lördag 1 augusti 2020

Månadssammanfattning juli

Portföljen landade på 3,34 miljoner kronor netto under juli (3,48 miljoner kronor brutto). Trots den avslutande börsnedgången och nedgången i mitt största innehav Minesto ökar jag ändå jämfört med juni månad vilket känns betryggande. Det innebär att jag på första månaden in på det femte året har 77,7 procent portföljutveckling på insatt kapital, 19 procent årligen.

Portföljen var under juli som mest uppe över 3,75 miljoner kronor netto och över 4 miljoner brutto vilket är nya toppnoteringar för enskilda handelsdagar och jag passerade 4 miljoner i kapitaltillgångar den 4 juli.
Utdelningarna stod klara redan i mitten av månaden och jag skrev om den här (länk). 1 502 kronor trillade in under juli, på kronan exakt lika mycket som 2017.

Månaden har mest handlat om följetången Minesto i juli men jag har även hunnit med att öka lite i Azelio, Investor och Wallenstam. Tyvärr har olika installationsfel försenat sjösättningen av Minestos första tidvattenkraftverk på Färöarna. Vid månadens början rörde det sig om någon sorts fel i sjökabelanslutningen som inte Minesto kan lastas för. I veckan som gick slutfördes kabelläggningen. Tyvärr gick något fel i anslutningen av kraftverket till fundamentet. Minesto skriver att det rör sig om ett mekaniskt fel i förankringsarbetet men jag vet inte mer precis vad det innebär. Det borde inte ta särskilt lång tid att åtgärda men man ska nog räkna med ytterligare några veckor av ovisshet och volatilitet.

Jag började skriva en uppdatering om  Minesto som jag hade tänkt publicera efter sjösättningen av kraftverket.  Får grunna på om den publiceras eller ej, finns intresse kanske jag publicerar inlägget i förtid.

Hur som helst står mitt innehav i Minesto fast och det är faktiskt till och med något större totalt sett än vad det var i maj månad. Mycket eftersom jag har växlat bägge vägar mellan stamaktien och optionen då marknaden tenderar prissätta dem olika vilket skapar arbitrage. Jag valde ändå att minska lite för att vara på den säkra sidan men det rör sig om en handfull procent där jag fortfarande har kvar en bra bit över 90 procent av mitt innehav. Anledningen är att Minestonedgången sammanföll med en börsnedgång på ett par procent på Stockholmsbörsen. Eftersom jag har en portfölj med belåning tycker jag det är rimligt att minska risken något. Det är trots allt semester och då vill jag ha tid att koppla av också.

Jag tycker ändå att min strategi fungerar ungefär som jag har tänkt där jag vågar vara långsiktig men samtidigt också vågar agera när allt annat lika inte längre gäller och det kommer negativa företagsspecifika nyheter. I det långa loppet spelar det mindre roll då jag fortfarande tror att Minesto kommer vara värt väsentligt mer om 5-10 år än idag, vilket Paretos analys nyligen återbekräftade. Skulle jag ha fel har jag ändå försäkrat mig mot att förlora pengar. Jag har egentligen redan den position jag vill ha på lång sikt och det var övervikten jag minskade. Att jag kan komma behöva köpa tillbaka på högre nivåer bekymrar mig inte för jag tror inte på att försöka tajma marknaden. Det handlar om riskhantering.

Månadsinsättningen har huvudsakligen använts till att minska belåningen som nu är nu nere på 3,9 procent vilket är under min normalnivå på 5 procent. Därför finns det utrymme att öka i Minesto igen när tillfälle medges kommande veckor.

Standardavvikelsen är föga förvånande på rekordnivåer efter en volatil månad bägge vägar i Minesto och landar på 47,06 procent. Min sharpekvot är 0,79, jag är nöjd om den långsiktigt befinner sig över 1.

Sparkvoten klarar faktiskt 75 procent också i juli. Den största anledningen är att de större semesterköpen faller ut under augusti. Jag tar det positivt att jag är så van att leva ett gott men sparsamt liv att även när jag tar lite utgifter så klarar jag mitt mål om minst 70 procents sparkvot över tid utomlands.  Nu i augusti kommer några hotellövernattningar, resekostnader, mat och dryck men har en from förhoppning om att ändå befinna mig nära 70 procent också i augusti trots vissa extravaganser. Hur som helst har jag i juli ändå lite buffert för att täcka augustisemesterns utgifter utan att påverka insättningarna. Jag har alltid buffert att klara utgifter ned till 71,5 procents sparkvot. Det visar sig klokt då den bufferten, som är 2,5 gånger basutgifterna, räcker för att unna mig lite guldkant utan att snåla samtidigt som jag klarar målen.

Nu blir det en lugn och go vecka ute på Västkusten. Hoppas ni också njuter av de sista sommarveckorna!

lördag 25 juli 2020

Azelio

Följer upp min serie om miljöteknikaktier med att titta närmare på Azelio. De här inläggen tar lite mer tid att skriva än jag hade hoppats men det får vara så eftersom jag vill göra dem någorlunda ordentligt. Det här är trots allt en hobbyblogg som jag skriver på min fritid. God läsning!

Varning utfärdas! Azelio gör i nuläget ingen vinst och kommer genomföra en nyemission senare i år för att ta in ytterligare kapital. Det innebär att Azelio är en aktie förenad med hög risk. Det finns ingen garanti för att företagets kommersialisering och tekniska lösning kommer lyckas och du löper risk att förlora kapital. Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det är endast en sammanställning och reflektion över befintliga analyser och den information som företaget har publicerat. Jag äger aktier långsiktigt i Azelio och även om jag i detta inlägg granskar aktien kritiskt är mitt perspektiv till syvende och sist ändå aktieägarens. Gör därför alltid din egen analys.  

All information i inlägget är hämtat företrädesvis från den information Azelio själva har gått ut med på sin hemsida, i rapporter, pressmeddelanden och presentationer/intervjuer. Inlägget ska inte läsas som finansiell rekommendation eller rådgivning. Du är ansvarig för dina investeringar. Azelio gör idag ingen vinst och är en aktie med hög risk där du riskerar att förlora kapital.

Azelios affärsidé är att leverera produkter för energilagring under kort tid. Tekniken kan i teorin lagra energi i upp till en månad men funktionen är att förnybara energikällor, i första hand solenergi men även bland annat vindkraft, med hjälp av lagringstekniken ska kunna erbjuda energi när den efterfrågas under dygnet. Solenergi som produceras under dagen kan då alltså lagras för att konsumeras under kvällen. Enklast beskrivet fungerar det som en stor termos. Själva tekniken beskriver Azelio mer pedagogiskt än mig på deras hemsida varför jag hänvisar dit och till deras investerarpresentationer hos Redeye (länk) och Aktiespararna (länk). Precis som för Minesto är tanken att Azelio i sin affärsmodell ska rikta sig mot projektbolag som i sin tur säljer Azelios lösning vidare till slutkund. Där har man en upparbetad kontakt med Masdar i Förenade Arabemiraten.

Pareto har satt en riktkurs på 30 kronor per aktie för Azelio (länk) på 12 månaders sikt och Carnegie satte i maj en riktkurs på 13,50 kronor per aktie.

Fungerar tekniken?

En grundläggande fråga i miljöteknikaktier är: fungerar tekniken? Den inbegriper inte bara att tekniken fungerar utan också att den levererar en tillräcklig effektivitet på ett kostnadseffektivt sätt.

Azelio genomför just nu en teknikverifiering som har blivit lite mer komplicerad än initialt till följd av COVID-19-reserestriktionerna. Ursprungligen var tanken att verifiering skulle ske vid pilotanläggningen i Marocko som invigdes tidigare i år. Nu görs de första testerna på en anläggning i Sverige och vissa moment kan göras i Förenade Arabemiraten. Teknikverifieringen är av uppenbara skäl viktig men skulle även ge möjlighet till banklån vilket minskar utspädning av aktien.

Azelio har också gått ut offensivt och det har talats om en verkningsgrad på 90 procent vilket är anmärkningsvärt högt varför verifieringen blir viktig för mitt långsiktiga ställningstagande.

En varningsflagga var en brand med rökutveckling i testanläggningen i Åmål. Det visade sig vara en mindre glödbrand från läckt natrium som företaget uppger inte är hänförlig till Azelios teknik men det belyser ändå att det är en teknisk lösning som inte är utan risk. Det belyser ändå att Azelios lösning inte är utan teknikrisk vilket man bör ha respekt för.

Låg LCOE - men kom ihåg att kunden betalar för både kraftverket och lagringslösningen

När jag investerar i aktier relaterade till förnybar energi är levelized cost of energy (LCOE) det mest avgörande nyckeltalet. Det mäter hur stor producerad energikostnad blir över hela produktens livslängd. Azelio har tidigare uppgivit en LCOE på 93 EUR/MWh 2021 som förväntas sjunka till 63 EUR/MWh 2025 och därefter 44 EUR/MWh 2030. Det senare är, som jag har beskrivit i mina tidigare inlägg om Minesto, en LCOE som är fullt konkurrenskraftig på marknadsmässiga grunder.

En väsentlig invändning jag har här är att man måste förstå att investeraren ska betala för både själva själva kraftverket och Azelios lagringsteknik. I tillägg till Azelios uppgivna LCOE betalar alltså energiproducenten även LCOE för själva solenergilösningen. LCOE för solenergi har sjunkit markant på senare tid och understiger idag till exempel 40 EUR/MWh på den tyska marknaden. Det innebär dock by default att Azelios produkt kommer bli dyrare och förutsätter att investerare är beredda att betala extra för ett jämnare och mer förutsägbart energiflöde. Givet att solenergi är förhållandevis billigt bör de vara det om Azelio kommer ned i de lägre nivåerna av sin LCOE-potential. Som företaget påpekar finns många reservaggregat drivna på fossila bränslen som diesel i de regioner där Azelio verkar. Dessa har en lägre investeringskostnad men är inte speciellt billiga i drift. Har själv bott på platser där sådana lösningar används och de är inte optimala men de garanterar att man alltid har tillgång till el. Därtill rör de första projekten kunder som redan har solenergiparken på plats.
Man kan konstatera att Azelio, genom sina kunder, under det kommande decenniet därför behöver rikta in sig på nischlösningar där dyrare lagringssubstitut idag behövs och Azelio erbjuder en mer prisvärd och effektiv lösning. Den goda nyheten är dock att de platser där det finns förutsättningar för storskaliga solenergianläggningar inte sällan är i ökenområden där det är förhållandevis billigt att smälla upp en effektiv solenergipark men samtidigt jämförelsevis dyrt att frakta dit till exempel dieseldrivna reservaggregat. Jag tror därför inte att detta i sig hämmar Azelio det kommande decenniet men man bör vara medveten om att det utgör en tydlig avgränsning av marknaden. Lägre LCOE för solenergi och Azelios produkt efter 2030 kan säkert bredda marknaden ytterligare på sikt.

Förutsättningar för massproduktion redan nästa år

Azelio uppger att de har en kapacitet att producera 35 000 stirlingmotorer årligen från och med år 2024 vilket innebär att man i allt väsentligt redan är långt framme för massproduktion. Azelio planerar att starta kommersiell installation under det sista kvartalet i år och massproduktion i Uddevalla under det tredje kvartalet 2021, i en fabrik som köpts loss från Volvo där man kan dra nytta av att stirlingmotorn produceras och monteras på sätt som liknar bilmotorer. Azelio har i liten skala redan idag producerat stirlingmotorer till tidigare mindre projekt men 2021 ska Azelio ha kapacitet att producera 1 500 stirlingmotorer och 2022 minst 5 000 stirlingmotorer. Tidsplanen försköts dock med ett kvartal enligt ovan till följd av COVID-19 och reserestriktioner. Oavsett är det positivt att det finns en tydlig plan för snabb och effektiv massproduktion för att svara upp mot efterfrågan. Det skapar förutsättningar för Azelio att bygga ett positivt kassaflöde i en snar framtid.

Anmärkningsvärt stor efterfrågan! Men hur konkret är den egentligen?

Att det finns ett principiellt intresse och behov för produkten är tydligt. I bokslutet i februari uppgav Azelio avsiktsförklaringar att installera motsvarande 184 MW. När det gäller intresseförfrågningar uppskattar Azelio dessa till 3 900 MW till ett ordervärde om 170 miljarder kronor. Det är anmärkningsvärt mycket. Den stora frågan är om företaget klarar att omsätta detta intresse i konkreta order och fullt ut betalande kunder?

