torsdag 30 november 2017

Ovanligt svag rapport i Kopparbergs ger långsiktigt köptillfälle?


Kopparbergs presenterade en ovanligt svag rapport det tredje kvartalet där vinst per aktie halverades jämfört med samma period föregående år. Avkastning på eget kapital har minskat från 43 procent till 30 procent hittills i år. Kassaflödet oroar särskilt då det historiskt har varit mycket fint.

Rapporten är ganska kortfattad men det framgår att det är den brittiska marknaden och pundet som särskilt tynger just nu. Dåligt väder lyfts också fram som en bidragande orsak. Eftersom Storbritannien är en stor marknad tror jag att vi kan förvänta oss ytterligare ett par svåra år för Kopparbergs. De har dock vidtagit åtgärder, bland annat förlagt mer produktion till Storbritannien och att handeln framledes sker i pund vilket minskar valutaeffekten där.

Försäljningvolymen ökar med 3 procent och flera marknader som Spanien, Grekland, Australien och Cypern fortsätter en positiv utveckling. Den marknad jag är mest nyfiken på är dock den amerikanska och samarbetet med Wal-Mart. Får Kopparbergs igång det har de många år av tillväxt framför sig. På den positiva sidan återbekräftas även att soliditeten trots det sämre resultatet är lika god som tidigare.

Rapporten bekräftar dock min uppfattning att aktien har varit något övervärderad. Detta beror inte på att köparna överskattar värdet så mycket som att säljarna vet att det är en långsiktigt fin aktie och utbudet är mycket litet på lägre nivåer.

Ett chowdertest på Kopparbergs ger kanonresultatet 52,6 procent. Det skulle göra aktien uppenbart köpvärd som långsiktig investering trots den låga direktavkastningen idag. Samtidigt tror jag att marknaden övervärderar utdelningstillväxten. Det är nog rimligt att vänta sig en utdelningstillväxt på i genomsnitt 10-12 procent per år de kommande åren men inte så mycket som 25-50 procent. Det innebär i sin tur att aktien för att vara riktigt köpvärd bör handlas omkring en direktavkastning på åtminstone 3 procent. Det skulle innebära en köpkurs runt 197 kronor per aktie. Räknar man med en försiktig och rimlig utdelningshöjning om 5 procent till 6,20 kronor per aktie skulle aktien vara köpvärd runt 207 kronor per aktie. Mer förväntar jag mig faktiskt inte efter det svaga året men utrymme att höja till 6,50 kronor per aktie och signalera långsiktig framtidstro finns helt klart.

Jag har länge väntat på att kunna handla Kopparbergs på dessa nivåer. Anledningen är just att jag trott att marknaden överskattat Kopparbergs förmåga att växa i samma takt som historiskt samtidigt som effekterna av tuffare tider i Storbritannien underskattats.

Kopparbergs är en förhållandevis defensiv aktie med långsiktigt god tillväxt. Därför är det en aktie som jag på riktigt lång sikt vill ha som en stomme i portföljen. Idag vill jag inte ha en alltför stor portföljandel då det skulle dra ned genomsnittsutdelningen. Däremot var detta det rimliga tillfälle att öka som jag har väntat på i över ett års tid. Därför har jag nu ökat portföljandelen till 1,5 procent. Borde jag ha gått in större? Nja, tycker att jag ändå på förhand hade bestämt mig för hur många aktier jag vill ha och köpte det antalet direkt. Jag kan i och för sig tänka mig att öka lite ytterligare på ännu längre sikt men då vill jag ha lite ytterligare premie. Nu anser jag att aktien i intervallet 203-207 kronor är rimligt värderad varken mer eller mindre. Jag avvaktar hur trenden utvecklas men är redo att öka om den skulle fortsätta nedåt. Grundtipset dock att vi stannar ovanför 200 kronor per aktie.

OBS! Detta inlägg är som vanligt inte att betrakta som finansiell rådgivning. Gör din egen analys. Rapporten hittar du här.

onsdag 29 november 2017

Ännu positivt besked för Serneke

Tidigare i veckan kom nyheten att överklaganden mot Karlastadenprojektet avslås i mark- och miljödomstolen (länk). Detta innebär förstås inte att Karlastadenprojektet kommer lyckas, många tekniska utmaningar kvarstår på vägen. Men efter att kommunen godkänt projektet och, de i Göteborg annars segdragna, överklagandena avslagits har ett av de största hindren passerats.

Jag har passat på att öka i Serneke igen när aktien nu handlas nära hundra kronor styck och äger därför minst lika många aktier igen som innan jag minskade lite senast.

En ytterligare anledning är att det kan nämligen konstateras att orderingången fortsatt rullar på rätt så bra. Det är svårt att sia om Serneke kommer göra ett bättre resultat sista kvartalet i år jämfört med föregående år men det går redan med en månad kvar att konstatera att utsikterna finns.

Order värd 225 miljoner kronor för hyresbostäder i fina Torpagatan i Björkekärr (länk).

Order värd 330 miljoner kronor för hyresrätter i Bålsta (länk).

Potentiell order från Akademiska hus värd 350 miljoner kronor för ombyggnation av Handelshögskolan i Göteborg (länk). Rätt utfört kan det här bli ett viktigt portfolioprojekt för Serneke som de kan dra nytta av för att få in framtida orders.

Order värd 240 miljoner kronor för hyresrätter i Halmstad (länk). Det är inte helt tydligt på vilket kvartal denna order bokförs men den offentliggjordes åtminstone i oktober.

Lägenheter för studenter och unga i Uppsala. Uppgift om ordervärde saknas (länk).

Edit: den 1 december offentliggjordes en order värd 44 miljoner för bostadsrätter i Borås (länk).

Orderingången sista kvartalet 2016 var 1 650 miljoner kronor. Om ovanstående orders bokförs på sista kvartalet i år behövs bara ytterligare en eller två orders av samma storlek under december för att Serneke ska överträffa det resultatet. Då ska man dock hålla i minnet att Serneke presterade 1 988 miljoner kronor under fjärde kvartalet 2015 i orderingång. Tidigare rapporter har visat att Serneke brukar kunna räkna in mindre vinster i marginalen bortom de större orders som offentliggörs. Därför tror jag att bokslutskommunikén i februari kommer visa på ett fjärde kvartal som är minst lika starkt som förra året.

Aktien har fallit tillbaka på grund av oron på fastighetsmarknaden. Det är i någon mån befogat. Även om det finns tydliga risker i Serneke, inte minst avhängigheten av att Karlastadenprojektet lyckas då det utgör en betydande del av värderingen, är riskbilden i Serneke generellt ändå inte så stark som i några av de mer spekulativa bostadsutvecklarna och fastighetsaktörerna på börsen. Just Karlastadenprojektet har redan idag en god försäljning och många andra projekt är i uppenbart köpstarka lägen (t.ex. Lorensberg i Göteborgs centrum). Projekten i Järfälla är kanske de jag vill hålla mest öga på men företaget står inte och faller med om de lyckas. Den senare tidens orderingång visar dock på ett mycket klokt fokus på offentliga verksamheter och hyresrätter. Det är projekt där prisspekulation på fastighetsmarknaden är mindre väsentlig varför de borde kunna betraktas som relativt trygga.

Glädjande också att Ola Serneke har utsetts till årets VD i kategorin stora företag av motivation.se (länk). Jag har tidigare skrivit att jag gillar Ola Serneke och har stort förtroende för honom. Han går in helhjärtat för sin verksamhet, har stora visioner men också vad jag som utestående uppfattar som en sund syn på sina medarbetare. Om de fina analytikerna i hela världens okrönta finanshuvudstad tycker att Serneke är cowboy över hela Göteborgs vilda västern och det innebär att aktiekursen undervärderas är det än bättre. Ânna gôtt eller!

OBS! Jag strävar efter att vara objektiv men är som intresserad aktieägare i Serneke ofrånkomligen färgad av aktieägarperspektivet. Gör din egen analys. Läs inte mina inlägg som finansiell rådgivning.

Återkommande analyser av Serneke hittar du hos bl.a. Aktiespararna (länk) och Gottodix (länk).

fredag 24 november 2017

Black Friday - så gick det!

Eftersom gårdagens inlägg (länk) om amerikanska aktier inför Black Friday blev ovanligt uppskattat tänkte jag följa upp med en kort sammanfattning om hur det gick.

Johnson & Johnson hade jag sedan tidigare bestämt mig för att köpa. Under det gångna året har jag många gånger varit alltför snål när aktien har haft tillfälliga nedgångar och missat hyggliga köptillfällen som aldrig återkommit. Jag vidhåller att J&J är alltför dyr men när aktien trots allt handlas courtagefritt på den lägsta nivån på över en månad tyckte jag att ytterligare två aktier var rimligt. Det ger en portföljandel på cirka 0,5%. Ökar något på lång sikt, vilket ju är målet, men samtidigt inte så stort att det nämnvärt drar ned portföljens genomsnittliga utdelning.

VFC ökade jag mycket riktigt med en aktie i. VFC är dyr just nu och jag köpte ordentligt i slutet av januari. Sedan dess har aktiekursen ökat med 30% och utdelningen med 9,5%. Fint tillfälle att fylla på lite blygsamt, högsta nivån på över två år till trots. Portföljandel på 1,3% just nu gör att jag över det kommande året sannolikt kommer ha en portföljandel omkring 1% vilket jag tycker är lagom.

