torsdag 1 augusti 2019

MQ - sälj förlorare och behåll vinnare

Igår dumpade jag till sist MQ som har varit portföljens okrönta surdeg under lång tid.

Jag håller det fortfarande för sannolikt att MQ kommer återhämta sig. Det innebär dock att kursen återhämtar sig uppemot 5 kronor på kortare sikt. På längre sikt håller jag det fortfarande för sannolikt att MQ kan leverera vinster och utdelning igen. Dock långt ifrån de 1,75 kronor som var före utspädningen i emissionen men däremot kanske motsvarande 25 eller 36 öre per aktie före utspädning. Att vänta på att aktien ska återhämta sig till den nivå jag först köpte för är dock lönlöst. Det finns andra aktier som kan få en bättre långsiktig tillväxt än MQ:s eventuella återhämtning.

Jag ser större potential i aktier som Minesto att växa än att MQ ska återhämta delar av sitt värde. Jag vill inte heller sälja fina innehav som Nyfosa som förvisso inte passar min strategi och jag också avser sälja men som kan växa ytterligare på sikt. Rapporten är dessutom först i oktober varför det är sannolikt att kräftgången fortsätter till dess.

MQ var ett misstag där det största felet jag gjorde var att gå in kortsiktigt på högst fem års sikt för den höga utdelningen. Min ambition var att plocka in en januariutdelare, lite av en chansning, för att skynda på utdelningstillväxten. Jag hade ursprungligen en strategi att köpa lite mer tidigt i högutdelare för att sedan allteftersom växla över till mer stabila utdelningsaktier som Axfood, Castellum, Investor, J&J, Kopparbergs osv. Ändå var MQ ett avsteg från min strategi dels för att jag inte hade granskat räkenskaperna lika noga som jag annars gör och dels för att jag inte avsåg behålla aktien för evigt utan redan från början planerade en exit inom fem år. Jag missbedömde också, liksom för H&M, hur stark konkurrensen i sektorn var. Idag köper jag främst stabilare aktier eftersom portföljen redan har en tillräcklig storlek och jag inte anser mig behöva skynda på utdelningen längre.

MQ har i flera rapporter visat sig oförmögen att vända trenden och därför är MQ inte en aktie som passar min strategi. Det var den egentligen inte från början heller för jag vill ha ett visst mått av stabilitet. Jag upplevde i sista rapporten att jag verkligen fick anstränga mig för att hitta positiva tecken och insåg att det gränsade till confirmation bias. Därför har jag en tid haft MQ på listan över aktier att sälja vid behov. Att det har blivit först nu är för att det är först nu jag har behövt likvider vilket hänger ihop med att jag har tecknat EcoWavePower och samtidigt ökat i en del andra aktier som har uppvisat fina rapporter. Jag har därför letat efter aktier att sälja för att ha en viss marginal i min belåning och inte riskera drabbas av Avanzas ordinarie ränta på 5,64 procent om börsen skulle gå ned som helhet. Det skulle kosta mig 20 kronor mer om dagen i räntekostnad och snabbt äta upp den potentiella värdeökning MQ möjligen skulle kunna få efter rapporten om ett par månader. Ur ett sådant perspektiv skulle aktien behöva öka med mer än 14 procent efter rapporten i oktober för att alls kompensera räntekostnaden till dess. Då tar jag hellre en mer rimlig räntekostnad och bättre innehav i portföljen som kanske också kan växa lite till dess. Skulle jag ångra mig är det med stor sannolikhet ganska gott om tid att köpa in mig på nytt i MQ.

Jag har till sist lärt mig innebörden av sälj förlorare och behåll vinnare. Naturligtvis realiserar jag en stor förlust på kanske 60 procent av vad jag har betalt för aktien (utdelningen de två första åren minskar förlusten till högst 50 procent). Tidigare har jag varit ovillig att sälja aktier eftersom de fortfarande har möjlighet att ge utdelning och jag har tyckt att det har varit onödigt att realisera förlusten. Poängen med citatet är nämligen att jag behöver likvider just nu för att hålla belåningen på en rimlig nivå och samtidigt kunna köpa när lägen uppstår. Att då dumpa MQ blir då ett rimligt beslut. Alternativen jag kunde köpa för pengarna jag fick från försäljningen var bättre och de andra aktierna jag kunde ha sålt istället var helt enkelt rimligare att behålla. Alla de tre premisser under vilka jag säljer aktier uppfylls: 1. jag behöver likvider eftersom 2. jag kan köpa bättre aktier än den jag säljer och 3. aktien levererar inte i substans i rapporter enligt de premisser som gjorde att jag från början tog in aktien i portföljen.

Lärdomen är att man inte ska tänka så mycket vinst och förlust i enskilda aktier utan mer hur man stärker portföljens långsiktiga prestation som helhet. Att rensa bort lite ogräs för att ge mer utrymme för att låta de bästa växterna blomma ordentligt är sunt. Att prestigen får sig en törn spelar inte så stor roll när portföljen som helhet levererar. Man får räkna med att åka på några dåliga investeringar ibland men så länge man som helhet gör sin analys och diversifierar sig klarar portföljtillväxten att täcka upp för enskilda missräkningar.

onsdag 31 juli 2019

Månadssammanfattning juli

Portföljen föll tillbaka något i juli och landade vid 1 700 000 kronor som vanligt med hävstång från belåning avräknad. Inklusive belåning är portföljen värd cirka 1 950 000 kronor. Portföljen minskar vilket främst beror på att Minesto har återgått till mer normala nivåer i avsaknad av nyheter under semestern. Aktien landade över 20 kronor till sist, 4 kronor lägre än i juni, och bidrar därför till att portföljen nu är upp över 40 procent sedan start, vilket är ungefär dubbelt så mycket som mina mål.
Notera att jag nu har korrigerat insättningarna jämfört med föregående månad. Jag lät två månadsinsättningar ligga kvar på korträntekontot en tid ifall jag skulle behöva likvider till bostadsköp som vanligt under fritidshussäsongen.

