söndag 31 januari 2021

Månadssammanfattning januari

Fjolåret slutade i moll och januari fortsatte portföljen ned med 3 101 458 kronor netto och 3,7 miljoner kronor brutto. Det motsvarar en avkastning på 43,38 procent över insatt kapital.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det innebär att portföljens avkastning är på den lägsta nivån sedan maj 2020. Samtidigt känner jag mig lugn och trygg i förvissningen om att jag tror på min långsiktiga strategi och att portföljen kommer leverera vad den ska i både utdelningar och värde om 5-10 år. Huvudanledningen till nedgången är att mitt största innehav Minesto har varit i kursmässig nedgång det senaste halvåret. När den vänder vet jag inte. Men vad jag vet är att företaget arbetar på och risken faktiskt är lägre idag än när kursen stod som högst. Mer om det nedan. Det kan kanske tyckas konstigt att känna sig lugn och bekväm i situationen trots att portföljen skulle ha varit värd nästan en miljon kronor mer om den hade bibehållit samma avkastning som i augusti. Men det psyket måste man ha för att klara pressen och inte bli nervös för kursnedgångar inträffar då och då. Men gör bara företagen sitt, vilket deras nuvarande arbete indikerar att de gör, kommer uppvärderingen så småningom. Tvärtom försöker jag istället se nedgångar i enskilda aktier där det saknas företagsspecifika skäl till kursutvecklingen som bra köptillfällen och öka innehavet, så även denna gång.


Årets första månad gav 1 730 kronor i utdelningar. Bara 9 aktier delade ut varav mitt testinnehav i Pepsi för första gången bidrog med blygsamma 8 kronor netto. I övrigt är det i avsaknad av utdelning från Clas Ohlson bara mina svenska kvartalsutdelare i fastighetssektorn och månadsutdelarna som delar ut i januari. Det tillsammans med mindre gynnsam valutaeffekt än ifjol gör utdelningen nästan en tusenlapp lägre i år.

Utdelningsprognosen för 2021 är något bättre än jag hade hoppats efter höjning och extrautdelning från Gjensidige, H&M kommer alls att dela ut i höst vilket jag inte hade förväntat mig samt förväntad utdelning från Intrum och Investor. Men konstaterar samtidigt har Cloetta och SEB höjt med något mindre än jag förväntat mig och KONE:s höjning kommer ätas upp av svagare euro och höjd finsk källskatt. Kontentan är att utdelningsåret 2021 så här långt fortfarande bara snuddar vid 50 000 kronor för helåret.

Januari började förvisso bra där flera så kallade ESG-aktier steg i anslutning till att Joe Biden valdes till president och USA återinträder i Parisavtalet (jag ogillar personligen den typen av övergeneraliserade buzzwords). Det som har sänkt portföljen är att största innehavet Minesto har fortsatt nedåt och underligt nog står aktien nu 10 kronor och 30 procent lägre än högsta månadskiftesnoteringen i augusti. Jag har därför lagt lite extra energi på att försöka se rationellt på det hela. I stunder som dessa är det en trygghet att gå tillbaka till sin grundanalys och case för investeringen. Således gick jag tillbaka till mitt inlägg i maj (länk) och uppdateringen i september (länk). Jag har funderat på att skriva ett nytt inlägg men avvaktar intill att det att företaget, eller de professionella analytikerna hos Pareto, kommer med ny information. Hur som helst testade jag några antaganden mot hur det såg ut då och resonerade lite kring det här istället.

Har teknikrisken ökat? Nej. Tvärtom torde den vara väsentligt lägre än då eftersom vi nu vet att kraftverket är i drift och levererar el in i det färöiska elnätet. Vi kommer snart få besked från tredjepartsverifieringen som visar hur effektivt det är men vad jag har förstått är Minesto redan nöjda med prestandan och det är svårt att tolka på ett annat sätt än att kraftverket fungerar precis som det ska göra.

