tisdag 30 juni 2020

Månadssammanfattning juni

Portföljen stänger i juni för första gången över 3 miljoner kronor brutto exklusive belåning!

Netto är portföljen nu värd cirka 2,8 miljoner kronor. Eftersom jag nu har fått de ersättningar jag tidigare har lagt ut för och därför amorterat ned belåningsgraden ordentligt som nu är på mer rimliga 8,3 procent. Jag kommer prioritera att amortera ned belåning till en räntefri nivå igen de kommande tre kvartalen för att skapa utrymme att lösa in mina Minesto-optioner. När det gäller insättningar i övrigt har jag bara satt in precis så mycket som jag behöver för mina köp under månaden och för att amortera ned lånräntan precis under brytgränsen för högre ränta. Av skatteskäl för jag över återstoden i juli. Ett ISK beskattas på ett genomsnitt av insättningar och befintligt kapital kvartalsvis varför det kan vara en poäng att vara lite uppmärksam just under de sista handelsdagarna varje kvartal. Överföringar och köp som man inte ser som nödvändiga kan då med fördel vänta till första veckan i nästa kvartal istället. Är därför inte heller särskilt ledsen över att portföljen föll tillbaka under 2,8 miljoner kronor netto under eftermiddagen för det finns utrymme att hämta igen i juli.
Portföljvärde och insättningar. Nu även med en linje som visar realavkastning över tid.
(100% innebär alltså att portföljvärdet är lika stort som insättningarna)

Jag jämför mig aldrig med index då jag finner det rätt ointressant och mitt huvudsakliga mål är att generera årliga utdelningar som överstiger 4 procent av kapitalet i utdelningsaktier och 5 procent värdeökning i portföljen årligen. Det är rätt blygsamma mål som jag hittills klarar över tid. Så som min strategi är utformad har jag egentligen aldrig haft förhoppningar om mer än 7-8 procent årligen. När 48 månader och 4 år med portföljen summeras landar jag ändå på en total värdeökning över 52 procent utöver insatt kapital vilket motsvarar 13 procent årligen. Det är jag verkligen helnöjd med!

Nu är det förstås inte min defensiva utdelningsstrategi som är orsaken till det fina resultatet, även om flera större innehav också bidrar, utan mitt största innehav Minesto. Det är resultatet av fyra års aktiv och kritisk bevakning av företaget där jag med tiden har bildat mig en rätt bestämd egen uppfattning om hur företaget fungerar och bör värderas på sikt liksom vilka parametrar som påverkar värderingen. Det ska bli väldigt spännande att följa sjösättningen av Minestos första kommersiella kraftverk som genererar energi till kund där företaget får betalt för faktisk producerad elektricitet. Nu är jag minst sagt nöjd med mitt innehav. Fokus framöver är att spara till inlösen av optionerna.

Kommer förstås skriva ett uppföljande blogginlägg om Minesto så snart sjösättningen är gjord!

En mindre lyckad affär var att minska i Azelio på nyheten om brand i deras verifieringsanläggning strax innan de gick ut med två nya avtal (den typen av avtal är dock inte detsamma som en konkret order). Samtidigt gläds jag ändå åt uppgången i Azelio som fortfarande utgör mer än 1 procent av min portfölj och mer än 2 procent av de facto-portföljen exklusive Minesto. Eftersom jag använde pengarna från Azelioförsäljningen till att köpa fler optioner i Minesto har det inte påverkat portföljutvecklingen negativt då bägge aktierna har ökat ungefär lika mycket sedan dess.

När det gäller aktieaffärer i övrigt under juni har jag redan kickat igång mitt fokus på amortering och är därför rätt sparsam i linje med det inlägg jag skrev i söndags där jag la ut en slags plan för det kommande året. Jag prioriterar stabilitet och regelbunden utdelning och har därför fyllt på i Cibus, Investor och Realty Income. Ökade lite i Climeon i början av månaden också.

Utdelningarna gick bättre än väntat i juni och landade på 2 988 kronor. Huvudorsaken är Investors senarelagda vårutdelning som bidrog med 1 215 kronor men även borträknat Investor passerar jag fjolårets utdelning under juni månad, vilket är första gången sedan COVID-krisen inträffade. Som min defensiva utdelningsprognos för i år ser ut kan det tyvärr bli enda månaden, utöver januari då, som jag överträffar fjolårets utdelning samma månad. Som vanligt släpar faktisk utdelning i Brookfield RES efter. Jag kommer uppdatera inlägget med faktisk utdelning när den trillar in.

Totala utdelningar i år närmar sig blygsamma 19 000 kronor

Mina totala utdelningar passerade i maj 100 000 kronor. Jag räknar främst år för år eftersom jag vill veta hur stor passiv inkomst portföljen genererar men det är ändå rätt roligt att se totalen som kuriosa.

Min sharpekvot är återigen positiv om än på rätt dåliga 0,23 vilket reflekterar att flera aktier fortfarande har en bit kvar att återhämta sig från vårens nedgång. Den fortsatt höga standardavvikelsen på 42,29 procent reflekterar att mitt volatila innehav i Minesto utgör en stor risk.

Sparkvoten landade på 77,5 procent. Nu är det bara några veckor tills även vi utlandssvenskar kan ta ut vår kontinentala semester och kommande månader kommer i bästa fall se en sparkvot omkring 70 procent för det ska bli härligt med semester. Nu ska jag unna mig lite för att fira den tredje miljonen!

söndag 28 juni 2020

Plan för mitt femte år med portföljen

Det kommande femte börsåret kommer bli rätt tråkigt av det enkla skälet att jag kommer behöva betala av min belåning för att ha utrymme att lösa in teckningsoptionerna i Minesto senast april 2020.

Man skulle rent av kunna säga att det är ett nyttigt test av hur livet som investerare post-FIRE ser ut.

När det gäller Minestooptionerna skulle jag helst vilja lösa in dem bit för bit för att stötta Minesto. Det vore dock privatekonomiskt oklokt eftersom belåningen i så fall kvarstår med högre ränta samtidigt som jag på marginalen kommer få högre skatt i förtid när optionen omvandlas till aktier.

Därtill finns ett par andra osäkerhetsfaktorer att ta höjd för. Dels är det fritidshussäsong och skulle jag köpa ett fritidshus i sommar kommer jag förstås att behöva amortera ned ett par procent per år enligt gällande regelverk vilket innebär lägre månadsinsättningar till portföljen mer även om jag hoppas på att slippa nalla på aktieportföljen. Dels behöver jag ta höjd för att det kommer en emission i Azelio. Jag väljer i det fallet därför att avvakta att gå in större intill dess att jag vet villkoren för emissionen eller det kommer ett positivt besked om teknikverifiering. Det blir ofta rörigt kring emissioner när många ska sälja av sina teckningsrätter och för den tålmodige uppstår säkert goda nog lägen.