En milstolpe på utgiftssidan har också uppnåtts. Jag har nu passerat en miljon kronor i rena månadsinsättningar till portföljen.

Utdelningarna landade på 1 834 kronor, 12,7 procent mer än juli ifjol. Jag är nu knappt 3 500 kronor från att passera fjolårets totala utdelningar vilket kommer ske i september.
Jag har ökat i Beijer, Kopparbergs och Nordic Waterproofing efter fina rapporter. Climeon och EcoWavePower har gjort entré som hållbara kryddor. För att göra plats för nya innehav har Alligator, Fenix, Kinnevik och MQ har fått lämna portföljen. Det första innehavet var så litet att jag tyckte det mest var i vägen. Även om det skulle tiodubblas skulle det bara bli några tusenlappar. Tog en liten förlust och sålde. Fenix är en fin aktie men presterar inte längre som historiskt. Utdelningen är låg även om utdelningstillväxten säkert är fin många år framöver. Jag tyckte att det utgjorde en risk och tog hem Kinnevik gick ungefär plus minus noll men jag har då inte tagit hänsyn till att det tickat in utdelning under de här åren. Bägge är aktier som jag inte själv med lätthet kan följa och förstå. Små innehav är inte så meningsfulla och därför fick de lämna plats för annat. MQ förtjänar ett särskilt inlägg. Jag tror egentligen fortfarande att aktien kommer återhämta sig och leverera vinst men eftersom jag nu vill köpa andra aktier mer var det rimligt att dra proppen och ta en stor förlust för att kunna hålla min belåning på en rimlig nivå och möjliggöra att köpa annat. Alternativet hade varit att sälja Nyfosa som inte alls passar min strategi men är en bra aktie som det inte är någon brådska att sälja. Jag har också minskat lite i Serneke. Det rör sig bara om knappt 5 procent och uteslutande en post aktier jag köpte för 45 kronor i maj när jag såg den fina orderingången i kombination med den låga värderingen. När kvartalsrapporten kom (länk) och visade att den ökade orderingången inte omsattes i ökat resultat, tvärtom ett nollresultat, valde jag att återgå till mitt normala långsiktiga innehav runt 1000 aktier igen. Det är som utomstående i nuläget närmast omöjligt att avgöra hur stor del av kostnaderna i Serneke som hänförs till Karlatornet och drar ned resultatet. Därför tog jag det säkra före osäkra.

Anledningen till omfördelningen är dels att jag tecknade mig i EcoWavePower (länk), dels att jag har större utgifter än normalt privat till följd av semester, likvider för ev fritidshusköp och att det är den tiden på året där många årliga småutgifter för försäkring, CSN, abonnemang, kontantinsats för boende osv sammanfaller. ISK belåning snuddar därför på maxgränsen för superränta eftersom jag samtidigt vill kunna köpa regelbundet som vanligt.

En målsättning inför hösten är därför definitivt att återgå till en mer normal belåningsgrad. Just nu är belåningsgraden 11,2 vilket är i högsta laget. Först och främst ska jag ner till 0,99 procents ränta i min kapitalförsäkring, vilket jag löser omgående så snart jag är säker på att jag har alla likvider jag behöver för bostad de kommande två månaderna. Därefter ska mitt investeringssparkonto också ned på mer rimliga nivåer igen. Det kommer ta mer tid eftersom det är mitt största av mina två konton. Jag tittar dock på att avsätta 25-50 procent till ren amortering av mina lån under hösten. Att det kommer regna in ytterligare strax över 11 000 kronor i utdelningar under årets sista fem månader hjälper till.

En andra målsättning är att mer aktivt börja titta på hållbara aktier igen. Minesto har varit en stor framgång och jag vill bredda portföljen med fler aktier av det här slaget. Jag har tagit in en liten post i Climeon, som är rätt högt värderad, Swedish Stirling och Tomra som jag bägge tittar på att öka i. Jag har också mer riskabla EcoWavePower och SolTech som är spännande högriskaktier i sektorn. Det finns ytterligare ett par aktier som jag överväger. Dessa är dock svårvärderade då de idag inte går med vinst. Givet framgången med Minesto ser jag ändå att jag har råd att riskera detta. Jag räknar kallt med att ett par av aktierna kommer misslyckas men om en av dem lyckas ens hälften så bra som Minesto har gjort hittills räcker det för att täcka upp för övriga aktier. Det blir fler inlägg om detta längre fram.

Aktier som Minesto, SolTech och EcoWavePower innebär dock att standardavvikelsen skjuter i höjden då de rör sig kraftigt i bägge riktningar. 20,59 procent är nytt rekord. Min sharpekvot har mattats av något under juli men 1,81 är fortfarande en mycket bra sharpekvot.
Augusti kommer bli en utmanande börsmånad eftersom det är den månad med lägst utdelningar. Jag kommer med största sannolikhet inte klara mitt mål om minst en tusenlapp varje månad mycket eftersom Oriflame löstes in och jag har inte ökat i andra augustiutdelare bara för att. Men man vet aldrig, den svaga kronkursen stärker mina transatlantiska månadsutdelare. Det kommer också bli utmanande eftersom jag inte vågar föra över likvider så länge jag har stora potentiella utlägg att göra. Det talar för en relativt lugn månad på aktieköpsfronten.

torsdag 25 juli 2019

Styrkebesked från Nordic Waterproofing

Det är sällan man ser en så stark kvartalsrapport som den Nordic Waterproofing presenterade idag (länk). Man skulle rent av kunna ge fog för det annars missbrukade ordet oerhört stark rapport. Företaget producerar taktätningsprodukter.

