torsdag 21 mars 2019

Stabil rapport från TransAlta Renewables

Jag gillar TransAlta Renewables dels för att det är ett företag som investerar i förnybar energi, där få bra svenska aktier finns, dels eftersom det är en månadsutdelare som ger ett stabilt kapitalinflöde från utdelningar. Om du vill läsa mer om företagets investeringar har jag skrivit mer ingående om detta tidigare på bloggen under etiketten Transalta Renewables. Det här inlägget är mer av en kort uppdatering där jag konstaterar att rapporten gav de besked jag ville se. Den mer fördjupade analysen har jag gjort vid några tidigare tillfällen och jag känner mig därför trygg i att jag har koll på företaget.

Den fjärde kvartalsrapporten (länk) bjöd på få överraskningar men bekräftade precis den tråkiga och förutsägbara stabilitet jag söker i den här typen av aktier. EBITDA ökade marginellt både på kvartal och helår. Inga större förändringar men det återbekräftar som sagt att det finns en långsiktig stabilitet.

Positivt är också att förvärv av nya förnybar energi-anläggningar väsentligt har ökat energiproduktionen. Den uppskattas enligt rapporten öka med ytterligare cirka 10 procent framöver jämfört med 2018 års bokslut. När kostnaderna nu är tagna ger det utrymme för bättre resultat framöver. Samtidigt har man under året också sålt en gasanläggning i Australien. Dels gillar jag inte gasanläggningar eftersom de är mindre hållbara, dels har dessa anläggningarna i Australien dragits med en del problem i lönsamhet och investeringsbehov varför jag ser positivt på att man har sålt en sådan anläggning för att istället fokusera på mer helt förnybar energi.

Negativt är utspädningen av aktien för att finansiera förvärv. En av svagheterna med TransAlta Renewables är att det är ett litet företag som därför har svårt att bära större investeringar och begränsas något av det. Samtidigt brukar moderbolaget TransAlta underlätta genom att köpa upp tillgångar som pö om pö skrivs över på dotterbolaget. Jag har som svensk aktieägare inte kunnat teckna i vad som i praktiken är en slags emission. Denna har jag skrivit om tidigare på bloggen och var en anledning till nedgången. Den bekymrar mig dock inte särskilt mycket eftersom den finansiella stabiliteten finns där, energiproduktionen är ökande och man klarar att bibehålla en hög utdelning trots investeringarna. Det finns skäl att ha viss vaksamhet men så länge rapporterna fortsätter att återbekräfta inslagen väg så som nu skedde räcker det för att hålla mig lugn.

Det retar mig lite att jag inte ökade mer runt årsskiftet när aktien var rejält dumpad. Men vid det tillfället hade jag redan ökat mitt innehav med 22 procent i intervallet 10-11 CAD. Dessutom hade jag redan en belåning över 10 procent som följd av att jag hade ökat i många stabila aktier under börsnedgången. Eftersom rapporten återbekräftade min syn på TransAlta Renewables som ett tråkigt företag med långsiktigt ägande av förnybar energi valde jag att ändå öka idag. Än så länge handlas aktien till en yield on cost över 7 procent vilket är helt OK. CAD är dock på historiskt höga nivåer till följd av den svaga kronan. Nu utgör TransAlta Renewables ungefär 5 procent av portföljen vilket är något i överkant men samtidigt vill jag öka i mina månadsutdelare för att klara av att få en tusenlapp i utdelning också i den svåra augustimånaden. Det återstår en hundralapp dit så det kan mycket väl bli ytterligare en ökning på andra sidan löneutbetalningen nästa vecka.

Utdelningen har annonserats bibehållen för det kommande kvartalet till och med juni. Det är nu länge sedan TransAlta Renewables höjde utdelningen och jag tror tyvärr att det dröjer ytterligare in på nästa år innan det ens övervägs med tanke på transaktionerna som nämns i rapporten.

lördag 16 mars 2019

Funderingar kring ekonomisk frihet (FIRE) - hur mycket kapital behövs?

Min utgångspunkt har hela tiden varit att jobba på och mer se kapitalinkomsterna som en trygghet och frihet. Jag har ett roligt och stimulerande jobb som gör att jag får uppleva väldigt mycket men också ganska stora uppoffringar privat. På senare tid har jag för första gången seriöst tänkt tanken att göra en rejäl exit-plan för ekonomisk frihet och tidig "pension" (FIRE). Eftersom det är ett populärt tema som de flesta sparbloggar skriver om men som jag lite underligt nog aldrig har tagit upp ordentligt tidigare på min blogg valde jag nu att samla mina tankar och skriva ned hur jag resonerar.

Jag är på god väg mot min andra miljon. Faktum är att jag insåg i veckan att jag redan har två miljoner i bruttotillgångar men då räknar jag inte av att portföljen fortfarande har en hävstång på 7 procent i belåning. Jag räknar med att nå den andra miljonen i kapitaltillgångar redan före sommaren.

Den första frågan som uppstår är hur mycket kapital behöver man?

Jag skulle om 2-3 år ha en aktieportfölj om cirka 2,25 miljoner kronor. Då skulle jag dock behöva en utdelning på över 5 procent för att få ett kapital på 10 000 kronor per månad, därtill kapitalskatt, och det är ändå väl snålt tilltaget att leva på. Mitt riktmärke har länge varit 3 miljoner kronor eftersom det ger en nettoutdelning om 10 000 kronor per månad även med en mer normal utdelning på 4,25-4,5 procent. Jag tror dock att man borde arbeta ihop 4 miljoner kronor vilket med samma utdelning skulle ge cirka 15 000 kronor per månad före skatt. Fullt möjligt att leva på och sidoinkomster från periodarbete skulle ge nödvändig trygghet. Enligt 4-procentsregeln behöver jag 4,5 miljoner kronor.

Jag har nästan två årslöner på banken vilket ger en frihet. Skulle jag sätta över det här kapitalet i defensiva utdelare som Investor skulle jag kunna få en bättre ränta på ränta effekt och realisera att leva på kapital redan inom 2-3 år med 10 000 kronor per månad i utdelningar. Samtidigt är det oklokt att inte ha en buffert för oförutsedda utgifter. Men framförallt äger jag till skillnad från majoriteten av finanstwitter/bloggsfären ingen bostad i Sverige. Därför kommer jag den dag jag flyttar hem på ett eller annat sätt sannolikt behöva använda detta till kontantinsats för min framtida bostad.

En fråga som aktualiseras är dels att jag nu när jag tittar mer konkret på frågan också behöver skärpa min portfölj. Jag behöver i högre grad undvika utdelningsfällor som naggar på portföljens resultat. Dilemmat är dock att stabilare aktier i regel ger lägre utdelning eftersom de är dyrare. Jag tror av filosofiska skäl inte på utdelningstillväxt i all evighet vilket jag fortfarande inte har utvecklat ordentligt på bloggen men tänker göra senare i vår. Därför har jag nu bestämt mig för att titta på hur jag dels kan skala upp mer stabila defensiva aktier utan och dels skala upp högutdelande månadsutdelare för att få en bättre mix som kan ge både stabilitet och högre utdelning. Funderar också på om jag ska sälja av flera småinnehav som kostar mer än de ger. Kommer bli några förhoppningsvis intressanta blogginlägg på detta tema framöver.

Mitt stora livsval är dock om jag vill gå i pension runt 40 eller om jag vill arbeta några år till för att köpa en bostad i skärgården där jag kan bo som "pensionär". Mitt drömscenario är att ha en bostad i skärgården, antingen en helårsvilla eller ett radhus/lägenhet, som kompletteras med en billigare bostad i Göteborg (1:a eller 2:a i solid förening med låg månadsavgift). De löpande utgifterna för en sådan bostad är inte särskilt höga utan landar på mellan 30 - 50 000 kronor per år, cirka 3 000 - 4 500 kronor per månad vilket inte är värre än vilken bostadsrätt som helst. Mina kapitalinkomster från utdelningar är redan idag stora nog för att täcka en sådan utgift. Kruxet är att belåningen blir desto större och att det sannolikt kan nagga på mitt aktiekapital i onödan då banken antagligen skulle kräva att jag säljer av en del av aktierna för att minska låneandelen. Vid lån på 4 miljoner med 3 procents ränta exkl. ränteavdrag skulle det kosta mig 10 000 kronor per år i räntekostnader vilket förstås inte är förenligt med en tidig pensionering. Ett alternativ som jag funderat på är också att hyra boende i skärgården, vilket ju är möjligt då de flesta inte vill bo där året om. Det är inte speciellt dyrt och skulle ge utrymme att lägga pengar på en bostad i Göteborg. Totalt sett skulle jag dock då få räkna med boendekostnader runt 10 000 kronor vilket ändå innebär att jag behöver ha en passiv inkomst omkring 15 000 kronor vilket innebär arbeta ytterligare 8-10 år. En fördel med boende i skärgården är dock att man kan hyra ut och ta in tillräckligt med pengar under sommarsäsongen för att täcka bostadens löpande utgifter (men ej lån). Tyvärr brukar detta på grund av den höga efterfrågan oftast glädjekalkyleras in i försäljningspriset på bostäderna.

Ett alternativ jag funderat mer på på senare tid är att kanske flytta hem om 5-7 år men inte sluta arbeta helt utan kanske arbeta med något jag brinner för med sämre lön eller att konsulta periodvis, t.ex. arbeta 6-8 månader och vara ledig 4-6 månader. Jag har också arbetat i andra branscher och har förutsättningar att kunna gå tillbaka och arbeta med någon av de olika frågor eller intressen som jag tidigare har arbetat med som yngre. FIRE skulle för mig alltså inte innebära att jag slutade arbeta. Jag skulle kunna vikariera för min nuvarande arbetsgivare i perioder, jag skulle kunna konsulta i de branscher jag tidigare har arbetat, jag skulle kunna få in en del sidoinkomster från intressen som knappt går att leva på men som ändå ger vissa inkomster och jag skulle spara pengar genom att som idag i högre utsträckning odla egen mat. Det väcker också frågan om jag ska köpa en dyrare bostad för att kunna investera i ett ordentligt växthus vilket korrekt gjort kostar bortåt 100 000 kronor men ger en hel del glädje och livskvalitet bortom att jag spar pengar på odlingen.

På den positiva sidan brukar jag ha relativt låga utgifter så jag känner mig trygg i att jag kan leva på under 5 000 kronor minus mina utgifter för boende. Det avgörande kommer därför bli hur jag löser boendefrågan den dag jag flyttar hem. Som flera bloggare skrivit är en avgörande aspekt där att den måste vara löst innan man blir ekonomisk fri till följd av svårigheterna att få banklån utan att sälja av aktiekapital när man inte har en arbetsinkomst.

Eftersom mina löpande utgifter är låga skulle det mer än väl täcka alla merkostnader och ge utrymme att resa. Samtidigt skulle det inte ge något större utrymme till att låta kapitalet växa om jag slutar för tidigt varför jag i så fall får acceptera en lägre kapitalinkomst. Jag får i så fall också acceptera att jag antagligen inte kan känna mig helt fri före 45-50 års ålder. Mitt exempel illustrerar nog ganska väl de dilemman som finns i frågan om att uppnå ekonomisk frihet.

Framtiden får utvisa hur det blir.

fredag 15 mars 2019

MQ gör nyemission - dyr läropeng

MQ meddelade idag att de kommer genomföra en emission. Anledning är att omställningskostnader för bl.a. stängningar av butiker har inneburit en storförlust på hela 14,86 kronor per aktie. Det kan jämföras med MQ totala utdelning på 1,75 kronor per aktie för helåret föregående år.

Aktiekursen kollapsade på beskedet och efter att ha fallit en längre tid var den ned 30 procent som mest idag. Carnegie sänkte riktkursen till 3,50 kronor per aktie varför det finns risk för ytterligare ras. Mitt innehav är ned 70 procent. Till det kan man dock möjligen dra av minst 10 procent i totala utdelningar under de föregående två åren. MQ är dock min överlägset sämsta affär så här långt. Samtidigt klarar portföljen att bära det tack vare god diversifiering och riskspridning.

