Att köpa i högkonjunktur nära ATH?

Jag är i grunden mer av en björn än en tjur. Min grundsyn på börsen är pessimistisk. Dels anser jag att finansvärlden globalt är dopad av kapital och låga räntor på ett sätt som inte står i proportion till den reella ekonomin och de värden som skapas där. Att vi sparare inte har andra vettiga alternativ gör att pengar fortsätter strömma in trots att det egentligen inte är billigt och alla vet att risken egentligen är hög. Dels tror jag att framtida utmaningar som Peak Oil, Peak Fosfor och global uppvärmning på 20-25 års sikt kommer ge effekter i en omfattning som flera större sektorer inte helt har kalkylerat in. Därtill spökar risken för nya finansiella kriser må det vara Brexit, som marknaden verkar ha glömt eftersom det dröjer längre än förväntat med att åberopa artikel 50 i Lissabonfördraget om EU-utträde, risken för härdsmälta i italienska banker eller Deutsche Bank, som skulle bli stora och kostsamma för EU:s ekonomi att hantera om det ens går, och dessutom spökar Grekland fortfarande i bakgrunden. Ceteris paribus fortsätter Sveriges ekonomi dock gå som tåget.

Det innebär inte att jag är negativ till att köpa aktier - företag som Axfood och H&M kommer sannolikt fortfarande göra vinst även efter en finanskris och även efter en energikris. Deras vinstnivåer kan dock komma att minska. På längre sikt spelar det inte så stor roll eftersom jag ändå tror mig kunna räkna hem vinst över P/E-tal på en 30-årsperiod i utdelning och återstod av aktievärde.

Jag är inte särskilt sugen på att köpa guld eller obligationer och har förmånen att ha såpass mycket kapital att jag känner mig bekväm på ett räntekonto. Att fortsätta långsiktigt satsa på aktier känns därför naturligt - även om det är dyrt. Samtidigt är jag inte helt förtjust i månadsspararsynen att man måste köpa varje månad bara för lönen finns på kontot. Jag köper förvisso gärna regelbundet men med lång tid kvar till utdelningen i vår finns egentligen ingen brådska. Det viktiga är att köpa aktier som utifrån nuvarande värdering har förutsättningar att vara goda affärer på lång sikt - inte fastna i tankekurvor om att köpa för att portföljen ska få en finare balans mellan aktier och kapital. Jag har redan överträffat mitt defensiva mål på fem procents avkastning per år och anser mig därför ha råd att vänta. Att riskera missa ett par procent uppgång må vara hänt men jag köper på utdelningsfundamenta, inte teknisk analys. Dessutom avser jag gå in och köpa en, med mina mått mätt, betydande andel aktier i både Serneke och Ahlsell som väntas börsnoteras inom kort och att spara kapital gör i det perspektivet inte så mycket.

Just nu känns det alltså som att jag, oaktat några mindre köp här och där, mest sitter still i båten och inväntar den betydande nedgång som rimligen borde inträffa under den kommande sexmånadersperioden.

Det kommer fler tillfällen att fördjupa sig i hur man investerar med en pessimistisk grundsyn men avsikten med detta inlägg var att resonera kring om man verkligen måste investera vid ATH?

Och i så fall i vad?

Tog rygg på Petrusko och valde att gå in en skvätt i Axfood. Det hade grämt mig att den stororder jag la in under Stockholmsbörsens Brexitöppning runt 144-145 inte gick in och tyvärr lät jag psykologin ta överhand. Dyrköpt läxa. Nu gick jag istället in på 154 SEK med ett litet köp, och ett något större på 150 SEK. Som Petrusko konstaterar är 3,25 - 3,33 procents avkastning en rimlig värdering och är det något jag ska köpa alls är detta ett defensivt val som jag liksom honom ser framför mig att äga under en mycket lång tid framöver. Det ger stadga åt portföljen men kommer inte göra mig förmögen.

Sedan finns det alltid aktier som är rimligt värderade också vid en ATH - kanske till följd av tidigare kursfall. Egentligen struntar jag i om börsen som helhet går upp eller ned - det viktiga är om jag tror att aktien kan generera den utdelningsnivå jag söker vid nuvarande kurs. Beijer och Skanska tyckte jag var två sådana bolag och särskilt i fallet Beijer har det visat sig vara en riktigt bra affär. Över 10 procents kursuppgång sedan köp på bara ett par veckor gör den näst H&M till min hittills kanske bästa investering.

Ett tredje alternativ som jag, trots risker och befogade varningar, tittar på är enfastighetsbolag. Delarka, Saltängen och Kallebäck är de tre alternativ jag har analyserat. Det rör sig om aktier som äger en större fastighet vilken vanligen hyrs ut på långt kontrakt till en storkund. Utdelningen är mycket hög och uppdelad på fyra gånger per år, vilket förstås lockar. Risken är att aktien lär falla så snart osäkerhet uppstår i om kunden avser förlänga kontrakt eller när företaget behöver omförhandla sin långa ränta. När så sker kan man aldrig förutsäga och en tydlig varning för risken att snabbt tappa kapital utfärdas.

Tanken är därför inte att gå in långsiktigt i dessa bolag. Min sparhorisont är utdelning för utdelning, dvs. med en horisont på en månad eller två. Det innebär absolut inte att risken försvinner men väl att den blir något mindre. Min avsikt är att, i konstaterande att jag inte hittar någonstans att förvara mina pengar, välja att köpa in mig i ett enfastighetsbolag, gärna i god tid före utdelning när kursen är något lägre, för att sedan antingen efter utdelning eller när kursen motsvarar nettoutdelningen gå ur igen. Genom den korta placeringen minskar risken (eftersom volatiliteten, med ständig risk för katastrofbesked om framtida avtal, normalt är lägre och man i värsta fall förlorar ett par kronor per aktie). Samtidigt är min förhoppning om att kunna plocka hem en vinst motsvarande en procent eller två på en månads sikt, vilket väl överstiger ett korträntekonto. Är det någon annan läsare som använder enfastighetsbolag på detta sätt?

Delarka känns med Posten, trots deras utmaningar, som kund och ett långt avtal som det stabilaste alternativet. Saltängen känns också förhållandevis trygga. Kallebäck är en högre risk, men också högre avkastning. Med en månads horisont skulle jag nog ändå våga mig på att chansa men med mindre belopp än i de andra bägge aktierna. Eftersom SAAB är kund är framtiden högst osäker och besked därom kan komma när man minst anar det. Dessutom har kursen ökat oroväckande mycket den senaste tiden medan Delarka och Saltängen som jämförelse har en lägre kursvolatilitet. Risken finns alltid att man kan bli tvungen att sälja till lägre kurs för att inte riskera gå lång i aktien.

Mitt avkastningsmål för att sälja är kvartalsutdelningen i vinst efter avräknat courtage.

Har fiskat köporder i Delarka uppemot 118 SEK men har i skrivande stund inte fått till ett avslut. Med en kurs på 120-121 SEK anser jag att risken att inte få igen pengarna vid en kort affär är för hög.

Jag äger aktier i Axfood, Beijer och Skanska. Jag äger inte aktier i Delarka, Kallebäck eller Saltängen.