söndag 31 maj 2020

Stora portföljinnehavs korrelation med totalavkastning

I idealfallet ska en portfölj vara väldiversifierad med någonstans mellan 10-20 aktier som över tid har en någorlunda likvärdig portföljandel. Så ser det sällan ut i praktiken helt enkelt eftersom man ofta vill utnyttja möjligheten att köpa stora andelar när något innehav är lågt värderat vilket i sin tur kan göra att det innehavet får en oproportionerligt stor portföljandel på kort till medellång sikt.

Som ni vet är Minesto mitt största innehav. Eftersom det har dubblerats i värde och jag tecknade fullt i bägge emissionerna i ett redan stort innehav blir påverkan på portföljen ofrånkomligen stor.

Jag tyckte det kunde vara intressant att ta fram en graf över korrelationen mellan Minestos aktiekurs på den högra axeln och totalavkastning relativt insättningar på den vänstra axeln (100 procent motsvarar att avkastningen är lika stor som som insättningarna, inte två gånger insatt kapital).


Diagrammet visar tydligt hur det stora innehavet i Minesto successivt påverkar totalavkastningen allt mer. Vid 2017 års utgång var min portföljandel i Minesto bara 2,42 procent varför korrelationen var lägre då. Vid 2018 års utgång utgjorde Minesto 15 procent av portföljen och Minestoaktiens utveckling har tydligt korrelerat med portföljavkastningen. Det senaste året är korrelationen mycket stark. Jag vill med denna graf också öppet redovisa att Minesto just nu har större påverkan på portföljavkastningen än mina utdelningsaktier (där genomsnittlig utdelning intresserar mig mer).

Några menar att man här ska skala av men jag är av den bestämda uppfattningen att jag inte skalar av aktier så länge företaget utvecklas i en bra riktning och följer det scenario som gjorde att jag en gång investerade i aktien. Det vore kapitalförstöring. Däremot är jag nu fullinvesterad och det blir snarare en fråga om hur snabbt portfölj och insättningar växer i övrigt kontra hur Minestoaktien utvecklas.

En av fördelarna med att vara småsparare är ju att man kan tillåta sig större svängningar i enskilda innehav än vad en professionell fondförvaltare får göra enligt sitt regelverk. För att uppnå en balanserad diversifiering enklast köper man helt enkelt samma andel i alla aktier varje månad. Men det ser jag inte som optimalt eftersom det innebär att man ibland betalar onödigt mycket för vissa aktier samtidigt som man inte kan öka mer i aktier som tillfälligt handlas till lägre kurs än normalt.

Man bör ändå vara medveten om den stora risken med stora innehav. Går något fel förlorar man ju snabbare kapital. I mitt fall ser jag det som så att jag har en god riskmarginal och rimligen borde kunna sälja ut mig även 50 procent ned utan förlust om olyckan skulle vara framme av någon anledning. Skulle mina livsvillkor däremot förändras i framtiden så att jag inte längre kan följa börsen på daglig basis skulle jag dock överväga att minska. Ett bra sätt att hålla koll på risken är att ha regelbundet uppdaterade kurslarm där du får en notis från Avanza om aktien faller onormalt mycket en enskild handelsdag, till exempel 5 procent. Jag har faktiskt notiser bägge i riktningar i just Minesto. Även om jag är fullinvesterad blir man ju glad om aktien går upp mycket en enskild dag.

Jag har investerat ungefär femton procent av mina totala insättningar på tio års sikt i Minesto.

lördag 30 maj 2020

Månadssammanfattning maj

Portföljen har återhämtat sig långt starkare och snabbare än jag hade vågat drömma om. Den landade på 2 195 000 kronor netto och 2 543 288 kronor brutto. Det innebär att jag är tillbaka på en normal nivå det senaste året där portföljen har vuxit med 27,2 procent mer än insättningarna, motsvarande 6,9 procent årligen. Det är samma nivå som vid årsskiftet vilket känns riktigt bra i dessa tuffa tider. Eftersom jag gör stora insättningar regelbundet ser jag procentkvoten från totalt portföljvärde relativt totala insättningar som det enda sättet att få ett kvitto på långsiktig riktning.

Det beror dels på att börsen har återhämtat sig. Jag försöker aldrig tajma marknaden då det är svårt att förutspå framtiden prisas in. Det är möjligt att vi såg botten i mars även om jag tror att det kommer ett bakslag när vi får nästa omgång kvartalsrapporter i augusti och ser krisens fulla effekt. Men framförallt beror portföljens styrka på att mitt största innehav Minesto har ökat med över 35 procent under maj. Portföljen var värd över 2,3 miljoner kronor när Minesto stod som högst igår och stängde retligt nära 2,2 miljoner kronor. Hur som helst är jag glad att för första gången ha stängt portföljen på andra sidan 2 miljoner kronor vid ett enskilt månadsslut, det har tidigare bara uppnåtts enskilda dagar.
har äntligen lyckats baka in avkastning i procent av insättningar i samma graf!

Utdelningsåret 2020 är inte mycket att hurra för men maj gick inte fullt så illa som jag hade befarat. 5 333 kronor blev det varav Kopparbergs ensam gick mot strömmen och delade ut 4 275 kronor. Jag har dubblerat mitt innehav i Kopparbergs i år mycket för att det är en defensiv dagligvaruaktie som, utmaningar i hotell- och restaurangsektorn till trots, bör klara sig hyggligt även i tuffa tider som dessa. Det har alltså redan betalat sig väl. Det innebär att jag har passerat 15 000 kronor i utdelningar i år. Oklart om Vitreous Glass kommer betala ut utdelning i maj, det verkar inte så.

När det gäller portföljen har små innehav i Elkem, Powercell, Savaria och VFC lämnat för att göra plats åt andra aktier och göra portföljen något mer fokuserad. Det innebär att portföljen nu är nere på endast 61 aktier från cirka 75 aktier det senaste åren. Det gör den lite mer hanterbar. Cibus åker in på en minimal bevakningspost. Jag läser fortfarande in mig på företaget men gillar en svensk kvartalsutdelare med potential att bli en månadsutdelare där tanken är att jag ska öka med en 600-kronorspost aktier i månaden. Azelio har jag skalat upp i och det utgör nu 2 procent av portföljen. Ett inlägg i miljöteknikserien följer så småningom men jag läser fortfarande in mig på vissa detaljer. Jag ökade i alla mina kvarvarande amerikanska aktier som ger utdelning förutom min enda aktie i Apple respektive Berkshire Hathaway. Särskilt noterbart är att jag har ökat antalet aktier i Realty Income med över 10 procent under maj. Aktien handlas på en försvarbar nivå igen och kassaflödet som månadsutdelaren ger är särskilt hjälpsamt i tider som dessa.

Även om vi inte längre befinner oss i lockdown där jag bor hemarbetar jag fortfarande i praktiken, helt enkelt eftersom alla restriktioner gör att nästan allt nuvarande arbete kan skötas hemifrån. Det innebär att kostnaderna är fortsatt låga då jag lagar all mat själv och mest spar pengar då de fritidsaktiviteter jag sysslar med i vanliga fall tyvärr har legat nere även i maj på grund av restriktionerna. 147,4 EUR blev mina löpande utgifter. Det innebär att min sparkvot landar på hysteriska 80 procent i maj. Det beror på att jag hade bunkrat mycket mat i början av Coronakrisen som jag fortfarande använder samtidigt som jag har skjutit upp några utgifter till kommande månad, noterbart det allt mer nödvändiga frisörbesöket. Elförbrukningen kommer bli spännande att se för just nu räcker det att köra tvättmaskinen och diskmaskinen mer sällan än varje månad. Det kan bli lite cash back där senare i sommar då jag betalar in en schablon i förskott.

Det börjar bli dags att räkna på FIRE, jag såg att jag klarar teoretisk FIRE redan inom ett år. Jag tror inte det är realistiskt i praktiken än på minst fyra år men det är inspirerande nog att se att det går.

Jag kommer inte snåla vidare i sommar och ska försöka få en kortare semester i Sverige i alla fall. Men en sparkvot på 75 procent ska jag försöka klara också i juni även om jag unnar mig lite mer.

Svagt utdelningsår 2020 men ändå mer utdelning än 2017

Något jag är stolt över är att jag har lyckats minska belåningsgraden till 12 procent igen där Kapitalförsäkringen återigen har en sund ränta. Nu under juni kommer jag få en del retroaktiva ersättningar och jag planerar därför att få belåningen i balans under 10 procent lagom till midsommar. Tyvärr har kronan stärkts mot euron. Jag hoppas att kursen blir mer förmånlig till utbetalningen i juni då det det skulle göra skillnad på ett par tusenlappar hit eller dit den kommande månaden.

Mitt fokus året ut är att beta av belåningen och spara kapital till att lösa in mina teckningsoptioner i Minesto om tio månader samtidigt som jag ska teckna fullt i emissionen i Scandic. Det borde ändå finnas utrymme att göra en del spridda aktieköp också, Azelio kommer jag öka mer i på dessa nivåer.

Sharpekvot är positiv igen på 0,21. Fortfarande i lägsta laget men ett steg i rätt riktning.
Standardavvikelsen på 41,7 procent skvallrar om en fortsatt volatil börs - och att Minesto rör på sig.

Det har blivit många inlägg, hela sexton stycken, under maj. Några mer genomarbetade än andra. Har du missat dem samlar jag här de som jag själv ser som mest läsvärda.

 Minestokraftverk (bild från Minestos mediakit)

Minesto har stått i fokus i flera inlägg sedan företaget nu i juni kommer sjösätta sitt första kommersiella kraftverk på Färöarna. Ett genomarbetat inlägg lades ut i början av maj (länk). Där går jag igenom alla anledningar till att jag har investerat i aktien liksom vilka risker jag ser och följer framgent. Aktien har stigit med över 33 procent sedan dess. Något jag har lärt mig är att behålla vinnare och hellre sälja aktier som underpresterar. Mitt största fokus i juni blir förstås att följa Minestos sjösättning och det lär komma nya inlägg om det om det kommer nyheter. Det är lite extra symboliskt för mig eftersom Minesto är en aktie som jag har följt noga i fyra år. De första aktierna köpte jag för att fira min första miljon, de är idag värda tre gånger så mycket som jag betalade då.

Jag gillar att plöja igenom hållbarhetsrapporter och kommer börja dela med mig mer när jag ändå läser dem själv. I maj blev det inlägg om Handelsbanken (länk) och Kopparbergs (länk).

När det gäller Kopparbergs blev det också ett inlägg om den senaste kvartalsrapporten (länk). Också Multiconsult släppte en förvånande fin rapport mitt i Coronakrisen (länk). Aktien handlas fortfarande på rimliga nivåer så kommer ta en titt på att öka lite i juni om det blir pengar över.

Scandic Hotels har stått i fokus där jag skrev några rader om kvartalsrapporten (länk) och den förestående emissionen (länk) där jag kommer att teckna fullt nu i juni.

Har äntligen fått tid att styra upp inlägget om min köpstrategi (länk) för första gången på fyra år.

Till sist passerades en milstolpe den 26 maj när mina kapitaltillgångar netto nu överstiger 2,5 miljoner kronor (länk). Den miljonen tog 23 månader, nästa miljon lär gå snabbare än så.

Bloggen är igång på allvar igen. Egentligen räknar jag bara med att skriva ett par inlägg i veckan men nu råkade det bli en kombination av att jag hade skrivit några genomarbetade inlägg under hemkarantänen samtidigt som det dök upp nyheter och rapporter som jag ville skriva om. Jag hoppas på att kunna publicera ett nytt inlägg i serien om miljöteknikaktier i juni, kollar några sista detaljer.

Maj har också inneburit rekordmånga läsare och följare. Jag tycker att det är jätteroligt att så många intresserar sig och följer de spridda dagboksanteckningar över min sparresa som bloggen utgör - tack!

Ha en fin helg ute i solen!

fredag 29 maj 2020

Det rör på sig kring Minesto

Det börjar röra på sig i Minesto. Pareto har satt en ny riktkurs på 23 kronor (Paretos riktkurser är i regel på högst ett års sikt). Det motsvarar 4,5 procent högre riktkurs än i Paretos tidigare analys. Mest intressant är att de inte verkar bedöma att företaget behöver ta in ytterligare kapital för att lösa sin finansiering av kommersialiseringsfasen intill dess att företaget når lönsamhet på EBIT-nivå 2023. Analysen är låst för kunder endast men Pareto la tidigare idag upp ett klipp som jag har retweetat på min twitter där de berättar lite allmänt om Minesto och hur de ser på aktien. Det bör noteras att Pareto genomförde emissionen nyligen åt Minesto och att deras tidigare analys var en del i deras samarbete.