För att klara omställningen efter nedskrivningar och nedskärningar genomförs en nyemission. För varje aktie får man två teckningsrätter a 2,50 kronor styck. 

Jag har valt att inte sälja eftersom jag tror att MQ kommer kunna klara vinst på 1-2 års sikt när de värsta omställningskostnaderna är tagna. Det var min bedömning vid 8,50 kronor per aktie när jag trodde att botten var nådd efter nedskrivningarna och därför kvarstår den idag också. En emission är surt eftersom den kostar mig pengar men det ger samtidigt företaget kapital att ta itu med utmaningarna på ett ordentligt sätt. Mitt innehav utgör dessutom bara cirka 0,5 procent av portföljen varför jag vill ge det chansen att se vad som kan räddas genom åtgärderna. Det rör sig om cirka 7 500 kronor vilket inte gör särskilt stor skillnad vare sig till eller från. Med tanke på nedskrivningarna tror jag att företaget kommer gå att få på fötter igen, om än inte särskilt lönsamt, och att med tålamod över ett par år kan man säkert få mer för aktierna än idag. Kommer ändå sätta mig in i hur det ser ut och öppen för att också överväga att bita i det sura äpplet och sälja med brakförlust.

Jag lutar ändå åt att teckna åtminstone hälften av aktierna i emissionen, kanske fullt. Min inställning är att man i en emission antingen bör sälja eller teckna nytt. Anledningen är att aktierna tappar värde när antalet aktier späs ut. Om man fortfarande hyser någon tilltro till företaget är det då lika bra att fortsätta. I mitt fall rör det sig om en kostnad på cirka 5 000 kronor vilket inte är astronomiskt. Eftersom Öresund och familjen Qviberg har tecknat sin andel och gett garantier är det i alla fall säkert att emissionen kommer ta in nödvändigt kapital. Jag har inga som helst illusioner om att MQ ska återvända till kursnivåer runt 30 kronor igen eller ge utdelning om 1,75 kronor per aktie. Däremot tror jag att MQ kan vända till vinst på ett par års sikt vilket skulle möjliggöra en vinst per aktie på kanske 36 öre mot dagens antal aktier. Det skulle i utspätt antal aktier ge en YOC på över 3,6 procent. Helt klart inte värt alternativkostnaden men jag lutar intill vidare mot att ändå ge det chansen till följd av att aktiekursen i så fall borde kunna återhämta sig. Min lärdom från SSAB var att emissioner ofta reder ut en del på kort sikt. Med ett P/E som borde vara under 10 mätt mot prognos att MQ lyckas vända till en vinst över 50 öre per aktie i nuvarande antal aktier borde kursen återhämta sig beskedligt på ett par års sikt. Det är inte orimligt givet att MQ:s vinst mellan 2010-2017 stadigt översteg 1,75 kronor per aktie. En del onödiga kostnader har också funnits i olönsamma JOY och butiker som man nu tar tag i. Även om efterfrågan har minskat till följd av e-handel och varumärket inte är särskilt starkt längre tror jag inte att det är så svagt att det är omöjligt att få lönsamhet i det hela igen. På lång sikt tror jag dock att det finns bättre alternativ. Det handlar

MQ är ändå ett övertydligt exempel på att man aldrig ska försöka fånga fallande knivar. Man vet aldrig var de landar. Dyr läropeng som sagt.

OBS! MQ innebär hög risk. Företaget går just nu med förlust, värdet har skrivits ned och antalet aktier späds ut ytterligare genom emissionen. MQ är i nuläget ingen säker investering. Gör alltid din egen analys.

lördag 9 mars 2019

Utdelningsvikt

Utdelningsvikt är ett praktiskt redskap för att hålla koll på hur sårbar portföljen är för sänkt eller utebliven utdelning i enskilda aktier.

Utdelningvikt beräknas enklast genom att dividera utdelningen i en enskild aktie med portföljens totala utdelning. Jag använder min utdelningsprognos i googledoc där jag löpande fyller i utbetalda utdelningar och prognos över kommande utdelningar för varje kalenderår. Även om de flesta aktier har tillkännagivit sin utdelning för i år finns det fortfarande några aktier som kan ändra utdelningen. Dels spelar valutaeffekter in, dels kvartals- och månadsutdelare som kan ändra utdelning senare i år. Serneke avvaktar till april med att tillkännage sin utdelning. Clas Ohlson har inte heller bekräftat sin utdelning för i höst men företagets VD har sagt i medier att avsikten är att bibehålla också i år.

Några observationer kan göras. Serneke har en väldigt hög utdelningvikt men utgör idag ändå bara cirka 5 procent av portföljen. Det ger mig dock tydlig vägledning i att vara lite försiktig med att öka. H&M har fortfarande en hög utdelningsvikt men något lägre jämfört med senast eftersom jag har ökat mer i andra aktier. Också här bör jag vara försiktig med att öka. Oriflame har en oproportionerligt hög utdelningsvikt men det beror på att direktavkastningen i år är så extremt hög. Jag räknar inte med att den kommer kunna bibehållas på sikt och har en liten portföljandel. Clas Ohlson är också en aktie som gör mig sårbar. Här har jag dock hög fallhöjd genom hög yield on cost väl över mina mål. MQ var en nyttig men dyr läropeng i att ta utdelningvikt och portföljandel på allvar. Tack vare min låga ch väl avvägda portföljandel påverkas bara utdelning och portföljutveckling marginellt.

Det bör noteras att några relativt stora innehav som Investor och J&J har en låg utdelningvikt eftersom utdelningen relativt sett är lägre än portföljens genomsnittliga utdelning som brukar vara runt 4,5 procent över tid. Också Wallenstam, Xylem, Tomra och Fenix är exempel på lågutdelare där en låg portföljandel ger ännu lägre utdelningsvikt.

I övrigt gläds jag åt att de aktier som har en portföljvikt över en procent alla är aktier som jag långsiktigt vill ha en stor portföljandel i. Jag ser samtidigt utrymme att kunna öka i framförallt Hemfosa, Holmen och kanske även Cloetta.

Vid nästa portföljanalys överväger jag att göra en parallell stapel där jag kan mäta utdelningsvikt mot portföljvikt vilket tydligare åskådliggör relationen mellan portföljandel och utdelningsvikt. Det var knepigt nog att presentera alla mina 64 utdelande aktier på ett någorlunda läsbart sätt så återstår att klura på om det går att tekniskt åskådliggöra för er läsare på ett vettigt sätt.

fredag 1 mars 2019

Månadssammanfattning februari

Portföljen levererar fina resultat igen och landar på 1 178 648 kronor. Jag tror inte att jag har skrivit det tidigare men har i år passerat en miljon i insättningar. Det vänder fort och efter att ha varit ned i december är jag åter plus 9,5 procent. Mitt stora portföljinnehav i Minesto som åter har vänt uppåt är en del av förklaringen. Minesto står ensam för 2,5 procent av portföljökningen. Men lika stor del kan tillskrivas en generellt god utveckling för portföljen som helhet. Noterbart att portföljvärdet brutto innan belåning avräknas är 1 266 418 kronor.

Utdelningssäsongen har varit sämre i år än de senaste två åren. På det stora hela blir det i stort sett plus minus noll efter utdelningstillväxt och några sänkningar där många större innehav har bibehållit utdelningen. Om februariutdelningarna kan du läsa här (länk).

Serneke levererade en fin bokslutskommuniké men Säveaffären dolde att den löpande verksamheten i mindre grad än tidigare bidrog till resultatet (länk).

Hemfosa levererade en stark rapport och ser allt mer stabil ut som defensivt långsiktigt innehav efter uppdelningen i två aktier när den mer offensiva verksamheten har avyttrats i Nyfosa. Samtidigt är aktien högt värderad därefter (länk).

Minesto lyckades bli i det närmaste fulltecknade när teckningsoptionerna löstes in vilket var ett positivt besked som stärker företagets kassa under de kommande kritiska två åren. De har också presenterat teknikutveckling och ett avtal med Antigua och Barbuda. Jag har ökat igen runt 9 kronor och motstod den här gången frestelsen att ta hem en femsiffrig vinst över 11 kronor per aktie. Framtiden får utvisa om det var rätt beslut men jag vill äga långsiktigt och har endast sålt av lite småposter för att finansiera kostnaden för min belåning det kommande kvartalet.

Multiconsult som är en annan aktie jag har bevakat under flera år visade i rapporten tydliga tecken på att man åter är på rätt väg. Tyvärr bibehålls fjolårets utdelningssänkning i år men jag ser med tillförsikt på framtiden när resultatet och intäkterna nu ökar igen.

Belåningen har minskat och är nu nere på 6,5 procent av portföljen. Noterbart tack vare inlösen av mina Ahlsellaktier som gav en vinst på Det innebär att min ränta nu är 0,99 procent vilket inte känns särskilt dramatiskt. Eftersom jag tycker att många aktier är dyra och fyllde på ordentligt i många innehav med belåning vid nedgången under årets slut avvaktar jag på det stora hela och prioriterar istället försöka få ned belåningen under 50 000 kronor vilket är räntefritt hos Avanza.

Några småköp har det blivit, bland annat tog jag tillfället i akt att justera min lilla portföljandel i Swedbank så att den åter är cirka 0,5 procent. Mer vill jag inte ha med tanke på att jag dels inte ser det som en stabil utdelningsaktie och dels är mer tveksam jämfört med Handelsbanken och SEB. Utöver Minestohandel och arbitrageswap i Investor har annars jag faktiskt inte köpt några aktier i februari. Känns lite konstigt men jag är rätt nöjd med de innehav jag har och det har inte varit billigt nog för att öka belåningen varför jag har prioriterat att minska belåningen istället.

Noterar till sist att sharpekvot på 1,28 återigen är över 1 (0,65 i januari) vilket är mitt långsiktiga mål. Jag tar generellt inte så hög risk att jag kan få toppresultat där men ett sundhetstecken om jag klarar mig över 1 på sikt. Nu bidrar förstås Minesto. Så också till att standardavvikelsen landar på 14,65 procent vilket är alldeles för högt. Den här gången dock av trevliga skäl. Det är samtidigt 0,3 procent lägre än i januari.

onsdag 27 februari 2019

Minesto tecknar avtal med Antigua och Barbuda

Minesto har tecknat ett avtal med Antigua för att gemensamt utforska möjligheterna att kunna genomföra förnybar havsenergi genom Minestos teknologi. Förhoppningen är att den i framtiden ska kunna ersätta dieselgeneratorer och projektet faciliteras genom FN-projektorganet UNOPS. Informationen är relativt knapphändig i pressmeddelandet (länk). Jag gladdes över nyheten eftersom den kom som en fullständig överraskning för mig. Minesto har tidigare offentliggjort att man haft dialog med ett antal potentiella länder där man har förutsättningar för att installera sin teknik. Antigua och Barbuda har jag tidigare inte sett figurera i diskussionen och skulle man lyckas där skulle det öppna förutsättningar för fler små önationer att installera tekniken där de har ett tydligt intresse av att minska sitt beroende av energiimport.

tisdag 26 februari 2019

Vändningen för Multiconsult? Sänkt utdelning bibehålls

Flitiga läsare av bloggen vet att jag gillar det norska konsultföretaget Multiconsult. Har dessutom sett det lite som ett underanalyserat turnaround case när aktien handlats på väldigt pressade nivåer efter en skandal i ett norskt prestigeprojekt som på kort sikt påverkar (se tidigare inlägg under fliken Multiconsult) har jag ökat under fjolåret. Kvartalsrapporten som släpptes idag visade sig också vara ett steg i rätt riktning (länk).

