Utdelningar och aktieköp i mars

Med källskatteåterbäringen kom en efterlängtad milstolpe: utdelningsportföljen passerade 100 000 kronor under helåret 2023 med 225 kronors marginal! Det innebär att jag nu har nått en drömgräns som är tillräcklig för att täcka mina basutgifter för boende och mat. Eftersom Intrum "dopade" utdelningen ifjol och ett par andra aktier håller inne eller har sänkt utdelningen 2024 är jag i min utdelningsprognos knappt 10 000 kronor ifrån att upprepa bedriften också i år. Det går om jag återinvesterar men det är inget egenvärde i sig och jag kommer att passera den nivån när aktier som Castellum och Scandic återställer sin utdelning igen.

Med mars månad är utdelningssäsongen igång med årets tre bästa utdelningsmånader. Den första inbringade 18 300 kronor. Det är min högsta marsutdelning någonsin där en huvudanledning är att Handelsbankenutdelningen med en stor extrautdelning infaller i mars i år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog det säkra före osäkra och cashade hem i Nordic Waterproofing på grund av osäkerhet kring uppköp. Nu blev det inget uppköp och jag får ta mig en funderar på om jag ska gå in igen eller placera i något annat istället. I övrigt har det inte blivit några aktietransaktioner i mars månad. Det beror delvis på att jag har haft fullt upp och delvis på att jag inväntar emissionen i Minesto.

Jag kommer att teckna fullt också denna gång. Som jag ser det är inte risken högre idag än vad den var före emissionen annonserades. Det blir dock mycket känslor kring emissioner där gråterskor dyker upp som utifrån egenintressen eller ren illvillighet snackar ned ett i grunden seriöst företag med en teknik som är unik och löser behovet av förnybar baskraft. Det är vad det är och jag fäster liten vikt vid det men tycker det är tråkigt att aktiehandel idag går från att investera i att bygga upp företag långsiktigt till kortsiktig spekulation och trams. Att Minesto är ett förhoppningsbolag i en förkommersiell fas är ingen nyhet. Men aktiemarknaden är ju i grunden till för att hjälpa företag med bra produkter och affärsidéer in på marknaden. Det är hela funktionen i att vara investerare och jag är personligen stolt över att få vara med och utveckla den här unika teknologin som ursprungligen är sprungen ur SAAB. Hur själva investeringen faller ut får framtiden utvisa och det är surt att de måste genomföra en nyemission under så dåliga förutsättningar men det är vad det är. Börsvärdet i Minesto har inte varit på en så låg nivå på många år samtidigt som de nu har ett kraftverk i MW-skala som har varit i drift i snart två månader. Risken är fortsatt där men risk-reward är inte lägre än vad den har varit längs vägen. Nu har de kapital för ett par år, inklusive teckningsoptionen om ett år, vilket förhoppningsvis ger arbetsro att ta steget in i instegsaffärer. Som alltid uppstår arbitragemöjligheter i emissioner och på det viset har jag redan fått några procent av emissionen finansierad. Återstår att se hur det utvecklas kommande veckor. Jag har övervägt att söka lite ytterligare tilldelning och ska räkna på det i påskhelgen. Lite har jag redan rundat upp för att fylla upp till jämnt antal teckningsrätter på mina respektive konto. Samtidigt ska man nog inte ha för stora förhoppningar om teckningsgrad. Jag tror att en del småsparare inte kan försvara sin andel och givet den korta teckningsperioden i avsaknad av väsentliga nyheter (här hade jag förväntat mig mer men det kommer kanske senare i vår och det gör mig personligen inget) tycker jag att allt över 50 procents teckningsgrad före garanter vore rätt bra. Är inställt på att den kan bli lägre än så. Jag tror att makroläget kan vara till Minestos fördel kommande två år då de senaste bägge emissionerna har kommit i ett läge i konjunkturcykeln där det är svårare än vanligt att mobilisera kapital. På sätt och vis är det lika bra att de ryckte plåstret och jag tänker värdera min investering utifrån vilka nyheter i substans vi får under året.