Har kapitalrisken ökat? Åtminstone inte ännu. Minesto har en soliditet på 93-94 procent och ytterligare kapitaltillskott att vänta genom nyemissionen. Det kapitalet räcker åtminstone 2 år utan ytterligare finansiering för att påbörja parkprojekten på Färöarna och i Wales. Företagets VD har dock kommenterat att de kommer söka såväl EU-stöd som stöd från Wales regering och medverka i UK:s contract for difference-program. Vi vet att alla tre programmen har indikerat öronmärkningar för just tidvattenenergi och det är därför mer sannolikt än inte att Minesto kommer vara en av rätt få större aktörer som kan ta del av dessa stöd. Eftersom marknaden uppenbart inte prisar in dem i aktiekursen på nuvarande nivåer (se analyserna jag hänvisar till i länk ovan) kommer det i sig vara nyheter som ger aktien en skjuts uppåt. Samtidigt vet vi att företaget enligt avtalet med SEV i år får symboliska intäkter för el från det första kraftverket. Dessa kommer inte göra någon stor skillnad men det är en skillnad som minskar kapitalrisken.

Är företaget försenat? Händer inget? Tyvärr försenades sjösättningen av det första kraftverket med i alla fall 4 månader. Men slående när jag läser mina gamla inlägg och de professionella analyserna igen är att Minesto trots det faktiskt verkar ligga helt i fas med sin långsiktiga plan.  Jag skrev i maj med ledning av analytikernas information från företaget att planen var att installera de första kraftverken om 10 MW senast 2023. Då rörde det sig om 20 DG500-kraftverk men vi vet idag att det räcker att installera 8 DG1000-kraftverk utanför Färöarna för att uppnå 10 MW. Företaget har vid upprepade tillfällen pratat om att förberedande mätningar redan har gjorts på projektsiten på Färöarna och jag är personligen övertygad om att arbetet kommer påbörjas redan i år. Att ha 80 MW installerad kapacitet bedömdes företaget då kunna ha först 2023. Alltså återigen verkar Minesto faktiskt vara helt i fas med tidsplanen. Det som har förändrats är nog bara marknadens kortsiktiga förväntningar. Personligen älskar jag sådana köplägen.

Är aktien rimligt värderad? Ja. Pareto räknar med en vinst per aktie på 2,48 kronor år 2024. Det innebär att vi nu handlas på ett estimerat P/E på 9-14 för de bägge analytikernas vinstestimat för 2024. Dyrt för ett förhoppningsbolag som erbjuder baskraft och förnybar energi? Knappast är min slutsats. Det är mycket lågt för ett förhoppningsbolag och prisar mer än väl in risken. Det räcker att företaget får en tredje potentiell parkorder för att vi ska kunna lägga på ytterligare en krona i vinst per aktie och i så fall ska kursen upp ordentligt. Som jag också resonerade om i maj och september är den värdering de professionella analytikerna gjorde baserad på en riskkalkyl. Utifrån ovan resonemang har teknikrisken  minskat och kapitalrisken är inte högre. Dagens aktiekurs motsvarar i Västra Hamnens scenario en sannolikhet på 65 procent att företaget lyckas samt en diskonteringsränta på 13 procent. Som jag skrev redan i maj förefaller det sannolikt, än mer så idag efter en lyckad sjösättning av kraftverket, att sannolikheten nu är väl över 75 procent och diskonteringsräntan ska ned åtminstone ytterligare ett par procent till säg 11 procent. I ett sådant scenario är sommarens kursnivåer på 34 kronor fullt rimliga.

Med lite perspektiv landade jag i att det mest rationella är att se lägen som dessa som en skänk från ovan. Förvisso är jag egentligen redan fullinvesterad i Minesto men jag inser att sannolikheten är på min sida att jag kan få en lägre totalkostnad för inlösen av optioner än jag initialt hade räknat med. Det ger mig några hundra eller kanske till och med några tusen aktier mer än jag hade vågat hoppas på att kunna köpa. Jag inser dock att det finns ett värsta scenario där optionerna helt tappar värde men tänker att jag i det läget kan köpa stamaktien orimligt billigt och oron bör i så fall vara hos Minesto som då riskerar förlora kapitaltillskott. Jag tror därför att det är mer sannolikt att tro att de kommer presentera såpass mycket ny information att åtminstone ett sådant värsta scenario undviks varför risken snarare ligger i en större börskrasch på makronivån. Eftersom jag har räknat noga på mina scenario i lugn och ro innebär de sämre scenarion som inte är helt osannolika ändå att jag kan lösa in exakt så många aktier som jag initialt hade tänkt men kanske inte fler än så. Samtidigt innebär bästa scenariot att jag får 10-12 procent fler aktier.