Samtidigt började idag ett av de bägge brittiska fartyg, som upphandlats för anläggningsarbetet när kraftverket och dess bottenfundament ska monteras, sin färd från Orkneyöarna i riktning Vestmannasund på Färöarna. Det borde innebära att arbetet med att bygga bottenfundamentet tar fart nästa vecka och att kraftverket sjösätts och levererar el lagom till midsommar.

Minesto är mitt största innehav. Jag har tidigare skrivit ingående om Minesto här. Aktien är upp 30 procent sedan dess. Det kommer bli en trevlig uppgift att nu räkna ihop portföljutvecklingen för maj.

onsdag 27 maj 2020

Väl tilltagna optionsprogram i EcoWavePower

EcoWavePower har inför sin bolagsstämma lagt fram ett förslag om teckningsoptioner som del i ett incitamentsprogram för ledning och styrelse.

Vill inledningsvis säga att jag generellt är positiv till optionsprogram som incitament för ledning och styrelse i företag jag äger. Det är något som många av mina innehav tillämpar, bland annat Minesto och Azelio. Minesto har haft sin beskärda del av förmånliga optioner i tidigare serier men de är i regel satta med en koefficient mot ett genomsnitt av aktiekursen under en viss period vilket är rimligt.

Nu är det dock så att en teckningsoption på 2 öre per aktie förefaller löjligt förmånligt. Det är 950 gånger mindre än vad aktieägarna betalade när de en gång tecknade aktier och 250 gånger mindre än vad aktieägarna skulle ha fått ut vid den senaste tidens aktiekurs runt 5 kronor. På ren svenska innebär det att aktieägarna genom utspädning tillåter möjligheten för styrelsemedlemmar och ledning att kunna betala en spottstyver för att i framtiden sälja för hundratals gånger mer än man betalar.

Utspädningen är också anmärkningsvärt stor, 4,3 procent, samtidigt som intäkten är så låg att den inte ens skulle täcka en vanlig lönearbetares månadslön exklusive sociala avgifter en enda månad.

Jag har funderat på att skriva om EcoWavePower igen. Tycker fortfarande att det är en fin teknisk lösning och hoppas verkligen att de lyckas men tyvärr verkar de lägga mer energi på att kommunicera sin historia, ibland med annonser som Naventus sponsrar, än att leverera byggnation av själva kraftverken. Det finns mycket man skulle kunna skriva än mer kritiskt om men lägger min tid och energi på att sätta mig bättre in i andra aktier istället.

Nöjer mig med att konstatera att det är anmärkningsvärt att ett företag som säger sig ha en färdig och fungerande teknik ett år senare inte har lyckats använda aktiekapitalet till det det var avsett, nämligen att bygga en storskalig park i Jaffa eller Gibraltar. Jag vet, företaget har gått ut med information om att de har genomfört visst arbete på bägge orterna men ännu inte av det slag man torde förvänta sig.

Därför har jag sedan några månader tillbaka sålt hela mitt innehav förutom en liten symbolisk bevakningspost. Det kapitalet har hittills gjort långt mer nytta i Minesto, Climeon och Azelio som alla det gångna året har levererat konkreta projekt för att kommersialisera sin teknik. Skulle jag ändra mig finns det fortfarande tid att gå in i EcoWavePower till en lägre aktiekurs än vad jag sålde.

tisdag 26 maj 2020

Ny milstople: 2,5 miljoner i kapitaltillgångar!

En ny milstolpe har uppnåtts!

Idag innehar jag mer än 2,5 miljoner kronor i kapitaltillgångar!

Det innebär alltså att jag räknar av min studieskuld och min belåning hos Avanza samt räknar in mitt övriga sparande på sparkonto och VP-konto.

Jag visste att den här milstolpen var nära men hade väntat mig att passera den först i mitten av juni i samband med nästa månadsinsättning.

Det som tippade över just idag var att mitt största innehav Minesto ökade med 3 procent samtidigt som Azelio, som utgör 2 procent av portföljen, rusade med 10 procent. Scandic ökade också tvåsiffrigt antal procent och flera andra aktier har haft uppstuds samtidigt helt enkelt.

Som kuriosa tog det ganska precis 23 månader sedan jag skrev ett inlägg om att jag passerat 1,5 miljoner kronor i kapitaltillgångar den 28 juni 2018. Den gången blev jag guldkund hos Avanza, idag är jag Platinakund och det börjar bli dags att snegla på att bli Private Banking-kund vilket jag hoppas på senast till årsskiftet. Det skulle innebära att mitt courtage sänks med tio punkter till 0,15 procent, vilket skulle öka ränta på ränta-effekten ytterligare över tid.


Jag skrev då också att en annan dröm jag har är att kunna ha aktietillgångar på mitt investeringssparkonto till ett värde av 2 miljoner kronor lagom till hösten 2021. Det målet har jag passerat ett år i förtid enskilda handelsdagar, som idag, men ännu inte vid ett enskilt månadsslut. Kanske blir maj den första enskilda månad då mina aktietillgångar netto överstiger 2 miljoner kronor.

Är stolt över att kunna gneta på mot nya milstolpar också i tider när börsen är satt under press. Det visar vikten av regelbundet sparande med en hög sparkvot.

måndag 25 maj 2020

Scandic går ut med villkor för företrädesemission

Scandic Hotels gick idag ut med pressmeddelande om villkor för den tidigare annonserade företrädesemissionen (länk).

Antalet nyemitterande aktier sätts till 6:7, det vill säga för varje 7 aktier du äger senast den 28 maj erhåller du teckningsrättigheter som berättigar dig att teckna nyemitterade 6 aktier.

Antalet aktier är något högre än det 1:3, eller 33 procents utspädning, som jag hade förväntat mig.

Teckningskursen är samtidigt satt till 20 kronor vilket är både generöst och långt lägre än jag hade förväntat mig. Utspädningen blir alltså något högre och motsvarar 46 procent.

Det innebär att vinst per aktie och eventuell framtida utdelning kommer att späs ut på fler aktier. Om Scandic Hotels på ett par års sikt kommer klara att dela ut dagens nivåer om 3,50 kronor igen skulle det med det nya antalet aktier motsvara 1,88 kronor per aktie. Det skvallrar ändå om ett sockrat och generöst erbjudande till långsiktiga aktieägare för det skulle motsvara en direktavkastning på 9,4 procent för de aktier som tecknas i emissionen.

Nu tror jag som jag har skrivit tidigare att det dröjer minst ett par år innan Scandic börjar dela ut igen och säkert längre än så innan man nosar på historiska utdelningsnivåer. Men givet att kostnadskostymen är lägre än idag kommer det komma en tid igen så småningom då hotellen åter har en beläggningsgrad över 50 procent och gör fina vinster.

Scandics storägare garanterar redan 75 procent av företrädesemissionen vilket är ett gott tecken.

Vid en emission brukar du få en förfrågan från din bank där du kan ange hur många teckningsrätter du avser utnyttja för att köpa nya aktier för. Du får teckningsrätter (TR) på din depå som reflekterar hur många nya aktier du har rätt att köpa. Vill du inte köpa nya aktier kan du sälja dina TR på marknaden. När du har bekräftat till din bank att du avser teckna aktier omvandlas dessa så småningom till betalda tecknade aktier (BTA). En BTA är i teorin utbytbar 1:1 med en vanlig aktie och kommer vid emissionens slut att omvandlas till vanliga aktier. Den registreras dock först som en BTA medan emissionen fortfarande pågår. Som alltid kan arbitragemöjligheter uppstå, till exempel om BTA handlas till en väsentligt lägre kurs än stamaktien eller vice versa.

Handel med teckningsrätter äger rum mellan 3 och 17 juni. Betald tecknad aktie (BTA) kan man handla i till och med den 20 juni. Din bank kommer informera dig om när du behöver ha kapitalutrymme på ditt konto för att kunna utnyttja möjligheten att teckna aktier men i praktiken bör du alltså räkna med att du behöver kapitalutrymme under juni månad.

Jag har principen att jag antingen tecknar fullt eller säljer av hela innehavet i en nyemission, allt annat är kapitalförstöring. I det här fallet kommer jag teckna fullt vilket ger mig ett innehav på 750 aktier efter emissionen. Mitt GAV efter emissionen kommer vara 51,84 kronor. Det gör alltså att min totala YOC skulle bli cirka 3,6 procent på dagens utdelningsnivåer trots den generösa rabatten på nyemitterade aktier. Utspädningen har alltså sitt tydliga pris. Jag tror ändå att det här kan vara en riktigt fin affär på lång sikt. Kommer därför titta lite på hur teckningsrätterna prissätts för handlas de till försumbara belopp kommer jag nog passa på att köpa ytterligare 250 aktier.

Det här är en nyckelmening som jag kommer följa upp särskilt noga i nästa kvartalsrapport i augusti: Scandics återhämtningsscenario förutsätter en successiv ökning av beläggningsgraden under maj och juni med några procentenheter per månad från den rekordlåga nivån om 6 procent i maj för att sedan gradvis återhämtas under det andra halvåret 2020 och att nivån för den genomsnittliga rumsintäkten per tillgängligt rum för 2021 är 15-25 procent lägre än motsvarande nivåer under 2019.

Scandic Hotels gör idag ingen vinst och kassan räcker 2021 ut på nuvarande intäktsnivå. Att äga aktier i Scandic Hotels innebär en hög risk. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är ansvarig för dina investeringar och gör alltid din egen analys.

söndag 24 maj 2020

Tankar inför Avanzas courtagefri handel-kampanj i amerikanska aktier på tisdag

Avanza erbjuder på tisdag, den 26 maj, courtagefri handel i amerikanska aktier. Som vanligt tas en växelkursavgift ut på 0,25 procent. Man bör också tänka på att dollarkursen relativt kronan är på historiskt höga nivåer.

När jag handlar aktier vill jag alltid ha ett courtage som understiger 0,25 procent. Eftersom lägsta courtage i amerikanska aktier är 1 USD innebär det att lägsta försvarbara post att köpa utifrån mitt krav på lågt courtage är 1 USD/0,25 vilket i dagsläget är nästan 4 000 kronor. Många av mina amerikanska aktier är små innehav som ofta är relativt dyra. Den stora behållningen med courtagefria kampanjer är därför att man kan passa på att öka i mindre aktieposter än vanligt. Du kan alltså köpa eller sälja en enda aktie för en femhundralapp, eller rent av en hundralapp om aktien inte kostar mer, utan att behöva betala courtage där du annars skulle behöva betala minst en tia i courtage!

Jag utnyttjar konsekvent Avanzas kampanjer i utländska aktier till att fylla på i liten skala i aktier som jag annars inte ökar i mest för att bibehålla portföljandelen. Ett dilemma är annars att portföljandelen i helt OK aktier minskar över tid helt enkelt eftersom man lägger allt krut på några prioriterade aktier istället. Då är sådana här kampanjer bra för att öka lite grann så att portföljandelen bibehålls utan att göra avkall på att öka i de aktier man finner mest prisvärda för stunden. Avanza har trappat av på den här typen av kampanjer på senare år men jag uppskattar den mycket och hoppas att vi kommer få se fler sådana här kampanjer i framtiden. Det här inlägget skrivs för att uppmärksamma andra Avanzasparare på kampanjen och utgör ingen affiliate-reklam för Avanza. Jag tycker att det är en bra grej helt enkelt, när Avanza ger oss kunder bra kampanjer kan man ge cred tillbaka.

Nu när få svenska företag ger utdelning i år passar det mig fint att öka lite mer i de amerikanska aktierna som dessutom ger utdelning flera gånger per år. Det kommer ge ytterligare ett par hundralappar i utdelningar att återinvestera i nya aktier redan till hösten.

Något jag har blivit bättre på med åren är att sälja aktier som inte presterar för att skapa utrymme att köpa bättre aktier istället.

Mitt innehav i VFC kommer därför av allt att döma att åka ur portföljen på tisdag. Det skulle nämligen vara stort nog att finansiera ökning i samtliga amerikanska aktier som jag vill öka i. VFC har många fina varumärken men verkar i en starkt konkurrensutsatt kläd- och modebransch som jag är allt mer tveksam till. Företaget gjorde en avyttring för ett tag sedan och presterar sämre där man sedan ifjol har sänkt utdelningen något. Eftersom jag idag bara har en YOC på 3,5 procent och alltså har möjlighet att öka i förhoppningsvis mer stabila amerikanska aktier åker VFC ut.