Avsiktsförklaringar är i sig aldrig negativt men man ska komma ihåg att de inte nödvändigtvis betyder mer än att företaget och potentiell kund har varit i kontrakt och att någon sorts ömsesidigt intresse finns. Eco Wave Power är tyvärr ett exempel på hur lättvindigt man kan skaffa avsiktsförklaringar och att det inte nödvändigtvis innebär konkreta pengar och projekt i närtid. Jämför samtidigt med Minestos mer konkreta avtal med SEV på Färöarna som också rent juridiskt innebär installation förbundet med kostnadsåtaganden om företaget levererar vad som har utlovats. I Azelios fall har man spaltat upp konkreta installationsmål i avsiktsförklaringarna men det är inte detsamma som en konkret order. Samtidigt ligger det i sakens natur att Azelio avvaktar juridiskt bindande avtal intill dess att massproduktion påbörjas nästa år.

Azelios kunder är återförsäljare av tekniska lösningar till slutkund. Det är inte självklart att dessa är kapitalstarka nog att ta in produkten utan att i sin tur sälja den vidare till en större kund och det vet vi i några fall ännu inte om de har tillräckliga garantier för att göra. En lynchspaning på funktionell spanska ger inte en alltför övertygande bild av de bägge kunderna i Chile och Mexico. Mexicanska CITRUS JMK S.A DE C.V gör förvisso reklam för Azelios lösning i sin spanska produktkatalog men har en minst sagt spretig verksamhet där det inte är självklart hur stor orderbok de har på potentiella projekt där Azelios teknik passar in. Chilenska Industria Mecánica VOGT S.A. levererar främst pumplösningar till gruvindustrin och för en lekman är det inte uppenbart hur Azelios produkt passar in i deras produktutbud. Företaget har också en förhållandevis blygsamt kontor på en adress utanför Santiagos affärsdistrikt. Det reser vissa frågetecken hos mig kring hur seriöst intresset är och hur kapitalstarka kunderna är, och inte minst de kunder som de i sin tur säljer vidare produkten till.

Jag väljer ändå att se det som en positiv indikation om ett konkret intresse att investera 10 MW i Chile vilket kan skalas upp ytterligare efter de första fem åren. Tidsplanen var ursprungligen 50 kW  Q1 2021, 100 kW Q3 2021, 2 MW 2022, 3 MW 2023 och 5 MW 2024. Det innebär att det tar ett par år innan väsentliga intäkter från Chileprojektet syns på kontot, förmodligen tidigast 2022.

I Mexicoprojektet är planen att installera 20 MW (150 kW 2021, 3 MW 2022, 6 MW 2023, 11 MW 2024). Efter att ha kollat upp CITRUS JMK S.A DE C.V är det fortfarande en aning vagt hur projekten ska användas rent konkret då verksamheten är rätt spretig.

De senare bägge avtalen med med amerikanska Trimarks (45 MW) och ALEC Energy (49 MW 2025) i Förenade Arabemiraten verkar ytligt sett seriösare. Jag har dock följt solenergisektorn länge nog för att veta att den är starkt konkurrensutsatt och har sett projektföretag hamna i svårigheter tidigare. Totalt sett ger de fyra projekten en potentiell orderbok på 115 MW till vilken projektet i Marocko ska läggas till.

När det gäller Azelios bredare förfrågningar bör noteras att flera potentiella kunder befinner sig i länder där projektrisken är väsentligt högre.

Min sammanfattning är att det är positivt att det finns ett starkt konkret intresse för Azelios produkter men samtidigt är jag något försiktig kring att sätta likhetstecken mellan intresse och konkret order som ger pengar in och kassaflöde. Där är vi inte ännu.

Uttalat kapitalbehov - räkna med utspädning och emission

Azelio har en väsentlig burn rate där kostnaderna steg till 80,8 miljoner kronor (MSEK) under det gångna kvartalet. Företaget kommer därför sannolikt behöva göra en nyemission senare i år, vilket deras VD öppet medger. Eklind uppskattar att ytterligare 300 MSEK kommer behövas varav hälften förväntas genom lån och bidrag. Den summan reviderades i juni upp till 375 MSEK till följd av förseningen på grund av COVID-19, varav förhoppningen är att ungefär hälften av kapitalbehovet tas in genom emissionen och den andra hälften genom andra lösningar såsom lån. Detta finansieringsbehov till hösten påtalas också i revisionsrapporten. VD hävdar att detta kapitaltillskott ska räcka intill att Azelio når positivt kassaflöde 2022.

En sådan emission behöver inte vara av ondo eftersom det kan påskynda en övergång till kommersialisering genom att finansiera massproduktionsanläggningar. Däremot bör man som investerare ta höjd för att man ska vara beredd att betala ytterligare en gång för att få del av eventuella framtida vinster utan utspädning. Emissionen utgör ett osäkerhetsmoment för aktiekursen eftersom det vid emissioner är det brukligt att kursen på kort sikt faller ned till emissionskursen, som ofta är förmånligare än aktiekurs över tid då de långsiktiga aktieägarna brukar ges en viss rabatt mot att de går in med mer kapital.

Eftersom aktiekursen nu har ökat till cirka 20 kronor per aktie och vi har strax över 90 miljoner aktier skulle det behövas en utspädning omkring 1:5, det vill säga en ny aktie för varje fem aktier man äger, om vi antar att emissionen ensam inbringar 375 MSEK. Samtidigt har VD sagt att man förväntar sig att få in ungefär halva kapitalet genom lån men vi bör också räkna med att emissionskursen som brukligt ger en viss kursrabatt till befintliga aktieägare. Därför tror jag snarare att vi kommer få se en emission i trakterna 1:8-1:9, det vill säga en ny aktie för varje åtta-nio aktier man äger. Det är en lägre utspädning än den 1:3-1:6 som jag initialt förväntade mig. Du bör dock vara medveten om att du ska vara beredd att betala minst 10-20 procent av ditt befintliga innehavs värde ytterligare en gång i en kommande emission och det ganska snart. Det här förstås en grovt förenklad uppskattning för att få en ungefärlig bild av hur stor utspädningen blir. Aktien kan lika gärna stå i 10 kronor som 30 kronor när emissionen utlyses vilket naturligtvis påverkar vilken teckningskurs som kommer sättas för att uppnå kapitalbehovet, det vet vi inte idag.

Intäkter svåra att uppskatta

Det är inte känt, såvitt jag kan bedöma, hur stora intäkter Azelio kommer få per installerad MW. Azelio uppskattar dock att deras intresseförfrågningar om 3 900 MW har ett potentiellt ordervärde om 170 miljarder kronor. Det skulle ge ett ordervärde på 43,5 miljoner kronor per installerad MW. Jag har också sett uppskattningar i spannet 50-60 miljoner kronor per installerad MW. Jag tycker att detta låter anmärkningsvärt högt.

Noterbart är det en 1,5-3 gånger mer än vad Minesto uppskattas sälja sina DG500-1000-kraftverk för per installerad MW. Det är därmed också mer än de cirka 12-25 miljoner kronor som ett vindkraftverk grovt räknat kostar att köpa per MW. I bägge de fallen erbjuds kraftverk direkt medan Azelio erbjuder en lagringslösning i tillägg till befintligt kraftverk. Samtidigt inkluderar ordervärdet antagligen även långsiktiga värden genom underhåll, uppgradering samt försäljning av reservdelar.

I ett exempel tidigare i vår uppger Azelio en mer precis produktionskostnad på 697 000 EUR för 5 MW installerad kapacitet vilket motsvarar en produktionskostnad i spannet 1-1,5 miljoner kronor per MW installerad kapacitet. Detta case inkluderar andra kringkostnader och implicerar också en köpkostnad eftersom man kan räkna bakifrån på hur snabbt kunden kan räkna hem sin investering. Därför tycker jag att det vore mer rimligt att anta att Azelios intäkt per installerad MW är väsentligt lägre, antagligen lägre än i exemplen Minesto och Vestas.

Pareto uppskattar i sin analys att Azelio kommer ha intäkter motsvarande 632 MSEK 2021, 2 842 MSEK 2022 och 7 847 MSEK 2023. EBIT uppskattar de till 309 för 2022 och 1 265 för 2023. Då verkar Pareto också ha diskonterat in 30 procent lägre försäljning än vad Azelio uppskattar att de har produktionskapacitet till vilket ger en större realism i prognosen. Det täcker uppenbart de nuvarande kostnaderna men vi ska alltså igenom en stor kostnad för att sätta igång massproduktion. Även om fabriken finns på plats kommer anpassningar behöva göra, personal behöver anställas och utbildas, material ska beställas och transporteras.

Ska man ge sig på någon sorts överslagsräkning är det tydligt att företaget behöver installera åtminstone bortom 10 MW innan det går med vinst, antagligen långt mer än så. Samtidigt är Azelio i ungefär samma skede som Minesto där man just nu har höga kostnader associerade med produktverifiering och behöver ta större kostnader i de första kritiska projekten. När massproduktion är igång och företaget säljer direkt till en projektutvecklare är det rimligt att anta att kostnad per producerad enhet minskar väsentligt. Den viktigaste kvarstående pusselbiten för mig är hur som helt att få en tydligare bild kring intäkt per installerad MW innan jag överväger att ta en större position. Det enda jag kan konstatera är att de olika bedömningar om intäkt per modul eller installerad MW som jag har tagit del av spretar ganska mycket vilket är den största anledningen till att jag väljer att vara en aning försiktig. Jag tror helt enkelt att det finns en risk att intäkter och lönsamhet överskattas.

Risk för konkurrens

På osäkerhetssidan är frågan hur pass långt försprång Azelio har? Stirlingmotorer är i sig en beprövad teknik, jag äger också det andra Göteborgsbolaget Swedish Stirling som använder en snarlik teknik för andra energieffektiviseringslösningar.

Som alltid när det gäller marknadsdefinitioner och konkurrens behöver denna definieras. Jag väljer att se det på två sätt: både brett och snävt.

Ur en bred marknadsdefinition konkurrerar Azelio med samtliga energilagringslösningar inklusive substitut som diesellagring. Här bygger Azelios konkurrensfördel därför på att de i sin nisch kan erbjuda mer kostnadseffektiva lösningar vilket ska vara fallet för mindre anläggningar. När det gäller större anläggningar finns det redan idag konkurrenter men deras lösningar förefaller inte vara kostnadseffektiva i mindre skala för anläggningar där Azelio har en tydlig nisch.

Nischmarknaden är således små- och medelstora anläggningar på 20-200 MW för kort lagring över dygnet. Här kan Azelio uppnå en mycket stark marknadsposition i kraft av en förmodat långt kostnadseffektivare lösning än substituten. Azelio kan förvisso lagra längre och bygga större anläggningar men det är klokt att rikta in sig på nischmarknaden där konkurrensfördelen är som störst. Samtidigt är det inte självklart att Azelio får en moat på sin teknik då konkurrenter lär dyka upp och ta marknadsandelar. Patentskyddet är inte heller heltäckande (själva stirlingmotorn är en beprövad teknik där det snarare är aluminiumlagringen som är nymodigheten) varför det blir viktigt att snabbt kommersialisera produkten så att man framöver kan konkurrera genom uppnådda stordriftsfördelar och redan upparbetade kundrelationer för återförsäljning och underhåll.

Givet den stora teoretiska marknaden bedömer jag ändå att Azelio begränsas mer av sin produktionskapacitet de kommande tio åren än eventuella konkurrenter som ger sig in på marknaden. Dessa kommer naturligtvis möta samma utmaningar i att skala upp produktion innan de kan ta marknadsandelar. Samtidigt är det viktigt att förstå att Azelio verkar på en högt konkurrentutsatt marknad för energilagringslösningar. Caset bygger på att Azelio verkligen blir väsentligt billigare i sin nisch avseende lagringstid och storlek och hinner etablera en oligopolposition.

Stabil ägarbild

Ägarbilden är god. VD Eklind äger 33 000 aktier och mer än 5 miljoner teckningsoptioner. Såväl ledningen som styrelsen äger antingen ett högre antal aktier eller ett högre antal teckningsoptioner vilket ger dem sunda långsiktiga incitament. Störst ägare med 19 procent av aktierna är Blue Marlin AB, genom styrelseledamoten Kent Janér som äger över 11 miljoner aktier och ett par hundra tusen teckningsoptioner. Den enda andra större ägaren är Lundinfamiljens Back in Black Capital Ltd med cirka 7 procent av aktierna. Assa Abloys tidigare VD Bo Dankis är styrelseordförande (sedan 2011) med över 300 000 aktier och nära en miljon teckningsoptioner. Noterbart är att SBBs VD Ilja Batljan äger 3,6 procent av aktierna och tidigare finansministern Per Nuder innehar en styrelsepost med cirka 300 000 aktier och teckningsoptioner vardera. Utan att lägga någon partipolitisk värdering i det brukar jag inte se politiska storägare eller styrelseledamoter som en styrka, tvärtom. De har i regel sämre koll på teknik och investering och är tyvärr ofta lättare att locka till sig.