När det gäller portföljbelåningen har jag fortfarande nettokassa och noll portföljbelåning. Jag kommer att i princip att klara Minestoemissionen utan belåning också men tittar på att ta en viss belåning på ISK i den lägsta räntenivån för att öka i ett par-tre andra aktier parallellt, framförallt för att återinvestera utdelningar och se till att kapitalet från Nordic Waterproofing sätts tillbaka i motsvarande eller högre utdelningsnivå. Kommer under helgen också fundera på hur jag ska försvara 2023 års fina utdelningsnivå.

100 226 kronor i utdelningar under 2023!

Utdelningar och aktieköp i februari

Februari är traditionellt jämte juli en av utdelningsårets svagaste månader. Så också i år men nio aktier delade totalt ut 1 989 kronor.

I skrivande stund har jag för första gången på länge nettokassa i portföljen. Därav följer att det inte är någon belåning alls. Och då har jag ändå inte gjort min senaste månadsinsättning ännu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I väntan på emission, mer om det nedan, har det varit ganska lugn handel men några köp har det ändå blivit. Jag har ökat lite i Cibus som förvisso är räntekänsligt men handlas till aptitlig värdering. Rapporten gav det så här långt rätt. Har ökat mitt innehav i XACT Högutdelande med 20 procent inför utdelningshöjningen då jag förväntade mig en viss uppvärdering efter utdelningsbeskedet och det var uppenbart från några av de rapporter från innehav i den börshandlade fonden att de skulle klara en höjning. Ett nytt innehav har det blivit i TietoEvry. Företaget är rejält nedsnackat av diverse skandaler som nu är i stort fokus men där det är oklart om företaget själva har hela ansvaret (när det gäller IT-säkerhet är inget system säkrare än användarna). Därför tog jag in en grundplåt i portföljen då utdelningen med en direktavkastning på nära 7 procent lockar mig. Samtidigt är konsultbranschen bedräglig i lågkonjunktur. Ett lyckokast var ökningen i Tomra. Det är alltjämt ett av portföljens minsta innehav men faktiskt på väg att passera mina fem minsta innehav. Också Tomra har dragits ned kortsiktigt på liknande negativa nyheter men sådana är av tillfällig karaktär och engångskostnader. I grunden är Tomra ett mycket välskött företag och jag ökade därför under hundralappen vilket i skrivande stund verkligen har belönats med mer än 40 procent upp. Aktier som Tomra är aldrig billiga men man bör tålmodigt försöka hitta sina lägen att öka när de vid sällsynta tillfällen handlas till en mer rimlig värdering.

Den största huvudbryn för mig just nu är naturligtvis nyemissionen i Minesto. Den bistra verkligheten är att det är förseningar som kostar på. De beror rimligen på faktorer som företaget inte har kunnat påverka eller förutse men får ändå som konsekvens att man har behövt skjuta på den första parken med i alla fall ett år jämfört med initial planering varför man behöver ta in kapital för att överbrygga vägen till intäkter.

Jag håller mig till min ursprungliga analys och då ytterligare emissioner är en risk som jag redan från början har accepterat är jag trygg i var jag står. Det blir tyvärr mycket känslor när opportunister flockas kring en emission. Ofta dyker det upp gråterskor också. Därför försöker jag hålla mig till vad företaget och andra relevanta aktörer kommunicerar och strunta helt i känslor, rykten och kortsiktig spekulation. I dessa tider där det blir alltmer gamification och såväl mäklare som andra aktörer försöker tjäna pengar på kortsiktig handel är det för mig principiellt viktigt att påminna mig om att jag investerar i ett riktigt företag som producerar lösningar som i grunden efterfrågas och kan lösa globala utmaningar kring hållbar energiförsörjning och baskraft. För mig är det enkelt. Jag investerar i ett företag som har en förbannat fin teknik och affärsidé. Det är inget dussinbolag inom cleantech och Minesto är redan med i sammanhang där jag inte kan påminna mig om att andra cleantechföretag som har varit på tapeten på senare år har varit med. Det är svensk ingenjörskonst när den är som bäst avknoppat från SAAB. Idén är att producera förnybar energi som givet förutsägbarheten till skillnad från t.ex. sol- eller vindkraft kan leverera fullt planerbar baskraft. Löser man de initiala knutarna in i kommersialiseringsfasen är det helt uppenbart att sådana lösningar efterfrågas. Tekniken fungerar bevisligen och oavsett hur det hela slutar är jag stolt över att vara med på ett hörn och bidra till svensk industrihistoria och innovation. Eftersom jag accepterade risken redan när jag gick in i aktien tar jag det hela med ro. Jag vill vara med på den här resan.