Företaget säger att det är deras starkaste resultat någonsin och undra på det, jag har aldrig sett en så entydigt stark rapport från ett enskilt kvartal. Titta på den här ökningen jämfört med ifjol:

Kassaflöde +87 procent
EBIT +25 procent
Omsättning +21 procent varav 6 procent organiskt
Resultat +14 procent
Vinst per aktie +14 procent
Rörelsemarginal +4 procent

Det är en aktie som jag tog in i portföljen för något år sedan när jag gjorde ett experiment med aktier med utdelningstillväxt. Man kan samtidigt konstatera att företaget över tid har en ojämn utveckling av vinst samtidigt som eget kapital varierar med uppköp, där man nu tittar på ytterligare förvärv. Omsättningen har tenderat öka försiktigt rapport för rapport de senaste fem åren.

Jag valde därför att dubblera mitt innehav i morgoncallen. Aktien handlades till en yield on cost strax under 5 procent och till ett P/E-tal på 12-13 (föregående kvartalsrapport). Det förefaller sannolikt att utdelningen på 4 kronor per aktie kommer minst bibehållas till våren liksom kommande år och det finns helt klart utrymme för en höjning. Man ska samtidigt ha klart för sig att Nordic Waterproofing verkar som underleverantör till den konjunkturkänsliga byggsektorn varför dagens rapport inte är en garanti inför de kommande åren. Ett ordentligt styrkebesked var det hur som helst.

Idag valde jag också att använda en del av lönen till att öka mitt innehav i Kopparbergs med 14 procent. Det var en stående order som jag hade haft runt 143 kronor en längre tid men när kursen började vända upp tyckte jag inte att jag skulle vara dumsnål eftersom 152 kronor per aktie och P/E 15-16 också är en långsiktigt rimlig nivå. Kopparbergs utgör nu cirka 3,5-4 procent av portföljen.

OBS jag äger aktier i Nordic Waterproofing (knappt 0,5 procent av portföljen). Inlägg ska inte ses som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys.

söndag 21 juli 2019

Veckosammanfattning: 22 innehav rapporterade i veckan

Det har varit en händelserik börsvecka där 22 av mina innehav, nästan en tredjedel, rapporterade. För att samla tankarna väljer jag att skriva en gammal hederlig veckosammanfattning igen. Det är ibland klokt att luta sig tillbaka i lugn och ro och gå igenom sina innehav på helgen när börsen är stängd och man inte riskerar att påverkas av börskurserna. Det här blir ingen genomgång eller analys av rapporterna i detalj utan mer några kompletterande nedslag i rapportskörden. För mig tjänar den här typen av överblick som ett sätt att göra en mental notering om vilka aktier jag särskilt bör överväga att öka i kommande veckor, vilka som fortsätter leverera som förväntat och jag i princip kan släppa till nästa rapport och om det är någon aktie som jag ska passa på att dumpa. Har säkert också glömt någon av rapporterna. Det gör att jag kan snäva in några få aktier som jag lägger min energi på för att använda tiden mer effektivt. Det här är bara några spridda tankar så läs inte inlägget som finansiell rekommendation eller rådgivning. Gör alltid din egen analys.

Rapporteringen har dominerats av banksektorns svaga rapporter men därutöver tycker jag trots allt att det har varit mer positivt än negativt den senaste tiden. Jag kommer inte öka just nu i bankerna eftersom jag redan har den andel jag vill ha sett till risken och framtidsutsikterna. Nordea lockar lite när aktien handlas till skräpnivå men då ska man också ha i beaktande att utdelningen med säkerhet sänks i både Nordea och Swedbank nästa år. Handelsbanken oroar mig lite, jag uppskattar stabiliteten men tror att de kortsiktigt tuffa åtgärderna med uppsägningar och oktagonen kan försämra konkurrenskraft om personal på sikt. SEB stack ut och levererade en rätt god rapport.

Hemfosa gjorde en urstark rapport (länk) och ökade resultat per aktie med 13,7 procent samtidigt som hyresintäkterna ökade med 16 procent. Jag förväntar mig en utdelningshöjning nästa år. Jag har länge velat öka i Hemfosa men tycker att aktien har varit väl dyr sedan avknoppningen av Nyfosa. Anledningen är helt enkelt att den största tillväxten finns i Nyfosa. Jag gillar den defensiva uthyrningsförvaltningen som finns kvar i Hemfosa men när jag gick in i aktien till 5 procents direktavkastning är jag helt enkelt inte beredd att betala för 2,5 procents direktavkastning och lägre tillväxtutsikter. Det kommer bättre tillfällen att öka, frågan är bara hur länge jag behöver vänta.

Axfood var ett glädjeämne med en stark rapport (länk). Vinst per aktie upp 2 procent, omsättning ökar. Särskilt imponerande att kassaflöde ökade med 58 procent jämfört med samma kvartal ifjol. Utdelningsandelen är hög och tillväxten begränsad men företaget fortsätter göra långsiktigt kloka investeringar och motiverar sin obligationsliknande ställning som 4-procentskupongare i en defensiv portfölj. 5,25 procent i skrivande stund i min portfölj. Aktien är dock högt värderad så jag avvaktar.

Scandic levererade en i mitt tycke rätt stark rapport (länk). Omsättningen ökar och kassaflödet har förbättrats. Vinst per aktie minskar dock. Man ska komma ihåg att Scandic för drygt ett år sedan hade en exceptionellt hög uthyrningsgrad i sängar räknat på sina hotell som är svåröverträffad på sikt. Därför såg jag mest rapporten som ett kvitto på att företaget fortsätter på en långsiktigt stabil väg. Mitt innehav är relativt stort men jag funderar på att öka lite ytterligare då värderingen är rätt ok.