Jag kommer naturligtvis öka i Realty Income. Ödmjuk inför utmaningar i fastighetssektorn just nu är det här en fin månadsutdelare som ger portföljen ett bra kassaflöde. Det har länge varit svårt att öka till ett bra pris i aktien men nu finns ett läge när osäkerheten är hög, därmed också risk, under COVID-19-krisen. Jag har redan ökat med 12 procent sedan börsen dök efter COVID-19 och aktien utgör ungefär 3 procent av portföljen idag. Så länge aktien handlas över 5 procents direktavkastning kommer jag fortsätta öka månad för månad för jag vill ha ett portföljinnehav på 5 procent på sikt.

J&J är aldrig billig, så inte nu heller där företaget har fått sin släng av COVID-19-hypen. Typisk aktie som blir dyrare i dåliga tider. Jag vill ha åtminstone 2-3 procent av portföljen i aktien på lång sikt och då är det här väl ändå ett tillfälle att öka även om jag inte tycker att en direktavkastning på 2,65 procent är förenligt med min köpstrategis direktavkastningsmål. Men fördelen med courtagefrikampanj är ju att jag kan öka med en mindre post än annars så det kommer jag att göra.

Omega Healthcare tog jag in som lite av en chansning när aktien var rejält dumpad för tre år sedan. Den har gått hem så här långt varför jag redan har fått tillbaka en tredjedel av investeringen i rena utdelningar tack vare portföljens högsta YOC på över 11 procent. Jag är fortsatt tveksam till risken i företaget och den höga utdelningsandelen men då är väl det här ett tillfälle där jag kan öka lite utan att behöva öka med en större position. Aktien handlas till en direktavkastning över 9 procent vilket innebär att jag även fortsatt skulle ha en YOC över 10 procent. Min portföljandel efter ökningen skulle bli 2 promille vilket jag tycker är en försvarbar risk-reward. Går det fel förlorar jag ganska lite pengar men går det rätt lyfter det ändå portföljavkastningen märkbart trots ett litet innehav.

Coca Cola och P&G är två klassiker från min tidiga period när portföljen var ny. Jag tycker förvisso att de har sin bästa tid bakom sig och ökar inte längre men det är två stabila företag med starka marknadspositioner och varumärken. Dessutom delar de ut kvartalsvis på månader som är lite mer sällsynta och kompletterar därför portföljen bra. Innehavet är idag bara 2-3 promille av portföljen och det är vid just sådana här tillfällen som det kan vara läge att öka för att bibehålla den lilla portföljandelen för att gå in större är jag inte beredd att göra.

3M kommer jag öka i av samma skäl. Det är ett annat litet utfyllnadsinnehav på 1-2 promille av portföljen. Företaget har haft ett par tuffa år bakom sig men har en lysande historik som utdelningsaristokrat och handlas nu till en direktavkastning på 4 procent. Det är därför rimligt att byta ut VFC mot bland annat 3M som i sammanhanget inte har högre risk men högre direktavkastning.

Xylem är jag lite tveksam till just nu då de har presenterat svagare rapporter och möter utmaningar. Samtidigt innebär det att aktiekursen inte är särskilt hög och Xylem, som sysslar med vattenteknik, är en miljöteknikkrydda i portföljen. Därför blir det nog så att jag ökar med någon enstaka aktie mest för att bibehålla en portföljandel på minst en promille på sikt i ett av mina minsta innehav.

Jag äger också en aktie vardera i Apple och Berkshire Hathaway (tyvärr en B-aktie) mest för skojs skull sedan en tidigare kampanj. De har bägge varit fina köp men jag vill inte öka då jag i så fall skulle behöva ta en större position för att det skulle vara meningsfullt och det tycker jag alltså inte att det är. Ingen av aktierna passar in i min huvudstrategi men de gör ändå sitt till portföljen.

Utöver VFC kommer antagligen också min lilla bevakningsposition i Powercell åka ur portföljen för att ge utrymme att öka mer i Azelio. Powercell är ett kanonbolag men dels har jag missat den stora tillväxtresan och dels är jag principiellt skeptisk till exponering mot fordonssektorn. Jag köpte aktien runt 200 kronor men är inte beredd att gå in stort då mycket redan är inprisat och tycker det är läge att ta hem vinsten för att kunna öka i Azelio istället. Ett blogginlägg om Azelio kommer så småningom.

Det innebär att portföljen nu för första gången på länge är nere i 60 aktier. Mycket färre tror jag inte att jag kommer nå men det är mer hanterbart än de cirka 75 aktier jag har haft de senaste två åren.

Om det inte redan är tydligt och uppenbart av ovan är detta endast lösa funderingar inför tisdagen av dagboksanteckningskaraktär. Ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys. Inlägg på bloggen är mina personliga tankar. Jag skriver inte för Avanzas räkning utan helt enkelt för att sprida vidare en bra kampanj där du kan köpa aktier utan courtage.

lördag 23 maj 2020

Hållbara investeringar: Kopparbergs hållbarhetsarbete leder till lägre energikostnad

Kopparbergs är ett relativt litet företag som huserar på Nordic SME-listan har de enklare rapporteringskrav än storföretag. Det innebär också att de inte rapporterar lika aktivt på hållbarhetsfronten heller. Den senaste rapporten har nu snart två år på nacken. Eftersom Kopparbergs är ett av mina största innehav valde jag ändå att titta närmare på hållbarhetsarbetet.

Hållbarhetsrapporten (länk) är ett skolboksexempel på hur det brukar se ut i något mindre företag där man ofta tar in studenter eller externa konsulter snarare än att ha kompetensen i företaget (misstänker jag, kan vara en förutfattad mening). Med det sagt är det utifrån den ambitionsnivån en gedigen och välskriven hållbarhetsrapport. Jag har här valt ut två konkreta exempel på miljöarbete som lyfts fram.

Energicentral minskar både miljöpåverkan och utgifter

Särskilt intressant är det uttalade fokus på att identifiera synergier mellan hållbarhet och kostnadsbesparingar, inte minst på energisidan. Där har en investering gjord 2016 i en ny energicentral, som togs i bruk 2017, väsentligt minskat spillvärmesvinn genom att denna kan tillvaratas för att värma upp lokaler via ett internt fjärrvärmenät. 1 200 kWh ger en väsentlig besparing på sikt och uppskattas frigöra 400 kWh grön el som tidigare inhandlats. Vidare tillvaratas spillvärme från vörtproduktion vid öltillverkning och denna tillvaratas sedan för att förvärma vatten till inmäskning.

Det framgår vidare att 97% av den olja man tidigare har eldat har ersatts med miljövänligare substitut. 1 600 kWh grön el produceras nu med träpellets. Energicentralen minskar utsläpp av koldioxidekvivalenter med 3 000 ton årligen.

Presentationen är något rörig men totalt sett har energicentralen minskat energianvändningen med 21 procent per producerad liter, motsvarande 0,163 kWh per liter. Därtill kommer även en energibesparing i ånga och värme enligt ovan på ytterligare 28 procent, motsvarande 0,082 kWh per liter. Det ger naturligtvis en icke obetydlig ekonomisk besparing. Allt som allt ska det hela leda till en besparing på 11 procent (oklart varför total energiförbrukning presenteras två gånger men jag är hur som helst nöjd med att få ett kvitto på att ett seriöst energispararbete genomförs).

Omställning av transporter minskar utsläpp

Kopparbergs konstaterar att en stor miljöpåverkan ligger i transportledet. Där har man ersatt 50 procent av dieseltransporterna vilket har minskat utsläppen av koldioxidekvivalenter med 90 procent. Målsättningen är att uteslutande använda alternativa bränslen i framtiden. Det framgår inte om detta är icke-fossila bränslen eller endast bränslen med lägre miljöpåverkan än diesel.

Övrigt

Det fina AA-betyget i BRC Global Standards imponerar inte så mycket på mig. Det rör sig snarare om en hög livsmedelskvalitet än ett bra hållbarhetsarbete. Man får förutsätta att följa svensk lag om livsmedelssäkerhet tar ett seriöst företag en lång väg här.

För den som befinner sig i Stockholmsbubblan och inte redan känner till det kan nämnas att Kopparbergs sponsrar Göteborgs FC där VD Bronsman är aktiv och drivande i damfotbollslagets Champions League-satsning. Man har också ett integrationssamarbete genom dotterbolaget John Scotts pubverksamhet.

Sammanfattningsvis är det en relativt kort hållbarhetsrapport, om än längre än de ekonomiska rapporterna, som innehåller mycket fluff-fluff. Uppföljning och transparens är lite svårare än i företag som rapporterar mer regelbundet och det är inte helt tydligt över vilken tidshorisont förbättringar har ägt rum. Jag är ändå nöjd över att få ett kvitto på att Kopparbergs bedriver ett seriöst hållbarhetsarbete som både minskar miljöpåverkan och genererar ekonomiska besparingar.

fredag 22 maj 2020

Multiconsult levererar största vinsten sedan 2016

Det var ett tag sedan jag skrev om Multiconsult. Det norska konsultföretaget har haft en tuff tid efter vikande efterfrågan i Norge, bland annat till följd av att de indirekt påverkas av en vikande oljemarknad. Därför blev jag positivt överraskad över att Multiconsult lyckades leverera en stark rapport mitt i COVID-19-krisen med en vinst det första kvartalet som ensam överstiger helårsvinsten de senaste tre åren. Även om företaget påverkas har de en orderbok och konsulter har lättare för hemarbete än flera andra yrkesgrupper. Kanske borde man inte bli förvånad för ett besparings- och effektiviseringsprogram genomfördes under 2018-2019 och därför står Multiconsult bättre rustade än konkurrenter när organisationen redan är förberedd för tuffare tider.

EBITDA ökade med 16,9 procent och en vinst på 42,5 procent rapporterades. Såväl nya order som orderbok ökar med 11 procent respektive 8 procent vilket talar för fortsatt positiv trend. Kassaflödet har vänts från minus 62 miljoner NOK till plus 48 miljoner NOK.

Mitt långsiktiga case i Multiconsult är att de, när marknaden har stabiliserats, kommer kunna växa genom förvärv och dra nytta av stordriftsfördelar från de förvärv som redan har gjorts på den skandinaviska marknaden. Utdelningen halverades 2018 men jag tror att det i framtiden kommer finnas utrymme att återgå till en utdelning på över 3 NOK igen och då handlas aktien på rätt fina nivåer. Vinst per aktie är 3,12 NOK för det gångna kvartalet vilket alltså ensamt räcker för att täcka den historiska utdelningen och stakar ut riktning för den största vinsten sedan 2016. På Avanza står det att Multiconsult handlas till P/E 40. Det stämmer uppenbart inte eftersom endast det här kvartalets vinst per aktie ger ett P/E på 20 på nuvarande aktiekurs vid 60 NOK per aktie. Historisk vinst per aktie ligger i spannet 5,73 till 8,15 NOK. Osäkerhet om vinst kommande tre kvartal till trots förefaller det rimligt att anta att Multiconsult handlas till en låg värdering omkring P/E 10. Multiconsult är ett typexempel på en underanalyserad och rätt osexig aktie som många förbiser, delvis eftersom SWECO och ÅF stjäl uppmärksamheten (Multiconsult kan lättast beskrivas som Norges motsvarighet till ÅF). Det gör att aktien ofta handlas till lägre värderingar än konkurrenterna men tillväxtutsikter saknas alltså inte. Man ska också ha klart för sig att aktien handlades ned till följd av en tvist om ett projekt i anslutning till Stortinget som blev mycket uppmärksammad i Norge, men för en utlänning inte förefaller fullt så allvarlig för Multiconsults långsiktiga verksamhet och där alla kostnader nu är tagna. Sannolikt avskräckte skriverierna i norsk media många norrmän från att köpa aktier i Multiconsult.

Det bör också noteras att den svenska och norska kronan är ungefär lika mycket värda just nu. Förvisso har den norska kronan återhämtat sig från botten men normalt brukar den norska kronan vara ungefär tio procent dyrare än den svenska kronan varför det finns en viss valutarabatt just nu.

Den enskilt största risken är kombinationen COVID-19 och lågt oljepris där det senare nog är den allvarligare risken för norsk ekonomi. Norge har en särställning som kan använda sin oljefond för att ta kostnader relaterad till COVID-19-nedstängningen. Skulle oljepriset fortsätta vara lågt påverkar det indirekt även Multiconsult. Oljesektorn är ingen stor kund för Multiconsult men eftersom så många norska verksamheter är underleverantörer eller indirekt beroende av den aktören i norsk ekonomi, ungefär som Volvo i VG-regionen, drabbar det även efterfrågan på konsultuppdrag. På kort till medellång sikt borde den växande orderboken vara tillräcklig för att rida ut COVID-19-krisen varför frågan är hur norsk ekonomi ser ut därefter. Min utgångspunkt är ändå att en mer effektiviserad Multiconsultorganisation ska kunna växa igen de kommande åren.