Enklast förklarat har jag ju räknat på en totalkostnad för köp och inlösen på i genomsnitt 30 kronor men på de nivåer aktien handlas nu kan jag pressa ned den totalkostnaden med 8 kronor vilket sannolikt innebär att jag kan lösa in 1/3 fler aktier för varje ny aktie jag har köpt. Under månadens avslutande handelsdagar pytsade jag därför in 5 000 kronor till i Minestoaktier. Håller vi oss på dessa nivåer när min lön kommer om ett par veckor (tidigare än i Sverige) kommer jag fortsätta köpa.

Det är svårt att skriva en månadssammanfattning utan att kommentera Gamestop. Min syn på saken är att jag tycker det är nyttigt att småsparare kan knäppa större aktörer som blankar på näsan och därmed tvinga marknaden att bli mer riskmedveten vilket bör göra marknaden mer effektiv. Det är också avslöjande i flera meningar hur nätmäklaren hindrar småspararna från att handla (också för att säkerställa sin finansiering). Samtidigt är jag starkt emot av att huvudlöst köpa aktier bortom all rimlig verklighetskoppling till företagets faktiska verksamhet. Då blir börsen bara ett casino. Därför fortsätter jag i lugn och ro att ha en långsiktig hållning som grundar sig i mikroperspektivet, alltså vad företagen gör i verkligheten. Mina Minestoaktier lånas av Avanza med mitt medgivande ut till blankare och det tickar därför in lite pengar då och då. Nu senast blev det åtminstone 300 kronor vilket räcker till ytterligare ett hundratal aktier. Vill blankare betala mig genom Avanza för sin möjlighet till kortsiktig vinning vilket ger mig möjlighet att långsiktigt öka mitt innehav får de väl göra det. Jag har därför bestämt att alla intäkter från blankningen oavkortat ska öka mitt Minestoinnehav alternativt sänka belåningen.

Just att sänka belåningen har förstås varit en målsättning och den minskar också från 14 till 13,8 procent. Att den inte minskar mer beror alltså på att portföljvärdet sjönk. Jag hoppas fortfarande att nå ned till åtminstone 12 procent tills valborg då det är dags för inlösen av Minestos teckningsoptioner.

Sharpkvoten blev låga 0,39 och standardavvikelsen rekordhöga 53,38 procent. Inte så underligt under en månad med kraftigare rörelser än normalt i bägge riktningar. Sparkvoten landade på höga 80 procent bara ett par procent från min teoretiska högstanivå. Karantän efter återkomst från julledighet och medhavd mat från Sverige höll matkostnaderna under 100 EUR den här månaden. Kör snålsparmånad i februari också.

Vill till sist tacka alla er som tar er tid att titta in här och läsa då och då! Bloggen har aldrig haft fler läsare en enskild månad än i januari i år. Får se i vilken takt jag kommer hinna blogga framöver men det sporrar helt klart att fortsätta dela med mig av tankar och reflektioner kring vår gemensamma och roliga hobby.

 
Utdelningsåret 2021 är äntligen igång!

6 kommentarer:

  1. Tack för en mycket läsvärd blogg! Roligt att du tar dig tid att gå på djupet och dela med dig, och också en tumme upp för fokuset på grön energiomställning där vi delar en del innehav.