Något som förbluffat mig genom de år jag följt Minesto är att så få verkar förstå hur marknaden och affärsmodellen ser ut även om det mig veterligen har stått svart på vitt i varje prospekt, uppdragsanalys och större rapport. Det skulle egentligen tarva ett längre inlägg som jag inte har tid att skriva men i korthet fungerar elmarknaden på ungefär samma sätt på Färöarna (Danmark) som i andra europeiska länder. Det är alltså en skillnad mellan el och elnät. Jag tror därför inte att SEV är slutkund för kraftverken utan deras roll är att tillhandahålla elnät och få ut elen som produceras till slutkonsument. Med reservation för att ett SPV-upplägg kan se annorlunda ut i de första faserna av parkerna ligger det närmast till hands att jämföra med vindkraftsbranschen, inte minst då Minestos styrelseordförande är handplockad från Vestas. Minesto säljer kraftverk (inklusive underhåll och eftermarknad) och är att jämföra med Vestas eller Siemens. Men mellan Minesto och SEV är det i det längre perspektivet tänkt att det ska finnas en projektör eller parkinvesterare som köper kraftverken och säljer elen till SEV. Så fungerar i allt väsentligt vindkraftsmarknaden där börsnoterade företag som Arise eller Eolus Vind tar risken att söka tillstånd, projektera och planera parken, köpa kraftverk, bygga och därefter leverera till elbolaget. Väldigt förenklat medveten om att resonemanget i några avseenden haltar är det egentligen inte helt annorlunda mot hur byggbolag arbetar när de söker bygglov och börjar bygga. De tar helt enkelt en risk innan huset står färdigt och först därefter säljer de slutprodukten till en långsiktig ägare. På en normal marknad finns aktörer som söker miljötillstånd, köper kraftverk och ansvarar för parkbyggnation. De tar en kalkylerad risk men tjänar därigenom också pengar. Precis som att de som säljer byggmaterial till ett husbygge inte får betalt först när husägaren flyttar in kommer Minesto inte behöva vänta på intäkter intill dess att parken är i full drift. Vidare tror jag att många missar är att när projektörsledet är igång kommer Minesto ta en betydligt mindre risk för egen del i parkprojekten. Deras risk består då i att bygga och sälja kraftverk. Och de kommer antagligen också att frånsäga sig en del av den risken genom licensieringsavtal på den asiatiska marknaden. Det skulle innebära att de får lägre bruttointäkter men samtidigt inte har speciellt höga egna utgifter. Når man dit kan företaget växa rätt snabbt till väsentligt lägre risk än vad som föreligger i nuläget. Utmaningen för Minesto är att projektörsledet är nytt och under uppbyggnad men fördelen är att såväl vindkraftsaktörer som oil & gas-aktörer har kompetens och know how kring alla väsentliga led som krävs för sådana projekt. Därtill är det värt att lägga till att den så kallade marknaden (om den vore rationell och har perfekt information vilket sällan är fallet i den här typen av företag) kommer att kalkylera in sannolikhet för en order långt innan den första parken är färdig. Om Minesto lyckas ta det steget kommer börsvärdet redan ha stigit innan parken är byggd. Det här är mer en fråga om att få en känsla för att det faktiskt finns seriösa investerare som är villiga att gå in. Det är lätt att glömma bort att SEV under flera års tid genom egna uttalanden har bekräftat att de har avtal och tar infrastrukturkostnader för det här projektet så utifrån nuvarande information verkar de sitta med i båten.