Serneke har jag skrivit om separat här. Den stora snackisen är att företaget säljer Karlatornet och därmed minskar sin egen finansiella risk. Orderingången ökar men det är också tydligt att utgifterna är höga just nu, delvis förstås till följd av Karlatornet. Glöm inte att lyssna på Ola Serneke som sommarpratar i P1 på tisdag!

Investor har många redan skrivit om. Nöjer mig med att konstatera att de fortsätter leverera. Vinst per aktie ökade ordentligt jämfört med ifjol. Substansvärdet var 479 kronor vid månadsskiftet varför aktien är relativt högt värderad just nu med en substansrabatt på endast ett par procent.

Inwido dras med konjunkturrelaterade utmaningar varför omsättning och orderstocken minskar. Vinst per aktie var nästan 11 procent ned det här kvartalet. Jag tror långsiktigt på aktien som handlas till relativt låg värdering där konjunkturnedgång och årets sänkta utdelning redan är inprisad. Avvaktar.

Lagercrantz fortsätter stabilt. Det är ett litet innehav som jag tog in på prov när jag testade att investera i aktier med mer potential för långsiktig utdelningstillväxt men lägre direktavkastning. Jag tycker inte att jag har tid att analysera Lagercrantz och har länge funderat på att sälja av innehavet. Men när företaget levererar en ökad vinst per aktie med 8 procent, stärkt rörelsemarginal och fina siffror i övrigt behåller jag nog ett tag till.

Elanders har ett liknande dilemma. Ett litet innehav som jag inte riktigt hinner bevaka så som jag borde. Vinst per aktie ökade med 41 procent och kassaflödet är mer än dubblerat jämfört med samma kvartal ifjol. Finns tydligt utrymme för höjd utdelning och P/E runt 10 avskräcker inte även om aktien handlas till en låg direktavkastning. Låter aktien vara kvar och överväger att öka lite.

E-Work finns också på min säljlista av samma skäl. Det är ett litet innehav därtill i en bransch som jag inte är särskilt bra på att analysera. Företaget har inte heller höjt utdelningen och utdelningsandelen är idag hög varför det är tveksamt om det kommer ge mer utdelningstillväxt än tryggare och mer etablerade företag. Rapporten var dock fin och vinst per aktie ökade med 7 procent. Därför behåller jag E-Work ytterligare några månader.

Intrum är också ett relativt litet innehav men det har jag åtminstone ökat i vid några tillfällen under det gångna året. Jag gillar inte branschen och har därför en liten portföljandel på 0,3 procent. Vinst per aktie ökade med 17 procent och det här kvartalets ökning räcker ensamt för att motivera en höjning av utdelningen med 50 öre och knappt över 5 procent till 10 kronor per aktie till våren. Kassaflödet ökar med 13 procent. Här finns vinst och kassa nog för att höja utdelningen många år framöver men också en hög nettoskuld och ökad risk på nya marknader såsom Italien och Grekland. Gör en notering att jag ska titta på att öka i aktien men vill ogärna öka över 235 kronor per aktie eftersom jag vid den nivån redan har prisat in vårens utdelningshöjning enligt ovan. P/E 14 är samtidigt inte avskräckande. Kanske blir en liten försiktig ökning nu och avvaktar att öka större.

KONE redovisar förbättrad försäljningstillväxt och orderingång. Gott så. Inväntar med spänning om det blir uppköp av Thyssen Krupp eller inte. Verksamheten är stabil och företaget har en stark position på en oligopolliknande marknad. Utdelningsandelen är dock hög varför jag avvaktar att öka.

SWECO har jag länge velat ta en ordentlig position i men aktien är ofta rätt högt värderad. Rapporten var blandad. Omsättningen ökar men vinst per aktie minskar med nästan 15 procent.

Wallenstam ökar förvaltningsresultat och hyresintäkter. Samtidigt minskade vinst per aktie det här kvartalet. Substansvärdet var vid månadsskiftet 83,70 kronor per aktie och aktien handlas till direktavkastning under 2 procent varför jag tycker att Wallenstam är väl högt värderad just nu.

Kinnevik har jag tröttnat på. Tog in investmentföretaget för att kompensera för min bristande kunskap om Data, IT och mediesektorerna i anslutning till att jag sålde av Telia. Just nu är aktien dock främst ett ägande i Tele2 (som jag tycker har sina bästa år bakom sig) och Zalando (som har små marginaler på en konkurrensutsatt marknad). Deras kunskap i att hitta uppstickare har man inte sett så mycket av på sistone. Just nu handlas aktien till substansrabatt på omkring 25 procent. Därför tror jag timingen att sälja är dålig och avvaktar lite men intentionen är att sälja av innehavet före årsskiftet. Inte minst sedan de har sänkt sin utdelningspolicy trots att de inte är lika offensiva som förr.

Fenix tog jag in i portföljen när jag testade bra aktier med god utdelningstillväxt. Jag tror att det blir en utdelningshöjning till 14 kronor till våren vilket motsvarar 16,7 procent. Det är helt klart bra. Men ändå bara en direktavkastning på 1,6 procent mot mitt GAV. Företaget har också avstannat tillväxten något. Jag funderar därför på att plocka hem min vinst och istället minska min belåning något. Klädbranschen är trots allt svår, konkurrensutsatt och trendkänslig. 1,6 procent är trots allt lägre än låneräntan på 1,75 procent som jag vill få ned till 0,99 procent igen.

Tomra till sist är ett pinsamt litet innehav. Mycket för att direktavkastningen är för låg för min huvudstrategi. Jag har med företaget som en liten krydda i portföljen på grund av den långsiktiga stabiliteterna och de lysande framtidsutsikterna. Aktien är högt värderad men rapporten visade också att det är på goda grunder (länk). Stärkta intäkter och marginaler imponerar. Jag ska göra ett seriöst omtag med aktien och skriver ett separat blogginlägg om var jag landar så småningom. Utrymme för ökad utdelning under många år finns helt klart. Frågan för mig är hur mycket jag är beredd att betala för en aktie som idag har en direktavkastning på 1 procent och utdelningstillväxt på 6 procent. Den takten innebär att det skulle ta 20 år innan aktien uppnår min annars lägstanivå på 3,33 procents direktavkastning. Det är samtidigt inte sannolikt att aktien ska handlas över 1,5 procents direktavkastning utan den stora frågan är hur god tillväxt som redan är inprisad.

