fredag 12 juli 2019

Ny miljö-IPO: Eco Wave Power

Det nya, spännande vågkraftföretaget Eco Wave Power (länk) har gjort entré i portföljen sedan börsnoteringen nu i juli. Handelsstart på First North är den 18 juli.

OBS Eco Wave Power gör entré på börsen och är ett företag som i nuläget inte går med vinst. Det är därför en svårvärderad aktie med hög risk. Det ligger i sakens natur när man tecknar en IPO eftersom det är nya företag som ännu inte är lönsamma. Några blir mycket lönsamma, andra lyckas inte. Understryker därför tydligt att du inte bör läsa mitt inlägg som finansiell rådgivning. Gör alltid din egen analys. SVD Börsplus har förtjänstfullt identifierat flera flaggor och tveksamheter i räkenskaperna som du kan läsa på deras hemsida (länk). Också Dagens Industri har påtalat slarv i översättningen av prospektet till svenska (länk). Jag tar inte upp dessa i detalj eftersom jag utgår från de miljötekniska förutsättningarna men du bör ta del av deras förtjänstfulla och kritiska granskning om du överväger aktien. Jag äger själv aktier i Eco Wave Power. Mitt innehav är långsiktigt utifrån köp-och-behåll-princip och min position försumbar i förhållande till det totala antalet aktier.

Ända sedan start har jag haft en portföljstrategi att jag kan unna mig 5-10 procent av portföljen i dels aktier med lägre utdelning än mina mål, Vestas och Tomra hör dit, och dels aktier som inte alls ger utdelning. I praktiken har jag här valt miljöteknikaktier eftersom det är en bransch som intresserar mig, där jag har lite mer förkunskap än i andra branscher (IT och bioteknik kan jag till exempel inte alls) och förstås inte minst eftersom jag tycker att det är roligt och viktigt att spara i aktier till företag som bidrar till förbättrad miljö, lägre utsläpp och högre andel förnybar energi. Minesto, Soltech och Swedish Stirling (Ripasso före namnbytet) får nu sällskap av Eco Wave Power (och Climeon). Dessa "kryddor" är aktier som inte ger utdelning, och i regel inte ens går med vinst. Man kan säga att det är ett sätt för mig att tillämpa Buffets 90-10-regel där jag bygger 90 procent av portföljens inköpskostnad på utdelningsaktier som ger en solid grund med minst 4 procents utdelningar. Sedan unnar jag mig att leka med aktier i sektorer som jag finner intressanta och nyttiga men där jag inte förväntar mig någon nämnvärd intäkt på ett decenniums sikt. Min tidshorisont är alltså mycket lång i dessa aktier och risken är hög. Ändå har de hittills varit mina kursmässigt bästa investeringar och lyft portföljen.

Ett nyckelbegrepp för energiföretag är Levelized Cost of Electricity (LCOE). Det är ett sätt att räkna ut kostnad mätt i MWh över kraftverkets prognostiserade livslängd. Därmed kan man jämföra olika kraftverk i olika energislag med varandra vilket är användbart inte minst då installationskostnaderna ofta är betydande inledningsvis samtidigt som intäkterna ofta är goda i slutet av ett kraftverks livslängd. EcoWavePower uppger ett minimumvärde om 69 EUR/MWh vid en investering om 1,1 miljoner EUR per MW i deras kraftverk. LCOE kan naturligtvis vara högre än så i praktiken. Företaget skriver också att man vid kommersiella sammanhang kan nå 42 EUR/MWh. Hur som helst är en LCOE mellan 42-69 EUR/MWh konkurrenskraftig på marknadsmässiga grunder också utan subventioner. Du kan själv hitta statistik från bl.a. IEA och vetenskapliga studier som visar LCOE för olika energislag i en rad länder.  Frågan är därför snarare om företaget kommer klara att leverera elektricitet till den kostnad och funktion som man har kalkylerat. Tekniken är relativt rättfram att installera och kräver till exempel ingen avancerad undervattensteknik eller installation av dykare eller dyrare farkoster i vatten. Företaget utgår från befintliga anläggningar som vågbrytare, hamnpirar osv. som inte används för något särskilt ändamål idag. Därmed slipper man den dyra installationskostnad för fundament som många motsvarande företag inom vågkraft eller marin vindkraft behöver ta inledningsvis. Det gör i sin tur att behovet av fast anställd personal är begränsat eftersom man kan kontraktera lokalt. För mig uppfyller EcoWavePower Buffetts tiominutersregel om att tekniken är såpass enkel i sin design att affärsidén går att förstå på tio minuter (att idén är briljant är förstås inte är detsamma som att tekniken fungerar kommersiellt i praktiken).