- intäkterna ökade med 5,4 procent jämfört med föregåendeårs motsvarande kvartal.
- intäkter ökade med 11,4 procent över helåret.
- faktureringsgraden ökade med cirka 2 procent både på kvartal och helår.
- orderboken ökade med 30,5 procent jämfört med föregående år.
- EBIT är positiv på 9,5 miljoner NOK mot negativ 2m7 miljoner NOK ifjol.
- EBIT-målet om 6 procent för 2018 har dock inte nåtts varför ytterligare åtgärder är att vänta.
- stor del av de ökade utgifterna (4,1 procent) kan hänföras till belöningsprogram till anställda.
- trots bättre resultat än ifjol är kalendereffekten till nackdel med en arbetsdag mindre.

Tyvärr bibehåller man fjolårets halverade utdelning också i år. Någon utdelningsaristokrat är det inte precis. Det talar för att jag avvaktar och bibehåller mitt rätt stora innehav om över 3 procent av portföljen. Med kursuppgång till följd av rapporten torde jag snart ha 4 procent portföljandel ändå. Det här innehavet räcker egentligen för att ha 1 procent på riktigt lång sikt och jag ser inga starka skäl att öka så länge svenska kronan är svagare än den norska. YOC blir trots allt bara 2,6 procent med bibehållen sänkt utdelning i beaktande. P/E därtill 25. Jag är dock övertygad om att Multiconsult kommer dela ut över 3 norska kronor per aktie igen om 1-2 år. Problemet är att marknaden redan har prisat in detta. Jag nöjer mig med att jag köpte ordentligt när kronorna var lika mycket värda och kursen lika låg som idag.

Som ni läsare vet försöker jag ofta ha ett hållbarhetsperspektiv på mina investeringar. Därför glädjer det mig att Multiconsult vann miljöpriset årets miljöfyrtorn 2018 (länk). Ett kvitto på att det är ännu en sund investering även om det ska sägas att de som de flesta norska större företag också har delar av verksamheten med oljebranschen som beställare.

Sammanfattning ser det rätt bra ut att fortsatt äga Multiconsult långsiktigt.

lördag 23 februari 2019

Utdelningar februari 2019

Utdelningarna ökar igen i februari och landade på 1 316 kronor. Det är mer än dubbelt så mycket jämfört med 609 kronor ifjol. Det innebär också goda utsikter för att jag uppnår målet att få minst en tusenlapp i utdelningar varje månad. En bit kvar i augusti där det i stort sett bara är månadsutdelare som delar ut. Oriflame delar ut i både februari och augusti så min chansning att ta in en post när aktien har slaktats och handlats till hög direktavkastning har lönat sig i år. Med tanke på den svaga rapporten är jag inte särskilt trygg med att öka ytterligare.

Totalt elva aktier delades ut. Utöver mina fem månadsutdelare noteras Apple, Akelius, Omega Healthcare, Oriflame, P&G och Siemens.
Nu ser jag fram emot att årets utdelningssäsong börjar på allvar. Månaderna mars, april och maj brukar nämligen ensamma stå för ungefär hälften av årets utdelningar eftersom många svenska företag traditionellt delar ut då. I år förväntar jag mig ungefär 25 000 kronor under den här perioden.

torsdag 21 februari 2019

Oroande nyheter om Swedbank och Avanza men fin rapport och höjd utdelning från Kopparbergs

Kriserna i Swedbank och Avanza oroar mig som aktieägare respektive kund. Här följer några spridda tankar för dagen. Många har skrivit om detta det senaste dygnet och vill särskilt lyfta fram Framtidsinvesteringen som har skrivit ett klokt inlägg idag (länk) som jag delar.

Jag är gammal nog att ha upplevt ett par finanskriser i utlandet och har ett rätt cyniskt förhållningssätt till vilken koll bankerna har och förstås min begränsade förmåga att bedöma deras verksamhet. Det är också skälet till att jag har valt defensiva Handelsbanken i min portfölj. Den utgör ändå bara mindre än 3 procent av portföljen och totalt sett utgör finansaktier ungefär 5 procent av portföljen om man inte räknar indirekt ägande genom investmentbolag. I Handelsbankens fall har jag tidigare haft en högre portföljandel men ledningskriserna, arbetsmiljöskandaler och frågan om hur de ska kunna bibehålla sin historiska konkurrensfördel från seriösa kundrelationer när kontoren stängs och verksamheten digitaliseras har gjort mig mer försiktig. Jag tror helt enkelt att det på lite längre sikt finns risk att de kan tappa marknadsandelar till nischbanker och detta är inte lika inprisat i Handelsbankens aktie som hos konkurrenterna. Den senaste tiden har det mest varit nya aktieköp genom arbitragebyten.

Jag har därefter kompletterat med Nordea, SEB, Swedbank och Resurs som var och en är små innehav på cirka 0,5 procent av portföljen. Det tycker jag är en rimlig risk med tanke på den höga direktavkastningen men jag räknar kallt med att det dyker upp fler överraskningar som Swedbanks längs vägen.

Jag valde idag att öka lite i Swedbank. Mest för att det är en ströaktie som jag opportunistiskt köpt. De konkurrerar om tredjeplatsen bland de fyra traditionella bankerna med Nordea utifrån mitt ytliga sätt att bedöma deras långsiktiga verksamhet. Min portföljandel var helt enkelt löjligt låg och oavsett hur dyr notan från rättsprocesserna och eventuella domar blir tycker jag att jag fortfarande kan kosta på mig 0,5 procent av portföljen i Swedbank. Jag viktade helt enkelt tillbaka till tidigare portföljandel. Utdelningen kommer dessutom om några veckor så över 8,5 procent i handen redan i mars känns som en hygglig riskpremie om det skiter sig och aktien faller ytterligare med sänkt utdelning igen som följd. Swedbank är inte precis en utdelningsaristokrat. Jag är däremot försiktig med att gå in stort för risken är hög och svårbedömd. I det kortare perspektivet är det svårt att bedöma hur stor kostnaden blir från en eventuell dom liksom om kundflykt följer.

Att Avanza fått anmärkningar från finansinspektionen för delar av sin verksamhet oroar mig också. Det är slarvigt. Just finansiell stabilitet och datasäkerhet är avgörande för mig som kund. Nu litar jag i och för sig på att Avanza åtgärdar detta, med tanke på deras förändringar i ETF-handel verkar ju omorganisationen av verksamheten redan vara igång. Men när portföljen växer sig större är det sådant här som avgör om man ska våga lägga alla äggen i en korg och ta steget till Private Banking-kund eller inte. Jag passerar min andra miljon i år och har i nuläget mitt sparande till bostad hos en lokal bank eftersom jag har en god kundrelation som kommer bli värdefull den dag jag snabbt behöver ett kreativt lånelöfte. Har egentligen tänkt samla mitt sparande hos Avanza som jag gillar i övrigt men den här skandalen får mig att tänka Nordnettanken för diversifiering en gång extra. Om jag skulle vilja är ett Private Banking-kundsmedlemskap med samlat sparande bara 3-5 år bort.

Att jag inte är aktieägare i Avanza har helt marknadsmässiga förklaringar. Jag tycker helt enkelt att en finansaktie med P/E över 30 och direktavkastning runt 2,5 procent är högt värderad jämfört med riskpremien i branschen i stort. Ökade marknadsavdelningar är redan inprisade för många år framöver och utdelningsandelen är redan hög. Aktien finns dock på min bevakningslista sedan länge.

Dagens mest glädjande besked var istället att Kopparbergs höjde utdelningen. Jag hade räknat med en blygsam höjning från 5,90 kronor till 6 kronor jämt. Höjningen blev dubbelt så hög som jag hade förväntat mig till 6,10 kronor. Det innebär en blygsam höjning om 3,4 procent. Värt att komma ihåg att Kopparbergs sågs som en given tvåsiffrig utdelningshöjare för ett par år sedan men bibehöll utdelningen på samma nivå ifjol. Jag har länge skrivit om hur jag har tyckt att aktien var övervärderad och det är först under det senaste året när den har handlats under 200 kronor som jag har tagit en stor långsiktigt position. Trots det är min yield on cost knappt 3,5 procent vilket är lågt. Resultat per aktie i rapporten (länk) ökade med nära 14 procent till 9,49 kronor per aktie. Det skvallrar om utrymme för en fullt rimlig utdelningshöjning bortemot 6,50 kronor på 1-2 års sikt. Kopparbergs signalerar också uttrycklig framtidstro inför Brexit där man säger sig vara väl förberedda vilket antyder att de senaste två årens investeringar redan anses vara tagna. Därmed borde vi kunna hoppas på finare resultat framöver till följd av en mer normal investeringsgrad. Det som oroar mig desto mer i rapporten är att man inte nämner den amerikanska satsningen. Det var den marknad som skulle driva en mångårig exportframgång. Uteblir den gäller en mer defensiv syn på Kopparbergs som ett fint innehav på lång sikt men med blygsamma förväntningar om tillväxtsiffror i samma utsträckning som historiskt.

Som vanligt ska blogginlägg inte ses som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys.

söndag 17 februari 2019

Fin rapport från Hemfosa men aktien är också högt värderad

Hemfosa har länge varit en favoritaktie i fastighetssektorn. Mycket på grund av fokus på uthyrning av samhällsfastigheter vilket jag uppfattar som relativt låg risk jämfört med många aktörer i sektorn. När Hemfosa avknoppade den mer offensiva transaktionsdelen till Nyfosa blev Hemfosa faktiskt än mer intressant för mig även om tillväxtmöjligheterna nog är större i Nyfosa. Jag har däremot avvaktat uppdelningen innan jag har köpt fler aktier eftersom jag först vill analysera i lugn och ro hur den verksamhet som finns i Hemfosa ser ut och utvecklas även efter uppdelningen. Nu kom ett första tillfälle till det i och med gårdagens rapport (länk). Här kommer några axplock ur rapporten.

 
stadig ökning av hyresintäkter

Vad som glädjer mig är att Hemfosa fortsätter utvecklas som en stabil förvaltare av fastigheter för uthyrning. Hyresintäkterna ökade med anmärkningsvärda 25 procent under det gångna kvartalet från 545 miljoner kronor ifjol till 683 miljoner kronor i år. Över helåret ökade de med hela 20 procent från 2 1023 miljoner kronor till 2 525 miljoner kronor. En viktig förklaring är att uthyrningsgraden ökar från redan höga 92,5 procent till 94,4 procent. Nästan 2 procent högre uthyrningsgrad får man förmoda blir mer eller mindre vinst rakt av i de flesta fallen då man säkert kalkylerar med lägre uthyrningsgrad och de fasta kostnaderna är ungefär detsamma. Intressant är också de långa kontrakten som innebär att risken att hyresgäster inte förlänger från år till annat är relativt liten. Mindre än tio procent av kontrakten kommer omförhandlas eller förfalla det kommande året. Jag gillar också den defensiva ägarbilden där svenska och norska pensionsaktörer, statliga och privata, äger över 20 procent av aktierna.

långa uthyrningskontrakt bidrar till stabilitet

Noterbart är att investeringarna i befintliga fastigheter på den största marknaden Sverige minskar väsentligt under 2018. Samtidigt har man tagit stora investeringar i Norge det gångna året.

 Investeringar minskar väsentligt i år förutom i norska fastighetsinnehav

Det spekulerades inför uppdelningen mycket om ifall Hemfosa skulle bibehålla sin nuvarande utdelning också efter uppdelningen. Så blev det inte och istället får man 2,40 kronor per aktie eller 60 öre per kvartal vilket är hälften mot tidigare men då har också ungefär halva värdet avyttrats i Nyfosa. Faktum är att det är en ganska hög utdelningsandel med tanke på att vinst per aktie är 2,54 kronor före utspädning. Då ska man också beakta att utdelning till preferensaktieägarna också behöver betalas. Noterbart är också att soliditeten minskar från 41,1 procent till 35,4 procent. På intet sätt alarmerande och inom fullt normala nivåer inklusive Hemfosas eget mål om en solidet över 30 procent. Ändå värt att bevaka i kommande rapporter eftersom eventuella ytterligare räntehöjningar kan påverka negativt. Utdelningen ska uppnå till 40 procent av utdelningsbart resultat. Det finns anledning att följa kommande års rapporter lite extra noga eftersom jag misstänker att uppdelningen och överskrivningar förknippade med det bidrar till att årets rapport kanske inte ger hela bilden.