På den positiva sidan bör jag kunna räkna med att utdelningarna återkommer i vår vilket skulle ge minst 25 000 kronor i utdelningar intill Minestoinlösen och då räknar jag på 2/3 av normal utdelning.

Jag räknar därför med att köpa aktier för en tiondel av mina månadsinsättningar. Det innebär i sin tur att jag behöver starkare disciplin än någonsin och därför har jag tagit fram en plan för mina inköp.

- En aktiepost bör köpas i kärninnehav. Prioritet på aktier som delar ut senast i april. Syftet främst att inte totalt tappa portföljandel men jag har fyllt på under vårens nedgång och klarar ett år utan storköp.
- I övrigt inga aktieköp i köp A/B-lägen utan endast när jag kan köpa till en direktavkastning över 4 procent. Köp A/B-lägen på 3-4 procent kommer finnas om ett år också.
- En aktiepost (i lokal valuta) i en månads- eller kvartalsutdelare skulle bidra med ett kassaflöde på ett par procent av köpet till i vår vilket är viktigt just nu. Först ut ökar jag i Realty Income igen imorgon.
- En aktiepost kan köpas i miljöteknikaktier. Detta som vanligt främst för att få disciplin i övrigt. Undantaget möjligheten att ta större position i nämnda Azelioemission eller efter lyckad verifiering.
- Ett "wild card" där jag kan en aktiepost köpa vilken som helst där jag bedömer att läget är bra nog.

För att klara det här behöver jag göra mer aktiv analys än tidigare. Jag har de senaste åren haft lyxen att jag tack vare stora månadsinsättningar kan sprida köpen på många aktier men nu behöver jag fokusera mer. Ett resultat av min portföljanalys är att jag har identifierat var jag fokuserar min energi:

- Följ upp minst en aktie i veckan.
- Följ upp minst ett kärninnehav varje månad, alltså även aktier som Investor och J&J som jag rätt sällan går på djupet i.
- Följ upp minst ett av mina större innehav varje månad. Gjensidige och KONE ska vara först ut.
- Analysera minst en kvartals- eller månadsutdelare per månad. Cibus ska vara först ut.
- Bonäsudden, Bosjö och Sydsvenska Hem har också prioritet på en tidig analys.
- Titta särskilt på skog där Holmen och SCA är mina naturliga val (ägt under Unga Aktiesparartiden).
- Fortsätt att bevaka miljöteknikaktier. De inläggen är dock redan skrivna för Azelio, Climeon och Soltech men jag är inte helt nöjd med kvalitén varför jag har dragit mig för att dela dem på bloggen.
- För att ha tid till detta kommer andra inlägg få stå åt sidan, inte minst analys av hållbarhetsrapporter men även analys av portföljutdelning som är mindre meningsfull i rådande osäkerhet om framtiden.

För er bloggläsare är detta goda nyheter eftersom det kommer fler inlägg om aktier än tidigare. Därför är det viktigt att som jag alltid är nog med understryka att dessa inlägg aldrig ska läsas som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du ska läsa rapporter själv, göra din egen analys och bilda dig en egen uppfattning. Detta är särskilt viktigt då de här inläggen kommer bli subjektiva stickprov av vad jag tycker är särskilt intressant i rapporterna. Det här är en hobbyblogg som jag skriver på min fritid och jag kommer inte göra en heltäckande analys utan endast dela med mig av några tankar när jag ändå lägger ner tid på att kolla upp aktierna. Från mitt perspektiv hjälper det mig att få struktur på sparandet att regelbundet skriva inlägg och ger mig dessutom möjligheten till back-tracking i framtiden för att lära mig om hur jag agerar över tid. Så var det sagt igen men är hellre övertydlig här.

Den stora utmaningen kommer bli att bestämma när under månaden jag ska köpa. Som vanligt gör jag, precis som idag, mina analyser när börsen är stängd och jag kommer nog fortsätta utgå ifrån att jag gör köp så snart min köp C-nivå uppnås i relevanta aktier. Skulle de bli ännu lägre värderade senare i samma månad kan jag ju i värsta fall köpa mer på nästa månads köp i förväg också. 

Jag bedömer att det bör ge mig rätt balans mellan att vara lite offensiv men ändå säkerställa att jag kan lösa in optionerna. Skulle det gå fel har jag tre alternativ. I första hand kan jag flytta optioner från min KF till mitt ISK där jag har större utrymme. I andra hand finns möjligheten att sälja mindre innehav eller buffertaktier precis som jag gjorde under börskraschen i mars. I sista hand har jag redan tagit höjd för att ha viss övervikt på Minestooptioner för att i värsta fall sälja några tusen optioner för att finansiera inlösen.  

Det vill jag dock i det längsta undvika då jag som sagt tror att de kommer vara värda mer i framtiden. När det gäller Minesto pågår nu slutarbetet i Vestmannasund med att ansluta det första kommersiella kraftverket. Under måndagen äger Minestos bolagsstämma rum och jag ser med spänning fram emot mer information då. Räkna med ett separat inlägg om Minestos sjösättning i veckan som kommer.

Den här planen är det tredje och sista ledet i en enkel utvärderingsmodell som jag tillämpar en gång om året. Först tittar jag rent objektivt på hur portföljen ser ut (länk). Därefter analyserar jag portföljsammansättningen närmare och jämför med tidigare års analyser (länk). Detta mynnar ut i en översiktlig handlingsplan kring hur jag ska agera under året. Det här är en enkel analysmodell men jag delar med mig just därför för att jag tror att det är klokt att då och då ta sig tid att gå tillbaka och se hur man har resonerat tidigare om portföljen för att dra lärdomar om hur man agerar framöver.

Notera att jag alltid gör  analysen under helgen när börsen är stängd för att inte påverkas av brus.

lördag 27 juni 2020

Fördjupad portföljanalys

Jag har för vana att analysera portföljen minst en gång per år. Syftet är att med lite perspektiv gå tillbaka till hur portföljen har sett ut tidigare år för att se vilka delar i min investeringsplan som har lyckats och var jag bör lägga mer energi det kommande året. I det här andra inlägget kommer jag framförallt titta på hur portföljen ser ut idag. Därefter kommer jag med det som utgångspunkt att sätta upp en plan för hur jag bör investera det kommande året. Det är en enkel metod som jag tror på eftersom jag hinner smälta reflektionerna: först tittar jag hur det ser ut rent objektivt (det gjorde jag förra veckan här). Sedan bryter jag ned och analyserar samtidigt som jag jämför med hur det såg ut ifjol. Till sist gör jag en plan för det kommande året mot bakgrund av denna enkla analys.