    Jag minns att du nämnt i en kommentar att du tänkt titta på Absolicon och jag är nyfiken på hur du ser på framtiden där? För mig är det ett större innehav (sedvanlig disclaimer: jag är alltså partisk och mina åsikter bör tas med en stor nypa salt). Men jag tycker att de är intressanta utifrån följande hisspitch:

    - Affärsidén är att sälja produktionslinor för tillverkning av solfångare, som omvandlar solinstrålning till värme (upp till 160 grader) som används till industri samt fjärrvärme
    - Eldning av kol/gas för värme bidrar idag med mer utsläpp än vad som kommer från framställning av elektricitet, dvs en framtida jättemarknad
    - Företaget har ett börsvärde på 250 miljoner
    - Utestående ordrar, dock ej bindande, till drygt tio företag runt hela världen à 40-50 miljoner styck, samt framtida licenspengar
    - Backas av Svenska exportkreditnämnden
    - Stark patentportfölj
    - Störst konkurrens har historiskt kommit från Danmark, men de företagen jobbar med annan teknik och i annat temperaturintervall så jämförelserna är inte helt lätta
    - Marknaden är avvaktande (min tolkning) eftersom man hittills bara sålt en lina, 2018 till Kina, som inte verkar gå för högvarv, även en leverans till Cypern som är försenad/inställd
    - Projekt som ligger långt (enligt tidigare kommunikation) i Kenya, Sydafrika och Indien

    Jag känner mig lite förblindad och tycker värderingen är låg så det vore intressant med fler kloka ögon och nya infallsvinklar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en mycket intressant och givande kommentar! Roligt att du uppskattar bloggen!

      Generellt är jag lite mer försiktig med vind- och solenergi då det redan är relativt mogna branscher vilket innebär att företagen måste ha någon form av unik konkurrensfördel. Det är tuffa marknader med redan låga marginaler att slå sig in på och några av de du nämner är lite mer krävande.

      Känner absolut till Absolicon, de vann ju E-Prize mot bl.a. Minesto som annan finalist ifjol och har en fin teknik. Och som du skriver är ett BV på cirka 250 miljoner kronor inte avskräckande högt om de skulle lyckas med sin kommersialisering och nuvarande ordervärde på rimligt avstånd från nuvarande BV. Men har bara skummat på ytan och inte läst in mig och räknat ordentligt på deras case.

      Absolicon finns dock på min bruttolista av miljöteknikaktier som jag har tänkt kolla närmare på vid tillfälle. Just nu har jag återgått till mer fokus på utdelningar igen vilket främst har att göra med att mina privata förutsättningar att följa börsen lika frekvent kommer bli sämre framöver varför jag minskar tillbaka portföljrisken igen. Därför är jag mer kräsen med att ta in nya miljöteknikaktier men kommer säkert läsa in mig och bevaka av rent intresse när det blir tid och ska se om jag hinner göra ett inlägg om Absolicon under året. Finns ett gäng andra aktier där som jag också har funderat på att skriva om.

      Radera
    2. Tack för svaret! Jag förstår återgången till utdelningsportfölj, jag har samma upplägg med en mer traditionell (men selektiv) uppsättning vinstdrivande företag parallellt med en mer spekulativ grön väska. Svårt att ge alla den uppmärksamhet de förtjänar.

      Jag håller med om att sol- och vindenergi har mognat, det är väl vind till havs som fortfarande är i sin linda.

      Absolicon jobbade ett tag med kombinerad el- samt värmeproduktion (och solkyla) men har nu gått över helt till enbart värme. Solvärmemarknaden uppfattar jag till skillnad från elmarknaden som mindre mogen, med ganska långsam tillväxt senaste decenniet från låga startnivåer. Enligt intresseorganisationen http://solarheateurope.eu/ ligger man rätt långt bakom prognoserna, enstaka länder i Europa som Polen har stuckit ut med snabb utbyggnad medan andra faktiskt har minskat. Eftersom utsläppen från traditionell värmeproduktion ligger så högt tänker jag att det är en marknad som av nödvändighet kommer behöva ställa om. Och att det finns en stor resa kvar att göra med fina möjligheter för de som lyckas, till skillnad mot elmarknaden där solenergi redan är helt etablerat.

      Den som lever får se :)

      Radera
  2. Intressant inlägg, jag blev väldigt imponerad av din graf för 2020. Vad hände egentligen under Q2? Du gör ungefär lika mycket insättningar som innan, men portföljvärdet far iväg som en raket. De som har lyckats med något liknande (KTM t.ex.) gjorde ju enorma insättningar under mars/april, men du lyckades få massiva avkastningar utan dessa stora insättningar?