För egen del äger jag redan de 500 aktier som jag vill äga på lång sikt, med ambition om en långsiktig portföljandel på en procent eftersom jag tror att aktien kommer leta sig tillbaka till en värdering omkring hundralappen på lite sikt, varför jag helt enkelt behåller mitt innehav.

Inlägg ska inte läsas som rekommendation eller finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

onsdag 20 maj 2020

Halva kassan borta i Scandic

Scandic levererade idag en tuff kvartalsrapport där förlusten motsvarar halva det egna kapitalet. Det är lite mer än jag hade räknat men och förvånar mig därför att aktien steg med nära tio procent idag.

Rapporten hittar ni här.

Den uppenbara frågan är: om dessa kostnader konsumerade halva det egna kapitalet när det ändå var normal verksamhet första halvan av kvartalet, hur mycket kapital återstår då efter det här kvartalet?

De två följdfrågorna blir: hur mycket kan kostnadsbilden kapas och effektiviseras samt hur mycket kan beläggningsgrad och andra intäkter ökas framöver?

Precis som jag skrev om Kopparbergs igår finns risken för Scandic att resultatet blir ännu värre kvartal eftersom krisen inte har hunnit slå igenom fullt ut ännu. I VD-ordet talas om en halverad omsättning under 2020 vilket ger en tydlig indikation. Det är knappt lönt att jämföra med fjolårets nyckeltal men rapporten är en utmärkt illustration över COVID-19-krisens ekonomiska effekter. Detta inlägg bör därför endast läsas som en överblick över rapporten, inte som rådgivning eller rekommendation. Scandic gör ingen vinst, har förlorat halva sitt kapital och risken är hög.

Som jag tidigare har skrivit om Scandic är det i synnerhet de fasta kostnaderna som kvarstår. När det gäller de rörliga kostnaderna har dessa minskats genom permitteringar och minskade order på olika konsumtionsvaror. Kostnadsbilden har nu ändå lyckats sänkas med 70 procent vilket är mycket. Nyemissionen ger väntas ge 1,75 miljarder kronor in och kreditfaciliteten har utökats med 1,15 miljarder kronor. Vi får också veta att emissionen är garanterad till 70 procent vilket borgar för att den kommer bli fulltecknad. Därmed bör Scandic rida ut stormen det här året. Givet att resultatet för kvartalet minskar med 3,9 miljarder kronor med förväntat svagt nästa kvartal bör man ändå vara ödmjuk inför att risken är hög. Det innebär att emissionen och den nya kreditfaciliteten täcker 75 procent av underskottet det gångna kvartalet. Kassan bör också räcka minst 2-3 månader till med minusresultat. Nettoskulden motsvarade 2,5 gånger justerat EBITDA för 2019 vilket, om Scandic kan vända till vinst på andra sidan sommaren, efter omständigheterna är på en långsiktigt hanterbar nivå.

Man kan också notera att en engångskostnad på 400 miljoner kronor togs för eftertaxering i Finland, liksom andra engångskostnader relaterade till byte av logotyp. Det innebär att åtminstone en del av kostnaderna inte upprepas nästa kvartal.

Nu är ju kostnaderna vad de är för hyra och där kan vi alltså förvänta oss att dessa är lägre i Q2-rapporten i augusti. Problemet är inte de höga kostnaderna, utan att intäkterna kommer vara ännu lägre då.

Det sagt är det dock uppenbart att Scandic behöver komma igång med en någorlunda normaliserad beläggningsgrad i augusti-september om inte det här ska bli en tung börda för lång tid framöver.

Hotellmarknadens beläggningsgrad Q1 illustrerar tydligt utmaningarna

Beläggningsgraden blev 6 procent i april, en procent högre än vad jag tidigare hade uppskattat.
Det är jättelågt men ändå hoppingivande. Likaså att rumspriset steg med 1-6 procent vilket väl är en indikation på att de få som bor på hotell inte utnyttjar de billigaste marginalerbjudandena. Det ger visst merutrymme på intäktssidan. Scandic arbetar nu med att få ned hyreskostnaderna för att möjliggöra lönsamhet på lägre nivåer än tidigare. Här ser jag en långsiktig risk att man möjligen omförhandlar hyresmodeller till att i högre grad beakta uthyrningsgrad, vilket skulle innebära lönsamhet på lägre nivåer på bekostnad av lägre vinst vid full beläggning.

Beläggningsgraden har dock förbättrats i maj och förväntas öka även i juni sedan fler hotell öppnat igen och fler bokningar inkommer. För Sverigemarknaden var beläggningsgraden 12 procent i april men samtidigt väsentligt lägre i övriga nordiska länder. Vinst per rum (RevPAR) var ned 83 procent i Sverige men hela 93-94 procent hos våra nordiska grannar. Det inger hopp om viss ökning när våra nordiska grannar nu har lättat på sina värsta restriktioner. VD talar ändå bara om ytterligare några procent beläggningsgrad per månad vilket får mig att misstänka att det i värsta fall kan röra sig om en så låg beläggningsgrad som 10-15 procent i andra men även in i tredje kvartalet. Förhoppningsvis bidrar hemestertrenden till att fler bokar hotell inrikes vilket kompenserar minskade affärsresor och turism i någron mening. Jag skulle se allt över 20 procents beläggningsgrad som mycket lovande i nästa kvartalsrapport. Och det ska alltså ställas mot en beläggningsgrad strax under 50 procent i den här rapporten vilket ger en tydlig indikation om vilket inkomstbortfall vi har att förvänta oss.

Mest uppmuntrande är att Scandic strävar efter att överträffa sitt EBITDA-mål på 11 procent även med lägre beläggning till följd av en lägre kostnadsbild. Det är onekligen ett ambitiöst mål med de omfattande kostnaderna i minne men inger ändå hopp inför framtiden.

Att Scandic är en bra investering på lång sikt tror jag fortfarande, den stora frågan är hur väl kassan, emissionen inkluderad, täcker det här året med rekordlåga intäkter. Tyvärr var mina förhoppningar om offensiv emission kanske väl stora och det ser snarast ut som att emissionen kommer behövas användas för att komma på rätt köl igen till nästa år. Det är ändå gott nog för jag tror att Scandic kommer komma ur krisen starkare när mindre konkurrenter redan har slagit igen. På sikt bör Scandic därför kunna ta marknadsandelar och växa genom förvärv. Men nu gäller det först och främst att överleva året ut och det blir därför jätteviktigt att få bekräftat i nästa kvartalsrapport i augusti att beläggningsgraden verkligen ökar samtidigt som kostnadsbilden hålls nere så gott det går.

tisdag 19 maj 2020

Styrkebesked från Kopparbergs men facit kommer nästa kvartal

Kopparbergs gav ett ordentligt styrkebesked i sin kvartalsrapport som publicerades idag (länk). Som vanligt är Kopparbergs rapporter en ganska kort historia men det går ändå att utläsa en del matnyttigt.

Först och främst ska man komma ihåg att det egentligen torde vara först i mars som COVID-19-krisen gav effekt i Kopparbergs räkenskaper varför de två starka inledande månaderna döljer krisens fulla påverkan. Därför blir nästa kvartalsrapport som kommer den 19 augusti mer kritisk att granska.

Hur som helst är det positivt att vinst per aktie ökar med 18 procent till 1,80 kronor. Omsättningen ökade med 12 procent vilket också ger utrymme för fortsatt vinsttillväxt på längre sikt när COVID-19-krisen har lagt sig och läget är mer normaliserat. VD Bronsman ser optimistiskt på framtiden om det inte kommer ytterligare restriktioner under sommarmånaderna. Han lyfter också fram att de nya gin-produkterna har etablerat sig väl i Storbritannien och att ciderförsäljningen går bra.

Ett positivt besked är att Kopparbergs i sin verksamhet i Storbritannien har haft möjlighet att sälja i högre utsträckning i dagligvaruhandel för att kompensera minskad försäljning i stängda restauranger och pubar. Försäljningen ska totalt sett ha ökat, även i april, vilket vore anmärkningsvärt starkt. Utebliven gränshandel i Tyskland och Norge kan riskera påverka framtida resultat negativt. Osäkerheten på turistdestinationer är stor och en annan riskfaktor.

Det jag tycker är lika viktigt att studera är tidiga indikationer av hur kostnadsbilden har påverkats av COVID-19. Noterbart är också att Kopparbergs har permitterat i mindre utsträckning men samtidigt alltså betalar utdelning. Därav finner man också att personalkostnaderna minskar med 6,3 procent. Givet att permitteringar slår igenom först i slutet av kvartalet kan vi förvänta oss än lägre personalkostnader i nästa kvartalsrapport då minskningen torde vara i trakten 10-20 procent. Vi ser också att pris för råvaror- och handelsvaror samt övriga externa kostnader har ökat något med 1,2 respektive 3,6 procent. Här får man förmoda att omställningskostnader och omständligare och mer tidsödande logistik innebär vissa merkostnader. Det vore rimligt att anta att dessa kostnader, som är dubbelt så stora som personalkostnaderna, är 5-10 procent högre än ifjol i kommande kvartalsrapport. Sammantaget tror jag därför att vi kommer se 5-10 procent högre kostnader i nästa kvartalsrapport.

En annan varningsflagga att vara uppmärksam på är att varulagret är nästan dubbelt så stort som ifjol. Det innebär helt enkelt att givet att öl och cider har en hållbarhet över flera kvartal kan företaget minska produktionskostnaden tillfälligt och istället hålla varor i lager i förhoppning om att dessa ska kunna säljas senare i år när restauranger, hotell och andra återförsäljare har en mer normaliserad verksamhet igen. Risken är, som de som följer H&M väl känner till, att detta lager inte rakt av kommer kunna omsättas i försäljningsintäkter eller måste reas ut. Vi ser också att de kortsiktiga fodringarna har ökat och nu är större än på helåret ifjol. Det kan indikera att kunder som har beställt order har betalningssvårigheter. Man bör inte räkna med att samtliga fodringar omsätts i intäkter.

Vi ser slutligen också att kassan, det egna kapitalet, har halverats det här kvartalet jämfört med helåret ifjol. Det är klokt att ta av det egna kapitalet i en tid som denna men kostnadsbilden lär bestå nästa kvartal då också utdelningen ska pytsas ut. Vi ser samtidigt att skuldvolymen ökar med 10-20 procent beroende på om man jämför med kvartal eller helår. Sammantaget framträder ändå en bild av att företaget tar utgifter för att hantera krisen men det är avgörande att försäljningen upprätthålls på en hög nivå i sommar. Gör den det ser framtiden mycket ljus ut, annars bör man ta sig en funderare.

Kopparbergs är trots detta den aktie jag har valt att öka i mest, cirka 40 procent fler aktier, sedan COVID-19-krisen bröt ut. Att Kopparbergs fortfarande bibehållit en utdelning på 4,75 kronor, förvisso en sänkning med två tredjedelar, är ett tungt bärande skäl då jag dels vill ha kassaflödet från utdelningen men framförallt tror att Kopparbergs kommer dela ut 6,5 kronor nästa år med potential över 7 kronor per aktie på några års sikt. Det innebär alltså att jag ökat till en förmodad framtida direktavkastning på 5-7 procent. Ett annat tyngt bärande skäl att jag tror att den här typen av dagligvaruprodukter är mindre konjunkturkänsliga. Som exemplet i Storbritannien visar finns möjlighet att kompensera minskad försäljning i vissa sektorer på andra sätt. Min vanliga käpphäst är att Kopparbergs har tagit stora kostnader de senaste 2-3 åren varför deras intjäningsförmåga på lång sikt i ett normalläge är högre än vad vi har sett den senaste tiden. Slutligen tror jag också att just Kopparbergs verkar i en sektor där vi kommer få se ett uppsving när krisen väl har lagt sig. Min spekulation är att när det blir ett superevenemangsår då alla inställda idrottstävlingar ska tas igen samtidigt som alla kommer villa umgås och resa talar det för att försäljningen kan få ett uppsving.

Min största och mest udda farhåga när det gäller Kopparbergs är om alkoholprodukter kommer vara lika efterfrågade i framtiden som idag. Jag tycker mycket om Kopparbergs ciderprodukter men dricker rätt sällan alkohol på andra sidan trettio. Tänker fler som jag minskar försäljningen på sikt.

Du bör notera att den 22 maj är ex-datum för Kopparbergs vilket innebär att aktien handlas utan rätt till utdelning. Utdelningen på 4,75 kronor per aktie fastslogs formellt idag och betalas ut den 27 maj.