Viss valutarisk i Hemfosa vid ytterligare försvagad krona men begränsad påverkan på resultat

Problemet med Hemfosa är att aktien är rätt högt värderad just nu, inte minst om man som mig fokuserar på utdelningsparametrarna. Aktien handlas bara till en direktavkastning knappt över 3 procent vilket är under min normala köpnivå. Substansvärdet beräknas till 75,11 kronor per aktie att jämföra med en stängningskurs på 78,75 kronor den gångna börsveckan. Eftersom uthyrningsgraden redan är mycket hög och investeringarna är lägre i år avvaktar jag bättre köplägen. Jag köpte en gång i tiden in Hemfosa till en YOC runt 5 procent och givet att det är en defensiv aktie med begränsad tillväxt vill jag gärna ha minst 3,6 procent YOC för att det ska kännas försvarbart att öka. Samtidigt är min portföljandel idag någonstans mellan 2-3 procent och jag vill nu med den mer defensiva inriktningen på uthyrning av samhällsfastigheter gärna ha en portföljandel runt 5 procent på sikt.

fredag 15 februari 2019

Andra utdelningsveckan fortsätter svagt

Det märks att vi är på väg in i en lågkonjunktur och att företagen blir försiktigare. Några av mina aktier ger förvisso fina utdelningshöjningar men det tenderar vara mindre innehav som inte kompenserar sänkningar i andra innehav. Jag är därför inställd på att portföljen som helhet inte ger någon nämnvärd utdelningshöjning i år. Utdelningstillväxt har å andra sidan aldrig varit en huvudstrategi för mig och de experiment jag har gjort där har kostat mer än de smakat eftersom utdelningstillväxten ofta är så inprisad att andra alternativ ofta är lönsammare på kort och medellång sikt. Min prioritet är aktier som kan bibehålla vinst och utdelning på en acceptabel nivå även i sämre tider med sänkningar. Såvida jag har köpt dem med tillräcklig riskmarginal är de fortfarande försvarbara affärer. Jag siktar som bekant endast på en årlig avkastning om 5 procent varav 4 procent i utdelningar och har ett utpräglat defensivt tänk i mitt utdelningssparande.

Den andra veckan klarade jag i alla fall utan sänkningar om man bortser från Hemfosas förväntade justering av utdelningen sedan avknoppningen av Nyfosa vilket i praktiken är en slags bibehållen utdelning.

AstraZeneca bibehåller utdelningen på 1,90 USD för kommande utdelning. Valutaeffekten och den svaga kronan gör dock att det i praktiken blir en höjning ändå i år.


Beijer Alma höjde utdelningen till 5,10 kronor motsvarande 7,4 procent. Min YOC är nu över 5,25 procent. En av mina finaste tidiga affärer och så här i efterhand skulle jag ha köpt mer men ett företag som jag aldrig analyserat på djupet och därför varit försiktig med.


Duni bibehåller utdelningen på 5 kronor vilket var väntat. De delar upp den på två tillfällen - i maj och november - vilket gör mig sugen på att öka lite. Just nu utgör aktien knappt en halv procent av portföljen och en procent vore ganska lagom i en hygglig komplementsaktie.

eWork bibehåller utdelningen på 4,50 kronor per aktie.

Hemfosa sänkte utdelningen till 2,40 kronor per år och 60 öre per kvartal. Det var förväntat att de skulle sänka men många har på finanstwitter och i bloggsfären spekulerat i att de skulle höja eller rent av bibehålla de 1,20 kronor som man hade före avknoppningen. Jag gillar att man tar ett defensivt steg för Hemfosa är nu ett mer renodlat samhällsfastighetsföretag med långa hyreskontrakt i sektorer med lägre risk. Precis den delen som gjorde att jag köpte Hemfosa från början. Med en direktavkastning runt 3 procent är aktien på intet sätt billig och jag avvaktar bättre tider. Nyfosa delar som väntat inte ut då deras fokus är mer offensivt värdeskapande.

Kinnevik bibehåller utdelningen vilket kanske inte är så underligt efter stora försäljningar, starkt beroende av Zalando för aktiekursen och att Christina Stenbeck har lämnat. Jag hade ärligt talat räknat med en höjning med 25 öre till 8,50 kronor. Lite tveksam till hur jag ska ställa mig till Kinnevik på sikt då jag tycker aktien är lite dyr och har ett otydligare fokus än förr. Såg dem som en slags teknikfond för att kompensera mina okunskaper på området.

Nordic Waterproofing höjde utdelningen med 75 öre till 4 kronor jämt. Gläds då det ger mig en YOC väl över 5 procent. Ett fint komplement i portföljen om än bara några promille.

Oriflame bibehåller utdelningen vilket faktiskt överraskade mig givet att jag äger aktien till en YOC över 9 procent. I år blir det fina pengar in på kontot kvartalsvis. Frågan är vad som händer nästa år med tanke på att vinsten minskar och att dagens utdelningsnivå i så fall inte långsiktigt hållbar.

SWECO höjde som förväntat med 50 öre till 5,50 kronor. Veckans största höjning med hela 10 procent. En riktigt fin aktie som jag skulle velat ha större portföljandel i men tyvärr värderar marknaden genomgående aktien högt och den är sällan billig. Illustreras av att jag efter höjningen, som var inräknad när jag köpte, bara har en YOC på 3,33 procent som är min smärtgräns för svenska aktier. Fortsatt kurslarm och bevakningslista!

Det verkar till sist också som att Siemens har höjt utdelningen och börjar närma sig en tysk utdelningsaristokrat i ett land som inte har en sådan utdelningstradition. Glädjande!

Till sist är vårsolen redan här på sydligare breddgrader och önskar alla läsare en trevlig helg!

måndag 11 februari 2019

Minesto fick in 44,4 miljoner från teckningsoptioner.

Minesto meddelade idag att de fick in 44,4 miljoner kronor till följd av teckningsoptionerna till aktieägarna i anslutning till emissionen ifjol (länk). 97,8 procent utnyttjade teckningsoptionerna vilket är lugnande och inger en stabil finansiering i en för företaget viktig fas. Jag tecknade fullt och gläds förstås över beskedet! De nya aktierna kommer kunna handlas som vanligt först om cirka tre veckor efter en övergångsperiod.

Minesto står nu inför en spännande fas de kommande två åren där man dels har sjösatt sin första storskaliga "drake" som levererar el på kusten utanför Wales. Tekniken visade Minesto redan i höstas att den fungerade. Ytterligare tester pågår för optimering och anslutning till elnätet. Framöver går man nu in i kommersialiseringsfasen där ett viktigt avtal med Färöarna kan bli det första projektet som levererar ekonomisk ersättning. Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg på bloggen under fliken Minesto. Samtidigt utvecklar Minesto en ny DG100-modell där man har justerat "vingarna" för att optimera tekniken ytterligare. Bild finns på Minestos instagramkonto (länk).

Nu ser jag framförallt fram emot att följa företagets långsiktiga utveckling under våren och hoppas att det blir en stabilare resa framåt när emissionsprogrammet är avklarat och finansiering finns över den kommande perioden.

söndag 10 februari 2019

Svagare utdelningssäsong i år

Det märks på utdelningsbeskeden att vi verkar röra oss in i bistrare tider och lågkonjunktur. De större innehaven har alla bibehållit eller sänkt den gångna veckan och några fina utdelningshöjningar kommer inte kompensera det. Många har under de goda åren bakom oss frågat varför jag inte köper aktier med mer utdelningtillväxt. Det är ju just därför: man kan aldrig ta framtida utdelning och ränta-på-ränta för given. Tvärtom visar sänkningen i Skanska och Inwido att min strategi fungerar som tänkt. Jag räknar nämligen alltid med en utdelningssänkning redan när jag köper. Det innebär att jag klarar min mininivå på 3,33 procent i bägge aktierna trots att bägge sänker med nästan en tredjedel. Som kontrast är utdelningen fortfarande jättelåg i Fenix trots att aktien höjer med 20 procent.

Återstår att se vad kommande veckor har att ge. Nu närmast kommer AstraZeneca, Beijer, Duni, eWork, Hemfosa, Kinnevik, Oriflame, Nordic Waterproofing, SWECO och förstås Nyfosa som inte förväntas ge utdelning i år då det inte är i linje med strategin. Här är jag allra mest spänd på hur mycket Hemfosas utdelning sänks efter avknoppningen av Nyfosa liksom om Oriflame sänker eller bibehåller. Övriga aktier förväntar jag mig bibehållen utdelning där möjligen SWECO kan överraska.

Jag brukar hoppas på cirka 5 procents utdelningtillväxt för portföljen som helhet och det är inte omöjligt att uppnå men jag tror inte att så blir fallet i år eftersom flera större innehav inte levererar.

Skanska sänkte utdelningen med drygt en tredjedel från 8,25 kronor till 6 kronor per aktie. Att de inte har utrymme att dela ut 8,25 kronor per aktie med nuvarande vinstnivåer i längden var känt redan ifjol. Ändå förvånade det mig lite att man valde att göra en så dramatisk sänkning. Å ena sidan gillar jag att man inte riskerar den långsiktiga verksamheten och tar tag i problemen. Det borde båda gott för den långsiktiga ägaren. Å andra sidan sänder det kortsiktigt en signal om kris till marknaden. Skanska har i och för sig sänkt utdelningen en gång tidigare även om det är drygt femton år sedan senast och byggföretag är per definition cykliska. I mitt fall är jag någonstans ändå glad att se att min köpstrategi (som jag lovar att uppdatera och inte har gjort på två år pga för lite tid) fungerar som tänkt. Trots utdelningssänkningen har jag nämligen en yield on cost strax över 3,33 procent vilket är min normalnivå för att fylla på i bra aktier. Jag brukar vilja ha 4,25 procent men att Skanska också i sämre tider levererar vad jag kan acceptera ser jag som ett styrkebesked för min investeringsfilosofi. Sänkningen blev rent psykologisk inte heller så tung. Jag var inställd på att den skulle innebära att jag tappade några hundralappar (det är ju en sänkning med en femhundralapp) men eftersom jag hade glömt fylla i min sista påfyllning i mitt utdelningsark visade det sig att jag nu får en femtiolapp mer än jag hade räknat med. Väljer att fånga det positva. Jag behåller Skanska för det är en bra långsiktig aktör. Däremot ska kursen ned rejält runt YOC 5 procent för att jag ska öka ytterligare den närmast tiden. Under 120 kronor är det en bit kvar till. Själva Q4-rapporten visade dock rätt riktning framåt.

Serneke kommer meddela sin utdelning i april. De brottas precis som Skanska och branschen i stort med en svagare byggkonjunktur och ställer om till offentliga beställare och järnvägsprojekt. Jag tror att de kommer bibehålla på 4 kronor, utrymme finns att höja med 50 öre utifrån utdelningsstrategin. Skulle dock inte förvåna mig om de sänker för att säkra den långsiktiga verksamheten i ett för företaget mycket avgörande läge när Karlatornet ska finansieras och byggas. Ni kan läsa vad jag skrev om rapporten, som tack vare Säveaffären blev stark, här.

Veidekke går desto bättre än de bägge ovanstående byggföretagen. Kanske för att den norska byggbranschen redan har varit nere i den djupaste dalen och vänt för ett par år sedan efter oljekrisen. Beskedet blev bibehållen utdelning på 5 NOK per aktie. Jag har funderat på att sälja av eftersom ett litet innehav men när byggaktierna i stort går på knäna vore det synd att sälja en aktie i branschen som faktiskt verkar leverera bättre än sektorn som helhet.

