Portföljen har fokuserats bättre under 2020

Under året har jag strävat efter att fokusera portföljen bättre. De lägen som uppstod att fynda i riktigt fina aktier under pandemikraschen har gjort att jag av olika skäl har sålt av en del andra aktier. Oftast för att det finns minst likvärdiga alternativ i portföljen och för att jag vill fokusera den kring färre men något större innehav för att minska risken i enskilda mindre företag som jag har mindre tid att bevaka. 

Med tre aktier in och tolv aktier ut har portföljen nu minskat till 58 innehav (egentligen 59 då jag av nostalgiska skäl räknar Brookfield RES som en aktie även efter avknoppningen). Från att ha haft närmare 75 aktier under 2018-2019 (72 i juni 2019) ser jag det ändå som en mer tydlig fokusering av portföljen till de aktier jag tror mest på. Man kan konstatera att jag har blivit bättre på att sälja sämre innehav till förmån på att fokusera portföljen i företag och aktier som presterar bättre. Jag har en viss beredskap för att plocka ut ytterligare ett mindre antal aktier när Minestooptionerna ska lösas in till valborg men tror inte att jag kommer understiga 50 aktier på lång sikt. Många av de mindre innehav som finns kvar är riktigt fina aktier som Apple, AstraZeneca, Holmen, SWECO, Tomra, Vestas och Xylem som det inte finns några starkt bärande skäl att sälja och där jag aldrig kommer kunna öka ens i närheten av de nivåer jag en gång köpte.

Jag tror dock att det här är en väg att fortsätta på: att våga sälja och minska i innehav som inte presterar till förmån för att låta vinnarna löpa linan ut. Nu när jag har blivit bättre på att se mer rationellt på aktierna gäller det att fortsätta med det framöver. Det går alltid att köpa tillbaka aktier om man ångrar sig och det är alternativkostnaden både i kurs och potential som är det avgörande. En svaghet i min strategi är att jag är dålig på att sälja men jag tror att ett sätt jag har börjat komma förbi det hindret är att kontinuerligt identifiera aktier jag kan minska i eller sälja helt för att istället öka i något annat. Jag identifierar möjligheten att byta ut aktien veckor eller månader innan jag faktiskt säljer vilket gör det lättare att se det som den alternativkostnad det faktiskt är och inte stirra sig blind på kurs, vinst eller förlust.

Just analys med lite längre perspektiv är viktigt för att inte fastna i bruset. Så här ett år senare hade jag uppriktigt sagt glömt av ett par av de mindre innehaven som åkte ut under året. Därför är det nyttigt att sätta sig ned i lugn och ro och gå tillbaka och analysera varför man gjorde som man gjorde och hur det blev. Det här är det första i ett antal sådana inlägg under de kommande veckorna. Jag kommer bland annat titta mer på portföljens vinnare och förlorare under 2020, utdelningar under 2020 liksom exponering mot utländska aktier och valutor.

In i portföljen:

Azelio är det senaste tillskottet i miljöteknikportföljen och också den aktie som har utvecklats bäst under 2020. Jag gick in redan i januari och har efter en del inledande tveksamhet ökat längs vägen. Nu är aktien mitt näst största innehav.

Sveriges första månadsutdelare Cibus som äger företrädesvis livsmedelsbutiksfastigheter i Sverige och Finland har blivit en ny hörnsten i utdelningsportföljen. Jag hade initialt inte utrymme att ta en så stor position som jag optimalt borde ha tagit men innehavet är redan såpass stort att jag i princip kan återinvestera månadsutdelningen i ytterligare en aktie varje månad. Just nu är aktien lite dyrare värderad men hoppas framåt sommaren på att kontinuerligt återinvestera utdelningen i en ny aktie månadsvis.

Pepsi är ett företag som jag länge har sneglat på att ta in. Ironiskt nog äger jag sedan start konkurrenten Coca Cola men köper själv mest Pepsi Max när jag handlar. Än så länge är det bara en provaktie varför det måste bli en fråga om att antingen öka igen vid kommande courtagefria kampanjer eller så småningom sälja av innehavet. Nu ger jag den ett år eller två för att lära känna utdelningsaktien Pepsi bättre.

Ut ur portföljen:

Berkshire Hathaway ägde jag endast en aktie i (tyvärr B-aktien). Jag hade köpt aktien i en courtagefri kampanj men den tillför egentligen inte så mycket till min strategi och även om jag naturligtvis litar på dem tillförde den inget då andra aktier ger mer tillväxt och den inte betalar utdelning (vinst återinvesteras). Därför fick den utgå när jag minskade antalet aktier.

Data respons köptes upp och jag kunde realisera en fin vinst i ett ganska litet innehav som egentligen aldrig riktigt passade min utdelningsstrategi.