I år blir det extra viktigt eftersom en stor del av månadsinsättningarna går åt till att amortera ned belåning och skapa utrymme för inlösen av alla mina teckningsoptioner i Minesto. Dessutom är det så att jag på sommarhalvåret är lite mer defensiv i mina aktieköp eftersom jag vill ha lite extra utrymme ifall läget att slå till på ett fritidshus uppstår.

En annan faktor att ta hänsyn till är valutan. Eftersom jag får min lön utbetald i euro som nu försvagas mot kronan igen behöver jag ta höjd för att jag inte kommer ha samma lyx som det gångna året att få ett par tusenlappar mer än jag räknat med bara tack vare valutan. Det gäller förstås också utdelningen där en stärkt krona innebär att utländska utdelningar blir lite lägre. Det är inte någon dramatisk skillnad utan snarast en återgång till ett normalläge de senaste åren men som sagt inte samma lyx att få mycket mer sparande och utdelningar än jag har kalkylerat med.

Portföljen har minskat från 72 till 61 innehav. Är nöjd med att ha fokuserat portföljen mer under det gångna året. Det är fortfarande lite mycket men framförallt mer hanterbart eftersom några är mindre kuriosainnehav av sådan karaktär att jag inte bevakar dem särskilt aktivt. Mer om det nedan.

Kärninnehaven

Man börjar se att det utkristalliserar sig en ny grupp av kärninnehav där jag har stora positioner: Kopparbergs, Realty Income, Axfood, Investor och Castellum. I Kopparbergs och Axfood är jag rätt nöjd med min position men behöver ändå öka lite då och då. Investor har jag haft ett uttalat mål att öka i men jag bör försöka skala upp portföljandelen ytterligare vid varje av de få tillfällen som ges. I Handelsbanken och TransAlta Renewables har jag tagit stora positioner på lång sikt och avser inte i framtiden ha en fullt så stor portföljandel som idag. J&J vill jag öka i men portföljandelen har faktiskt minskat marginellt sedan ifjol trots att jag ökat lite. Aktien är tyvärr allt som oftast rätt dyr.

Jag kan ändå konstatera att de ökningar jag gjorde under våren i dessa aktier borde vara tillräckliga året ut. Just Investor vill jag fylla på i lite då och då och jag gör nog klok i att köpa en aktiepost i någon av dessa aktier varje månad men det finns annars egentligen inget skäl att öka i "köp A/B-lägen" såvida inte värderingen blir bättre än idag, jag kan fokusera på annat ett tag helt enkelt.

Andra större innehav

Näst kärninnehavskategorin finns ett gäng andra aktier där jag har en betydande portföljandel på ett par procent men av olika skäl inte ökar lika regelbundet, oftast för att aktierna inte är lika stabila och pålitliga. Men det rör sig ändå om etablerade företag som jag tror är sunda att äga på lång sikt och följer relativt aktivt. Här noteras bland annat Clas Ohlson, H&M, Multiconsult, Scandic Hotels och Skanska. Det här är aktier där jag har en ganska god YOC eftersom de alla har haft utmaningar de senaste åren och då har jag passat på att ta positioner. Till följd av samma utmaningar är jag dock rätt försiktig och håller portföljandelen på en balanserad nivå.

Bland mina större utländska innehav noterar jag att Gjensidige och KONE är två förhållandevis stabila aktier där jag förvisso tagit en rätt god position det gångna året men där det börjar bli dags att titta på dem lite närmare för att avgöra när det är läge att gå in större nästa gång. Bägge handlas till förhållandevis höga värderingar men de bidrar med diversifiering avseende både valuta och sektorer.

En ambition kanske kan vara att titta på minst en av dessa aktier lite extra varje månad.

Sektorer

Finanssektorn var överrepresenterad ifjol. Med 9,8 procent spritt över fem innehav är det nu en ganska rimlig riskspridning. Handelsbanken är störst men jag har innehav på mellan 0,5-2 procent i övriga storbanker också. I tillägg finns knappt 1 procent Resurs Holding i portföljen. Jag tycker att finanssektorn är svåranalyserad och sprider risken. Handelsbanken har jag valt för deras defensiva egenskaper och historik. Samtidigt är företaget inte vad de har varit och kundservicen kostar mer i dessa digitaliserade tider. Jag är rätt nöjd med de innehav jag har och det är inte prioritet att öka i finans det kommande året. Möjlighet till ytterligare tillväxt och ökade utdelningar är blygsam. Här handlar det främst om att jag har kommit över aktierna till en god YOC och hoppas kunna bibehålla en högre utdelningsnivå än portföljgenomsnittet över tid snarare än utdelningshöjningar.

Fastighetssektorn utgör nu knappt 16 procent. Sedan Hemfosa köptes upp har jag sett ett behov av att bredda risken. Därför har jag tagit in en provposition i Cibus. Jag tycker att utdelningsandelen är hög men förmodar att det har att göra med de initiala kostnaderna varefter vinsten ökar allteftersom innevarande lån amorteras ned. Jag är inte heller alltför övertygad om klokskapen i att satsa på att äga lokaler som Coop hyr med tanke på företagets tuffa sits just nu. Samtidigt är riskpremien väl tilltagen med en YOC omkring 7 procent och en ny svensk kvartalsutdelare med månadsutdelarambitioner känns som ett rimligt alternativ till Hemfosa. Jag kommer fortsätta öka lite pö om pö så länge aktien handlas på rimliga nivåer och samtidigt läsa in mig bättre innan jag eventuellt tar en större position.

De andra innehaven är Bonäsudden, Bosjö, Castellum, NorthWest Healthcare, Omega Healthcare, Realty Income, Sydsvenska Hem och Wallenstam. I de två förra och Sydsvenska Hem planerar jag att göra en mer grundlig analys för jag börjar fråga mig om jag behöver den ytterligare risk de innebär i det här skedet av min utdelningsresa. Deras höga direktavkastning har samtidigt tjänat mig väl. Wallenstam passar inte min strategi särskilt väl på grund av den låga direktavkastningen men det är en stabil aktie med några av Göteborgs bästa lägen. Jag har pytsat in överskott från min andrahandsuthyrning i aktien vilket förstås blir en rätt blygsam summa.