Till sist gjorde EcoWavePower börsdebut på First North i torsdags. Eftersom jag skrev ett inlägg om aktien här vill jag följa upp. Aktien handlades ned mot teckningskurs vilket inte är särskilt förvånande då emissionen bara nådde 81 procent. Jag såg det som ett tillfälle att flytta över hela mitt innehav till ISK varför jag sålde av mina aktier på KF och den kursvinst jag gjorde använde jag för att öka mitt innehav på ISK. Man kan säga att jag har ett lika stort innehav som jag tecknade i kronor räknat eftersom aktien handlades ned men att jag tack vare arbitrage i den livliga handeln har ökat antalet aktier. Nu väntar jag på nyheter om företagets konkreta verksamhet. Först ny information om utbyggnaden på Gibraltar och eventuella nya avsiktsförklaringar (letter of intent) med nya aktörer skulle ge aktien skjuts. Historien om deras VD och hennes bakgrund är inspirerande och ger mycket gratis-PR i media men jag vill nu se hur företaget konkret förvaltar det nya kapitalet i sina bägge anläggningar på Gibraltar och i Israel. Första delårsrapporten kommer i slutet av november.

onsdag 17 juli 2019

Serneke på väg att sälja Karlatornet

Den stora snackisen när Serneke presenterade sin andra kvartalsrapport för i år är (länk) att Serneke har ett exklusivitetsavtal med en internationell aktör som uppges köpa Karlatornet på gång.

Att aktiekursen ökade idag beror på att Serneke handlas till substansrabatt långt under eget kapital. Egentligen är det ju inte positivt att Serneke säljer istället för att ta hela vinsten själv långsiktigt men risken minskar väsentligt för Serneke vilket marknaden reagerar positivt på. Man får till exempel förmoda att det blir köparen och inte Serneke som nu tar risken för att sälja ut samtliga objekt till ett rimligt värde. Nu är köparen inte offentlig ännu och vi känner inte till detaljerna.


eget foto över bottenplattan till Karlatornet - taget från Keillers park i mitten av juni

Rapporten var i övrigt svagare än förväntat och ingen speciellt rolig läsning.  Efter den fina orderingången den senaste tiden hade jag varit inställd på en indikation om trendbrott. Mycket riktigt har orderingången också nästan exakt fördubblats jämfört med samma period ifjol.
orderingång fördubblad jämfört med samma kvartal ifjol

Trots det levererar Serneke ett nollrörelseresultat, intäkterna minskar med nästan 4 procent och kassaflödet minskar till minus 302 miljoner kronor, ytterligare hundra miljoner negativt. Resultat per aktie är negativt med 9 öre. Rörelsemarginal på noll oroar. Jag hade förväntat mig ett positivt resultat trots utgifterna med tanke på den väsentligt förbättrade orderingången.

Det svaga resultatet har en rad förklaringar. Karlatornetprojektet innebär en betydande kostnad som givet skalan spiller över på övriga verksamheten. När man tillämpar helgskift för att kunna hålla tidplanen, som Serneke säger ska klaras trots inledande förseningar, är det i sig en förklaring till kostnadsökningen. Eftersom det är först det gångna kvartalet som bygget har kommit igång på allvar har utgifterna för Karlatornet egentligen varit förväntade. Ändå är det lite nedslående att den dubblerade orderingången inte får starkare genomslag i rapporten men då har vi å andra sidan inget kvartal med lika höga utgifter för ett enskilt projekt att jämföra med tidigare.

Serneke uppger att leveranser till Karlastaden påverkar kassaflödet negativt med 78 miljoner kronor och bostadsrättsproduktion i egen regi med 119 miljoner kronor. Avräknat dessa engångsposter på utgiftssidan är kassadflödet fortfarande minus 105 miljoner kronor men en förbättring jämfört med ifjol då man noterade minus 199 miljoner kronor.

nya redovisningsregler påverkar räkenskaperna

Serneke uppger också att nya redovisningsregler påverkar omsättning och resultat. Omsättningen skulle annars vara 327 miljoner kronor högre än rapporterat, kassaflödet 294 miljoner högre och resultatet 54 miljoner kronor högre. Effekten av förändringen framgår tydligt på bilden ovan.

Utöver den stärkta orderingången förbättras också marginalerna i byggrörelsen. Serneke ser möjlighet att stärka resultat genom overheadkostnaden med ungefär 1 procent på sikt. Företagets omsättning växer med 4 procent under kvartalet.

Utöver att läsa rapporten rekommenderar jag också att lyssna på Sernekes informativa webbsändning av rapportpresentationen (länk) som ger en del extra information när analytikers frågor besvaras.

OBS jag äger aktier i Serneke. Mitt ägande är långsiktigt med cirka 1000 aktier. Även om jag eftersträvar att skriva objektivt om både positiva och negativa nyheter är mitt perspektiv ofrånkomligt aktieägarens. Jag har vare sig ökat eller minskat efter rapporten. Du ska därför inte se inlägg som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys.

fredag 12 juli 2019

Ny miljö-IPO: Eco Wave Power

Det nya, spännande vågkraftföretaget Eco Wave Power (länk) har gjort entré i portföljen sedan börsnoteringen nu i juli. Handelsstart på First North är den 18 juli.