Duni har alltid varit en buffertaktie i portföljen. När jag nu har tagit in andra utdelare som Cibus med bättre utdelning till åtminstone likvärdig risk valde jag därför att sälja av mitt relativt lilla innehav

Ecowavepower var en rejäl missräkning och i början av 2020 sålde jag av de sista aktierna. Huvudskälet till att jag har sålt är att företaget inte på ett trovärdigt sätt förefaller arbeta på de kommersiella parker som skulle byggas enligt prospektet vid börsnoteringen. Det är i sig ett dåligt tecken. Jag tycker fortfarande att caset var gott vid investeringen men företagsledningen har inte levererat och ofta agerat minst sagt tvivelaktigt. Det finns mycket man kan skriva om EWPG men jag har ryckt av plåstret och lägger energin på annat. Företagets VD hävdar att de ska elnätansluta sig i Israel nu i januari och att parken är klar till sommaren och skulle det stämma finns det sannolikt alla möjligheter att gå in i aktien igen på nivåer under teckningskursen till dess. Jag sneglar inom vågenergi istället på det svenska Midroc-ägda företaget Corpower som verkar vara på väg att börsnoteras de kommande åren.

Elkem sålde jag för att få utrymme att öka i annat. Jag gillar Elkem, där jag faktiskt höll på att få ett av mina första jobb en gång i tiden, men aktien passar inte helt min utdelningsprofil. Aktien är upp 75 procent sedan dess men jag använde kapitalet till att öka i Azelio (handlas till 6 gånger mer idag än då), Kopparbergs (handlades under 130 kronor motsvarande 4,75 procents direktavkastning) och Realty Income (upp 25 procent sedan dess men framförallt handlades aktien på ovanligt förmånliga nivåer med en direktavkastning nära 6 procent) och tycker därför ändå att beslutet var riktigt.

e-Work lyckades jag sälja redan i februari för 70 kronor före pandemikraschen slog till med full kraft i mars. Det var en god affär som gav utrymme att tillvarata tillfället att öka i bättre aktier. Aktien handlas idag bara cirka 17,5 procent upp sedan dess och det var ett riktigt beslut.

Hemfosa är väl den enda aktien ut som jag innerligt beklagar. Fastighetsföretaget och kvartalsutdelaren var en hörnsten i min utdelningsportfölj. Jag gillar inte alls SBB-aktien för även om de också investerar i samhällsfastigheter har SBB en högre belåning och risk än vad Hemfosa hade. Därför sålde jag allt/tog kontant ersättning i erbjudandet och började leta efter ett alternativ vilket jag nu har hittat i Cibus.

Lagercrantz var ett annat mycket litet innehav som åkte ur under pandemikraschen. Aktien har förvisso utvecklats mycket väl sedan dess men det har de Minestoaktier jag kunde köpa runt 10 kronor och Kopparbergs för 98 kronor också.

MQ var en lärdom där jag borde ha lyssnat tydligare på varningssignalerna. Jag underskattade konkurrensen i klädsektorn. Nu kom jag ändå ur aktien innan allt ställdes på sin spets och även om det är en av mina sämsta affärer hittills gav det mig trots allt kapital att öka i bättre aktier under pandemin.

Powercell var ett litet innehav som jag tog in på prov under pandemikraschen i mars. Efter att ha läst in mig mer på aktien tyckte jag att mycket redan hade prisats in samtidigt som jag generellt ogillar fordonsrelaterade sektorer. Jag valde därför att ta hem vinsten för att öka i annat istället. Också Seatwirl gjorde ett liknande inhopp under året på prov men jag valde att fokusera i Azelio, Climeon och Minesto.

Saltängen var en enfastighetsaktie där jag hade ett ganska litet innehav. När det började storma kring värderingen av fastigheten sålde jag direkt. Eftersom aktierna hade köpts med en rimlig riskmarginal var det en +/- 0-affär sett till aktiekursen men jag hade fått 8 procents direktavkastning årligen från aktien.

Savaria hade jag en liten bevakningsposition i och jag valde att sälja denna för att öka i annat under pandemikraschen i mars. Aktien har endast återhämtat sig med 15 procent sedan dess samtidigt som kronan har stärkts vilket väl visar att beslutet var riktigt. Skulle jag ångra mig kan jag återköpa aktien på rimliga nivåer.

VFC var en av mina första utländska innehav. Både företaget och aktien har genomgått förändringar under de här fem åren varför jag valde att sälja mitt ganska lilla innehav för att istället öka i andra utdelare som Realty Income vilka jag tycker är stabilare och ger högre direktavkastning. Dessutom är jag efter lärdomarna i H&M och MQ mer skeptisk mot klädsektorn även om VFC är mer varumärkesfokuserat.