lördag 9 juni 2018

Utdelningar maj

Maj månad innebar årets sista utdelningsrekord med 8 635 kronor under en enskild månad och mer än tre gånger så mycket som samma månad ifjol. Serneke, som något oväntat gav en fin utdelning redan i år, stod för ganska exakt en tredjedel av utdelningarna, H&M för ungefär en sjättedel. Hela 29 av mina totalt 61 aktier bidrog till utdelningsrekordet.
Vill som vanligt understryka att utdelningsrekorden är en direkt effekt av mina höga månadsinsättningar som ensamma medför stadigt ökade utdelningar. Att skillnaden är så dramatisk mot ifjol beror också på att jag för första gången går in med tolv månaders aktieköp i ryggen jämfört med drygt ett halvår senast. Samtidigt har jag ökat nivån på månadsinsättningarna med ungefär 20 procent sedan portföljens start. Utdelningstillväxten har bidragit med några procent också då den som helhet var god i år. Framförallt beror det fina resultatet dock på insättningstillväxt vilket visar att långsiktigt sparande i stabila utdelningsaktier betalar av sig även om aktiekursen utvecklas blygsamt.
Portföljen har utvecklats fint under maj som helhet. Jag bryr mig inte speciellt mycket om kursutvecklingen utan följer den mest som en indikator för om jag har gjort missbedömningar i några aktier. Portföljen är nu upp 3,6 procent trots att flera tunga innehav som Clas Ohlson, H&M och MQ alltjämt tynger ned att många mindre innehav utvecklas fint. Efter ett par tunga månader i början av året är jag glad att portföljen nu är på rätt spår igen. Clas Ohlson överväger jag trots allt att öka lite i inför septemberutdelningen nu när YOC är extremt hög med tanke på att försäljningen ökade och de ovanligt stora nedgångarna i hög utsträckning härrördes till engångskostnader. Behöver försöka läsa på lite bättre innan jag bestämmer mig. Sharpekvoten var under 1 och standardavvikelsen är runt 10 procent vilket sannolikt beror på det kraftiga ryck Minesto gjorde.

Minesto har varit det stora glädjeämnet. Jag är som bekant ingen trendinvesterare utan äger långsiktigt och säljer bara om de fundamentala förutsättningarna som låg till grund för mitt köp har förändrats. Efter att Minesto lyckades installera fundamentet och microgrid-bojen har marknaden fått en bekräftelse på att Minesto klarar att genomföra de komplexa installationerna i storskalig havsmiljö. Precis som tidigare måste tekniken lyckas i stor skala utan oförutsedda tekniska hinder samtidigt som kommersialiseringen därefter måste lyckas. Men eftersom allt fortsätter utvecklas i rätt riktning i nuläget ser jag inga skäl att minska innehaven eller ens ta hem vinster i mina kortsiktigare köp. De kortsiktiga köpen har dubblerats jämfört med köpkursen och mina långsiktiga köp är upp med fyrtio procent jämfört med GAV. Det gör att Minesto just nu utgör chockerande höga 12 procent av portföljen. Det får vara så tills vidare, finns inga skäl att sälja eftersom mina månadsinsättningar kommer bidra till att den relativa portföljandelen successivt minskar igen. Jag har ju också 500 teckningsoptioner kvar. Tyckte från början att de var dyra men fortsätter Minesto så här med ytterligare positiva besked i kommande steg kan Minesto bli min bästa affär någonsin. Skulle egentligen vilja skriva ett helt inlägg om Minesto men har inte haft tid att läsa in mig så hänvisar till deras hemsida och twitter för den som själv vill sätta in sig mer i detalj.

Det är fortsatt mycket både privat och i jobbet vilket har inneburit lite mer resande än vanligt. Just att jag faktiskt inte har haft tillgång till aktiedepån i perioder är ju också ett av skälen till min ovanligt defensiva och enkla strategi. Kortsiktig handel och investering får andra ägna sig åt som har förutsättningarna för att följa börsen såpass aktivt.

