söndag 22 oktober 2017

När efterfrågan faller - tre exempel

Den senaste tiden har det varit mycket skriverier om vikande efterfrågan på fastighetsmarknaden. Idag är jag glad att jag motstod frestelsen att köpa Oscar pref, Alm pref och andra bostadsutvecklare. Jag förstod mig inte på deras verksamhet tillräckligt bra och valde vad jag uppfattade som tryggare alternativ. Dessutom är risken stor nog i Serneke som är ett av mina största innehav.

För egen del äger jag nästan inga preffar. Akelius är såpass stabil att jag inte ser något behov att sälja. Dessutom har jag en säkerhetsmarginal på över tio procent. Därutöver har jag bara närmast försumbara skvättar i två andra preffar. SAS köpte jag såpass billigt med en YOC på 9 procent att det är osannolikt med mindre än att företaget får allvarliga ekonomiska svårigheter att den faller såpass mycket att den blir olönsam. Därför behåller jag helt enkelt tills preffen löses in. Norska Pioneer har jag köpt när svenska kronan och norska kronan var lika mycket värda. Därför har jag dessutom en liten valutavinst. Här är en väsentlig skillnad att norska fastighetsmarknaden redan hade sett en nedgång när jag gick in varför fallhöjden borde vara lägre.

Jag tänkte att det kan vara intressant att skriva om hur det konkret kan se ut när efterfrågan viker i en aktie. Har valt ut tre exempel som alla visar aktier som riskerar ta ett studs nedåt.

För tydlighets skull är de tre exemplen i inlägget endast ögonblicksbilder från fredagens aktiehandel nära stängning. Jag använder dem som exempel för att illustrera hur en vikande efterfrågan kan se ut. Det är inte detsamma som att efterfrågan faktiskt minskar i dessa aktier, det enda exemplen visar är att det var svag efterfrågan när mina skärmdumpar togs. Aktierna kan lika gärna öka igen på måndag. Inlägg ska som vanligt inte ses som finansiell rådgivning. Du måste alltid göra din egen analys.

 











Det första exemplet är enfastighetsaktien Bosjö. I det här fallet finns en delförklaring i att aktien har minskat sedan ex-datum den 6 oktober och utdelning den 12 oktober. Köparna har kanske inte återvänt ännu. Samtidigt kan det vara så att den svagare efterfrågan är en signal om att många köpare, liksom mig, vill ha en lite högre riskpremie (lägre köpkurs) för att ta höjd för en eventuell kommande räntehöjning. En räntehöjning är sannolikt inprisad i styrelsens kalkyler men kan ändå innebära högre ränteutgifter för företaget. Man ska dock inte dra alltför stora växlar på det höga säljtrycket. Det är vanligt i enfastighetsaktier att dessa handlas i ett intervall om ett par kronor. Många swingtraders lägger helt enkelt stående säljorders ett par kronor över deras köpkurs ungefär motsvarande vad en kvartalsutdelning ger dem. Sedan försöker de köpa tillbaka igen ett par kronor billigare.












Bonäsudden är ett ännu tydligare exempel. Efterfrågan är tydligt inte särskilt hög. Dessutom ser vi ett hopp på över fyra procent från 115 kronor och nedåt. Frågan är samtidigt om säljarna kommer vara beredda att erbjuda ett utbud under 115 kronor vilket skulle kunna starta en nedåtgående trend. Företaget har dock i sina rapporter uppvisat bättre resultat än tidigare vilket motiverar en högre kurs än för ett år sedan. Samtidigt kan det vara så att många köpare vill ha en bättre säkerhetsmarginal för risk för räntehöjning varför de börjar återvända först under 110 kronor. Bonäsudden är också ett exempel på hur likviditeten kan spela ett spratt. Under fredagen bytte endast 758 aktier ägare. När likviditeten är så låg kan en aktie ibland snabbt röra sig i endera riktningen så fort någon snabbt vill köpa eller sälja ett högt antal aktier om utbud eller efterfrågan inte matchar. I norska Multiconsult är det till exempel inte ovanligt att det inte ens finns fem olika köpbud i orderdjupet.