Xylem hade jag först tänkt köpa en aktie i eftersom den trots allt är ganska högt värderad och aktiekursen drog iväg också idag. Landade ändå i att köpa två aktier. Trots att jag aldrig trendinvesterar följer jag för en gångs skull Kavastus råd och köper fundamentalt starka aktier i positiv trend. Tror och hoppas att det bär sig och i värsta fall får jag väl avstå från att öka nästa år.

3M gör anspråk på pallplacering bland utdelningsaristokraterna. Aktien har tamigtusan betalat oavbruten utdelning hundra år i följd och höjt utdelningen de senaste femtionio åren. Svårslaget. Av de övriga aktier jag undersökte var 3M den enda som fick ett försvarbart Chowderresultat. Utdelningen på 2% är alldeles för låg för min smak men ett Chowderresultat på 12,7% är försvarbart så länge portföljandelen är liten. Har inga förväntningar på någon vidare kursutveckling eller utdelningstillväxt men tror att de givet sin starka marknadsposition, väletablerade produkter och traditionen trogen bör kunna ge mig en utdelning som slår inflationen ännu många år framöver. Därför kändes 3M som ett givet inslag och en första aktie blev det till att börja med.

Apple är jag kluven inför. Befarar att den har sin främsta kursresa bakom sig. Samtidigt har företaget en oligopolliknande ställning, må vara med konkurrensrättsligt regelvidriga inlåsningseffekter i produktdesignen. Eller moat som en del lite finare väljer att kallar det. P/E-talet runt 18 tyckte jag dock inte var avskräckande för en köp och behåll. Chowdertestet på 11,6% är försvarbart, även om utdelningen då endast motsvarar 1,4% vilket är alldeles för lågt för min strategi. Nåväl nu har jag köpt en Appleaktie som ensam utgör 0,25% av portföljen. Det må vara ett av mina minsta innehav men tror ändå det kan vara ett hyggligt komplement till högutdelarna på lång sikt.

Realty Income har jag redan en stor portföljandel i. Jag hade därför inte tänkt öka idag. Samtidigt tänkte jag att varför inte? Den handlas till en YOC på 4,5% till ett pris där jag har ökat flera gånger tidigare. Passade på att köpa en aktie till. 5,8% är en väl stor portföljandel men sedan är det också en stabil månadsutdelare och sådana vill jag ha. Nu har jag lyxen att jag inte behöver öka på ett tag såvida aktien inte handlas till premievärdering.

Berkshire Hathaway går egentligen emot alla mina principer att äga. Aktien ger inte utdelning och den handlas nära ATH. Historiken den senaste treårsperioden tangerar ganska exakt Avanza Zero. Samtidigt är det en kultaktie som vore roligt att ha i portföljen. Jag tror inte de kommer göra mig besviken. Det förstås blev en B-aktie (om du inte förstod det skämtet så googla A-aktien!)

Och så några snabba ord om varför jag ratade de andra aktierna jag tittade på:

AT&T var jag helt inne på att köpa. Stabilare aktie får man leta efter och historiken är alldeles lysande. Utdelningstillväxten är nuförtiden dock inte särskilt god. Det gör inte så mycket när utdelningen i absoluta tal är 5,6% vilket är hysteriskt bra för att vara USA. Det skvallrar dock om att marknaden tror på ökad konkurrens och svårigheter att på lång sikt klara att bibehålla den höga utdelningen och utdelningsandelen. För mig luktar det Telia lång väg. Påminde mig om att Telekom och IT är en bransch som jag är dålig på att bedöma. Nöp mig därför ett par gånger i armen. Håller mig till Kinnevik, letar hög utdelning annorstädes och avstår.

American States Water granskade jag också i kategorin riktigt tråkiga men riktigt stabila innehav. Det här är i praktiken en obligation. Men Utdelningen är endast 1,8% och även om en genomsnittlig utdelningstillväxt på 6% är ganska bra såg jag inte riktigt varför jag behöver den här aktien. 3M och VFC är så mycket bättre både avseende utdelning och utdelningstillväxt helt enkelt. Avstår.

Coca Cola köpte jag ifjol. Det har väl förvisso bidragit till portföljdiversiering och de kommer glädja mig med sin decemberutdelning. Samtidigt har de svårt att upprätthålla vinsttillväxten då de redan är etablerade på i stort sett varje marknad man kan tänka sig (jag är ganska berest så jag har till och med sett deras små kåkstadsliknande minikoncept i vissa länder). Pepsi har jag övervägt att köpa ett tag men avstod också där. Bägge aktierna presterar runt 10% på ett Chowdertest och bägge aktierna har en direktavkastning runt 3% vilket är högt för att vara USA. Det är inte fel om man bara vill ha en defensiv investering som tickar på och säkert kommer sälja sina produkter i all framtid. Men man betalar också ganska mycket för ganska låg utdelning och tillväxt. Därför valde jag andra alternativ.

Disney har en låg direktavkastning på 1,5% och en alldeles för svajig utdelningshistorik. Dessutom är jag inte säker på att deras produkter är så globala som vi västerlänningar kanske tror. Just nu drar de in stora pengar på flera succéer men svårt att bedöma om de klarar att inbringa de extrema intäktsnivåerna i framtiden. Kanske kan deras exklusiva webbkanal vara något men jag avstår.

Omega Healthcare handlas till en oförskämt god direktavkastning just nu. Jag chansade nyligen och köpte en mycket blygsam portföljandel. Funderade länge och väl på om jag skulle utnyttja kampanjen till att öka med ytterligare en aktie eller två. Det jag läst senaste veckan har inte varit särskilt upplyftande. Magkänslan är att det kan ha varit ett förhastat val att gå in i aktien och tog det säkra före det osäkra och valde att avstå. Framtiden får utvisa vad som var mest dumdristigt.

Starbucks har en fantastiskt fin historik av utdelningstillväxt. Den är dock ojämn och det gillar inte jag. Dessutom tror jag inte att den är hållbar. Vinstmarginalen är förvånande låg eftersom de äger mycket av konceptet i egen regi. Samtidigt är skuldandelen också förvånande låg vilket är sunt.
P/E runt 28 är dyrt. Grattis till alla er som köpte för några år sedan. Ni har gjort en kanonaffär. Jag tror att jag missade detta tåget och avstår. Dunkin Donuts har jag också tittat på. Den skiljer sig ordentligt från Starbucks genom mindre och inte lika exklusivt utbud. Franchisetagaren tar en stor risk vilket ökar vinstandelen i butikerna. Detta sker samtidigt på bekostnad av en väl hög skuldandel.

Till sist skrev jag om Investor igår i exemplet. Jag har som bekant lovat mig själv att köpa en post aktier i investmentbolag varje månad. Därför köpte jag en Investoraktie också. YOC 3% på förmodad utdelning 2018 är inte billigt men stämmer mitt scenario från gårdagens inlägg om genomsnittlig utdelningstillväxt om 7% över kommande decenniet bör den vara värd 5,5% om tio år. Återstår att se.

Nu har jag varit wild and crazy och köpt lågutdelare emot alla mina principer och strategier under Black Friday. Dagens inköp motsvarar dock högst 1% av portföljen på ett års sikt. Ska nu ta tag i att följa upp min portföljplanering för det kommande året för att säkerställa att jag får en önskvärd portföljutdelning som helhet på ett års sikt.

Och kanske bäst av allt: beroende av valutakursen ser jag ut att kunna landa på 14 000 kronor i utdelningar i år och har redan investerat ihop minst 22 000 kronor i utdelningar nästa år!

Trevlig helg alla läsare!

torsdag 23 november 2017

Tankar om Black Friday-kampanjen

Avanza kör imorgon sin Black Friday-kampanj med courtagefri handel på amerikanska aktier för tredje året i rad (länk). Kampanjen är en favorit hos många kunder. Ändå vill jag ge Avanza kritik för att de lanserar den så sent. Eftersom den i år infaller före löneutbetalningen har jag suttit och väntat med nästan en halv månadsinsättning i likvider utifall att kampanjen blir av. Med tanke på att Nicklas och gänget har gjort trevliga program för Avanzas kunder från sin USA-resa så kommer kampanjen egentligen inte som någon överraskning. Däremot tycker jag det är konstigt att Avanza i sin PR-verksamhet inte har dragit större på detta och tydligare länkat USA-resan till Black Friday. Det vore ju ett utmärkt tillfälle för nya kunder att få upp ögonen för kampanjen, köpa amerikanska aktier som de i framtiden kommer öka i också med courtage. Nu tror jag att många kunder missar kampanjen och om inte annat inte hinner göra analys av så många aktier varför de kanske köper mindre.

Inga affiliatelänkar förekommer i detta inlägg och jag tar inte emot ersättning från Avanza.

Är det lönsamt att utnyttja kampanjen? För att maximera courtage runt 0,25% behöver du köpa aktier för ungefär 3 300 kronor vid nuvarande valutakurs. Annars betalar du ett högre courtage i onödan. Sedan tillkommer växlingsavgifter. Förtjänsten är bara några kronor varför det egentligen är mer lönsamt att vänta in större köporder vid bra tillfällen än att köpa till varje pris courtagefritt. Däremot finns en riktigt bra poäng med Black Friday-kampanjen: du har möjlighet att köpa enstaka aktier där du tvekar att köpa för flera tusen kronor. Köper du till exempel aktier för 1 000 kronor skulle courtage annars bli cirka 0,83% och för 500 kronor cirka 1,67%. I det läget är det ett fint tillfälle att passa på att köpa aktier som du vill äga på sikt men inte vill ha för stor portföljandel i just nu.