Det andra som behöver sägas är att teknikrisken aldrig har varit lägre i Minesto än nu. Vi har ett kraftverk i MW-skala som har varit i drift under i alla fall tre veckor. Därmed har vi en färdig produkt i kommersiell skala. Ett 1,2 MW-kraftverk är designat för att sälja 3,5 GWh el årligen på Färöarna vilket innebär mångmiljonbelopp i intäkter under ett elprisavtal (elpriset på Färöarna är högre än i Sverige). Samtidigt är kapitalrisken fortfarande rätt hög för även om emissionen kommer ge kapital till att driva verksamheten vidare ytterligare något år så är Minesto vid en punkt där de måste skapa konkreta intäkter och bygga upp ett positivt kassaflöde. Zoomar man ut från sina känslor kring kursutveckling och besvikelse över emissionen är det samtidigt så att Minesto, med ett års försening, egentligen inte har hävdat sedan de började sin verksamhet på Färöarna att parkerna skulle stå färdiga nu. Det har varit tal om en första park med 4 kraftverk någonstans mellan 2022-2024 medan SEV redan när det första lilla kraftverket levererade ström i elnät talade om 3-5 år. Såtillvida befinner sig Minesto fortfarande inom det spannet. De har hanterat kapitalintaget på ett olyckligt sätt vilket kostar oss aktieägare onödigt mycket men det är vad det är. Det som är viktigast för mig är att få bättre information kring färdplanen framöver. Och även om de inte presenterar en order innan den är klar tror jag att vi kommer att få mer information. I prospektet förväntar jag mig mest det snömos som är standard för företag i en förkommersiell fas. Men Minesto har säkert ett par-tre uppdateringar som kommer presenteras under teckningsperioden efter att prospektet har publicerats. Jag kan gissa mig till vad det kommer vara men vill inte spoila de eventuella positiva eller klargörande besked som kan komma under mars.

Det tredje som jag finner intressant är att Minesto aldrig har haft ett lägre börsvärde sedan de hade sin första DG500-prototyp i drift. Det gör att jag tycker att risk-reward trots den ökade kapitalrisken alltjämt är god nog för att jag ska teckna. För mig är det även en fråga om att bidra till att företaget får kapital och jag kan bidra till att i marginalen minska garanternas påverkan på utfallet. Men Minesto har lite i skymundan från alla känslor kring emissionen presenterat rätt intressanta siffror där de verkar utgå från 10 miljoner kronor per 1,2 MW-kraftverk i intäkter för Minesto och ytterligare samma belopp i eftermarknad och underhåll under en 20-årsperiod. Notera här att dessa kommer förse Minesto med löpande intäkter också efter att kraftverk har sålts vilket bidrar till att bygga ett starkare kassaflöde. Skulle de lyckas realisera planen på 200 MW på Färöarna räcker det för att ta företaget långt in i lönsamhet och rent strikt räcker redan Hestfjord-parken. Samtidigt slängs det med mycket siffror kring Minestos utgifter men de enda verkligt fasta kostnaderna är hyror och personalkostnader. Skulle de behöva krympa kostymen finns utrymmet men tvärtom nyanställer de personal som ska driva sälj och den kommersiella utvecklingen. Jag tror därför att det finns en tydlig plan för Färöarna där man väntar på att pusselbitarna ska falla på plats innan avtal kan skrivas och offentliggöras. Den var antagligen initialt planerad redan för 2023 men förseningarna gjorde att man inte kunde leverera till finansiärerna. Där är man idag i ett helt annat läge med konkret driftsdata. Jag vidhåller min princip att inte skriva vad jag anser att Minesto skulle vara värt om de lyckas realisera sin kommersiella potential för jag vill inte bidra till att spä på kortsiktiga spekulationer. Bara Minestos initiala intäkter i Färöarna-planen är 2 miljarder kronor (dubbelt så mycket i tillägg från underhåll och eftermarknad). Om företaget tar steg för att realisera den planen kommer de som de flesta växande företag inte värderas till P/E 1. Därav är det uppenbart att företaget om man lyckas på Färöarna kommer värderas upp flera gånger jämfört med dagens börsvärde enbart baserat på Färöarna.