En defensiv sektor jag vill öka i är skog. Holmen har jag analyserat och utgör knappt en halv procent av portföljen men jag tycker att aktien är alldeles för dyr med en direktavkastning på strax över 2 procent. Det är en defensiv, obligationsliknande aktie med urstark kassa och stora tillgångar men det är inte precis en tillväxtaktie och det finns ändå vissa riskscenarion vid t.ex. skogsbränder. Kanske borde jag ändå göra det till ett projekt att titta lite mer ingående på Holmen och SCA senare i år för att bilda mig en tydligare uppfattning om när jag är beredd att ta en position. Som kuriosa ingick bägge aktierna in min första aktieportfölj under Unga Aktiesparare-tiden.

Månads - och kvartalsutdelare

Man kan allmänt konstatera att de nordamerikanska kvartals- och månadsutdelarna har varit väldigt nyttiga för kassaflödet av utdelningar när de flesta svenska utdelningar har hållits inne under våren. Därför kommer jag titta lite extra på att fortsätta stärka upp i den här kategorin av aktier, vilket jag gjorde under den courtagefria kampanjen nyligen. Jag hade ifjol ett uttalat mål att öka i månadsutdelarna och det har jag gjort. Att Boston Pizza håller inne sin utdelning gör dock att jag tappar ett par hundralappar varje månad och jag kommer titta lite extra på alternativen i den här kategorin. Realty Income har jag redan en stor position i men TransAlta RES och de andra alternativen har jag inte följt upp så noga på ett tag så det är på tiden. Cibus ett alternativ också här.

Miljöteknikaktier

Mina tre övriga miljöteknikaktier Azelio, Climeon och Soltech har jag lagom stora portföljandelar i mellan 0,5-2 procent. Jag har analyserat alla tre rätt aktivt under våren och planerar att publicera inlägg senare i sommar men har inte hunnit kvalitetsgranska dem lika väl som inlägget om Minesto. Man kan enkelt säga att jag ser en stor potential och uppenbar uppsida i alla tre men samtidigt också flera risker som är något tydligare än i Minesto. Därför vill jag låta mig övertygas det kommande året på samma sätt som jag har gjort i Minesto.

Mindre innehav som är onödigt att sälja

Typexemplet är Tomra. Det grämer mig och är en lärdom att jag borde ha ökat mer när tillfälle gavs men samtidigt hade jag inte gjort en gedigen nog analys då och var försiktig. Den lärdomen har jag dock tagit till mig och tar idag mer meningsfulla positioner direkt. Finns dock ingen som helst anledning att sälja Tomra. Vestas faller också in i den här kategorin. Det är ett fint företag men har sin stora tillväxtresa bakom sig. Jag tycker dock att det är roligt att följa Vestas eftersom Minesto har en liknande affärsmodell och, hoppas jag, liknande tillväxtresa framför sig. Också Xylem är ett litet innehav men det är avsiktligt då jag endast köper i courtagefria kampanjer eftersom aktiens utdelning är rätt låg. Jag tänker ta mig tid att titta på de här tre aktierna närmare, inte minst eftersom de är miljöteknikaktier som jag gillar att läsa om och det vore om inte annat nyttigt och lärorikt att analysera andra miljöteknikaktier än de fyra som jag har större positioner i.

Jag har av kuriosaskäl köpt en aktie vardera i Apple och Berkshire Hathaway under Avanzas courtagefria kampanjer. Dessa har utvecklats fint men passar inte in i min strategi varför jag aldrig ökar. Samtidigt finns det inget egentligt skäl att sälja sådant som går bra så de får vara kvar.

På samma sätt har jag resonerat i Avanzas courtagefria kampanjer när jag tog in den tyska trion BASF, EON och Siemens. Just kemikalier, där BASF är bland de mer hållbara globalt, och basenergi är sektorer som är underrepresenterade på Stockholmsbörsen. Därför såg jag en poäng med att diversifiera med relativt trygga och etablerade tyska aktier som dessutom har en historik av utdelningstillväxt, vilket är relativt ovanligt i tysk aktiekultur. Jag bestämde där redan från början hur stor position jag skulle ta med beaktande av en tilltänkt framtida portfölj. När Avanza upprepar kampanjen brukar jag fylla på för att bibehålla portföljandelen men ökar annars aldrig. De fyller sitt syfte och är stabila nog som utdelningsaktier.

Duni och ICA har länge varit buffertaktier som kan åka ur om jag behöver kapital att öka i något annat. Det är inte optimala företag men den typ av aktier som jag har köpt på tillfället när de varit minst sagt dumpade för något år sedan. De fyller sin funktion i utdelningsportföljen och får vara kvar.

Det finns dock några mindre innehav där det inte är självklart att de fyller en funktion. Till exempel Elanders, HiQ och Intrum. De flesta sådana aktier har jag redan sålt men i den här typen av mindre innehav bör jag nog ta mig en funderare kring om jag är beredd att titta på att öka och om de verkligen tillför något eller om jag ska sälja för att istället öka i något bättre? När det gäller Beijer Alma, Inwido och Nordic Waterproofing har jag redan tagit ett beslut att behålla och därför dubblerat innehaven, som dock är blygsamma. Nobina är jag lite tveksam till efter deras senaste missade upphandlingar och stark konkurrens i sektorn men jag har god riskmarginal och en oförskämt bra YOC och kan just nu inte hitta något som ger bättre YOC.

Vitreous Glass är ett innehav jag behöver ta ställning till. Det handlades till en oförskämt fin YOC men utdelningen har uteblivit under krisen och informationen om företagets verksamhet är knapphändig vilket gör det ganska svårbevakat. Det får vara kvar tills vidare och som jag ser det är det antingen ta en position på minst en procent eller sälja helt som gäller på ett års sikt.

Mitt minsta innehav just nu är EcoWavePower. Jag sålde av hela innehavet för ett halvår sedan men har roat mig med att ta in en minimal bevakningsposition enligt den enkla principen köpa en post aktier vid låg kurs och sälj ett mindre antal aktier vid högre kurs. Innehavet är därför helt egenfinansierat och en kuriosagrej som jag använder för att bevaka aktien om de mot förmodan skulle leverera vad de uppgav vid börsnoteringen för ett år sedan. Det är samtidigt ett enkelt sätt för mig att träna trading i mycket blygsam skala. Syftet är att jag ska lära mig mer om hur jag fungerar i tradingsituationer med kortare positioner. Eftersom EWPG handlas runt 5 kronor per aktie kan jag handla poster om 100 aktier per gång vilket ironiskt nog gör aktien lämplig för ett sådant experiment.

Denna enkla övning har gett en ny överblick över portföljen. Jag kommer nu i ett tredje och sista steg följa upp med en översiktlig plan för vilka aktier jag ska analysera och hur jag ska prioritera mina köp under det kommande året.

lördag 20 juni 2020

Fyra år med portföljen - tre miljoner

Ifjol kallade jag det här utvärderingsinlägget för tre år med portföljen - två miljoner. Det känns väldigt roligt att i år följa den trenden och skriva fyra år med portföljen - tre miljoner. Historisk avkastning är som bekant aldrig en garanti för framtida avkastning så det är hårt jobb som gäller.