Samtidigt har VD Eklind en komplicerad historia från Morphic, som han lämnade med fallskärm efter ett bråk med styrelsen. Uppgifterna går isär om vad som egentligen hände där optimisten menar att Eklind uppdagade haveriet i Morphic och fick lämna för att detta påtalades. Pessimisten menar att han var involverad varför denne ser en risk för upprepning i Azelio. Morphic var sin tids Powercell som skulle revolutionera bränslecellstekniken men så blev det inte. Samtidigt är det tvivelsutan så att Eklind har en mångårig kompetens inom energilösningssektorn och ett starkt personligt engagemang som gör honom till en högst relevant VD.

Precis som för Minesto bör man också beakta uppköpsrisken, att en större aktör kan komma att köpa upp företaget innan aktien är i närheten av att realisera sin långsiktiga potential. Ägarbilden är ändå såpass koncentrerad till ledning och svenska investerare att risken för att behöva acceptera lågt prissatta uppköp alltför tidigt är liten med mindre än att ledningen själva ser att de får ett rimligt bud.

Jag tycker även att Azelio är aningen ojämna och tveksamma i sin kommunikation. Presentationerna från VD Eklind är bra, likaså pressmeddelanden men där bortom ifrågasätter jag hur man väljer att nå ut. Tycker samtidigt att Azelio har utvecklat sin kommunikation de senaste månaderna.

En potentiell tiodubblare men inte utan tydliga risker

Uppsidan är uppenbar. Om Azelio verkligen lyckas realisera ett potentiellt intresse värt 170 miljarder kronor i konkreta orders de kommande tio åren, det vill säga förfrågningar som Azelio har följt upp där de bedömer att det finns förutsättningar för att installera sin teknik (VD Jonas Eklind nämner ofta skämtsamt att projektförfrågningar i norra Finland och projekt i länder där de inte skulle våga arbeta har exkluderats ur den här summan). Utslaget över en tioårsperiod blir det 17 miljarder kronor per år i genomsnitt. Det kan jämföras mot dagens börsvärde på 1-2 miljarder kronor. Det finns därför en rimlighet i antagandet att Azelio har potential att bli en tiodubblare.

Men det finns förstås också tydliga risker som måste övervinnas först. Teknikverifieringen måste genomföras framgångsrikt för att möjliggöra banklån för snabb massproduktion och uppskalning. Det stora intresset ska också omsättas i konkreta order där tekniken fungerar som den ska och samtidigt installeras i ett tempo som svarar upp mot efterfrågan efter att en lyckad massproduktion har tagit fart. Huvudskälet till att jag ännu är lite försiktig är att jag avvaktar teknikverifieringen samtidigt som vi redan vet att en ytterligare emission för att finansiera fabriksproduktionen kommer de kommande tolv månaderna. Eftersom jag redan har vikt av mycket av mina insättningar i år i att lösa in teckningsoptioner i Minesto vill jag därför vara säker på att jag har råd att betala lika mycket en gång till i Azelio ifall det skulle bli en emission 1:1 och med beaktande att aktiekursen mycket väl kan vara dubbelt så hög som idag vid tidpunkten för emissionen. Även om jag bedömer att det blir en utspädning på högst 1:5, antagligen lägre än så, bör man ändå vara beredd. Till sist är den faktiska intjäningen och marginalen ännu en osäkerhetsfaktor.

En farhåga jag har är att det, precis som för Minesto och andra jämförbara miljöteknikföretag, kan dyka upp flaskhalsar som gör att potential i att skala upp kommersialiseringen inte går så snabbt som man önskar. Även om produktionskapaciteten och intresset finns där ska sälj och avtalsansvariga hinna med att sluta alla nödvändiga avtal vilket kräver fotarbete, resande, produktdemonstration och liknande som tar sin tid. Mer väsentligt kommer installation till kund och förknippad logistik ta en hel del tid och resurser i anspråk. Azelio kan på sikt lösa detta genom att sälja till projektörer vilket skulle påskynda kundsälj och utrullning mot att projektören tar en del av vinsten men i det korta perspektivet behöver Azelio stå för en betydande risk här och det kan, precis som för Minesto, binda upp en hel del resurser, både avseende kapital och arbetskraft, i de första projekten de närmaste åren.

En känslighet är som sagt att Azelio just nu befinner sig i produktverifieringsfasen. Även om det inte finns starka skäl att anta att ett företag med konkreta order inte har en fungerande teknik är det ändå kritiskt att leverera en formell bekräftelse på att tekniken fungerar. Verifieringen är oavsett viktig eftersom den gör tekniken belåningsbar vilket naturligtvis underlättar storskalig offensiv produktion och ger alternativ till företrädesemissioner. Det påverkar inte minst den förestående emissionen eftersom VD i en intervju med Redeye i juli sa att han hoppas på att lösa halva finansieringsbehovet genom lån. Verifieringsarbetet är påbörjat och förväntas slutföras i år eller senast i början av nästa år.  Viktigt för mig är också att få bekräftat att den anmärkningsvärt höga totala verkningsgraden på 90 procent håller i praktiken. Lyckad verifiering är kritiskt för mig och precis som jag agerade i Minesto kommer jag följa detta noga. Positiva besked där och jag vågar gå in större.

Tyvärr kom ett negativt besked nyligen om en brand i testanläggningen i Åmål. Azelio hävdar förvisso att det inte kom från själva systemet men jag drar ändå öronen åt mig. Att det brinner lite natrium vilket ändå renderar vissa yttre skador på ett par Azeliocontainrar säger ändå något om säkerhetskulturen och teknikrisken i lösningen.

Man ska också ha klart för sig att det finns större osäkerhetsfaktorer på de marknader och länder där Azelio fokuserar sin verksamhet inledningsvis jämfört med Minesto och Climeon som arbetar på säkrare och mer lättnavigerade marknader (där utmaningen snarare består i att byråkrati och tillståndsprövningar tar sin tid men å andra sidan resulterar i goda referensprojekt för framtida kunder). Nu är den risken kanske inte väsentligt större i Chile, Marocko, Förenade Arabemiraten och Mexico än inom EU men det är också svårare att bilda sig en rimlig uppfattning om hur seriösa företagen som beställer är. Projekt i ett land som Togo utgör definitivt en större risk. Jag ställer mig också frågan om ett par av de aktörer som redan har ingått MoU verkligen har förmågan att betala för produkterna och i sin tur sälja dem vidare till slutkund? Kanske är det så enkelt att Azelios kunder är bankable och kan ta risken genom sina finansiärer men de behöver i sin tur vara säkra på att deras kunder är beredda att göra investeringar i Azelios lösningar. Man bör därför granska det konkreta intresset med ett kritiskt öga och inte ta för givet att alla MoU kommer omvandlas till konkreta order. Nu är den principiella efterfrågan stor nog så att det räcker och blir över ändå och det blir säkert en positiv snöbollseffekt om Azelio får sina första kritiska konkreta 2-3 order men man ska samtidigt inte negligera risken. Marknaden beaktar vad det verkar den risken då aktien helt uppenbart inte värderas på långa vägar i närheten av företagets potential och intresset för produkten.

Potentialen för aktien är alltså uppenbar men det är ändå en bit kvar och intill konkreta pengar in dyker upp nöjer jag mig med 2-3 procent av portföljinköp i Azelio med sikte på att teckna fullt i den kommande emissionen men ändå inte ta en oproportionerligt stor risk innan tekniken är verifierad. Det tycker jag är en rimlig balans mellan att vara någorlunda offensiv och samtidigt förhålla sig seriöst inför risken. Jag väljer hellre att betala lite mer, eller möjligen ganska mycket mer, för att tidigt gå in efter att tekniken är verifierad än för tidigt. Det är förstås också så att jag är medveten om att jag kommer behöva lägga ut ett femsiffrigt belopp i den kommande emissionen och jag har helt enkelt inte så mycket mer utrymme eftersom jag redan är tungt investerad i Minesto. Samtidigt har jag lärt mig på Minestos bägge emissioner att det ofta uppstår möjligheter och arbitrage i samband med emissioner när aktier och teckningsrätter inte alltid prissätts optimalt i det korta perspektivet.

På något sätt kan jag inte skaka av mig magkänslan att om något låter för bra för att vara sant är det ofta så samtidigt som jag inte har ett hundraprocentigt förtroende för kommunikationen som helhet. Min nit i EcoWavePower lärde mig den hårda vägen vikten av att vara vaksam på teknikverifiering, seriös kommunikation och att kritiskt granska företagets samarbetsaktörer och motparter liksom avtalstyper med dessa. Därför skyndar jag långsamt i Azelio men med beredskap att ta allt större positioner när tekniken är verifierad och avsiktsförklaringar följs upp i konkreta orders. I Minesto följde jag företaget under tre år och fick återbekräftelse på återbekräftelse på att företaget är seriöst i sina tekniska lösningar, sin finansiering och kommunikation innan jag gick in riktigt stort. I Azelio har jag ännu en för diffus bild och väljer att ta fasta på att veta vad jag inte vet.

För transparens: mitt ägande i Azelio är som framgår av detta inlägg rakt igenom långsiktigt. Jag tror att de stora förtjänsterna är tio år bort i tiden och avser därför allt annat lika mitt innehav till dess och jag har inte för avsikt att sälja så länge inget förändras fundamentalt. Min initiala position i Azelio utgjorde 2-3 procent räknat i inköp som andel av totala inköp exklusive Minesto. I kraft av den senare tidens uppgång är Azelio nu mitt sjunde största innehav och utgör mer än 5 procent av portföljen. Det är ungefär den portföljrisk jag känner mig bekväm med givet osäkerhetsfaktorerna, den förestående emissionen och en rimlig portföljdiversifiering i största allmänhet. Däremot kan jag komma att öka ytterligare efter en framgångsrik verifiering och i anslutning till emissionen.

fredag 24 juli 2020

Urstark Q2-rapport från Nordic Waterproofing och förespeglar utdelningshöjning

Nordic Waterproofing leverade en urstark rapport det andra kvartalet där de flesta företag annars levererar svagda rapporter tyngda av Coronakrisens effekter. Företaget ser inga betydande effekter så här långt men tar ändå höjd för att BNP kan sjunka i krisens spår de kommande halvåren. Man bör komma ihåg att Nordic Waterproofing är en underleverantör till byggsektorn i bred mening varför vinstnivåerna kan komma påverkas om vi skulle gå in i en bestående lågkonjunktur.

Rapporten kan du läsa själv här (länk) samt en presentation här (länk).

Nordic Waterproofing är ett typexempel på ett bra företag som verkar i en inte särskilt attraktiv bransch. När de flestas ögon är på IT och bioteknik glömmer man lätt bort att det går att tjäna pengar också på tätskiktsprodukter för tak.

Försäljningen ökade med 7 procent, nettoomsättning ökade med 14 procent, EBITDA med 34 procent (och högsta EBITDA någonsin ett enskilt kvartal), kassaflöde med 46 procent. EBIT och EBITDA-marginalerna ökar med cirka 4 procent och är på en betryggande hög tvåssiffrig nivå.

När det gäller marknaderna har man en stark tillväxt i Danmark men minskar i Norge. Tillväxten är till största del organisk vilket jag alltid föredrar framför tillväxt genom förvärv.

Vinst per aktie på 4,55 kronor (+63 procent jämfört med Q2 2019) under det gångna kvartalet är godis för utdelningsinvesteraren. Den kvartalsvinsten överstiger nämligen ensam fjolårsutdelningen på 4 kronor per aktie. I år blir det som bekant antagligen ingen utdelning men med ett eget kapital på över 50 kronor per aktie kan jag inte se annat än att utdelningen höjs nästa år och det finns uppenbart utrymme att betala 5 kronor per aktie till våren. Det skulle i så fall innebära en yield on cost på över 6 procent för mig. Gott så!

