket innebär att det inte är långsökt att aktien ska värderas upp med minst 2,5 gånger och har potential att värderas upp minst 5 gånger på 5-10 års sikt om företaget lyckas infria förväntningarna och uppnå intäkter och tillväxt i linje med nuvarande estimat. Det är en god nog potential för att jag ska vara beredd att ta en långsiktig portföljandel i företaget. Det antyder också att företaget med en sådan vinstnivå och en utdelningsandel på cirka en tredjedel av vinsten har potential att på åtminstone fem års sikt betala en utdelning som är i linje med mina utdelningsmål för etablerade aktier (3-5 procent yield on cost). Hur fort det går bestäms av hur stora utgifter Climeon har framöver för att växa ytterligare. Utdelning är förstås inget självändamål i detta skede.

Jag valde att öka när nyheten kom den 24 april att geoenergianläggningen i Japan är igång och levererar elektricitet. Samtidigt medger Climeon i sina senaste kvartalsrapporter att den kommande tiden blir utmanande då sjöfartssektorn som är svårt drabbad av COVID-19-krisen.

Trots att företaget redan idag har betydande intäkter väljer jag ändå en mellanväg och är lite försiktig helt enkelt eftersom jag tycker att andra alternativ är mer spännande just nu. Det kan tyckas irrationellt då företaget är mer moget än Azelio och Minesto och, trots lägre teoretisk potential, har en uppenbar möjlighet att bli en stabil utdelningsaktie. Samtidigt vill jag som sagt se att den negativa trenden från de senaste rapporterna när det gäller utgifter och orderingång vänds innan jag satsar mer. Jag vill ha åtminstone 0,5 procent av portföljen i Climeon och tittar på att skala upp till 1 procent på något års sikt men håller utsikt efter tecken på en vändning avseende kostnadskostymen och ökad lönsamhet innan jag tar en större position. Till dess kommer jag fortsätta att öka lite pö om pö för att långsiktigt bygga en position, precis som jag har gjort under hösten, när utrymme medges och hoppas att det här blir en aktie som man kan fylla på i regelbundet när de är ett moget industribolag. 

För transparens: mitt ägande i Climeon är som framgår av detta inlägg rakt igenom långsiktigt. Jag tror att de stora förtjänsterna är åtminstone fem-tio år bort i tiden och avser därför allt annat lika behålla hela mitt innehav till dess. Climeon utgör idag ungefär 0,5 procent av portföljen exklusive Minesto.

lördag 7 november 2020

Några spridda tankar om veckan som har gått

Det är väldigt mycket att göra just nu - nedstängning till trots - och därför samlar jag istället lite spridda tankar i ett helginlägg. Helst hade jag velat skriva flera separata inlägg, inte minst för att titta på Multiconsultrapporten, men det hinner jag helt enkelt inte med just nu.

Presidentvalet i USA har förstås varit veckans stora snackis. Jag är en mikrosnubbe och tycker att marknaden ofta tenderar överskatta effekten av stora men greppbara makrohändelser som ett presidentval men underskattar mer komplexa makrohändelser som kan vara långt viktigare men inte lika greppbara.

Många pratar om att det är bra att Joe Biden blir president för miljöteknikaktier som jag ju gillar. Att Joe Biden vill återinträda i ett anständigt internationellt samarbete genom bland annat Parisavtalet är väldigt positivt. Att det skulle påverka mina miljöteknikaktier särskilt mycket på kort sikt tror jag däremot faktiskt inte. Jag ökade i Vestas och TransAlta Renewables när Trump valdes till president på oron över hur vindkraft skulle klara sig. Facit blev att del klarade sig fint, även i USA, helt enkelt eftersom marknaden efterfrågar deras produkter och är beredd att betala för dem. På motsvarande sätt tror jag inte att Joe Biden över en natt kommer totalt förändra förutsättningarna för mina miljöteknikaktier. Minesto har förvisso ett samarbete om havsströmmar i Florida men lär oavsett inte kicka igång större projekt i USA än på ett par år då fokus är på Färöarna och Wales. Azelio och Soltech har redan en viss verksamhet i USA och även om det knappast är en nackdel att USA nu tar miljö på mer allvar tror jag inte att det kommer bli någon dramatisk förändring på kort sikt. Climeon har en del kunder i fartygssegmentet i Nordamerika, där skulle möjligen nya investeringar i gröna lösningar kunna vara tungan på vågen då det är en Coronadrabbad bransch som kanske annars inte kan investera lika snabbt. Framtiden får utvisa.