Vestas sänkte också utdelningen med drygt 20 procent från 9,23 DKK till 7,44 DKK. Nu är Vestas en aktie som jag har köpt med god riskmarginal efter raset för något år sedan i spannet 400 - 500 DKK. Jag äger den också för att jag vill ha mer förnybar energi i portföljen där det finns få stabila svenska aktörer. Tråkigt och oroande dock att de sänker utdelningen med tanke på att det är ett etablerat företag med en stark marknadsposition. Finns anledning att gräva djupare i detta.

Fenix Outdoor plockade jag in i portföljen för att få lite mer utdelningstillväxt även om utdelningen i absoluta tal är låg och aktien rätt dyr. Det levererade det med en ökning med 20 procent till 12 kronor per aktie. Får efter rapporten dock känslan av att de har sina bästa år bakom sig och att takten kommer stanna av. Kassan är dock urstark så jag behåller tills vidare men kan bli att jag säljer av.

Axfood bibehöll som väntat utdelningen på 7 kronor per aktie. Det ska ses i ljuset av att de oväntat ökade utdelningen dramatiskt ifjol och nu har en hög utdelning runt 90 procent av vinst per aktie. Det fanns utrymme att höja med 25 öre men jag tror man höjer med 25 eller 50 öre nästa år istället. Axfood har tagit stora investeringar i digitalisering och hållbarhet de senaste åren, jag har skrivit om det under fliken Axfood på bloggen tidigare. De har också ett starkt kassaflöde till följd av att utgifter för investeringarna döljer att intjäningen i grunden är stabil. Glad att jag ökade ordentligt under året. Nu är aktien svårvärderad eftersom P/E som vanligt är rätt högt medan YOC är rätt lågt.

ICA höjde utdelningen med 50 öre till 11,50 kronor vilket motsvarar cirka 4,5 procent. Helt som förväntat. Jag ser ICA som ett komplement till Axfood som jag köper när särskilda lägen uppstår men inte precis något kärninnehav i portföljen. Tycker aktien är lite för spretig och de är för mycket mellansegment vilket ökar risken för konkurrens från nya aktörer.

Handelsbanken skrev flera sänkte utdelningen. Det är inte helt sant. Jag brukar bara räkna ordinarie utdelning och den bibehölls som väntat på 5,50 kronor. Är lite tveksam till Handelsbanken. Styrkan historiskt har varit deras defensiva och kundvänliga inriktning men allteftersom man stänger de fysiska kontoren måste man vårda kundrelationen på andra sätt vilket kostar. Dessutom har ledningen haft problem vilket har skrivits om i media det gångna året. Det är inte samma stabila läge som förr och jag tror att konkurrensen kommer öka. Jag bibehåller men de 300 aktier jag har känns rätt lagom i väntan på tydligare besked i kommande rapporter om hur man verkar för att stå sig i konkurrensen de kommande decennierna.

Nordea höjde, alla turer kring banken just nu till trots, utdelningen med cirka 5 procent till cirka 7,19 kronor per aktie (tänk på att det finns en viss valutaeffekt kring EUR till SEK).

Resurs som är en nischbank och utmanare höjde däremot vårutdelningen med 8,33 procent vilket om höstutdelningen bibehålls skulle innebära en höjning på drygt 4 procent över helåret. 40 kronor ytterligare. Besked om höstutdelningen kommer efter sommaren.

Inwido sänkte utdelningen med nästan 30 procent till 2,50 kronor per aktie. Företaget har en viss konkunturkänslighet tillväxtmöjligheter till trots och VD:ns tragiska bortgång innebär i sig en viss osäkerhet och omställning. Jag hade nog förväntat mig att man bibehöll vilket kassan och vinst per aktie medger utrymme till men om man säkrar verksamheten på lång sikt är det ändå inte fel att vara klok och ta kostnaden idag istället för att dränera kassan. Precis som i Skanska innebär sänkningen att jag ganska precis klarar mina 3,33 procent som är min bottennivå för att köpa. Som ni läsare ser försöker jag alltså ta höjd för sänkningar redan när jag köper. Jag tror nämligen inte att ränta på ränta-effekten och tillväxt är hållbart i sig och räknar med att även mina bättre innehav kan få oförutsedda motgångar i framtiden. H&M och Skanska är tydliga exempel på det. Tappar nästan en hundralapp jämfört med ifjol.

ATEA presenterade sin sista kvartalsrapport för 2018 i veckan med blandade resultat. Övergripande fortsatt tillväxt men den danska verksamheten och en nysatsning bidrog till att tynga resultatet. Hoppas det är av engångskaraktär. Besked om utdelning hittade jag inte vid genomläsning (länk). Inte heller Kinnevik leverrade besked då datum för rapport inte stämde på Avanzas rapportlista.

Akelius levererade sist men inte minst sin rapport. Eftersom det är en preferensaktie fortsätter den bibehållna kvartalsvis utdelningen inflateras av. Jag tar fasta på att hyresintäkterna ökade med 3,2 procent vilket känns tryggt.

Realty Income har smugit fram en utdelningshöjning på 2,25 procent från och med februariutdelningen. Det väger väsentligt upp då det är ett av mina större innehav. Företaget brukar sprida ut utdelningshöjningarna över året och det här var antagligen den större höjningen för i år. Det lär före sommaren nog komma ytterligare en höjning med 0,5 procent om man litar på historiken.

I skrivande stund innebär det sammantaget att mina förväntade utdelningar baserat på de aktier jag äger idag uppgår till 43 000 kronor under helåret. Att nå väsentligt över 50 000 kronor i år utan utdelningstillväxt blir nog en rejäl utmaning då jag sparar precis lika mycket som ifjol. 

torsdag 7 februari 2019

Stark rapport från Serneke tack vare Säveaffären

Serneke presenterade en stark bokslutskommuniké för 2018. Väntat var efter offentliggjorda order som jag tidigare skrivit om att man skulle vända vinstvarningen det tredje kvartalet till ett väsentligt starkare fjärde kvartal. Däremot hade jag faktiskt inte förväntat mig att man skulle leverera bättre resultat än föregående år och föregående fjärde kvartal. Ni läser rapporten här.

Resultat och omsättning ökar

Resultatet ökade från 323 miljoner kronor 2017 till 604 miljoner kronor 2018.
Resultatet fjärde kvartalet ökade från 152 miljoner kronor 2017 till 572 miljoner kronor 2018.
Resultat per aktie blev hela 25,14 kronor att jämföra med 6,49 kronor ifjol.

Soliditeten är fortfarande god över 40 procent och kassaflödet stärks, från den löpande verksamheten ökar till 264 miljoner kronor att jämföra med minus 138 miljoner kronor ifjol.

Men mycket tack vare Säveaffären

Vinst från Säveaffären (länk) om 271 miljoner kronor bokförs på det fjärde kvartalet vilket utgör merparten av ökningen jämfört med föregående år. Uppskjuten skatt bidrar med ytterligare 76 miljoner kronor. Den underliggande verksamhetens tillväxt är därför mer blygsam vilket i och för sig är ganska väntat i det svåra konjunkturläget i branschen som helhet. CFO uppger att den är cirka 12 procent. Resultatet skulle dock bli svagare än föregående år om Säveaffären avräknas. Därtill följer en orealiserad vinst om 229 miljoner kronor till följd av omvärdering av aktieandel i Karlastaden Holding. En ytterligare förklaring som Sernekes CFO lyfter fram är att man har ökat antalet obligationslån under året.

Karlastaden försenas men Karlatornet fortlöper enligt plan

Serneke gick igår även ut med nyheten att man inte kommer påskynda slutförandet av Karlastaden redan 2024 utan projektet kan ta längre tid (länk). VD Ola Serneke understryker samtidigt fullt fokus på att slutföra Karlatornet som planerat till 2021. Jag tycker att det låter som en klok inriktning att man säkrar kapital i sämre tider för att slutföra det enskilda projekt som ensamt i stor utsträckning kommer avgöra om Serneke på medellång sikt är en god investering för oss aktieägare eller inte.

Har marginalerna stärkts?

Utifrån helårsresultatet presenterar Serneke en imponerande marginal på 9,1 procent. Det överstiger för första gången det långsiktiga målet om en marginal på 8 procent och även det mer generella målet om minst 5 procents marginal. Samtidigt döljer sig bakom detta att återigen att transaktionsintäkter från Säveaffären kryddar resultatet. Byggverksamhetens marginal uppgick det fjärde kvartalet till förvisso försvarbara 3,2 procent. Här beaktas att marginalen stärkts väsentligt efter problemen med två underleverantörer som gick i konkurs det tredje kvartalet vilket ändå är positivt. Men lönsamhetsmarginalen för helåret var endast 1,6 procent. Min slutsats är att Serneke de kommande 3-5 åren fortsättningsvis kommer vara transaktionsberoende där större affärer och projekt i hög grad behöver lyckas då den underliggande lönsamheten är lägre. Risken för missar i kalkylen kan snabbt få allvarliga konsekvenser men detta gäller branschen som helhet i rådande byggkonjunktur.

 Marginaler minskar för affärsområde bygg som utgör 80 procent av verksamheten

Besked om utdelning dröjer

När jag investerade i Serneke förväntade jag mig att utdelning skulle äga rum först när Karlatornet hade realiserats 2021. Att vi fick 4 kronor per aktie i utdelning ifjol kom därför som en positiv överraskning. Serneke har meddelat att man avser avvakta kommande transaktioner innan beslut om utdelning tas i kallelsen till årsstämman. Ifjol kom kallelsen första veckan i april så vi får räkna med att vänta

Sernekes långsiktiga policy är att dela ut mellan 30 och 50 procent av nettoresultatet. 366 miljoner på helåret är utdelningsgrundande bas enligt VD Ola Serneke eftersom omvärderingseffekter om 229 miljoner kronor från Karlastaden kommer räknas bort eftersom dessa vinster inte är realiserade. Det innebär att utdelningen i utgångspunkt baseras på 62 procent av resultatet.

I teorin skulle Serneke kunna dela ut 12,50 kronor per aktie men det bedömer jag mycket osannolikt att de gör före Karlatornet har färdigställts och kommer inte att ske med tanke på att omvärderingseffekterna då inkluderas. 30 procent av kvarvarande vinst per aktie under förutsättning att kvarvarande transaktioner inte påverkar ytterligare skulle bli 4,67 kronor. Jag ser det därför som närmare till hands att Serneke snarare bibehåller utdelningen vid 4 kronor. De har även ett fullt rimligt utrymme att höja om de vill närmast till 4,50 kronor. Det skulle också kunna bli en sänkning om man intar en mer defensiv hållning. Jag hoppas personligen att man värnar den finansiella stabiliteten och säkrar att man kan genomföra Karlastadenprojektet eftersom det skulle ge större vinst och utdelning på längre sikt. En yield on cost på 6-7 procent bör man dock kunna räkna med.

Oroande är att resultat per aktie nästan uteslutande ökar tack vare intäkterna det fjärde kvartalet. Med tanke på förlusten föregående kvartal är det i sig dock inte särskilt förvånande.
Resultat per aktie ökar men nästan uteslutande tack vare intäkterna fjärde kvartalet.


Ökat fokus på offentliga beställare och infrastruktur

Serneke har redan tidigare tillkännagivit ett ökat fokus på offentliga uppdragsgivare vilket verkar vara en sund linje i en svagare branschkonjunktur eftersom risken generellt är lägre. Man fokuserar nu uttalat också på att ta del av kakan kring förväntade omfattande järnvägsinvesteringar de kommande åren. Här är det värt att notera att lönsamheten för anläggningsverksamheten, som man väl får förmoda i huvudsak kommer genomföra dessa projekt, är väsentligt lägre än andra affärsområden. Detta tar VD Ola Serneke själv upp i presentationen där han understryker att man söker utveckla lönsamheten för affärsområdet. Det blir därför än viktigare att Serneke kalkylerar rätt i anslutning till upphandlingar om järnvägsprojekt. Serneke uppger själva att totalvolymen är 4 miljarder kronor för järnvägsinvesteringarna och det är därför tydligt att den andel av kakan Serneke får inte ensam kan kompensera en eventuell fortsatt vikande efterfrågan i byggsektorn.