Cirkeldiagrammet visar portföljens sextio aktier och portföljandel exklusive Minesto. Att jag exkluderar Minesto beror på att innehavet har vuxit sig såpass stort att diagrammet annars inte skulle bli överskådligt. Nu syns mina tjugofem största innehav efter Minesto.

Jag kommer analysera portföljen ingående i lugn och ro och återkommer i ett separat inlägg men vill ändå högtidlighålla milstolpen med några inledande reflektioner och lärdomar längs vägen.

Minesto enskilt största framgångsfaktorn

Den enskilt största förklaringen är att jag under 2019 tog ett beslut att göra ett avsteg från min utdelningsstrategi och sätta av ett års sparande i Minesto. Min ursprungliga plan var att ha en aktieportfölj värd 2,5 miljoner kronor efter fem år och eftersom jag redan ligger minst ett år före den planen med större budgetutrymme än tidigare ansåg jag mig ha råd att vika ett år åt Minesto utan att tumma på min långsiktiga plan. I den bästa av världar ger det både bra tillväxt och god utdelning.

Mitt köp i Minesto har inte varit optimalt, jag har som mest betalat 22,15 kronor och som lägst 2,37 kronor för aktieköp. Hur som helst har mitt största innehav dubblerats i värde jämfört med mitt GAV och det ger naturligtvis avtryck med besked i portföljen.

Jag har beskrivit en gång för alla hur jag ser på Minesto här. Min bedömning grundar sig på två mycket genomarbetade professionella analyser från Västra Hamnen och Pareto, där den senare har reviderat upp vinstprognosen i en uppdaterad analys i maj. Det är fyra år av hårt arbete, bevakning av Minesto och gammal klassisk hederlig värdeinvesteraranalys som ligger bakom den framgången. Jag vill av principskäl inte skriva vad jag anser att aktien är värd eftersom jag tycker att envar bör göra sin egen analys och förstå vad man köper men för mig blev det tydligt att uppsidan i caset var löjligt stor när jag ökade i anslutning till nyemissionen och COVID-19-krisen. Som jag försöker beskriva så objektivt som möjligt finns det naturligtvis flera riskfaktorer då de bägge analyserna prisar in en installerad kapacitet på mellan 111-200 MW den kommande femårsperioden vilket inte är en självklarhet. Allt annat lika håller mitt scenario. Jag ser med stor spänning fram emot sjösättningen av de första kommersiella kraftverken. Hade hoppats att de skulle sjösättas lagom till midsommar med ytterligare genombrott i aktiekursen som följd men får ge mig till tåls ytterligare ett par veckor.

Det här avsteget är intressant då det dels visar en utveckling från en enkel utdelningsstrategi men också hur jag har utvecklats som investerare i analys och förmåga att äga mer komplexa aktier.

Även om fokus nu är på utdelning kommer jag fortsätta krydda portföljen med miljöteknikaktier som Azelio, Climeon och SolTech. Där har jag ännu en del inläsning kvar att göra och små positioner.

Högre inkomst och lägre utgifter ger högre sparkvot

Under de gångna fyra åren har jag genom löneökningar och en ny tjänst lyckats höja min disponibla nettoinkomst med 33 procent. Under samma period har jag lyckats sänka mina fasta utgifter med nära 33 procent. Det innebär sammantaget att jag klarar en sparkvot på mellan 70 och 80 procent varje månad (det senare förutsätter en snålmånad utan andra utgifter än basala matkostnader). Det innebär att mina avsättningar till portföljen är 67 procent högre 2020 än vad de var vid start 2016.

Det kan låta overkligt men i grunden handlar det bara om aktiva beslut som att flytta till en billigare och hälften så stor bostad, ha det billigaste rörliga internet- och mobilabonnemanget, bara försäkra vad jag faktiskt behöver försäkra, laga min mat själv, ta med matlåda, planera mina inköp, vara medveten om energikonsumtionen och utföra energikrävande aktiviteter på de timmar och dagar då elpriset är lägre. Många bloggare som Miljonär innan 30, Utdelningsseglaren och Farbror Fri har mer ingående beskrivit den här typen av spartips och på deras bloggar hittar du handfasta tips och råd.

Även om portföljen spurtade den senaste tiden tack vare Minesto är lejonparten av min förmögenhet uppbyggd på ett regelbundet månadssparande med en mycket hög sparkvot över tid. Ungefär en åttondel av insättningarna kommer från annat än mitt ordinarie månadspar.

En total portföljavkastning på nära femtio procent efter fyra år är klart godkänt och en bra bit över mitt mål om fem procent per år men på intet sätt exceptionellt, många lyckas prestera långt bättre än så. Högt sparande över tid kombinerat med en blygsam ränta på ränta-effekt gör den stora skillnaden.

Sälj av aktier som underpresterar och öka i aktier som presterar

Jag har till sist tagit till mig att man ska sälja av surdegar för att skapa utrymme för bättre innehav att växa och ge utdelningar. Jag gillar trädgårdsarbete och det är egentligen samma sak: du måste rensa bort ogräs för att växter ska kunna få utrymme att växa ordentligt och bära frukt. Resan har verkligen inte varit spikrak och jag har åkt på några kännbara smällar längs vägen. Jag förlorade femsiffriga belopp i både EcoWavePower och MQ och har gjort förluster även i andra mindre innehav. I Serneke kan jag stoltsera med att jag prickade in botten när jag sålde hela mitt korta innehav för 25 kronor per aktie sedan Karlatornetförsäljning och bygge sattes på paus. Mitt långa innehav behåller jag dock.

Men att jag trots allt har sålt när det blivit uppenbart för mig att mitt case inte längre håller har begränsat förlusten i flera fall och desto viktigare skapat utrymme för att investera i bättre aktier. Här finns fortfarande förbättringspotential och jag behöver bli än mer cynisk i att minska tidigare när jag ser signaler på att mitt case inte håller.

En anledning till den ökade risken är att jag har andra förutsättningar idag. När portföljen startade ville jag endast ha en passiv avkastning som bevarade kapitalet och gav utdelning som översteg inflationen. Då ansåg jag mig inte ha möjlighet att följa börsen på daglig eller ens veckobasis varför risken var låg. Idag har jag möjlighet att följa i stort sett varje morgoncall och titta in ytterligare någon gång under dagen. Avanzas mobilapp med kurslarm ger mig bättre kontroll och möjlighet att agera snabbare om något skulle inträffa.