Som jämförelse sågs det som banbrytande när Minesto första gången kommunicerade att de klarade en LCOE under 100 EUR/KWh. Minesto och EcoWavePower är inte branschkonkurrenter då den förra utnyttjar havs- och tidvattenströmmar på visst djup och den senare landnära vågkraft. Något jag slås av är skillnaden i kommunikationsstrategi. Minesto är föredömligt defensiv och håller på data och information intill dess att man med säkerhet kan bevisa att den fungerar som uppgivet. EcoWavePower går ut offensivt och har haft mycket uppmärksamhet i medier i flera länder den senaste tiden. Så sätt lyckas företaget nå ut bra. Samtidigt gör det mig lite tveksam när man hävdar att tekniken fungerar men ändå inte drar in intäkter. Varför har man ännu inte fått in intäkter från anläggningarna på Gibraltar och i Israel? Företaget uppger att anläggningen i Gibraltar fungerar men behöver skalas upp med fler "floaters". Att man också utgår från mimimumvärdet i LCOE ställer direkt rätt höga förväntningar. SVD har i ovan nämnda granskning också uppdagat en del slarv i räkenskapena och DI i översättning av prospekt till svenska som inger viss tveksamhet för ett ungt företag. Är väl en smaksak men jag föredrar personligen Minestos kommunikation med marknaden.

Liksom Minesto är EcoWavePower redan igång på flera marknader. Noterbart finns konkreta projekt i Gibraltar och Israel där testanläggningar är igång, och redan försäkrade, och som jag förstår det verkar det som att man nu inväntar den faktiska kommersialiseringen där producerad el genererar el till nätet och därigenom intäkter. Jag ställer mig dock frågande till varför man inte har lyckats generera intäkter ännu i någon av dessa anläggningar? Det finns flera andra projekt på gång, bland annat har företaget haft konkreta dialoger i Mexico, där det är noterbart tystare senaste tiden, och Kina. Liksom i Minesto finns också en växande patentportfölj som grund. Den senaste tiden har företaget presenterat samarbetsavtal med aktörer i Italien, Nederländerna, Portugal och Storbritannien. I en intervju har EcoWavePower också sagt att man, genom de nyinvalda bägge svenska styrelseledamoterna, arbetar för att upprätta avtal med svenska kommuner. Här ställer jag mig dock något frågande till hur många svenska kommuner som har tillräckliga förutsättningar i vågstyrka för att bedriva vågkraftverk. Lysekil hade förvisso Seabased inför deras konkurs tidigare i år men antalet platser med både tillräckligt starka vågor i kombination med existerande anläggningar som inte konkurrerar med andra intressen (inte minst turism) torde vara begränsat i Sverige. Min killgissning är därför att vi inte kommer se deras anläggningar i Sverige under överskådlig tid eftersom tekniken måste förfinas till att bli mer lönsam både avseende skalfördelar som sänker installationskostnader och modifierade modeller som passar även på platser där vågstyrkan är lägre. Antagligen är det forskningspengar från Energimyndigheten/EU och samarbetsavtal för testanläggningar som man vill åt i detta skede. Det hindrar inte att det finns tillräckliga inledande avtal om anläggningar globalt för att skapa kommersiella förutsättningar på några års sikt om tekniken levererar och pengarna räcker till dess. Det är ett skäl till att jag ser potential.

Liksom Minesto har EcoWavePower flera samarbetspartner som inger förtroende. Israels energiministerium, Gibraltars miljö- och klimatministerium, visst EU-stöd genom regionfonden och Horizon 2020-programmet samt franska EDF och tyska Siemens (den förra har konkret involvering i projekt men osäker på hur den senare är involverad). Man har säkrat 17 procent av emissionen från fjärde AP-fonden och Skandia (samtidigt saknas i övrigt garanter).