Därför har jag utöver Avanzas Norgekampanj, där jag ökade i befintliga innehav och Veidekke gjorde entré i portföljen, egentligen bara passat på att öka beskedligt i J&J. Det garanterar att jag kommer ha minst en procent portföljandel även om två år vilket känns bra. Det är faktiskt första gången som jag köper J&J utanför Avanzas courtagefria kampanjer. Jag har som vanligt också ökat i Investor vilket börjar bli en månatlig vana så länge aktien är rimligt värderad. Att jag inte har köpt aktier beror också på att jag har haft lite mindre tid att sätta mig in i eventuella förändringar och då har jag tyckt att det varit klokast att avvakta. Jag är ändå närmast fullinvesterad med 99 procent aktier och tycker därför att jag har råd att låta kassan växa fram till semestern. Jag har samtidigt inte satt över hela månadsinsättningen ännu eftersom jag vill ha buffert för saftiga utlägg på min kontokortsräkning. Så här i fritidshussäsong passar det bra att ha lite extra buffert ifall jag skulle slå till.

torsdag 17 maj 2018

Courtagefri handel i norska aktier

Imorgon har Avanza courtagefri handel på norska aktier. Jag ökade i norska aktier när norska och svenska kronan var ungefär lika mycket värda för några månader sedan. Nu tycker jag att både valutakursen och aktiekurserna generellt är lite över vad jag vill betala.

Samtidigt tycker jag att Avanzas courtagefria kampanjer är ett utmärkt tillfälle att fylla på med småskvättar i olika innehav som jag annars tycker är dyrt och omständligt att öka i. Ett utmärkt exempel är Tomra. Jag tycker att aktien är notoriskt dyr och övervärderad men samtidigt är mitt portföljinnehav nu försvinnande litet. Att då öka med ytterligare någon aktie för att bibehålla en redan låg portföljandel på riktigt lång sikt känns ändå försvarbart. Av samma skäl ökar jag lite i Multiconsult, Gjensidige och ATEA för att avrunda upp till närmaste jämnt antal aktier.

Jag passar också på att ta in en liten första position i Veidekke. Byggbranschen är svår men Norge befinner sig i ett annat skede av konjunkturen än Sverige. Företaget har både en god kassa, rimlig utdelningsandel och historisk utdelningstillväxt. De torde kunna öka utdelningarna över konjunkturcykeln även om det kommer sju svåra år. Eftersom jag har en stor portföljandel i både Serneke och Skanska blir det dock bara en handfull aktier den här gången som ett litet komplement.

En aktie som jag har funderat mycket på är Orkla. Jag ser det i grunden som en defensiv och obligationsliknande utdelningsaktie. Den har dock ingen utdelningstillväxt och samtidigt gillar jag inte att man inte verkar se SAPA och Jotun som långsiktiga innehav. Jag själv tycker att de varumärkena var två skäl att överväga Orkla. Å andra sidan expanderar de på nya marknader men kontentan blir ändå att jag tycker att aktien är för dyr med tanke på att tillväxten är begränsad.

Laxbolagen och bankerna är frestande men jag tycker inte att jag känner till dem gott nog och avvaktar. Yara har jag också funderat på tidigare men deras senaste rapporter har varit tveksamma och såväl vinst som utdelning är ojämn. Aktierna ovan har jag med undantag för Veidekke följt sedan bloggens start och därför känner jag mig rätt trygg i att slentrianöka lite med sikte på att bibehålla portföljandel.

lördag 28 april 2018

Utdelningar april

April månad innebar ännu ett utdelningsrekord med 5 361 kronor under en enskild månad och mer än tre gånger så mycket som samma månad ifjol. Som jag tidigare skrivit är det mycket med både jobb och fritid just nu varför jag inte hinner blogga lika mycket. Portföljuppdateringar är dock alltid inspirerande både för mig och förhoppningsvis också för er läsare.

Handelsbanken och Skanska står ensamma för cirka 3 000 kronor och mer än halva utdelningen. Bosjö bidrog med en femhundralapp och Gjensidige något liknande tack vare att norska kronan stärkts senaste tiden. Totalt var det 18 aktier som delade ut under april.

Vill understryka att utdelningsrekorden är en direkt effekt av mina höga månadsinsättningar som ensamma medför stadigt ökade utdelningar. Att skillnaden är så dramatisk mot ifjol beror också på att jag för första gången går in med tolv månaders aktieköp i ryggen jämfört med drygt ett halvår senast. Samtidigt har jag ökat nivån på månadsinsättningarna med ungefär 20 procent sedan portföljens start. Utdelningstillväxten har bidragit med några procent också då den som helhet var god i år. Framförallt skulle jag dock vilja säga att det fina resultatet beror på insättningstillväxt.