Tålamod, tålamod, tålamod

Där många sparare går bet är att de säljer bra aktier för tidigt. Anledningen till detta är dels att de inte gör en ordentlig analys och därför inte förstår vad de äger eller varför. De blir i sin tur nervösa när aktien faller efter en längre tids uppgång och lockas att ta hem en vinst på 25, 50 eller 100 procent trots att anledningen till uppgången ofta är att risken har minskat och förutsättningarna för att uppnå den teoretiska potentialen har ökat. Jag har i Minesto en bestämd uppfattning om vad jag anser aktien rimligen vara värd och kommer inte sälja innan den nivån uppnås såvida inget förändras. Mer regelbunden analys av samtliga innehav är min uttalade målsättning för det femte året med portföljen.


Under COVID-19-krisen var det rätt svettigt och pratet om att köpa när det flyter blod på gatorna är inte utan anledning. Min belåningsgrad slog i taket och hade vi fortsatt ned ytterligare någon procent hade jag i värsta fall tvingats till tvångsförsäljningar. Jag hade tagit höjd för en börsnedgång på 50 procent och har kapital att betala av lån men var inte beredd på hastigheten i nedgången. Jag valde därför att ganska tidigt dumpa flera mindre innehav som underpresterar för att istället öka i aktier som Axfood, Castellum, Investor, Kopparbergs och Realty Income. I de två sistnämnda lyckades jag pricka in botten och de är bägge upp med över 50 sedan dess - återigen varför man inte ska vara rädd för att dumpa aktier som underpresterar för man kan köpa något bättre för pengarna istället.

FIRE är redan idag en möjlighet

Med över tre miljoner i kapital är FIRE redan idag en möjlighet. Faktum är att om jag säljer alla mina icke-utdelande aktier och pytsar in det kapitalet i utdelningsaktier med en genomsnittlig portföljutdelning på 4,25 procent skulle jag klara över 10 000 kronor per månad i utdelningar. Det skulle räcka till att täcka min lilla bostad i Göteborg, mat och löpande utgifter och ändå ha 20 procent över. Det är naturligtvis inte rimligt eller önskvärt men att ha möjligheten känns fantastiskt. Min lägsta nivå för att göra en FIRE landar på 4,5 miljoner kronor efter att boendefrågan är löst. Alltså behövs ungefär 5-6 miljoner för att säkerställa en låg belåningsgrad på den framtida bostaden.

Man brukar räkna med att det tar ungefär tio år att spara ihop tillräckligt kapital för att göra en FIRE. I mitt fall skulle det med en sparkvot på som lägst 70 procent över tid därför ta ytterligare fem år.

Jag räknar med att köra på minst till 40 års ålder varvid jag kommer ha en utdelningsportfölj av ovan storlek i tillägg till Minesto. Förmodligen kommer jag sedan flytta hem till Sverige och köra på ett par år för att känna på hur det känns innan jag beslutar mig för om jag gör en FIRE eller inte. Även om jag har blivit mer cynisk till arbetslivet på äldre dar och hemarbete hela våren har gjort att man känt på skillnaden i praktiken på sätt och vis tycker jag i grund och botten fortfarande att jag har ett riktigt häftigt jobb och det är mycket möjligt att jag kör på om det blir spännande arbetsuppgifter.

I ett drömscenario kommer jag kunna använda delar av Minestoinnehavet till att lösa boendefrågan före FIRE varefter jag kan använda återstående portfölj att leva på. Framtiden ser ljus ut just nu.

lördag 13 juni 2020

Min säljstrategi

Så till sist har jag en gång för alla spaltat upp de premisser under vilka jag säljer aktier.

Grundprincip för varför jag inte vill sälja

Min utgångspunkt är köp och behåll. Det har en mycket enkel förklaring: jag ser varje beslut som en risk. Och i synnerhet en risk för mina egna felbedömningar och misstag. Genom att minimera antalet beslut kan jag fokusera på att de få beslut jag tar är så väl avvägda som möjligt. Därför lägger jag all energi på att aktivt analysera ett antal företag och under vilka förutsättningar jag ska öka i dessa.

Jag försöker i regel inte tajma marknaden genom att sälja och köpa tillbaka. Risken är bara stor att jag antingen säljer för tidigt eller köper tillbaka för sent. Värdeinvestering och time in market är min grej.

Grundprincip för varför jag ändå säljer ibland

Som trädgårdsamatör ser jag stora likheter med aktiesparande. Det är helt enkelt så att man ibland måste rensa bort lite ogräs från portföljen för att ge mer utrymme åt de finare växterna att frodas. Det kan ta emot psykologiskt eftersom man då inte sällan måste sälja med svag utveckling eller rent av förlust. Det är ett nybörjarmisstag. Typiskt nog är det, precis som i trädgården, bättre att göra sig av med det som inte växer för att istället ge mer näring genom att öka i bättre aktier. Även om förlusterna är sura bör de i en korrekt diversifierad aktieportfölj inte påverka totalavkastningen eftersom de pengar man får igen från försäljningen kan återinvesteras i långsiktigt klokare innehav.

Minska om ursprungscase har förändrats

Ibland blir det fel och det visar sig att det case jag gjorde när jag analyserade och gick in i aktien inte stämmer överens med företagets utveckling. Notera här att jag redan innan jag fattar köpbeslutet gör ett scenario för min investering där det omvända också gäller - om min hypotes kring att aktien kan utvecklas på ett särskilt sätt inte stämmer gror snabbt tanken att sälja av den. Först frågar jag mig dock vad anledningen till att aktien inte levererar som förväntat är.

Det kan till exempel röra sig om att den företagsspecifika risken har ändrats av någon anledning. Det kan också röra sig om att företaget inte levererar vad man tidigare har sagt sig göra. Resultat uteblir men kostnader finns kvar och kapitalbehovet ökar inte sällan över tid.

I ett sådant läge är det oftast bäst att minska, eller rent av sälja av helt. Det är i regel mer sannolikt att de utmaningar som håller aktien nere kommer fortsätta än att det vänder i avsaknad av tydliga tecken.

Jag tar hellre risken att köpa tillbaka dyrare när det finns konkreta tecken på en vändning än att riskera att aktien sjunker ytterligare genom att inte sälja av i tid.

Ibland kan det dock vara omvärldsfaktorer på makronivå som påverkar, snarare än något företagsspecifikt, vilket tvärtom kan ge ett gynnsamt köpläge. Till exempel kan abnorma valutakurser eller räntelägen ge sådana möjligheter i annars välskötta företag.

Undvik att sälja aktier som går bra

Ett vanligt misstag är att sälja aktier som går bra. Jag försöker att undvika det till varje pris.
I regel skalar jag inte ned innehav på grund av storlek. De har oftast vuxit sig stora av en anledning, nämligen att företaget utvecklas väl varför fler köper än säljer. Att då skala ned är kapitalförstöring.