Amerikanska aktier har i regel lägre utdelning än svenska aktier. Samtidigt är deras utdelningshistorik och utdelningstillväxt ofta något bättre över tid. Väsentligt blir därför avvägningen mellan utdelning idag och förväntningar om framtida utdelning. Ett bra verktyg för att räkna ut detta är Chowdertestet. För aktier med en direktavkastning under 3% brukar man förenklat säga att summan av utdelningen idag och ett femårsgenomsnitt över den genomsnittliga utdelningen totalt bör överstiga 15%.

Vill ge cred till Onkel Tom som genom sin blogg (länk) på ett överskådligt och lättbegripligt sätt uppmärksammade mig på Chowdertestet. Där hittar ni ytterligare information om vad det innebär.

En annan parameter som är viktig att beakta är sannolikhet för att utdelningstillväxten minskar.

Ett bra exempel är Investor. De har höjt utdelningen med en krona de senaste åren vilket gör det lätt att räkna. Förra året höjdes utdelningen från 9 till 10 kronor vilket innebär 11%. I år höjdes utdelningen från 10 till 11 kronor vilket innebär 10%. Nästa år kan vi förvänta oss en höjning från 11 till 12 kronor vilket innebär 9%. I det här fallet är det ganska enkelt för den matematiskt bevandrade att räkna ut att utdelningstillväxten med hög sannolik kommer vara mer normala 5% om tio år allt annat lika. Det ger en genomsnittlig utdelningstillväxt på runt 7% över ett decennium.

Min grundinställning är att jag av detta skäl prioriterar en hög utdelning i absoluta tal före en idag god utdelningstillväxt. Men just därför är också Chowderregeln användbar. Den säger ju implicit att du behöver en årlig utdelningstillväxt på minst 12-14% för att investeringar i lågutdelande tillväxtaktier ska vara en lika god affär som stabilare högutdelare som t.ex. Axfood.

Samtidigt har jag en vision om att på lång sikt växla ut riskabla högutdelare som t.ex. MQ, enfastighetsaktier och preffar till förmån för mer stabila utdelningsaristokrater som är trygga defensiva innehav med stor sannolikhet att bevara en stabil, men inte nödvändigtvis hög, utdelning netto över inflationen på riktigt lång sikt. Det är i det hänseendet som jag tycker att Black Friday är ett fint tillfälle att passa på att köpa aktier som J&J som jag annars tycker är på tok för dyra.

Nu till aktierna. Tre aktier har jag sedan länge spanat in att köpa under nästa courtagefria tillfälle:

VFC är en portföljfavorit. Jag ökade stort för ett år sedan när kursen var pressad. Nu är den lite dyrare och handlades sist jag räknade efter till en YOC runt 2,6%. Utdelningstillväxt över 15% över en femårsperiod ger dock ett Chowdervärde på 17,8% vilket är riktigt bra. Riktigt fint är också femårsgenomsnittet jämfört med tioårsgenomsnittet för utdelningstillväxt är cirka 1,5, alltså bättre genomsnitt senaste fem åren än för tio år sedan. Jag ökar med ett par aktier imorgon.

J&J är utdelningsaristokraternas kung. De har höjt utdelningen varje år i över femtio år. Samtidigt är aktien värderad därefter och liknar närmast en obligation. Senast jag räknade efter var YOC cirka 2,4% vilket är väl lågt. Femårsgenomsnittet är runt 6,4%. Förvisso ser jag allt över 5% som helt OK eftersom det slår inflationen men det kommer ta minst fem år innan J&J ens utdelar 3,3%. Samtidigt är det i just tillfällen som detta som jag vill köpa aktier på riktigt lång sikt där det vore omotiverat att ta en för stor portföljandel på kortare sikt. Ifjol köpte jag min hittills enda aktie. Imorgon blir de två.


Xylem är ett riktigt spännande bolag inom hållbara vattenlösningar, inte minst pumpar. Deras svenska verksamhet i Emmaboda och Sundbyberg är ett förvärv av ITT Waste & Water-solutions med hundraåriga anor från Lindås. Jag har länge velat ta in dem i portföljen men deras låga utdelning runt 1% i kombination med att kursen ökat ordentligt senaste tiden har avskräckt mig. Samtidigt har de en riktigt fin utdelningstillväxt med ett genomsnitt på 11,6% över senaste fem åren. De klarar förvisso inte Chowdertestet men ska man nu köpa starka bolag med en teknik för framtiden som är i upptrend är 12,6% på Chowdertestet fullt försvarbart för en courtagefri aktie eller två imorgon.

Funderar under kvällen kring ytterligare aktier. Apple, ASW, AT&T, Berkshire Hathaway, Disney, Pepsico, P&G och Starbucks hör till de aktier jag tittar på men inte riktigt har bestämt mig om ännu.

måndag 20 november 2017

Utmaningar för TransAlta Renewables

Hållbarhet och månadsutdelare är jag svag för och dessa kombineras i det kanadensiska energiföretaget TransAlta Renewables. Företaget står dock inför utmaningar just nu, inte minst till följd av trassel med Södra Hedland-anläggningen i Australien som utgör en betydande del av omsättningen. TransAlta Renewables skriver mer om det på sin hemsida, senast här. Det oroar men inte i sådan omfattning att jag helt omprövar mitt investeringscase. Resten av verksamheten förefaller rulla på rätt bra. Sedan faller nog också denna vindenergiaktie på oro över amerikanska marknaden precis som Vestas. När jag först gick in i TransAlta Renewables kollade jag upp detta och landade i slutsatsen att exponeringen inom just vindenergi i USA är en ganska liten del av deras verksamhet. Däremot kan det förstås på ett par års sikt hämma möjligheten till nya projekt.

Tänker inte uppfinna hjulet på nytt utan hänvisar här bra artikel som argumenterar för varför TransAlta Renewables är köpvärd som utdelningscase trots riskerna. För egen del har jag ungefär så stor portföljandel som jag vill ha med ungefär 5 procent i skrivande stund och bortemot 2-3 procent på ett års sikt. Jag har utifrån utmaningarna gått och grunnat på om jag vill öka eller inte Samtidigt tyckte jag att detta var ett nog så gott tillfälle att öka när aktien handlas till en YOC runt 7,25 procent. Det är en såpass hög YOC att det finns få alternativ till den kostnaden med likvärdig eller lägre risk. Därför tycker jag ändå att det är en rimligt riskpremie.

De senaste veckorna har jag också gått in lite försiktigt i Vestas. Det är ett företag som står inför utmaningar men samtidigt en av branschens största aktörer som i kraft av sin storlek och R&D bör ha möjlighet att växa genom förvärv och teknikutveckling på längre sikt.

Jag ser vindenergiaktier som köp och behåll på riktigt lång sikt eftersom det är ett energislag som har framtiden för sig när fossil energi kommer bli allt dyrare. Risken är ganska hög men är det någon bransch jag är riskvillig i så är det förnybar energi. Portföljandelen dock liten för att kompensera risk.

torsdag 16 november 2017

MQ förbryllar mig - fattar oro men var går gränsen för när aktien blir prisvärd igen?

MQ förbryllar mig ordentligt. Ja, jag har fattat poängen. Alla är livrädda för hur e-handelns ökade marknadsandelar konkurrerar ut detaljhandeln. Exemplen H&M, Lindex och nu senast Kapp Ahl skrämmer marknaden. Jag skrev redan i början av året om min tveksamhet kring att behålla MQ långsiktigt. Avsikten är att ge portföljen lite hävstång på ett par års sikt för att sedan växla över till andra aktier. Därför kommer jag under 2018 ompröva om jag vill behålla MQ eller inte. Min viktigaste poäng här är dock att det är MQ:s egna rapporter som ligger till grund när jag fattar det beslutet. Inte allmän oro baserat på konkurrenters rapporter eller en övergripande långsiktig trend.

Vad var då det företags specifika resultatet senast (länk)? Viktigast av allt: kassaflödet ökade både för den aktuella perioden och på helåret. Rörelsemarginalen är ökande från 6,4 till 7 procent. Bruttomarginalen ökade från 49,9 procent till 54 procent. Omsättningen minskade dock med 4,1 procent samtidigt som försäljningen minskade 2,7 procent. Här bör dock noteras att omsättningen i tidigare rapporter har ökat varför jag tycker att det är för tidigt att dra förhastade slutsatser. Att resultatet minskade har en skatteteknisk förklaring i att Joy's underskottsavdrag föregående år hade redovisats som en uppskjuten skatteintäkt. Sammanfattningsvis är min bild att MQ nog kämpar med samma utmaningar som branchen i stort men att de inte precis verkar befinna sig i kris. Kassaflödet och marginalerna ökar trots allt vilket ger en hel del svängrum ifall de kommande åren blir tuffare.

Av det lilla som jag hittat om Nordeas analys (länk) idag framgår mycket riktigt oron över konkurrenternas svaga rapporter och ökat fokus på e-handel. Samtidigt medger Nordea att direktavkastningen är god och värderingsmultiplarna inte avskräckande. Banken värderar i substans aktien till cirka 33 kronor vilket jag nog givet den senaste årets rapporter, risk och utveckling tycker är ganska rimligt.