Efter en svag mars månad där flera kärninnehav var rejält tyngda har portföljen studsat tillbaka något. Delvis på grund av utdelningskalender och valutaeffekter men aktiekurserna verkar ha stabiliserats något. Portföljen rör sig därför nu på ungefär samma värde som insättningarna samtidigt som sharpekvot inte längre är negativ.Jag är i och för sig inte särskilt fokuserad på kursutveckling men tycker att det vore tryggare om portföljen som helhet åtminstone hade en svagt positiv kursutveckling på 3-5 procent per år. Standardavvikelsen är fortfarande något högre än jag önskar, nu 8,80 procent, men om det beror på snabba kursrörelser i rätt riktning är det förstås ett mindre problem.

Just nu är det som sagt fritidshussäsong varför jag är lite mer defensiv med insättningarna. Detta fungerar dock bra eftersom jag passade på att köpa stora andelar i flera innehav i februari varför jag nu främst gör lite strököp för att fylla på i olika aktier samtidigt som jag betalat tillbaka lånräntan. Har också utlägg för resor kommande månaderna varför jag helt enkelt vill ha lite mer likvider än vanligt. Med tanke på att många aktier är dyra nära utdelning, vilket delvis förklarar att portföljen studsat tillbaka, kan jag gott vänta till efter semestern med större påfyllningar i portföljen.

Nästa månad kommer ytterligare ett utdelningsrekord. Över 8 000 kronor förväntas under maj!

tisdag 10 april 2018

Utdelningar mars

Mars månad bjöd på ett nytt utdelningsrekord om 3 364 kronor. Det beror förstås på ackumulerad utdelning från kontinuerliga insättningar och aktieköp. Det blev till sist en dryg  femtiolapp mer än  jag hade förväntat mig eftersom flera valutor stärkts mot kronan senaste tiden vilket påverkar faktisk utdelning i svenska kronor för mina utländska innehav.
Axfood innebar ett nytt utdelningsrekord och bidrog ensam med 1 920 kronor. Det var frestande att fylla på så att jag hade fått 2 000 kronor jämt men aktien stack iväg lite sista dagarna före ex-datum. Jag valde därför istället att återinvestera utdelningen i nya Axfoodaktier efter ex-datum. Därför kan jag, såvida nuvarande utdelningsnivå bibehålls vilket inte är säkert med tanke på hög utdelningsandel, se fram emot över 2 000 kronor från Axfood nästa år.
Om portföljen kan konstateras att den fortfarande tyngs av att flera större innehav utvecklas svagt. Min sharpekvot är fortsatt negativ där jag långsiktigt vill tillbaka till siffror åtminstone runt 1. Volatiliteten uttryckt i standardavvikelse är något hög men har historiskt varit högre för min portfölj än den 8,5 procent som den just nu befinner sig i. Generellt är det mina tråkigaste innehav som levererar bäst och utdelningstillväxtkryddorna tenderar att dra ned portföljen. Jag är inne i lite av en back to the basics-process där jag nog framöver kommer lägga än mer fokus på aktier som har en mycket stor sannolikhet att ge en obligationsliknande avkastning även i sämre tider. Hyresfastigheter, livsmedel och skog är några bra sektorer för den typen av aktier. Min strategi bygger ju på ett högt sparande och en hög sparkvot över tid vilket gör att jag främst vill ha en stabil passiv kapitalinkomst från utdelningar. Utdelningstillväxt och kurstillväxt är förstås trevligt men klarar jag att spara ihop ett aktiekapital på tre miljoner inom en tioårsperiod räcker en genomsnittlig portföljavkastning på 4 procent för att ge mig 10 000 kronor per månad i utdelningar brutto.

Har inte haft så mycket tid för bloggen den senaste tiden. Dels beror det på att det har varit mycket annat både på arbete och fritid och kommer så vara de kommande månaderna. Dels beror det på att jag är inne i fritidshusköpsfunderingar igen den här tiden på året vilket har gjort mig lite mer defensiv under mars med aktieköp. Jag har helt enkelt lagt mindre tid på att analysera aktier och följa börsen för att istället lägga mer tid på att värdera vad jag är villig att betala, räkna på räntor och amortering.