Små marginaler och låg lönsamhet i anläggningssektorn

Sernekeaktien är i ett svårbedömt läge

Optimismen ser ett P/E tal på anmärkningsvärda 2,2 (börsdatas uppgifter efter rapporten), en förväntad direktavkastning på 6-7 procent och att såväl resultat som omsättning fortsätter öka. Serneke har trots de förestående investeringarna aldrig heller haft ett så starkt eget kapital som idag. Samtidigt ser pessimisten att resultatet efter Säveaffären avräknad minskar, de underliggande marginalerna transaktionen avräknad är över helåret låga nog att ge skäl för oro och under Sernekes mål. Detta samtidigt som konjunkturen viker och orderingången minskar. Det senare har dock sin förklaring i strategiska val att fokusera på Karlastaden och andra större projekt samtidigt som Serneke redan idag har en orderbok stor nog att hålla sig flytande något år helt utan nya orders.

Min bedömning är egentligen densamma som tidigare någonstans däremellan. Det handlar fortfarande mycket om ifall Karlastaden lyckas genomföras i linje med förväntningar eller inte. Om det lyckas är Serneke förbluffande lågt värderad. Det finns utrymme att väsentligt höja utdelningen kommande år vilket skulle medföra att en investering idag kan ge tvåsiffriga utdelningar på några års sikt. Om det misslyckas eller inte blir tillräckligt lönsamt lär Serneke snarare möta samma utmaningar som resten av branschen i vikande konjunktur och det är i det ljuset man bör tänka sig noga för kring det låga P/E-talet. Jag har själv inte bestämt ännu för om jag ska öka ytterligare eller behålla. Anledningen till det är att jag utifrån förarbetet inför att rapporten publicerades som jag tidigare har skrivit om på bloggen ökade mitt innehav med cirka 20 procent runt 50 kronor per aktie. En chansning med ytterligare 500 aktier frestar men jag är inte säker på att de kommande två årens rapporter intill Karlatornet färdigställs kommer vara lika starka varför jag är inställd på en resa med gupp på vägen dit. För min del handlar beslutet just nu därför mest om portföljbalans.

Till sist är det väl mycket fokus på Stockholmsidrott i bloggsfären och på finanstwitter. Därför måste det också välkomnas att Serneke blir ny huvudsponsor för IFK Göteborg. Avtalet avser 5 miljoner kronor per år och det bör noteras att Serneke sedan många år har sponsrat IFK Göteborg.

OBS Serneke är en aktie med väsentlig risk. Blogginlägg ska inte ses som finansiell rådgivning. Även om jag eftersträvar att beskriva rapporten så objektivt som möjligt äger jag själv 1 000 aktier i Serneke. Gör alltid din egen analys.

fredag 1 februari 2019

Månadssammanfattning januari

Den här månadssammanfattningen blir lite annorlunda eftersom jag redan har skrivit om utdelningarna, som faktiskt minskade för första gången någonsin jämfört med föregående år till följd av att MQ höll in utdelningen i år, har jag skrivit tidigare här.

Efter två månader strax under miljonen klättrade portföljen redan på årets första börsdag över miljonstrecket igen. Där har den stannat och jag landade på 1 101 713 kronor. Detta är nettobeloppet efter en skuld för likvidlån. Aktieportföljens faktiska bruttovärde är därför cirka 1 200 000 kronor.

Just på grund av lånen har jag under januari handlat ganska blygsamt. Jag har istället lagt en del kapitalinsättningar på att minska lånen så att räntan bara uppgår till 0,99 procent. Det har mest rört sig om lite påfyllningar i aktier som Axfood, Castellum, Investor, Holmen och H&M samtidigt som jag fortsatt att öka lite i Inwido och Oriflame som har rejält urblåsta aktiekurser just nu. Belåningen var i december stundtals över 10 procent men är nu nere på 7,5 procent. Eftersom räntan är lägre och lånen delvis härrörs till lite kortare småhandel i Minesto ser jag snarare utrymme att titta i helgen på att öka ytterligare lite nu i februari. Samtidigt är jag rätt nöjd med mitt innehav i många aktier just nu.

Jag fick också min första källskatteåterbäring. Den rör mina utländska aktier. Den landade på hela 29 kronor, ganska nära de 30 kronor jag uppskattade då. En trevlig sak med att blogga är att man kan följa upp sin aktiehistorik, det var verkligen skillnad hösten 2016, länk här. Coca Cola, Realty Income och VFC är de tre aktier som är orsaken till källskatteåterbäringen. Förmodligen även Boston Pizza och TransAlta Renewables. Jag äger alla fem fortfarande. De kommande åren kommer källskatteåterbäringen bli en än trevligare historia. Jag ser den mycket som en bonus eftersom jag aldrig räknar med den i min utdelningsstatistik. Därför blir det ett direkt tillskott i portföljen.

Min sharpekvot är återigen positiv på 0,65. Jag vill förbi 1 igen men det lär ta lite tid. Standardavvikelsen är fortsatt väl hög på 14,94 procent men nu av mer angenäma skäl då de flesta aktier har ökat under januari. Portföljen är cirka 7,25 procent upp sedan årsskiftet, ganska exakt jämna steg med Stockholmsbörsens index.

Min sparkvot är fortsatt runt 80 procent (det beror på att jag har låga matutgifter och låga boendekostnader utomlands då jag inte äger en högt belånad bostad). Jag tycker att jag har varit rätt frikostig med utgifterna men matkostnaderna landade på under 1 500 kronor och cirka 2 500 kronor om man räknar in vad jag köpte med mig hit från Sverige. Det är ett gott tecken på att jag klarar min spardisciplin intuitivt. Med tanke på att jag får högre lön och lägre skatt har jag bestämt mig för att spara på som vanligt och få lite mer guldkant i tillvaron i det lilla. Jag skulle förvisso kunna spara ytterligare 25 - 50 000 kronor över de kommande två åren men tycker inte riktigt att det är värt det när mitt sparande redan är så högt. Blir någon extra utemiddag i månaden och någon extra minisemester om året istället. Vad som är särskilt spännande är att man kan konstatera att mina beräknade utdelningar om 42 500 kronor på mina nuvarande innehav faktiskt täcker mina löpande kostnader. En första frihetsgrad uppnådd! Det innebär att jag den dag jag flyttar vidare med säkerhet kommer kunna leva på mina utdelningar om jag vill.

torsdag 31 januari 2019

Några korta tankar om H&M

Dagens stora snackis är H&M-rapporten och beskedet om att H&M bibehåller sin utdelning trots att den överstiger vinst per aktie. Många andra har skrivit mer och bättre om rapporten men jag vill ändå göra en dagboksanteckning om hur jag agerade. Det har nämligen varit lärdom att tidigare gå tillbaka till mina blogginlägg om H&M för att lära mig mer om felbeslut längs vägen.

Jag valde faktiskt att öka mitt innehav igen. Anledningen är att jag minskade mitt innehav med 9 procent när H&M handlades omkring 165 kronor i september. Nu valde jag helt enkelt att köpa tillbaka de aktierna till 30 kronor lägre kostnad per aktie.

Jag ser det egentligen som att jag även efter återköpet har en portföljandel på lägre än 4 procent i H&M. Jag ser det alltså inte som att jag egentligen ökar min portföljandel utan snarare ser till att den inte minskar så mycket på längre sikt. Jag kan kosta på mig 2-3 procent av portföljen i H&M på lång sikt så länge den negativa trenden bottnar och nu var ett hyggligt tillfälle att fylla på lite.

Den bibehållna utdelningen bidrog också till beslutet då jag handlar till en YOC på 7,25 procent och även om de skulle sänka utdelningen till 6 kronor per aktie nästa år skulle jag klara en YOC på 4,5 procent som är mitt övergripande mål för portföljen som helhet. Inte orimlig risk men med tanke på hur vinstmarginalerna utvecklas och kassan sinar bör man fortsatt vara vaksam kring H&M. Det kan mycket väl gå ännu sämre. Men vänder det här är det en försvarbar ökning tyckte jag. Skulle H&M klara att prestera vinster över 8 kronor per aktie de kommande åren tror jag att man fortsätter bibehålla utdelningen trots lägre vinst per aktie. I så fall handlas aktien till ett P/E-tal på 15-16 vilket inte är speciellt dyrt men det förutsätter ju också att trenden verkligen har bottnat en gång för alla.

Samtidigt har H&M tagit betydande kostnader för investeringar och omställningar under det gångna året. Samtidigt fortsätter omsättningen att öka och att fullprisförsäljningen ökar efter de många reorna de senaste åren är ett positivt tecken. Hög lagernivå oroar men den var något lägre än senast. Får man rätsida på det hela finns det alltså en viss uppsida och min subjektiva bild är att modet har blivit bättre senaste tiden (sådant förstår jag mig egentligen inte på och är en usel trendbarometer men till och med jag borde se när det är direkt dåligt som flera kollektioner var för något år sedan).

OBS! H&M innebär en tydlig risk för lägre vinst och sänkt utdelning. Läs på ordentligt och läs inte blogginlägg som finansiell rådgivning.

lördag 26 januari 2019

Företagen börjar bekräfta årets utdelningar

Våren är en härlig tid då den största delen av portföljens aktier delar ut då. Dessförinnan kan vi dock gotta oss i alla besked om höjda eller bibehållna utdelningar. Först ut fem av mina innehav.

Höjd utdelning

Castellum höjde som många redan skrivit till hela 6 kronor och 10 öre jämt uppdelat på två utdelningar. Det är en ökning med cirka 15 procent vilket är mycket bra för ett etablerat företag. Jag hade i ärlighetens namn räknat mer modest med 5 kronor och 60 öre. Hoppas bara att den höga utdelningsökningen inte är en antydan om svårigheter att återinvestera kapital varför man istället delar ut en större del av kassan. För egen del blev det ett par hundralappar ytterligare tack vare utdelningshöjningen.

Investor höjde precis som förväntat utdelningen med 1 krona till 13 kronor totalt. Det är vårutdelningen som ökar medan höstutdelningen är oförändrad. Jag tycker mycket om Investors förutsägbara utdelningshöjningar och hoppas att de fortsätter så. Även om jag ökar planenligt i Investor steg för steg är min portföljandel fortfarande cirka 2 procent, mycket för att direktavkastningen är låg. Därför gav höjningen bara en dryg femtiolapp extra.

Cloetta höjde som förväntat utdelningen med 25 öre till 1 krona. Ifjol gav de en extrautdelning men dem brukar jag mest se som bonus och fäster liten vikt vid. Resultatet från rapporten var desto tristare vilket får mig att ifrågasätta värdet av Cloetta som långsiktigt innehav eftersom de har haft betydande problem en gång tidigare under mitt korta innehav. Samtidigt får jag nu en YOC på över 3,7 procent vilket är någorlunda försvarbart. En tjugolapp extra blir det till mig.

Bibehållen utdelning

Gjensidige har jag läst desto mindre om men de kom också med ett besked. Utdelningen bibehålls på 7 norska kronor och 10 öre. Återbekräftelse av långsiktig utdelningspolicy mycket värdefullt: for 2018 er vi ikke fornøyde med de underliggende resultatene, selv når de justeres for ekstraordinære væreffekter. Det foreslåtte aksjeutbyttet er likevel på nivå med fjorårets, og bekrefter vårt løfte om å tilstrebe et høyt og stabilt nominelt utbytte til våre aksjonærer, sier Baastad. Resultatet var fint och ökade från 2,01 till 2,61 kronor per aktie under det gångna kvartalet. Här ska jag seriöst titta på att öka portföljandelen igen eftersom det här var den typen av besked jag har väntat in. Portföljandel på 1 procent kan jag utan problem höja till 2-3 procent när det finns en underliggande stabilitet i resultatet som bör kunna garantera fortsatta utdelningar. Aktien handlas dessutom till en direktavkastning om 5 procent. För att vara en finansaktör är det inte särskilt anmärkningsvärt och tillväxten är begränsad men som ett obligationsliknande någorlunda defensivt innehav i annan valuta är aktien intressant.