En viktig detalj i sammanhanget är dock att MQ satsar på e-handel med omnikanal. Har läst ifrågasättande av vad det innebär för den traditionella butiksverksamheten på sikt. Men faktum kvarstår att e-handeln tidigare i år bidrog till att MQ:s intjäning ökade (länk). Det är inte ens en månad sedan MQ öppnade en ny omnikanalbutik på Drottninggatan i centrala Stockholm. Jag tycker att det talar för att MQ har en tydlig vision om hur de avser växla över till större andel e-handel på sikt. Kommer det fungera och klarar de konkurrens från starkare aktörer? Det vet jag inte men deras strategi känns faktiskt mer genomtänkt än H&M.

MQ är trots allt ett relativt litet företag på relativt få marknader som inte är branschledande på sin marknad. Skäl nog för analytiker att vända blickarna åt större aktörer men innebär det att MQ är en dålig investering? Enligt allas vår börsdata (länk) har MQ ett P/E-tal runt 10 vilket är nästan hälften så lågt som H&M på dagens nivåer, eller för den delen Clas Ohlson som ofta får sig en känga när det pratas e-handel. Värderingen kan inte sägas vara hög. Tiotusenkronorsfrågan är om det finns fog för det eller om marknaden helt enkelt överreagerar? Jag blir allt mer benägen att luta åt det senare.

Som alltid bör här framhållas att min sparfilosofi har som mål 4-5 procents utdelning årligen. Om du strävar efter att prestera minst som OMX-index är aktieköp i MQ sannolikt en dålig idé.

Mitt nuvarande innehav i MQ utgör cirka 1,6 procent av portföljen, eller knappt 1 procent utifrån min målportfölj på ett års sikt. Det tycker jag är en rimlig portföljrisk för mitt innehav. Överväger öka upp till 1 procent på ett års sikt men därefter blir portföljandelen för stor med tanke på risk på längre sikt.

Utdelningen är redan fastslagen för januari 2018 på samma nivå som föregående år: 1,75 kronor. Ponera att vinsten bromsar in ordentligt och utdelningen sänks med över 40 procent till 1 krona 2019. Det skulle fortfarande ge mig 3,3-3,5 procents utdelning. Inte bra men ej heller katastrof. Inför senaste utdelningshöjningen var utdelningen 1,36 kronor. Det skulle med min GAV runt 32 kronor ge ganska exakt mitt mål på 4,25 procent. Vid dagens köpkurs är det fortfarande hygglig premie med 4,7 procent YOC. Utdelningsandelen är ganska exakt två tredjedelar av resultat per aktie. Det är något högt men inte på långa vägar i närheten av H&M som har en utdelningsandel på cirka 90 procent.

Vad annat kan du få för en YOC på 6 procent? Bland mer stabila alternativ finns Swedbank och Akelius Pref (som varken har utdelningshöjning eller kurstillväxt). Därefter svajiga Nobina och kvartalsutdelande fastighetsaktier med en väsentligt hög risk.

En YOC runt 5 procent för MQ kan jag förstå givet risk för lägre vinster och utdelningar på några års sikt. En försiktig hållning är helt klart motiverad men vid en YOC över 6 procent kan jag inte tycka annat än att aktien börjar bli översåld.

Intressant nog framhåller Nordea i sin analys att just institutionella investerare drar öronen åt sig vilket implicerar att köptrycket i aktien riskerar att inte ta fart. Jag funderar ändå på om inte det här är ett exempel på ett sådant där vi småsparare faktiskt kan använda vår litenhet på marknaden för att tillskansa oss en fin utdelning. Det stora frågetecknet är om aktiekursen klarar att hänga med på sikt.

Vad har jag missat?

OBS! Som är blogginlägg inte finansiell rådgivning. Att köpa aktier i MQ innebär en risk. Gör din egen analys. Jag äger aktier och köper regelbundet aktier i MQ. Även om jag strävar efter att ge en så objektiv bild som möjligt och lyfta fram både risker och möjligheter är mitt perspektiv aktieägarens.

söndag 12 november 2017

Inlaga till diskussionen om amorteringskravet

Diskussioner om fastighetsmarknaden har verkligen tagit fart under hösten. Eftersom jag har kommenterat lite i bloggsfären och twitter tänkte jag att det kan vara på sin plats att utveckla i ett fördjupat blogginlägg. Detta blir därför en ovanlig nationalekonomisk inlaga där bloggen annars främst fokuserar på aktiesparande.

OBS! Denna block är inte politisk och definitivt inte partipolitiskt. Detta inlägg ska därför främst läsas som en inlaga i den nationalekonomiska diskussionen i frågan för att belysa att förslaget kan ha märkliga och oförutsedda sidoeffekter. Nu bör även reserveras för att det kanske finns undantag i amorteringskravet som har förbigått mig och att jag är ganska ytligt insatt i frågan.

Jag har skrivit om begreppet sparkvot många gången på bloggen men detta torde bli första gången begreppet skuldkvot gör entré! En bärande del i förslagen om amorteringskrav är nämligen att det ska införas restriktioner om du har lån som överstiger mer än 4,5 gånger din inkomst. Konkret föreslår Finansinspektionen att den som har lån som överstiger 70 procent av köppriset för bostaden ska amortera 3 procent årligen intill brytgränsen är nådd. Missförstå mig nu inte, jag tycker att det är lysande att man styr upp fastighetsmarknaden och ju fler som köper bostäder på sundare premisser snarare än belånar sig upp över öronen, desto bättre för oss alla! Där jag tycker att det blir knasigt är att amorteringskravet är ett trubbigt instrument som riskerar innebära en onödigt stor nedkylande effekt också för dem som har en god ekonomi. Belyser med ett fiktivt exempel som ligger nära mina förutsättningar men för enkelhets skull är avrundat till mer illustrativa belopp.

Jag har en bruttoinkomst som är ett par snäpp över en men ändå relativt nära en svensk medianinkomst. Eftersom jag är en ekonomiskt framsynt person har jag gnetat ihop två årslöner på banken avsedda just som insats till ett framtida bostadsköp. Ponera för exemplets enkelhet att det motsvarar cirka 750 000 kronor och att 4,5 ggr min bruttoårsinkomst motsvarar 2 miljoner kronor.

Vad skulle då detta innebära för mina möjligheter att beviljas lånelöfte för och köpa en bostad?

Om jag ska slippa amorteringskravet om 3 procent per år behöver jag betala minst 30 procent av min bostad kontant. Det innebär i så fall att jag högst kan köpa en bostad för 2,5 miljoner kronor.

Nu till vad själva exemplet illustrerar: jag är miljonär med en samlad förmögenhet nära 1,5 miljoner kronor, utöver CSN helt lånfri. Ändå kan inte ens jag utan besvär köpa en bostadsrätt för 3 miljoner.

Vi tar det igen: mina samlade kapitaltillgångar motsvarar alltså halva inköpspriset för min fiktiva bostadsrätt men ändå är det inte en självklarhet att jag kommer köpa bostaden eftersom alternativkostnaden är onödigt hög. Men har jag då inte råd att amortera 3 procent per år? Jodå, med min sparkvot är det naturligtvis inga problem. Var det blir skevt är att jag i praktiken måste sälja inkomstgenererande aktier vars nettoutdelning överstiger bolåneräntan alternativt avstå från att fortsätta spara i nya aktier för att istället spara genom att amortera. Detta är naturligtvis ett lyxproblem eftersom min bank, bortom kravmallarna, vet att jag är en solid kund varför jag kan förhandla till mig en minst sagt förmånlig lånränta.

Men vad som är väsentligt är att om man drar resonemanget ett steg längre är det lätt att inse att de allra flesta individer inte har kapitaltillgångar som täcker halva inköpspriset för deras bostadsrätt. Det är därtill relativt ovanligt att ens ha kapitaltillgångar nog för att täcka mer än 10-15 procent kontant. Vad amorteringskravet därigenom indirekt illustrerar är hur övervärderad bomarknaden är.

Den som tänker ytterligare ett steg inser snabbt att när även välbeställda personer utan ekonomiska svårigheter tvingas amortera sker det till en alternativkostnad. Antingen säljer de helt enkelt aktier för att direkt betala 30 procent av bostadens värde eller så avstår de helt enkelt från ytterligare aktieköp och övrig konsumtion. Om allt fler personer hamnar i denna sits är det lätt att inse att balansen mellan utbud och efterfrågan på Stockholmsbörsen kommer förändras i riktning säljarnas fördel. Vi riskerar alltså inte bara en prisnedgång på fastighetsmarknaden utan även på aktiemarknaden.

Jag tycker att professor Harry Flam gör en klok reflektion när han i upprepade medieinlagor noterat att amorteringskravet söker påverka mängden bostäder på marknaden (kvantifieringen) medan ränteavdraget snarare påverkar priset (lånekostnaden). Att påverka ränteavdraget skulle således vara mer neutralt och i högre grad lämna åt individen att själv bestämma hur hög skuldkvot man vill ha. Att sänkningar i ränteavdraget, oavsett om det gäller procentsats eller tak, dessutom har en positiv effekt på statsbudgeten är också en inte oviktigt fördel jämfört med amorteringskravet.

fredag 10 november 2017

Veckosammanfattning: ökat på fall

Den gångna veckan har handlat om att köpa aktier jag gillar som för tillfället har motgångar. Det är alltid en riskabel strategi eftersom det förstås finns fog för nedgången. Risken finns också att den fortsätter. Nu är mitt fokus endast på långsiktigt utdelningssparande utifrån köp-och-behåll. Den som trendinvesterar bör inte ta rygg på mig för i alla dessa aktier är trenden nedåtgående just nu.