Något annat som verkligen lockar mig är BOO-affärsmodellen (build, operate, own) där företaget får del av intäkterna från sina projekt under hela livslängden. Liksom med SolTech integrerade solpaneler och flera vindkraftsföretag skulle företaget då få intäkter under hela kraftverkets livslängd vilket på längre sikt kan göra EcoWavePower till en kassako. Precis som med solpaneler kommer nettointäkten antagligen först efter det första decenniet när alla installationskostnader är avbetalda men därefter är det rena intäkter under kraftverkets återstående livslängd. Givetvis är detta attraktivt för en långsiktig investerare som mig. Detta är dock en av tre affärsmodeller företaget laborerar med och i inledningsfasen förefaller det förstås sannolikt att man snarare använder de andra två modellerna då dessa gör det lättare att få finansiärer att investera och då EcoWavePower i nuläget också med börsnoteringen sannolikt inte har eget kapital för att skala upp BOO-projekt i egen regi ännu. Jag förhåller mig därför tveksam till att BOO-intäkter ska komma företaget till del de kommande åren och då ska tekniken först kommersialiseras och skalas upp också. SVD har en poäng i att break-even uppnås tidigast om 4-5 år och att det finns betydande risk för förseningar, precis som har varit fallit i Minesto. Jag väljer ändå att teckna från början men är inställd på att det finns en betydande risk för nyemissioner för att kapitalet inte ska ta slut innan dess. Därför är jag lite försiktigare i min portföljandel och räknar med att det kommer komma tillfällen att öka längs vägen.

Miljöpåverkan från EcoWavePowers teknik är förhållandevis låg eftersom anläggningen byggs på strandnära platser där det redan finns fysiska anläggningar i form av en pir, vågbrytare eller liknande. Det innebär att den juridiska risken från miljöprövningstillstånd, som ibland kan vara betydande för bland annat vindkraft och vågkraft, är låg. Som jag ser det handlar det mesta därför om att bevisa att tekniken fungerar kommersiellt och leverera den elektricitet enligt utlovad LCOE. Klarar man det är framtiden ljus.

Att värdera den här typen av startupaktier är oerhört svårt och inget jag vill ge mig på som hobbybloggare. Rekommenderar därför att läsa SVD:s analys ovan. Jag reagerade dock på det förhållandevis höga aktiepriset på 19 kronor per aktie, vilket kan jämföras med vad Minesto i dagarna värderas till efter flera kvartal av positiva och förtroendegivande nyheter om teknik och finansiering. SVD och DI har en poäng i att prospektet är slarvigt och inte inger förtroende. Jag tycker inte att det går att utläsa särskilt mycket ur det annat än att värderingen är rätt väl tilltagen. Som jag ser det tecknar jag för att jag tror på teknikens långsiktiga potential och den särställning företaget skulle få med säkrade patent. Allt hänger till syvene och sist på att man levererar LCOE som utlovat och därigenom lyckas generera faktiska intäkter.

Antal nyemitterade aktier är 7,9 miljoner och det motsvarar 21,5 procent av företagets totala antal aktier efter börsnoteringen. Där finns också en option på att ta in kapital om ytterligare 2,6 miljoner aktier, vilket väl är sannolikt att man gör om man lyckas nå en överteckning. Det skulle ge ett totalt antal aktier mellan 36,75 och 39,34 miljoner. Det totala bolagsvärdet uppgick före erbjudandet till 548 miljoner kronor. Minesto värderas som jämförelse i dagarna också runt 19 kronor med 106 miljoner aktier men ett bolagsvärde som prognostiseras till två till fyra gånger så mycket. Även om aktierna ytligt ser ut att vara lika dyra blir andel av börsvärde per aktie därför något lägre hos EcoWavePower. Jag ser det som att aktien är ungefär lika dyr som Minesto var när jag gick in i den aktien första gången. Här bör samtidigt noteras att Minestos bolagsvärde är en prognos som, liksom EcoWavePower, förutsätter att de lyckas med sin kommersialisering. Det enda jag vill illustrera med exemplet är att man inte ska stirra sig blind på aktiekursen utan att det är viktigt att också titta på börsvärde och antal aktier.