KONE valde också att bibehålla utdelningen. Det kom ärligt talat inte som en överraskning med tanke på att deras höga utdelningsandel. Företagets egen prognos är en tillväxt på 2-7% i fast valuta i år. Det skulle knappast ge utrymme för några större utdelningshöjningar nästa år heller. Det jag gillar med KONE är dels deras defensiva produkter med stark position på oligopolliknande marknad. Dels också att det ger valutaspridning då det finska företaget handlas i euro. Ungefär 1,5 procent av portföljen tycker jag är lagom men med tanke på rapporten vill jag ha en direktavkastning över 4 procent eller väsentligt billigare euro relativt kronan innan jag går in större nästa gång.

Utdelningsbeskeden innebär att jag nu kan räkna in minst 42 225 kronor i år i utdelningar baserat på de aktier jag äger idag. Mer kommer det förstås bli baserat på de aktier jag köper under året.

Under den kommande veckan förväntas ytterligare nio av mina innehav ge besked om utdelning.

söndag 20 januari 2019

Utdelningar januari 2019

För första gången sedan jag började spara sommaren 2016 minskar utdelningarna en enskild månad. Anledningen stavas MQ och är än så länge en dyr läropeng. Tack vare den svaga kronan har mina månads- och kvartalsutdelare landade utdelningen ändå på 1 401 kronor vilket var något mer än jag hade förväntat mig. Jag hade räknat med en femhundralapp mindre än ifjol men så illa blev det inte.





















Utdelningshistorik samt prognos baserad på nuvarande innehav

MQ delade ifjol ut 1,75 kronor per aktie. Jag var väl medveten om att utdelningen skulle sänkas och hade hoppats på en utdelning omkring 1 krona per aktie. Det skulle ha inneburit ganska exakt en tusenlapp i utdelning. Det fanns utrymme eftersom vinsten per aktie landade på 1,17 kronor 2018 samtidigt som kassa finns. Samtidigt tycker jag att det är klokt att den nya ledningen har lanserat ett mer offensivt program för att investera i framtiden istället för att kortsiktigt gynna oss aktieägare. Jag är tveksam till om jag vill behålla MQ på sikt. En viktig anledning till att den åkte in i portföljen var den höga utdelningen i början av året som ett komplement på cirka 1 procent av portföljen. Min tanke är att avvakta de kommande två rapporterna och därefter ta ställning. Aktien är så dumpad nu att om MQ inte går i konkurs finns ändå en uppsida och det är inte omöjligt att man levererar en utdelning nästa år istället.

Nio aktier delade ut totalt med nya NorthWest Healthcare som kompletterande månadsutdelare. Jag köpte på 9,50 CAD och ångrade att jag inte köpte mer, så också i Boston Pizza, men med tanke på många köp under börsnedgången med som mest tio procents belåning ville jag vara lite försiktig. Det tar trots allt ett kvartal att betala av de lånen. Jag har därför tagit det väldigt lugnt på köpfronten sedan börsen vände upp igen. Det har blivit en påfyllnad i Hemfosa för att börja kompensera att halva innehavet emitterats till Nyfosa.  Därutöver är det bara marginella påfyllningar i Axfood, Holmen och Investor för att inte minska portföljandelen.

Standardavvikelsen närmar sig femton procent vilket är rekord. Det beror till stor del, utöver börsuppgången, på den höga andelen aktier i Minesto där jag också småhandlat mer mer aktivitet. Min sharpekvot är återigen positiv och närmar sig en halv procent. Den ska vara över en procent för att portföljen ska vara att betrakta som stabil över tid men också här spökar Minestohandeln. När jag summerar månaden om ett par veckor hoppas jag att dessa bägge indikatorer har stärkts ytterligare.

lördag 19 januari 2019

Slarvigt Avanza!

Vill uppmärksamma läsare på att Avanza har ändrat villkoren för flera av sina aktier, framförallt ETF:er i USA och Kanada. Förändringen innebär att det inte längre går att köpa fler aktier i de aktier som listas men det går att sälja hela posten om man inte vill fortsätta behålla aktien.

Jag har tidigare kritiserat den hastiga Black Friday-kampanjen (länk). Det jag kritiserade Avanza för då gäller tyvärr nu också. Det behövs en förståelse för att det är mycket pengar för oss kunder och att vi vill ha rimlig tid att göra övertänkta beslut. Dessutom har vi arbeten, studier eller annat som tar tid.

I mitt fall berördes nu bara Brookfield RES som jag funderat själv på att sälja just för att jag också har märkt att aktien är krånglig när det gäller beskattningar av utdelningar. Men jag hade uppskattat information i rimlig tid i förväg. För självklart vill man både överväga om man ska behålla, sälja eller rent av öka medan det går. Och det ställs ju i relation till andra planerade transaktioner. Just Brookfield RES gillar jag för att det är en tråkig och förutsägbar kvartalsutdelande aktie som förvaltar förnybar energi, företrädesvis vattenkraft. Det finns få breda aktier inom förnybar energi på Stockholmsbörsen varför jag gärna kompletterar med utländska aktier för den sektorn. För egen del blir behålla, öka eller sälja en fråga om hur jag gör framöver när det gäller boende och arbete.

Dagen därpå kom en rättelse att Brookfield RES ingick bland de aktier man kan behålla och handla i tills vidare medan frågan ses över ytterligare. Det tycker jag är bra och klokt.

Det ska sägas att Avanza samtidigt möjliggör handel i 417 nya kanadensiska aktier vilket är spännande! Men jag skulle mer uppskatta att man kan lita på att det går att handla i det kundutbudet man har än genomför oförutsägbara förändringar med kort varsel. Uppskattar därför att Avanza är försiktiga i att ta in nischmarknader som flera av oss som sneglar på utlandet tycker är intressanta men som samtidigt blir dyrare för den genomsnittlige kunden eftersom de kostar mer att administrera.

Förstår att Avanza inte kan rå över alla aspekter och själva tvingas anpassa sig till snabba förändringar av villkor på utländska börser. Men att få information om ändringar som träder i kraft nästa börsdag mindre än en timme innan Stockholmsbörsen stänger är inte seriöst. I mitt fall hade jag en lång arbetsdag och såg meddelandet såpass sent att jag inte ens hade möjlighet att agera innan förändringen ägde rum.

Den dag då jag har möjligheten att bli Private Banking-kund är den här sortens saker viktiga. Inte minst eftersom jag befinner mig en hel del utomlands där det inte alltid är lika lätt att agera snabbt och eftersom jag av samma skäl inte har Avanzaappar som man kan handla med i realtid. Avanzas kundservice brukar vara föredömliga i att snabbt och tålmodigt ge svar och lösningar på allt möjligt. Därför är det synd att den här sortens kampanjer och information om ändrade villkor hastas igenom. Med tanke på hur courtagefria kampanjer också ofta smygs fram nuförtiden med kort varsel, trots att de flesta trogna kunder vet att de ofta är på väg och planerar därefter, får man ibland känslan av att det handlar mer om PR än om att vi kunder ska få en ärlig chans att utnyttja de erbjudanden som ges.
Underskatta inte vikten av kundrelationen och fortsätt leva upp till att än en gång ha Sveriges nöjdaste kunder för tionde året i rad!

söndag 6 januari 2019

Mina mål 2019

Flera bloggare har specificerat sina sparmål för 2019. Jag hakar på med några egna mål.

Du kan läsa mer om årssammanfattningen här, portföljen här och reflektioner över börsåret här.

* Passera 2 miljoner i kapitaltillgångar. Min aktieportfölj är just nu värd strax över miljonen och jag har cirka 700 000 kronor i andra tillgångar varför jag räknar med att kunna nå målet under året. Min prognos var egentligen september 2021, undrar hur jag tänkte där?

* Minst 50 000 kronor i utdelningar under 2019. Det här bör jag klara eftersom portföljens innehav redan bör ge mig 40 000 kronor. Jag har ett gammalt mål om 5 000 kronor per månad vilket borde innebära 60 000 kronor. Det är teoretiskt möjligt men inte önskvärt eftersom jag bör tänka alltför strategiskt i mina inköp snarare än efter vad som är rimligast värderat vid varje tillfälle. Det gamla målet kommer jag därför få skjuta till 2020 att uppnå.

* Minst 1 000 kronor i utdelningar varje månad under 2019. Det är bara januari och augusti som inte redan uppnår detta mål. Januari kan jag inte göra mycket åt men bör klara trots MQ:s uteblivna utdelning och lägre utdelning i år. Augusti återstår 250 kronor jämfört med ifjol men jag har ökat i månadsutdelningarna sedan dess och bör kunna klara det målet.

* Inte fler aktier totalt vid årets slut. Jag bör minska antalet aktier något för att istället fokusera på mer stabila innehav. Kommer återkomma om detta, finns några kandidater som jag funderar på att fasa ut.

Privat ska jag också ta tag i konditionen. Jag lyckades gå ned cirka 5 kg i vikt under 2018 mätt från nyårsdag till nyårsdag och har bestående klarat att sänka min BMI under överviktsgränsen vid 25 samtidigt som det är mer muskler. Det tänker jag fortsätta med under 2019. Efter nyårslöften till goda vänner och inspirerad av motsvarande löften från andra bloggare provar jag att göra det transparent:

* Plankan 2 minuter och sidoplankan 30 sekunder per sida. Rimlig utmaning. Jag klarade 90 sekunder under 2018 så det handlar mest om att bita i och jobba vidare. Sidoplankan ska jag nog kunna klara 1 minut också men den övningen har jag inte kört lika länge.

* 20 armhävningar. Jag har aldrig varit speciellt stark så det här blir kanske det svåraste målet. Klarar 12 utan problem och 16 om jag är i form så det ska gå men ändå utmaning att bita i under tid.

* Springa milen under 50 minuter. Det här borde vara en piece of cake eftersom jag har en god grundkondition. Egentligen vill jag under 45 minuter men jag är ganska envis och sätter jag ett för högt mål är risken att jag pressar mig själv för tidigt. Bättre att bygga långsamt.

* Roddmaskin. Inte satt något verkligt konkret mål men jag skulle vilja klara 2 km utan avbrott. Brukar köra intensiva femminuterspass med ett par stopp där jag ror ungefär 1,25 km. Mer för motivation att fortsätta en jobbig men nyttig träningsform.

* Viktminskning komma under 80 kg någon gång under året och bestående under 83 kg (dvs aldrig över 83 kg när jag är fullproppad med onyttigheter). Borde vara möjligt men kräver arbete över tid.

fredag 4 januari 2019

Månadssammanfattning december

2018 års sista månad är slut och utdelningarna för helåret landade på 34 511 kronor. Det är en ökning med 156 procent jämfört med föregående år. Den trevliga överraskningen att Serneke valde att dela ut redan under 2018 vilket jag inte hade förväntat mig syns i majstapeln i diagrammet nedan och bidrog ensam med 8 procent av utdelningsökningen. December bidrog med 1 544 kronor i utdelningar.
Utdelningarna ökade med 156 procent i år...

Utöver Bosjö är det bara amerikanska och kanadensiska kvartals- och månadsutdelare som delar ut i december. Coca Cola lämpligt nog. Brookfield RES som vanligt försenad med utdelningen som bokförs först nästkommande år. Överväger nästan att sälja aktien eftersom utdelningarna är så krångliga och icke-intuitiva. Samtidigt gillar jag vattenkraft. Har hittills gjort ett undantag och bokfört aktien på föregående år men överväger att i framtiden bokföra när utdelningen är på kontot som jag gör med Boston Pizza och TransAlta RES sedan länge.

