Tankar kring eventuellt fortsatt börsnedgång

Den senaste tiden har jag ägnat en del energi åt att fundera över hur jag ska hantera en eventuell fortsatt börsnedgång. Min strategi är i utgångspunkt köp och behåll. Därför säljer jag inte aktier utifrån hur Mr Market agerar utan utifrån om fundamentala förändringar sker i företaget som ändrar mitt ursprungscase. Samtidigt har börsnedgången medfört möjligheter att med lite belåning öka långsiktigt mina kärninnehav. Det har i sin tur medfört att jag funderar över att sälja andra aktier för att öka i de aktier som utgör portföljens grundbult.

Flera aktier är dock inte väsentligt billigare än vad de var för en månad sedan vid första skovet av nedgången. Jag tänker på aktier som Axfood, Castellum, Holmen, Investor, J&J, Scandic Hotels. De handlas alla på helt klart trevliga nivåer men inte med någon väsentlig premie. Eftersom jag redan har en stor position i de flesta av dessa aktier blir det mest att jag fortsätter öka lite pö om pö men inväntar ytterligare nedgång om jag skulle använda ytterligare belåning. Man skulle kunna säga att jag i de flesta av dessa aktier redan har en så stor portföljandel som jag vill ha på minst ett par års sikt. Då vill jag kunna köpa till en sällsynt låg värdering om jag ska öka ytterligare med belåning. Annars kan jag ju lika gärna vänta ett par månader och köpa utan belåning med samma nettokostnad.

Just nu har jag 9 procents belåning vilket är rekord för min portfölj. Det beror till dels dock på att jag har skalat upp mitt innehav i Minesto varför belåning på ordinarie aktier är runt 5 procent. Det är hur som helst den högsta belåningen jag haft. Återkommande läsare vet att jag ogillar belåning och endast använder det för likvider snarare än som långsiktig hävstång.

Jag skulle känna mig bekväm med upp till 20 procents belåning. En viktig anledning som måste understrykas är att jag har kapital på ett sparkonto (avsett för kontantinsats till fastighetsköp när jag flyttar hem). Därför finns det ingen risk att jag inte kan betala av lånen om så skulle bli nödvändigt. Man bör inte köpa aktier med belåning om man inte med säkerhet har möjlighet att betala tillbaka (aktuella och tråkiga exempel finns ju senaste tiden på hur illa det kan gå).

Haken är dock att när låneräntan passerar över en procent blir jag mer skeptisk till om det är värt kostnaden och vill i så fall ha en högre riskpremie. Alltså behöver aktierna ned ytterligare något.

Belåning i sig har jag inget problem med. Med tanke på att många aktier delar ut under våren och just nu handlas rätt billigt tycker jag att det är rätt trevligt att handla mer just nu för att kanske knappt handla alls till sommaren. Dessutom kan jag låta utdelningarna beta av belåningen. Anledningen till att jag har minskat min skepsis till belåning är helt och hållet att räntan är såpass låg att de aktier jag köper kan räknas hem endast på nettoutdelning efter ränta. Annars vore risken väl hög.

Kopparbergs har jag ökat beskedligt i med belåning och skulle egentligen vela öka till 500 aktier men avvaktar lite för att inte dra på mig onödigt höga lån. Jag ser det, som jag tidigare resonerat om på bloggen, som att aktien först nu når rimliga nivåer. Kopparbergs har alltför länge handlats som om det vore en tillväxtaktie där utdelningen kommer öka med tvåsiffriga tal årligen. Det är kanske inte helt rimligt för ett moget och etablerat företag även om potentialen finns där på vissa nya marknader. Samtidigt är det förbluffande att det är först nu som marknaden på allvar har börjat kalkylera in Brexitaspekter i aktiekursen såsom risk för fallande pund. Detta samtidigt som företaget tack och lov själva har tagit höjd genom att ägna de två senaste åren till investeringar i sin brittiska verksamhet. Därför känner jag att det är ett ganska trevligt läge att öka. Aktien handlas till en direktavkastning omkring 4 procent vilket vare sig är bra eller dåligt. Det är dock inte osannolikt att de på ett par års sikt höjer till 6,50 kronor per aktie vilket skulle ge en direktavkastning över 4,3 procent. För ett defensivt innehav som Kopparbergs tycker jag därför att det är ett sällsamt trevligt läge att öka.

Jag börjar också titta på om jag ska positionera om risken i portföljen något. Det vill säga sälja av några mindre innehav som mest tar tid att följa för att minska belåningen. Det problematiska är att de aktier som är lättast att sälja är de som har gått bäst. Det är samtidigt just dessa man bör behålla. Det vore oklokt att sälja t.ex. Tomra trots liten portföljandel för jag kommer aldrig kunna köpa tillbaka aktien till ett lika bra pris i framtiden. Det vore lättast att dumpa t.ex. MQ och realisera förlusten. Samtidigt vill jag i de fallen invänta ytterligare fakta i nästa rapport för att ta ett mer välgrundat beslut. Istället funderar jag på att dumpa lite småinnehav. Alligator Bioscience är t.ex. en litet innehav som kommer ta tid att generera vinst. Jag överväger att dumpa ICA för att öka mer i Axfood istället.

Jag har landat i att avvakta ytterligare en vecka och kanske fatta beslutet kring årsskiftet. Anledningen hänger ihop med min livssituation där jag idag inte vet hur aktivt jag kommer kunna följa börsen om ett år. Skulle jag ha sämre tillgång till börsen på daglig basis kommer jag nog sälja helt enkelt eftersom det i sig ökar risken att jag behöver reagera för sent på oförutsedda händelser.