En större diskussion som jag reflekterat allt mer kring på senare år är om börsen verkligen optimalt bidrar till att hjälpa företag med bra affärsidéer att få in nödvändigt kapital nuförtiden? Flera olika fenomen har idag en destruktiv påverkan som försvårar även för seriösa och gedigna affärsidéer även om det i Minestos fall också delvis är självförvållat. För mig är aktier något jag investerar i långsiktigt för att vara del i att bygga upp och stärka vettiga företag och affärsidéer. Och det är jag stolt över.

Jag kommer teckna också i denna emissionen även om jag hade hoppats på något mer konkret besked kring planen framöver till dess och medger att det är svårbedömt om de lyckas realisera planen i tid. Teckningsoptionen som följer med kan om de sköter sin verksamhet det kommande året bli plåster på såren för oss trogna småsparare som skjuter till mer kapital. Jag kommer också titta på möjlighet att teckna aktier med företräde. Som jag ser det vill jag teckna aktier för att bidra till att företaget får in riktigt kapital och på marginalen minska garanters inflytande. Samtidigt uppstår ofta möjligheter att handla med betald tecknad unit och teckningsoptioner vilket utifrån min erfarenhet från tidigare emissioner ofta kan delfinansiera några procent av emissionen retroaktivt genom arbitragehandel.

Nu blev det väl mycket Minesto den här gången men utdelningsportföljen tuffar på i bakgrunden som vanligt och jag har reviderat upp min utdelningsprognos för 2024 till 85 000 kronor. Eftersom jag alltjämt återinvesterar i nya utdelningar tror jag att jag kommer ha goda utsikter att åtminstone uppnå samma utdelning som under 2023 även om jag tror att 100 000 kronors-gränsen kommer få vänta till nästa år.

Nu har vi utdelningsinvesterare årets finaste tre månader framför oss då lejonparten av utdelningarna betalas ut mellan mars och maj månad. I mitt fall betalas mer än två tredjedelar ut och prognosen är minst 65 000 kronor i utdelningar vilket är ett välkommet tillskott som möjliggör att jag kommer att öka i ett par andra utdelningsaktier parallellt med mina teckningsåtaganden i Minestos företrädesemission.

Redan vid utgången av maj månad bör jag därför vara ifatt 2022 års gula stapel över totala utdelningar!

Utdelningar och aktieköp i januari

Januari månad har gått så fort att jag inte har hunnit uppdatera utdelningsstatistiken förrän idag och knappt tänkt på att flera aktieköp har gjorts. Utdelningen landade på 1 102 kronor där bara 6 aktier delade ut.

Avanza överraskade med en ganska bra rapport och höjd utdelning trots att företaget verkar minst sagt rörigt nuförtiden. Jag valde att passa på att öka lite.

Cloetta har haft det motigt på senare tid och jag har passat på att öka varför aktien nu är ett av portföljens fem största innehav. Utdelningen bibehölls vilket innebär att jag blir belönad mer än jag hade hoppas på redan i år. För den som bryr sig om sådant brus har kursen också återhämtat sig rätt bra på rapporten.

På senare tid är den norska och svenska kronan ungefär lika mycket värda varför jag har passat på att öka lite i ATEA och desto mer i Multiconsult då bägge är stabila företag som har handlats till en bra direktavkastning.

Det har blivit en liten ökning i Cibus. Det finns en betydande ränterisk i företaget och jag är inte säker på att de klarar att bibehålla utdelningen men tycker ändå att det är lockande nog att åtminstone återinvestera utdelningen i alla fall.

