Min köpstrategi

Det hittillsvarande inlägget om min köpstrategi skrevs när bloggen var ny och mycket har hänt sedan dess. Därför har jag äntligen fått tid att göra en ordentlig och mer genomarbetad uppdatering.

Vill inledningsvis förtydliga att jag naturligtvis inte fattar köpbeslut uteslutande baserat på nyckeltalet yield on cost (YOC). De flesta aktier jag köper föregås av en gedigen analys av företagets verksamhet, rapporter och nyckeltal. Däremot använder jag YOC som ett riktmärke för att se hur aktiekursen allt annat lika förändras över tid. Det motsvarar hur andra värdeinvesterare använder sig av P/E-talet för att få en snabb överblick. Jag kompletterar ibland med kurslarm och P/E när jag bevakar en aktie lite mer aktivt.

Jag går inte in på dessa parametrar i detalj här men naturligtvis vill jag att företaget ska ha en stabil och helst ökande vinst, stabila och helst ökande marginaler, ett positivt och växande kassaflöde. Gärna växande omsättning. En trygg marknadsposition. En utdelningsandel som är rimlig i proportion till vinst och ett eget kapital som täcker minst fem års utdelningar. En låg belåningsgrad och god soliditet. Och så vidare. Innan jag köper utifrån den förenklade modellen nedan frågar jag mig också varför aktien nu handlas inom mina köpnivåer? Finns det några nya företagsspecifika orsaker till att aktien är lägre värderad än tidigare? Då var det också sagt.

Köpstrategi - trestegsraket

När hemläxan en gång är gjord finner jag det praktiskt att från vecka till annan ha en enkel överblick kring hur värderingen på aktierna jag äger och bevakar utvecklas.

Jag har rutinen att under helgen efter börsens stängning gå igenom YOC på mina innehav och bevakningslistor för att i lugn och ro kunna bedöma om det är någon aktie jag bör köpa kommande vecka. Anledningen till detta är att minska risken att jag dras med i psykologiska bias i hur aktien handlas när marknaden är öppen. Jag gör då en veckoplan för kommande vecka där jag på förhand bestämmer mig för hur jag ska agera. Det gör det lättare att prioritera köp och ibland också välja bort köp för att en aktie rusar mer än jag är beredd att köpa för.

För att sortera innehaven löpande från vecka till vecka har jag fortfarande snart fem år senare ett slags trestegsraket-tänk. Skillnaden är att jag mer aktivt än tidigare utnyttjar att öka rejält när aktier handlas på den högsta nivån (C) i min strategi.

Avsikten är dels att undvika att jag inte förköper mig på toppen av en längre nedgång, dels att jag i högre utsträckning prickar in botten samtidigt som jag inte helt missar chansen att köpa stabila aktier vid tillfälliga dippar. Jag ser det helt enkelt som ett bra sätt att snabbt få en överblick. Egentligen framförallt för att välja bort aktier som just den här veckan inte befinner sig på intressanta nivåer för att istället kunna använda min tid mer effektivt till att titta lite närmare på något handfull aktier.

Min utgångspunkt är alltså nyckeltalet yield on cost (YOC), alltså direktavkastning i procent relativt aktiekursen. Du får det beloppet genom att dividera utdelningen med aktiekursen. Jag använder alltid endast ordinarie utdelning och räknar aldrig in extrautdelningar.

Aktier köps efter tre värderingsnivåer:

A: aktien handlas till utdelning på minst 3,33-3,5 procent per år

B: aktien handlas till en utdelning på minst 3,5-4 procent per år

C: aktien handlas till en utdelning på minst 4,25 procent per år

Exakt hur värderingsnivån sätts avgörs från fall till fall men i princip använder jag modellen för samtliga nordiska aktier. När det gäller en aktie med mångårig stabil utdelningshistorik som Investor eller J&J handlas den sällan till 3,33 procent och då kan jag tänka mig att gå ned till 3 procent alternativt prisa in nästa års förväntade utdelningshöjning. När det gäller aktier med lite högre risk som mina kanadensiska månadsutdelare tar jag höjd för det genom att justera upp mina YOC-mål till minst 6 procent.

I de fall utdelningshistoriken är mer svajig, även om jag försöker undvika sådana aktier nuförtiden, sätter jag ett köp A som baseras på ett medel- eller medianvärde av aktiens utdelning de senaste fem åren.

Som påpekat ovan dubbelkollar jag också att utdelningsandelen är hållbar, det vill säga att utdelningen inte utgör en för stor del relativt företagets vinst per aktie. Jag ogillar när företag delar ut mer än två tredjedelar av sin vinst per aktie.

För att utveckla resonemanget lite ytterligare så fungerar det ungefär så här:

Varje månad tittar jag på hur jag ska fördela min månadsinsättning. Målet är att öka i bra och stabila innehav men samtidigt även kunna fynda i aktier som tillfälligt handlas billigare. Från vecka till vecka studerar jag YOC för att få en översiktlig uppfattning om hur jag ska investera.

Avsikten med köp-A-nivån kan förenklat sägas vara öka för att bibehålla portföljandel. Om jag inte ökar alls riskerar jag att minska portföljandelen i bra aktier över tid. Se resonemanget kring C-nivån nedan som delvis kompenserar. Jag tycker inte aktien är billig men den är åtminstone såpass rimligt värderad att jag kan öka lite. Jag undviker samtidigt att köpa aktier när de är alltför högt värderade.

Avsikten med köp B-nivån är att hitta lägen där jag kan prioritera att öka lite mer än vanligt i vissa stabila aktier. De är fortfarande inte billiga men såpass rimligt värderade att jag bör passa på.

Avsikten med köp C-nivån är att hitta rena fyndlägen naturligtvis under förutsättning att det inte finns negativa företagsspecifika orsaker till den låga värderingen. Då och då handlas även bra aktier på dessa nivåer utan uppenbar anledning. En lärdom jag har gjort är att i dessa lägen försöka köpa på mig så stor portföljandel som jag vill äga på lång sikt. Jag tänker mig då en imaginär portföljstorlek på  ett visst antal miljoner kronor och sedan hur stor portföljandel jag då vill ha. Då passar jag på att köpa med mål att uppnå den portföljandelen. I praktiken har jag förstås sällan råd att köpa så mycket aktier en enskild månad men poängen är likväl att jag lyckas öka min portföljandel i bra aktier när de handlas billigare än vanligt.

Noteras bör slutligen att denna köpstrategi endast gäller mina utdelningsaktier. Jag äger ett gäng potentiella tillväxtaktier i företrädesvis miljötekniksektorn också som komplement.