Multiconsult kommer att betala utdelning på 2 NOK per aktie mot årets slut. För min del blir det en tusenlapp före källskatt! Även om jag tidigare har skrivit om hur fint företaget återhämtar sig hade jag inte räknat med utdelning i år. Rapporten var också bra. Kassaflödet ökar tydligt och vinst per aktie blev 1,36 NOK för kvartalet och 6,92 NOK hittills i år. Orderingången dock lite svagare, inte underligt i dessa tider. Jag hade velat skriva ett inlägg men hinner alltså inte och Multiconsultinläggen brukar färre läsa så nöjer mig med att konstatera att min tidigare hypotes håller och att det sannolikt blir en fin utdelning i trakterna 3 NOK igen till våren. Med ett bra fjärde kvartal skulle det motsvara en utdelningsandel på en tredjedel vilket vore lågt för att vara Multiconsult. Företaget har helt klart mer att ge!

Swedish Stirling kommer framöver att handlas på First North vilket innebär att det tidigare minimicourtaget på 19 kronor nu ersätts av vanliga courtagenivåer. Att man tidigare har behövt köpa aktieposter om flera tusen kronor per tillfälle är faktiskt en anledning till att jag inte har handlat mer i aktien. Swedish Stirling är en av de miljötekniker jag har tänkt skriva om länge och påbörjat ett utkast om.

Minesto är som vanligt den aktie som står mest i fokus för mig. Jag hade nog trott att vi skulle förbi 30 kronor redan i veckan efter ett positivt PM förra veckan om framsteg i installationen på Färöarna där de utmaningar man hade i infästningen av kraftverket nu alltså är lösta. Nu blev det ändå 7 procent upp över den här veckan vilket är ett steg på vägen. Verifieringsarbetet pågår och det gäller att ha tålamod i aktier som denna. Många söker genvägar och tror att aktier ska dra iväg flera gånger vid ett PM och säljer ut sig för snabbt när så inte sker. Som jag tidigare har skrivit finns de verkligt stora värdena i Minesto tio år fram i tiden när företaget är kommersialiserat och börjar snegla på utdelning på några kronors vinst per aktie. Sådana här aktier ska man bara sitta på längs hela resan så länge inget går fel.Vi såg dock hur Azelio reagerade när verifieringen avslutades och aktien snabbt värderades upp med 50 procent. När teknikrisken minskar i Minesto efter att företaget levererar el i nät på Färöarna, fakturerar elbolaget SEV och får en godkänd verifiering från Det Norske Veritas, samma företag som Azelio och Climeon har använt, bör risken justeras ned och kursen följaktligen upp. Jag är dock skrockfull nog att låta champagnen vara kvar i kylen några veckor till och inte ta ut något i förskott. Hemläxan är gjord men tålamod är nyckelordet.

Värt att hålla koll på är också att Avanza åter ändrar villkoren för belåningsbara aktier. I mitt fall är det bara två aktier som berörs. Scandic är inte längre belåningsbar samtidigt som just Multiconsult blir belåningsbar med 40 procent. Innehaven är ungefär lika stora varför min totala belåning inte förändras nämnvärt. Däremot blir det lägre utrymme på investeringssparkontot och högre i kapitalförsäkringen.