Möjligen kan jag tänka mig att skala ned om en aktie plötsligt har en orimligt hög värdering men inser samtidigt att jag då sannolikt inte kommer kunna köpa tillbaka på samma nivåer som tidigare.


Har jag tid att bevaka innehavet

Ibland händer det att jag säljer mindre aktieposter helt enkelt eftersom de utgör en risk i sig att man inte bevakar dem aktivt nog. Har jag ägt en aktie i ett par tre år men aldrig ökat samtidigt som utvecklingen är medioker är det en signal om att jag bör överväga om det är värt att behålla aktien. Uppenbarligen tror jag ju mer på andra aktier och då är det kanske bättre att fokusera resurserna dit.

Alternativkostnad

Alla aktier har en alternativkostnad. Det kan under vissa omständigheter därför vara motiverat att sälja en aktie som går bra om man behöver frigöra kapital för att köpa något som förväntas ge ännu högre avkastning till samma eller lägre pris.

fredag 12 juni 2020

Tankar om blankning

Avanza gick idag ut med information till oss kunder om att våra aktier kan lånas ut till blankning där vi kunder får 60 procent av ersättningen för besväret (länk).

Jag är rätt kluven. Å ena sidan är det inte fel med mer pengar in på marginalen och sättet Avanza löser det på är rätt schysst och smidigt mot oss kunder. Som långsiktig sparare vore det ett roligt sätt att öka i aktier där kursen faller tillfälligt till följd av blankning. Å andra sidan är min uppfattning att blankning på längre sikt inte tillför särskilt mycket gott i realekonomin.

Jag kommer nog inledningsvis låta det vara för att se vad det innebär men tror att jag redan till årsskiftet kommer dra mig ur. Huvudanledningen är att jag inte vill bidra till blankning i Minesto, där kursrörelserna ibland är rätt stora. Eftersom mitt innehav av aktier och optioner inte är totalt obetydligt på ungefär 2/3 promille av det totala antalet aktier, det vill säga jag äger efter inlösen 1 aktie per 2 000 aktier, skulle det på marginalen ändå ha en viss påverkan att inte tillåta utlåning.

Vi som har varit ägare i Minesto några år ser hur tillfälligt negativ påverkan det kan ha när det plötsligt blir stor handel i endera riktningen med anledning av utfärdade warranter. 

Blankning i samband med att en emission ska utlysas är destruktivt då det kan tvinga företaget att sänka emissionskursen. Det skulle leda till att företaget får in mindre pengar, eller måste ställa ut fler aktier varför utspädningen ökar, vilket ökar kapitalrisk och är negativt som aktieägare. Det är möjligt att Minesto kommer göra en emission till, antingen riktad eller företrädesemission, och som lång ägare med en tidshorisont på över tio år vill jag naturligtvis företagets bästa. Att då få några ören eller rent av kronor i månaden för att låna ut mina aktier till Morgan Stanley vore dumsnålt.

Lika allvarligt är att blankning kan användas för att trycka ned aktiepriset inför ett fientligt bud. Nu har Minesto förvisso en stark ägarbild med två stora huvudägare men uppköp innan företaget når sin fulla kommersiella potential är den enskilda risk som oroar mig allra mest och jag vill inte medverka till att underlätta det. Har redan sett ett par exempel på hur ett par bra aktier har köpts ut från börsen vid tidpunkter som inte är optimala ur ett aktieägarperspektiv.

Eftersom en eventuell emission inte kommer ske före den innevarande är avslutad nästa vår låter jag det dock vara året ut för att passa på att beta ned belåningen lite till på marginalen i anslutning till inlösen men vid den här tiden nästa år kommer jag nog säga nej till att låna ut mina aktier. Oavsett gäller villkorsändringen först från och med den 12 augusti.

Noteras bör att endast kapitalförsäkringen berörs. Du som endast har investeringssparkonto påverkas alltså inte. I mitt fall har jag främst utländska aktier i kapitalförsäkringen varför det i praktiken bara blir Minesto som berörs. Men just Minesto äger jag, i nuläget, främst i kapitalförsäkring framförallt eftersom jag vid emissioner och bra köptillfällen råkade ha mer likvider över på det kontot.

torsdag 4 juni 2020

Tre miljoner!

Ettan kom, tvåan kom, trean kom också så småningom...

Min nettoförmögenhet passerade idag för första gången tre miljoner kronor.

Det avser tre miljoner kronor netto i totala tillgångar efter att studieskuld och belåning är avräknat.

För transparens skull inkluderas utöver aktieportföljen även övriga tillgångar i form av kapital på ett sparkonto avsatt för att lösa min framtida bostad i Sverige samt ärvda aktier på ett VP-konto. Totalt utgör detta cirka 700 000 kronor utöver min aktieportfölj.

Tre miljoner efter ganska precis fyra år är långt fortare än jag hade vågat drömma om. Det är faktiskt på dagen fjorton månader sedan min andra miljon. Den sista kvartsmiljonen tog bara en vecka vilket känns overkligt. Jag har ännu inte vant mig vid att ha en betydande del av portföljen i tillväxtaktier.

Särskilt symboliskt är att jag firade min första miljon med att köpa min första post aktier i Minesto. Jag tyckte utifrån de förutsättningar som rådde 2016 att aktien var dyr men de aktierna jag köpte då är nu värda tre gånger så mycket och som idag mitt största innehav ett starkt skäl till den nya milstolpen.

Avsikten är att fira under semestern i augusti. Vanan trogen unnade jag mig ett extra aktieköp. Det blev exakt en aktie i Investor. Den får symbolisera min mer defensiva inriktning framöver. Jag är trygg med att Minesto kommer driva portföljtillväxten och nu gäller det att bygga upp utdelning igen.

Kommer reflektera mer kring detta när jag firar fyra år med portföljen lagom till midsommar. Inser att det börjar bli dags att uppdatera mina långsiktiga portföljmål då alla mål utom ett nu är uppnådda.

Som göteborgare är den ultimata målsättningen förstås fortfarande 11 miljoner - ni som liksom mig är uppvuxna med Rally i P3 vet vad jag menar!

miljonäröl!

onsdag 3 juni 2020

Hoppingivande rapport från Clas Ohlson

Jag skrev ett längre inlägg om Clas Ohlson efter deras bokslutskommuniké ifjol (länk). Det som är särskilt praktisk med den sorts dagbok bloggen utgör är att man på ett enkelt sätt kan följa upp hur man resonerade då och vad man ville se i kommande rapporter, här årets rapport (länk).