OBS Eco Wave Power gör entré på börsen och är ett företag som i nuläget inte går med vinst. Det är därför en svårvärderad aktie med hög risk. Det ligger i sakens natur när man tecknar en IPO eftersom det är nya företag som ännu inte är lönsamma. Några blir mycket lönsamma, andra lyckas inte. Understryker därför tydligt att du inte bör läsa mitt inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys. SVD Börsplus har förtjänstfullt identifierat flera flaggor och tveksamheter i räkenskaperna som du kan läsa på deras hemsida (länk). Också Dagens Industri har påtalat slarv i översättningen av prospektet till svenska (länk). Jag tar inte upp dessa i detalj eftersom jag utgår från de miljötekniska förutsättningarna men du bör ta del av deras förtjänstfulla och kritiska granskning om du överväger aktien. Jag äger själv aktier i Eco Wave Power. Mitt innehav är långsiktigt utifrån köp-och-behåll-princip och min position försumbar i förhållande till det totala antalet aktier.

Ända sedan start har jag haft en portföljstrategi att jag kan unna mig 5-10 procent av portföljen i dels aktier med lägre utdelning än mina mål, Vestas och Tomra hör dit, och dels aktier som inte alls ger utdelning. I praktiken har jag här valt miljöteknikaktier eftersom det är en bransch som intresserar mig, där jag har lite mer förkunskap än i andra branscher (IT och bioteknik kan jag till exempel inte alls) och förstås inte minst eftersom jag tycker att det är roligt och viktigt att spara i aktier till företag som bidrar till förbättrad miljö, lägre utsläpp och högre andel förnybar energi. Minesto, Soltech och Swedish Stirling (Ripasso före namnbytet) får nu sällskap av Eco Wave Power (och Climeon). Dessa "kryddor" är aktier som inte ger utdelning, och i regel inte ens går med vinst. Man kan säga att det är ett sätt för mig att tillämpa Buffets 90-10-regel där jag bygger 90 procent av portföljens inköpskostnad på utdelningsaktier som ger en solid grund med minst 4 procents utdelningar. Sedan unnar jag mig att leka med aktier i sektorer som jag finner intressanta och nyttiga men där jag inte förväntar mig någon nämnvärd intäkt på ett decenniums sikt. Min tidshorisont är alltså mycket lång i dessa aktier och risken är hög. Ändå har de hittills varit mina kursmässigt bästa investeringar och lyft portföljen.

Ett nyckelbegrepp för energiföretag är Levelized Cost of Electricity (LCOE). Det är ett sätt att räkna ut kostnad mätt i MWh över kraftverkets prognostiserade livslängd. Därmed kan man jämföra olika kraftverk i olika energislag med varandra vilket är användbart inte minst då installationskostnaderna ofta är betydande inledningsvis samtidigt som intäkterna ofta är goda i slutet av ett kraftverks livslängd. EcoWavePower uppger ett minimumvärde om 69 EUR/MWh vid en investering om 1,1 miljoner EUR per MW i deras kraftverk. LCOE kan naturligtvis vara högre än så i praktiken. Företaget skriver också att man vid kommersiella sammanhang kan nå 42 EUR/MWh. Hur som helst är en LCOE mellan 42-69 EUR/MWh konkurrenskraftig på marknadsmässiga grunder också utan subventioner. Du kan själv hitta statistik från bl.a. IEA och vetenskapliga studier som visar LCOE för olika energislag i en rad länder.  Frågan är därför snarare om företaget kommer klara att leverera elektricitet till den kostnad och funktion som man har kalkylerat. Tekniken är relativt rättfram att installera och kräver till exempel ingen avancerad undervattensteknik eller installation av dykare eller dyrare farkoster i vatten. Företaget utgår från befintliga anläggningar som vågbrytare, hamnpirar osv. som inte används för något särskilt ändamål idag. Därmed slipper man den dyra installationskostnad för fundament som många motsvarande företag inom vågkraft eller marin vindkraft behöver ta inledningsvis. Det gör i sin tur att behovet av fast anställd personal är begränsat eftersom man kan kontraktera lokalt. För mig uppfyller EcoWavePower Buffetts tiominutersregel om att tekniken är såpass enkel i sin design att affärsidén går att förstå på tio minuter (att idén är briljant är förstås inte är detsamma som att tekniken fungerar kommersiellt i praktiken).

Som jämförelse sågs det som banbrytande när Minesto första gången kommunicerade att de klarade en LCOE under 100 EUR/KWh. Minesto och EcoWavePower är inte branschkonkurrenter då den förra utnyttjar havs- och tidvattenströmmar på visst djup och den senare landnära vågkraft. Något jag slås av är skillnaden i kommunikationsstrategi. Minesto är föredömligt defensiv och håller på data och information intill dess att man med säkerhet kan bevisa att den fungerar som uppgivet. EcoWavePower går ut offensivt och har haft mycket uppmärksamhet i medier i flera länder den senaste tiden. Så sätt lyckas företaget nå ut bra. Samtidigt gör det mig lite tveksam när man hävdar att tekniken fungerar men ändå inte drar in intäkter. Varför har man ännu inte fått in intäkter från anläggningarna på Gibraltar och i Israel? Företaget uppger att anläggningen i Gibraltar fungerar men behöver skalas upp med fler "floaters". Att man också utgår från mimimumvärdet i LCOE ställer direkt rätt höga förväntningar. SVD har i ovan nämnda granskning också uppdagat en del slarv i räkenskapena och DI i översättning av prospekt till svenska som inger viss tveksamhet för ett ungt företag. Är väl en smaksak men jag föredrar personligen Minestos kommunikation med marknaden.