Tänk också på att Kopparbergs handlas på Nordic SME-listan där lägsta courtage är 19 kronor. Jag handlar i regel därför Kopparbergs i poster om minst 50 aktier för att få ett genomsnittscourtage i trakterna kring 0,25 procent per aktie precis som för andra aktier.

Jag har sedan tidigare skrivit ett inlägg om Kopparbergs till min serie Hållbara Investeringar där jag går igenom mina större portföljinnehavs hållbarhetsredovisningar. Kommer publicera det till helgen.

OBS! Jag äger aktier i Kopparbergs. Även om jag alltid eftersträvar att skriva så objektivt som möjligt och kritiskt granska mina innehav är mitt perspektiv aktieägarens. Inlägg ska därför inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys och du är själv ansvarig för dina investeringar. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning.

lördag 16 maj 2020

Hållbara investeringar: Handelsbanken gömmer ett gediget miljöarbete

Något jag har velat göra länge men av olika skäl inte har haft tid och möjlighet till är att skriva om hållbara aktier igen. Kommer därför återuppta min artikelserie om detta. Först ut är Handelsbanken.

Jag investerar i hållbara aktier av principskäl för att jag vill gynna alternativ med ett seriöst hållbarhetsarbete. Samtidigt brukar det också gå att identifiera affärsmässigt lönsamma investeringar i hållbarhetsrapporterna som man lätt förbiser i årsrapporterna. Inlägget beskriver endast Handelsbankens hållbarhetsarbete och ska inte ses som rådgivning eller rekommendation.

Denna blogg är inget forum för diskussion om vinstmaximering kontra etiska investeringar. Jag skriver om hållbarhet för att det intresserar mig och är ett viktigt investeringskriterium för mig. Bloggen diskuterar heller inte partipolitik. Därför undanbedes klimatskeptiker och är inte heller intresserad av att debattera kärnkraft eller Greta Thunberg här - det får du ta någon annanstans.

En trend i tiden är att hållbarhetsrapporter inte bara inkluderar miljömässig hållbarhet utan även jämställdhet, mångfald och etik i bred mening. Det beror delvis på att många svenska företag beskriver hur de implementerar FN:s agenda 2030-mål, så även Handelsbanken. Nu är jämställdhet i sig inget investeringskriterium för mig i svenska företag men det är glädjande att 40 procent av cheferna i Handelsbankenkoncernen är kvinnor. Företaget har tidigare fått kritik för sin jämnställdhetskultur och därför är det väsentlig information att jämställdheten är god i ledningspositioner. Det är viktigt för att rekrytera kompetent personal relativt konkurrenterna. Noterbart är också ett stycke om Oktagonen, där man dock duckar på senaste tidens bristande insättningar och bara noterar att så har skett alla år utom fyra. Att Handelsbankens anställda äger en mycket stor andel av aktierna genom Oktagonen borgar dock för kontinuitet.

Handelsbanken medverkar också i FN:s Global Compact och FN:s miljöorgan UNEP:s principer för hållbar bankverksamhet. Nu är dessa rätt generella och den förra medverkar många storföretag i idag men jag gillar ändå att Handelsbanken gör sig besväret.

Något märkligt är att Handelsbanken fokuserar mer på sitt varumärke i hållbarhetsrapporten än på att lyfta fram sitt konkreta miljöarbete. Delvis är det naturligt i ett finansföretag som inte är särskilt resursintensivt. Men jag hittar ändå miljödatan jag letar efter på sidan 61 i rapporten. Kan ändå finna det lite märkligt då det finns en del godbitar att hitta när det gäller lägre koldioxidekvivalentutsläpp och lägre energianvändning.

Där hittar man en del godbitar som ju är skälet till att jag skärskådar hållbarhetsrapporter. En udda information är till exempel att Handelsbankens kontorsyta är marginellt större idag, 0,5 procent, än de senast två åren trots att antalet kontor har minskat med 6 procent under samma period. Ur ett energiperspektiv torde detta vara en onödig miljöpåverkan som rimligen också torde vara en onödig utgift där det finns utrymme för effektiviseringar.

Handelsbanken har bidragit till att ställa ut gröna obligationer till ett värde av 16,3 miljarder kronor under 2019. Det här är väsentligt eftersom efterfrågan på gröna obligationer ökar och de banker som är skickligast på att ställa ut dem får en konkurrensfördel. Företaget ägnar sig också åt klimatkompensation för sina utsläpp.


Trenden är att utsläppen minskar, från 16 219 ton CO2-ekvivalenter 2013 till 9 193 ton CO2-ekvivalenter idag. Det är en minskning på cirka 45 procent på sju år vilket är ett hedervärt resultat. Detta kan inte enbart förklaras av att antalet kontor har minskat med 8,5 procent sedan 2015.

Den stora förklaringen är att energianvändningen har halverats sedan 2013, för att vara exakt minskat med 52,4 procent. Noterbart är det en större minskning än energianvändningen som bara har minskat med 16,25 procent under samma period. Handelsbanken köper således mer miljövänlig energi än tidigare, där andelen idag är 100 procent jämfört med 80 procent 2013. Detta är också väsentligt mer än vad som kan förklaras av det lägre antalet kontor som dock är en bidragande faktor. När det gäller utsläpp från tjänsteresor varierar dessa men här finns ingen trend om att de skulle bidra till minskningen. Noterbart är att flygresorna har ökat marginellt och tågresorna har minskat marginellt under hela perioden. Som banken själva lyfter fram har dock tågresorna ökat samtidigt som flygresorna har minskat under det gångna året varför vi bör kunna se lägre miljöpåverkan från tjänsteresor i framtiden. Här borde det finnas utrymme att minska miljöpåverkan då merparten av de anställda trots allt reser inom Sverige. Noterbart är också att utsläppen ökar i Nederländerna vilket är lite underligt i ett annat land med starka miljölagar och god tillgång till förnybar energi. Varför framgår inte i rapporten men sannolikt har det att göra med Handelsbankens tillväxtstrategi i landet. Slutligen har pappersförbrukningen minskat med 30 procent sedan 2013. Digitaliseringen spar kostnader och innebär lägre miljöpåverkan.

När det gäller fonderna har Handelsbanken utökat kraven för samtliga fonder istället för att ha enstaka hållbarhetsfonder. 90 procent av fonderna förvaltas med utökade hållbarhetskrav. Som alltid är det viktigt att skärskåda vad som ligger i begreppet hållbarhet. I många fall innebär det OMX30 minus SAAB (vapen), Swedish Match (tobak) och möjligen ytterligare energiintensivt något företag som t.ex. SSAB. Jag köper själv inte hållbara fonder av just det skälet eftersom jag tycker det är roligt att granska och välja en korg av hållbara aktier istället men för den som gör det verkar Handelsbanken vara ett bra alternativ.


Handelsbanken beskriver att de väljer bort aktier inom följande sektorer: fossila bränslen (olja, gas, kol), vapen och krigsmaterial, tobak, alkohol, cannabis och kommersiell spelverksamhet. Det stämmer väl överens med mina värderingar där Kopparbergs (alkohol) är enda avsteget. I det finstilta framgår att Handelsbanken kan ha 5 procent i dessa sektorer, förutom tobak och pornografi där det är nolltolerans. Dessa kriterier återspeglas också i företagets affärsrelationer, där det bland annat finns en särskild policy för skog.

Sammantaget kan konstateras att Handelsbankens hållbarhetsrapport är lite udda då den inte fokuserar så mycket på miljö- och klimat som de flesta företag jag läser. När man gräver ner sig i detaljerna får man dock en tydlig bild av ett företag med ett seriöst och gediget miljöarbete som jag är stolt över att vara aktieägare och kund hos.

torsdag 14 maj 2020

Min köpstrategi

Det hittillsvarande inlägget om min köpstrategi skrevs när bloggen var ny och mycket har hänt sedan dess. Därför har jag äntligen fått tid att göra en ordentlig och mer genomarbetad uppdatering.

Vill inledningsvis förtydliga att jag naturligtvis inte fattar köpbeslut uteslutande baserat på nyckeltalet yield on cost (YOC). De flesta aktier jag köper föregås av en gedigen analys av företagets verksamhet, rapporter och nyckeltal. Däremot använder jag YOC som ett riktmärke för att se hur aktiekursen allt annat lika förändras över tid. Det motsvarar hur andra värdeinvesterare använder sig av P/E-talet för att få en snabb överblick. Jag kompletterar ibland med kurslarm och P/E när jag bevakar en aktie lite mer aktivt.

Jag går inte in på dessa parametrar i detalj här men naturligtvis vill jag att företaget ska ha en stabil och helst ökande vinst, stabila och helst ökande marginaler, ett positivt och växande kassaflöde. Gärna växande omsättning. En trygg marknadsposition. En utdelningsandel som är rimlig i proportion till vinst och ett eget kapital som täcker minst fem års utdelningar. En låg belåningsgrad och god soliditet. Och så vidare. Innan jag köper utifrån den förenklade modellen nedan frågar jag mig också varför aktien nu handlas inom mina köpnivåer? Finns det några nya företagsspecifika orsaker till att aktien är lägre värderad än tidigare? Då var det också sagt.

Köpstrategi - trestegsraket

När hemläxan en gång är gjord finner jag det praktiskt att från vecka till annan ha en enkel överblick kring hur värderingen på aktierna jag äger och bevakar utvecklas.

Jag har rutinen att under helgen efter börsens stängning gå igenom YOC på mina innehav och bevakningslistor för att i lugn och ro kunna bedöma om det är någon aktie jag bör köpa kommande vecka. Anledningen till detta är att minska risken att jag dras med i psykologiska bias i hur aktien handlas när marknaden är öppen. Jag gör då en veckoplan för kommande vecka där jag på förhand bestämmer mig för hur jag ska agera. Det gör det lättare att prioritera köp och ibland också välja bort köp för att en aktie rusar mer än jag är beredd att köpa för.

För att sortera innehaven löpande från vecka till vecka har jag fortfarande snart fem år senare ett slags trestegsraket-tänk. Skillnaden är att jag mer aktivt än tidigare utnyttjar att öka rejält när aktier handlas på den högsta nivån (C) i min strategi.

Avsikten är dels att undvika att jag inte förköper mig på toppen av en längre nedgång, dels att jag i högre utsträckning prickar in botten samtidigt som jag inte helt missar chansen att köpa stabila aktier vid tillfälliga dippar. Jag ser det helt enkelt som ett bra sätt att snabbt få en överblick. Egentligen framförallt för att välja bort aktier som just den här veckan inte befinner sig på intressanta nivåer för att istället kunna använda min tid mer effektivt till att titta lite närmare på något handfull aktier.

Min utgångspunkt är alltså nyckeltalet yield on cost (YOC), alltså direktavkastning i procent relativt aktiekursen. Du får det beloppet genom att dividera utdelningen med aktiekursen. Jag använder alltid endast ordinarie utdelning och räknar aldrig in extrautdelningar.

Aktier köps efter tre värderingsnivåer:

A: aktien handlas till utdelning på minst 3,33-3,5 procent per år
B: aktien handlas till en utdelning på minst 3,5-4 procent per år
C: aktien handlas till en utdelning på minst 4,25 procent per år

Exakt hur värderingsnivån sätts avgörs från fall till fall men i princip använder jag modellen för samtliga nordiska aktier. När det gäller en aktie med mångårig stabil utdelningshistorik som Investor eller J&J handlas den sällan till 3,33 procent och då kan jag tänka mig att gå ned till 3 procent alternativt prisa in nästa års förväntade utdelningshöjning. När det gäller aktier med lite högre risk som mina kanadensiska månadsutdelare tar jag höjd för det genom att justera upp mina YOC-mål till minst 6 procent.

I de fall utdelningshistoriken är mer svajig, även om jag försöker undvika sådana aktier nuförtiden, sätter jag ett köp A som baseras på ett medel- eller medianvärde av aktiens utdelning de senaste fem åren.

Som påpekat ovan dubbelkollar jag också att utdelningsandelen är hållbar, det vill säga att utdelningen inte utgör en för stor del relativt företagets vinst per aktie. Jag ogillar när företag delar ut mer än två tredjedelar av sin vinst per aktie.

För att utveckla resonemanget lite ytterligare så fungerar det ungefär så här:

Varje månad tittar jag på hur jag ska fördela min månadsinsättning. Målet är att öka i bra och stabila innehav men samtidigt även kunna fynda i aktier som tillfälligt handlas billigare. Från vecka till vecka studerar jag YOC för att få en översiktlig uppfattning om hur jag ska investera.