Timingen för att gå in i Vestas kunde helt klart ha varit bättre. Jag har velat gå in länge och ångrat att jag inte köpte runt 400 kronor för ett år sedan när aktien handlades lågt senast. Chansade därför med ett par aktier runt 500 kronor. Marknaden reagerade negativt på rapporten varför aktien föll med ytterligare 20 procent. Jag ökade lite till och har nu en handfull aktier. Aktien ska under 400 DKK om jag ska öka ytterligare. Som jag ser det är det riktigt att konkurrensen är tuffare och regleringarna mindre förmånliga i USA just nu. Däremot är Vestas en av vindenergibranschens tre största aktörer. Eftersom jag vill investera hållbart och känner till företaget väl sedan över ett decennium tillbaka är det något som jag vill äga på riktigt, riktigt lång sikt. Jag räknar med ytterligare några tuffa år men tror att det finns förutsättningar för bättre tider på lång sikt. Vestas har precis börjat med utdelning, YOC är låga 2 procent varför de endast är en liten krydda i min portfölj. Det befinner sig, utmaningar till trots, dock i den fas i företagscykeln där de under det kommande decenniet kan väntas höja utdelningar och utdelningsandel från den ansenliga kassan. Även om jag tyckte aktien var väl högt värderad runt 600 DKK är 30 procent ned på en vecka väl mycket för ett i övrigt stabilt företager vars vinster vida överstiger nuvarande utdelningsnivå. Utdelningsandel 28 procent i år.

ICA har gjort comeback i portföljen. Jag har tidigare ägt aktien men sålt på dessa nivåer för att tillvarata tillfället att öka i andra aktier. Senaste rapporten var en reality check och aktien har åter närmat sig mer normala nivåer. 3,6 procent yield on cost mot 2018 års förmodade utdelning om 11 kronor är inte billigt så det blev endast en handfull aktier än så länge. Ser det mest som ett kompletterande defensivt innehav. Först runt 275 kronor är jag beredd att ta en större position.

H&M har jag ökat mycket försiktigt i inför utdelningen på måndag. Det blir ett viktigt test om aktien klarar att stänga över 200 kronor när utdelning om 4,85 kronor avskiljs kursen som i skrivande stund rör sig runt 205 kronor. Mitt resonemang är detsamma som tidigare men jag passade på när det fanns ett litet utrymme om en procent ytterligare samtidigt som jag får 2,35 procent åter redan på måndag.

Multiconsult är en norsk favorit som handlas på historiskt låga nivåer. Jag ökade ytterligare och skrev mer om deras kvartalsrapport igår.

Serneke har dragits med i oron över svagare framtidsutsikter för bostadsutvecklare. Min bedömning av företaget är detsamma som tidigare och jag tog rygg på VD och finanschef och ökade.

Ahlsell har också varit omskriven som en "hundaktie", se placera-artiklar. Jag har tyckt att den varit något undervärderad samtidigt som estimaten talar om avsevärt höjd utdelning. Därför ökade jag.

OBS! Detta är en veckosammanfattning som fungerar som en slags dagbok. Alla dessa aktier är riskabla eftersom de den gångna veckan har befunnit sig i nedtrend. Gör din egen analys.

torsdag 9 november 2017

Svag kvartalsrapport från Multiconsult

Multiconsults kvartalsrapport som publicerades idag var ingen munter läsning (länk) och marknaden svarade genom att trycka ned aktiekursen på historiskt låga nivåer runt 80 norska kronor.

Jag har skrivit mer ingående om hur jag resonerar om Multiconsult i anslutning till tidigare rapporter. I korthet är min syn att de dels är väsentligt lägre värderade än konkurrenter som SWECO och ÅF. Dels har Multiconsult över de senaste två åren genomfört större investeringar i uppköp i framförallt Skandinavien. Därtill är Multiconsult en notoriskt underanalyserad aktie som få analytiker följer varför det finns större möjligheter att fynda än i mer välanalyserade företag. Detta innebär samtidigt också att risken för felbedömningar är högre ur det hänseendet.


Väsentliga utmaningar på utgiftssidan

Mitt utgångsläge är fortfarande att de svagare resultaten delvis härleds ur att omställningen för att integrera de nyinköpta företagen i Multiconsult. Sedan finns säkert fortfarande aspekter av att efterfrågan i konsultbranschen i Norge fortsatt är något svag till följd av spåren av det lägre oljepriset senaste åren.
 
Att EBIT minskade med 70 procent, eller 26 procent på årsbasis, är alarmerande i min mening men konsultbolag kan svänga från kvartal till kvartal och Multiconsult själva anför just högre verksamhetsutgifter som skäl samtidigt som kalendereffekten historiskt missgynnar det tredje kvartalet. I synnerhet relateras utgifter till investeringar av engångskaraktär i affärssystemet.
antal anställda ökar med 25 procent

Antalet anställda har ökat med 25 procent på ett år vilket förstås också medför utmaningar på utgiftssidan på kort sikt. Kan denna personalinvestering omsättas i samma intjäningstempo som tidigare finns dock utrymme för ökad tillväxt många år framöver. Tillväxten är för övrigt fortfarande god nog på cirka 10 procent trots ett notoriskt svagt kvartal.

Också lönerna har ökat. Detta ser jag dock inte odelat som negativt. Multiconsult har goda aktieprogram för sina anställda varför ägarandelen bland anställda senast jag kollade var cirka 20 procent, vilket är osedvanligt högt. Jag har också hört ryktas att Multiconsult hade striktare lönebudgetar under den mer akuta fasen av oljekrisen varför det vore rimligt att anta att företaget helt enkelt nu kompenserar personalen för uppvisad lojalitet. Om lönenivån förmår skapa lojalitet och attrahera know-how är det trots allt avgörande för att vara konkurrenskraftiga.
Frågan inför kommande rapporter är förstås om man kan normalisera lönehöjningarna framöver.

Intjäning och orderingång fortsatt stark

Så länge intjäningen på intäktssidan fortsatt är god oroas jag inte så mycket över utgiftsbilden. Den tror jag nämligen att Multiconsult på längre sikt får styr på när man på sikt kan börja utnyttja de stordriftsfördelar som förvärven ger. Intjäning från den löpande verksamheten fortsätter öka med 9,8 procent vilket är ett styrkebesked under ett notoriskt svagt kvartal. Orderingången är 70 procent högre än motsvarande kvartal ifjol och uttryckt i year to date är den 28 procent högre än ifjol. Likaså indikerar att innevarande orderbok har täckning för projekt ytterligare ett par år framöver.

Eftersom mitt grundantagande sedan tidigare är att Multiconsult står inför utmaningar på kostnadssidan till följd av ökad anställningstakt och tillväxt genom förvärv har jag trots allt fått den bekräftelse jag sökte på att intjäningen på intäktssidan och orderboken fortsatt går i rätt riktning. Det är det väsentliga. Att få styr på utgiftssidan på längre sikt är en fullt möjlig utmaning för ledningen.

Kassaflöde

En målsättning under det kommande börsåret är att bli bättre på att göra kassaflödesanalyser, något som är en svaghet i min analytiska verktygslåda. Om jag gör ett trevande försök på Multiconsults kvartalsrapport kan översiktligt noteras att kassaflödet minskat marginellt med en procent jämfört med kvartalets början. Det är samtidigt 33 procent högre än tredje kvartalet föregående år men 37 procent lägre än ingångsvärdet för år 2016. Min högst förenklade kassaflödesanalys ger slutsatsen att kassaflödet förvisso är i en negativ trend men inte har minskat i så alarmerande omfattning som jag hade förväntat givet rapporten i övrigt. Bilden är delad beroende på vilken jämförelseperiod man väljer men det är tydligt att Multiconsult på ett par års sikt bör återgå till nivåer om 40-50 procent bättre kassaflödesnivå än idag. Hur lång tid detta tar blir avgörande att bevaka framöver.

Vi ser här också att valutakostnaden är högre än motsvarande kvartal föregående period vilket inte kommer som någon överraskning eftersom norska kronan har varit närmast jämnt värderad med den svenska.

Utdelning

Vinst per aktie var alarmerande låga 0,29 NOK under det tredje kvartalet. Här finns förstås anledning att se upp och utdelningsnivån är inte långsiktigt hållbar om VPA inte normaliseras på sikt. Hittills är VPA 3,46 NOK det gångna året vilket är lågt men tillräckligt för att tecka nuvarande utdelningsnivå om 3 kronor. YOC är cirka 3,7 procent, vilket är billigare än vanligt, och då hoppas jag att en viss utdelningshöjning därtill ska kunna räknas in. Jag gissar försiktigt på en höjning med 3,33 procent från 3 kronor till 3,10 kronor per aktie.

Övrigt

Att LINK arkitektur som nyligen förvärvades uppvisar ökade intäkter, EBITDA och orderingång är ytterligare ett positivt tecken som gömmer sig i detaljerna. Det indikerar nämligen att förvärvet faktiskt redan börjar bli mer lönsamt än tidigare. Utmaningen är sannolikt de större organisatoriella omställningarna som är enklare att hantera då de är av engångskaraktär.