Liksom Minesto är EcoWavePower redan igång på flera marknader. Noterbart finns konkreta projekt i Gibraltar och Israel där testanläggningar är igång, och redan försäkrade, och som jag förstår det verkar det som att man nu inväntar den faktiska kommersialiseringen där producerad el genererar el till nätet och därigenom intäkter. Jag ställer mig dock frågande till varför man inte har lyckats generera intäkter ännu i någon av dessa anläggningar? Det finns flera andra projekt på gång, bland annat har företaget haft konkreta dialoger i Mexico, där det är noterbart tystare senaste tiden, och Kina. Liksom i Minesto finns också en växande patentportfölj som grund. Den senaste tiden har företaget presenterat samarbetsavtal med aktörer i Italien, Nederländerna, Portugal och Storbritannien. I en intervju har EcoWavePower också sagt att man, genom de nyinvalda bägge svenska styrelseledamoterna, arbetar för att upprätta avtal med svenska kommuner. Här ställer jag mig dock något frågande till hur många svenska kommuner som har tillräckliga förutsättningar i vågstyrka för att bedriva vågkraftverk. Lysekil hade förvisso Seabased inför deras konkurs tidigare i år men antalet platser med både tillräckligt starka vågor i kombination med existerande anläggningar som inte konkurrerar med andra intressen (inte minst turism) torde vara begränsat i Sverige. Min killgissning är därför att vi inte kommer se deras anläggningar i Sverige under överskådlig tid eftersom tekniken måste förfinas till att bli mer lönsam både avseende skalfördelar som sänker installationskostnader och modifierade modeller som passar även på platser där vågstyrkan är lägre. Antagligen är det forskningspengar från Energimyndigheten/EU och samarbetsavtal för testanläggningar som man vill åt i detta skede. Det hindrar inte att det finns tillräckliga inledande avtal om anläggningar globalt för att skapa kommersiella förutsättningar på några års sikt om tekniken levererar och pengarna räcker till dess. Det är ett skäl till att jag ser potential.

Liksom Minesto har EcoWavePower flera samarbetspartner som inger förtroende. Israels energiministerium, Gibraltars miljö- och klimatministerium, visst EU-stöd genom regionfonden och Horizon 2020-programmet samt franska EDF och tyska Siemens (den förra har konkret involvering i projekt men osäker på hur den senare är involverad). Man har säkrat 17 procent av emissionen från fjärde AP-fonden och Skandia (samtidigt saknas i övrigt garanter).

Något annat som verkligen lockar mig är BOO-affärsmodellen (build, operate, own) där företaget får del av intäkterna från sina projekt under hela livslängden. Liksom med SolTech integrerade solpaneler och flera vindkraftsföretag skulle företaget då få intäkter under hela kraftverkets livslängd vilket på längre sikt kan göra EcoWavePower till en kassako. Precis som med solpaneler kommer nettointäkten antagligen först efter det första decenniet när alla installationskostnader är avbetalda men därefter är det rena intäkter under kraftverkets återstående livslängd. Givetvis är detta attraktivt för en långsiktig investerare som mig. Detta är dock en av tre affärsmodeller företaget laborerar med och i inledningsfasen förefaller det förstås sannolikt att man snarare använder de andra två modellerna då dessa gör det lättare att få finansiärer att investera och då EcoWavePower i nuläget också med börsnoteringen sannolikt inte har eget kapital för att skala upp BOO-projekt i egen regi ännu. Jag förhåller mig därför tveksam till att BOO-intäkter ska komma företaget till del de kommande åren och då ska tekniken först kommersialiseras och skalas upp också. SVD har en poäng i att break-even uppnås tidigast om 4-5 år och att det finns betydande risk för förseningar, precis som har varit fallit i Minesto. Jag väljer ändå att teckna från början men är inställd på att det finns en betydande risk för nyemissioner för att kapitalet inte ska ta slut innan dess. Därför är jag lite försiktigare i min portföljandel och räknar med att det kommer komma tillfällen att öka längs vägen.

Miljöpåverkan från EcoWavePowers teknik är förhållandevis låg eftersom anläggningen byggs på strandnära platser där det redan finns fysiska anläggningar i form av en pir, vågbrytare eller liknande. Det innebär att den juridiska risken från miljöprövningstillstånd, som ibland kan vara betydande för bland annat vindkraft och vågkraft, är låg. Som jag ser det handlar det mesta därför om att bevisa att tekniken fungerar kommersiellt och leverera den elektricitet enligt utlovad LCOE. Klarar man det är framtiden ljus.

Att värdera den här typen av startupaktier är oerhört svårt och inget jag vill ge mig på som hobbybloggare. Rekommenderar därför att läsa SVD:s analys ovan. Jag reagerade dock på det förhållandevis höga aktiepriset på 19 kronor per aktie, vilket kan jämföras med vad Minesto i dagarna värderas till efter flera kvartal av positiva och förtroendegivande nyheter om teknik och finansiering. SVD och DI har en poäng i att prospektet är slarvigt och inte inger förtroende. Jag tycker inte att det går att utläsa särskilt mycket ur det annat än att värderingen är rätt väl tilltagen. Som jag ser det tecknar jag för att jag tror på teknikens långsiktiga potential och den särställning företaget skulle få med säkrade patent. Allt hänger till syvene och sist på att man levererar LCOE som utlovat och därigenom lyckas generera faktiska intäkter.

Antal nyemitterade aktier är 7,9 miljoner och det motsvarar 21,5 procent av företagets totala antal aktier efter börsnoteringen. Där finns också en option på att ta in kapital om ytterligare 2,6 miljoner aktier, vilket väl är sannolikt att man gör om man lyckas nå en överteckning. Det skulle ge ett totalt antal aktier mellan 36,75 och 39,34 miljoner. Det totala bolagsvärdet uppgick före erbjudandet till 548 miljoner kronor. Minesto värderas som jämförelse i dagarna också runt 19 kronor med 106 miljoner aktier men ett bolagsvärde som prognostiseras till två till fyra gånger så mycket. Även om aktierna ytligt ser ut att vara lika dyra blir andel av börsvärde per aktie därför något lägre hos EcoWavePower. Jag ser det som att aktien är ungefär lika dyr som Minesto var när jag gick in i den aktien första gången. Här bör samtidigt noteras att Minestos bolagsvärde är en prognos som, liksom EcoWavePower, förutsätter att de lyckas med sin kommersialisering. Det enda jag vill illustrera med exemplet är att man inte ska stirra sig blind på aktiekursen utan att det är viktigt att också titta på börsvärde och antal aktier.