Då skrev jag att marginalmålet var viktigt att uppnå och det är därför glädjande att se att marginalerna stärks både brutto och netto över helåret. Bruttomarginalen klarar sig på höga 39,9 procent även under det fjärde kvartalet men rörelsemarginalen påverkas och är minus 2,5 procent. På helåret klarar Clas Ohlson en rörelsemarginal på 6,3 procent (1,1 procent ifjol) vilket är ett styrkebesked eftersom det tydligt signalerar en återgång till god lönsamhet per såld vara.

Jag skrev då att vi borde kunna förvänta oss ett positivt kassaflöde i den bokslutskommuniké som nu släpptes idag. På helåret klarar Clas Ohlson också att uppnå ett tydligt positivt kassaflöde även om man förstås faller tillbaka det senaste kvartalet efter COVID-19. Faktum är att kassaflödestrenden korrelerar väl med ifjol då det gångna kvartalet traditionellt är svagt och som diagrammet visar nedan är kassaflödet, COVID-19-påverkan till trots, bara marginellt negativt det gångna kvartalet att jämföra med det svaga fjärde kvartalet ifjol. Det är en väsentlig positiv signal som ger framtidstro eftersom det skvallrar om att strukturella utmaningar nu är lösta varför det negativa kassaflödet främst kan härledas ur lägre försäljning i april.

COVID-19-påverkan är spridd. Samtliga butiker är alltjämt öppna med åtgärder för att skydda personal. I flera storstadsregioner har kundtillströmningen minskat medan den har ökat på en del andra håll. Tydligt är att försäljningskostnadens andel steg från normala 30 till 40 procent det gångna kvartalet. Onlinehandeln fortsätter att öka och utgjorde 8 procent av total försäljning under det gångna kvartalet vilket är 2 procent mer än förra redovisningsåret.

Clas Ohlson gör en förlust på 73 öre per aktie under det fjärde kvartalet men det är faktiskt lägre än ifjol då förlusten var 98 öre. Det egna kapitalet är fortfarande gott på 27,84 kronor, vilket till exempel skulle täcka bibehållen utdelning de kommande fyra åren även vid nollresultat.

Det verkar som att det främst är ökade försäljningskostnader (relaterat till krislogistiken) som tynger resultatet för själva försäljningen är bara ned 9 procent jämfört med motsvarande kvartal ifjol. Vi får också en inblick inför kommande kvartal där försäljningen ska ha minskat med 1 procent i maj jämfört med föregående år. Det skvallrar om att vi inte nödvändigtvis bör förvänta oss ett ännu svagare kommande kvartal utan snarare är det i linje med det gångna kvartalet. Online ökade försäljningen med hela 68 procent i maj, då återigen från en låg nivå. På lång sikt är det ändå väsentligt eftersom Clas Ohlson bör kunna dra nytta av att fler kunder har upptäckt deras e-handelslösningar, de investeringar som har tagits i dessa de senaste åren kanske nu kan bära frukt.

På helåret ser vi ett ökat bruttoresultat med plus 3,5 procent vilket skvallrar om att Clas Ohlson har förutsättningar att komma starkt ur krisen när det väl vänder.

Det kommer inte som en överraskning i dessa tider att utdelningen hålls inne, vi fick dock redan halva utdelningen i januari. Jag tror inte att Clas Ohlson kommer dela ut nästa januari heller då det skulle krävas ett stämbeslut om det och på lång sikt är det sunt att man spar kapital i dessa tider och minskar risk.

Däremot kommer Clas Ohlson att göra ett återköp på 780 000 aktier till sitt incitamentsprogram. Det motsvarar 1,3 procent av totalt antal aktier. Det är bra eftersom det ger sunda incitament till ledning, inte bidrar till utspädning och konsoliderar ägande inom företaget, som redan idag äger 3 procent av det totala antalet aktier. Samtidigt uppnåddes inte kriterier och mål för ett tidigare incitamentsprogram varför det i princip inte föll ut.

Min helhetsbild av Clas Ohlson är att de tydligt hade tagit sig ur de svåra åren när COVID-19 slog till. Clas Ohlson levererar åter sunda rörelsemarginaler som vittnar om rimlig vinst per såld vara och ett positivt kassaflöde. Den stora frågan är hur tung COVID-19-effekten blir. Man ska komma ihåg att vi är i ett traditionellt svagt kvartal i säsongsstatistiken varför nästa kvartal blir mer avslöjande. Jag tror också att det blir viktigt att titta på hur julhandeln slår, får vi en återgång till normala resultat där ser det rätt lovande ut för Clas Ohlson på sikt. Det skulle kunna bli en viss hemester-effekt om fler köper prylar för att hemmafixa till sommaren. Skulle företaget däremot fortsätta med minusresultat under längre tid tyngda av COVID-19 är det en signal om att man bör vara mer försiktig.

Vill också vara tydlig med att jag tittar på Clas Ohlson ur utdelningsinvesterarens perspektiv. Min yield on cost överstiger 6 procent i Clas Ohlson på historisk utdelningsnivå varför jag främst är intresserad av att se om risken har ökat eller om det är rimligt att behålla innehavet på sikt. Clas Ohlson är ett etablerat företag och den som försöker slå index finns det med säkerhet mer förmånliga aktier. Den teoretiska uppsidan i Clas Ohlson är förvisso kanske 50 procent vid återgång till historiska nivåer men det är osannolikt att den kommer att infrias under 2020 med tanke på kvarstående utmaningar till följd av lägre försäljning under COVID-19-månaderna.

Clas Ohlson utgör 1,35 procent av min portfölj. Till följd av den högra utdelningsandelen och att företaget fortfarande är i ett känsligt läge med minusresultat, även om kassaflöde och marginaler alltså går åt rätt håll, är jag ändå lite försiktig och nöjer mig tills vidare med att behålla. Jag tycker inte att ett P/E-tal på 19,5 och en direktavkastning omkring 5 procent är riskpremie nog med tanke på nämnda osäkerhetsfaktorer. Jag tycker som sagt ändå att rapporten var betryggande nog för att inte känna mig särskilt orolig på längre sikt men man gör klokt i att läsa nästa kvartalsrapport noga.

Jag äger aktier i Clas Ohlson och skriver ur aktieägarens perspektiv även om jag alltid eftersträvar att vara så objektiv och kritisk som möjligt. Läst därför aldrig inlägg som finansiell rådgivning eller rekommendation. Du bör alltid göra din egen analys och du är alltid ansvarig för dina investeringar. Clas Ohlson redovisade en förlust det gångna kvartalet och har en utdelningsandel som överskrider vinst per aktie. Därför är aktien förenad med en betydande risk.