Den större händelsen är annars emissionen i Svedbergs. Jag tecknade fullt men tilldelades tyvärr inget utöver det varför jag passade på att köpa lite ytterligare aktier. Det är ett bra exempel på att nyemissioner kan vara värdeskapande när de går till investeringar som bygger värde i företagets långsiktiga verksamhet. Jag gick in i aktien när det ondgjordes i sociala medier över hur den tappade börsvärde med insikten att det skulle uppstå möjlighet att teckna till en riktigt fin rabatt vilket också blev fallet. På lång sikt kommer det säkert betala av sig.

Av någon anledning lyckas jag inte publicera svar på kommentarer på plattformen så tack för kommentarer och svarar här istället: har funderat på att skriva om Minesto igen men dels har jag mindre tid att göra längre inlägg och dels vill jag att företaget går in i nästa fas så att det finns ny information att ta ställning till. Jag vill inte bidra till kortsiktig handel och spekulation utan skriver utifrån ett långsiktigt perspektiv när det finns något nytt att säga med sikte mot ett scenario där de har etablerat sig kommersiellt på flera marknader med 2030 som målår. Det sagt har teknikrisken minskat ordentligt nu när D12 redan är i test och snart är i elproduktion. Vi vet också att D4 har levererat el kontinuerligt. Det som återstår och där den kvarvarande risken finns är att sy ihop det kommersiella och överbrygga vägen dit. Har de väl finansieringen för Hestfjord-parken på plats är de redan beyond break even.

Totalt sett har utdelningarna fallit bättre ut än förväntat där ett par utdelningshöjningar redan har annonserats. Därför är mitt pessimistiska utgångsscenario för aktieutdelningar under 2024 redan reviderat upp till 75 000 kronor. Det finns goda utsikter att åtminstone nå en fin utdelning även i år trots att utgångsläget fortfarande är att det blir svårt att upprepa fjolårets utdelningsnivå.

Reflektioner över det gångna börsåret

Utdelningarna landade på 94 406 kronor under 2023. Brutto är det ensamt tillräckligt för en knäckebröds-FIRE även om det förstås inte är önskvärt eller rimligt. Jag når inte hela vägen till 100 000 kronor vilket jag hade som en vision snarare än mål. En anledning till det är att flera aktier drog in utdelning eller köptes ut från börsen. Samtidigt finns en liten chans att jag kan nå dit när återbetalning av utländsk källskatt betalas tillbaka men då jag inte har köpt så mycket utländska aktier ifjol på grund av den svaga kronan tror jag att den utländska källskatten liksom föregående år landar runt 4 000 kronor. Decemberutdelningen stannade på 1 545 kronor. Portföljen innehåller vid årets slut 53 innehav inklusive XACT högutdelande. Jag tror att ungefär 50 aktier är en långsiktigt rimlig nivå då flera är mindre innehav som jag köpt billigt en gång i tiden och inte har vare sig anledning att öka i eller avyttra. Jag tänker mig att portföljen även framöver kommer ha ett femtiotal innehav.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att passera 100 000 kronor under 2024 vore en naturlig målsättning men jag är i ärlighets namn nöjd om jag uppnår samma utdelning som ifjol. Några finare utdelare har tyvärr köpts ut från börsen. Särskilt ledsen är jag över TransAlta Renewables som var en stabil och pålitlig månadsutdelare. Den hade en utdelningsvikt på 4,4 procent av totalutdelningarna under 2023 och blir inte helt lätt att ersätta. Intrum håller som förväntat inne utdelningen under 2024 för att få kontroll på sin balansräkning. Detta var förväntat men givet den groteskt höga utdelningen under 2023 hade aktien en utdelningsvikt på 18 procent. Det syns också tydligt i diagrammet ovan över utdelningar månadsvis 2023. Den extremt höga engångsutdelningen i Intrum dopade så att säga det här årets utdelning över normala nivåer. Jag har sålt SBB då jag inte ser någon utsikt att de får styr på det hela under överskådlig tid och då det kommer finnas mindre värden kvar. Även om kursen kanske kan återhämta sig på sikt jobbar mina pengar bättre på annat håll. Nu var SBB ett ganska litet innehav men de utgjorde likväl en procent av utdelningsvikten då de hade en hög utdelningsgrad. Castellum har jag ökat i ordentligt men även de utgjorde 2,5 procent bara på sin vårutdelning förra året och därmed är det mer än 5 procent av utdelningsvikt som försvinner där också. Kanske ska förtydliga att utdelningsvikt är ett mått på hur stor procent av totalutdelningen en viss akties utdelning utgör under ett år. Sedan har vi Nordic Waterproofing med en utdelningsvikt på 0,77 procent som tyvärr riskerar att köpas ut. Jag kommer mot min vilja tvingas acceptera uppköpsbudet och placera pengarna på annat håll även om det i skrivande stund inte är helt givet att budplikten också kommer innebära att de faktiskt köps ut från börsen. Det har varit ett fint innehav. Som synes innebär ovanstående att ungefär en tredjedel av fjolårets utdelning försvinner. Därtill har något innehav sänkt utdelningen också. Att uppnå en bra utdelningsnivå 2024 kommer bli en utmaning.