En lärdom jag har dragit från de IPO och emissioner jag har varit med i hittills är jag ofta har fått för få aktier eftersom jag har utgått från hur många aktier jag vill äga istället för hur många jag tilldelas. I fallet Soltech övertecknade jag och fick ändå en lite lägre andel än jag egentligen hade velat ha eftersom emissionen blev övertecknad. Den här gången har jag provat en enkel tumregel för att bestämma hur många aktier jag vill teckna:

1. Hur stor portföljandel jag vill ha på lång sikt. Detta styr antal aktier jag tecknar. I det här fallet utgår jag från en portföljandel på mellan 0,5-1 procent vid det tillfälle då min portfölj värderas till 3-5 miljoner.

2. Multiplicerar önskvärt antal aktier med 3 och tecknar alltså 3 gånger fler aktier än jag vill äga.

I det här fallet är lägsta teckning 400 aktier och jag tecknar på både ISK och KF. Därför kommer jag sannolikt tilldelas det antal jag vill ha. Emissionen blev inte fulltecknad utan nådde endast 81 procent. Det innebär att antalet aktier till sist blir 35,25 miljoner och att utspädningen därmed bara blir 18,2 procent. På den positiva sidan är mina aktier därför värda lite mer. På den negativa sidan ökar frågetecken om hur långt kapitalet räcker. EcoWavePower sa själva i artikeln i Dagens Industri att de räknar med att kapitalet räcker för att bedriva verksamhet i enlighet med affärsplan de kommande 12 månaderna. Jag noterar dock att risk för nyemission ökar när emissionen inte är fulltecknad och det blir än viktigare att företaget levererar konkreta steg i sina testanläggningar det här året.

Det talar för att jag tilldelas samtliga aktier jag har tecknat. I så fall säljer jag antagligen av innehavet på KF för att slippa kludda med dubbla konton och behåller resten.

OBS det är naturligtvis riskabelt att teckna en högre portföljandel än man är beredd att äga. Du bör därför inte se mitt inlägg som rådgivning. Det är bara ett uttryck för att jag delger mina tankar om företaget. Gör alltid din egen analys.

lördag 29 juni 2019

Månadssammanfattning juni

Som jag tidigare har skrivit passerade portföljen brutto för första gången 2 miljoner kronor under juni i samband med Minestos toppnotering. Den föll tillbaka något och landade på 1 966 726 kronor brutto. 1 818 222 kronor netto efter belåning. Det innebär som jag tidigare har skrivit att jag med råge passerade min nästa milstolpe som var 1 500 000 kronor i nettovärde i aktieportföljen.
Mitt mest lyckosamma köp var att öka i Minesto med 10 procent i början av juni. SolTech Energy som jag tecknade i maj ramlade in på kontot i juni och är upp 147 procent. Fin affär så här långt. Jag har också tagit en långsiktigt stor position i Handelsbanken och ökat lite i Swedbank och Nordea. De köpen har i sig varit rätt stora men i övrigt håller jag i plånboken för att fortsätta hålla min belåning i balans. Hävstången motsvarar just nu ganska precis 7 procent av portföljvärdet. Det är ändå något högre än i maj. Som jag har skrivit tidigare avvaktar jag klarhet i bostadsfrågan varför jag just nu har lite mer likvider än brukligt. Jag köper helt enkelt aktier på belåning för att smidigt kunna flytta kapital från räntekonton om det blir skarpt läge. Så kommer det antagligen att vara sommaren ut. Det finns på marginalen också en skatteeffekt eftersom jag håller igen med insättningar och köp i slutet av kvartalet då det är onödigt med dubbelbeskattning på bägge kvartalen. Därför har jag sparat ett par köp och insättningar till början av juli. Det gör också att jag ännu inte har räknat in de insättningar som sitter i räntekonton och ännu inte är i portföljen. De motsvarar mina vanliga månadsinsättningar men jag kommer att justera insättningsstatistiken till hösten när boendefrågan är avslutad för den här gången. Därför ser diagrammet lite underligt ut på insättningssidan.




Utdelningarna landade på 1 598 kronor i juni. De har egentligen inte minskat från ifjol eftersom jag ifjol felaktigt bokförde Kopparbergs i juni trots att de delade ut i maj. Jag kanske justerar det någon regnig dag i höst. Mina totala utdelningar i år är 29 563 kronor varför jag i september kommer passera fjolåret totala utdelningar. Min målsättning har varit att få minst en tusenlapp i utdelningar varje månad i år. Det kommer jag med största sannolikhet inte uppnå eftersom Oriflame återköps från börsen i juli. Jag kommer inte panikköpa augustiutdelare för statistikens skull utan får om kronan inte försvagas ytterligare snällt vänta till nästa år.

Sharpekvot är rekordhöga 2,41. Nästan dubbelt så högt som föregående månad. Inte så underligt när Minesto har rusat och stängde 64 procent upp under juni månad. Det innebär ju egentligen inte att min portfölj har blivit mer stabil utan snarare en variation där min sharpekvot över tid brukar befinna sig över 1. Standardavvikelsen är också rekordhöga 19,53 procent.

Juni månad har annars varit en månad för reflektion efter tre år med portföljen. Du kan läsa mer här om hur det har gått sedan start. Du kan också läsa här om fem lärdomar under de här tre åren. Det blev också en djupdykning i Clas Ohlson här om du inte redan har läst den.