Ytterligare ett par förvärv i mindre skala har gjorts under kvartalet. Det gäller Hjellnes AS för vilket Multiconsult betalade 184 miljoner NOK varav 65 miljoner i aktier och resten kontant. Hjellnes har 230 ingenjörer i Osloområdet som verkar framförallt inom byggnader, infrastruktur, transport, vatten och miljö. Multiconsult har också förvärvat Johs Holt AS med 27 anställda inom byggnation av broar och andra tyngre strukturer.

Affärsområde olja och gas är idag det minsta affärsområdet och utgör nu en högst begränsad del av verksamheten. Utöver miljömässigt ser jag det också riskmässigt som positivt eftersom känslighet för lågt oljepris blir mindre även om det indirekt förstås även drabbar andra affärsområden i en oljeberoende ekonomi som den norska.

Noterbart är också att Multiconsult nu på allvar fått in ett ben som aktör internationellt bortom Skandinavien. Exempel finns på järnvägsprojekt i Polen och energiprojekt i UK, Liberia och Zambia. Om detta är en mer lönsam del än kärnverksamheten får bli en fråga för ett annat inlägg men jag tycker att det är intressant eftersom det signalerar tillväxtpotential på riktigt lång sikt.

Kontentan av detta?

Jag är välinvesterad i Multiconsult sedan tidigare men när aktien nu handlades på historiskt låga nivåer samtidigt som norska kronan fortfarande kan antas ha viss valutarabatt tyckte jag att det var ett rimligt tillfälle att öka långsiktigt. Mitt beslut blev till sist därför att i linje med tidigare resonemang fortsätta passa på att investera så länge aktiekursen tyngs av svaga kvartal under omställningsperioder relaterade till förvärven. Därför ökade jag antalet aktier med ytterligare 4,7 procent. Min portföljandel är fullgod i Multiconsult över den kommande målperioden men skulle aktien falla under 80 NOK kommer jag fortsätta öka med ännu längre sikt än så i åtanke. Jag tror nämligen att det här är ett fint innehav i konsultsektorn på lång sikt och då kan det här vara ett bra köptillfälle.

Som vanligt ska mina inlägg inte läsas som finansiell rådgivning. Jag äger aktier i Multiconsult som nu värderas på historiskt låga nivåer av en anledning vilket innebär att risken är högre än vanligt. Läs på, ta del av rapporter och andra analyser och framförallt gör din egen bedömning.

söndag 5 november 2017

Nya portföljmål inför 2018

I anslutning till månadens portföljuppdatering (länk) tog jag tillvara detta som tillfälle att göra en grundlig analys av min portfölj.

Jag har de 18 månader som passerat sedan portföljen startat arbetat mot en tilltänkt målportfölj värd cirka 600 000 kronor. Detta har varit ett praktiskt redskap för att medelst enkel överslagsräkning hålla koll på att mina portföljandelar i enskilda aktier inte blir för stora eller små på sikt.

Vid årsskiftet kommer jag nå det målet och det blir därför dags att sätta upp ett nytt portföljmål. Jag landade för enkelhets skull vid en miljon kronor. Det har fördelen att det blir mycket lätt att snabbt räkna ut portföljandelar för enskilda aktier. Jag hoppas dessutom kunna nå målet redan runt årsskiftet 2018/2019 men det förutsätter att börsen inte vänder nedåt innan dess.

Sammanfattningsvis har jag landat i följande operativa slutsatser:

- fortsätt öka regelbundet i kärninnehav efter målbild.
- sträva efter att öka i ett investmentbolag varje månad om YOC är 3 procent eller högre. 
- sträva efter att öka i en månadsutdelare varje månad så länge portföljandel försvarbar.
- identifiera minst en ytterligare månadsutdelare under det kommande året.
- vid nästa årsskifte ska fem procent av portföljen bestå av en ny kategori aktier: lågutdelare med tillväxtpotential. När tillfälle uppstår ska jag öka i dessa aktier.
- undvik att köpa ytterligare IPO och fokusera på utdelningsaktier.

Avseende portföljens sammansättning har jag följande övergripande målfördelning:

Kärninnehav 30 procent

Dessa delar ut cirka 4,25 procent årligen (Axfood, Castellum, Clas Ohlson, Handelsbanken, Hemfosa, H&M, Skanska). Dessa är lättast eftersom jag sätter upp en målbild som operationaliseras konkret i hur många aktier jag vill äga över perioden. Min utgångspunkt är att öka med en viss andel varje månad under förutsättning att mina köpmål för YOC uppfylls och när det väl blir tillfälle att öka till ett bra pris går jag in stort. Just nu är jag fullinvesterad i alla dessa aktierna utom Handelsbanken och därför behöver jag faktiskt inte öka alls före våren.

När jag satte ihop portföljen bestod den av fem aktier i lika stora delar. Nu vill jag ha en portföljandel på mellan 2,5-5 procent i dessa aktier. Axfood är ett undantag eftersom jag ser det som en utpräglat defensiv obligationsliknande aktie som diversifierar portföljrisken. Återkommer så småningom med en justerad målbild för kärninnehaven. Som ett illustrativt exempel blir den av modell 350 aktier i Axfood och 250 aktier i H&M vid årsskiftet 2018/2019. Jag tror på enkla riktmärken att återkomma till när man snabbt funderar på om man vill öka stort igen eller inte.

Utmaningen är att dessa aktier samtidigt tenderar tynga portföljen då de alla är etablerade företag med en modest tillväxt. Tar förstås också intryck av pågående diskussioner om risker i dessa aktier (e-handel avseende Clas Ohlson och H&M, sjunkande fastighetsmarknad/stigande räntor avseende Castellum, Hemfosa och i någon mån Skanska, ökad konkurrens från nischbanker avseende Handelsbanken). Därför är det viktigt att öka när de väl kan köpas billigare än vanligt för att på det sättet ge mig utrymme att få lite extra säkerhetsmarginal.

Övriga utländska aktier 20-25 procent

Min långsiktiga målsättning är att ha ungefär en tredjedel utländska innehav och två tredjedelar svenska innehav. Givet att månadsutdelare alla är utländska innehav bör jag säkerställa att jag har ungefär 20-25 procent i övriga utländska aktier. Här handlar det dels om att regelbundet öka i fina nordiska aktier som ATEA, Gjensidige, Kone och Multiconsult samtidigt som jag fyller på i aktier som J&J, P&G och VFC. Här handlar det om att mer offensivt våga ta stora positioner när låg kurs och valuta sammanfaller. Utmaningen är att jag ofta behöver köpa större poster eftersom courtage och valutaavgift gör det något dyrare. Därför handlar det om att ha tålamod och våga ta en stor position när väl ett tillfälle dyker upp. Jag har gjort det framgångsrikt i de norska aktierna det senaste året.

De tyska aktierna är en one-off där jag medvetet utnyttjade Avanzas courtagefria kampanj till att ta en såpass stor position som jag vill ha på ett par års sikt direkt. De är tre aktier som man bör kunna sitta tryggt på under de kommande decennierna utan större överraskningar och där tänker jag inte öka. Utöver att få mer exponering mot Tyskland och euron ökar de också min exponering mot energi- och kemikaliesektorn där det är lite svårare att hitta bra aktier på den svenska börsen.

Övriga svenska utdelningsaktier 15 procent

Här räknas alla aktier som inte faller in under övriga kategorier men som handlas enligt mina utdelningsmål. Aktierna ger höjd eller bibehållen utdelning samtidigt som de delar ut minst 3,33 procent och i regel mellan 3,5-5 procent. eWork, HiQ, MQ och Resurs är bra exempel. Det här är inga kärninnehav och jag har en viss tvekan inför företagen men den är inte större än att jag fyller på lite då och då i dessa aktier. Här vill jag på sikt få in fler klassiska utdelningsaktier som AtlasCopco, Essity, Holmen och SCA. Kanske ICA igen. Scandic anser jag nu tillhör denna kategori.

Investmentbolag är något jag vill ta in mer av för att kompensera egna missräkningar och få en bättre fondliknande riskspridning på lång sikt. Investor utgör cirka en halv procent av portföljen och Kinnevik bara någon promille. På längre sikt skalar jag gärna upp till 2-3 procent i Investor och en procent i Kinnevik. Tanken är att byta ut Telia mot Kinnevik. För att uppnå detta har jag ett mentalt mål att köpa minst en post aktier varje månad aktien handlas till en YOC på minst 0,3 procent. Tyvärr har det dröjt ett tag sedan sist så jag får här ta ställning till hur jag kan säkerställa att mitt mål uppnås.

Sneglar också på andra investmentbolag där jag gärna tar en liten position i om tillfället är det rätta. Industrivärden, Latour, Lundbergs och Svolder är de främsta kandidaterna. Den senare vore dessutom ett smidigt sätt att öka exponering mot Serneke men samtidigt sprida risken. Det bär mig dock emot att köpa investmentbolag med låg YOC på toppen av en högkonjunktur så detta får bli ett långsiktigt projekt. Exemplet Ratos visar att det finns skäl att vara försiktig och att vad som idag är en säker affär imorgon kanske inte är det. Investmentbolag handlar mycket om förtroende.