Men samtidigt har jag ju aktivt köpt aktier när börsen var sur och räntan var hög ifjol. Mitt innehav i Cloetta har gått från ett komplementsinnehav till ett sex gånger så stort innehav så med en bibehållen utdelning kan det ensamt klara en tiondel av utdelningsmålet. Nu ska en brasklapp skrivas om de höga råvarupriserna just nu liksom omkostnader kring fabriksbygget i Nederländerna. Men på lång sikt tror jag att Cloetta är en bra värdeaktie som inte kommer att slå index men väl studsa tillbaka till en mer normal nivå historiskt och jag får ju över fem procents yield on cost för besväret vilket är högt för etablerade bolag. Castellum ska inte uteslutas att de kan börja dela ut igen till hösten om ränteläget stabiliseras men jag räknar med att de prioriterar att stärka balansräkningen och utnyttja utrymme till uppköp istället. Wallenstam har förvisso en låg utdelning men eftersom jag ökade när räntefrossan var som högst ska jag kunna inkassera minst dubbelt så mycket utdelning som ifjol från Göteborgsbolaget. Sedan börjar det bli på tiden att Scandic Hotels delar ut igen för första gången sedan pandemin. Jag köpte på mig en större post givet deras fina marknadsposition när de var som mest pressade och väntar tålmodigt på att det ska betala sig. Jag tror faktiskt inte att det sker redan i år då det är vettigare att prioritera annat men utrymmet finns. Lite utdelningshöjningar ska det väl kunna bli också. Investor höjer som förväntat utdelningen. Ja, det är en kanonaktie men den är alltid dyr och jag ställer mig inte in i hyllningskören då det är en aktie som jag nöjer mig med att öka i vid de sällsynta tillfällen då den dras med i allmän börsoro, senast i oktober när man kunde öka för under tvåhundra kronor. Tillsammans med lite arbitragebyte mellan A och B-aktien räcker det för att ge några hundralappar mer i år än ifjol. Avanza har också höjt utdelningen och mitt innehav är större varför min utdelning blir ungefär dubbelt så stor som ifjol. Profoto och Svedbergs är nya lite mindre innehav och jag har ökat i Inwido.

Totalt sett landar prognosen på 70 000 kronor. Detta är dock med en pessimistisk utblick där inga ytterligare utdelningshöjningar förväntas, där jag har tagit höjd för en något stärkt krona och i övrigt inte tar hänsyn till de aktier som kommer köpas under året. Det indikerar oavsett att det blir utmaning nog att klara att bibehålla 2023 års utdelningsnivå men jag ska göra ett försök. Samtidigt har det inget värde i sig själv utan det viktigaste är att portföljen växer på ett sunt sätt över tid. Det är förvisso en bra bit kvar till de över 150 000 kronor i utdelningar som jag siktar på årligen på lite längre sikt men det finns mycket potential i innehav som till exempel Castellum och Scandic som med tiden kommer att göra att portföljen studsar tillbaka. Därför är de mål jag satte upp när jag började spara inom räckhåll.