Det gör inte så mycket eftersom jag så att säga investerade mina utdelningar på förhand med belåning i februari när flera aktier handlades på rätt trevliga nivåer. Just nu har jag ingen belåning i portföljen bortsett från den normala likviditetsskulden som uppstår från dag till annan när stående orders går igenom innan jag hinner föra över pengar från korträntekontot.

Trevligast är ändå att både april och maj kommer bjuda på nya utdelningsrekord. Det trista är att jag redan börjat återinvestera i nästa års utdelningar vilket bromsar upp årets totala utdelningar något. Det viktigaste är dock att jag får god långsiktig utdelning över tid.

lördag 17 mars 2018

Lite av varje

Det har varit mycket att göra och lite tid att blogga senaste tiden. Samlar några tankar i ett inlägg.

MQ senaste kvartalsrapport var ingen rolig läsning. Jag hade nog trott att försäljningsminskningen redan var inprisad eftersom den redan var känd. Det som oroade mig i rapporten var däremot att det var kärnverksanheten som stod för den största delen av försäljningstappet. Att JOY för en gångs skull utvecklades mindre dåligt ska man nog inte dra för stora växlar på, det var förväntat att JOY fortsatt skulle ha svårt att få intäkter.

Tycker att det är ett bedrägligt läge att kommentera med tanke på risken men Per Ericson kommenterade det klokt i placera så hänvisar till hans balanserade och kloka analys (länk).

Ja, jag vet att vissa läsare irriterar sig på att jag använder YOC som riktvärde och att P/E är rätt högt om de resultat den svaga kvartalsrapporten visade består på lång sikt. Och nej, jag räknar inte med att utdelningen ska kvarstå på 1,75 kronor. Faktum är att mitt perspektiv alltid har varit på några års sikt i MQ. Jag har dessutom tagit höjd för en utdelningssänkning. Så här skrev jag i december efter förra kvartalsrapporten:

Även om utdelningen skulle sjunka till 1,10 kronor skulle aktien vara fullt försvarbar att köpa på denna nivå utifrån utdelning räknat. Man ska ha respekt för branschens strukturella förändring men så lågt nivå har utdelningen inte haft på fem år och det förefaller rimligt att MQ kommer kunna bibehålla en god utdelning över de kommande åren. Frågan är om aktiekursen kommer kunna upprätthålla en nivå runt 30 kronor på längre sikt? 

Precis så resonerar jag fortfarande. I Per Ericsons artikel är estimatet på tre års sikt en utdelning på 1,36 kronor. Det är trots allt högre än de 1,10-1,25 kronor jag har kalkylerat med och skulle motsvara en YOC på 7,5 procent. Man bedömer också att vinst per aktie fortsättningsvis kommer vara runt 2,50 kronor vilket jag ser som lugnande. Det skulle innebära att det till och med finns möjlighet att bibehålla en utdelning på 1,75 kronor med en utdelningsandel runt 70 procent vilket är högt men inte omöjligt. Att chansa på att kunna få i bästa fall 10 procent åter i utdelning nästa år är lockande för mig och jag kan nog räkna med minst 5,5 procent. Jag kommer öka. Men vill allvarligt varna för fallande knivar som Per skriver och att risken är hög. Den stora frågan är inte om utdelningen kommer vara god de kommande 2-3 åren för det är jag övertygad om att MQ fixar. Den stora frågan är om man får igen pengarna när man vill ur aktien på lite längre sikt. Det är mindre säkert.


H&M fortsätter falla efter ännu en svag rapport och risken är förstås fortsatt hög intill dess vi ser tecken på att försäljningsminskning och sämre resultat bottnat. Tycker ändå att Peter Malmqvists artikel (länk) var rätt uppfriskande. Gillar kontrarianer som vågar uttrycka avvikande perspektiv.

Clas Ohlson presenterade också en dålig rapport. Jag tenderar nog tycka att marknaden överreagerat lite och kommer liksom tidigare invänta VD Lyrås plan för omställning till mer internethandel. Aktien handlas till en YOC runt 7 procent och det är en hygglig riskpremie tycker jag, återinvesterade halva Axfoodutdelningen. Ser försiktigt på Clas Ohlson men öka för att bibehålla en något lägre andel tycker jag fortfarande är motiverat om jag tror på aktien.