Avsikten med köp-A-nivån kan förenklat sägas vara öka för att bibehålla portföljandel. Om jag inte ökar alls riskerar jag att minska portföljandelen i bra aktier över tid. Se resonemanget kring C-nivån nedan som delvis kompenserar. Jag tycker inte aktien är billig men den är åtminstone såpass rimligt värderad att jag kan öka lite. Jag undviker samtidigt att köpa aktier när de är alltför högt värderade.

Avsikten med köp B-nivån är att hitta lägen där jag kan prioritera att öka lite mer än vanligt i vissa stabila aktier. De är fortfarande inte billiga men såpass rimligt värderade att jag bör passa på.

Avsikten med köp C-nivån är att hitta rena fyndlägen naturligtvis under förutsättning att det inte finns negativa företagsspecifika orsaker till den låga värderingen. Då och då handlas även bra aktier på dessa nivåer utan uppenbar anledning. En lärdom jag har gjort är att i dessa lägen försöka köpa på mig så stor portföljandel som jag vill äga på lång sikt. Jag tänker mig då en imaginär portföljstorlek på  ett visst antal miljoner kronor och sedan hur stor portföljandel jag då vill ha. Då passar jag på att köpa med mål att uppnå den portföljandelen. I praktiken har jag förstås sällan råd att köpa så mycket aktier en enskild månad men poängen är likväl att jag lyckas öka min portföljandel i bra aktier när de handlas billigare än vanligt.

Noteras bör slutligen att denna köpstrategi endast gäller mina utdelningsaktier. Jag äger ett gäng potentiella tillväxtaktier i företrädesvis miljötekniksektorn också som komplement.

tisdag 12 maj 2020

Minestopresentation hos Redeye

Minestos VD Martin Edlund gästade idag Redeye för en kort presentation av Minesto. Minesto var i gott sällskap av ett par andra miljöteknikföretag som presenterade sig också under samma event, bland annat Climeon (äger mindre innehav) och Midsummer (äger inte men tittar på företaget).

Den relativt korta presentationen och efterföljande frågestund bjöd på några nyheter som sammanställs här på enklaste sätt som komplement till mitt mer omfattande inlägg (länk).

Du kan själv lyssna på presentationen hos Redeye (länk) eller Minesto (länk), om du bara vill se deras del av presentationen, för att bilda dig din egen uppfattning och tolkning.

I mitt inlägg i helgen skrev jag om en LCOE på 100 EUR/MWh vid 100 MW installerad kapacitet och 50 EUR/MWh vid 1 GW installerad kapacitet för tidvattentekniken som nu sjösätts på Färöarna (för havsströmstekniken beräknas LCOE vara lägre).

 skärmdump från Minestos presentation visar LCOE vid 1 GW installerad kapacitet

VD Martin Edlund presenterade nu en LCOE på 45 EUR/MWh för tidvattentekniken vid 1 GW installerad kapacitet vilket är något lägre än jag uppskattade ur tidigare grafer och fullt konkurrenskraftigt på marknadsmässiga villkor med andra energikällor utan subventioner.

Om sjösättningen av det första DG100-kraftverket på Färöarna bekräftade Edlund att den ska ske före andra kvartalet och juni månads utgång. Under sommaren kommer man arbeta med att driftssäkra och optimera det installerade kraftverket. Han berättade också att Färöarnas energibolag SEV räknar med att 30-40% energi ska komma från tidvatten år 2030. Konkret räknar Minesto med mellan 30 och 70 MW installerad Kapacitet på Färöarna (av en total potential på 200 MW).

När det gäller Wales kom ett besked att det första DG1000-kraftverket kommer att sjösättas där. Det ska följa det DG500-kraftverk som drifttestades under hösten. Förvisso kom ingen konkret tidsindikation men givet att Färöarna och SEV har ett avtal om ytterligare två DG1000-kraftverk som man väl får förmoda bör sjösättas senast vid 2021 års utgång är min tolkning att vi kommer kunna se sjösättning av ett DG1000-kraftverk i Wales antingen till hösten eller nästa vår. Som sagt, ingen konkret tidsspecifikation men det är ändå något tidigare än jag hade räknat med i min sammanställning (2022-2023). Det borde också innebära att de första installerade 10 MW där är nära.

Angående Frankrike kom en nyhet att EDF kommer att besöka Färöarna för att studera hur det första DG100-kraftverket fungerar i praktiken. På en fråga om de små kraftverken förtydligade Edlund att dessa också kommer kunna säljas på kommersiella grunder i framtiden. De har en potential med en betydande microgridmarknad på öar för att ersätta dieselaggregat. Det handlade främst om platsens förutsättningar: nära land, inte för djupt och möjlighet att utnyttja lokala serviceresurser som båtar.

Edlund fick också en fråga om tekniska risker där han svarade att han är väldigt trygg i grundprincipen som är testad i kvartsskala. Han underströk att alla delsystem måste fungera tillsammans för att undvika förseningar som en enskild länk i kedjan kan innebära. Han sa också att det finns uppskalningsutmaningar kring hur stora system som kan byggas där man i det här skedet tittar på 2-3 MW vilket hanterar väldigt stora krafter varför det är viktigt att räkna rätt och använda rätt material. Det fanns dock inga kända utmaningar idag som gav ökade risker.

På en fråga om påverkan på det marina djurlivet svarade Edlund att frågan tas på största allvar där Minesto är mycket måna om att visa med data, fakta och tillstånd att systemet är tryggt. Inte en enda incident har inträffat och det kan konstateras att det marina djurlivet tenderar att både kunna och vilja undvika systemet. Som exempel nämndes att sensorer i Wales och sälobservatörer observerar hur kvartsskalemodellen på Nordirland påverkar det marina djurlivet.

Sedvanlig varning utfärdas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering och tekniska lösning kommer lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och reflektion över den information som företaget presenterade hos Redeye idag. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 

Vill återigen förtydliga att mitt stora innehav i Minesto är rakt igenom långsiktigt. Sedan mitt blogginlägg i helgen har jag köpt ytterligare 40 aktier och cirka 250 teckningsoptioner. Har inte för avsikt att sälja några aktier eller optioner och hoppas på att kunna lösa in samtliga optioner nästa vår.

lördag 9 maj 2020

Grundlig genomgång av Minesto - unik miljöteknik med stor potential

En vanlig fråga jag får är varför jag tror så mycket på Minesto. Upptäckte att det är över ett år sedan jag skrev om Minesto och tänkte att det vore på tiden att svara på den frågan en gång för alla.
Mastodontinläggvarning utfärdas. God läsning!

Varning utfärdas! Minesto gör i nuläget ingen vinst och har begränsade intäkter. Det innebär att Minesto är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering och tekniska lösning kommer lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och reflektion över befintliga professionella analyser och den information som företaget har publicerat. Jag äger aktier långsiktigt i Minesto och även om jag eftersträvar att vara kritisk är mitt perspektiv aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys. 


Informationen i detta inlägg utgår från Minesto och deras samarbetspartners egen information samt de två företag som har publicerat analyser. Du bör hålla i minnet att bägge analyserna är beställda av Minesto i marknadsföringssyfte och att Pareto genomförde den senaste företrädesemissionen åt Minesto. Jag finner dock bägge analyserna mycket läsvärda och genomarbetade, snarast på den försiktiga sidan. Samtliga bilder och illustrationer i blogginlägget är hämtade från Minestos mediakit.

Pareto (länk) antar att Minesto kan nå en installerad kapacitet på 10MW år 2022 och 200MW år 2025. Som en följd av detta förväntar sig Pareto att Minesto når ett positivt kassaflöde år 2022 och en vinst på EBIT-nivå år 2023. Paretos uppskattar ett bolagsvärde på 2.9 miljarder kronor motsvarande 22 kr per aktie efter utspädning.

Västra Hamnen har analyserat Minesto sedan hösten 2018 och halvårsvis publicerat uppdaterade analyser. En god utgångspunkt är att läsa både den mer genomarbetade första analysen från december 2018 (länk) och deras senare reviderade analyser. I sin uppdatering i december 2019 (länk) reviderade Västra Hamnen upp sitt värderingsintervall till 13,70 - 21,10 kronor per aktie. Denna värdering kvarstod i en särskild uppdatering med anledning av COVID-19 i mars 2020 (länk). Däremellan finns även en tidigare uppdatering i juni 2019 (länk). Västra Hamnen uppskattar såväl ett positivt kassaflöde som en blygsam vinst redan år 2021. Det bör dock understrykas att den värderingen förutsätter att Minesto lyckas installera minst 100 MW år 2024 och 1 GW på tio års sikt.

 illustration över ett Minestokraftverk

Vad är Minesto

Minesto har tagit fram en unik miljötekniklösning för att generera förnybar energi ur långsamma tidvatten- och havsströmmar. Tekniken är ursprungligen sprungen ur teknikutveckling från SAAB. Företaget har sitt huvudkontor i Göteborg.

Minesto beskriver själva tekniken på ett långt mer pedagogiskt sätt än mig på sin egen hemsida (länk). Hänvisar därför dit och gör endast en kort sammanfattning. Enklast förklarat fungerar tekniken ungefär som när man flyger en drake i luften, men i vatten! En turbin i kraftverket tillvaratar energin från drakens åttaformade rörelser i tidvattenströmmen. Kraftverket är fäst med en slags vajer i ett bottenfundament och är anslutet till en elkabel som levererar ström till fastlandet.

 skiss som åskådliggör hur tidvattenkraftverket på Färöarna är tänkt att fungera

En tydlig fördel är att tidvattenströmmar kan beräknas med stor förutsägbarhet samtidigt som havsströmmar är i princip konstanta. Skillnader i dygnet i tidvattenströmmar kan jämnas ut genom att placera ut kraftverk i olika vädersträck. Därför kan Minestos teknik till skillnad från vind- och solenergi producera tillförlitlig basenergi året runt utan behov av lagringslösningar.

En konkurrensfördel jämfört med både vågenergilösningar och havsbaserad vindkraft är att kraftverken är relativt lätta vilket gör dem billigare att producera, transportera och installera. Minesto har också tagit fram en rad patent, bland annat för lyft- och fästanordningar för att underlätta sjösättning liksom att ta upp drakarna för underhåll vilka också bidrar till kostnadseffektivitet.

Till skillnad från de flesta andra energislag så tar tekniken ingen yta på land i anspråk vilket minskar risk för not in my backyard-intressekonflikter med lokalbefolkningen. Kraftverken finns på tillräckligt djup för att inte störa sjöfarten och miljökonsekvensbeskrivningar som har gjorts har inte funnit någon nämnvärd påverkan på det marina livet.

Minestos teknik är bevisad i kvartsskala och ett DG500-kraftverk, som förväntas producera 0,5 MW, sjösattes i Wales under 2019 för havstester där elektricitetsproduktionen mättes över tid. Det bör noteras att företaget av konkurrensskäl inte har gått ut och bekräftat faktisk elproduktion. Även om det förefaller rimligt att anta att tekniken fortsatt fungerar som den ska och det i nuläget saknas indikationer på motsatsen är det här en risk som inte kan negligeras. Att kraftverk i full skala redan har sjösatts framgångsrikt och varit i drift gör det rimligt att anta att tekniken fungerar.

Eftersom Minesto och offentliga givare tar merparten av kostnaden för den första beställningen på Färöarna, där Färöarna (SEV) endast kommer betala för faktisk elproduktion kommer vi ganska snart få en indikation på om tekniken levererar. Förr eller senare bör de intäkterna redovisas i kommande rapporter, om inte annat senast i bokslutet för verksamhetsåret 2020.

Projektportföljen

Minesto har två huvudsakliga projekt i pipeline. Initialt var avsikten att man skulle genomföra en första park utanför Holyhead i Wales.

Till följd av Brexit har Minesto dock valt att ta det säkra före det osäkra och välja Färöarna för sitt första kommersiella kraftverk, antagligen för att det är lättare att få offentlig delfinansiering samt till följd av osäkerhet kring hur brittiska offentliga stödprogram till marin förnybar energi påverkas.

På Färöarna har Minesto ett konkret avtal där energibolaget SEV har beställt 2 DG100-kraftverk som vardera producerar 100 kW. Det första av dessa kraftverk kommer installeras de kommande veckorna i maj-juni där anläggningsarbetet av bottenfundament förväntas påbörjas redan i veckan som kommer. Även om datum för sjösättning inte är känt har SEV redan gått ut med information om att anläggningsarbetet påbörjas och fartyg transporterar i nuläget dit fundamentet från Skottland. Det andra kraftverket bör sjösättas senare i år. Minesto har tidigare sagt att kraftverket skulle sjösättas i vinter där det andra följde ett halvår senare. Det är rimligt att förvänta sig att vi ser det andra kraftverket i drift före senhösten. Avtalet innefattar också ytterligare 2 DG1000-kraftverk, vilka förväntas producera 1 MW vardera alltså dubbelt så mycket som det DG500-kraftverk som testades ifjol på Wales. Det är rimligt att anta att dessa bägge kraftverk levereras under 2021 om allt går väl.