Ett tredje exempel är Kopparbergs. Efterfrågan var under fredag eftermiddag inte speciellt hög. Också här ser vi ett efterfrågeskutt på ett par procent. Här är samtidigt även utbudet begränsat. Ett rimligt antagande är att de flesta aktieägarna är benägna att sitta långsiktigt på sina innehav och inte säljer utan god vinstmarginal. En så låg efterfrågan kan indikera att aktien återigen vänder nedåt 212 kronor men det förutsätter samtidigt att säljare är beredda att börja sälja aktier för 225 kronor eller lägre. Kanske är det så att aktiekursen pressades upp sedan Didner & Gerge köpte ett större antal aktier. När efterfrågan nu normaliseras igen illustrerar den låga efterfrågan runt 225 kronor möjligen bara att aktiekursen åter letar sig tillbaka till intervallet 212 - 218 kronor där den befann sig före storaffären.

Kom till sist ihåg att orderdjupet bara visar ögonblicksbilder. Dessutom visar det inte hela bilden. Det kan finnas en stor efterfrågan alldeles under de fem kursbud som visas. Jag använder mig sällan av teknisk analys men med dess hjälp kan man ofta identifiera vid vilka nivåer efterfrågan återvänder.

4 kommentarer:

  1. Hej och tack för intressant läsning. När det gäller preferensaktier och i viss mån även högutdelande fastighets-stam aktier (som t ex enfastighetsbolag) så ska man skilja på företagsrisk och ränterisk.
    Företagsrisken i t ex Bosjö är främst relaterad till Ellos (enda hyresgäst med ett långt hyreskontrakt).
    Ränterisken borde dock inte vara något större problem vid nuvarande värdering. Aktien ger 8,3 % direktavkastning, vilket ger en god marginal jämfört med olika räntor. Ett annat alternativ är Akelius som förmodligen har lägre företagsrisk. Akelius avkastar straxt under 6% på nuvarande kurs och det innebär en högre ränterisk i och med att gapet till den riskfria räntan är betydligt lägre. Om man är rädd för en ränteuppgång så är det inte självklart att välja aktier med lägre avkastning för att man upplever dem som "säkrare". Nedsidan vid en räntehöjning kan vara mycket större i Akelius än i Bosjö.

    Med vänlig hälsning, Per

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar Per!

      Delar i stort din syn på Bosjö och Akelius liksom företagsrisk kontra ränterisk. Vad man upplever som säkert beror på vilken investeringsstrategi man följer. Många gillar Wallenstam, Lundbergs och Hufvudstaden. Det gör jag också men de passar inte just min utdelningsstrategi. Har istället valt Castellum och Hemfosa som ger högre utdelning men har mer av en mellanriskprofil.

      Företagsrisken i Bosjö beror som du skriver i mångt och mycket på att en enda hyresgäst i sig ökar risken om den hyresgästen skulle flytta eller få problem att betala hyran. Ränterisken i Bosjö är knuten till om företaget klarar att upprätthålla sin kalkyl vid plötsligt ökande räntor. Jag tror att de har tagit höjd för detta i sina avtal men risken finns ändå.

      Gillar Akelius men den är dyr runt 6 procent YOC där det finns andra alternativ (som också har kurs- och utdelningstillväxt).

      Radera
  2. Intressant inlägg, man kan tänka på olika sätt. I dagsläget är risken högre i Oscar och Alm men jag är i motsats glad att jag köpte Oscar, har sålt av en större del nu. Är väl plus 25-30% inkl utdelningar, i Alm är jag också bra plus men inte lika mycket. Kommer ev sälja av Alm pga bolagsrisken då läget är skakigt, får se. Akelius är stabil men ränterisken är hög där nu.

    Mvh / Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar! Visst är det så, de som har ägt dem hela vägen och stigit av i tid har gjort en fin resa. Jag tyckte inte att jag förstod mig på OP/Alm tillräckligt bra och valde därför att satsa på säkrare kort. Akelius har också sin risk, vilket rating brukar belysa. Min portföljandel i Akelius är just nu ungefär en promille av portföljen så är därför inte jätteorolig. :)

      Radera