Är inställd på att öka ordentligt när nästa större nedgång kommer. Av samma skäl går jag i tankar om att plocka in Avanza Zero igen som komplement men den gör sig bäst i en stadig tjurmarknad och nu är jag osäker på var börsen står om ett år. Dessutom har jag redan Zero som bas i mitt pensionssparande varför det blir tårta på tårta att ha en andel även i min privata utdelningsportfölj.

Denna kategori inkluderar också aktier som jag köpt mer för att ett bra tillfälle uppstått än för att jag vill ta en långsiktig position där jag kontinuerligt ökar. Beijer Alma är ett bra exempel där jag har en oförskämt bra YOC. Tycker inte att jag vill sätta mig in såpass i aktien att jag ökar mer men så länge företaget inte råkar ut för några större utmaningar vore det oklokt att sälja bara för att innehavet minskar i relativa termer allteftersom jag ökar i andra aktier. Fint komplement helt enkelt.

Månadsutdelare 10 procent

Kanske är detta målet väl högt eftersom det finns få alternativ, alla är utländska och företagsrisken möjligen blir väl stor. Jag tänker ändå fortsätta min målsättning att öka i en månadsutdelare varje månad. Detta är viktigt för att få ett bra utdelningsflöde även under svagare månader. Ett uttalat mål blir att försöka hitta ytterligare minst ett bra innehav i den här kategorin. NorthWest Healthcare ska in i portföljen så snart kurs och valuta är på en bra nivå. Utmaningen är att Realty Income och TransAlta Renewables egentligen redan är såpass stora att jag egentligen inte behöver öka det kommande året.

Kvartalsutdelare av enfastighetskaraktär och preffar 10 procent

Här sprider jag risken över flera aktier men det är viktigt att jag inte får en alltför stor andel i enskilda aktier. Bosjö och Sydsvenska Hem kommer jag därför inte öka i alls det kommande året. De aktier som handlas till vanligt courtage finns möjlighet att öka i. Bonäsudden och Saltängen nära till hands. På fem till tio års sikt tänker jag mig helt fasa ut den här typen av innehav. Deras främsta syfte är att höja portföljens genomsnittliga utdelning och kompensera för riktigt bra aktier som idag har lägre utdelning. När portföljen passerar 2,5 miljoner kronor kommer de inte behövas längre och då planerar jag att gradvis sälja av dessa innehav för att öka i mer stabila aktier som J&J och Kopparbergs.

Lågutdelare med tillväxtpotential 5 procent

En ny kategori kryddor bra aktier med som med nöd och näppe uppnår mina utdelningsmål men å andra sidan är riktigt fina aktier att äga på lång sikt med hög vinst- och utdelningstillväxt. Kopparbergs är det uppenbara exemplet. Tomra ångrar jag att jag inte vågade ta en större position i.

Vad jag verkligen gillar med bloggsfären är att man lär sig väldigt mycket på att kunna jämföra sin egen investeringsfilosofi med andra strategier. En viktig lärdom det gångna året är att jag också måste skapa utrymme för långsiktig utdelningstillväxt för att inte bara fastna med defensiva tråkutdelare som Axfood, Clas Ohlson och H&M. Dessa må vara stabila räknat i utdelning men de tynger portföljens utveckling i övrigt oproportionerligt mycket. Därför sneglar jag på att aktivt ta in aktier som AAK, Fenix och Sweco i portföljen. Utmaningen är att hitta rätt läge att gå in i dessa aktier eftersom jag ofta tycker att de är för långt ifrån mina utdelningsmål. Det handlar nog mycket om att våga köpa motsvarande ett par procent av portföljen i en enskild aktie så snart ett hyggligt läge uppstår. Provar mig fram här och detta blir något som jag får utvärdera under det kommande året.

Om inte mycket starka skäl finns vill jag ändå att aktien ska kunna köpas till en YOC över 2 procent. Vestas tog jag in i portföljen igår efter längre bevakning när den äntligen gick att köpa till detta pris.

Kryddor med låg eller ingen utdelning högst 5 procent

Denna kategorin är något spretig och innehåller främst aktier som jag köpt under IPO-liknande former. Jag har landat i att minska fokus på IPO och renodla portföljen mot utdelning. Just nu gör Minesto att kategorin är relativt stor eftersom jag har landat i att jag vill ha 2-3 procent av portföljen i just den aktien men jag tänker i övrigt inte köpa så mycket nya om ens några aktier här. Kategorin finns kvar för att jag vill ha möjlighet att köpa spännande miljöteknikföretag när tillfällen uppstår.

fredag 3 november 2017

Nyemission i Ripasso Energy

Ripasso Energy är en aktie som utgör ett praktexempel på utmaningarna i att äga nynoterade IPO.

För den som följt bloggen ett tag kommer det inte som en överraskning att jag är svag för såväl miljöteknik och hållbara aktier som Göteborgsföretag. Kan jag gynna miljön och det lokala näringslivet samtidigt som det finns utsikter att göra en bra affär är det drömmen för mig. Effektivisering av solenergi är något jag vill investera i och där är jag beredd att chansa. Ungefär med de premisserna tog jag en möjligen förhastad liten chansning i Ripasso Energy.


Det såg länge ut att bli en dyrköpt läxa för aktien bara fortsatte nedåt med fyrtio procent.
Jag förstod i alla fall risken varför min position var minimal. Nu efter kursuppgången utgjorde den vid senaste månadsavläsningen plötsligt en halv procent av portföljen men det är ett angenämt lyxproblem. Efter att ha varit nere i jämmerdalen vände aktien nämligen lika plötsligt och oväntat upp etthundrafemtio procent över köpkurs. Bakomliggande orsaker är såvitt jag förstod dels positiva signaler avseende ramavtal om order på Sicilien nu äntligen verkar bli av, att tekniken har visat sig ha bättre teknisk potential än tidigare beräknat samt just emissionen eftersom flera investerare föreföll se det som ett tillfälle att köpa fler aktier av de första två skälen för att samtidigt få rätt till att teckna ytterligare aktier. Ska man äga IPO bör man dock vara beredd på att de till skillnad från aktier som Investor inte precis rör sig som index utan snabbt kan dra iväg i endera riktningen. Risken är högre.

Hur ser framtiden ut för Ripasso? Helt ärligt är det som att spå i kaffesump. De har en bevisat fin teknik som nu har större potential än man hade väntat sig. Som för alla IPO är lackmustestet om de  klarar att kommersialisera produkten på lång sikt och gå med vinst. Någon skrev att IPO är som att köpa trisslotter. Jag håller med men i det här fallet är det ett medvetet val med både hjärta och hjärna. Kanske blir det succé, kanske går det åt helvete. Men portföljandelen är såpass liten att jag tycker att det är en försvarbar chansning. En liten krydda som inte nämnvärt påverkar min portföljutdelning.

Själva nyemissionen innebär att aktieägare har förtur att för varje 10 aktier tilldelas 3 teckningsrätter. 10 teckningsrätter berättigar i sin tur köp av 1 aktie för 5 kronor.

Så hur resonerar jag då? Inför en nyemission har man som aktieägare i utgångspunkt tre alternativ. Man erbjuds i regel ett erbjudande med förtur om att teckna ytterligare ett antal aktier. Man kan sälja innehavet. Man kan också låta det vara som det är.

Min lärdom av nyemissioner är att det sämsta man kan göra i regel är att låta det vara som det är. Anledningen är att de nyemitterade aktierna devalverar värdet av dina innevarande aktier. Det blir helt enkelt fler aktier totalt vilket gör att din relativa andel minskar. Företagets resultat per aktie minskar därmed allt annat lika. Passivt behålla är vad jag givet osäkerheten kanske helst vill göra. Samtidigt är det nästan alltid bättre att göra ett aktivt val utifrån de andra två alternativen. Man bör helt enkelt bestämma sig för om man tror på aktien tillräckligt mycket för att teckna nya aktier eller inte. Att jag ställer det på sin spets beror på att en nyemission alltid innebär att företaget tar in nytt kapital. Det beror förstås ofta på offensiva satsningar som kan generera större vinster än tidigare. Det finns samtidigt alltid en aspekt av att kassan inte är tillräcklig för att göra de satsningar man vill varför företaget behöver mer pengar. Därför ska man alltid vara vaksam och noga överväga om skälet till emissionen är försvarbart. I en del fall kan det faktiskt vara lika bra att sälja aktien trots att aktiekursen när emissionen tillkännages sällan är särskilt gynnsam. Anledningen är att dina aktiers värde devalveras efter emissionen och tvekar du att fortsätta äga långsiktigt är det lika bra att ta tjuren vid hornen och sälja. Hoppas att detta exempel tydliggör varför det nästan alltid är bäst att ta ett aktivt beslut vid nyemissioner, oavsett om man tecknar nya aktier eller säljer innehavet.