Vestmannasund, Färöarna där sjösättning av det första kommersiella kraftverket nu påbörjas

Därutöver har Färöarna en potential som uppgår till 200 MW installerad kapacitet. Begränsningen på Färöarna är att de i nuläget endast beräknas konsumera 60 MW men SEV uppskattar en väsentligt högre energikonsumtion år 2030 varför det är rimligt att anta att Färöarna kommer ha ett energibehov om åtminstone 100 MW. Då bör man komma ihåg att Färöarna redan har en rad andra kraftverk.

När det gäller Holyhead var den initiala tidsplanen att bygga ut 10 MW senast 2023. Minesto beräknade 2018 att parken fullt installerad kan producera minst 80 MW. Det råder som sagt dock en osäkerhet i hur snabbt man kommer igång här varför jag inte räknar med det i år och mer sannolikt tidigast 2022. Att installera 10 DG1000-kraftverk torde dock vara fullt görbart senast 2023 även om man startar lite senare än ursprungligen planerat eftersom stöd finns på Färöarna. Eftersom infrastrukturen för att sjösätta kraftverk och installera i elnätet redan finns är detta fullt genomförbart.

Därtill fick Minesto i oktober 2019 beviljat stöd från EU och Bretagneregionen för ett utvecklingsprojekt där man ska installera en DG100-drake i samarbete med EDF. Den här ordern är särskilt intressant ur hänseendet att Frankrike subventionerar olönsamma energilösningar på flertalet av sina externa öterritorier. Om Minesto kan producera en mer kostnadseffektiv lösning finns en relativt stor potentiell marknad och kund där.

Minesto har ett samarbetsprojekt med FN som syftar till att installera en DG100-drake på Antigua & Barbuda för att ersätta dieselgeneratorer. Det är intressant av samma skäl som det franska projektet. Minesto kan helt klart hitta en nisch inledningsvis för avlägsna öar där energikostnaden är hög varför det är lättare att räkna hem investeringen.

Minesto har också sedan gammalt samarbete på Irland där man i ett tidigt skede har bedrivit tester utanför Nordirland (en småskalig DG03-modell med 3 kW). I nuläget finns inga indikationer om kommersiella projekt men det är rimligt att anta att Irland blir en annan tidig marknad.

Utanför Europa har Minesto ett samarbete med Florida som i nuläget dock inte genererat några konkreta ordrar. Mest intressant är dock det intensiva samarbetet med Taiwan. Där har Minesto konkreta planer på testanläggning utanför Chilung. Syftet är att Taiwan ska bli pilotsite för havsströmtekniken, som har den största potentialen eftersom den bedöms bli mer kostnadseffektiv. Där är Minesto inte lika långt framme idag och har ännu inte testat tekniken skarpt. Minestos VD medger att man fokuserar på Färöarna och Wales inledningsvis för att få igång kommersialiseringen.

Ytterligare ett antal kontakter är upparbetade historiskt som inte har mynnat ut i något konkret ännu.

Flaskhalsar i produktion

Det stora flaskhalsen jag ser är produktionskapaciteten. Minesto planerar en produktionsanläggning i Wales som antagligen skulle räcka för att producera samtliga kraftverk till Holyheadparken. Även om produkten är ett förhållandevis litet och okomplicerat kraftverk finns det ändå flera led som kräver specialistkompetens, inte minst finelektroniken i turbinen men även till exempel vingdesignen som idag produceras av en underleverantör i Uddevalla. Jag hyser inga tvivel om att Minesto kan realisera sina planer på produktionsanläggningar men däremot kommer de under överskådlig tid framöver begränsa hur snabbt Minesto kan rulla ut tekniken. Det hindrar förvisso inte att det går att ta in en orderbok och leverera längre fram i tiden men en begränsning är det helt klart på några års sikt.

Projektutvecklare

Minesto säljer idag endast producerad elektricitet i sitt första kraftverk på Färöarna. I framtiden är tanken att Minesto ska ha en affärsmodell som liknar det danska vindkraftföretaget Vestas (det är ingen slump att Jonas Millqvist med bakgrund från just Vestas har rekryterats till Minestos styrelse). Affärsmodellen går i korthet ut på att Minesto säljer färdiga kraftverk till projektutvecklare och energiföretag som i sin tur installerar kraftverket med allt vad det innebär i form av tillstånd och installationsarbete. Det är inte långsökt att anta att franska EDF skulle kunna bli en framtida projektutvecklare som köper kraftverk för att installera i sina elnät.

Utgifter

En svårighet är att uppskatta hur stora utgifter Minesto har och vilket förmåga företaget kommer ha att stå på egna ben när de passerar fasen där de får offentligt stöd och vad det i sin tur innebär för vinstmarginalen per sålt kraftverk. En hög initial kostnad bör kunna förväntas för att investera i produktionsanläggning för att möjliggöra storskalig produktion.

Minesto har erhållit offentligt stöd från företrädesvis Energimyndigheten, EU och Wales på ett framgångsrikt sätt vilket understryker graden av seriositet i hur verksamheten bedrivs över tid. De har helt enkelt levererat steg för steg vilket gör sannolikt att de kommer fortsätta få betydande stöd under kommersialiseringsfasen. Här bör man kunna förvänta sig stöd både på Färöarna (EU), Holyhead (Wales) och Frankrike (EU) samt från FN så småningom när det gäller ett projekt på Antigua & Barbuda för havsnationer. Inga ytterligare stöd är dock bekräftade sedan årsskiftet varför det självklart finns en risk att Minesto i högre grad behöver finansiera detta kritiska skede på egen väg.

Efter en lyckad företrädesemission har Minesto tagit in cirka163 miljoner kronor. Det innebär att Minesto under alla omständigheter med nuvarande burn rate utan ytterligare intäkter kan hålla sig flytande över de kritiska åren 2020-2021. Vid 2021 års utgång bör Minesto ha installerat 2 DG100 och 2 DG1000-kraftverk på Färöarna vilka ger en viss symbolisk intäkt och proof of concept.

Det går oavsett inte att komma ifrån att en av de mer betydande riskerna för Minesto är att burn rate kan slå igenom om det skulle bli förseningar och tidsplanen fortsätter förskjutas med ett par, tre år. Som beskrivet ovan är dock de väsentligt högre kostnaderna under 2019 direkt förknippade med verksamheten i Holyhead och Färöarna. Det är på längre sikt inte meningen att Minesto ska ta den här kostnaden som då läggs på projektutvecklare varför det främst är nu i kommersialiseringsskedet som risken är hög till följd av att Minesto bär stora kostnader för att realisera sina första energiparker.

En förenklad överslagsräkning ger att Minesto behöver sälja 10 DG500-kraftverk för 15 miljoner kronor styck, motsvarande 5 MW installerad kapacitet, för att täcka 2019 års kostnader.

Jag tror därför att man ska vara inställd på att Minesto kommer göra åtminstone ytterligare en emission innan kommersialisering är slutförd. I så fall blir det en offensiv emission som syftar till att snabbt starta igång större parkprojekt utan att andra projekt och utveckling av havsströmtekniken ska behöva vänta. Det innebär att du bör räkna med att ditt innehav kan späs ut om det blir en riktad emission till storägarna och att du bör räkna med att pytsa in åtminstone ytterligare 10 procent av din initiala investering ifall det blir en ny företrädesemission även till samtliga aktieägare. Även om utspädning alltid är surt ser jag det som ett lyxproblem eftersom syftet är snabbare tillväxt och en riktad emission är en billigare finansieringslösning för Minesto än att till exempel ta ett banklån.

Ägarbilden och risk för uppköp

Minesto har två storägare: BGA Invest (Mohammed al-Amoudi, 23,8 procent) och Lundabaserade  investmentföretaget MIDROC (17,6 procent). Bägge ökade sitt innehav under företrädesemissionen. En viss flagga för att MIDROC:s Göran Linder i Minestos styrelse sålde 11 000 aktier i anslutning till börsnedgången i mars. Den tredje betydande ägaren är de aktier som EU:s stödprogram InnoEnergy innehar (5,4 procent). Det beror på att InnoEnergy erhåller teckningsoptioner som en del av en finansieringslösningen när Minesto erhåller kostnadsersättningar. Minestos VD Martin Edlund och ledningen har ett mindre antal aktier men framförallt förmånliga incitamentsprogram med teckningsoptioner som ger dem sunda incitament att långsiktigt utveckla företaget.

Därutöver är ägarbilden ganska spridd. Småsparare äger uppskattningsvis mellan 6 till 8 procent av aktierna i Minesto genom företrädesvis Avanza och Nordnet (6,0 procent totalt).

Den kanske största risken jag ser i Minesto är risken för uppköp innan företaget har realiserat sin fulla potential. Jag hoppas därför att det ska komma fler småsparare och institutionella ägare från fonder. Antagligen går fonder in först när Minesto börjar redovisa vinst eller åtminstone positivt kassaflöde av hänsyn till fondernas regelverk. Jag tror att Minesto har potential att bli nästa stora svenska industriföretag, ett nytt Vestas, och hoppas att företaget stannar kvar i Göteborg. Genom mitt inte helt obetydliga och mycket långsiktiga ägande vill jag göra mitt för att medverka till det.

Minestodrake transporteras
LCOE

Ett nyckeltal som är särskilt viktigt när man jämför energiföretag är levelized cost of energy (LCOE). Det räknar ut den genomsnittliga kostnaden per producerad enhet energi över kraftverkets totala livstid. Detta möjliggör att på ett objektivt sätt jämföra energikällor med en hög initial installationskostnad men hög effektivitet med energikällor som är billigare att installera men har kortare livslängd och lägre effektivitet. Kort och gott kan man se vilka förutsättningar en ny energiteknik har att fullt ut konkurrera med andra energitekniker på kommersiella grunder.

I sammanhanget kan noteras att det finns flera konkurrerande havsbaserade energilösningar men de flesta är väsentligt dyrare än Minesto och därför rimligen inte alls lika nära kommersialisering. Min bedömning är att det snarare är intressant att titta på hur Minesto står sig på sikt relativt andra substitut för att producera energi då dessa är mer kostnadseffektiva än havsbaserade energilösningar.

Minestos ledning har varit relativt försiktiga i vilken LCOE de kommunicerar eftersom LCOE idag självfallet är hög och den sjunker väsentligt först när företaget når stordriftsfördelar genom massproduktion till flera ordergivare. I Västra Hamnens analys från 2018  finns på sidan 6 en bild från Minesto som illustrerar hur LCOE bedöms sjunka med installerad kapacitet.

Minestos tidvattenteknik har initialt en hög kostnad och är beroende av offentligt stöd. Först när det kommer beställningar på hela parker och man passerar en kumulativ installerad kapacitet på 100 MW når man en LCOE på 100 EUR/MWh. Det är dyrt men givet att det är en högre LCOE för energilösningar på avlägsna öar kan det fortfarande vara motiverat att investera långsiktigt på den kostnadsnivån. Det innebär att Minesto kan vara ett rimligt alternativ för nischmarknader redan när man har fått igång de första två parkerna på Färöarna och Holyhead. När Minesto har en installerad kumulativ kapacitet på 1 GW beräknas dock tekniken vara konkurrenskraftig med en LCOE omkring 50 EUR/MWh. Det innebär att tekniken bör kunna bli konkurrenskraftig på egna villkor någon gång mellan 2025-2030. Det viktiga här är att notera att Minesto lär behöva fortsatt offentligt stöd till dess.

Det bör noteras att den LCOE-kalkylen togs fram när Minesto fortfarande testade DG500-kraftverk och utvecklade en DG750-modell. Idag kommer Minesto gå direkt till att sjösätta DG1000-kraftverk på Färöarna varför det är rimligt till att anta att kraftverk som producerar 1 MW också ger en lägre LCOE än initiala uppskattningar.

Den stora potentialen finns i havsströmstekniken som bedöms kunna nå en LCOE under 50 EUR/MWh redan vid en kumulativ installerad kapacitet på 100 MW. Grovt förenklat kan man säga att en energilösning är konkurrenskraftig på egna ben med en LCOE i spannet 40-50 EUR/MWh. Eftersom den tekniken ännu inte är testad i verklig skala vilket antagligen ligger ett par år bort i tiden torde havsströmskraftverk i såpass stor skala dock kunna inträffa först om kanske tio år. Det verkligt intressanta är dock att en havsströmstekniken bedöms ha en potential som vid 1 GW installerad kapacitet är direkt konkurrenskraftig med samtliga konkurrerande energislag. Det är ingen liten sak!