Desto trevligare är att styrelsen har beslutat om en utdelning på 4,50 kronor i perioden till nästa årsstämma. Eftersom nästa årsstämma normalt äger rum i mars-april finns det rent av en möjlighet att Nordic Waterproofing väljer att göra en utdelning ändå senare i år. Oavsett vilket är det en utdelningshöjning med 12,5 procent jämfört med ifjol.

Noterar att aktien dagens uppgång till trots fortfarande handlas på en P/E i trakterna 10-12 beroende på hur man uppskattar vinst på helåret, det är knappast att anse som dyrt. Direktavkastningen på 3,6  procent är helt OK men inte längre billig men då har marknaden alltså redan prisat in att vi snarare bör få 4 procents direktavkastning till våren. Ännu en aktie att bevaka lite mer aktivt men då jag det kommande halvåret binder mycket av min likviditet i Azelio och Minesto får jag hålla igen här

Jag har principen att om jag inte är beredd att öka ordentligt i ett litet innehav är det bättre att sälja det. I Nordic Waterproofings fall gjorde jag den analysen för exakt ett år sedan och dubblerade det då mycket blygsamma innehavet. Det blev lite påfyllning efter Q1-rapporten i år också. Mitt aktieinnehave i Nordic Waterproofing är ändå rätt litet och utgör ungefär 1 procent av portföljen exklusive Minesto. Det är en komplementaktie som har lite högre direktavkastning än mina större innehav men samtidigt också en lite högre risk då det verkar i en ojämn och konkurrensutsatt sektor.

OBS! Som vanligt ska inlägg på bloggen inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Gör alltid din egen analys och du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut.

söndag 19 juli 2020

Utdelningar juli 2020

Utdelningen landade på 1 502 kronor i juli, på kronan exakt lika mycket som 2017.

Ovanligt få aktier delade ut, endast sju stycken: Bonäsudden, Bosjö,  Coca-Cola, Northwest Healthcare, Realty Income, Sydsvenska Hem och TransAlta Renewables.
Utdelning juli 2017 är samma som juli 2020, oklart varför diagrammet visar fel...
 
Glädjande är att allt fler företag överväger att retroaktivt betala ut utdelning mot årets slut. Bland annat visar det sig att Gjensidige, Nordea och kanske Swedbank funderar på att betala utdelning under fjärde kvartalet i år. Även om det inte har kommunicerats skulle jag faktiskt förvånas om Investor inte betalar sina resterande 4 kronor per aktie senare i år också. Q2-rapporten visar att det uppenbart finns utrymme. Därför blir min utdelningsprognos kanske inte fullt så svag som jag hade befarat. Skulle så bli fallet är det inte helt omöjligt att jag kanske ändå kan nå en utdelningsnivå vid 2018 års nivå omkring 35 000 kronor i trakterna kring den gula stapeln i diagrammet nedan.

fredag 17 juli 2020

Ytterligare nedslag i rapportfloden

Här följer ytterligare några hastiga nedslag från dagens rapporter. Som vanligt ska inlägg inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Har själv ännu inte hunnit läsa rapporterna i detalj utan endast ögnat igenom dem ett första varv.

Investor ökade det justerade substansvärdet till 641 kronor per aktie. Jag är ingen stor vän av substansvärde. För substansvärdet sitter ofta även i tillgångarna och omvandlas inte alltid i sin helhet i vinst och utdelning i det korta perspektivet. Däremot gör det att Investor nu ett tag framöver kommer handlas till en mycket låg direktavkastning. Jag gillar verkligen att Investor höjer utdelningen med en krona per aktie varje år som klockan men aktien handlas redan idag på nivåer där man prisar in framtida avkastning. Samtidigt känns det tryggt att veta att Investor med all säkerhet kommer kunna fortsätta sin utdelningshöjningstrend i decennier framöver och att företaget egentligen skulle kunna höja utdelningen med mer än en krona. Jag köpte hela två aktier till mest för att jag tror aktien kommer bli lite dyrare nu framöver och vill bibehålla min portföljandel i väntan på nästa läge att gå in stort hur många år det nu dröjer till dess... Ökade innehavet med 37,5 procent i mars och så sett är jag inte missnöjd med min nuvarande portföljandel även om den ska bli större på lång sikt.

Noterbart är att Investor har köpt fler aktier i ABB under det gångna kvartalet. Ett resultat per aktie på hela 84 kronor täcker ensamt fem års utdelningar. Misstänker att det är av engångspostskaraktär och ska i helgen i lugn och ro läsa in mig bättre på varför.

Scandic däremot dras med utmaningar som verkar sitta i året ut. Omsättningen minskade med hela 86 procent men detta var som jag tidigare har skrivit väntat med den låga beläggningsgraden. Positivt är att beläggningsgraden åter är 35 procent i början av juli Det är högre än de 20-25 procent jag vågade hoppas på nu i sommar. Negativt är däremot att Scandic inte räknar med en högre beläggningsgrad än 40 procent året ut. Även om intäkterna inte blir fullt så låga som jag hade befarat verkar vi alltså få ställa in oss på en längre period med låga intäkter. Nu har Scandic en fulltecknad emission och lånegarantier i ryggen samtidigt som man förhandlar med fastighetsägarna om flexibla hyresvillkor baserade på beläggningsgrad och vissa respiter så jag tror inte det är någon risk för företagets långsiktiga överlevnad. Scandic har också tagit emot omfattande stöd från de program staten garanterar. Samtidigt är risken stor att det dröjer ytterligare något år innan företaget kan återgå till en något mer normal lönsamhet och utdelning. Jag tror dock att det fortfarande är ett bra företag att äga på lång sikt och att de kan gynnas när konkurrenterna har det minst lika svettigt just nu.

Swedbank och Nordea förespeglar bägge att det kan bli utdelning mot årets slut. Swedbank . Nordea kommer följa ECB:s rekommendationer att inte betala ut utdelning före den 1 oktober. Swedbank skriver att de tar upp utdelningsfrågan när pandemin kan överblickas, vilket är en omskrivning för samma budskap som Nordea säger i klarspråk. Alltså när det har lugnat sig och andra beslutar om utdelning kommer Swedbank också göra det. Det kan därför bli en liten julklapp även om jag inte räknar med mer än en tredjedel eller högst hälften av en normal årsutdelning. Bägge bankerna hade utmaningar redan före Covid-krisen bröt ut. Mina positioner i bägge aktierna är små men det bör ändå kunna röra sig om minst en tusenlapp i utdelning som jag inte hade räknat med. Också Handelsbanken rapporterade tidigare i veckan, de har ännu inte kommenterat utdelningsfrågan men har en i grunden mer solid ekonomi än de bägge konkurrenterna och klarar utdelning i år om de vill.

Wallenstam är ett roligt exempel på hur olika förväntningar man kan ha på en aktie. Marknaden reagerade negativt på rapporten och aktien är ned 5-6 procent under fredagen. Jag gläds åt det, dels för att aktien för första gången handlas nära de 2 procent direktavkastning som är absolut minimum för mig. Men framförallt eftersom jag tyckte att rapporten faktiskt var rätt skaplig. Substansvärdet ökade till 93,80 kronor per aktie. Att marknaden har hajpat aktien en tid kan inte Wallenstam rå för. Hyresintäkterna, som alltid är viktigast för mig, ökade med 4 procent trots Covid-krisen och alla utmaningar den för med sig. Det är ett ordentligt styrkebesked på lång sikt. Fastighetsportföljen ökar också. Ett resultat per aktie på 2 kronor räcker precis till den helårsutdelning uppdelad på två tillfällen som jag förväntar mig att Wallenstam ska dela ut nästa år. Jag ökade för första gången i år.

Tomra är en fantastisk aktie och ett av mina bästa innehav värt tre gånger vad jag ursprungligen betalade. Tyvärr är det också ett av mina minsta innehav och en lärdom i att man ska ta meningsfulla positioner i aktier eller inte alls. Nu var rapporten inte speciellt imponerande. Resultat och omsättning minskade marginellt. Det är kanske inte så dramatiskt i dessa tider men då ska man komma ihåg att Tomra handlas till ett P/E-tal nära 75 före rapporten. Det är extremt högt och prisar in stor tillväxt på nya marknader de kommande åren. Jag tror ändå att jag ska göra mig besväret att läsa in mig på Tomra i helgen för norska kronan är svag just nu vilket ger en valutarabatt, kanske kommer äntligen ett läge nu när man kan öka lite även om jag i utgångspunkt tycker aktien är hutlöst dyr.

onsdag 15 juli 2020

Nedslag i dagens fina rapporter från Axfood, Castellum, Inwido och en sämre från Duni

Det är bråda dagar just nu inför att den kontinentala semestern snart börjar och hinner inte skriva så ingående som jag skulle vilja men vill ändå göra ett litet nedslag för framtiden i fyra aktier jag äger som har presenterat intressanta rapporter idag. Det blir en mental anteckning om hur jag följer upp dessa aktier framöver. Som vanligt ska blogginlägg aldrig läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Bör särskilt understrykas när jag inte ens har hunnit ögna igenom rapporterna själv. Du bör som alltid läsa rapporterna själv och bilda dig en egen uppfattning.

Axfood levererade en riktigt fin rapport (länk) där omsättningstillväxt på 9,5 procent med en nettoomsättningsökning på 4,5 procent och butikstillväxt lovar gott i en defensiv sektor som oftast håller jämna steg med befolkningstillväxt och inflation. Företag som Axfood gynnas i svåra tider när fler äter mer hemma än ute. Det har inte minst gynnat Willys och Axfood har därför tagit marknadsandelar under krisen samtidigt som Hemköp som helhet håller jämna steg med marknaden trots en markant minskning i vissa butiker i Coronadrabbade områden som centrala Stockholm. Hur bestående de här marknadsandelarna är återstår att se.

Glädjande är det stora uppsvinget i e-handel (mer än dubblerats!) där Axfood håller sedan gammalt på att utveckla ett automatiserat lagersystem som ska kunna användas till både e-handel och butiker vilket på sikt bör kunna innebära besparingar som omsätts i ökad vinst.

Smolk i bägaren är att kassaflödet minskar och även om rörelsemarginalen är stabil över det långsiktiga målet på 4 procent minskar den faktiskt marginellt jämfört med samma kvartal ifjol.

Resultat per aktie blev 4,15 kronor vilket är en ökning på hela 12,5 procent, återigen mycket i ett defensivt företag. Det innebär att Axfood bör ha utrymme att ge utdelning i september samtidigt som jag tror att de kan komma att höja utdelningen till 7,50 kronor för det kommande året. Jag har skrivit en hel del om deras kloka investeringar, bland annat i hållbarhet och energieffektivisering, tidigare och tror att vi kommer få se dem börja betala av sig de kommande åren. Axfood är som alltid en dyr aktie med P/E nära 25 och en direktavkastning på godtagbara men knappast låga 3,6 procent med tanke på den mogna marknaden och begränsade tillväxten. Axfood är mitt tredje största innehav och utgör över 7 procent av portföljen. Jag har länge haft en stor position och ökade med 3,2 procent under börskollapsen i mars. Det är jag glad över idag. Stabilitet fortsätter leverera helt enkelt.

Castellum presenterade en fin rapport (länk) där företaget verkar klara att balansera Covid-krisens utmaningar väl. Naturligtvis påverkas Castellum men det är bara cirka 8 procent av verksamheten som bedöms ha fått en mer rejäl effekt vilket lyckligtvis kompenseras av att resten av verksamheten går väl. Det beror på att Castellum sedan länge har styrt bort från butiker, hotell, restaurang och liknande som är mer osäkra i kristider och med ökad e-handel.

EPRA NAV per aktie var under kvartalet 199 kronor vilket innebär att aktien just nu handlas till cirka 8 procents rabatt mot substansvärdet. För mig är som vanligt uthyrningsgraden min viktigaste indikator i fastighetsaktier då mitt ägande är mycket långsiktigt och jag bara vill ha en stabil utdelning över tid från den här sektorn. Nettouthyrningen är tyvärr halverad det här halvåret jämfört med ifjol men inte förvånande i dessa tider. Jag tycker att Castellum är rätt rimligt värderat med en direktavkastning på 3,7 procent. Inväntar nästa läge att öka och är nöjd med att ha ökat mitt innehav med cirka 10 procent i mars varför Castellum utgör cirka 4,5 procent av portföljen idag.

Ett resultat per aktie på 3,85 kronor innebär en minskning men likväl nog för att täcka nästa halvårsutdelning på 3,25 kronor som jag förutsätter betalas ut som planerat i september. På halvåret ökade man med 9 procent till 6,18 kronor vilket innebär att utdelningen i princip redan är i hamn krisen till trots. Kassaflödet var också en munter läsning.