2023 stängde aktieportföljen med en belåningsgrad på 1,6 procent. Kapitalförsäkringen är helt utan belåning och investeringssparkontot har bara belåning i den lägsta räntenivån. Jag har därmed till sist uppnått min målsättning om att fasa ned belåningen. En anledning till att jag har velat göra det är att jag redan nu närmar mig nivåer där det faktiskt går att leva på portföljen även om jag inte planerar att göra en FIRE då mitt jobb är spännande, utmanande och stimulerande. Hur som helst vore det oklokt närmare en eventuell FIRE att ha en hög belåning i portföljen då det försvårar kapitaluttag och ökar portföljrisken. Jag har funderat på att helt amortera ned belåningen men landat i att det inte är rationellt. Dels överstiger aktieutdelning netto efter skatt räntan jag betalar och så länge jag håller mig på den lägre räntenivån är det därför fullt rationellt med en liten hävstång på någon enstaka procent i portföljen. Dels har jag uppnått ett annat livsmål i att äntligen skaffa ett boende i Sverige. Även om jag inte har så hög belåningsgrad på den bostaden heller och därmed inte har så starka amorteringskrav finner jag alternativkostnaden av att amortera ned bolånet bättre än vad jag sparar i räntekostnad på att amortera ned portföljbelåningen. Därför är mitt utgångsscenario en portföljbelåning på mellan 1-3 procent under 2024. Det ger möjlighet att utnyttja bra köptillfällen samtidigt som jag kan amortera lite mer i perioder när det inte finns lika mycket att köpa till rimliga värderingar. Jag måste också ta hänsyn till att den högre kapitalskatten till följd av högre ränta och portföljvärde äter upp lite mer av mina insättningar än tidigare år. Fokus under 2024 kommer att vara att bygga vidare i lugn och ro och jag lägger allt mer tid på att följa mina existerande innehav snarare än att försöka hitta nya aktier.

En reflektion är att jag tycker att det ger allt mindre att följa aktier och sparande i sociala medier än när jag började. Sedan pandemin verkar det vara mer korta perspektiv och färre som skriver om värdeaktier på ett mer långsiktigt sätt. Sedan Twitter blev X har jag trappat ned min närvaro där även om jag har kvar kontot. Jag är trött på cirkus Musk och ser det som att jag inväntar att det dyker upp något nytt sociala medier-format där man kan få de vuxna aktiesamtalen bland dem som följer företag och bygger långsiktiga portföljer och slippa allt det andra. Mitt jobb har tagit mer tid efter pandemin och det har gått ut över bloggandet så jag funderar även kring i vilken mån jag ska fortsätta med det eller inte. Samtidigt är det ett praktiskt sätt att strukturera mina tankar och få en överblick regelbundet över hur portföljen går vilket gör det lättare att följa upp bakåt, dra lärdomar och planera framåt. Tills vidare kör jag på tills mitt börsår slutar till sommaren och sedan får jag ta en ny funderare.

Avslutningsvis konstaterar jag att jag hade trott att det skulle ta minst tio år att nå dit portföljen och utdelningsnivån är när 2023 år summeras men nu på mitt åttonde sparår är jag väldigt nära att komma i mål. Resan har haft både framgångar och bakslag. Jag har tagit mina läropengar och det har gjort mig till en klokare investerare. Men det visar ändå någonstans att med en diversifiering, tålmodighet och framförallt kontinuerliga aktieköp med en hög sparkvot kommer man väldigt långt. Det fascinerar mig att se att det faktiskt var fullt möjligt att nå hit redan efter mindre än åtta år och att jag av allt att döma kommer vara i mål efter tio år trots att jag också har köpt en bostad. Det finns några kryddor i portföljen som jag förstås hoppas ska ta fart i ett lite lugnare ränteläge 2024 som jag följer aktivt men dem väljer jag att inte skriva om just i det här inlägget, det får bli när det finns något nytt att skriva om. Men oavsett hur det går kommer jag ändå att uppnå mina sparmål och det känns som en stor trygghet. Resten är som jag skrev redan under mitt första sparår en ren krydda som kan ge portföljen ytterligare skjuts.