Rimligt P/E-tal

Västra Hamnen uppskattar att Minesto kommer leverera en vinst per aktie på 31 öre 2021, 62 öre 2022, 1 krona 2023 och 1,52 kronor 2024. En not att detta bokföringsmässigt inkluderar offentligt stöd och bokföringsmässig aktivering av arbete för egen räkning. Utifrån det får vi ett gott underlag för att beräkna ett P/E-tal för aktien, om än med brasklappen för att det då blir P/E tal för dagens kurs beräknat på estimerad vinst ett par år fram i tiden. Vi prisar alltså in förväntad framtida vinst.

Minesto handlas just nu för cirka 14,50 kronor per aktie. Det skulle ge följande P/E tal.

P/E 46,8 på 2021 års vinstestimat
P/E 23,4 på 2022 års vinstestimat
P/E 14,5 på 2023 års vinstestimat
P/E 9,5 på 2024 års vinstestimat

Om man förutsätter att Minesto lyckas leverera enligt plan utan missöden eller förseningar är det en oförskämt fin värdering på ett miljöteknikföretag med oligopolposition genom patentskyddad unik teknik. Jag tänker inte ge mig på att prisa in än större förhoppningar än så men det är lätt att själv göra en överslagsräkning utifrån de P/E-tal förhoppningsbolag brukar ha.

Man kan också studera kassaflödesanalysen och utifrån den göra en egen uppskattning av vad vinsten skulle kunna förväntas vara under perioden 2025-2030. Hint: Västra Hamnen uppskattar att 2030 års kassaflöde kommer utgöra 220 procent av 2024 års kassaflöde och dito EBIT uppskattas till 358 procent av 2024 års uppskattade EBIT. Har man tålamod det kommande decenniet framstår Minesto som en potentiell tiodubblarkandidat.

Vad ligger till grund för vinstbedömningen

Därtill måste man förstå vilka antaganden som ligger till grund för att de bägge analyserna kommer fram till en sådan vinst. Västra Hamnen räknar med att kraftverken kommer säljas för cirka 15 miljoner kronor styck. Detta var dock ursprungligen bedömt på DG500-kraftverk som producerar 0,5 MW. Det står redan nu klart att Minesto kommer hoppa över det här steget och gå direkt till DG1000-kraftverk som producerar 1 MW. Dessa kommer naturligtvis vara möjligt att ta större intäkter för. Västra Hamnen har i sina bägge reviderade analyser nyligen justerat detta genom att räkna på att försäljningspriset består på 15 miljoner kronor också efter konkurrens på sikt. Detta motsvarar en revidering av priset med 25 procent vilket förefaller rimligt.

Som jag har beskrivit mer ingående ovan är en nyckelfråga om Minesto lyckas skala upp existerande projekt tillräckligt snabbt för att rulla ut kraftverken i stor skala och på sikt kommersiellt. Västra Hamnen räknar med att Minesto kommer att klara av en installerad kapacitet om 100 MW år 2024 och 1 GW år 2030. Pareto räknar med 200 MW år 2025. De goda nyheterna är att Minestos initierade samarbetsprojekt på Färöarna och Wales med en potential på minst 150 MW i princip ensamma räcker för att uppnå den första målsättningen. Faktum är att potentialen på Färöarna ensam uppgår till 200 MW men det är inte sannolikt att Färöarna ensamma kommer installera så mycket på kort sikt.

Minestodrake i vatten

Justering för viktad kapitalkostnad och sannolikhet att nå lönsamhet

Saken är också den att Västra Hamnen i sin viktade kapitalkostnadsmodell och sin sannolikhet att nå lönsamhet-koefficient tar höjd för förseningar vilket ger en god realism i deras värdering.

När det gäller viktad kapitalkostnad (WACC) är det förenklat förklarat ett sätt att uppskatta företagets kostnad för att finansiera sina tillgångar. Man skulle också väldigt förenklat kunna jämför det med deras räntekostnad på kapital. Västra Hamnen har i sin scenariomatris räknat på en WACC i intervallet 9 och 22 procent, där man har använt 15 procent som grund för sitt värderingsintervall på 13,70 - 21,10 kronor. Skulle den faktiska WACC visa sig vara lägre än så blir värderingsintervallet istället 36,10 - 55,70 kronor (du kan se hela matrisen på sidan 5 i analysen från december 2019).

När det gäller sannolikhet att nå lönsamhet beräknar Västra Hamnen detta genom att multiplicera sin initiala viktade värdering med mellan 55 och 95 procent. Det fina i det hela är att andra sidan av myntet är att det förstås ger en uppsida om man antar att Minesto lyckas kommersialisera och rulla ut sin teknik enligt plan utan väsentliga förseningar.  I så fall borde aktien vara värd mer än analysens estimat helt enkelt eftersom man kan räkna av korrigeringsfaktorn. Om Minesto skulle klara en viktad kapitalkostnad på högst 9 procent och leverera enligt plan skulle aktien vara värd över 65,50 kronor vilket är fem gånger vad den handlas till i skrivande stund. Och då som sagt fortfarande utifrån vinstbedömning i P/E-talen beskrivna ovan.

Uppsidan?

Nu försöker jag i mina analyser att identifiera risker och kritiskt granska vad som kan gå fel. Samtidigt vill jag kosta på mig att bjuda på uppsidan också. Som beskrivet ovan räknar analyserna alltså med att Minesto levererar 100 MW till år 2024 och 1 GW år 2030.


Global teoretisk marknadspotential bedöms till 600 GW, vilket motsvarar 1,5 gånger den globala marknaden för kärnkraft. Västra Hamnen räknar med att Minesto kan tillgodogöra sig en installerad kapacitet om 1 GW till på tio års sikt år 2030. Detta motsvarar alltså 1,67 promille av teoretisk global potential vilket förefaller ett fullt rimligt antagande för ett företag i oligopolställning. Som beskrivet ovan blir frågan istället hur snabbt Minesto kommer igång med massproduktion och försäljning av parker till projektörer på rent kommersiella grunder. När man väl lyckas med det är uppsidan enorm.

Endast på marknaderna i Storbritannien, EU och Taiwan, där Minesto redan idag är aktiv med konkreta testanläggningar beräknas potentialen uppgå till 20 GW, 40 GW respektive 20 GW. Minesto har en fullt tillräcklig marknad för decennier framöver enbart där man har initierat samarbetsprojekt i Storbritannien och Irland, på Färöarna och i Frankrike samt på sikt i Taiwan.

Man kan också uttrycka det som så att 1 GW avräknat de inledande 200 MW som uppskattas i de inledande projekten skulle innebära att Minesto från och med år 2025 behöver sälja två parker av Holyhead och Färöarnas storlek årligen. Det låter kanske mycket men givet att det precis som i vindkraftsbranschen kommer vara en projektör som genomför själva byggnationen av projektet är det på intet sätt omöjligt. Det räcker egentligen att en av Storbritannien, Frankrike eller Irland genomför en storskalig satsning för att Minesto ska kunna bygga parker med en produktion långt bortom 1 GW på tio års sikt. Dessutom kan Minesto bygga upp orderbok och kassaflöde som vilket företag som helst i den tidiga kommersialiseringsfasen vilket skapar ett värde i företaget.

Här ska även en brasklapp läggas för att denna potentialbedömning gjordes när Minesto hade DG500-modeller som sin största modell. Det är därför inte orimligt att anta att Minestos teknikutveckling skulle medge större teoretisk potential globalt till följd av att nya modeller producerar mer energi på samma yta samtidigt som nya lösningar möjliggör att verka på andra djup och i andra strömmar än vad som initialt beräknades. Minesto är försiktiga och står i intervjuer och presentationer fast vid bedömningen om 600 GW globalt men jag tycker att det är rimligt att anta att det finns en teoretisk marknadspotential för tekniken på motsvarande 1 000 GW på ett decenniums sikt. Även om Minesto är skyddat av patent kommer det uppstå konkurrens. Minesto kommer dock ha ett försprång genom att de även får intäkter från underhåll av existerande kraftverk, en inkomstkälla som förvisso är lägre än försäljning men som blir allt mer intressant på längre sikt.

Utifrån vad som är beskrivet ovan där man räknar av sannolikhet att lyckas-koefficienten och räknar med en viktad kapitalkostnad på 9 procent ges att Minesto skulle värderas till 65,50 kronor baserat på Västra Hamnens analys. Det bör noteras att detta alltså är vid ett P/E-tal om 14,5 på 2023 års vinstestimat och 9,5 på 2024 års vinstestimat. Jag vill av principskäl inte göra en egen värdering. Det är dock lätt att föreställa sig vad aktien kan vara värd om Minesto överträffar dessa förväntningar och aktien värderas till P/E på mer normala nivåer för tillväxtaktier och förhoppningsaktier. Stannar där.

 Holyhead, Wales, där DG500-kraftverket har testats i drift

Utdelningsaktie?

Minesto avser inte betala ut utdelning vilket är rätt naturligt i ett tillväxtföretag som ännu är på väg in i sin kommersialiseringsfas på allvar. Man återinvesterar alla intäkter i verksamheten under en överskådlig framtid. Om man är långsiktig finns det dock inget som hindrar att företaget på ett decenniums sikt också börjar ge en blygsam utdelning.


När jag för en gångs skull har tagit mig tid att skriva en genomarbetad analys kan jag inte låta bli att avslutningsvis också höfta till med en yield on cost. Om man tror att Minesto kommer göra 1,52 kronor per aktie i vinst redan år 2024 förefaller det rimligt att vinsten kommer vara väsentligt större än så år 2030. Därför vore en utdelning på 1 krona per aktie år 2030 inte ett helt orimligt antagande. I mitt fall med ett GAV runt 10 kronor per aktie skulle det ge en direktavkastning på nästan 10 procent. Mitt Minestoinnehav skulle i så fall ensamt räcka till att täcka boendekostnaden för både en bostadsrätt i Göteborg och ett fritidshus i Bohuslän.

Aktier eller teckningsoptioner?

Utöver att köpa aktien kan man också köpa teckningsoptioner TO3 i Minesto. En teckningsoption kan lösas in för 15,79 kronor senast den 30 april 2021. Nackdelen är att du betalar för både teckningsoptionens köpkurs och inlösenkurs och därmed betalar lite extra. Fördelen är att din risk bara begränsas till teckningsoptionens köpkurs och att det ger dig en möjlighet att köpa fler aktier i framtiden för just 15,79 kronor styck än vad du tycker dig ha råd med idag.

Det går också att handla i warranter i Minesto. Det vill jag tydligt varna för. Dessa knockas då och då och kan snabbt förlora merparten av sitt värde. Dessutom tar företaget som utfärdar dem ut en avgift.

Sammanfattning

Jag tror att kombinationen av försening med ett halvår på Färöarna och att man valde Färöarna före Holyhead till följd av osäkerheten kring Brexit gör att Minesto kommer nå de vinstnivåer som Västra Hamnen och Pareto räknar med något senare med 1-2 års förskjutning. Det fråntar inte att jag enligt ovan tror att Minesto på ett decenniums sikt kan bli en riktigt god investering både för miljön och aktieportföljen. Den som vill maxa sin investering i Minesto bör behålla aktierna åtminstone intill dess att havsströmstekniken också är kommersialiserad och det tror jag är minst fem år bort i tiden. Tills dess håller jag tummarna för att Minesto inte blir uppköpt i förtid. Minesto har potential att bli nästa stora svenska industribolag och ett nytt Vestas. Den resan vill jag vara med på hela vägen.

För transparens: mitt ägande i Minesto är som framgår av detta inlägg rakt igenom långsiktigt. Jag tror att de stora förtjänsterna är tio år bort i tiden och avser därför allt annat lika behålla 90 procent av mitt innehav till dess. 10 procent av aktierna kan jag komma sälja men helst inte under 75 kronor per aktie. Om jag skulle behöva få loss kapital till en kontantinsats till ett fritidshus kan jag sälja upp till en tredjedel av mitt långsiktiga innehav. Jag avser dock behålla minst 50 000 aktier över de kommande tio åren. Jag överväger dock att göra en mindre reglering av antalet aktier och optioner i anslutning till inlösen av optioner motsvarande någon enstaka procent av den övervikt jag har idag.

Minesto är nog det närmaste storägare jag någonsin kommer i ett aktiebolag. Jag innehar nämligen ungefär en två tredjedelars promille av det totala antalet aktier. Det innebär att jag äger en aktie på varje 1 500 aktier. Lite häftigt ändå.