Clas Ohlson, H&M och MQ visar alla risken med butiker i detta tidevarv. Jag kommer vara mer försiktig framöver och sprida mer i andra sektorer. Återstår att se på längre sikt om min beslutsamhet är en styrka eller svaghet. Samtidigt har bank, bygg, fastighet, skog alla sina egna risker och livsmedelsaktier ger liten tillväxt. Jag hittar helt enkelt ingen sektor som är uppenbart bättre samtidigt som den går att förstå sig på utan alltför mycket branschspecifika förkunskaper.

En försäljning har jag dock gjort senaste tiden. Pioneer Pref har jag dumpat. Det var en liten, närmast obetydlig position. Den saknar kursutveckling. Dessutom hade ingen utdelning trillat in på kontot sista kvartalet och jag tyckte att jag hellre kan öka i större innehav.

Funderar liksom bloggrannen Krösus Sork också på att dumpa Intrum Justitia. Osäkerheten har ökat den senaste tiden kring företagets styrning. Mitt innehav är ganska litet och trots en fin utdelningshöjning har jag bara en YOC på runt 3,6 procent. Jag såg det som en tillväxtaktie, vilket det nog fortfarande är, men tar kanske det säkra före det osäkra och kliver ur i väntan på lugnare tider.

Till sist trillar utdelningen från Axfood in nästa vecka. Med 1 911 kronor blir det min största utdelning någonsin. Det var frestande att köpa aktier för att runda av utdelningen till 2 000 kronor men tyckte att kursen stack iväg lite sista veckan innan utdelningen. Istället har jag valt att återinvestera halva utdelningen i nya Axfood. Därmed: nästa år, då jävlar!

lördag 3 mars 2018

Äntligen vår och utdelningsinvesterarens högsäsong!

Februari månad är till ända med blandade resultat. Mina utdelningar är högre än någonsin och jag kan äntligen börja det trevliga nöjet att föra statistik över utdelningshistorik med jämförelsetal från föregående år. Jag har redan gjort en portföljuppdatering här eftersom jag var nyfiken på hur de nya utdelningshöjningsbeskeden påverkade portföljens genomsnittsutdelning. Mycket tack vare Serneke stod portföljen i mitten av månaden på en yield on cost över 5,10 procent. Det innebär att jag just nu uppnår mitt modesta mål om 5 procent avkastning årligen endast genom utdelningar.

Samtidigt går en del i moll. Portföljens värde tyngs av att flera större innehav som Clas Ohlson, H&M, Minesto, Multiconsult och Serneke fortsatt är ned. Min sharpekvot har från att ha varit runt 2 under sommaren och runt 1 under hösten nu blivit negativ. Det är förstås en signal värd att ta på allvar om att just flera större innehav tynger portföljen. Standardavvikelsen har också ökat något till 8 procent vilket fortfarande är ganska lågt men ändå väsentligt högre än under hösten. Finns skäl att tänka mindre risk i kommande aktieköp. Så har jag också gjort under februari då jag passat på att utnyttja börsfrossan och ökat i tråkaktier som Axfood, Castellum, Handelsbanken och Investor.

För första gången någonsin har jag faktiskt en liten belåning i portföljen. Jag är som bekant principiell motståndare till att använda hävstång eftersom jag tycker risken är onödig och klarar mig utan på mitt höga grundsparande, sparkvoten också i februari över 80 procent. Anledningen till hävstången är dels att jag har velat köpa under kursnedgången, dels att jag tecknade aktier i Minestos nyemission och även att jag har haft lite tillfällig likviditet att ta hänsyn till i form av engångsutgifter. Som mest var portföljens belåning tre procent, nu är den en procent. Jag ser det som att jag kommer jämna ut det här över helåret när jag naturligt köper mindre aktier under sommarmånaderna. Räntekostnaden blev kanske någon tjugolapp i februari och det tycker jag inte är så farligt med tanke på att de flesta aktier jag köpt för att behålla kommer dela ut långt mer än så redan i vår.

Nog pratat! Här kommer bloggens första tabell över utdelningshistoriken!
Anledningen till den dramatiska ökningen i januari är delvis att utdelning från MQ inföll då istället för februari som i fjol samtidigt som jag hade tagit en större position. Jag har som mål att minst tredubbla utdelningarna under 2018 jämfört med 2017 och det bör jag kunna klara av.






