Köpstrategi

Uppmärksamma läsare har kanske märkt att jag ofta använder begreppet Köp A. Det beror på att jag har en trestegsstrategi på köpsidan. Antal aktier som köps förhåller sig A < B < C (t.ex. 5 < 10 < 20). Detta ökar chansen att jag inte förköper mig på toppen av en längre nedgång, att jag i högre utsträckning prickar in botten samtidigt som jag inte helt missar chansen att köpa stabila aktier vid tillfälliga dippar.

När jag beräknar köpkurs för utdelningsaktier ska endast ordinarie utdelning per aktie beaktas.

Interimutdelning och extrautdelningar ska räknas bort eftersom det inte kan garanteras att dessa utfaller i framtiden.

Kurslarm ska sättas något högre än respektive köpkursnivå för att i tid indikera en rörelse mot intressant värdering. Därefter för jag under helgen upp aktien på min veckobevakningslista.

Aktier köps efter tre värderingsnivåer:

A: aktien garanterar en utdelning på minst 3,33-3,5 procent per år

B: aktien garanterar en utdelning på minst 4 procent per år

C: börsrasnivå - fyll på brett (undantag: ej vid förändringar som påverkar företaget långsiktigt)

Exakt hur värderingsnivån sätts avgörs från fall till fall. När det gäller en aktie med mångårig stabil utdelningshistorik som Axfood är kanske 3,33 procent per år gott nog för köp A och 3,5 procent brukar jag räkna för köp B. När det gäller en utdelare där utdelningshistoriken är mer varierad eller där framtidsutsikterna är mer svårbedömda, trots hög utdelning i närtid men tveksamheten kring framtida utdelning och vinst, t.ex. Fortum, Ratos eller Telia, sätts gränsen högre. Ofta sätter jag ett köp A som baseras på ett medel- eller medianvärde av aktiens utdelning de senaste åren. Detta har jag t.ex. gjort när jag tittat på Gjensidige och YARA, där utdelningshistoriken förvisso är stabil men varierar från år till år.

Jag räknar i regel endast ordinarie utdelning. Extrautdelningar och liknande är trevligt och flera aktier har en fin historik av att krydda med dessa. De kan dock ge falska förhoppningar. Ta t.ex. Axfood som efter borträknad bonusutdelning blir köpvärd vid 5/,03 = 166 SEK på nivå A, 5/,04 = 125 SEK på nivå B. I praktiken skulle jag antagligen i detta fall även öka nära 5/,035 = 143 SEK, vilket motsvarar Brexitnivån då aktien sällan faller lägre under normal handel.

Sist men inte minst jämför jag också utdelningen med företagets vinst. En aktie som under ett år delar ut mer än företagets vinst samma år, vilket faktiskt händer ibland när de har mycket sparat kapital, kommer med stor sannolikhet inte kunna upprepa bedriften med regelbundenhet i framtiden. En aktie som delar ut mellan 30-50 procent av sin vinst år efter år kommer däremot med stor sannolik fortsätta göra det om inga fundamentala förändringar inträffar.

Mina köp i Axfood och Castellum senaste tiden är tydliga exempel på hur jag menar. Det är stabila aktier som jag har bevakat en tid. När de bägge plötsligt får en tillfällig nedgång och värderas till 3,33 procent mot årets ordinarie utdelning var det ett fint tillfälle för ett köp A. Bägge aktierna befinner sig i skrivande stund också i ett läge där det inte är uppenbart om de fortsätter ned eller om en botten håller på att bildas för fortsatt återgång till högre nivåer. Genom mina köp har jag ökat exponering mot aktien. De kommer inte ge mig några fem procents utdelning per år men bygger en bas i min portfölj eftersom det är två stabila aktier där jag med stor sannolikhet kan räkna hem åtminstone tre procent årligen. På längre sikt kommer de med stor sannolikhet också både öka i kurs och utdelningstillväxt. Jag missade alltså inte tillfället att köpa men har fortfarande krut kvar ifall de skulle minska ytterligare och har på intet sätt förlöpt mig.

Ytterligare en tydlig poäng med trestegsraketen är att den bidrar till att hålla en god balans i portföljen. När jag gör ett köp A rör det sig ofta om 1-3 procent av portföljen, vilket hindrar obalans relativt andra aktier. När jag däremot gör ett köp C är det ett exceptionellt läge där jag tror mig kunna öka till ett osedvanligt lågt pris. Då kan jag köpa så mycket som mer än 10 procent av portföljen beroende på vilken aktie det är. Ett exempel är när jag köpte H&M i anslutning till Brexit. Förvisso nådde aktien bara strax över fyra procents utdelning vid Brexitköpet men det var ändå ett sällsynt gott tillfälle att öka. I portföljens inledande skede utgjorde H&M faktiskt 50 procent ett tag, nu nedåt 30 procent. Det är egentligen för mycket men när ett Köp C-tillfälle uppstår ska man inte spara på krutet utan köpa aktier motsvarande vad portföljsammansättningen ska vara på ett års sikt. Fortsätter min nuvarande köptakt kommer jag vara nere på 10 procent av portföljen i H&M mot slutet av året. Tittar till och med på att öka eftersom aktien trots allt fortfarande ligger med råge över Köp A - 3,63 procents utdelning i skrivande stund, vilket jag snarast klassar som Köp B i ett stabilt kärninnehav. I brist på andra alternativ och med pengar över är att investera är H&M ett nog så gott alternativ. Anledningen till att jag tvekar är att jag har cirka 100 000 kronor i H&M på ett VP-konto sedan många år tillbaka och mitt sparande är därför redan starkt beroende av hur H&M utvecklas.

Har en liknande trestegsstrategi kring sälj, där jag sätter olika riktvärden. Jag utvärderar dock min säljstrategi eftersom den har lett till att jag tagit hem vinster för tidigt - om än kunnat räkna hem vinster som vida överstiger 1-2 års utdelning i aktien. Har därför landat i att inte sälja aktier som går bra, inte sälja när jag inte behöver frigöra kapital, inte sälja i uppåtgående trend, dvs innan trenden vänder igen. Tittar på att sälja när negativa nyheter kommer i aktien som äventyrar långsiktig utdelning eller om jag tror att jag kan räkna hem 1-2 års utdelning samtidigt som jag tror att jag kommer kunna köpa tillbaka aktien till ett ungefär lika lågt pris på ett års sikt. Clas Ohlson är ett exempel på där jag provat det senare - återstår att se under hösten om det var klokt eller dumdristigt.

Återkommer med inlägg om detta.