I januari kommer jag antagligen för första gången se en minskning jämfört med föregående år till följd av att MQ håller inne sin utdelning i en annars svag månad. I viss mån kompenserar ökat innehav i Hemfosa men då det i övrigt uteslutande är enfastighetsaktier och månadsutdelare räknar jag med cirka 500 kronor lägre utdelning i år. Det var ett skäl till att jag ändå behöll MQ.
Precis som vid nedgången vid årets början avslutade jag året med att portföljvärdet var lägre än insättningarna. Det bör dock beaktas att jag är fullinvesterad med åtta procents belåning. Det totala aktievärdet var därför 1 090 341 kronor den 31 december. Jag räknar dock nettoresultat efter belåning och räknar av skulden. Hur som helst kommer dessa ytterligare 100 000 kronor att ge mig ytterligare 4 - 5 000 kronor i utdelningar kommande år.

Samtidigt slog jag som jag tidigare skrev index genom att minskningen om minus 0,60 procent var lägre än index under december. Jag arbetar som jag skrev igår i portföljöversynen långsiktigt på att öka i stabilare aktier som Axfood, Investor, J&J och Kopparbergs. Därför bekymrar det mig inte så värst mycket faktiskt så länge portföljen som helhet ökar utdelningarna. Värt att notera är att insättningarna till dels beror på att jag har sålt andra innehav utanför mitt ISK och flyttat över dit. Dels ärvda aktier, dels en annan investering som löpande har återbetalat med ränta under året. Där förväntar jag mig i januari sista återbetalningen om cirka 3 500 kronor.

Svåröverskådligt med över 75 aktier men en illustration över utdelningskalendern är ändå trevlig...

En sharpekvot på negativa minus 0,03 procent och en rekordhög standardavvikelse på 14,48 illustrerar tydligt att börsåret avslutades på ett turbulent sätt.

...och mer ska det bli baserat på nuvarande aktieinnehav enligt ovan

Det står redan klart att jag kommer få minst 40 000 kronor i utdelningar 2019 på hittillsvarande aktieinnehav. Mitt mål är 50 000 kronor med en förhoppning om 4 500 kronor per månad över helåret. Inte helt omöjligt men mitt tidigare mål om 60 000 kronor redan i september tror jag inte att jag kommer lägga krut på att uppnå. Långsiktigt stabil utdelning är viktigare nu.


Trevlig helg!

torsdag 3 januari 2019

Portföljen 2018

Det andra ordinarie börsåret med aktieportföljen har passerat. Efter det nya årets första handelsdag stängde portföljen åter över 1 miljon kronor netto efter lån och jag är åter platinakund hos Avanza. Det är ganska precis där jag ville att portföljen skulle vara vid årsskiftet och då har vi ändå fått se en betydande börsnedgång.


Utlandsutdelarens portfölj den 31 december 2017

Endast innehav större än 1 procent redovisas av utrymmesskäl - separat inlägg följer 

Man kan direkt konstatera att portföljandelen Minesto har ökat med osunda 13 procent. Dels hade jag ett GAV på 300 procent på aktien i september och jag ser inte skäl till att sälja bra aktier som jag tror långsiktigt på när de ökar. Dels har jag ökat ytterligare inför att teckningsoptionerna ställs ut eftersom jag i stort har fått bekräftat vad jag har velat veta samtidigt som aktien föll tillbaka ordentligt mot årets slut när många plockade hem vinster och sålde av oro för framtida finansiering. Jag ser det som att Minesto har ett mycket bättre utgångsläge idag än när jag köpte mina första aktier för ett par år sedan. Därför har jag bestämt mig för att ha 20 000 aktier varav minst hälften på lång sikt. 

Skon klämmer dock i att aktien drar ned portföljens genomsnittliga utdelning till cirka 4,75 procent. De utdelande aktierna har en total utdelning om cirka 5,5 procent.Bägge är faktiskt något upp jämfört med 4,5 procent och 5 procent för ett år sedan.

Det kompenseras dock av att Serneke för första gången delade ut generösa 4 kronor per aktie under 2018. Innehavet har minskat med en tredjedel och är nu på en mer sund nivå. Jag har samtidigt skalat upp till 1 000 aktier långsiktigt på vägen ned eftersom jag vill vara med på Karlatornetresan och tycker att marknaden hade överprisat sektorrisken jämfört med konkurrenter.

Också H&M har minskat något, delvis för att jag sålde av drygt var tionde aktie för att omfördela portföljrisken. Nuvarande portföljandel är ganska lagom och jag går i tankar om att kanske rent av öka lite till 300 aktier igen. Att det inte hänt beror på att det finns många bättre aktier att köpa till fin värdering just nu.

Man kan konstatera att kvartetten Axfood, Realty Income, Kopparbergs och Castellum på plats 3-6 i portföljen med sina totalt 20 procent utgör en utmärkt defensiv bas. 25 procent totalt med Investor och J&J inräknat. Mer i den riktningen 2019.

Jag är därför särskilt stolt över att Investor, J&J och Kopparbergs i år tar sig in på topp 20-listan över största innehav. Det har varit en långsiktig målsättning att stegvis öka när tillfälle uppstår i den här typen av stabila tråkaktier på bekostnad av aktier med högre risk. Scandic faller delvis i den kategorin också. Jag behöver inte längre hög direktavkastning när portföljen redan har passerat första miljonen och värdesätter stabiliteten mer så länge jag får minst 4 procent årligen totalt sett. MQ har där blivit en dyrköpt läxa som har gjort att jag omprövat min syn på värdet av att ta in aktier med hög direktavkastning men mer tveksamma resultat. Jag tror fortfarande att MQ vänder det här och bibehåller men utebliven utdelning svider. Det fina är att andra innehav och god diversifiering gör att jag har råd med den sortens plumpar ändå. Jag har haft för målsättning att köpa minst en Investoraktie varje månad så länge aktien inte är totalt orimligt värderad. Det har bidragit men jag inser samtidigt att jag behöver köpa en handfull aktier för att bibehålla en mer rimlig portföljandel.

Hemfosa har jag velat avvakta emissionen i och kommer titta i lugn och ro under 2019 på att åter skala upp portföljandelen. Aktien passar min defensiva utdelningsstrategi ännu bättre nu när den är mer renodlad till defensiva samhällsfastigheter. Jag är samtidigt nöjd över att högriskaktier i sektorn som Bosjö och Sydsvenska Hem har en betydligt mer normal och blygsam portföljandel under 2,5 procent. De tjänade ett syfte att kickstarta regelbunden och återinvesterad hög utdelning under portföljens första två år. Jag kommer utvärdera i lugn och ro om jag alls ska behålla dem. Jag har köpt dem med god riskmarginal så det är ingen panik att sälja och hänger mer ihop med hur min boendesituation och arbetssituation kommer se ut de kommande åren. Skulle jag resa mer och ha sämre löpande internettillgång än idag kommer de nog bytas ut mot stabilare aktier.


Andelen utländska innehav har minskat, mycket beroende på att kronan har försvagats varför de relativt sett har blivit dyrare under det gångna året. Jag köpte många norska aktier när de bägge kronorna var lika mycket värda en kort period. När norska kronan nu är på en mer normal nivå finns inte längre valutapremie. Också euron och dollarn har varit relativt dyr. Min målsättning är att mellan en tredjedel och en fjärdedel av portföljen ska vara utländska innehav för att göra mig mindre beroende av risker i Sverige. En rimlig målsättning under 2019 blir därför att titta på att öka lite mer i utländska aktier. Jag har också ett danskt innehav i Vestas och ett finskt i KONE. Det sistnämnda, norska Gjensidige och kanadensarna ligger närmast till hands att öka i just nu. Kanske borde jag rent av bestämma mig för att systematiskt köpa minst två utländska aktieposter varje månad?

Aktier in under 2018

11 aktier in och 6 ut är jag inte helt nöjd med. Portföljen ökar och jag tror att jag under 2019 ska se över att rensa ut fler aktier än jag tar in. Flera mindre innehav har en allt mer tveksam funktion när jag har likvärdiga aktier med stabilare jämförbar direktavkastning.

Fenix blev ett litet spontanköp under börsnedgången. Inte helt säker på att jag vill behålla givet låg direktavkastning men en fin aktie som jag övervägt länge att köpa.

Holmen har jag länge velat ta in som ett stabilt basinnehav. Det var dessutom min allra första aktie en gång i tiden! Nu har jag tagit in en liten blygsam första position. Trenden är nedåtgående och det är en cyklisk aktie varför jag inte har bråttom.


Nordea har åkt in i portföljen på grund av den löjligt stora premien sedan flytten. Jag gillar inte Nordea sedan jag själv var kund och tror inte långsiktigt på företaget men tycker ändå att det är ett rimligt komplement i liten skala.

Nordic Waterproofing har jag sett potential att ta in som långsiktigt komplement.

NorthWest Healthcare har jag till sist tagit in i portföljen. Den höjer inte utdelningarna varför de inflateras över tid men med en YOC på cirka 8,5 procent tycker jag att det är ett bra komplement. Kanske ökar jag lite när jag istället minskar i preffar och andra mindre högriskinnehav.

Nyfosa fick jag till skänks i emissionen från Hemfosa. Aktien passar inte min utdelningsstrategi men jag tror ändå att den större tillväxten finns där och tycker det vore oklokt att sälja av principskäl något som jag trots allt har köpt till ett väldigt fint pris när Hemfosa värderades till en YOC över 5 procent. Jag växlade över lite mer i Hemfosa men behåller ändå 250 Nyfosaaktier tills vidare.

Oriflame har under hösten sett aktiekursen slaktas. Jag tycker att det verkar vara en överreaktion och såg ett läge att ta in aktien som ett komplement. Väl medveten om risk för sänkt utdelning.


Savaria har för låg direktavkastning för min smak men då jag har haft ett uttalat mål att öka andelen månadsutdelare och inte ville ha för stor andel i de tre som fanns i portföljen såg jag den defensiva aktien som ett tryggt komplement. Kursutvecklingen har inte varit något vidare men tror på aktien som långsiktigt innehav. Funderar på att öka lite.

SEB äger jag indirekt genom andra aktier men tyckte inte det skadar att ha en liten andel i alla storbankerna och har alltid sett dem som nummer två efter Handelsbanken.

Veidekke åkte in som ett komplement eftersom aktien var lågt värderad i samband med Avanzas courtagefria 17 maj-kampanj. Lite tveksam till om jag vill behålla aktien på sikt eller renodla portföljen mer men just nu går den bättre än branschen i stort.

Wallenstam har egentligen för låg direktavkastning för min smak. Det lite udda skälet till att jag tar in den är att jag hyr ut min svenska bostad i andrahand. Efter hyra, el och andra avgifter blir det över lagom till att köpa en näve nya aktier de flesta månaderna.

Aktier ut under 2018

Ahlsell försvinner i praktiken från portföljen när aktien nu återköps från börsen. Har avvaktat att svara på erbjudandet eftersom jag kan tänka mig att sälja någon krona lägre om jag behöver mer likvider.

Hufvudstaden hade jag för liten andel i och direktavkastning var för låg. Riktigt fin långsiktig aktie men tyckte att Wallenstam räcker i den kategorin och bytte helt enkelt Stockholm mot Göteborg.

Industrivärden tyckte jag att jag hade för liten andel i och sålde med vinst i början av nedgången. Kommer kanske köpa tillbaka senare men ville ha likvider till annat.

Pioneer Pref var ett litet innehav som var lite otydligt i när det delade ut. Jag tyckte också att risken var onödigt hög och ökade istället i bättre alternativ som Castellum.

SAS Pref löstes in.

Telia trodde jag att jag sålde redan 2017 men de sista aktierna försvann i början av 2018. Lever på gamla meriter och har inte framtiden för sig.