På sydligare breddgrader har våren redan börjat titta fram. Utöver värmen och härligare klimat gläds jag förstås åt att våren är utdelningsinvesterarens trevligaste årstid.

Min utdelningsprognos för månaderna mars till maj är minst 17 000 kronor. Det är mer än 25 procent mer än jag fick i utdelningar under hela 2017. Inte så illa. Detta beror dock också på att jag under andra halvåret 2017 valde att investera i aktier som delar ut först nu i vår snarare än att till varje pris få utdelning samma kalenderår.

Att Serneke har börjat ge utdelning samtidigt som flera kärninnehav som Axfood, Castellum och Handelsbanken har givit fina utdelningshöjningar innebar att portföljen snabbt drog iväg från 25 000 till 30 000 kronor i prognostiserad utdelning för 2018. Skrev om det här.

Ska man se till månadens händelser var Multiconsults besked att halvera utdelningen i år en stor besvikelse. Multiconsult kan jämföras med en norsk motsvarighet till ÅF. De har tillväxt genom förvärv och jag har varit medveten om att det kan innebära kostnader och investeringar i det korta perspektivet. Konjunkturen i Norge befinner sig i ett annat skede än i Sverige och fastighetsmarknaden vände nedåt med oljepriset redan för något år sedan. På lång sikt tror jag på Multiconsult just på grund av deras tillväxt genom förvärv på nya marknader. Den stora frågan jag ställer mig är hur allvarlig skandalen och rättstvisten kring Stortingetprojektet blir. Multiconsult verkar redan ha tagit höjd för eventuella kostnader efter rättsprocessen är avslutad. Jag tycker det är bra att man inte riskerar företagets långsiktiga överlevnad. Den stora frågan är om den i Norge välkända skandalen kommer leda till reputational damage eller inte. Jag har tidigare ansett att Multiconsult varit ganska lågt värderat. De handlas till ett P/E runt 8,5 och en YOC över 5. Efter senaste rapporten är jag något mer försiktig men ser ändå ingen större anledning att sälja. Norska kronan har dessutom stärkts  ett par procent vilket dämpar värdenedgången i portföljen. Kanske blir det ett blogginlägg men just nu hinner jag inte.

Man kan konstatera att det faktiskt är mina kärninnehav och högutdelare som levererar utdelningshöjningar. De så kallade tillväxtaktierna som skulle få portföljen att växa snabbare har i flera fall inte höjt utdelningarna alls. Min slutsats är att jag nog framgent bör fokusera på vad jag är bäst på, att kontinuerligt köpa aktier i företag med god och historiskt stabil utdelning. Sedan får andra tuppfäktas om var tillväxten finns och vad det är värt att betala för den.

Till sist är det mycket både på jobbet och fritiden just nu. Därför har det blivit mindre tid att blogga och bara en handfull inlägg i februari. Har fortfarande en plan om att ta ett helhetsgrepp för att styra upp bloggens struktur och basinlägg samtidigt som jag tänker ta bort reklambanners helt. Vill rulla ut alla förändringar samtidigt så det blir av när jag hinner med helt enkelt.

lördag 24 februari 2018

Kopparbergs exempel på utmaningar att förutse utdelningstillväxt


Kopparbergs bokslutskommuniké är en av de rapporter jag sett mest fram emot under våren. Inte minst eftersom jag har valt att ta en stor position i aktien både eftersom den kan anses långsiktigt stabil och har ansetts vara en utdelningstillväxtaktie.

Att Kopparbergs bibehöll utdelningen var en besvikelse. Jag hade hoppats på en tioprocentig höjning till 6,50 kronor per aktie. Det hade varit väsentligt lägre än senaste fem årens utdelningshöjningar men ändå med säkerhet gått att hantera inom nuvarande vinst per aktie. Även om det är retligt att min YOC är strax över 3 procent istället för 3,5 procent så kan jag ur ett långsiktigt aktieägarperspektiv tycka att Kopparbergs gör helt rätt. Med bibehållen utdelning är utdelningsandelen fortfarande runt 70 procent vilket är högt. Att i det känsliga skedet med hög valutarisk och stora investeringar inte riskera företagets långsiktiga verksamhet tycker jag är klokt.