Avslutningsvis gillar jag att Castellum fortsätter investera i solceller. Ska försöka få tid att följa upp deras hållbarhetsarbete såsmåningom igen.

Inwido levererade en riktigt fin rapport (länk) där ett kassaflöde på 515 miljoner kronor det första halvåret jämfört med 280 miljoner kronor samma period ifjol är urstarkt. Detta i kombination med positiva valutaeffekter har sänkt nettoskuldsättningen väsentligt. Både EBITA-marginalen och rörelsemarginalen stärks och omsättningen ökar trots utmaningar på flera marknader till följd av Covid, inte minst de brittiska öarna. Ett resultat per aktie på 2,46 kronor är en ökning med 20 procent jämfört med ifjol. Det är också tillräckligt för att ensamt bära fjolårets utdelning, som då dock sänktes med en krona. Att det här kvartalet ensamt täcker 70 procent av utdelningen på 3,5 kronor som betalades ut 2018 gör att jag tror att vi kommer få se en utdelning på 3,5 kronor igen redan till våren. Inwidoaktien värderas också därefter och jag tycker att den börjar blir kostsam även om 4 procents direktavkastning på en återgång till 2018 års utdelningsnivå egentligen är helt ok. Det här är dock en aktie som jag har ökat i regelbundet på lägre nivåer de senaste två åren eftersom jag ser den som ett turnaround case och bra företag som har haft tillfälliga problem, nu senast med 4,5 procent i april. Inwido utgör idag över 1,5 procent av portföljen. Precis som Gjensidige igår hamnar Inwido nu på aktiv bevakning.

Duni är sedan gammalt ett litet buffertinnehav i portföljen, alltså en aktie som jag köper ibland när den värderas till bra nivåer men som jag samtidigt kan tänka mig att sälja om jag vill köpa något annat utöver min vanliga likviditet. Duni har hunnit bli ett rätt litet innehav som utgör knappt en halv procent av portföljen vilket gör att dess framtid är något osäker. Behöver jag kapital till att lösa teckningsoptioner i Minesto eller teckna nya aktier i Azelioemissionen säljer jag kanske Duni.

Rapporten (länk) var ingen munter läsning, vilket inte förvånar då Duni är underleverantör av servetter och liknande artiklar till hotell och restaurang som hör till de hårdast drabbade sektorerna. Ett resultat per aktie på minus 1,41 kronor innebär att det finns en överhängande risk att utdelningen sänks eller uteblir till våren och definitivt lär utebli i höst. I rapporten framkommer dock att företaget återhämtade sig till break-even-nivå i juni jämfört med mer än halverad försäljning i april varför den värsta krisen bör vara bakom dem. Det behöver bekräftas i Q3-rapporten om tre månader.

Noterar till sist att marknaden tog emot Elanders rapport väl (men har inte hunnit ögna igenom den själv). Det förbryllar mig då varken omsättning eller operativt kassaflöde ökade men kanske hade marknaden förväntat sig en större nedgång i en sektor som också drabbas relativt ordentligt.

tisdag 14 juli 2020

Urstarkt andra kvartal av Gjensidige som vill betala utdelning i höst

För mig är det norska försäkringsbolaget Gjensidige en rejäl portion nostalgi - man möts alltid av deras logga på väg upp till skidåkning i norska fjällen. Idag levererade de en urstark rapport för det andra kvartalet (länk). Läs gärna även deras tydliga presentation (länk).

Vinst per aktie det andra kvartalet blev 3,90 NOK vilket motsvarar hela 55 procent av fjolårets utdelning på 7,10 NOK. Det innebär att vinst per aktie ökar med 45 procent jämfört med samma kvartal föregående år. Det finns alldeles uppenbart utrymme för en utdelningshöjning nästa år.

I stort sett alla siffror i rapporten pekar i rätt riktning jämfört med föregående år. Jag har inte tiden idag att spalta ned dem en och en men rapporten var precis så glädjande läsning som man vill se som aktieägare. Ett smolk i bägaren är den svenska marknaden, där Gjensidiges position är liten och man redovisar negativa siffror. På förlustsidan var de större än väntat i Corporate Centre-segmentet.

Ett ROE på över 11 procent är helt okej i ett moget och etablerat företag med låg risk som Gjensidige.

Intressant att observera är att nyttjandegrad i reseförsäkringsfodringarna ökade men karantän och restriktioner har i andra änden inneburit att flera vanliga olycks- och fordonsförsäkringar minskade. Givet minskat resande och risktagande i dessa tider torde vi därför kunna se fram emot ett lönsamt 2020 för Gjensidige när året summeras. Egentligen är det inte så underligt för i osäkra tider som dessa slarvar gemene man ogärna med försäkringen. Det vore dumdristigt.

Noterbart är att två oberoende undersökningar har etablerat Gjensidige som förstavalet på den norska marknaden. Föga förvånande för någon som är väl förtrogen med Norge men ändå den sortens återbekräftelse man vill se då och då: företaget fortsätter behålla sin dominerande marknadsposition.

Aktien är dock värderad därefter. Ett P/E-tal som snuddar på 25 och en direktavkastning på 3,7 procent är godtagbart men på intet sätt billigt. Man ska dock komma ihåg att den norska kronan just nu handlas till en sällsynt rabatt där den är värd mindre än den svenska kronan. Det innebär i praktiken att man bör kunna räkna med en direktavkastning på 4 procent på en normal valutakurs omkring 1,10 svenska kronor per 1 norsk krona. Jag håller i slantarna men lägger till aktien på mer aktiv bevakning ifall det skulle komma ett nytt nedställ på börsen.

Sist men inte minst: Gjensidige vill betala utdelning till hösten. Det står i rapporten förvisso bara så snart situationen medger och inget sådant beslut togs på stämman i maj men Gjensidige har i intervjuer sagt sig vilja göra en utdelning i höst vilket vore fullt logiskt efter denna rapporten. Det är ett glädjande besked ett år som detta och skulle i mitt fall innebära minst en femhundralapp netto om de bibehåller på samma nivå. Eftersom utdelningen brukar motsvara en utdelningsandel om 80 procent i det mogna och etablerade företaget Gjensidige ser jag inget skäl till att de skulle sänka utdelningen med den här vinsten och en kassa som överstiger sju års utdelningar i ryggen.

OBS! Jag äger aktier i Gjensidige som utgör 1,25 procent av portföljen exklusive Minesto. Blogginlägg ska därför som vanligt inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du är ansvarig för dina investeringar och gör alltid din egen analys.

Kritiska tankar om Revolut

Igår hade Revolut problem med överföringar och det är nu tredje gången under mitt år som kunde som man börjar fundera på om pengarna har fastnat hos Revolut eller om de kommer överföras som de ska. Eftersom det finns en hel del affiliate-reklam om Revolut i bloggsfären vill jag passa på att belysa nackdelarna (av uppenbara skäl är detta som vanligt alltså inget samarbete eller betalt inlägg).

Jag är annars kund i Handelsbanken och en fristående sparbank. Bägge har en kundservice värd namnet vilket inte är oväsentligt när det gäller stora belopp. Det är lite irriterande när man inte använder banken så ofta men har märkt att det betalar sig när något väl händer och inte minst när jag får för mig att ta ut lånelöften för att köpa hus i Sverige. Att kunna prata med en person med mandat att tänka och fatta rimliga beslut är ingen nackdel. Åter till Revolut.

För att börja med det som är utmärkt: Revolut erbjuder valutaöverföringar i stort sett kostnadsfritt. För mig som utlandssvensk har det inneburit att jag spar nästan tio punkter vilket är nästan en hundralapp per 1000 euro som jag för över till Sverige och min Avanzadepå. Att använda Revolut under det här året har inneburit att jag har sparat åtminstone 5 000 kronor i valutaavgifter som Handelsbanken annars tar ut. Handelsbankens avgifter är OK men de tar alltid mellan 5-10 punkter i växelavgift vilket alltså blir ganska mycket pengar när man har en hög sparkvot och för över hela lönen samtidigt som jag för över lite därtill för räkningar och betalningar i Sverige också.

Den uppmärksamma har dock noterat att Revolut ändrar sina villkor från och med den 12 augusti. Noterbart får man nu bara föra över 1000 euro kostnadsfritt (vardagar) och därefter tar Revolut ut en växelavgift på 0,5 procent av överfört kapital. I praktiken tar Revolut nu alltså en femtiolapp för varje 1000 euro utöver första överföringen varje månad. Dessutom kommer bara den första överföringen vara kostnadsfri utanför euroområdet (oklart om det inkluderar svenska kronor eller inte, idag gör det inte det). Nu kan man förvisso uppgradera tjänsterna eller betala en avgift. Men om halva förtjänsten försvinner och det rör sig om cirka 25 kronor per 1000 euro väljer jag hellre att gynna min lokala bank vilket betalar sig den dag jag vill ta lån för att köpa ett hus i Sverige. Det är ju också så att en vanlig banköverföring som görs kvällen före eller tidig morgon finns på mitt konto samma dag. En Revolut-överföring brukar förvisso ta ytterligare en eller högst två dagar från det att överföringen görs, alltså 2-3 dagar totalt med beaktande av att jag måste föra över lön till Revolut också. Men eftersom jag har belåning på min portfölj finns ju i tillägg till växelavgiften en alternativkostnad under den tiden som förvisso är liten men ändå irriterande.

Det värsta med Revolut är dock att man i linje med den nya tidens företag knappt har någon kundservice. Du kan gå till en automatiserad chat i appen som i princip kan svara på FAQ-frågor som du redan kan läsa dig till men inget avancerat eller specifikt. Då kopplas du upp till en handläggare. I mitt fall fick jag sitta en timme i kö och vänta utan att bli kontaktad men har haft tur så det har löst sig ändå med fördröjning för mig. Men det är ändå en tankeställare för jag vill inte hamna i sisten att 10 000 kronor plötsligt sitter fast och du kan knappt prata med en person som kan reda upp det. Jag delar alltid upp mina överföringar i flera delar för att minimera både valutarisk och Revolutrisk. Har haft trassel med storbanker också som slarvat bort överföringar emellan sig men efter lite korrespondens brukar det lösa sig till sist efter att både sändande och mottagande bank skyllt på varandra.

Sedan finns förstås samma som hos Google m.fl.: du kan gå upp på något sorts semi-modererat offentligt Revolutforum där  du i bästa fall kan komma i kontakt med någon som arbetar för Revolut (digital nomad från Ubud?) men annars är det bara snäppet bättre än att fråga om råd på familjeliv eller flashback och det är väl ändå inte riktigt där man vill få råd om femsiffriga transaktioner.

En annan nackdel med Revolut är att det är svårare att få kontoutdrag och papper varför du får svårare att bevisa vad som har hänt om något går snett. Det här går nog att lösa inloggad på något sätt, inte minst om man är premiumkund, men jag tycker att det är en osäkerhetsfaktor. Jag vill ha ett objektivt bevis när jag gör en banköverföring ifall banksystemet klantar till det. Min utländska bank här är inte heller klockren på detta men jag kan åtminstone printa ett kvitto på överföringen direkt.

Nu är det förstås frestande att plocka hem den där tusenlappen extra även med endast 1000 euro per månad som det skulle innebära under mitt femte år med portföljen men jag tvekar på om jag är beredd att ta den risken längre. Lättast vore att sätta över pengar direkt på Avanzas eurokonto och sedan växla som jag finner klokast och försöka pricka in valutatoppar under dagshandeln när jag växlar till svenska kronor.

Det är möjligt att det här avhjälps när man är betalande kund och får tilläggstjänster men varför skulle jag vilja vara det när jag kan få den servicen till samma totalkostnad hos en vanlig bank? Skulle i så fall vara att Handelsbanken också tar ut irriterande avgifter men i brist på alternativ blir jag kvar där.

söndag 5 juli 2020

Månadens utdelare: Cibus

Varje månad det kommande börsåret tittar jag lite extra på en kvartals- eller månadsutdelare.
 Eftersom jag i år har snävare ramar kring vad jag kan köpa behöver jag prioritera bättre.

Först ut i den nya serien är fastighetsaktien Cibus.

Inlägget baseras till stor del på den senaste kvartalsrapporten och företagets egen information (länk).