    Själva ligger vi ungefär på samma nivå värdemässigt som vi var på i Q1 2020. Äger mest värdeaktier som inte har tagit nån direkt fart än, det känns som om tillväxtaktierna har sugit upp det mesta av kapitalet på marknaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Snålgrisen!

      Det finns flera skäl. Det som nog påverkat mest är att mitt största innehav Minesto, där jag har gjort ett aktivt val att investera en årsinkomst, gick från under 10 kronor i mars till över 30 kronor under sommaren. Andra sidan av myntet är aktien även är huvudanledningen till att portföljen har gått ned de senaste månaderna.

      Sedan tog jag ett aktivt val att utnyttja pandemikraschen så gott jag kunde. Som du skriver gick jag ändå in med icke-optimala förutsättningar då portföljen redan hade en belåning omkring 10 procent efter att jag hade ökat i Minesto på positiva nyheter före kraschen. Jag valde ändå att gå all in med det utrymme jag hade kvar och skapade ytterligare utrymme genom att sälja sämre aktier för att öka i bättre aktier. Under en börskrasch är börspaniken ofta så hög när fonder tvingas sälja lite av varje att alla aktier faller. Därför valde jag att sälja och minska i några av mina sämsta innehav för att istället öka rejält i aktier som jag tror mer på som bl.a. Axfood, Castellum, Investor, Kopparbergs, J&J, Realty Income och Minesto. Dessa aktier ökade naturligtvis från sina utblåsta kursnivåer i mars allteftersom det lugnade sig och kapitalet kom tillbaka in till finansmarknaderna igen.

      Insättningarna ökade också i juni eftersom jag hade haft några tillfälliga utlägg tidigare under året och därför hade ett belopp som fördes över retroaktivt då istället. Jag gjorde också en extrainsättning på 30 tkr från mitt sparkonto för att vara helt säker på att klara belåningen när vi var på botten i mars, men i övrigt var mina månadsinsättningar under perioden dec-apr mycket lägre än normalt då jag hade utlägg.

      Egentligen ser jag portföljutvecklingen mer som kuriosa då det ändå är minst 3-4 år fram i tiden innan det kan bli aktuellt att börja använda utdelning eller avkastning till annat. Är mer noga med hur företagen utvecklas och hur utdelningsflödet växer till dess. Ser mig i grunden som värdeinvesterare precis som dig och väljer ut ett fåtal tillväxtcase men fokuserar i övrigt helt på utdelningsaktier.

      Radera
    2. Tack för svar. Ja då satsade du på "rätt hästar", den saken är säker, då det inte tog så lång tid att komma över de nivåer du hade innan covid. Bra jobbat!

      Själv gick jag in med ca 90000 kr extra insättning mot 25000 kr normalt. Sen sålde jag några aktier, främst de utan belåningsvärde. Jag hade tänkt öka på belåningen, men då portföljvärdet rasade med närmare 45% och belåningen gick upp mot 25-30% kände jag mig inte bekväm med att utöka detta. Man visste ju inte hur länge det skulle falla, kanske ner mot 60-70?

      Sen när jag väl investerade köpte jag väldigt spritt, då jag inte visste hur långvarig denna kris. Har man 30 bolag och ska sprida 90000 kr, ja det blir inte speciellt mycket per bolag. Säg då att hälften av de bolag jag köpte inte har ökat speciellt mycket, medan vissa nu under senaste månaderna precis har tagit sig upp ovanför nollstrecket. Några enstaka bolag har stuckit iväg lite, såsom Brookfield Renewable. Köpte även lite extra i Exxon och Ocean Yield, då de gick ner till skräpnivåer. Tyvärr har dessa aktier varit helt iskalla under 2020. Jag spelade på fel hästar helt enkelt, hade jag satsat på några få utvalda aktier och haft turen att de stack iväg, ja då hade situationen nog sett annorlunda ut.

      Sen började jag också bränna kapitalet redan vid -15-20%, då hade vi bara fallit halvvägs.

      En sak är säker, man har lärt sig väldigt mycket av detta.

      Radera