En lärdom jag har dragit från de IPO och emissioner jag har varit med i hittills är jag ofta har fått för få aktier eftersom jag har utgått från hur många aktier jag vill äga istället för hur många jag tilldelas. I fallet Soltech övertecknade jag och fick ändå en lite lägre andel än jag egentligen hade velat ha eftersom emissionen blev övertecknad. Den här gången har jag provat en enkel tumregel för att bestämma hur många aktier jag vill teckna:

1. Hur stor portföljandel jag vill ha på lång sikt. Detta styr antal aktier jag tecknar. I det här fallet utgår jag från en portföljandel på mellan 0,5-1 procent vid det tillfälle då min portfölj värderas till 3-5 miljoner.

2. Multiplicerar önskvärt antal aktier med 3 och tecknar alltså 3 gånger fler aktier än jag vill äga.

I det här fallet är lägsta teckning 400 aktier och jag tecknar på både ISK och KF. Därför kommer jag sannolikt tilldelas det antal jag vill ha. Emissionen blev inte fulltecknad utan nådde endast 81 procent. Det innebär att antalet aktier till sist blir 35,25 miljoner och att utspädningen därmed bara blir 18,2 procent. På den positiva sidan är mina aktier därför värda lite mer. På den negativa sidan ökar frågetecken om hur långt kapitalet räcker. EcoWavePower sa själva i artikeln i Dagens Industri att de räknar med att kapitalet räcker för att bedriva verksamhet i enlighet med affärsplan de kommande 12 månaderna. Jag noterar dock att risk för nyemission ökar när emissionen inte är fulltecknad och det blir än viktigare att företaget levererar konkreta steg i sina testanläggningar det här året.

Det talar för att jag tilldelas samtliga aktier jag har tecknat. I så fall säljer jag antagligen av innehavet på KF för att slippa kludda med dubbla konton och behåller resten.

OBS det är naturligtvis riskabelt att teckna en högre portföljandel än man är beredd att äga. Du bör därför inte se mitt inlägg som rådgivning. Det är bara ett uttryck för att jag delger mina tankar om företaget. Gör alltid din egen analys.

5 kommentarer:

  1. Intressant och informativt inlägg. Jag delar i mångt och mycket dina åsikter kring jämförelsen med Minesto. Dock äger jag inte aktier i något av bolagen.

    Jag kan för övrigt säga att Gibraltar verkligen har behov av den här tekniken då de i dagsläget köper in diesel som de driver elgeneratorer med för att producera sin el. :/

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
     

    SvaraRadera
  2. Bra och allsidig genomgång. Själv avstod jag teckning denna gång av olika anledningar. Jag brukar avstå ipo som inte har en god historik eller tjänar pengar, då jag vet att 8 av 10 sådana visat sig bli misslyckanden eller behöver ta in mer pengar ganska omgående. Det händer att jag gör undantag, men då ska jag vara väldigt säker på min sak.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  3. Lite skeptisk till själva produkten dom erbjuder, det här är inte första bolaget som försökt sig på vågkraft och när ingen lyckats tidigare pga den otroligt hårda miljön som dom ska operera i så är jag skeptisk. Tidigare bolag har också utvecklat en produkt och fått ut testanläggningar på marknaden för att sen inse den hårda vägen att den aggresiva miljön som vågkraft innebär har gjort att deras produkter inte har fungerat över tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast en väsentlig skillnad är att de flesta företag som försökt utveckla vågkraft tidigare har gjort det till havs, t.ex. Seabased. Där finns en rad tekniska problem som EWP inte möter. Just att man bygger anläggningarna på vågbrytare/hamnpirar innebär ju också att man använder en existerande struktur designad just för att klara de starka vågkrafterna - jag är snarare orolig för att det negativt inverkar på vågkraften. EWP har också presenterat en teknisk lösning där deras "floaters" lyfter vid för starka krafter och anläggningen på Gibraltar levererar redan 100 KW. Om det fungerar i praktiken även kommersiellt i stor skala vet jag inte men som teknisk lösning är den väl genomtänkt.

      Radera
  4. Det är frågetecken kring rätt så mycket här. Bolaget påstår en hel del som potentiellt är rent påhitt.

    SvaraRadera