OBS! Detta inlägg ska inte läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid. Mitt perspektiv är aktieägarens och även om jag eftersträvar att vara objektiv och kritisk väljer jag subjektivt ut några nedslag som jag fann intressanta när jag läser rapporten. Det är alltså ingen fullständig analys. Du ska alltid göra din egen analys, själv läsa igenom rapporter och annan befintlig information. Du är alltid ansvarig för dina investeringar.

Anledningen till att jag började titta på Cibus är att jag har saknat en ersättare till Hemfosa i portföljen. Alltså ett lite mer defensivt fastighetsbolag med verksamhet i Norden och hög utdelning kvartalsvis. Cibus uppfyller ytligt sett de kriterierna varför jag har tagit upp en bevakningspost.

Cibus har ambitioner om att bli Sveriges första månadsutdelare vilket i sig gör aktien högintressant. Företaget uppger att detta kommer ske under det innevarande börsåret. På stämman i april slogs fast att utdelningen för det kommande året ska vara 0,89 euro, ungefär 9 kronor per aktie beroende på växelkurs. Det är alltså viktigt att notera att utdelningen sker i euro vilket gör att det finns en valutarisk i aktien. Man bör därför ta höjd för att utdelningen kan bli 10 procent lägre än idag. Eftersom jag får lön i euro förstärks effekten av stärkt krona vilket inte är odelat positivt i mitt fall.

På nedsidan är utdelningsandelen hög. Det här är samtidigt inte ovanligt i yngre fastighetsföretag. Anledningen är att företaget har en initialt stor investering med en hög belåningsgrad på 58 procent där mycket av vinsten kommer över tid allteftersom lånet amorteras ned. Därför avskräcker belåningsgraden inte ensam. Frågan är för mig istället hur solida innehaven i fastighetsportföljen är.

Så en titt på portföljen. Till att börja med är den väldiversifierad där inget enskilt innehav utgör mer än 3 procent. Det är klokt. Totalt äger Cibus 250 fastigheter i Sverige och Finland. Det svenska innehavet utgörs i nuläget uteslutande av 111 COOP-butiker. Å ena sidan är dagligvaruhandel inte särskilt konjunkturkänslig. Å andra sidan går COOP minst sagt knackigt och jag ser därför en viss risk i innehavet då det inte kan uteslutas att flera butiker kan konkurreras ut. I Finland dominerar Kesko, Tokmanni och S-Group innehaven. Totalt sett utgörs 96 procent av portföljen av dagligvarufastigheter vilket jag ändå ser som förhållandevis defensivt.

Som kuriosa har jag analyserat finska Kesko för några år sedan men valde att avstå. Aktien handlas ofta till hög direktavkastning men har ojämn tillväxt och utdelningshistorik vilket gjorde att jag avstod. Kesko är dock ett av Finlands mest etablerade dagligvarukedjor, och listades nyligen som det till omsättningen femte största finska företaget. Kesko får därför betraktas som ett innehav med förhållandevis låg risk. S-Group är Keskos konkurrent och tillsammans utgör de ungefär två tredjedelar av den finska marknaden. Liksom COOP är S-Group ett slags kooperativt handlarförbund. Givet oligopolpositionen som Kesko och S-Group tillsammans innehar på den finska marknaden ser jag risken som rätt begränsad. Folk behöver handla mat helt enkelt. Tokmanni är dock mer att likna vid ett finskt överskottsbolaget, en allvarukedja som säljer allt möjligt till låga priser. Det ser jag som  mer riskabelt eftersom den typen av butiker kan utsättas för ökad konkurrens från näthandel.

Sedan kvartalsrapporten har Cibus förvärvat ytterligare 18 innehav i Finland med de tre ovan nämnda företagen som ankarhyresgäster (ofta ingår mindre butiker som apotek, post osv i en mindre del av fastighetsytan - även om de utgör en liten del av ytan kan de ha en högre risk i dessa tider).

Hyresintäkterna är goda och ökade med cirka 26 procent under det första kvartalet i år jämfört med samma kvartal ifjol. Det blir dock viktigt att se om denna nivå kan bibehållas också i nästa kvartalsrapport i augusti när vi ser effekterna av COVID-krisen. Cibus menar själv att de inte påverkades under mars då 90 procent av intäkterna kommer från dagligvaruhandelsfastigheter.

En titt på kassaflödet visar att det har minskat ordentligt främst till följd av mer än tre gånger så stora investeringar genom COOP-förvärvet jämfört med föregående period. I den operativa verksamheten minskar kassaflödet också men merparten av minskningen är hänförlig till orealiserade valutakursförändringar. Eftersom euron var historiskt stark mot kronan det gångna kvartalet utgör det en sannolik förklaring. Jag noterar samtidigt att kassaflöde för operativa intäkter före skatt också minskar vilket jag inte tycker om. Notering således om att det bör följas upp i kommande rapporter.

När man analyserar fastighetsaktiers långsiktiga substansvärde används oftast det standardiserade nyckeltalet EPRA NAV. Jag fäster mindre vikt vid nyckeltalet eftersom jag prioriterar stabila hyresintäkter över tid före fastighetsportföljens värde över tid. Det är hur som helst klokt att hålla koll på hur aktien värderas och förenklat kan man säga att om EPRA NAV överstiger aktiekursen handlas aktien till substansrabatt, det vill säga du betalar mindre än vad fastighetsportföljens tillgångar bedöms vara värda. Omvänt gäller att om EPRA NAV är lägre än aktiekursen handlas aktien till en substanspremie.

Cibus hade efter det första kvartalet 2020 ett EPRA NAV på 11,6 euro per aktie. Historiskt har EPRA NAV befunnit sig i spannet 11,2-11,6 euro per aktie. Omräknat i aktuell valutakurs vid 10,5 kronor per euro blir det cirka 120 kronor per aktie. Det innebär att Cibus i dagsläget handlas till en substanspremie om 10-15 procent. Även om direktavkastningen är god bör man alltså vara medveten om att man betalar substanspremie och först under 120 kronor per aktie får man substansrabatt.

När det gäller ägarbilden är den spridd utan tydliga storägare. Det är främst pensionsfonder och banker som storägare, noterbart äger fjärde AP-fonden 8,9 procent och Länsförsäkringar 4 procent. Marjan Dragicevic, som också är storägare i SBB, sticker ut med ett innehav på 4,6 procent.

Som kuriosa gillar jag att 12 procent av fastigheterna har installerat solpaneler, betalar sig nog på sikt.

Min slutsats är att Cibus är ett rimligt komplement i portföljen och jag kan ta en position på 1-2 procent på sikt men endast när aktien handlas till en riskpremie med en direktavkastning över 6 procent då detta kompenserar för den högre belåningsgraden och valutarisken. Vid en normal direktavkastning köper jag hellre tryggare fastighetsaktier då jag är medveten om den högre risken.

lördag 4 juli 2020

Fyra miljoner!

Min nettoförmögenhet passerade under fredagen för första gången fyra miljoner kronor.

Det avser totala tillgångar netto efter att studieskuld och belåning är avräknat. För transparens skull inkluderas utöver aktieportföljen även övriga tillgångar i form av kapital på ett sparkonto avsatt för att lösa min framtida bostad i Sverige samt ärvda aktier på ett VP-konto. Totalt utgör detta cirka 700 000 kronor utöver min aktieportfölj.

Det börjar bli lite lätt komiskt men den här veckan har det trillat in milstolpar på löpande band. Under fredagen passerade min aktieportfölj för första gången även delmålet 3,5 miljoner kronor netto.

Men bloggen är en slags dagbok där jag går tillbaka ibland till hur det har gått tidigare och naturligtvis ska varje större milstolpe högtidlighållas med ett eget blogginlägg.


I min kalkyl har jag egentligen räknat med 2-4 år mellan varje miljon. Den här gången tog det precis en månad. Och den stora rusningen kom i veckan som gick där portföljen ökade med nära en miljon.

Det är en desto mer symbolisk milstolpe för mig eftersom mitt ursprungliga mål vid start för fyra år sedan var att gneta ihop 3,5 miljoner kronor på 6-9 år vilket skulle ge mig möjlighet till en FIRE.

Det känns riktigt bra att veta att jag har ett fuck off-kapital nog att nu ta en FIRE när jag vill. Frågan är istället om jag vill och de kommande åren blir fokus därför på hur jag vill. Just nu känns det så här:

allting som jag vill kan jag göra, a, a, a, a, allt 
när flytet är i luften  
då är lyckan varje dag 
om man är positiv som fan så går allting bra

Avsikten är fortfarande att fira den tredje miljonen på semestern om några veckor. Nu får jag fira dubbelt men ser ändå potential för #sparadkrona utan att behöva göra avkall på att unna mig!

En torr förklaring erfordras. Den är förstås att Minestoaktien har tagit rejäl fart i anslutning till sjösättningen av det första kraftverket i kommersiell drift på Färöarna. Att aktien handlas på de här nivåerna förvånar mig inte över huvud taget. Däremot blev jag positivt överraskad över styrkan i aktien när den återhämtade sig direkt efter ett PM idag om förseningar i strömkabelarbetet. Jag återkommer med ett inlägg om Minesto när sjösättningen har ägt rum och räknar intill dess med en fortsatt mycket volatil portfölj medveten om att det kan gå snabbt i bägge riktningar.

Får man välja mest meningsfulla sätt att tjäna en miljon skulle jag alla gånger i veckan göra om att bidra till framtidens lösningar för förnybar energi genom att stödja företag i deras kritiska utvecklings- och kommersialiseringsfas. Det vinner vi alla på.

Jag är knappast den enda Minestomiljonären. Vi är nog rätt många nu. Med cirka 16 000 ägare på Avanza vill jag rikta ett varmt grattis till alla er andra som just nu är lika euforiska som mig över utvecklingen i Minesto - och den resa vi förhoppningsvis har framför oss det kommande decenniet!

Har inte ens hunnit köpa in något nytt sedan aktieportföljen passerade 3 miljoner i onsdags...
därför blir det återigen Kir!

onsdag 1 juli 2020

Aktieportföljen passerar tre miljoner

Milstolparna duggar verkligen tätt nu och den 1 juli passerade min aktieportfölj för första gången tre miljoner kronor netto. Och det bara en dag efter att ha passerat gränsen brutto.

Det känns rätt overkligt för portföljen är upp mer än en halv miljon på en vecka. Det innebär ju i praktiken att jag har vunnit ett år på min sparresa. Det hade jag aldrig kunnat drömma om när mitt ursprungliga mål var att gneta ihop 2,5 miljoner kronor efter de första fem åren för att kanske, kanske kunna uppnå 3,5-4,5 miljoner på 8-9 års sikt. Nu har jag redan 3 miljoner efter fyra år. Det gäller dock att aldrig ta framgången för given och fortsatt hårt arbete behövs för att bevara kapitalet.

Det känns ändå mycket inspirerande att inse att om portföljen klarar att växa med 16,5 procent per år även över de kommande fem åren är mitt drömmål på 11 miljoner inte längre en abstrakt omöjlighet.

Den stora förklaringen är förstås den kraftiga uppgången i Minesto som jag skrev om i gårdagens månadssammanfattning.

Minestos första kommersiella kraftverk ska sjösättas imorgon torsdag, eller hósdagur som det heter på färoiska. En uppdatering om Minesto kommer på bloggen så snart sjösättningen är avslutad.

Detta inlägg kommer uppdateras med en bild på ett glas kir när andan faller på!

tisdag 30 juni 2020

Månadssammanfattning juni

Portföljen stänger i juni för första gången över 3 miljoner kronor brutto exklusive belåning!

Netto är portföljen nu värd cirka 2,8 miljoner kronor. Eftersom jag nu har fått de ersättningar jag tidigare har lagt ut för och därför amorterat ned belåningsgraden ordentligt som nu är på mer rimliga 8,3 procent. Jag kommer prioritera att amortera ned belåning till en räntefri nivå igen de kommande tre kvartalen för att skapa utrymme att lösa in mina Minesto-optioner. När det gäller insättningar i övrigt har jag bara satt in precis så mycket som jag behöver för mina köp under månaden och för att amortera ned lånräntan precis under brytgränsen för högre ränta. Av skatteskäl för jag över återstoden i juli. Ett ISK beskattas på ett genomsnitt av insättningar och befintligt kapital kvartalsvis varför det kan vara en poäng att vara lite uppmärksam just under de sista handelsdagarna varje kvartal. Överföringar och köp som man inte ser som nödvändiga kan då med fördel vänta till första veckan i nästa kvartal istället. Är därför inte heller särskilt ledsen över att portföljen föll tillbaka under 2,8 miljoner kronor netto under eftermiddagen för det finns utrymme att hämta igen i juli.
Portföljvärde och insättningar. Nu även med en linje som visar realavkastning över tid.
(100% innebär alltså att portföljvärdet är lika stort som insättningarna)

Jag jämför mig aldrig med index då jag finner det rätt ointressant och mitt huvudsakliga mål är att generera årliga utdelningar som överstiger 4 procent av kapitalet i utdelningsaktier och 5 procent värdeökning i portföljen årligen. Det är rätt blygsamma mål som jag hittills klarar över tid. Så som min strategi är utformad har jag egentligen aldrig haft förhoppningar om mer än 7-8 procent årligen. När 48 månader och 4 år med portföljen summeras landar jag ändå på en total värdeökning över 52 procent utöver insatt kapital vilket motsvarar 13 procent årligen. Det är jag verkligen helnöjd med!