Eftersom Kopparberg är noterade på en mindre lista har de ett något enklare och kortare format. Därför är informationen något begränsad i själva rapporten (länk). Samtidigt lyssnade jag på en längre intervju med VD Peter Bronsman nyligen och jag gillade hur han resonerade kring företagets framtid, marknadsposition och att ökad konkurrens inte nödvändigtvis endast var av ondo eftersom jättarna öppnar cidermarknader på nya marknader där Kopparbergs som en premiumprodukt kan ta draghjälp för att också slå sig in.

Omsättningen (-0,5%) och resultatet (-20%) minskade. Det är förstås aldrig bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att marknaden först för några månader sedan tog in att Kopparbergs skulle få svårare att bibehålla sin intjäning på den för företaget stora brittiska marknaden när pundet faller i värde. I rapporten noterar Bronsman att med en bibehållen pundkurs skulle resultatet istället ha ökat med 3 procent. Han hävdar också att nedgången uteslutande beror på valutaeffekter. Någon kris kan man därför inte tala om utan snarare en extrem valutaförändring. Kopparbergs har ju tidigare meddelat hur de har investerat i Storbritannien för att minska sårbarheten för valutaförändringar och på längre sikt kommer den här risken därför minska. Detta bekräftas också kort i rapporten där det uppges att inköp av förpackningar, transporter och tjänster sedan slutet av 2017 sker i pund. Nu verkar pundet dessutom ha återhämtat sig åtminstone i det korta perspektivet varför nästa kvartalsrapport säkert kommer ge bättre resultat. Intressant samtidigt att notera att investeringarna faktiskt minskade något det gångna året. Generellt har jag lättare att acceptera svagare resultat om de beror på långsiktiga investeringar men så är alltså inte fallet. Positivt är dock att eget kapital och soliditeten ökar, den senare från 40% till 44%. Det betyder att det försämrade resultatet åtminstone de kommande åren inte kan anses inge större skäl till oro. Viss oro känner jag dock över att marginalerna minskar från 16% till 13%. Om den enda förklaringen är valutaförändring spelar det kanske inte så stor roll men skulle konkurrensen öka från jättarna kan det finnas risk att marginalerna minskar ytterligare i framtiden.

Kopparbergs skriver att flera marknader fortsatt har en positiv utveckling (Estland, Spanien, Grekland, Cypern och Australien). Ingen av dessa är dock idag en stor marknad som väsentligt påverkar resultatet. Vad jag var mest nyfiken på är hur det går med försöken att etablera sig på den amerikanska marknaden genom samarbete med Wal-Mart. Där finns en stor potential men samtidigt ingen stor cidertradition. Här fanns ingen information i rapporten.

Den kanske vanligaste kommentaren kring min investeringsfilosofi är att jag inte ska fokusera så mycket på utdelning utan istället titta på tillväxten. Exemplet Kopparbergs visar tydligt varför jag fokuserar så mycket på just utdelning. Att bedöma framtida tillväxt på längre sikt är helt enkelt svårt och få företag klarar att hålla en hög tillväxt över tid. De som gör det har dessutom ofta detta inprisat i aktiekursen. Kopparbergs var fram till det senaste halvåret ett exempel på just detta. Till och med H&M hade för bara några år sedan ett högt P/E-tal till följd av att framtida tillväxt redan var inprisad. Det är lite som att svära i kyrkan men jag föredrar att köpa tråkaktier som till exempel Axfood med modesta tillväxtmöjligheter men därför också en relativt hög direktavkastning. Givetvis måste också dessa aktier köpas till en rimlig aktiekurs och värdering men jag tycker att det är lättare att utgå från vad vi vet idag än att försöka ge mig på att värdera vad ett företag är värt om fem år. Det kan proffsen ägna sig åt.

Jag har ändå sneglat på att öka lite i Kopparbergs långsiktigt. Just konsumtionsvaror är generellt defensiva. Alkoholprodukter torde samtidigt vara något mer konjunkturkänslig än livsmedel.
Ni som har följt bloggen vet att jag länge tyckte att aktien var för dyr över 200 kronor och först runt 185-195 kronor började den närma sig rimliga nivåer. Med tanke på den svaga rapporten är jag benägen att tycka att aktien nu förvisso handlas på rimliga nivåer men långt ifrån billigt. Först runt 169 kronor (YOC 3,5 procent) skulle jag vara beredd att öka i större positioner. Blir nog ändå en påfyllnad i veckan med sikte på att bibehålla min nuvarande portföljandel.