Jag har länge ägt SSAB på ett VP-konto och gjorde då misstaget att inte teckna i nyemissionen. Nu gick det vägen ändå men tänker inte göra om samma misstag. Övervägde redan efter uppgången i Ripasso med etthundrafemtio procent om jag ville ta hem en del av vinsten. Landade då i att jag ville behålla företaget eftersom caset nu var starkare än när jag investerade. Kursuppgången var samtidigt inte så hög att jag helt skulle kunna säkra investeringen varför jag motstod frestelsen att sälja för tidigt. Har därför efter viss tvekan landat i att teckna de 8 ytterligare aktier som jag har rätt till. Alltså ökar mitt antal aktier i Ripasso med 3 procent. Det blir en investering på respektabla 40 kronor som i sammanhanget får ses som ännu en trisslott. Frågan jag ställer mig är helt enkelt om jag vill fortsätta vara aktieägare i Ripasso. När svaret på den frågan blev ja ställde jag nästa fråga om priset var rimligt. Förvisso tycker jag att 5 kronor per aktie är lite dyrare än vad jag tidigare betalat. Samtidigt är det väsentligt lägre än den senaste tidens kursuppgång. Beaktar man att Ripasso handlas till minicourtage 19 kronor, vilket man i regel inte behöver betala vid teckning, landade jag i att detta helt enkelt är ett rimligt och kostnadseffektivt tillfälle att öka i mycket blygsam skala. Det ska nu bli mycket spännande att följa Ripasso Energy fortsätta resa som solenergiföretag.

Om det mot förmodan inte redan framgått med all önskvärd tydlighet: Ripasso är en chansning med hög risk. Detta inlägg är inte finansiell rådgivning. Gör din egen analys och ta inte rygg på mig. Ripasso är ett spännande företag men som framgår ovan kan det snabbt dra iväg i endera riktningen.

torsdag 2 november 2017

Portföljen oktober 2017

Jag tycker att det är jätteroligt att läsa andra bloggares portföljuppdateringar för att se hur olika vi resonerar i våra investeringsstrategier och val av aktier. Här är därför min senaste portföljuppdatering.

(ja, jag vet att det är svårt att läsa - har någon ett grymt tips på hur man enkelt förbättrar är det bara att dra iväg ett mail!)

Portföljutdelningen ökar till cirka 5 procent. Eftersom mitt mål på årsbasis är 5 procent i total avkastning är jag självklart helnöjd med att nu klara målet endast i utdelningar räknat.

Bra är också att IPO totala andel av portföljen minskar till cirka 15 procent att jämföra med cirka 20 procent för sex månader sedan. Detta trots att jag har ökat lite ytterligare i både Serneke och Minesto samtidigt som Ripasso har skjutit i höjden. Räknar man bort IPO är portföljens genomsnittliga utdelning faktiskt cirka 6 procent vilket är mycket högre än jag vågat hoppas på.

Först och främst börjar portföljen efter det första året nu att få en mycket sundare balans. Serneke och H&M är fortsatt stora innehav men det är ett medvetet val eftersom jag köpte en stor andel på lång sikt. Nu är bägge innehaven runt tio procent vilket är rimligt med sikte mot fem procent på lång sikt. Mina olika aktier av kärninnehavkaraktär har alla en god balans mellan tre till fem procent av portföljen (Castellum, Clas Ohlson, Handelsbanken, Skanska). Axfood fortsatt något större portföljandel eftersom jag också där tog en stor position under våren. Multiconsult, Bosjö och Sydsvenska Hem är tre innehav där jag till följd av stora positioner i det korta perspektivet är något överviktad. Men detta är som det ska eftersom jag i utgångspunkt inte planerar öka under det kommande året. Noterbart är att Realty Income just nu är mitt tredje största innehav. Det är lite i högsta laget men samtidigt har jag passat på att öka pö om pö medan dollarkursen varit relativt svag. Månadsutdelaren bidrar trots allt till ett fint utdelningsflöde. Också TransAlta RES får en något stor andel av samma skäl. Samtidigt är mitt innehav i Bostonpizzan snart försumbart. Detta understryker vikten av att jag identifierar ytterligare ett par månadsutdelare för att sprida risken. NorthWest Healthcare finns på bevakning och ska in men jag har tyckt att den varit lite dyr senaste tiden.

Antalet innehav i portföljen har ökat till femtio aktier. Jag tycker dock inte att detta är ett jätteproblem. Anledningen är nämligen att portföljen samtidigt renodlats och femton aktier utgör mer än 75 procent av portföljen. Därefter utgör mina tjugo största innehav mer än 80 procent av portföljen. Bland övriga aktier finns one-off som mina nya tyska innehav (BASF, EON och Siemens), mindre chansningar som jag har köpt små kompletterande innehav i när priset varit oförskämt lågt (Beijer, Cloetta, Duni, Elanders, e-Work, Intrum, Nobina, Swedbank), några skvättar i preffar och enfastighetsaktier (Pioneer och SAS pref, Bonäsudden, Saltängen). Dessa aktier behöver jag egentligen inte följa jätteaktivt. Jag har dock filosofin att de kan få ligga kvar så länge jag inte behöver likvider för att köpa något bättre och det gör jag inte på långa vägar just nu. De mindre innehav jag mer aktivt följer är dem som jag allvarligt överväger att skala upp i (Investor, Inwido, J&J, Kinnevik, Kone, Kopparbergs, Resurs, Tomra). Här vill jag tydligt ha en större portföljandel men kombination av otillräcklig riskpremie och otillräcklig analys från min sida gör att jag tvekat inför att ännu ta större position. Sammanfattningsvis kan man alltså säga att jag aktivt bevakar ungefär tjugo av de femtio aktierna i portföljen och resten är där de är. Många delar upp sina aktier i olika portföljer för att tydligare hålla skillnad mellan olika typer av investeringar. Det gör inte jag och då kan portföljen som helhet se ut så här.

onsdag 1 november 2017

månadssammanfattning oktober

Som traditionen bjuder kommer här en sammanfattning över den gångna månaden.

Utdelning: 1 326 kronor

Oktober är en högst genomsnittlig utdelningsmånad, nummer sex av tolv över helåret. Ännu en milstolpe nåddes då jag allt annat lika kan räkna in minst 20 000 kronor i utdelningar under 2018.

Under oktober dominerar fastighetsaktierna utdelningen med Hemfosa i spetsen. Bosjö och Sydsvenska Hem ger också ett betydande tillskott. Övriga innehav är Bonäsudden, Coca Cola, Pioneer Pref, Saltängen, Telia och månadsutdelarna Boston Pizza, Realty Income och TransAlta RES.
 
 Resultat: 570 225 kronor


Oktober innebar faktiskt en viss avmattning av portföljvinsten som nu är en halv procent ned till 6,8 procent. Det är H&M och Serneke som tynger samtidigt som jag fortsatt har lite högre kassa i korträntor nu än vad jag har haft under de starka sommarmånaderna.

Annan avkastning: 2 871 kronor

Nytt rekord i största vinsthemtagning någonsin under en enskild månad! Avegaförsäljningen står ensam för 95 procent av vinsthemtagningen. Resten är småaffärer i Minesto. Det innebär att jag över det senaste året faktiskt har kunnat räkna hem en procent i realiserade vinster. Det är mer än jag hade räknat med eftersom min utgångspunkt är köp och behåll. Men det händer att även jag köper och säljer. Att jag redovisar dessa vinsthemtagningar separat beror på att de kan betraktas som förtida  utdelningar. Jag får ju nu ingen utdelning från Avega i vår utan måste hitta andra aktier att investera i.

Sharpekvot fortsatte sjunka igen under oktober men är fortsatt över en procent vilket är ungefär vad jag tycker är rimligt med tanke på min sparprofil. Månadsavläsningen gav 1,05. Det tycker jag är OK  eftersom mina två största innehav H&M och Serneke vid månadens slut haft en större nedåtrörelse.

Standardavvikelsen är desto mer stabil och med 7,41 procent på marginalen faktiskt något lägre än i september. Fortsatt bekräftelse således på att min tråkportfölj trots stora rörelser i enskilda aktier som helhet är stabil över tid. Jag prioriterar som bekant säker utdelning utifrån mina mål före kurstillväxt.

Sparkvoten har jag slutat mäta lika noga eftersom jag nu är helt trygg i att jag klarar mitt mål om 75 procent över helåret. Det gjorde jag ganska exakt även i oktober trots lite högre utgifter än vanligt.

Några kommentarer om enskilda aktier:

Avega sålde jag av hela innehavet i eftersom jag tyckte det var onödigt att vänta ut uppköpet när kursen redan handlades nära budnivån. Vinst 2 727 kronor eller 66 procent är min största vinsthemtagning hittills. Främst är jag egentligen ledsen för att förlora en fin utdelare utan att hitta bra alternativ. Samtidigt har jag på endast ett år kunnat räkna hem mer än ett decennium i förväntade utdelningar och det är å andra sidan helt godkänt det också!

Ripasso Energy hade jag nästan gett upp på när de plötsligt fick en order och sköt i höjden. Den aktien har varit ungefär 150 procent upp. Jag räknar dock bara realiserade vinster så just nu är det mest bara roligt men ödmjuk inför att det kan vända igen i framtiden.

H&M däremot tyngde portföljen efter RBC:s investerarsamtal på månadens sista dag. Jag valde ändå att köpa ytterligare ett par aktier. Efter att börjat räkna med sikte på en målportfölj värd en miljon kronor vid årsskiftet 2018/2019 har jag landat i att det finns utrymme att öka till 250 aktier i H&M. Räknar försiktigt på en målkurs på 200 kronor vilket skulle innebära att H&M då utgör fem procent av portföljen. Skulle kursen landa väsentligt högre och därmed portföljandelen är det ärligt talat ett lyxproblem. Utdelningen räknar jag också försiktigt kring och förväntar mig åtminstone 8 kronor per aktie. Vid bibehållen utdelning, som väl egentligen är mest sannolikt, är det också en fin bonus.

Serneke tyngde också och befann sig vid månadens slut runt teckningskursen. Skrev mer om det här.