Nu är det förstås inte min defensiva utdelningsstrategi som är orsaken till det fina resultatet, även om flera större innehav också bidrar, utan mitt största innehav Minesto. Det är resultatet av fyra års aktiv och kritisk bevakning av företaget där jag med tiden har bildat mig en rätt bestämd egen uppfattning om hur företaget fungerar och bör värderas på sikt liksom vilka parametrar som påverkar värderingen. Det ska bli väldigt spännande att följa sjösättningen av Minestos första kommersiella kraftverk som genererar energi till kund där företaget får betalt för faktisk producerad elektricitet. Nu är jag minst sagt nöjd med mitt innehav. Fokus framöver är att spara till inlösen av optionerna.

Kommer förstås skriva ett uppföljande blogginlägg om Minesto så snart sjösättningen är gjord!

En mindre lyckad affär var att minska i Azelio på nyheten om brand i deras verifieringsanläggning strax innan de gick ut med två nya avtal (den typen av avtal är dock inte detsamma som en konkret order). Samtidigt gläds jag ändå åt uppgången i Azelio som fortfarande utgör mer än 1 procent av min portfölj och mer än 2 procent av de facto-portföljen exklusive Minesto. Eftersom jag använde pengarna från Azelioförsäljningen till att köpa fler optioner i Minesto har det inte påverkat portföljutvecklingen negativt då bägge aktierna har ökat ungefär lika mycket sedan dess.

När det gäller aktieaffärer i övrigt under juni har jag redan kickat igång mitt fokus på amortering och är därför rätt sparsam i linje med det inlägg jag skrev i söndags där jag la ut en slags plan för det kommande året. Jag prioriterar stabilitet och regelbunden utdelning och har därför fyllt på i Cibus, Investor och Realty Income. Ökade lite i Climeon i början av månaden också.

Utdelningarna gick bättre än väntat i juni och landade på 2 988 kronor. Huvudorsaken är Investors senarelagda vårutdelning som bidrog med 1 215 kronor men även borträknat Investor passerar jag fjolårets utdelning under juni månad, vilket är första gången sedan COVID-krisen inträffade. Som min defensiva utdelningsprognos för i år ser ut kan det tyvärr bli enda månaden, utöver januari då, som jag överträffar fjolårets utdelning samma månad. Som vanligt släpar faktisk utdelning i Brookfield RES efter. Jag kommer uppdatera inlägget med faktisk utdelning när den trillar in.

Totala utdelningar i år närmar sig blygsamma 19 000 kronor

Mina totala utdelningar passerade i maj 100 000 kronor. Jag räknar främst år för år eftersom jag vill veta hur stor passiv inkomst portföljen genererar men det är ändå rätt roligt att se totalen som kuriosa.

Min sharpekvot är återigen positiv om än på rätt dåliga 0,23 vilket reflekterar att flera aktier fortfarande har en bit kvar att återhämta sig från vårens nedgång. Den fortsatt höga standardavvikelsen på 42,29 procent reflekterar att mitt volatila innehav i Minesto utgör en stor risk.

Sparkvoten landade på 77,5 procent. Nu är det bara några veckor tills även vi utlandssvenskar kan ta ut vår kontinentala semester och kommande månader kommer i bästa fall se en sparkvot omkring 70 procent för det ska bli härligt med semester. Nu ska jag unna mig lite för att fira den tredje miljonen!

söndag 28 juni 2020

Plan för mitt femte år med portföljen

Det kommande femte börsåret kommer bli rätt tråkigt av det enkla skälet att jag kommer behöva betala av min belåning för att ha utrymme att lösa in teckningsoptionerna i Minesto senast april 2020.

Man skulle rent av kunna säga att det är ett nyttigt test av hur livet som investerare post-FIRE ser ut.

När det gäller Minestooptionerna skulle jag helst vilja lösa in dem bit för bit för att stötta Minesto. Det vore dock privatekonomiskt oklokt eftersom belåningen i så fall kvarstår med högre ränta samtidigt som jag på marginalen kommer få högre skatt i förtid när optionen omvandlas till aktier.

Därtill finns ett par andra osäkerhetsfaktorer att ta höjd för. Dels är det fritidshussäsong och skulle jag köpa ett fritidshus i sommar kommer jag förstås att behöva amortera ned ett par procent per år enligt gällande regelverk vilket innebär lägre månadsinsättningar till portföljen mer även om jag hoppas på att slippa nalla på aktieportföljen. Dels behöver jag ta höjd för att det kommer en emission i Azelio. Jag väljer i det fallet därför att avvakta att gå in större intill dess att jag vet villkoren för emissionen eller det kommer ett positivt besked om teknikverifiering. Det blir ofta rörigt kring emissioner när många ska sälja av sina teckningsrätter och för den tålmodige uppstår säkert goda nog lägen.

På den positiva sidan bör jag kunna räkna med att utdelningarna återkommer i vår vilket skulle ge minst 25 000 kronor i utdelningar intill Minestoinlösen och då räknar jag på 2/3 av normal utdelning.

Jag räknar därför med att köpa aktier för en tiondel av mina månadsinsättningar. Det innebär i sin tur att jag behöver starkare disciplin än någonsin och därför har jag tagit fram en plan för mina inköp.

- En aktiepost bör köpas i kärninnehav. Prioritet på aktier som delar ut senast i april. Syftet främst att inte totalt tappa portföljandel men jag har fyllt på under vårens nedgång och klarar ett år utan storköp.
- I övrigt inga aktieköp i köp A/B-lägen utan endast när jag kan köpa till en direktavkastning över 4 procent. Köp A/B-lägen på 3-4 procent kommer finnas om ett år också.
- En aktiepost (i lokal valuta) i en månads- eller kvartalsutdelare skulle bidra med ett kassaflöde på ett par procent av köpet till i vår vilket är viktigt just nu. Först ut ökar jag i Realty Income igen imorgon.
- En aktiepost kan köpas i miljöteknikaktier. Detta som vanligt främst för att få disciplin i övrigt. Undantaget möjligheten att ta större position i nämnda Azelioemission eller efter lyckad verifiering.
- Ett "wild card" där jag kan en aktiepost köpa vilken som helst där jag bedömer att läget är bra nog.

För att klara det här behöver jag göra mer aktiv analys än tidigare. Jag har de senaste åren haft lyxen att jag tack vare stora månadsinsättningar kan sprida köpen på många aktier men nu behöver jag fokusera mer. Ett resultat av min portföljanalys är att jag har identifierat var jag fokuserar min energi:

- Följ upp minst en aktie i veckan.
- Följ upp minst ett kärninnehav varje månad, alltså även aktier som Investor och J&J som jag rätt sällan går på djupet i.
- Följ upp minst ett av mina större innehav varje månad. Gjensidige och KONE ska vara först ut.
- Analysera minst en kvartals- eller månadsutdelare per månad. Cibus ska vara först ut.
- Bonäsudden, Bosjö och Sydsvenska Hem har också prioritet på en tidig analys.
- Titta särskilt på skog där Holmen och SCA är mina naturliga val (ägt under Unga Aktiesparartiden).
- Fortsätt att bevaka miljöteknikaktier. De inläggen är dock redan skrivna för Azelio, Climeon och Soltech men jag är inte helt nöjd med kvalitén varför jag har dragit mig för att dela dem på bloggen.
- För att ha tid till detta kommer andra inlägg få stå åt sidan, inte minst analys av hållbarhetsrapporter men även analys av portföljutdelning som är mindre meningsfull i rådande osäkerhet om framtiden.

För er bloggläsare är detta goda nyheter eftersom det kommer fler inlägg om aktier än tidigare. Därför är det viktigt att som jag alltid är nog med understryka att dessa inlägg aldrig ska läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du ska läsa rapporter själv, göra din egen analys och bilda dig en egen uppfattning. Detta är särskilt viktigt då de här inläggen kommer bli subjektiva stickprov av vad jag tycker är särskilt intressant i rapporterna. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid och jag kommer inte göra en heltäckande analys utan endast dela med mig av några tankar när jag ändå lägger ner tid på att kolla upp aktierna. Från mitt perspektiv hjälper det mig att få struktur på sparandet att regelbundet skriva inlägg och ger mig dessutom möjligheten till back-tracking i framtiden för att lära mig om hur jag agerar över tid. Så var det sagt igen men är hellre övertydlig här.

Den stora utmaningen kommer bli att bestämma när under månaden jag ska köpa. Som vanligt gör jag, precis som idag, mina analyser när börsen är stängd och jag kommer nog fortsätta utgå ifrån att jag gör köp så snart min köp C-nivå uppnås i relevanta aktier. Skulle de bli ännu lägre värderade senare i samma månad kan jag ju i värsta fall köpa mer på nästa månads köp i förväg också. 

Jag bedömer att det bör ge mig rätt balans mellan att vara lite offensiv men ändå säkerställa att jag kan lösa in optionerna. Skulle det gå fel har jag tre alternativ. I första hand kan jag flytta optioner från min KF till mitt ISK där jag har större utrymme. I andra hand finns möjligheten att sälja mindre innehav eller buffertaktier precis som jag gjorde under börskraschen i mars. I sista hand har jag redan tagit höjd för att ha viss övervikt på Minestooptioner för att i värsta fall sälja några tusen optioner för att finansiera inlösen.  

Det vill jag dock i det längsta undvika då jag som sagt tror att de kommer vara värda mer i framtiden. När det gäller Minesto pågår nu slutarbetet i Vestmannasund med att ansluta det första kommersiella kraftverket. Under måndagen äger Minestos bolagsstämma rum och jag ser med spänning fram emot mer information då. Räkna med ett separat inlägg om Minestos sjösättning i veckan som kommer.

Den här planen är det tredje och sista ledet i en enkel utvärderingsmodell som jag tillämpar en gång om året. Först tittar jag rent objektivt på hur portföljen ser ut (länk). Därefter analyserar jag portföljsammansättningen närmare och jämför med tidigare års analyser (länk). Detta mynnar ut i en översiktlig handlingsplan kring hur jag ska agera under året. Det här är en enkel analysmodell men jag delar med mig just därför för att jag tror att det är klokt att då och då ta sig tid att gå tillbaka och se hur man har resonerat tidigare om portföljen för att dra lärdomar om hur man agerar framöver.

Notera att jag alltid gör  analysen under helgen när börsen är stängd för att inte påverkas av brus.

lördag 27 juni 2020

Fördjupad portföljanalys

Jag har för vana att analysera portföljen minst en gång per år. Syftet är att med lite perspektiv gå tillbaka till hur portföljen har sett ut tidigare år för att se vilka delar i min investeringsplan som har lyckats och var jag bör lägga mer energi det kommande året. I det här andra inlägget kommer jag framförallt titta på hur portföljen ser ut idag. Därefter kommer jag med det som utgångspunkt att sätta upp en plan för hur jag bör investera det kommande året. Det är en enkel metod som jag tror på eftersom jag hinner smälta reflektionerna: först tittar jag hur det ser ut rent objektivt (det gjorde jag förra veckan här). Sedan bryter jag ned och analyserar samtidigt som jag jämför med hur det såg ut ifjol. Till sist gör jag en plan för det kommande året mot bakgrund av denna enkla analys.

I år blir det extra viktigt eftersom en stor del av månadsinsättningarna går åt till att amortera ned belåning och skapa utrymme för inlösen av alla mina teckningsoptioner i Minesto. Dessutom är det så att jag på sommarhalvåret är lite mer defensiv i mina aktieköp eftersom jag vill ha lite extra utrymme ifall läget att slå till på ett fritidshus uppstår.

En annan faktor att ta hänsyn till är valutan. Eftersom jag får min lön utbetald i euro som nu försvagas mot kronan igen behöver jag ta höjd för att jag inte kommer ha samma lyx som det gångna året att få ett par tusenlappar mer än jag räknat med bara tack vare valutan. Det gäller förstås också utdelningen där en stärkt krona innebär att utländska utdelningar blir lite lägre. Det är inte någon dramatisk skillnad utan snarast en återgång till ett normalläge de senaste åren men som sagt inte samma lyx att få mycket mer sparande och utdelningar än jag har kalkylerat med.

Portföljen har minskat från 72 till 61 innehav. Är nöjd med att ha fokuserat portföljen mer under det gångna året. Det är fortfarande lite mycket men framförallt mer hanterbart eftersom några är mindre kuriosainnehav av sådan karaktär att jag inte bevakar dem särskilt aktivt. Mer om det nedan.

Kärninnehaven

Man börjar se att det utkristalliserar sig en ny grupp av kärninnehav där jag har stora positioner: Kopparbergs, Realty Income, Axfood, Investor och Castellum. I Kopparbergs och Axfood är jag rätt nöjd med min position men behöver ändå öka lite då och då. Investor har jag haft ett uttalat mål att öka i men jag bör försöka skala upp portföljandelen ytterligare vid varje av de få tillfällen som ges. I Handelsbanken och TransAlta Renewables har jag tagit stora positioner på lång sikt och avser inte i framtiden ha en fullt så stor portföljandel som idag. J&J vill jag öka i men portföljandelen har faktiskt minskat marginellt sedan ifjol trots att jag ökat lite. Aktien är tyvärr allt som oftast rätt dyr.

Jag kan ändå konstatera att de ökningar jag gjorde under våren i dessa aktier borde vara tillräckliga året ut. Just Investor vill jag fylla på i lite då och då och jag gör nog klok i att köpa en aktiepost i någon av dessa aktier varje månad men det finns annars egentligen inget skäl att öka i "köp A/B-lägen" såvida inte värderingen blir bättre än idag, jag kan fokusera på annat ett tag helt enkelt.

Andra större innehav

Näst kärninnehavskategorin finns ett gäng andra aktier där jag har en betydande portföljandel på ett par procent men av olika skäl inte ökar lika regelbundet, oftast för att aktierna inte är lika stabila och pålitliga. Men det rör sig ändå om etablerade företag som jag tror är sunda att äga på lång sikt och följer relativt aktivt. Här noteras bland annat Clas Ohlson, H&M, Multiconsult, Scandic Hotels och Skanska. Det här är aktier där jag har en ganska god YOC eftersom de alla har haft utmaningar de senaste åren och då har jag passat på att ta positioner. Till följd av samma utmaningar är jag dock rätt försiktig och håller portföljandelen på en balanserad nivå.

Bland mina större utländska innehav noterar jag att Gjensidige och KONE är två förhållandevis stabila aktier där jag förvisso tagit en rätt god position det gångna året men där det börjar bli dags att titta på dem lite närmare för att avgöra när det är läge att gå in större nästa gång. Bägge handlas till förhållandevis höga värderingar men de bidrar med diversifiering avseende både valuta och sektorer.

En ambition kanske kan vara att titta på minst en av dessa aktier lite extra varje månad.

Sektorer

Finanssektorn var överrepresenterad ifjol. Med 9,8 procent spritt över fem innehav är det nu en ganska rimlig riskspridning. Handelsbanken är störst men jag har innehav på mellan 0,5-2 procent i övriga storbanker också. I tillägg finns knappt 1 procent Resurs Holding i portföljen. Jag tycker att finanssektorn är svåranalyserad och sprider risken. Handelsbanken har jag valt för deras defensiva egenskaper och historik. Samtidigt är företaget inte vad de har varit och kundservicen kostar mer i dessa digitaliserade tider. Jag är rätt nöjd med de innehav jag har och det är inte prioritet att öka i finans det kommande året. Möjlighet till ytterligare tillväxt och ökade utdelningar är blygsam. Här handlar det främst om att jag har kommit över aktierna till en god YOC och hoppas kunna bibehålla en högre utdelningsnivå än portföljgenomsnittet över tid snarare än utdelningshöjningar.

Fastighetssektorn utgör nu knappt 16 procent. Sedan Hemfosa köptes upp har jag sett ett behov av att bredda risken. Därför har jag tagit in en provposition i Cibus. Jag tycker att utdelningsandelen är hög men förmodar att det har att göra med de initiala kostnaderna varefter vinsten ökar allteftersom innevarande lån amorteras ned. Jag är inte heller alltför övertygad om klokskapen i att satsa på att äga lokaler som Coop hyr med tanke på företagets tuffa sits just nu. Samtidigt är riskpremien väl tilltagen med en YOC omkring 7 procent och en ny svensk kvartalsutdelare med månadsutdelarambitioner känns som ett rimligt alternativ till Hemfosa. Jag kommer fortsätta öka lite pö om pö så länge aktien handlas på rimliga nivåer och samtidigt läsa in mig bättre innan jag eventuellt tar en större position.

De andra innehaven är Bonäsudden, Bosjö, Castellum, NorthWest Healthcare, Omega Healthcare, Realty Income, Sydsvenska Hem och Wallenstam. I de två förra och Sydsvenska Hem planerar jag att göra en mer grundlig analys för jag börjar fråga mig om jag behöver den ytterligare risk de innebär i det här skedet av min utdelningsresa. Deras höga direktavkastning har samtidigt tjänat mig väl. Wallenstam passar inte min strategi särskilt väl på grund av den låga direktavkastningen men det är en stabil aktie med några av Göteborgs bästa lägen. Jag har pytsat in överskott från min andrahandsuthyrning i aktien vilket förstås blir en rätt blygsam summa.

En defensiv sektor jag vill öka i är skog. Holmen har jag analyserat och utgör knappt en halv procent av portföljen men jag tycker att aktien är alldeles för dyr med en direktavkastning på strax över 2 procent. Det är en defensiv, obligationsliknande aktie med urstark kassa och stora tillgångar men det är inte precis en tillväxtaktie och det finns ändå vissa riskscenarion vid t.ex. skogsbränder. Kanske borde jag ändå göra det till ett projekt att titta lite mer ingående på Holmen och SCA senare i år för att bilda mig en tydligare uppfattning om när jag är beredd att ta en position. Som kuriosa ingick bägge aktierna in min första aktieportfölj under Unga Aktiesparare-tiden.

Månads - och kvartalsutdelare

Man kan allmänt konstatera att de nordamerikanska kvartals- och månadsutdelarna har varit väldigt nyttiga för kassaflödet av utdelningar när de flesta svenska utdelningar har hållits inne under våren. Därför kommer jag titta lite extra på att fortsätta stärka upp i den här kategorin av aktier, vilket jag gjorde under den courtagefria kampanjen nyligen. Jag hade ifjol ett uttalat mål att öka i månadsutdelarna och det har jag gjort. Att Boston Pizza håller inne sin utdelning gör dock att jag tappar ett par hundralappar varje månad och jag kommer titta lite extra på alternativen i den här kategorin. Realty Income har jag redan en stor position i men TransAlta RES och de andra alternativen har jag inte följt upp så noga på ett tag så det är på tiden. Cibus ett alternativ också här.

Miljöteknikaktier

Mina tre övriga miljöteknikaktier Azelio, Climeon och Soltech har jag lagom stora portföljandelar i mellan 0,5-2 procent. Jag har analyserat alla tre rätt aktivt under våren och planerar att publicera inlägg senare i sommar men har inte hunnit kvalitetsgranska dem lika väl som inlägget om Minesto. Man kan enkelt säga att jag ser en stor potential och uppenbar uppsida i alla tre men samtidigt också flera risker som är något tydligare än i Minesto. Därför vill jag låta mig övertygas det kommande året på samma sätt som jag har gjort i Minesto.

Mindre innehav som är onödigt att sälja

Typexemplet är Tomra. Det grämer mig och är en lärdom att jag borde ha ökat mer när tillfälle gavs men samtidigt hade jag inte gjort en gedigen nog analys då och var försiktig. Den lärdomen har jag dock tagit till mig och tar idag mer meningsfulla positioner direkt. Finns dock ingen som helst anledning att sälja Tomra. Vestas faller också in i den här kategorin. Det är ett fint företag men har sin stora tillväxtresa bakom sig. Jag tycker dock att det är roligt att följa Vestas eftersom Minesto har en liknande affärsmodell och, hoppas jag, liknande tillväxtresa framför sig. Också Xylem är ett litet innehav men det är avsiktligt då jag endast köper i courtagefria kampanjer eftersom aktiens utdelning är rätt låg. Jag tänker ta mig tid att titta på de här tre aktierna närmare, inte minst eftersom de är miljöteknikaktier som jag gillar att läsa om och det vore om inte annat nyttigt och lärorikt att analysera andra miljöteknikaktier än de fyra som jag har större positioner i.

Jag har av kuriosaskäl köpt en aktie vardera i Apple och Berkshire Hathaway under Avanzas courtagefria kampanjer. Dessa har utvecklats fint men passar inte in i min strategi varför jag aldrig ökar. Samtidigt finns det inget egentligt skäl att sälja sådant som går bra så de får vara kvar.

På samma sätt har jag resonerat i Avanzas courtagefria kampanjer när jag tog in den tyska trion BASF, EON och Siemens. Just kemikalier, där BASF är bland de mer hållbara globalt, och basenergi är sektorer som är underrepresenterade på Stockholmsbörsen. Därför såg jag en poäng med att diversifiera med relativt trygga och etablerade tyska aktier som dessutom har en historik av utdelningstillväxt, vilket är relativt ovanligt i tysk aktiekultur. Jag bestämde där redan från början hur stor position jag skulle ta med beaktande av en tilltänkt framtida portfölj. När Avanza upprepar kampanjen brukar jag fylla på för att bibehålla portföljandelen men ökar annars aldrig. De fyller sitt syfte och är stabila nog som utdelningsaktier.

Duni och ICA har länge varit buffertaktier som kan åka ur om jag behöver kapital att öka i något annat. Det är inte optimala företag men den typ av aktier som jag har köpt på tillfället när de varit minst sagt dumpade för något år sedan. De fyller sin funktion i utdelningsportföljen och får vara kvar.

Det finns dock några mindre innehav där det inte är självklart att de fyller en funktion. Till exempel Elanders, HiQ och Intrum. De flesta sådana aktier har jag redan sålt men i den här typen av mindre innehav bör jag nog ta mig en funderare kring om jag är beredd att titta på att öka och om de verkligen tillför något eller om jag ska sälja för att istället öka i något bättre? När det gäller Beijer Alma, Inwido och Nordic Waterproofing har jag redan tagit ett beslut att behålla och därför dubblerat innehaven, som dock är blygsamma. Nobina är jag lite tveksam till efter deras senaste missade upphandlingar och stark konkurrens i sektorn men jag har god riskmarginal och en oförskämt bra YOC och kan just nu inte hitta något som ger bättre YOC.

Vitreous Glass är ett innehav jag behöver ta ställning till. Det handlades till en oförskämt fin YOC men utdelningen har uteblivit under krisen och informationen om företagets verksamhet är knapphändig vilket gör det ganska svårbevakat. Det får vara kvar tills vidare och som jag ser det är det antingen ta en position på minst en procent eller sälja helt som gäller på ett års sikt.

Mitt minsta innehav just nu är EcoWavePower. Jag sålde av hela innehavet för ett halvår sedan men har roat mig med att ta in en minimal bevakningsposition enligt den enkla principen köpa en post aktier vid låg kurs och sälj ett mindre antal aktier vid högre kurs. Innehavet är därför helt egenfinansierat och en kuriosagrej som jag använder för att bevaka aktien om de mot förmodan skulle leverera vad de uppgav vid börsnoteringen för ett år sedan. Det är samtidigt ett enkelt sätt för mig att träna trading i mycket blygsam skala. Syftet är att jag ska lära mig mer om hur jag fungerar i tradingsituationer med kortare positioner. Eftersom EWPG handlas runt 5 kronor per aktie kan jag handla poster om 100 aktier per gång vilket ironiskt nog gör aktien lämplig för ett sådant experiment.

Denna enkla övning har gett en ny överblick över portföljen. Jag kommer nu i ett tredje och sista steg följa upp med en översiktlig plan för vilka aktier jag ska analysera och hur jag ska prioritera mina köp under det kommande året.